måndag 13 augusti 2012

Öland i början på augusti

Resan med Swebus ner till Löttorp på Öland gick fort. Jag hade ju Kennedyboken på 600 sidor att läsa. Hann bara med 205 av dessa. Bussen stannade inte i Söderköping utan jag blev skjutsad av MM till Norrköping där jag fick stiga på bussen och sen åka tillbaka samma väg.

Väl framme möttes jag av en välkomstkommitté bestående av de tre pojkarna i familjen. Mirren och Clarissa, eller Lissan som alla kallar henne numera, väntade med te och smörgås hemma i sommarhuset.

Caspar, Casimir och Mirrmaken utgör välkomstkommittén vid OK-macken i Högby. (Bilderna går att klicka större.)
Det var härligt att komma ner till Öland när säsongen var över och många turister hade försvunnit. Nu var det mest tyskar som fortfarande turistade. Det gick också att komma fram i affärerna och på stora gatan i Borgholm.


Lissan var också glad och vinkade när jag kom.

Vädret under veckan var inte lämpligt för bad, det regnade varje dag och blåste ganska kallt. Däremot passade det utmärkt till att göra utflykter. Mirren hade lovat Caspar som är tre att ännu en gång få åka tåg på Böda Skogsjärnväg som går mellan Fagerrör och Trollskogen.


Strax klart för avfärg med Böda Skogsjärnväg.


Mirren, Lissan, Caspar och Casimir längst fram i tåget.


Nu bär det iväg.

Många tyskar var med på det fullsatta tåget.
Eftersom jag aldrig åkt på den enda järnvägen som finns på Öland och är en av sevärdheterna, tyckte jag också att det skulle bli roligt. Trollskogen var en verklig naturupplevelse med sina ibland förvridna träd och under dessa den vidsträckta mattan av vitmossa. Tågets hastighet kunde väl uppmätas till ungefär 10 km/h så det tog närmare en halvtimme att ta sig från Fagerrör till Trollskogens hållplats. Här och här kan man läsa mer om museijärnvägen.


Vy från tågfönstret.

När vi hade kommit fram fanns det mycket att göra för barn och även att se för vuxna. I de små friggebodarna var det ordnat med utställningar bl.a. om naturen och djurlivet på Öland. Det hade regnat rejält under tiden vi åkte med tåget, men när vi kom fram var det uppehåll som tur var. Vi vuxna fikade medan barnen lekte och klättrade i träden.


Caspar och Casimir hade svårt att slita sig från minibilarna

Lissan utforskar omgivningarna


Här är hon på väg in i en av utställningsbodarna.


En sällsynt Coca-Cola på bordet och glass för Caspar och Casimir.
Innan vi åkte hem kom det också en ordentlig skur men Mirren hade varit förutseende att ta med sig regnrockar till barnen så att åtminstone inte de blev blöta. Det upphörde lika snabbt som det hade börjat.  Eftersom järnvägsspåren hade blivit hala av regnet hade tåget svårt att ta sig fram på hemvägen och stannade några gånger. Problemet löste sig genom att en av de två lokförarna gick framför och sandade på rälsen medan tåget åter körde igång.


Utställning av skräp som plockats upp från stranden...


Det lilla loket växlas om för att sättas först i tåget på hemresan.

8 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

En härlig resa som du har varit med om!
Många fina bilder, många fina minnen och ljuvliga barnbarn. Kul också att man har gjort en utställning på strandskräpet. Alltid väcker det väl någon till eftertanke, får man hoppas.
Ha en fin dag!

kramar!

Musikanta sa...

Pettaskarin:
Det är ofattbart att folk, trots den massiva upplysningen, fortfarande slänger så mycket skräp omkring sig. Bra idé att göra en liten utställning av detta!
Det är roligt med de här inläggen eftersom barnbarnen och jag kan se tillbaka och berätta om vad som hände då det begav sig.
Jag önskar dig också en fin dag!
Kramar tillbaka från Ingrid

Karin sa...

Alltid fina utflyktstips hos dig! Jag trodde jag kunde mitt Öland, men den där järnvägen kände jag inte till! Fast det är ju mest södra halvan jag har varit på.

Musikanta sa...

Karin E:
Du får passa på att åka på den nästa gång du kommer till Öland. Den lilla järnvägen är nedläggningshotad eftersom den bara drivs av äldre, pensionerade eldsjälar helt ideellt, efter vad jag förstår.
Södra halvan återstår att göra utflykter till, men det blir först nästa år.

Eleonora sa...

Mysig tågresa du har gjort tillsammans med den rara familjen. Så fint att du fick tillfälle och hade ork att åka till Öland och kunde få umgås med Mirrfamiljen. Kram från
Eleonora

Ailas sa...

Tack för detta trevliga inlägg! Nog har jag varit ganska mycket på Öland, men har inte ens tänkt på att det fanns järnväg, ännu mindre har jag åkt tåg där. Jag älskar nog det öländska Alvaret allra bäst, där kan jag gå hur länge som helst och titta på växter och djur.

Bra initiativ med skräputställningen! Den borde få vissa att skämmas... Hur kan de lämna skräpet kvar mitt i det fina?!

Musikanta sa...

Eleonora:
Det är alltid roligt att komma till Öland, Mirren hittar alltid på intressanta utflykter både för oss vuxna och barnen.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Aila:
Det finns mycket att se på norra Öland, mer än Böda sand och Byxelkrok. Södra delen återstår ännu för Mirrfmiljen att utforska - än så länge har det varit lite för långa resor för de små barnen. Nästa år är de ju lite större allihopa, famför allt femåringen, som är mycket intresserad av fåglar och djur överhuvudtaget. Håller med dig om att Alvaret är fantastiskt! Det finns ju en del av på norra delen också.
Det där med skräputställning kanske vore en idé för skolorna så här i början av terminen...