1064 Lördagstema - Tidskrifter

Sista lördagstemat för januari ska handla om TIDSKRIFTER*, det har Olgakatt bestämt. Tack Olgakatt för fina teman i januari. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i bloggen.

Sedan ett par år tillbaka har jag samlat på gamla tidningar från 20- och 30-talen. Jag är mycket intresserad av illustratörer och av en slump råkade jag hamna på tidningsavdelningen på Tradera. Där hittade jag bland annat två årgångar av tidningen Charme från 20- och början på 30-talet. Omslagssidorna på denna tidning gav mig idén till några av mina första akrylmålningar. Redaktören Agda Groth ritade många av tidningens omslag själv.

Omslagssida till musik, film och teatertidningen Charme, skapad av redaktören Agda Groth. 

Min version av papegojflickan. Omslagen är för det mesta tryckta i bara två färger, så jag tyckte det var kul att experimentera lite med andra färger. 

Omslagssidorna på veckotidningarna vid den här tiden var illustrerade av erkända konstnärer och illustratörer - fotoomslag var ganska ovanliga. De är en guldgruva för mig som är intresserad av just denna kategori. När jag efter att ha vunnit auktionen på Charmetidningarna återigen letade på nätet träffade jag på Bonniers Veckotidning, som jag inte hade en aning om att den överhuvudtaget existerat. Där är det bara konstnärer som har skapat omslagssidorna - inga foton förekommer på omslagen. 

Det är från den tidningen som jag ofta får inspiration till mina inlägg. Det senaste kan man läsa här. Omslagssidorna och de få färgglada annonserna är helt underbara, tycker jag. och jag känner tidens vingslag susa emot mig när jag läser artiklarna och ser på bilderna i tidningen. Men där har jag inget intresse av att göra om omslagsbilderna till egna målningar - de är fantastiskt fina som de är. 

Omslagsbild av Gullan Rudelius-Artelius, maka till den kände illustratören och konstnären Helge Artelius som jag har skrivit om här. 

* Uppdatering:

Jag skiljer inte på tidning och tidskrift som framgår av inlägget. 

1063 Veckans Clarissa

Proportionerna är ganska riktiga :-). Den allra första teckning som Lissan gjort och som jag sett vad det föreställer. Mirren skickade bilden. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har ju tidigare visat teckningar och målningar av de äldsta av de yngsta tre barnbarnen här på bloggen. Casimir, 7 år, har ritat och målat tulpaner här och Caspar, 5 år har ritat en katt här. (Casmir har också ritat några fyrbentingar på samma inlägg.) Nu har turen kommit till det yngsta barnbarnet, Clarissa som kallas Lissan, som bara är tre år. Det är den första teckningen som hon har gjort som man kan se vad det föreställer - åtminstone som jag har sett.

Jag tycker det är väldigt roligt att även hon gillar att rita och måla. När jag var uppe i Stockholm i slutet på december förra året ritade hon bara streck på papperet hur som helst. Helt fantastiskt att ett litet barn kan utvecklas så på bara någon månad. Men hon lär väl sig av sina två bröder som ständigt ritar när de inte har annat för sig.

Lissan är en fena på paddan också.

1062 Pianospel

Idag har jag inte varit utom dörren - halt och slaskigt. Jag anser mig ha fått tillräckligt med motion efter att ha städat sängkammaren och bäddat om...

Men jag har hittills hållit mitt nyårslöfte om att spela en timma om dagen och till och med utökat det till en och en halv. Det går mycket sakta framåt men skam den som ger sig.

Jag försöker repetera några av de stycken jag spelade när jag var ung, bland annat några Impromptun av Schubert. Jag vet åtminstone hur de ska låta och jag hör direkt om jag spelar fel. Om jag ska spela nya stycken får de inte vara så svåra notmässigt. Nåväl, det vackra Impromptu i E-Flat Major som det heter överallt numera - Ess dur - spelade jag en gång i tiden. HUR, vet jag inte men min pianolärare var nöjd i alla fall.

Porträtt av Franz Schubert 1797-1828 från Wikipedia. Han dog bara 31 år gammal.

Nu är det bara så att man kan höra världsberömda pianister spela hemma när man vill vid datorn, både på Spotify och Youtube. Och till min stora sorg hör jag att alla spelar detta stycke dubbelt så fort som jag (säkert) någonsin gjort. Jag kommer aldrig, hur mycket jag än övar, kunna spela det lika fort som de här fantastiska pianisterna. Så nu är frågan, ska jag fortsätta spela Impromptut i min egen takt (det går lite fortare för varje dag iofs) eller ska jag lägga av med det?

Musiken är så otroligt vacker, så jag njuter medan jag spelar även om det går lite saktare. Men Schubert kanske vänder sig i sin grav? Han var ju själv pianovirtuos som de övriga pianomästarna, Chopin och Liszt t.ex. Han började spela orgel redan som sjuåring, läste jag på Wikipedia. Jag har lyssnat på Youtube till olika tolkningar och den här tycker jag är så fin.

1061 Januariquiz

Här kommer årets första quiz. En av bilderna ska bort. Vilken och varför?

                                                         

             

                                                                                                   

Uppdatering:
Olgakatt har redan löst gåtan. Det är nr 3, August Strindberg som ska bort. Alla de övriga är nobelpristagare i litteratur. Strindberg fick aldrig nobelpriset till sin stora sorg.

1. Pär Lagerkvist
2. Erik Axel Karlfeldt - postumt
3. August Strindberg
4. Verner von Heidenstam
5. Selma Lagerlöf

1060 Garderobsröjning

Kent, min käre make, var borta hela söndagen på en kyrkvärdsresa till Katarina församling i Stockholm så jag hade dagen helt för mig själv. Jag hade länge tänkt att försöka plocka bort kläder som antingen var för små för mig eller som jag inte använt på 5-10 år. Det visade sig finnas en hel del.

Jag behöver definitivt inte sex stycken tjocka jackor, i synnerhet inte sen jag köpte mig en ny kappa som jag gillar väldigt mycket. Så tre av dessa blev utrensade trots att jag mycket väl hade kunnat ha dem. Annat, som byxor och tröjor hade krympt betänkligt, så de fick göra sällskap med jackorna. Jag hade stoppat i en del i en sopsäck tidigare, men tyckte att jag borde sortera. Därför plockade jag upp allt på köksbordet.

Köksbordet blev fullt. (Bilderna går att klicka större.)

Först hade jag tänkt att åka till Återvinningen i Söderköping, som ibland har resor till Lettland med det som samlas in, men min vän Bloggblad tipsade mig om att Pingstkyrkan har en insamling av kläder på onsdag kväll. Så det blir väl dit jag kommer att åka med allt. Jag har även sorterat ut gamla lakan som jag inte använder längre. De har konkurrerats ut av alla festliga påslakan som jag impulsköpt när det har varit rea på Hemtex. Onödigt att de ligger och tar upp plats i skåpet där det redan är överfullt.

Det blev tre sopsäckar med linne och kläder och en plastpåse med galgar - om de man nu vill ha det. Jag har fler över som synes i bakgrunden på bilden.

När jag ändå var i farten passade jag på att rensa i handväskan eftersom jag behövde byta väska. Jag hittade en del smått och gott som jag inte visste att jag hade där. Bland annat en sax och en ficklampa. Små, nätta väskor är ingenting för mig. Jag ska helst få plats med en bok också. Mobilen brukar jag också ha i handväskan förstås. Extra glasögon också.

Konstigt att jag aldrig hittar en penna när jag behöver skriva upp något när jag är borta. Jag behåller tre i alla fall av de sex som fanns i väskan. 

1059 Fototriss - Prickigt

Veckans fototriss ska handla om prickar. Här kan man läsa vad andra fototrissare har för synpunkter på ämnet och vilka prickiga bilder som de visar.

Och far är stark och modig och mor är blid och rar... (Bilderna går att klicka större.)

Bilden på Tomtebobarnen - de första jag tänkte på när jag såg vilket som var veckans ämne  - är hämtad ur Margareta Sjögrens underbara bok, Elsa Beskow och hennes värld som jag köpte för en tid sen. Den är utgången från förlaget med fortfarande finns några exemplar att köpa antikvariskt på Bokbörsen. 

Lisa Larssons Pippi med fräknar på näsan iförd prickig klänning. 

En sida ur Året Runt nr 5 som jag köpte igår eftersom bloggvännen Karin på Åland tillsammans med sin man Uffe finns med i en fin artikel i tidningen. Här visas några av Lisa Larssons härliga keramikfigurer. Inte nog med att Pippi har fräknar på näsan, hon är också iförd prickig klänning. Även igelkotten högst upp har snälla prickiga taggar.

Många prickar på den här sidan...

Jag är lite stolt över att jag hållit mitt nyårslöfte hittills med råge. Senaste veckan har jag spelat en och en halv timme varje dag. Här är ett av de stycken som jag ska försöka lära mig så småningom - det undersköna impromptut nr 3 av Schubert. Det är väldigt många ben - eller bess - som det numera heter men jag hör ju när jag spelar fel eftersom jag vet hur stycket ska låta. När jag lägger mig på kvällen ser jag ofta alla dessa prickar när jag blundar...

En helt fantastisk inspelning av Krystian Zimerman av detta impromptu finns att lyssna på på Youtube.

1058 Lördagstema - NYCKEL

Rubriken för lördagstemat denna vecka är NYCKEL och det har Olgakatt bestämt. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i bloggen.

Det finns många slags nycklar. Så här kan en av dessa se ut. Det är en G-klav eller diskantklav som står först i ett notsystem. Klav kommer från latinets clavis som just betyder nyckel. Vad är det då man ska låsa upp? Jo, klaven talar om hur noterna ska låta. G-klaven ska egentligen börja exakt på ettstrukna g men här börjar den lite nedanför. (Man börjar alltså skriva den längst in i spiralen och går sen uppåt.) Det är den tredje noten i takten som är ettstrukna g och om man vet det så vet man också hur de andra ska låta.

Gitarr, flöjt och piano kör bara med G-klav eller diskantklav, men spelar man piano måste man ha en F-klav eller basklav som den också kallas. Då förflyttar sig tonerna två steg upp, som det kloka barnbarnet Casimir upptäckte och talade om för Mirren häromdagen. Då blir det genast lite jobbigare. För att inte tala om vad en dirigent måste känna till. Då finns det ännu flera klaver att hålla reda på. Vill man se vilka de är kan man läsa här.

Hjärtats nyckel heter sång som bekant. Inte visste jag att uttrycket kommer från en urgammal studentsång - man lär sig mycket av lördagstemana! Det är en tysk visa komponerad 1830 med titeln Studentsång och med svensk text av Johan Jolin. Denne skrev en teaterpjäs där han lät studenter tåga in på scenen till text och toner av denna sång, läste jag på Wikipedia. 

Dåne liksom åskan bröder är sant nationalistisk och macho, tycker jag! Här är det bara de trogne bröderna som hyllas. Sången komponerades långt innan vi fick Prins Gustavs Sjung om studentens lyckliga dar. Ska man vara riktigt petig så handlar väl den sången också om manliga studenter då kvinnorna hette studentskor tills på 60-talet, efter vad jag kan minnas. 

Bild från Grönköpings Veckoblad nr 6 årgång 111 juni 2012.

Här kommer texten till Dåne liksom åskan bröder. Jag hittade den på en sajt där en kyrkomusiker hade lagt ut ett tal om musiken som han höll på någon konferens för kyrkomusiker. Talet är mycket långt och innehållsrikt, men man kan plocka guldkorn ur det här och där. Här är texten:

Studentsång.

Dåne liksom åskan, bröder, 

högt vår fosterländska sång! 

Pulsen brinner, hjärtat glöder; 

marsch framåt än en gång. 

Sången ädla känslor föder, 

hjärtats NYCKEL heter sång. 

Må vi då i toner svära 

trohetseden hand i hand.

Liv och blod för Sveriges ära. 

Hell, vårt dyra fosterland. 

Liv och blod för Sveriges ära, 

svära trogne bröder hand i hand.

Av Evert Taube finns en visbok med just denna titel. Nu vet jag varifrån uttrycket kommer i alla fall :-).  

1057 Från Bonniers Veckotidning nr 3 1929

André Szenes Dugo har gjort omslagsbilden till Bonniers Veckotidning nr 3 1921. Vill man veta mer om konstnären kan man läsa här. (Bilderna går att klicka större.)

En skulptör som var i ropet tillsammans med Carl Milles och Christian Eriksson vid den här tiden var Carl Eldh. Jag visste ju att Carl Milles har en egen skulpturpark på Lidingö, Millesgården, men att Carl Eldh har ett eget museum var helt nytt för mig. Här kan man läsa om det. Mycket mer om honom än att han har gjort skulpturerna i Stadshusparken i Stockholm visste jag inte. Att läsa de här tidningarna gör faktiskt att man blir lite allmänbildad på kuppen. 

Helsidesbild på Carl Eldh i detta nummer. Han har väl skulptörrocken på sig, antar jag.

Varje vecka finns det också en veckokalender på en dubbelsida. Här får man reda på vad som hänt och ska hända i Stockholm och annorstädes mellan lördagen den 12 januari och fredagen den 18 januari 1929. Harriet Löwenhielm och Lubbe Nordström har vernissage samtidigt på Galleri modern och Amaranterordens bal går av stapeln i Malmö. Bland all högadel märker man sekreteraren, polisdomaren (motsvarar det månne dagens åklagare?) Bernhard Andersson. En bil- och motorcykeltävling hålls där maxfarten är 38 km på dagen och 32 på natten. Det är A.M.C K. som håller i den. Allmänna motorcykelklubben?

Här är ena sidan av Veckans Kalender

Svensk-engelska har en sammankomst på Grand Hotell där även kronprinsparet kommer att närvara. Ärkebiskop Nathan Söderblom ska hålla tal bland annat. Fint bröllop i Skeppsholmskyrkan när dottern till framlidne chefen för Svenska pressbyrån ska gifta sig med sin löjtnant. Bröllopsmiddag på Grand Hotel Royal. 

Promenadkappor från Paris presenteras. En kreation från Heim överst till vänster där "negerbrunt (aj då, bloggarens anm.) kläde kombineras med mullvad färgad i exakt samma ton". Visste inte att man kunde använda skinn av mullvad till kappor. Klänningarna nedan till höger "tar sig bäst ut till en smärt, ståtlig figur". Ack ja, när gör de inte det? 

Promenadkappan för vårvintern.

Moaré i klänningen till vänster. Vet att jag hade en klänning en gång i det tyget. Finns det fortfarande?

Stickat var på modet men rekommenderas inte till längre skidutflykter då "smältande snö har en viss benägenhet att fastna i de ulliga maskorna." Men i kälkbacken och vid kortare turer på skidorna är det både snyggt och trevligt. En sydd eller stickad jacka över tröjan har man nästan alltid. Mössorna är inte alltför olika våra dagars. Damerna slapp i alla fall hatt i skidbacken.

Även små flickor måste vara fina ibland. Tyget i klänningarna är taft och crèpe de chine. Modellerna ser ut som damklänningar i miniformat, tycker jag. Trekvartsstrumpan (som det hette när jag växte upp) är ett måste. Helst skulle de vara vita.

För 50 öre kunde man få det här häftet om 142 sätt att tillaga bananer på om man sände in kupongen och bifogade summan i frimärken till AB Banan-Kompaniet. En hel krona mindre än det kostade i bokhandeln. Den lilla svarta kockpojken är ständigt återkommande i Banan-Kompaniets reklam.  

1056 Grönköpings Veckoblad

Här ligger 20 oanvända exemplar av Grönköpings Veckoblad som jag köpte på biblioteket för 20 kronor i tisdags. Tyvärr står det "Tillhör Söderköpings Stadsbibliotek" så jag får väl gå tillbaka och be få dem stämplade med "Såld" för att undvika missförstånd. (Bilderna går att klicka större.)

Snacka om flax! När jag skulle lämna tillbaka mina låneböcker i tisdags fanns det en hylla där man buntat ihop tidskrifter av olika slag som såldes för 20 kronor bunten. Bland dem fanns dessa 20 helt oanvända exemplar av Grönköpings Veckoblad från 2012 och 2013. Måste väl vara två hela årgångar eftersom bladet bara kommer ut en gång i månaden. 

Jag har alltså gjort en besparing på 1160 kr eftersom tidningarna kostade 59 kr styck när det begav sig. Inklusive moms! Jag ska läsa dem med andakt. Har redan nu läst om den misslyckade Hjo-safarin som Grönköpingsborna gjorde till denna gudsförgätna avkrok av landet. Vore kanske något för bloggvännen Hans?

Annars har det snöat hela natten och håller fortfarande på. Hade jag fototrissat idag hade det sett ut så här där jag bor.

Utsikt från yttertrappan på vårt hus åt vänster.

Utsikt från trappan åt höger. Tyvärr är det nollgradigt så snön ligger väl inte kvar utan smälter och fryser till is som vanligt. 

1055 Fototriss - Så här ser det ut där jag bor

Veckans fototriss har rubriken SÅ HÄR SER DET UT DÄR JAG BOR. Jag tog några foton på min promenadväg ner till björken. Som synes är det broddar som gäller. Fler som fototrissar kan man hitta här.

Mitt favoritträd på promenadvägen ner till björken. Vi håller på att få bredband här i Mogata som man kan se av kablarna bredvid vägen. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har zoomat in det röda huset som man ser på föregående foto.

Här är det bara broddar som gäller om man ska promenera.

1054 Helgläsning

Den här helgen har jag läst ut en bok, ICA-kuriren och så en recension i Norrköpings Tidningar bland annat. Boken som jag varmt rekommenderar är Patrick Modianos Dora Bruder.  Om du vill gråta ska du läsa den. Jag har full förståelse för Akademiens val av nobelpristagare. Önskar bara att jag vore lite mer hemma i Paris så jag kunde följa med honom på hans promenader lite bättre. En fin recension av boken finns att läsa här.

En bok som många borde läsa idag för att inte glömma. (Bilderna går att klicka större.)

Boken, som inte innehåller mer än 112 sidor läser man ut på ett par timmar. På mig gjorde den ett starkt intryck och fick mig att lägga igen boken med tårar i ögonen sedan jag läst slut den. En bok som man nog aldrig glömmer så länge man lever.

På ICA-kuriren är jag en av-och-till prenumerant, om man så får säga. Jag säger upp den med jämna mellanrum och sen kommer det något alldeles oemotståndligt erbjudande som gör att jag börjar prenumerera på den igen. Jag har flera snygga klockor, några sjalar, en väska och fyra badhanddukar i bra kvalitet som jag förärats under årens lopp av tidningen. De har tydligen inte så noga reda på vem som har fått presenterna eftersom två nya badhanddukar kom med posten några veckor efter att jag fått de första. Jag förundrar mig över att de inte slutar att skicka nya erbjudande till mig när jag har sagt upp prenumerationen så många gånger...

Veckans intervju är med Mari Jungstedt, välkänd deckarförfattare. Bild på henne syns överst till vänster. Inne i tidningen finns flera bilder, men dem vågar jag inte lägga ut utan tillstånd från fotografen.

ICA-kuriren är en jämförelsevis bra veckotidning tycker jag, men eftersom jag inte är road av matlagning är det inte så mycket kvar att läsa sedan dessa sidor har sållats bort. Det som jag dock alltid brukar läsa är personporträtten varje vecka. Ett långt reportage om någon av våra kulturkändisar, författare, skådespelare, regissörer eller konstnärer. Och så löser jag korsordet som är på lagom nivå för mig.

Denna vecka intervjuas Mari Jungstedt. Reportaget handlar mest om hennes nya stora kärlek till norrmannen och författaren Ruben Eliassen och om hur mycket hon trivs på Gran Canaria. Livet är underbart och båda har bra relation till sina ex och till sina respektive barn. Mari berättar också att de har skrivit en bok ihop och hur väl de kompletterar varandra i sitt skrivande. De mejlar sina kapitel fram och tillbaka och var och en har huvudansvaret för vissa av karaktärerna och olika tidsepoker, berättar hon. 

Boken har just kommit ut och redan sålts till flera länder. Man har också börjat prata om film.

Jag har läst många av Mari Jungstedts böcker med nöje. På Gotland har jag varit några gånger och vet åtminstone ungefär hur landskapet ser ut. Hon skildrar både naturen och personerna på ett fint sätt, tycker jag och jag tänkte att jag snarast skulle beställa den nya boken på biblioteket så fort som möjligt. Tills jag läste Inger Dahlmans recension i Norrköpings Tidningar i lördags. 

Dahlman har jobbat som bokrecensent på NT i säkert över 30 år och skriver mycket kunnigt och välformulerat om böcker enligt min mening. Oftast positivt. Men något mer negativt än den här recensionen har jag sällan skådat. (En annan recension i SvD är inte nådigare.) 

Jag är inte fullt lika säker på nu om det är den första bok jag ska beställa på biblioteket. Men jag får väl trots allt läsa boken för att bilda mig en egen uppfattning. Fast man kan ju undra om det bara behövs ett känt namn för att man genast ska bli utgiven av ett stort bokförlag. 

Jungstedts och Eliassens gemensamma nya bok sågas här helt av Inger Dahlman i Norrköpings Tidningar.

1053 Lördagstema SKRÄP

Olgakatt är det som dikterar lördagstemana för januari. Den här lördagen ska det handla om SKRÄP. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i bloggen. Jag blir lite ledsen ibland när jag hör folk tala om "skräplitteratur" och "skräpmusik". Det som är skräp för den ena är det ofta inte för den andra.

Vad som är skräp när det gäller sådant är helt subjektivt. Därför har jag aldrig några synpunkter på detta. Jag känner heller inga samvetskval när jag äter "skräpmat". Underbart att man kan få en liten hamburgare för en tia när man är ute på stan och blir hungrig på Max eller McDonald.

Det här är däremot skräp. Jag går förbi skylten varje dag som mer och mer försvinner bland allt riset.

Skylten syns knappt för allt ris som man har dumpat här. Även en julgran har man gjort sig av med. (Bilderna går att klicka större.)

För att övergå till det personliga. Jag bor så lyxigt att jag har ett eget skräprum i vårt hus. Det är åtminstone vad maken kallar det. Jag håller med i viss mån, för det är många saker i det här rummet som borde ha gallrats ut för länge sen. Pärmar sen lärarhögskolan 1972, gamla spel som ingen spelar längre, böcker som jag aldrig läser. För att inte tala om det som finns INNE i skåpen och lådorna.

Mitt skräprum.

Men det är hit som de minsta barnbarnen går så fort de fått av sig ytterkläder och skor. Sen ser jag inte till dem på ett tag. Madrasserna brukar gå bra att bygga koja av också. Kassarna på golvet innehåller pussel av diverse slag och reklambroschyrer som man kan klippa bilder ur. 

Jag ska ta mig samman en vacker dag och våga öppna skåpluckorna nedtill. Det var säkert tio år sen sist. Kanske där finns något råttbo?

Den stora plastbacken är full med Briomek. Mirren har avstått från att köpa hem sådant till sig för att de yngsta barnbarnen tycker det är så roligt att skruva ihop olika modeller, bilar, flygplan eller drakar när de är här. I den lilla röda plastlådan är det badleksaker. Motionscykeln brukar också uppskattas.

Det var längesen jag undersökte vad som finns i korgarna. Jag kanske inte heller behöver åtta pärmar med körnoter från den saligt insomnade kyrkokören längre. I synnerhet inte som vi knappt har någon kyrklig repertoar i min nya kör. Vi sjunger inte i stämmor heller.

Diskettlådor ser jag på hyllan. Kanske dags att slänga. Det var längesen jag hade något uttag för disketter på datorn. Sen är det ytterligare fem, sex  pärmar med noter och gamla skolböcker på hyllorna. Av kokböckerna överst använder jag bara två...

Det är bra med sådana här teman - det gör att man inser att man måste röja och slänga. Jag ska börja i morgon. Eller möjligen på måndag - i morgon ska jag måla i målarcirkeln och på söndag har jag en gudstjänst. Om jag slänger allt skräp jag har i lådorna och i underskåpen så kan jag ju faktiskt få plats med leksakerna där! 

1052 Mitt nyårslöfte 2015

Jag brukar inte ge några nyårslöften eftersom jag vet hur svårt det är att hålla dem. Men i år tänkte jag att jag skulle försöka bli lite bättre på att öva piano. Märker ju hur tekniken sakta men säkert blir sämre för varje år trots att jag spelar ganska mycket ändå. Jag avgav alltså löfte till mig själv att jag skulle spela piano eller orgel minst en timme per dag.

Mitt gamla Schimmelpiano som börjar bli lite skraltigt nu efter 54 års användning. (Bilderna går att klicka större.)

Det är egentligen oerhört liten tid jämfört med den tid som jag tillbringar vid datorn. Visserligen rör jag på fingrarna här också, men datortangenterna är väldigt lättspelade, om man får säga så, i jämförelse med pianotangenterna. Även i jämförelse med orgelns och digitalpianots.

Mitt digitalpiano står bredvid. Det är för lättspelat för att öva på. Klara fördelar är att man inte behöver stämma det och att man kan väldigt roligt med det. Det går ju att spela både cembalo och vibrafon och även andra instrument på det om man har lust.

Så ska man få upp tekniken är det bara ett riktigt piano eller en flygel som gäller. Mitt gamla Schimmelpiano är ganska tungspelat, så det är ett utmärkt övningsinstrument. Hittills har jag lyckats hålla löftet och till och med spelat en halvtimme extra ibland. Det är rätt fantastiskt att jag efter så här kort tid redan märker att jag blivit bättre.

Min Gemorgel som jag har väldig nytta av när jag ska öva inför gudstjänster. Orgeln är försedd med fullpedal som inte syns på bilden.

Men jag har långt kvar till den färdighet jag hade som ung. Jag ser med sorg på de stycken som jag då kunde spela och som jag nu inte har en chans på. Massor av svart, som min lärare på kantorskursen sa, när det svämmade över av 16- och 32-ondelsnoter på sidorna. Rachmaninoff, Brahms och Debussy - bara att glömma. För att inte tala om Chopin. Jag klämde faktiskt hans Fantasie Impromptu när jag var 14 år. Fast jag spelade bara mellandelen i samma tempo som den fantastiske kinesen på videon :-). Men det övriga gick relativt fort ändå kommer jag ihåg...

Den underbara pianisten Yunid Li spelar Chopins Fantasie Impromptu.

Men skam den som ger sig. Nu försöker jag ta mig an en engelsk svit av Bach, en sonat av Haydn och ett impromptu av Schubert. När det gäller Bach är fingersättningen helt avgörande. Det går inte att fuska. Ungefär som att skriva kinesiska tecken, som jag har skrivit om här. Strecken och fingrarna måste komma i samma ordning exakt hela tiden - annars lär man sig aldrig tecknen eller löpningarna på klaviaturen.

Har du avgett något nyårslöfte? Berätta!

1051 God Fortsättning med Bonniers Veckotidning nr 1 1924

Den 5 januari 1924 kom detta nummer av Bonniers Veckotidning ut för drygt 90 år sedan. Tidningen är på hela 68 sidor och innehåller många intressanta artiklar, dessutom mode och och många matrecept. Fritz Kreisler är porträtterad och Sven Hedin har just kommit hem från en resa och är avfotograferad på en helsida.

Tyvärr står det inte någonstans i tidningen vem konstnären som skapat omslaget heter. Jag har googlat på Georgia F. men hittade ingenting där. (Bilderna går att klicka större.)

Många av de svenska författarna som vi nu räknar till de klassiska skriver också flitigt i tidningen. Sten Selander är litterär rådgivare. I det här numret kan man läsa en originalnovell av Elin Wägner. 

Harold Lloyd

Fortfarande är det stumfilm som gäller och här ovan ser vi en av de mest berömda komikerna vid den här tiden. Harold LLoyd. Hans mest berömda filmscen är när han hänger i visarna på en jätteklocka på en skyskrapa. Här kan man läsa mer om honom.

En svensk märkeskvinna har gått ur tiden. Kata Dalström. Tidningen skriver lite ursäktande att man må hysa vilka åsikter man vill om hennes samhällsåskådning och lärosatser, en märkeskvinna var hon trots allt. 

På Wikipedia läser jag att Kata Dalström var dotter till en brukspatron, men här står det att fadern var professor. Porträtt också av Wagner och hans fru med anledning av att festspelen i Bayreuth skulle återuppstå. 

Sen är det ju vinter också och då måste damerna ha sportdräkt. En skidkostym för den lite äldre flickan och bindslöjdströja, raggben (!), mössa och vantar för den lite yngre. Man behöver inte åka till Schweiz och Österrike, det går bra att idka vintersport här hemma.

Damerna ser i alla fall inte ut att frysa.

Ett underbart kåseri av "en i hopen" som har varit på Nobelföredrag i Börssalen måste jag ta med även om det ser väldigt mastigt ut. Det handlar om William Butler Yeats som håller föredrag för en illuster församling där bland annat prins Wilhelm och Erik Axel Karlfeldt ingår. Det här reportaget är inte så vidare smickrande för den berömde poeten som just fått Nobelpriset.

Förhoppningsvis går det att läsa kåseriet om man klickar upp bilden.

En annons om Pix-tabletter får avsluta det här inlägget.