onsdag 28 februari 2018

1536 Gems Weekly Photo Challenge - VIT

Det är Sanna som hittar på ord varje vecka som hon vill att vi ska illustrera med en eller flera bilder. På Gems Weekly Photo Challenge finns det fler som skriver och visar bilder från veckans tema - bara att klicka in sig på hemsidan där alla temabloggarna finns listade.

När vi var och och röjde upp i huset i Värmland efter Kents avlidne farbror som varit änkeman, hittade jag ett antal porslinsdockor uppställda lite överallt. De var, trots sin ålder, utomordentligt väl bibehållna och jag fick till min lycka, mot en överkomlig summa till övriga dödsbodelägare, överta dem alla.


Jag har döpt mina dockor efter flickorna i fruntimmersveckan och efter mina döttrar.  Det här är Kristina på väg till sitt bröllop. (Bilderna går att klicka större.)

När jag kom hem med alla dockorna insåg jag att jag måste köpa ett nytt vitrinskåp för att härbergera dem. Jag hittade till min glädje ett fint gammalt skåp på Blocket. Det var förhållandevis billigt och jag fick det dessutom hemkört till dörren och inburet av säljaren, som tyckte det var skönt att bli av med det. Om någon är intresserad av att se de andra porslinsdockorna i min samling kan man klicka här.

Jag tar också med ta med bilden på vår snötäckta innergård. Här har kommit så mycket snö och det har samtidigt blåst så mycket att vägarna drivar igen. Mogata skola fick stänga idag eftersom en del föräldrar och lärare inte kunde komma fram på grund av snön.


Här ute på landet är allt fortfarande vitt och vackert. Även vägarna.


tisdag 27 februari 2018

1535 Sång- och dansföreställning på Musikaliska med förskoleklassen och lågstadiet på Lilla Akademien

Varje år ger förskoleklassen och lågstadiet på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm en sång- och dansföreställning på Musikaliska. I år var två av mina yngsta barnbarn med  -  Clarissa, som går i förskoleklassen och Caspar, som går i årskurs två. Och jag ville naturligtvis också var med och uppleva detta evenemang igen.


110 barn är samtidigt på scenen. Bara det tycker jag är en bedrift att få dem att agera och stå stilla långa stunder under en dryg timme. (Bilderna går att klicka större.)



Detta var fjärde gången jag var på Musikaliska och såg en sång- och dansföreställning med förskoleklassen och lågstadiet på Lilla Akademien. Temat för de tidigare föreställningarna var De fyra elementen 2015, Lennart Hellsing 2016 och Gullan Bornemark 2017. Länkar till dessa finns i slutet på inlägget.


Godisdansen med vättar, Solen, Gloria, Mara, Dorabella, Dora och Marabella till tonerna av "Bergakungens sal" av Grieg. 

Den här gången var temat Trolltider som bygger på julkalendern från 1979. Förskoleklassens elever var smådjur i skogen. Clarissa var fågel. Ettorna hade roller som häxor och féer, tvåorna var solstrålar och kottehjältar. Caspar var solstråle. Eleverna i årskurs tre var troll, vättar, Sol, häxor och feer. De som hade huvudrollerna av treorna var redan fullfjädrade skådespelare och talade och sjöng så högt att det hördes ända längst bort i den stora konsertsalen.


Fågelhjälpa och Dorabella.


Clarissa i grå fågeldräkt i första raden femma från vänster.



Småhäxorna.

Orkestern som ackompanjerade alla sångerna bestod av elever från högstadiet och gymnasiet på Lilla, som barnen kallar sin skola. Detta var den tredje föreställningen på två dagar för alla de 110 barnen på scenen. De två tidigare föreställningarna hade besökts av barn från olika skolors lågstadier i Stockholm - ca 750 barn med lärare vid varje föreställning.


Lilla Akademiens Trollorkester. Jessica, som bott hos Mirrfamiljen i två år har avancerat till konsertmästare. Hon står i första raden med fiol och röd luva. 


Solstrålen Caspar, femma från vänster,  tillsammans med övriga tvåor i finalen.


Finalen där smådjuren tackar för applåderna.

Hela den stora konsertsalen på Musikaliska var som vanligt fullsatt av förväntansfulla föräldrar och anhöriga som verkligen inte blev besvikna. Helt otroligt att alla barnen hade lärt sig alla sånger och talkörer utantill så bra. Allting flöt också perfekt utan några pauser. Av en och annan liten gäspning bland de yngsta barnen kunde man dock ana att de var lite trötta vid det här laget på kvällen -  sängdags för de flesta. De fick i alla fall sovmorgon följande dag.



Fest i gläntan. Trollen dansar.



Solsången med Solen och solstrålarna. Caspar är den ljushåriga solstrålen i rött.




Finalen på Trolltider.

Länkar till tidigare föreställningar på Musikaliska.

Gullan Bornemark  Här får vi också träffa Gullan Bornemark i egen hög person.

söndag 25 februari 2018

1534 - Veckans rubrik - TECKEN
Det här inlägget skrev jag 22 november 2014 , men eftersom det passar in så väl på Olgakatts tema för vecka 8 - TECKEN - publicerar jag det igen. Rubriken den gången var DET ALLRA SVÅRASTE. 

Det allra svåraste som hänt mig i mitt liv väljer jag att behålla för mig själv. Men det finns annat som är det allra svåraste som hänt mig som inte är fullt lika traumatiskt. Till exempel att försöka lära mig det allra svåraste språket. Eftersom min pojkvän i tonåren hade en kusin som var framstående sinolog och gift med en kinesiska talade pojkvännen om för mig att det allra svåraste språk som fanns var kinesiska.


Om man är barn i Kina får man inte rita hur man vill i skolan. Den här boken lär barn på lågstadiet hur man ska rita. Böckerna som jag tagit bilderna ur har jag själv köpt under mina vistelser i Kina. (Bilderna går att klicka större.) 


Så här ska man göra för att rita en uggla, en svan och en häst. Pappret i ritboken är väldigt tunt, därför syns följande sida igenom till en del.

Nu över sextio år senare är jag fortfarande böjd att hålla med pojkvännen. Yngsta dottern Mirren började läsa kinesiska i Lund samtidigt med att hon läste ekonomi. Det hade hon nytta av när hon skrev sin doktorsavhandling om Volvo lastbilar i Kina. Här har jag berättat om disputationen.

Vi var många gånger i Kina och hälsade på när hon både arbetade och forskade på Volvokontoret i Peking. Det var roligt att ha henne med som tolk, framför allt när man skulle pruta på marknaderna. När hon kom hem igen tyckte hon att också vi, hennes föräldrar, borde försöka att lära oss lite kinesiska och anmälde oss till en nybörjarkurs på Linköpings universitet om tolv lektioner.


Att skriva kinesiska tecken är en hel vetenskap i sig. Det är viktigt att man håller pennan/penseln rätt och att man skriver tecknen i exakt samma ordning hela tiden. Tecknet måste sitta i ryggmärgen. Det gör det inte förrän man skrivit det flera hundra gånger.

Jag har en fil. kand. i engelska och franska som jag tog efter att jag gått i pension och jag talar tyska hjälpligt. Jag har även varit med i studiecirklar i italienska och spanska - fast med mindre framgång. På spanskkursen träffade jag Kent, min man, så det var ju en stor framgång i sig, även om vi senare aldrig pratat ett ord spanska. Jag läste också latin på gymnasiet. Jag borde alltså även kunna lära mig lite kinesiska, trodde jag.


Det är inte bara viktigt att strecken kommer i rätt ordning. De måste vara vackra också.

Men, det visade sig vara helt omöjligt för mig. Kent var något bättre än jag. Jag pluggade på läxan och skrev samma tecken minst hundra gånger varje dag, men nästa vecka när jag skulle lära mig en ny läxa hade jag helt glömt den gamla. Uttalet är dessutom väldigt konstigt för en västerlänning - många ljud finns inte alls i svenskan, som t.ex. något som låter som "schrrr" med lite knorr på.


Det här är en övningsbok som barnen ganska snart får börja med. Först får man fylla i strecken i de rutor som det fattas streck i. Sen får man skriva tecknen i rutorna under. Om man ska kunna skriva och läsa cirka 2000 tecken, som det fordras för att man ska kunna läsa en tidning t.ex. måste man börjar tidigt! Här står tecknet också skrivet på pinyin bredvid.

Kinesiskan har dessutom fyra ton-accenter, som ibland ändrar sig beroende på vilket ord som kommer efteråt. Vi har ju bara två som i tomten (med skägg) och tomten (omkring huset). Om man säger fel på tonen i kinesiskan blir det helt andra ord. Det säger sig själv att man inte kan vara omusikalisk om man ska läsa kinesiska. I Mirrens klass hade alla, som var kvar efter att hälften slutat efter första lektionen, sjungit i kör eller var åtminstone intresserade av musik.

Mirren gick omkring länge och kallade sin svenska stränga professor för "vilddjuret" när hon pratade med sin kinesiska lärare om honom. Det var bara en enda accent-ton som skilde ordet från ordet "lärare". Eftersom denne kinesiske lärare inte gillade den svenske professorn, brydde han inte om att rätta henne förrän långt senare...


Sådana här övningsböcker finns det massor av. Denna är mer avancerad eftersom det inte står precis i vilken ordning strecken ska skrivas. Numera läser man från vänster till höger som vi gör men strecken skrivs vågrätt från både vänster och höger och lodrätt uppifrån och ner. Jag tror inte att man någonsin skriver ett streck nerifrån och upp?

Som väl är finns det ett hjälpalfabet med latinska bokstäver som heter pinyin som de kinesiska barnen också får lära sig från allra första början. Här kan man läsa om det i ett tidigare inlägg som jag skrivit.

I Linköping började vi med stycken som mest innehöll pinyinskrift men redan den första lektionen ersattes några kinesiska ord med tecken, som vi skulle lära oss skriva tills nästa gång. Strecken i tecknen måste skrivas i exakt samma ordning varje gång så att det så småningom sker helt automatiskt. Det räcker inte att man skriver tecknet tio gånger, inte heller att man skriver det hundra gånger. För mig spelade det ingen roll hur många gånger jag skrev tecknen, jag kom inte ihåg dem från ena dagen till den andra i alla fall.



Här är ett försök att förklara varför tecknet ser ut som det gör. Bilden från en engelsk-kinesisk nybörjarbok. Idag finns det bra nybörjarböcker på svenska.

Jag kunde min läxa till varje vecka, men efter ett par dagar hemma var allt borta. Naturligtvis la jag inte ner så mycket tid på min kinesiska som jag borde har gjort, men det hade säkert inte hjälpt särskilt mycket i alla fall. När det inte finns någonting i språket att hänga upp sig på utan när alla ord är helt främmande, både till uttal och stavning, är det inte lätt att komma ihåg dem. Mirren var mycket flitig när hon läste kinesiska, hon skrev oändliga sidor med tecken och hade med sig en skokartong med pappbitar där det stod ett kinesiskt ord på ena sidan och den svenska översättningen på den andra som hon vände på när hon åkte tåg t.ex.


De här tecknen var några av många som jag trälade med varje vecka när vi läste kinesiska, Kent och jag. Här står det precis i vilken ordning man ska skriva strecken. Jag kommer inte ihåg något av dem nu. De tidigaste övningsböckerna i den kinesiska skolan har alla de här rutorna, som är indelade i nio smårutor.

Därför tycker jag det är ganska absurt när jag hör att en del skolpolitiker anser att man bör införa det kinesiska språket redan i grundskolan. Det tyder bara enligt min mening på att de inte har den ringaste kunskap om detta språk. Jag undrar hur den nutida svenska tonåringen är funtad som kan höra skillnad på de fyra tonaccenterna direkt eller sitta timma ut och timma in och skriva kinesiska tecken.

Det skulle kanske vara skillnad om man introducerade språket först på gymnasiet. Där finns det säkert många språkbegåvade ungdomar som dessutom är envisa och tålmodiga. För de egenskaperna måste man också ha för att kunna lära sig kinesiska - det är jag helt säker på.


Så här ser en av de många hundra sidor ut som Mirren skrev när hon läste kinesiska.

söndag 18 februari 2018

1533 Gems Weekly Photo Challenge - FAVORIT

Ordet som vi ska illustrera med text och bild/er vecka 8 är FAVORIT. Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som har hittat på det. Kul, eftersom jag får ännu en chans att marknadsföra min favoritkrydda som är örtkryddan VEGETA. Vill man läsa fler bloggar om favoriter är det bara att klicka in sig på hemsidan.




Min absoluta favoritkrydda - VEGETA.

Samtidigt som min man Kent kom in i mitt liv för 42 år sen kom också denna örtkrydda som tidigare var okänd för mig. Visst har jag haft andra örtkryddor i mitt kryddskåp men aldrig någon så god som denna. Jag tror hemligheten med den är att den innehåller lite socker som gör alla stuvningar och röror så där extra runda och goda.

Crème fraîchen blir extra god med lite Vegeta liksom salladsdressingen. Lite Vegeta på stekta ägg gör susen liksom även på det kokta ägget. Vegeta innehåller salt, torkade grönsaker, (morötter, palsternacka, selleri, lök och persilja), smakförstärkare (som säkert många ogillar - jag bryr mig inte eftersom maten blir så god), socker, stärkelse och färgämne. Nu har jag ätit denna krydda i snart 42 år och kommer att fortsätta att använda den så länge den finns att köpa.

Här är några recept som där jag framhåller Vegetas alla företräden.

Musikantas egen potatissallad.
Musikantas vegetariska lasagne.
Fransk morotssallad.


Uppdatering:
Jag kommer att vara borta nästan hela veckan från min stationära dator så därför kan jag inte kommentera hos mina andra bloggkompisar på Gems Weekly. Jag klarar inte av att kommentera från mobilen - det är för krångligt. Och jag får ju en annan avsändare om jag kommenterar från Mirrens dator. Jag får ta skadan igen när jag kommer hem på lördag. 

torsdag 15 februari 2018

1532 Ett miniprojekt om dagen nr 1

Jag har bestämt mig för att ha ett miniprojekt varje dag. Det är därför att jag ofta tänker att jag ska ta itu med det eller det, men att det alltid stannar vid en tanke. För det mesta är det saker som brukar kunna klaras av inom en halvtimme om jag bara sätter igång.

Det kan t.ex. röra sig om att nästa igen hål på ett par strumpor eller på något klädesplagg, tvätta upp plagg för hand som jag inte vill stoppa i tvättmaskinen eller slänga ut några vissna krukväxter på komposten i trädgården. Gå ut till postlådan och limma fast den där fyran som trillade av och som har legat bredvid mig här vid datorn i närmare ett halvår.

Det är inte lättja - jag städar ju, tvättar och stryker skjortor stup i kvarten och övar en timme på flygeln varje dag. Det är bara ett väldigt motstånd som gör att jag skjuter upp småsaker ideligen. Saker som ibland bara behöver ta några minuter att åtgärda om jag bara tar mig för att göra det.

Så nu har jag alltså bestämt mig för projektet ETT MINIPROJEKT OM DAGEN. Idag är första dagen på det projektet och jag bestämde mig för att städa kökshyllan där jag har en del maskiner och annat. Visst, jag torkar av där lite då och då, men jag har inte plockat bort allt och ställt på den andra köksbänken och städat bakom på länge.

Så här såg det ut innan jag tog beslutet att städa köksbänken.


Och så här efteråt. Det tog ungefär en halvtimme.


Mellan mikron och kylskåpet brukar jag lägga lite broschyrer för maskiner och andra papper som jag kan ha nytta av. Det var en hel del som jag kunde kasta - bland annat en broschyr om Skärgården i Sankt Anna 2016. Jag vill dock inte tro att det var SÅ länge sen jag lyfte bort allting och gjorde riktigt rent. Inga muslortar hittade jag i alla fall.

På min miniprojektlista för den närmaste framtiden står att göra ren diskhoarna ordentligt och att göra ren ugnen. I morgon har jag bestämt mig för att slänga minst tio böcker av kurslitteraturen från Lundatiden för så där 60 år sen. Jag lär inte öppna dessa engelskaböcker mer som i de flesta fall är pocketböcker med så liten text att jag inte kan läsa den i alla fall. Vi får se hur länge projektet håller i sig. Men att skriva om det här på bloggen förpliktar...

onsdag 14 februari 2018

1531 Veckans rubrik - KLIPP

Det är Olgakatt som står för veckans rubriker i februari. Övriga rubrikbloggare finns listade till höger i bloggen.

Den här gången är rubriken KLIPP. Det fick mig omedelbart att tänka på en av mina absoluta favoritkonstnärer, Matisse. Under sina sista tio åren av sin levnad, när han var rullstolsburen, gjorde han collage med endast en sax, vitt papper och gouachfärger. Med dessa enkla verktyg skapade han fantastiska konstverk. Ibland bara av rektanglar, cirklar och kvadrater, ibland med motiv från både växt- och djurvärlden och ibland av människor.

En väldigt intressant sajt som berättar om hans skapelser och hur han gick till väga kan man läsa om här. Där finns han även med på några bilder. Bilderna som jag visar i inlägget har jag hämtat från nätet. Några av hans collage finns att beskåda på Moderna Museet i Stockholm.














Jag är förvånad över att han var så enormt produktiv även under sina sista år. Och med vilken form- och färgkänsla som han skapade sina mästerverk.

söndag 11 februari 2018

1530 Gems Weekly Photo Challenge - BÄR

Så var det dags igen för ett nytt ord att fundera över och hitta bilder till på Gems Weekly Photo Challenge. Det är Sanna som hittar på ett nytt ord varje vecka och fler som antar utmaningen hittar man på hemsidan.

Det som är aktuellt vecka 7 är ordet BÄR. Det finns ju i flera betydelser och det första man kanske tänker på det som man hittar i skogen eller i köksträdgården. Men jag tänker på BÄR i betydelsen att bära något.

Mina tre yngsta barnbarn har alla burits av sin mamma i en lång sjal när de var bebisar. Casimir, som nu är tio år, bar Mirren - min yngsta dotter -  tills han var närmare ett år. Hon behövde därför aldrig en liggvagn till honom eftersom han helst aldrig ville vara någon annanstans än nära sin mamma i sjalen när de var utomhus eller borta någonstans.

Caspar, som är två år yngre, satt ungefär ett halvår i sjalen när de skulle iväg någonstans. Den yngsta flickan, lilla Clarissa, ville dock inte sitta i sjalen mer än några månader. Men så är hon också ett ovanligt självständigt barn. Så då anskaffades en liggvagn.


Mirren bär Caspar i sjalen när han är ungefär tre månader gammal. Fotot tog jag på höstkanten på Norra Öland. Caspar är i dag en ung man på 8 år. (Bilderna går att klicka större.) 

Det väckte ganska mycket uppseende när jag var med Mirren på stan och hon bar något av barnen i sjalen. Det är tydligen inte så vanligt här hemma som i många länder utomlands. Det blir också ett mycket kroppsnära förhållande mellan mor och barn. Sjalen knyts på ett visst sätt och sitter som berg, så det är ingen risk att barnet trillar ut.

På de här fotona är sjalen grå men hon hade också andra med massor av färger. Idag finns det bärselar där barnet har ansiktet vänt mot bäraren som fyller samma funktion. Här har jag hittat en som ser bra ut.


Här är vi och letar efter tyg i en stor tygaffär på Söder i Stockholm. Inga problem att ha Caspar med sig in i affären. 


Man sover gott när man är så nära sin mamma. 

lördag 10 februari 2018

1529 Veckans rubrik - MAKT

Det är Olgakatt som står för veckans rubriker i februari. Övriga rubrikbloggare hittar man till höger i bloggen. Den här veckan vill hon att vi ska skriva något om MAKT. Det är ett gammalt ord som man vet har funnits med ända från antiken. Då blev det åtminstone diskuterat av både Sokrates och Platon, läser jag på Wikipedia. Säkert har ordet alltid funnits så länge som människan har funnits.

Sedan urminnes tider, både bland människor och i djurvärlden har den person eller det djur som varit störst och starkast haft stor makt. Därför har mannen alltid varit självskriven som den som haft makten eftersom han i allmänhet är större och starkare än kvinnan. Om kvinnan möjligen ska kunna matcha honom och få något inflytande är hon i allmänhet exceptionellt vacker och smart. 

Men det är inte alltid det stämmer. Varken Napoleon, Hitler eller Churchill var särskilt stora eller kraftfulla rent fysiskt. Däremot hade de ordets makt. Vilket har visat sig ha en förödande makt genom tiderna. Och i någon mån bidragit till en god sak, som t.ex. talen som Winston Churchill höll till det brittiska folket under andra världskriget. 


Den här bilden med titeln MAKT hittade jag i boken Veckans Chock med bilder av Hans Arnold. Det är mannens skugga som tornar upp sig bakom honom. Eftersom jag inte har sammanhanget klart för mig har jag svårt att tolka bilden. Kanske någon av bloggläsarna vet? (Bilderna går att klicka större.)

Harriet Beecher Stowes bok Onkel Toms Stuga bidrog till att slaveriet avskaffades i Amerika. Den upprörde miljontals människor genom att den beskrev de oerhörda grymheter och den tortyr som slavägarna utsatte sina slavar för. Jag tog upp det i ett inlägg som jag skrev just om makt för några år sen när vi hade ordet som fredagstema. 

Det som boken beskriver är dock ingenting i jämförelse med det som hände i verkligheten, dokumenterat av många frigivna slavar och nu i en bok som jag läser och som berör mig mycket, Den Underjordiska Järnvägen av Colson Whitehead. Boken visar på vilken förfärande makt Söderns vita hade över de afrikanska slavarna.



En fantastisk bok som jag tycker borde ingå i historieundervisningen på gymnasiet. 

På senare tid har makten mer eller mindre övergått till medierna. Särskilt märks det när TV slår igenom på allvar på 50-talet. I filmen som jag såg på Kunskapskanalen häromdagen - USA från svartvitt till färg - visas det bland annat hur senator McCarthy slutligen blir desavouerad av en advokat som beskriver honom som en grym och hänsynslös människa och som en lögnare. Efter det TV-programmet vände sig även hans partikamrater honom ryggen och han fick avgå som senator. Han söp ihjäl sig vid 48 års ålder.

Ett aktuellt exempel på vilken makt TV har, har visat sig genom Metoo-rörelsen. Och med vilken makt vissa män har använt sig av för att trakassera och våldföra sig på kvinnor i deras omgivning. 

onsdag 7 februari 2018

1528 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 7 1925

Så var det dags igen att få lite nyheter från Bonniers Veckotidning. Denna gång nummer 7 1925. Nästa vecka är det precis 93 år sen det här numret kom ut och jag förvånar mig alltid över att språket är så lättläst trots det var så länge sen.


Omslagsbilden är gjord av Godtfrid Rönning - en illustratör som jag inte träffat på tidigare. Tyvärr kan jag inte hitta några data om honom på nätet. Kanske någon av mina bloggläsare vet något om honom? (Bilderna går att klicka större.)

Det är intressant att se att det finns en novell med av Catherine Mansfield. Hon var en nyzeeländsk författare som blivit världsberömd för sina noveller. Hon dog 35 år gammal två år innan det här numret av tidningen kom ut. Titeln på novellen här är Silverslanten. Även Selma Lagerlöf finns med som följetong med Löwensköldarnas ring. Numera är titeln Löwensköldska ringen och den första boken i romantrilogin kom ut just 1925. Måste alltså ha varit rykande aktuell.

Ett reportage om de avsatta kungligheterna upptar tre sidor. Det var ju inte så många år sedan kungarikena föll, det ena efter det andra, efter revolutioner och andra oroligheter. Det verkar dock som de kungligheter som klarade sig med livet i behåll levde ganska gott i exil.





En av de finaste svenska illustratörerna genom tiderna - Einar Nerman - är med i det här numret med sin rapport från London där han tillbringade några år. Jag har tidigare haft med honom som månadens illustratör här, här och här. Det är en rolig krönika som förhoppningsvis går att läsa om man klickar upp bilden. Jag fäste mig främst vid att han porträtterade en av de största  violinisterna genom tiderna - Fritz Kreisler. Nerman hade tydligen blivit inbjuden till en fest där flera av dåtidens berömda musiker, sångare och sångerskor deltog.



En av våra största svenska skådespelare - Anders de Wahl - förekommer på på två helsidor tillsammans med en för mig okänd primadonna, Edith Rolf. De spelar tillsammans i en film "skriven av Hjalmar Bergman" och baserad på noveller av August Blanche - Kalle Utter. Filmen hade premiär i början av februari detta år så det var bara någon vecka sedan premiären hade gått av stapeln. Här kan man läsa mer om filmen och här om Anders de Wahl.


Anders de Wahl och Edith Rolf i huvudrollerna.


Det finns alltid med några sidor med dammode i tidningarna. Trots att det är i februari hade man redan lagt in några sidor med vårmode från Paris i det tidigare numret av Bonniers Veckotidning nummer 6. Så jag tar med dem här eftersom det inte finns några modeteckningar i nummer 7.




Jag älskar att titta på de gamla annonserna som alltid är tecknade. Dessutom innehåller de mycket värdefull (?) information. Som den här annonsen för 4711 Eau de Cologne.


Fiatkoncernen hade tydligen tagit sig in på den svenska marknaden det här året i konkurrens med alla amerikanska bilar. Det står klart och tydligt att bilen gjort sin entré i Sverige 1925.


Man gör också reklam för choklad som barn bör dricka varje kväll för att växa och bli friska. Något som de flesta barn numera ofta dricker på kvällen innan de ska sova trots att det gått 93 år sedan man rekommenderade det i Ergo-annonsen.


söndag 4 februari 2018

1527 Gems Weekly Photo Challenge - STOR

Den här veckan tycker Sanna på Gems Weekly Photo Challenge att vi ska illustrera ordet STOR. Det får bli ett par bilder från arkivet och som jag tog i februari 2015.


(Bilderna går att klicka större.)

Det är precis tre år sen som de här killarna kom med en STOR möbel som skulle in i vardagsrummet. Tre stycken behövdes för att baxa in den genom ytterdörren. Min efterlängtade flygel - en Blüthner från 1969. 


Nu ska den bara vändas på också.


Flygeln och även jag på plats.

Jag hade lovat mig själv att om jag någonsin skulle få en flygel att spela på hemma, skulle jag öva en timme varje dag. Med undantag för de tillfällen jag har varit bortrest har jag hållit löftet i stort sett.