måndag 31 mars 2014

910 Veckans Casimir

Drakar är liksom fladdermöss och ugglor favoriter hos Casimir, sex och ett halvt. Här kommer den senaste skräckinjagande draken.




lördag 29 mars 2014

909 Klocka

Karin på Åland tar farväl med KLOCKA, det sista av mars månads lördagsteman. Övriga lördagsbloggare finns att hitta på hennes hemsida eller på min bloggs högra sida. Tack Karin för trevliga och kluriga ämnen. Själv tar jag över stafettpinnen för lördagstemana i april.

5   april  Rosa
12 april  Rim och ramsor
19 april  Påsk
26 april  Reklam

För mig som är kyrkomusiker har kyrkklockorna en speciell betydelse. Varje gudstjänst, dop, begravning eller bröllop inleds med klockringning. När den är slut ska jag börja spela. Det är alltid spännande om jag ska höra klockorna eller ej eftersom jag har nedsatt hörsel. De klockor som finns inne i tornet i kyrkan hör jag bra, men det är inte alltid jag hör dem som finns ute i klockstaplarna. Som t.ex.den i Gusums eller i Sankt Laurentii kyrka.


Klockstapeln i Gusums kyrka. Bilden är tagen vid kyrkkaffet efter en konfirmationsmässa. (Egna bilderna går att klicka större.)


Sankt Laurentii vackra klockstapel i Söderköping.

Kent, maken, är för det mesta med mig vid spelningarna och talar om för mig när klockringningen slutar. Annars brukar vaktmästaren vinka åt mig när jag ska börja. Klockorna i klockstaplarna ovan sätts igång elektriskt genom att man trycker på en knapp inne i kyrkan. Men i Sankt Anna gamla kyrka sköts klockringningen fortfarande för hand. Det är inte så lätt som man tror att ringa i klockan - det fordras lite träning.


Klockan i klockstapeln vid Sankt Anna gamla kyrka måste man ringa för hand.

Redan på 1200-talet fick kyrkklockorna den form den har än idag, den svängda som är bredare nertill och smalnar av upptill läser jag på Wikipedia. Tyvärr har jag inte hittat några egna bilder på kyrkklockor utan får nöja mig med några av dem som finns på Wikipedia. Här finns mycket intressant att läsa om dessa klockor.


Klocka gjuten i mitten av 1200-talet i Jakobikirche i staden Willsdruff i Sachsen.


Sveriges äldsta kyrkklocka, Salebyklockan, gjuten 1228. 1963 blev den allvarligt skadad då man hade infört elektrisk ringning 1960. Den hade överlevt 730 års handringning men klarade inte tre års elektrisk sådan. Det blev en svår reparation, men det gick att åtgärda. Man byggde då en ny klockstapel på kyrkogården och hängde upp klockan där. Den används endast vid högtidliga tillfällen numera, som t.ex. begravning och nyårsringning.

Kyrkklockan heter förresten vårt församlingsblad i Söderköping Sankt Anna församling. Det är Kent som är redaktör och för det mesta fotograf för denna. Här kan man gå in och titta på den senaste för våren och en hel del övriga. På omslaget är en bild av den gamla fina kyrkdörren i Skönberga kyrka i Söderköping. 

Uppdatering:
För att kunna läsa denna måste man först klicka på någon av tidningarna och sedan på PDF-filen som på min dator syns i nedre vänstra hörnet. Då öppnas filen i ett nytt fönster. 

onsdag 26 mars 2014

908 Rapport från Mälarhöjden

Från våren i Mogata kastades jag huvudstupa in i ett vinterlandskap med snöplogar på gatorna, snötyngda träd och vita tak när jag kom till Mälarhöjden i onsdags kväll förra veckan. Så här såg det ut följande morgon när jag följt Casimir till förskoleklassen.


Mälarhöjden 19 mars 2014 (Bilderna går att klicka större.)

På torsdagen var jag bjuden på lunch till min bloggvän Eleonora. Vi hade så mycket att prata om så jag glömde helt bort att ta några foton. Hon själv förevigade i alla fall lunchtallrikarna och min födelsedagspresent till henne.

På kvällen var det dags för Caspars flöjtlektion och därefter Casimirs gitarrdito. Mirren övar först med Caspar en halvtimme och sedan med Casimir i nästan en timme. Efter jobbet och matlagningen. Caspar som bara är drygt fyra och ett halvt får redan toner i sin lilla tvärflöjt. Han instruerade mig hur jag skulle hålla i flöjten och var jag skulle sätta läpparna, så efter en stund lyckades jag också få något som liknade en ton.


Mirren säger vilken not han ska spela och Caspar visar henne var han ska sätta fingrarna.

På fredagen fanns det nästan ingen snö kvar och solen sken och fåglarna kvittrade så allt var som det skulle. Huset gränsar till en allmänning där barnbarnen leker ibland. 


En gungbräda kan man göra själv om man hittar en lagom lång planka.


Även Lissan ska pröva.


Casimir på taket till lekstugan. Snön är helt borta.


Caspar prövar grävskopan.


Mirren berättar att sopsäcken - lövmonstret - är hungrigt och måste ha mat. 


Han är inte mätt på länge...


Lissan kan ta fart själv på gungan.


Stora C. passar på att måla om trädgårdssoffan medan Lissan, iklädd ryggsäck som hon vägrar ta av sig, tittar på.

På fredagskvällen bjöd Mirren mig Strindbergs Intima Teater där man spelade Moster Malvina, en hundra år gammal pjäs av Ann-Charlotte Leffler som är aktuell än idag. Det var roligt att återse gamla fina skådespelerskor som Anita Wall och Inga Landgré. En i mitt tycke utmärkt föreställning även om den var lite kort - bara en timme lång. 


måndag 24 mars 2014

907 Veckans Casimir

Det var ett tag sen jag visade någon av mitt barnbarn Casimirs bilder. Han är sex år och åtta månader idag. Tiden går fort och till hösten ska han börja skolan. Fortfarande älskar han att rita och måla. Här har han ritat och målat av sin älskade Ugglis.


Ugglis. (Bilderna går att klicka större.)


Här är Ugglis i egen hög person.

onsdag 19 mars 2014

906 Lite från Bonniers Veckotidning nr 12

Min vårsamling av Bonniers Veckotidning är snart slut så jag får passa på att lägga in lite bilder innan dess. Tidningen gavs ut 17 mars 1929 alltså för nästan exakt 85 år sen. Fortfarande är det etablerade konstnärer som skapar omslagsbilderna.


Omslagsbilden av DUGO, konstnären André Sezenes Dugo, som tillbringade lång tid i Frankrike men som övergav Europa för Amerika 1939. Han var verksam som illustratör för de stora amerikanska veckotidningarna som t.ex. Harpers Bazar. (Bilderna går att klicka större.)

Tidningarna innehåller som alltid stora, braskande bilannonser. I det när numret slår man ett slag för bilmärket La Salle. Fanns faktiskt när jag växte upp.

La Salle, snabb, luxuös och bekväm...

Bananer var tydligen också något ganska lyxigt och ovanligt, eftersom banankompanierna också kostade på sig stora helsidesannonser i färg. I våra dagar skulle man förmodligen inte ha publicerat dem av rasistiska skäl. Det förekommer alltid en förlöjligande bild av en afrikan som håller en banan i handen så därför är jag sparsam med de annonserna. Men annonsen om bananfromage är helt ofarlig. Den är ju dessutom införd av företaget som producerarJell-O.


Kanske ett recept att pröva?

I varje nummer finns det också ett helsidesporträtt av någon känd, gärna kulturell, personlighet. I detta nummer är det författarinnan (som det hette på den tiden) Agnes von Krusenstjerna som är på helbild. Hon är mycket intressant att läsa om eftersom hon var upphov till en skandaldebatt om moral och etik, som rasade i tidningarna och i salongerna under flera år. 


Agnes von Krusenstjerna, skandalomsusad författarinna 1929.

Med tanke på det stora intresset för Let´s Dance nuförtiden är det kanske inte så konstigt att det även 1929 var populärt med danstävlingar. Kul att se att dansen där man håller i varandra tätt har överlevt i så många år.


Åttonde Vasaloppet går av stapeln detta år. Det verkar dock inte vara riktigt så många deltagare som i år. Hörde på ekot att alla platser till nästa års Vasalopp redan var fullbokade.


Till höger en bild på prins Gustav Adolf. Men är det inte Sven Jerring han pratar med? Det står inte vem som intervjuar.

En riktig dam har (nästan) alltid klänning och hatt, även inomhus. Här kommer några modeller från modehuset Worth. 


Snygga vardagsklänningar. Det är annat än jeans och tröja...

Som avslutning en helsidesannons i färg av den ena av läskföretagen, Pommac. Det andra som tillverkade Champis, verkar ha haft lite försprång. Några andra läskedrycker än dessa fanns inte, åtminstone inte som annonserades i Bonniers Veckotidning. Har för mig att Loranga kom någon gång under 40-talet.



Vacker annons av företaget som tillverkade Pommac. Även detta recept kanske är något att pröva? Det måste i alla fall få fin färg av rödvinet. 

fredag 14 mars 2014

905 Lördagstema - KATT

Karin på Åland är det som har bestämt vad vi ska skriva för lördagstema i mars. Övriga kattbloggare kan man hitta på hennes hemsida. Nu ska det handla om en eller flera katter. Själv har jag ingen katt, men tycker katter är trevliga och renliga djur. Men eftersom mina närmaste är svårt allergiska för alla sorters pälsdjur har det aldrig varit aktuellt att skaffa sig en katt.

När jag för någon månad sedan var inne och tittade på Bokbörsen för att hitta en viss bilderbok - jag har glömt vilken nu - såg jag av en slump att Lennart Hellsing hade skrivit en Kattbok som Ulrika Hydman-Vallien hade illustrerat. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare. Men bara omslagsbilden på boken gjorde att jag omedelbart bestämde mig för att köpa den.


Bilderna går att klicka större.

Ulrica Hydman-Vallien är ju hon med tulpanerna, den fantastiska konstnären som är knuten till Kosta Boda glasbruk men som också sysslar med annat än glas. Här kan du läsa mer om henne.

Kattbok kom 1994 men är slutsåld på förlaget för länge sedan. Bokbörsen hade något exemplar när jag var inne och tittade nyss. Mitt exemplar som jag köpte var förmodligen ett förlagsexemplar - helt nytt. Hade det funnits ett katternas nobelpris hade Lennart Hellsing varit självskriven. Han står sig väl i konkurrensen med T.S. Elliot. Här kan du läsa dennes dikt om Kattnamn.

Här kommer några av kattdikterna och kattillustrationerna. Håll till godo!












Det finns många, många fler underbara dikter och bilder i Kattbok. Varför kan man inte ge ut en sådan pärla igen?

904 Mars månad

Här kommer bilden och dikten för mars månad. Skriven, tecknad och målad av Elsa Beskow. Bilden är från bilder- och musikboken Årets Saga som jag har berättat om här.


Gubben Mars med sitt långa skägg.  (Bilderna går att klicka större.)



Så sant - efter den härliga vårvärmen kommer det snö till helgen, spår SMHI.

onsdag 12 mars 2014

903 Fler småkryp och en kaja

Lägger återigen in några av amatörfotografen Lars-Erik Liljequists helt fantastiska bilder. Se och njut! Bilderna går att klicka ännu större.


 För Musikanta okänd skalbagge.




Trollslända? (Musikantas undran.) Karin på Åland har talat om att detta är ett stinkfly som hör till gruppen Nätvingar. Guldöga var det passande namnet. 




På fönsterkarmen.

söndag 9 mars 2014

902 Lördagstema KVINNA

Det är visserligen igår det var kvinnodagen men här kommer i alla fall ett inlägg om hur den korpulenta KVINNAN bör klä sig. Jag och många av mina medsystrar har ju med årens lopp blivit lite rundare, tjockare, fetare, voluminösare eller korpulentare.

Det är ju alltid en kamp när jag ska prova kläder i någon affär. Kamp med att kränga på och av sig plagg som man tyckte var jättetjusiga när de hängde på stången men som antingen inte gick att knäppa eller få igen blixtlåset på. Därför tyckte jag att det var bra att få lite tips av Agda Groth, redaktör för tidningen Charme, konstnär och författare till den lilla boken Skönhet genom kläder om vilka kläder, färger och accessoarer som var lämpliga till en rundnätt dam som jag. Boken gavs ut mellan 1923 och 1925.



Agda Groth börjar med att visa den klassiska bilden av de två linjerna som är lika långa och skriver att man bör ha den här bilden i åtanke när man ska välja kläder. Bilderna går att klicka större.


Jag lägger in hela kapitlet eftersom jag tycker att det vore synd att stryka något av de kloka råden som hon ger. I synnerhet det lilla stycket om fjärilen och elefanten.




Bilderna går som sagt att klicka större om det är svårt att läsa.




Tyvärr finns inga fler bilder på lämpliga kläder, men beskrivningen är mycket utförlig.

Om det är några av mina läsare som är intresserad av vad Agda Groth skriver om den magra kvinnan, finns också ett kapitel som handlar om detta. Hon skriver också om vad den fula kvinnan ska tänka på, men det tar jag en annan gång.

torsdag 6 mars 2014

901 Möte med konstnär

Inget ont som inte har något gott med sig. I och för sig var det inte något direkt ont som träffade mig. Det var bara det att jag hade fjorton dagar uppbokade med gudstjänster, kör och förrättningar i Sankt Anna församling, eftersom den ordinarie kantorn var sjukskriven månaden ut.


Här är ungefär hälften av Glädjekören ute i Sankt Anna på äldreboendet Stenbrinken och sjunger för de gamla. Min vän, prästen Kurt, har just talat om vad vi ska sjunga. Kent tog alla bilderna till inlägget. De går som vanligt att klicka större.

Men denne kantor stod tydligen inte ut med att gå hemma utan avbröt sin sjukskrivning i förtid. Så i tisdags fick jag meddelande om att jag kunde stryka alla spelningar framöver eftersom han återgick i tjänst samma dag. Lite synd eftersom jag har haft så roligt med Glädjekören, men man ska ju sluta när det är som bäst heter det ju. Ingen hann att tröttna på mig i alla fall förhoppningsvis.

Så jag blev ledig hux flux så Kent och jag kunde vara med på en konstrunda inne i Norrköping som anordnades av pensionärsföreningen på hans tidigare jobb. Vi besökte först en ung konstnär som visade oss sin ateljé där hon skissade på en skulptur som hon hoppades få sälja till Finspångs kommun så småningom. Hon ville inte bli fotograferad och hon hade heller ingenting speciellt att visa.

Efter det gick alla en promenad ner till Galleri Kronan, som tidigare varit apotek. Där ställde en målare och en fotograf ut. Inget av detta berörde mig särskilt mycket och jag hade inga stora förväntningar på vad som komma skulle, när vi avslutningsvis skulle besöka konstnären Åke Bjurhamn, som har ateljé i samma hus.


Åke Bjurhamn i berättartagen

Det var dagens härliga överraskning! Visst hade jag sett hans namn många gånger i tidningen - han är politiker förutom konstnär - men jag hade aldrig sett några av hans tavlor. Det borde jag ju ha gjort eftersom han bland annat är representerad på Norrköpings Konstmuseum, men tavlan kanske inte hängde framme. I så fall skulle jag kommit ihåg den!


Vi skulle få ta med oss tavlan hem om vi kunde gissa vad den hette.


Ingen gissade naturligtvis rätt, fast vi försökte med fågeltorn, ubåt, spöke samt många andra saker. Nu vet jag vad den heter men det säger jag inte...

Åke tog emot oss med ett välkomnande leende och bjöd rikligt på sig själv under besöket. Han berättade om sina tavlor och sina utställningar, som har varit många under årens lopp. När det visade sig att Kent och han hade läst statskunskap tillsammans i Linköping var isen helt bruten. Efter examen fick Åke en forskartjänst på Linköpings Universitet, men kom till insikt om att han säkert var en bättre konstnär en forskare. Därför valde han konsten i stället för att satsa på en akademisk karriär.


 Varma färger med mörka ytor. Tänk en sån tavla hemma mot en vit vägg! 


Några av Åkes lador i varmt rött - som ladorna ute i naturen.

Efter att ha sett några av hans underbara tavlor tror jag nog att han gjorde ett klokt val. Jag har Åkes tillåtelse att lägga ut några av hans tavlor på min blogg och är det någon som skulle vara sugen på att köpa en tavla är det bara gå till Åkes hemsida. Där kan man också se några av hans andra tavlor som han målat i en helt annan stil - kanske med influenser från Kazimir Malevitj, eller hur Åke? :-).


 De himmelska katedralerna.

En liten fin bok, ett samarbete mellan Åke och poeten och läraren Yvonne Andersson fick jag ta med mig hem i alla fall. En bok att verkligen njuta av. Perfekt som present till "en som har allt".


 Dikt till bilden nedan


Min favoritbild ur den lilla boken.


Baksidestext till en annan bok av Åke Bjurhamn  och Yvonne Andersson.



Åke och jag.