1928 Halvårskoll juli-december 2022

Jag kan bara konstatera att ju äldre jag blir ju fortare går tiden. För oss här i Mogata har det varit ett fint och lugnt halvår till skillnad mot hur det ser ut i världen för övrigt. Eftersom vi numera mest håller oss hemma har vi hållit oss friska också. Tagit vår femte covidspruta och även pensionärssprutan mot influensa. 

JULI

Några promenader i vår lilla närliggande stad, Söderköping, blev det förstås. Här nedan har jag fotat Kent framför en av de målade elskåpen. Fler bilder från promenaden finns här.

Bilderna går att klicka större.

I slutet av juli var äldsta dottern Anna med sin man Jörgen och hälsade på. Med var också Asta, dobbermannflickan som uppförde sig oklanderligt. Hon har växt till sig och är mycket lugnare nu än tidigare. Här kan man läsa om besöket. 

AUGUSTI

Söderköpings Gästabud var äntligen tillbaka efter pandemin med knallar, folk i medeltidsdräkter, gycklare, munkar och riddare om vartannat. Här kan man läsa inlägget. 

Mycket lite vatten i Storån som synes. Rådhuset med sitt torn i bakgrunden. 

Här kan man passa på att köpa änglar till jul.

SEPTEMBER

Jag jobbar ofta i "ateljén" med mina hällor. För det mesta blir det inte alls som jag tänkt mig. Men det är ändå spännande att se vad det kommer att bli. 

Det är många grejor som behövs vid Acrylic Pouring Art förutom färg och dukar. 

Det gula på bilden är guldfärg som blänker när tavlan får lite ljus på sig.

OKTOBER.

Oktober hör till mina favoritmånader med sitt överflöd av färger. Åtminstone de första veckorna innan alla löven faller av träden. Det blir många promenader med kameran. Nedan mitt favoritträd i all sin glans.

Sonen Kalle med sambon Ann-Sophie och hennes son Oscar kom på besök. Det var efterlängtat i dubbel bemärkelse eftersom jag inte träffat dem på länge och Kalle dessutom lovat att hjälpa till att rensa hängrännorna på taket. Jag var orolig för att Kent själv skulle ge sig upp. Dessutom ville jag förära Oscar en tavla som han sagt tidigare att han gillade. 

Oscar, jag Anne-Sophie och Kalle. 

NOVEMBER. 

Ännu ett efterlängtat besök fick vi när yngsta dottern Mirren, Casimir och Clarissa kom och hälsade på på höstlovet. Mellanpojken Caspar var på läger. Det blev ett kort besök eftersom Caspar skulle komma hem dagen därpå. Vi fick i alla fall höra Casimir spela Bach på orgeln. 

. 

Casimir, Mirren, Kent och Clarissa. Vi har satt termostaten på 20 grader och Clarissa fryser

I mitten av november följde jag med min vän Marianne alias Bloggblad till Östra Husby bygdegård där SPF-föreningarna på Vikbolandet hade ett månadsmöte. Marianne skulle hålla föredrag om sina föräldrars liv i Frälsningsarmén vilket också hon berättat om i sin bok Jag drömmer dig hit. I föredraget ingick också sånger som jag skulle ackompanjera. Det blev en mycket trevlig eftermiddag och jag träffade också min gamla klasskamrat från flickskolan, Ewa Wahren. 

Marianne hade hattar med sig som illustration. 

I slutet av månaden kom det massor av snö som ställde till det för snöröjningen och folk som skulle till jobbet. Efter några veckor var nästan all snön borta. 

DECEMBER 

Som tack för ackompanjemanget fick jag en fin blomma av Marianne som också bjöd mig på grötfest i Börrum. Janne Johansson - numera mest känd som pappa till musikalartisten Peter Johansson - och Anne-Marie Hansson bjöd på musik och sång som uppskattades livligt. Här kan man läsa mer om grötfesten.

Någon vit jul blev det inte men det var vackert ändå. Året 2022 avslutas med plusgrader, vilket jag tycker är väldigt skönt. 

På väg till biblioteket i Mogata där vi själva kan låsa upp vissa tider med vårt lånekort och hämta eller lämna böcker. 

Det var den här tavlan som Oscar gillade.

1927 Decembernytt från Bonniers Veckotidning nr 51 1926

 

Omslagsbild av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

Trots att det bara är några veckor kvar till julafton innehåller tidningen nästan ingenting som påminner om denna. En sida med julbak och två annonser om julklappar är det enda jag hittar. Man kan ju jämföra med våra veckotidningar som börjar med julsidor redan i november. Annonsen nedan samt en liten till är de enda julklappsannonserna som förekommer i tidningen. Skulle vara intressant att veta när julhysterin började hos oss. 

 En av två julklappsannonser.

Som vanligt innehåller tidningen litet av varje. Många artiklar om konst, musik, litteratur och teater. Noveller och krönikor. Här nedan har Einar Nerman skickat ett av sina många brev från London till redaktionen. Fred Astaire var då i början av sin karriär när han dansade med sin syster. "De äro de skickligaste danspar jag sett på länge. De äro äkta amerikaner och ha erövrat hela London i en lustig Musical Comedy som heter 'Lady be Good'"  skriver Nerman.  

 

Nerman skriver vidare: "Den ryska danskonsten har löpt in i samma fåra som den moderna målarkonsten för fem år sedan. Man har tappat bort form och linjer och söker endast nya rörelser och uttryck". En som dock står utanför detta är "den alltjämt ungdomliga Anna Pavlova. Ett namn som i ett trettiotal år lyst över alla andra." Mer om denna berömda ballerina kan man läsa här.

Kungligheter av olika slag finns alltid med i BVT. Här är det den engelska kungafamiljen som man visar några bilder på. 

Drottning Elizabeths pappa. kung Georg VI med sin drottning - som också hette Elizabeth - ses på översta bilden till vänster och nederst till höger. 

En miniserie som förekommer i varje nummer av tidningen är annonsen för Stomatol. Jag har inte haft med den tidigare eftersom jag tyckt att serien är ganska fånig. Så även denna gång men eftersom det förekommer en liten gran tar jag med den denna gång. 

Ytterligare några bilder på tidens kvinnliga storheter inom teater och mode. Till vänster Joséphine Baker och till höger Jeanne Lanvin som skapade sig ett namn inom modebranschen och som än idag är stort. 

Neutrala färger och djärva kontraster utlovas på modesidorna. Den vita sidenklänningen till vänster är helt överbroderad med strass. Klänningen i mitten är i djupblå sammet med plisserade jaboter (egentligen spetskrage) av tyll och spets som sticker fram. Klänningen till höger är beige med ett sidodraperi som när nedanför kjolkanten. 

För ovanlighetens skull är det inte några bilannonser med i tidningen. Något som tyvärr har försvunnit i vår tid är de utmärkta galoscherna som man drog på sig ovanpå skorna när man skulle gå på fest. På den tiden behövde man aldrig ta av sig skorna när man var borta eller ha med sig ett extra par att byta med. Här avslutningsvis en annons från Tretorns gummifabrik i Helsingborg.

1926 Fem en fredag - RÖRA

Måste bara dela med mig av barnbarnet Caspars bild av nymfparakiterna hemma hos honom i Tallkrogen i Stockhom. Det är inte bara vi som tycker det är kallt. Här sitter de ovanför handukstorkaren i badrummet. 

Det var ett tag sen jag skrev någonting alls på bloggen och längesen jag deltog i fredagsfrågorna, så det kan vara dags nu att göra ett nytt inlägg. Ganska allmänna frågor denna gång.

1. Vad har nyligen rört till sig hos dig?

Egentligen ingenting. Livet går sin gilla gång. Det är  endast fotbollsmatcherna som rör till det lite i programtablån i TV.

2. Omger du dig generellt med ordning eller oreda?

Jag tycker själv jag har god ordning på det mesta även om andra kanske har en annan åsikt. Det är lite saker som ligger framme lite överallt men som jag vet var jag har. När jag gifte mig med Kent för 46 år sen lärde jag mig att lägga tillbaka saker som jag använt på sin rätta plats. Det har hjälpt mig mycket.

3. Vilken röra äter du helst?

Kent är fena på matlagning och brukar koka ihop en god tomatröra som kan innehålla lite allt möjligt av grönsaker. Ibland tillsätter ha vegetarisk färs också eftersom han är vegetarian. 

4. Var förvarar du alla de där småsakerna som inte har en egentlig plats?

Dels på en liten bricka på matbordet och dels på IKEAS rullvagn Råskog som jag placerat vid bordet. Bara att rulla in i mitt arbetsrum om det kommer gäster. 

5. Vad har du nyligen behövt reda ut?

Håret innan jag gick till frissan igår. Här innan jag gick dit. 

Inte så mycket hår kvar efteråt...

1925 VM 2022 Modefrisyrer

Det är inte bara hårmodet hos damerna som förändrats genom tiderna. Även fotbollsspelarna har förändrat sin frisyr under årens lopp. Senast var det Zlatan som ledde trenden med en tofs mitt uppe på huvudet och nu ser det ut som om Ronaldo har inspirerat frisyren med snagg på sidorna av huvudet och i nacken. En mer eller mindre tjock tott kvar på skulten.

Det gör att jag har svårt att skilja spelarna åt på planen. Åttiofem procent av dessa ser ut som om de kom direkt från Eton, bara skoluniformen som saknas. Frisörerna i Qatar måste ha gjort sig goda förtjänster på sistone eftersom alla hela tiden verkar vara nyklippta. Som väl är finns det några som har alldeles egna frisyrer t.ex. av rastatyp eller låter håret falla fritt så att de blir lätt igenkännliga.

Carlos Valderrama. (Bilden går att klicka större.)

Jag tänker på detta när jag ser den lilla dockan som Mirren gjorde 1990 då VM gick i Italien. Den föreställer den omåttligt populäre Carlos Valderrama om representerade Colombia. Västtyskland vann VM-titeln före Argentina och Italien. Dockan har hängt i mitt arbetsrum sen dess. Då var Mirren 13 år. Jag var mycket förtjust i denne fotbollsspelare och hon gjorde den som en present till mig. Själv har hon aldrig varit intresserad av fotboll.

Bilden från Wikipedia. 

Fotbollsspelare som jag förstås alltid känner igen är Ronaldo, Mbappé och Messi. Men även lille Saka har numera lagts till bland favoriterna. 

1924 Grötfest i Börrum

Börrum, den lilla byn några mil utanför Söderköping blev en kändisort för ett tag sen. Det var nämligen där den mesta snön i Sverige föll under snökaoset i november. Egentligen är det gamla namnet "socken" mest tillämpligt på ortsnamnet eftersom själva "byn" bara består av en kyrka, en hembygdsgård och några enfamiljshus.

Ett sextiotal personer hade kommit till Börrums hembygdsgård för att äta gröt och lyssna till Anne-Marie Hansson och Janne Johansson. (Bilderna går att klicka större.)

I omgivningarna runtomkring ligger många gårdar, som fått sina namn målade på dörrspeglarna till bänkarna i den lilla kyrkan. Bara så att de som bodde på gårdarna för länge sen skulle veta i vilken bänk de skulle sitta. Numera, när det är gudstjänster i kyrkan, får man sitta var man vill.

Hembygdsgården har rustats upp sen senast jag var där vilket nog är många år sen. 

I torsdags var det grötfest i hembygdsgården och min goda vän Marianne, alias Bloggblad, hade bjudit med mig dit. Hennes i sin tur goda vän Anne-Marie Hansson skulle underhålla med sång tillsammans med Janne Johansson som ackompanjerade på dragspel.

Janne och Anne-Marie i full aktion. 

Janne, som tidigare gick under smeknamnet Janne Taxi, är numera mera känd som pappa till vår berömda musikalartist, Peter Johansson, bördig från Lagnö i Sankt Anna. När man hör Janne spela på sitt dragspel är det inte svårt att förstå var musikaliteten kommer ifrån. Att höra honom spela ett medley på gamla klassiska fransk pärlor var som att förflyttas direkt till Paris. Anne-Marie hjälpte också till med att sjunga La Vie en Rose på klingande franska. 

Marianne hade fem lotter med numret närmast vinstnumret! 

Det var ett sextiotal personer som hade lockats till hembygdsgården för att äta risgrynsgröt och skinksmörgås och lyssna på Anne-Marie och Janne. Och vi blev inte besvikna. Gröten var god och lagom kokt och skinksmörgåsen gick också hem. Och spel- och sångglädjen hos musikanterna gick inte att ta fel på. 

Jag har alltid funderat på hur dragspelarna hittar melodin mellan alla knappar när det inte finns några tangenter. Janne berättade att det fanns en knapp på vänstersidan som var lite räfflad som man skulle börja på. Om man inte hittade den direkt var det kört, vilket höll på att hända vid ett tillfälle när han skulle spela på en konsert. Men efter någon stunds panik fick han koll på knappen och allt fungerade perfekt efter det.

Efter kaffet var det lottdragning. Vinsterna var bland annat alla julstjärnor som borden var dukade med. Döm om min förvåning när jag, av fyra tagna lotter, vann en blomma! 

Här kan man lyssna till Sista dansen med Anne-Marie och Janne.

1923 Alexander McCall Smith på besök på Lilla Akademien

I måndags fick musikskolan Lilla Akademien i Stockholm ett celebert besök. Det var författaren till Damernas Detektivbyrå - Alexander McCall Smith - som gästade skolan där mina tre yngsta barnbarn är elever. Han har skrivit ett libretto till en musikal som tonsatts av ungdomar på gymnasiet och det var en av anledningarna till han var där.

Boken har sålts i 14 miljoner exemplar och översatts till 39 språk. (Bilderna går att klicka större.)

En annan var att hälsa på en bror till Clarissas lärare - Mats Ögren - som haft kontakt med honom i Botswana när han arbetade på ett barnhem i Botswana som också stöds av författaren. Clarissa, som går i femman, fick det ärofulla uppdraget att rita några teckningar av svenska djur som Mr McCall Smith kunde ta med sig hem och visa för barnen i Botswana. Hon var lycklig över att få sitta och rita när de andra klasskompisarna hade matte! 

Clarissa med två av sina teckningar tillsammans med Alexander McCall Smith. Mats Ögren tog fotot. 

Här kommer Clarissas teckningar som författaren ska ta med sig till barnen i Botswana. 

Clarissa har två allt överskuggande intressen - fåglar och att rita och måla. Helst målar hon fåglar som den fina skatan. Annars är det fåglarna hemma som gäller.

Hemma finns åtta nymfparakiter och två stora papegojor, gulkindade amazoner. De sistnämnda har adopterats från äldsta dottern Anna. Alla fåglarna flyger fritt i huset utom papegojan Lisa, som är lite rädd av sig. Den stora Aaron älskar Clarissa och här har hon målat ett porträtt av honom.

Clarissas konstnärliga intresse började väldigt tidigt. När hon bara var tre-och-ett halvt år ritade och målade hon av sitt favoritgosedjur - husmusen. Förhoppningsvis blir det Mejan så småningom! 

Uppdatering: Alexander McCall Smith på Lilla Akademien

1922 Snökaos igen

Bilderna går att klicka större.

Det var ett tag sen sist det var snökaos här i Söderköping och Mogata. Ett minnesvärt sådant ägde rum den 17 november 1995. Eftersom jag sparat alla mina almanackor sedan 1993 - 29 stycken - var det lätt att spåra händelsen. Så här skrev jag då:

Anledningen till att jag var ledig på söndagen var att jag var kantor i Mogata på den tiden. 

Kent lyckades ta sig till Söderköping med buss från jobbet i Norrköping, men sen var alla bussar till Mogata inställda p.g.a. snöovädret. Han fick sova över hos min mamma, som bodde i Söderköping. Jag jobbade då också som frilansare på NT och skulle skriva om en trollutställning på Mogata skola  lördagen därpå. Det är det jag antecknat som Trollparad i almanackan. Artikeln som jag skrev finns att läsa i slutet av inlägget. Kanske någon känner igen sig?

Nu 27 år senare är det ungefär likadant igen. Med undantag av att vi är pensionärer och inte behöver ta oss någonstans. I skrivande stund nu på måndagskvällen är jag innerligt tacksam för att det (ännu) inte blivit något strömavbrott. I Bottna en och en halv mil härifrån har de ingen ström. Vi har varken spritkök eller öppen spis så det blir fort kallt inomhus. Vattnet försvinner också. 

De flesta bilderna är från söndagen, men några har jag tagit idag.

Den snötäckta innergården.

Isen börjar lägga sig på den lilla dammen.

 Segelbåten vid fönstret syns inte.

Utanför groventrén

Ingen idé att ta ut bilen idag.

Vitt och vackert.

Fågelhuset har fått mössa.

Vi försöker ju spara på elen och har dragit ner på värmen. Stängt av den helt i en del av huset. Så i orgelrummet/gästrummet/ateljén är det numera bara15 grader varmt vilket gör att jag varken kan måla eller spela orgel. 

Jag fryser även om vi har 20 grader i köksavdelningen - lite svalare här i mitt arbetsrum dit inte varmluften från värmepumpen riktigt når. Men jag har hittat på råd. Min gamla fårskinnspäls har jag plockat fram från garderoben och placerat på kontorsstolen. Den värmer skönt om ryggen.

Jag kan också fortsätta med att öva på min flygel en timma om dagen trots att det är ganska kallt i vardagsrummet. Jag värmer upp min vetekudde och lägger på tangenterna innan jag börjar spela. 

Flygeln är har väldigt stark klang så det är därför det ligger trädgårdsdynor ovanpå. 

Förhoppningsvis smälter snön bort om någon dag så Kent kan sätta på vinterdäcken. Men prognosen är att det kommer ännu mer snö i natt. Så det blir väl ingen promenad i morgon heller.

De barn som var med på trollutställningen borde vara i trettioårsåldern vid det här laget.