Min äldsta dotter Anna har börjat måla på allvar sedan hon blev pensionär. Mest motiv från den lilla staden Limoux i södra Frankrike där de har ett hus. Icke desto mindre blev hon intresserad av att pröva på Acrylic Pouring Art, en målarteknik som jag har sysslat med sedan augusti förra året.
Bilderna som Kent har tagit går att klicka större. Så denna gång är han inte med på bild någonstans i inlägget.
Det är inte så ofta vi träffas men vi brukar tillbringa någon vecka per år tillsammans i Limoux som jag har berättat om här på bloggen många gånger. Senast i höstas var vi där och gjorde bland annat en utflykt till Perpignan.
Anna och Jörgen kom lagom till lunch i lördags. Jag hade gjort crêpes med svampstuvning dagen före så det var bara att sätta in i ugnen och värma. Mat som även Kent som är vegetarian kunde äta. Till det ett gott rosévin som jag vet Anna är särskilt förtjust i.
Anna och Jörgen.
Dotter och mor.
Efter maten var det dags att sätta på sig skyddskläder för måleriet.
Acrylic Pouring Art är en hel vetenskap. Man borde haft goda kunskaper i kemi innan man började syssla med denna konstart. Som det nu är blir det som det blir fast man kanske hade tänkt sig något helt annat från början. När färgerna har torkat kan tavlan också se helt annorlunda ut än i vått tillstånd. Vilket även blev fallet denna gång.
Det är viktigt att duken är plan och inte lutar åt något håll eftersom färgen ger sig iväg dit i så fall. Vattenpasset kommer till användning.
Jörgen har parkerat sig i gästsängen för att följa måleriet.
Det är målarmediet Floetrol som gör att färgerna inte blandar sig med varandra när man häller.
Nu har Anna blandat till färgerna med lika delar färg, floetrol och vatten och ska röra ihop det i de små plastmuggarna. Först färg och floetrol och sen vatten. Man rör länge, minst ett par minuter per mugg. Sen droppar man i tre droppar silikonolja i varje mugg och rör om, tre gånger bara.
Duken täcks först med en grundfärg, silvervit den här gången. Annars går det bra med vilken färg som helst. Men den behövs för att hällfärgen ska kunna flyta ut. Jag hade färg kvar sen tidigare. Duken ligger på en ostbricka som snurrar och den är täckt med aluminiumfolie. Lätt att torka av sen.
Anna häller färgen i en större plastmugg - viktigt att färgen får rinna längs kanten.
Spännande ögonblick när Anna vänder upp och ner på plastmuggen.
Jag hjälper till med hårfönen för att få färgen att flyta bättre.
Anna är nöjd med resultatet.
Anna och Jörgen beundrar den nygjorda hällan. Men när färgen torkat kommer den att se helt annorlunda ut. Den svarta färgen som inte syns alls på bilden har då letat sig upp till ytan och det har blivit en helt annorlunda målning. Lite mer dramatisk i alla fall.
Vem trodde att det skulle bli så här?
Efter att vi hällt färdigt lagade jag kyckling med ris och curry som fick en strykande åtgång. Även en box med rosévin gick åt. Kent fick förstås fixa sin egen mat men det gör han ju alltid annars också. Det blev en härlig kväll med mycket prat och skratt och jag fick även några exempel på nya rehab-övningar för min dåliga balans av Jörgen framåt natten.
Jag blev också av med tre hällor. En till Anna, en till Josie som är Annas kompis i Limoux och en till Cissi, sambo med barnbarnet Johan.
Anna med två av hällorna som fick åka med till Stockholm.