1602 Syskonen i Mantua på Drottningholms slottsteater

Nu är jag hemma igen efter några dagar fulla av kulturella aktiviteter i Stockholm tillsammans med Mirren och barnbarnen. Dessa fick i och för sig bara var med om ett av evenemangen. Som vanligt tog jag bussen, som nu blivit Flixbus, upp till Stockholm. Bussen är till skillnad mot tåget alltid i tid och jag hinner läsa en halv bok medan jag åker upp.

Flaggan på slottet halades just när vi kom fram till Drottningholm. (Bilderna går att klicka större.)

Efter att jag kommit fram och installerat mig hos Mirrfamiljen vid fyratiden på dagen var det snart dags för Mirren och mig att ge oss iväg till Drottningholm där man gav Syskonen i Mantua på Drottningholms slottsteater. Det är en nyskriven opera med barockmusik av bland annat Salamone Rossi, Claudio Monteverdi och Girolamo Frescobaldi som blandats med nyskriven musik av  Djuro Zikovic och Andreas Edlund.

Mirren utanför Drottningholms slottsteater. 

Musiken är väldigt fint sammansatt så man märker knappt övergångarna. Operan tilldrar sig i furstendömet Mantua 1610 men det är inte så svårt att förstå vinklingen till vad som hände i Tyskland under andra världskriget och även vad som händer idag. Furstendömet Mantua regeras av en generös furste som omger sig med all tänkbar lyx, konstnärer, musiker och vänner.

Drottningholms slottsteater uppfördes 1766 av Lovisa Ulrika men hade sin glansperiod under Gustav III. (Det är tyvärr bara tillåtet att fotografera före föreställningens början och vid applådtack.)

Judarna hålls strikt åtskilda i ett getto och måste ha sina kännetecken - ett gult märke av tyg som de fäster på kläder eller huvudbonader. De judiska syskonen Salamone och Europa Rossi är ett undantag och får fritt röra sig i staden och är även välkomna gäster vid hovet på grund av sina musikaliska talanger, Salamone som kompositör och Europa som operasångerska. Men när den gode fursten Vincenzo dör och efterträds av den onde sonen Francesco, hårdnar livet för den judiska befolkningen och syskonen drivs på flykt.

Här ett av de tidstypiska instrumenten - en teorb som flankeras av en harpa.  

Det var lite svårt att hänga med i svängarna trots att det fanns en textremsa på engelska vid taket. Sångarna sjöng på svenska ibland och på italienska ibland. Den sångare som gjorde mest intryck på mig var Yaniv d'Or - en fantastisk countertenor - som spelade kompositören Salamone Rossi. Den onde Francescos arior var nyskrivna och framhävde i all sin dissonans ondskan och antisemitismen.

Ensemblen tackar för applåderna. Monteverdi i vitt och syskonen Rossi till höger om honom. 

Så här skriver Maria Lindal, musikalisk ledare, i programmet:
"Tack vare att Salamone Rossi lät trycka sina kompositioner lever hans röst kvar in i vår tid och tack vare historiska dokument kan vi läsa oss till att hans syster Europa var en firad operasångerska. Där någonstans börjar möjligheten att i vår tid berätta deras historia i musik. Jag har försökt lägga ett musikpussel som beskriver Salamones och Europas liv och den mångkultur som var i Mantua."

Här kan man läsa en recension av föreställningen.

1601 - Gems Weekly Photo Challenge vecka 38 ORD

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 38 är ordet just - ORD. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Min poesibok har hängt med nu i 72 år och ibland tar jag ner den från bokhyllan och bläddrar i den.

Tyvärr är det ju så att de flesta (alla?) av mina gamla klasskamrater har bytt namn, men Britt, som skrev den lilla fina versen som får bli mitt bidrag till veckans fotoutmaning, har jag träffat för några år sen. Den här poesiversen är en favorit och förhoppningsvis skulle världen se annorlunda ut om man följde uppmaningen i denna. 

1600 - Drakfest i Söderköping

Så var det då dags för den årliga drakfesten på Vikingavallen i Söderköping. Sedan fyra år tillbaka anordnas denna av kommunen och Svenska kyrkan* under mottot Tillsammans, samverkan för integration i Söderköping.

Vädret var strålande, lagom varmt och med lagom friska vindar, perfekt för att flyga drakar. (Bilderna går att klicka större.)

Man kunde också köpa färdiga drakar. Det är Tess som säljer sådana.

Det hela började med att man ville hitta på något där de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan kunde medverka med sina kunskaper. Att flyga drake har en lång tradition i Afghanistan och barnen lär sig både att tillverka drakar och att flyga med dem. Samtidigt skulle man få träffa svenska barn och ungdomar.

Några afghanska ungdomar är i full fart med att lära ut hur man tillverkar en drake.

Drakfesten äger rum en lördag i september och på Vikingavallen hade man rest flera tält för diverse aktiviteter förutom tälten där de afghanska ungdomarna lärde de svenska barn och ungdomarna hur man skulle tillverka en drake.

Amal är här med sin pappa Jwan och sin bror Mohammad. Hon har gjort färdigt sin drake och ska gå till nästa tält och måla den.

Anna-Lena som är konstnär hjälper henne att måla sin drake.

Det blåser precis lagom för att även de minsta barnen ska kunna få upp sina drakar i skyn. Det vimlar verkligen av drakar och man får akta sig för att inte trassla in sig i snörena när man går och kikar upp mot himlen där de seglar så fint.

Drakflygning.

Det är väl sörjt för det lekamliga med många spännande rätter från olika länder och även svenska grillade korvar. Svenska kyrkan bidrar med smakprov.

Ingen som var med på drakfesten behövde gå hungrig därifrån.

En smakportion av en "tårta" av potatis och lime, fylld med kyckling och majonnäs och en massa andra ingredienser och toppad med paprika kan man köpa för 10 kronor. Bredvid ligger peruanska piroger. Det är Internationella gruppen Tillsammans i Svenska kyrkan i Söderköping som svarar för detta. (Tälten har hämtats från Norrköping som synes.)

Maria tillsammans med min svägerska Anne Sophie.

Innan Kent och jag åkte hem igen hann vi lyssna på musikskolans orkester som spelade välkända melodier bland annat ur musikalen Fantomen på Operan. Det var inte det enda evenemanget under eftermiddagen - både en teatergrupp och en trollkarl uppträdde.

Duktiga musikskoleelever spelar tillsammans. 

Uppdatering:

Fler som är med och skapar det här evenemanget är: Röda Korset, Pingstkyrkan, Rotary, studieförbundet Bilda och Östra Ryds IF.

1599 - Annas sextioårskalas.

Helgen tillbringade jag i Stockholm hos Mirrfamiljen. Främsta anledningen att jag åkte upp till Stockholm var att min äldsta dotter Anna hade fyllt sextio år och skulle fira detta med ett stort kalas på lördagen.  Hela Mirrfamiljen var bjuden med Åsa – alias Mirren – Christian och barnen Casimir, Caspar och Clarissa.

Anna och Jörgen på altanen som han själv byggt. (Bilderna går att klicka större.)

När vi anlände till "Falknästet  hade redan många gäster samlats – jag uppskattar antalet till ett sextiotal (vilket visade sig stämma). Många av dem var gamla vänner till Anna – några sedan 30 år tillbaka. Trogna vänner – en del som jag hade träffat tidigare vid andra bemärkelsedagar. 

Anna i samspråk med några av gästerna. Poolen har Jörgen också byggt själv.

Släktträff. Åsa – alias Mirren – syster till Anna, Kalle bror till Anna, Anne-sofie, Kalles sambo och Åsas man Christian. Kent, som var valförrättare fick stanna hemma.

Vädret var härligt och inga regnmoln var i sikte. Vi minglade och drack champagne, öl eller läsk efter tycke och smak. Champagnen var från Limoux i Frankrike där Anna och Jörgen har köpt ett hus. Dit brukar vi resa tillsammans med dem några gånger per år. Stämningen var mycket god och det var svårt för Anna att göra sig hörd när hon skulle inbjuda alla att sätta sig till bords. 

 Anna inbjuder alla att sätta sig till bords.

Barnen såg vi knappt röken av under hela middagen. De roade sig kungligt med alla djur som fanns i huset. Dobermannpinschern Cilla och den lilla chihuahuan Enzo fick vara lekkamrater. Även de två kaninerna och de två papegojorna var intressanta. Mirren hade tagit med sig badkläder så att barnen också kunde bada i poolen. 

Clarissa med Cilla.

Kalle med Enzo. 

Caspar och Casimir har dagen till ära klätt sig i finkostymer. Bakom dem syns buren med de två papegojorna.

De närmaste släktingarna och vännerna bänkade sig vid ”honnörsbordet” på baksidan av huset där Jörgen hade rest ett fint tält för alla eventualiteters skull. Övriga satt och åt på altanen, även där under tak. Anna hade köpt 11 (!) kg rostbiff och Jörgen hade väl gjort minst lika mycket potatissallad. Om man ville dricka vin var det bara att tappa upp själv i glasen från två tio-litersboxar som fått åka med hem från Limoux i somras. 

Rostbiffen ser ut att räcka till alla.

Anna, som själv fixat hela kalaset tillsammans med Jörgen har äntligen fått sätta sig till bords.

Efter att alla ätit färdigt samlades alla vännerna i tältet för att sjunga Ja må hon leva och se på när Anna tog upp sina födelsedagspresenter.

Christian, Anne-sofie och hennes son Oscar i förgrunden.

Anna är en fena på att härma dialekter och människor. Jag glömmer aldrig när hon tonåren extraknäckade som tavelförsäljerska för ett norskt företag och pratade norska hemma i över en månad. Trots att hon aldrig satt sin fot i Norge.  Franska pratar hon förstås flytande trots att hon väl inte läst franska i skolan i mer än två år. Men året som bartender i Nice har förstås hjälpt till.

Anna tar upp presenterna medan hon excellerar i olika dialekter som lockar till många skratt. Casimir frågade på hemvägen om Anna jobbade som stå-upp-komiker… Killen till vänster i bakgrunden är mitt näst näst äldsta barnbarn – Johan, som är son till Anna och Jörgen. Längst till höger i bilden syns Christine, dotter till Jörgen och hennes sambo.

 Anna fick många vackra orkidéer, som är hennes favoritblomma och många flaskor champagne. En mycket uppskattad present var ett presentkort till Wallmans salonger där det ingick supé med show för två personer. Själv förärade jag henne sexton remmare att ha till vinkällaren i Limoux som Jörgen håller på att bygga. De kommer att resa med dit i husbilen till sommaren. 

1598 Gems Weekly Photo Challenge vecka 37 2018 - VIMMEL

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 37 är ordet VIMMEL. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Här kommer några nytagna bilder från mitt senaste Stockholmsbesök. Bilderna går att klicka större.

1597 Gems Weekly Photo Challenge vecka 36 2018 - LYCKA

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 36 är ordet LYCKA. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Det är sällan jag känner eufori, upprymdhet eller salighet som är synonymer till ordet LYCKA. Det kunde jag göra i min ungdoms dagar när jag fått någon present som jag längtat efter länge eller träffat någon kille som jag gått och trånat efter och som plötsligt blev intresserad.

Men synonymer till LYCKA är också glädje och djup tillfredsställelse. Och det känner jag ofta. En stor lycka för mig är att Kalle, min son och hans sambo Ann-sofie har renoverat och satt i stånd vårt lilla sommarhus på skärgårdsön. De har jobbat i flera år med att måla och tapetsera, slipa golv, bygga nya trappor och göra om köket.

Dessutom har de installerat en duschkabin och en mulltoa i det lilla tvättrummet i gäststugan. Även denna har fått en ansiktslyftning. Jag kan inte säga hur lycklig jag är över att slippa ha dåligt samvete för det lilla huset som höll på att förfalla eftersom vi sällan var där, Kent och jag. De gånger vi var därute höll vi på hela dagen med att röja bort all sly och alla små träd som hade kommit upp sedan vi var där senast. Bara jobb, alltså.

Här fikar vi på den nybyggda altanen. Trädgårdsmöblerna har Kalle och Anne-sofie också köpt. Från vänster Kalle, Kent, Anne-sofie och hennes son Oscar. 

Det är också en lycka att få resa bort ibland tillsammans med äldsta dottern och svärsonen till deras hus i Frankrike. Kul att de vill ha oss med en vecka då och då. Huset ligger i den lilla stan Limoux inte långt från spanska gränsen. På torget i Limoux ligger restaurangen Le Commerce där vi ofta blir sittande för att titta på folk som går förbi och kanske dricka ett glas champagne - blanquette härnere - för två Euro.

Fotot är från i våras då vädret var lagom varmt - åtminstone för mig som lider när det är för hett. Här kan det bli uppemot 40 grader varmt på sommaren. Från vänster Jörgen, Anna och jag. Kent tog fotot.

Lycka är också att åka upp till Stockholm och hälsa på yngsta dottern och barnbarnen. Mirren abonnerar på överblivna biljetter till diverse evenemang på teatrar och andra scener runtom i Stockholm, så det händer alltid någonting spännande när jag kommer upp. Vi har varit på Operan och sett flera musikaler och shower tillsammans. Senaste gången var vi på Confidencen på Ulriksdals slott som jag berättat om här.

Här har Mirren följt med mig till Mall of Scandinavia i Solna eftersom jag aldrig varit där och var nyfiken på hur det såg ut. Före besöket bjöd hon mig på en indisk restaurang i närheten. 

En stor lycka är det när barnbarnen kommer och hälsar på i Mogata. Tyvärr har de så många aktiviteter under skolterminerna - både vardagar som helger - så det blir mest att de kommer hit under sommaren. Men eftersom jag är uppe i Stockholm ganska ofta hinner jag ändå träffa dem en hel del.

Clarissa, Caspar, grannbarnen, tvillingarna Anton och Jesper tittar på när Ida -deras syster - och Casimir spelar schack här i Mogata. Det ser ut som om Casimir håller på att vinna...

Lycka är till sist att ha en man som är trofast, öm, kärleksfull, fullkomligt pålitlig och som alltid ställer upp. Att Kent dessutom lagar nästan all mat är också en stor lycka.

1596 - Med Mirren på Millesgården och 1900-tals utställningen

Under min Stockholmsvistelse för några veckor sedan hann Mirren* och jag också med ett besök på Millesgården. Det var säkert 40 år sen jag var där och Mirren hade aldrig varit där någonsin. Millesgården lockade också med en utställning som fått rubriken 1900-tal! Picasso, Dalí, Léger och mer ur Didrichsens samling. Här kan man läsa med om denna samling.

Mirren i skulpturparken. (Bilderna går att klicka större.)

Som synes avslutas utställningen idag den 2 september. Någon ny kommer inte förrän den 15 september då turen kommer till William Morris. 

Det var inte mycket folk och vi kom i tid lagom att bli guidade. Jag avvek dock från gruppen efter en stund eftersom det tog väldigt lång tid från det ena konstverket till det andra. Dessutom ville jag ju fotografera några av dessa konstverk. Något snappade jag i alla fall upp.

Guiden är just i färd med att prata om det första konstverket på guideturen. En skulptur i brons av 

Alexander Calder 1930.

Jag fick lära mig att brons var det vanligaste materialet att gjuta skulpturer i. Här nedan finns en bild på The Dancer, som är skulpturens titel. 

På svenska borde den kanske heta "Dansösen". Undrar vad Carl Milles själv skulle ha tyckt om den?

Den här tavlan av Victor Vasarely tyckte jag var en av utställningens intressantaste. Man ser olika former beroende var man har fokus. Tavlan heter Gestalt MCI 2118 och är en gouache i akryl på trä från 1969.

Den ungerske konstnären Victor Vasarely är en som jag endast kände till namnet tidigare. Han är en anhängare av den s.k. OP-konsten - Optisk Villa - som har funnits sedan århundraden tillbaka. Hans fantastiska skapelser finns att se mer av om man klickar här.

Picasso fanns förstås med. Här nedan finns originalet till de ca 30 gouacher som han målade efter denna förebild. Ingen lik den andra. Ansiktet skulle avbildas rakt framifrån och från sidan på samma gång.

The Artist at Work - gouache på litografi från 1964 av Picasso 

Det fanns även föreställande konst på denna utställning som ovanstående tavla av André Lhote - en olja på duk från 1908. Den heter Le Port - hamnen. 

André Lhote var tidigare en okänd konstnär för mig. Han är en fransk konstnär som tydligen har betytt mycket för det moderna måleriet. Här kan man se mer av hans tavlor. 

Ferdnand Léger var representerad med gouachen Stilleben med Bägare från 1948. 

Ett alldeles eget rum hade den finländska konstnären Helene Schjerfbeck som tydligen hade fått  makarna Didrichsen att börja samla på konst. Trots det danska namnet är familjen finländsk och deras konstsamling visas i Didrichsens konstmuseum i närheten av Helsingfors. 

Karin (flicka med röda kinder) - olja på duk från 1926 av Helene Schjerfbeck. 

Efter att vi tillbringat nästan en timme på utställningen fortsatte vi ut i skulpturparken som naturligtvis är oerhört imponerande. Vädret var strålande och när vi gått omkring där och tittat på alla de berömda skulpturerna gick vi trapporna upp till den lilla restaurangen där vi fikade innan det var dags för Mirren att åka hem och hämta Clarissa från cirkuskursen i Alby som jag har berättat om här.

Mirren njuter av en stor bulle och jag av en hallongrotta.

* För någon som är ny läsare av min blogg kan jag berätta att Mirren är min yngsta dotter. 

1595 Månadens illustratör augusti 2018 - Gertrude Elliott

Häromdagen städade jag bland mina noter och hittade då en gammal bok - The Golden Songbook bland mina andra sångböcker för barn. Jag blev mycket förvånad när jag slog upp den och fann att jag hade fått den som premium i musik när jag gick i klass två i flickskolan. Det måste ha varit 1948 och jag var tolv år då. Boken firar alltså 70-årsjubileum i år.

Den här upplagan kom ut 1945 - kanske är det den första? Sångboken är sammanställd av Katherine Tyler Wessels och illustrerad av Gertrude Elliott. (Bilderna går att klicka större.) 

Boken är förvånansvärt väl bibehållen. Jag kan inte ha gjort annat än bläddrat i den lite när jag fick den. Jag hade läst engelska i två år då och begrep väl inte så mycket av sångerna. Men jag kommer ihåg att jag gillade bilderna i den.

Man fick premium på den tiden om man var bra i något ämne. Jag spelade redan då ganska svåra stycken på piano och sjöng i skolkören. Men det var ändå en överraskning när jag slog upp boken och såg etiketten på första sidan. Inte kom jag ihåg att jag fått premium i musik när jag var tolv år. (Det enda som jag kommer ihåg var det jag fick som fjortonåring - en handbok om orientering som premium i gymnastik. Jag som avskydde orientering som pesten. Hittade aldrig en enda kontroll.)

På insidan av pärmen på sångboken finns följande illustrationer.

Jag tycker det är så välgörande att se de här gamla illustrationerna som visar ungefär hur verkliga människor ser ut. I de moderna svenska barnböckerna är personerna i många fall karikerade eller ser allmänt konstiga ut. 

Den som har illustrerat sångboken är Gertrude Elliott. Om henne står det väldigt lite på nätet, bara att hon föddes 1911 och dog 1993 och att hon var en barnboksillustratör. Synd, för att jag skulle gärna ha velat veta lite mer om henne. Men jag tittade på Bilder på nätet och såg att hon varit oerhört produktiv. Fler illustrationer av henne kan man se i början av den här sajten. 

Den första sången är en dansvisa som vi känner under namnet En bonde i vår by. Här har jag hittat den svenska texten och hur man ska utföra dansvisan.

Nästan alla sångerna i boken är illustrerade - för det mesta med färgbilder. (Jag blir ständigt imponerad över alla fantastiska engelska barnboksillustratörer - det finns ju så många av dem.) I slutet av boken finns det några religiösa sånger som t.ex. Adeste fideles - O, come all ye faithful som på svenska också blivit en psalm med titeln Dagen är kommen. Jag har inte sett den latinska texten förut, därför lägger jag in den här om någon skulle vara intresserad. Ackompanjemanget är föredömligt enkelt som synes. Det gäller även de andra sångerna.

Bilden nedan får avsluta det här inlägget. Kunde ha varit jag som sitter vid flygeln - jag började spela piano när jag fyllde sju. Men hårfärgen är olika och min pappa, som alltid satt bredvid mig det första året när jag övade saknas.