2044 En underbar födelsedagsfest

För precis 14 dagar sedan - på midsommarafton -  fyllde jag äntligen 90 år, en aktningsvärd ålder i mitt eget och andras tycke. Födelsedagen som jag oroat mig för i många månader. Först och främst är ju midsommaraftonen en väldigt dålig dag att fylla år på eftersom de flesta vill fira på sitt eget sätt med sina vänner och sin släkt, äta gott och kanske dansa kring midsommarstången. 

Dessutom ville jag absolut inte fira födelsedagen hemma med tanke på all städning, fönstertvätt och matlagning som krävs. Mirren, som förstod hur orolig och ledsen jag var erbjöd sig att ge mig en fest i födelsedagspresent Stockholm i stället, fast på söndagen efter. En tung sten föll föll därmed från mitt hjärta.   

Min älskade yngsta dotter Mirren som anordnade en fantastisk födelsedagsfest för mig på min 90-årsdag. (Kent tog alla bilderna som går att klicka större. Så han finns tyvärr inte med på en enda.)

När vi kom upp till Stockholm hade Mirren redan dukat ett bord i vardagsrummet där alla kunde få plats. Hon hade också pyntat med massor av ballonger. Caspar och Clarissa föredrog dock att sitta i köket. Mirren hade sparat några ballonger och flaggor från Casimirs studentexamen några veckor tidigare så det såg väldigt festligt ut. Här har jag skrivit om stundentfesten. 

Vid varje assiett fanns det en liten fågel som höll i den. Även i blomrankan på bordet fanns det små fåglar och fjärilar. 

Som vanligt hade Mirren trollat fram många smårätter att hämta från buffén i köket. Hon är fantastisk på att laga god mat. Det mesta är vegetariskt eftersom både hon och pappa Kent är vegetarianer. Men barnbarnen är inte vegetearianer och jag hade önskat mig samma kötträtter som Caspar grillat på studentexamen. Kycklingspett och fläskfilé - helt underbart gott. 

Caspar är mycket intresserad av matlagning och hade marinerat köttet sedan tidigt på morgonen. 

Klockan ett började gästerna komma. Först min äldsta dotter Anna och hennes man Jörgen, som är hemma från Frankrike över sommaren. Med sig hade Anna ett par underlagskrämer som jag beställt av henne och som hon lyckades få få tag på i den exakta färgen som jag önskade! Nu har jag kräm så länge jag lever - tack så mycket! 

Jörgen, barnens pappa Christian, jag, Anna, Caspar och Mirren med lite snacks och bubbel på uteplatsen innan vi tar oss an buffén inne i huset. 

Yngsta barnbarnet Clarissa blir 15 år om några dagar och har vuxit upp till en vacker ung kvinna. 

Caspars perfekta grillmat nederst i bilden och sedan bland annat potatisgratäng, ostpaj, lax och potatissallad. Ingen gör så god potatisgratäng som Mirren, men så snålar hon inte på grädden heller. 

Mirrens berömda budapesttårtor som dessert.

 Jörgen i förgrunden, Kerstin, Maï och jag. Här kan man se hur fint pyntat det är. 

Anna och jag med var sitt glas rosé. 

Kärt återseende efter nästan ett halvår.

Christian och Mirren. 

Mirren hade skrivit ett underbart tal till mig som jag ska spara och ta fram när jag känner mig deppig. Här har hon just avslutat ett samtal till Casimir som tyvärr inte kunde vara med på festen. Han har nämligen ett vikariat som kantor i Delsbo över hela sommaren. Med honom är förstås hans flickvän Melody. Men jag fick ett underbart litet födelsedagsbrev från honom som gjorde mig väldigt rörd.

Jag hade också bjudit in Kerstin och Maï som är Mirrens bästa vänner och som jag har känt i väldigt många år. Jag hade önskar mig en enkel grön krukväxt men här kom de med hela sex krukväxter, både blommande och gröna. Så nu är det fullt både i köksfönstret hemma och i mitt rum.

Tack igen Mirren för det bästa födelsedagskalas jag någonsin haft. Att kunna luta sig tillbaka och inte göra någonting själv alls utom att äta god mat och umgås med nära och kära var en underbar upplevelse. 

Klädd i min Desigualblus dagen till ära. 

2033 Klockan 23 på natten 18 juni

 

Bilden är tagen klockan 23 på natten den 18 juni 2026. Något att ta fram och titta på i december när det är mörkt vid fyratiden.

2032 Casimirs studentexamen.

 

Jag tycker inte det var så länge sen Casimir var en liten pojke - tiden har gått så fort. (Bilderna går att klicka större.)

I torsdags förra veckan åkte vi upp med Mirren till Stockholm  för att vara med på Casimirs studentexamen. Vid elvatiden på fredagen åkte vi från Tallkrogen till Nordiska Musikgymnasiet, där Casimir varit elev de senaste tre åren. Utspringet skulle ske klockan tolv, men med tanke på Stockholmstrafiken ville vi vara i god tid. 

Vardagsrummet hemma i Tallkrogen. 

För att få plats med alla gästerna på studentmottagningen hemma hade Mirren burit ner soffan, fåtöljerna och soffbordet till gillestugan. Bästa vännen Maï hade lånat ut bord och stolar.

Clarissa och Melody innan vi åker iväg. 

Kent och Mirren på skolgården.

Nordiska musikgymnasiet är en liten skola med bara sextio elever och av dessa var det bara 10 som tog studenten detta år. Sex pojkar och fyra flickor sprang ut (gick ner) från den vänstra trappan på skolan.

Kent, Mirren, barnens pappa Christian och Caspar väntar på att Casimir ska komma ner till skolgården. 

Studenterna sjunger studentsången innan de långsamt tågar ner för trappan. 

Melody, Casimirs flickvän är först att gratulera. Mirren får också vara med  på ett hörn. 

Killgånget på Nordiska Musikgymnasiet: Nando, Gustav, Kofi, Axel och Casimir.

Casimir och Mathias gör entré.

En självskriven gäst på studentfesten var Mathias Kjellgren. Han har varit Casimirs orgellärare sedan Casimir gick i årskurs tre på Lilla Akademien och är en av de största anledningarna av att Casimir redan är en så skicklig organist. (En annan anledning är att Casimir övar fem timmar om dagen alla dagar i veckan.) Mathias ackompanjerade också alla sångerna vi sjöng under festmåltiden med den äran.

Som vanligt fanns det en dignande buffé med bland annat potatissallad, potatisgratäng, ostpaj och inte minst grillat kött för dem som inte är vegetarianer. Caspar var grillmästare. Den grillade fläskfilén som jag åt smakade alldeles underbart gott. Men så hade Caspar också låtit det ligga i marinad sedan tidigt på morgonen.  Han är mycket road av och duktig på att laga mat liksom Mirren.

Buffé i köket. 

Caspar med grillade kycklingspett. 

 

Tornike som har en underbar basröst sjunger en visa som Casimir ackompanjerar på piano. 

Om jag räknar Casimir och mig själv som organister var vi sammanlagt sex. Förutom Mathias var det Mirrens goda vänner Kerstin, organist i Råsunda och Roberta, organist i Lidingö samt Aina, Casimirs vän. Eftersom alla ungdomarna som var där gick eller hade gått på någon musikskola så var det inte så konstigt att allsångerna vi sjöng klingade så vackert och även i stämmor. 

Maï hade fixat allsångshäften med vårsånger och studentsånger - som t.ex. O gamla klang och jubeltid.  Egentligen var det bara jag och några till som hade hört den. Den gamla studentexamen avskaffades ju redan 1968 och därmed sjöngs väl aldrig de traditionella studentsångerna längre - utom Studentsången förstås. 

Men Mathias spelade igenom den några gånger och sedan var det inga problem. Vi som var organister fick räknas som teologer, jurister fanns det också och många filosofer. Christians bror som är läkare fick dock sjunga solo. Vem som ska sjunga vad får man räkna ut i versen nedan. Det finns tre verser till som man kan lyssna på på Youtube.

O, gamla klang- och jubeltid,

ditt minne skall förbliva
och än åt livets bistra strid
ett rosigt skimmer giva!
Snart tystnar allt vårt yra skämt,
vår sång blir stum, vårt glam förstämt;
o, jerum, jerum, jerum
o, quae mutatio rerum!

Den ene vetenskap och vett
in i scholares mänger,^[1]
den andre i sitt anlets svett
på paragrafer vränger,
en plåstrar själen, som är skral,
en lappar hop dess trasiga fodral;
o, jerum, jerum, jerum
o, quae mutatio rerum!

Många godsaker framdukade. 

Efter att vi ätit så magen stod i fyra hörn var det dags för tårtor och kakor. Mirren är specialist på Budapesttårtor och hade gjort fyra stycken. Melody hade bakat en cheesecake och Melodys moster den vackra tårtan med jordgubbar. Farmor Ingrid hade bidragit med två sorters kakor. 

Festen är slut och Casimir är på väg hem. Det var som synes inte bara blommor som han fick.

Mirren var glad och lycklig över att allt hade gått så bra och att alla var så nöjda och glada. Själv är jag så glad och tacksam över att jag kunde vara med. Tack Mirren för en fantastisk studentfest! Som avslutning på inlägget kommer några reels från middagen. 

2031 Min orgel har kommit hem igen

Vila vid matbordet i Mogata efter bilresan och före flytten av orgeln. Casimir, Mirren, Kent och Caspar laddar upp. (Bilderna går att klicka större.)

Min orgel - Viscount Chorum 40 - har varit utlånad till Casimir (t.v. på bilden) sedan han och flickvännen Melody flyttat till en lägenhet i pappa Christians hus i Stureby. Men sedan Anders Björk och Allen skänkt honom en tremanualig orgel så behövdes inte min orgel längre. Det var en fantastisk överraskning och gjorde så klart Casimir helt överlycklig. 

Så här skriver Anders Björk: Klart att Sveriges starkast lysande unga stjärna på organisthimlen skall ha en Allen! Idag fick Casimir ta över Enskede kyrkas tidigare Allen. Väl bekomme! Allen Organ Company Tastaturen

Min orgel på väg ut ur Christians skåpbil.

Gossarna är vana vid att flytta orglar och nu är den på rullvagnen på väg till orgelrummet.

Hittills har allt gått bra.

Orgeln på sin gamla plats i orgelrummet som samtidigt är min ateljé. Nu är det bara pedalen som fattas.

Här kommer den. Kent är förstås med på ett hörn.

Allt är på sin gamla plats och fungerar perfekt. Casimir är numera drygt halva huvudet längre än sin mamma.

Min allra äldsta orgel, en Sonata Gem som jag köpte begagnad 1986 har stått i vårt garagage och tagit upp en stor del av detta. Anledningen till att den stått där är att andra manualen är stum. Det skulle säkert gå att åtgärda felet men eftersom vi bor på landet och inte har (eller kan köra) släpvagn har det inte blivit av att försöka laga den. Hade den varit OK kunde man t.ex. skänkt bort den som övningsorgel. Till all lycka fick den komma ut ur garaget och följa med upp till Stockholm för vidare äventyr. 

Min gamla orgel reser mot nya mål. 

Casimir prövar orgeln. Här är en länk till en liten bit av The Flight of the Hummingbird av den kanadensiska kompositören Rachel Laurin. Hon skickade noterna till Casimir eftersom hon hade läst att han älskade fåglar. 

https://youtube.com/shorts/mr6MNx_H7lo?feature=share

Noterna till The flight of the hummingbird av Rachel Laurin.

Uppdatering:

Jag skrev titeln Humlans flykt på videosnutten vilket det alltså inte är utan en sång om en liten kolibri. 

2030 Bonniers veckotidningar nr 14 och 16 1926

Omslag av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

I det här inlägget har jag tagit bilder och artiklar både från BVT nr 14 och 16. Tidningen ovan - nr 16 -  fyller jämnt 100 år idag; nr 14 nedan utkom redan den 3 april. Det blir mest bilder trots att det finns så mycket intressant att läsa om i tidningarna. T.ex. en krönika om Kungliga Haga museum av Evert Taube, Den Europeiska Fascismen av Rutger Essén och En hederlig Karl utan charm - ett kåseri av Hasse Z. 

Textmassan är dock kompakt och svårläst med liten stil, vilket gör att det är nästintill omöjligt att lägga in något av den i bloggen. Jag börjar med några bilder från BVT nr 14. Omslag av Harry Fahlstedt. 

Gösta Ekman som nyligen avslutat inspelningen av UFAbolagets stora Faustfilm i vilken som bekant han innehar huvudrollen kommer troligen att giva ett kortare gästspel i Stockholm, innan han den 1 maj börjar sitt engagemang i Oslo", står det i bildtexten.

Det är intressant att läsa om detta stora tyska filmbolag, som grundades redan 1917 och som så småningom hjälpte till att bana väg för nazismen. Ljudfilmen kom inte till Sverige förrän i december 1929 med Säg det i toner.  

En flitig medarbetare i Bonniers Veckotidningar är Frank Heller alias Gunnar Serner. På grund av att han förfalskat en växel flydde han utomlands och hamnade i Monte Carlo för att försöka få ordning på sina affärer. Här får han kontakt med Bonniers och får publicerat både artiklar och böcker. Här skriver han en krönika på vers från Monte Carlo. Jag citerar vers nr 2 - alla verserna slutar med ungefär samma mening.

"Charmante Vän och store redaktör!/Jag hälsar ifrån Medelhavets strand/och tackar för din ärade favör/av sjunde hujus ( =den sjunde i denna månad, min anm.) som med ljuvt förband/ belagt mitt hjärtas värkande tumör./ Ty höjer jag med tacksamhet mitt glas/och gör honnör och torkar mina brillor/ vin, vänskap, guld och goda frillor/." Teckningarna är av 

Don Quixote är en pseudonym för en av de flitigaste medarbetarna i BVT. (Är det någon av mina läsare som vet hans riktiga namn vore jag mycket glad - jag har undrat många gånger.) Det är ett väldigt roligt kåseri om samlare. Här beskriver han sju olika framstående herrars hemlig passion. Ett justitieråds, en bankdirektörs, ("han har onekligen valt sin specialitet med omtanke eftersom inga andra än bankdirektörer ha råd med att samla persiska mattor") ett kammarrättsråds, en bryggeridirektörs, en generaldirektörs, en överingenjörs och en läkares. Själv beskriver han finstämt hur hans samlande av växter berikat hans liv och fört honom till många olika platser i världen. 

 

Samlandet är en könsneutral sjukdom, konstaterar han. (Vilket jag i viss mån är benägen att hålla med honom om.) "Någon gång angriper den ju också mänsklighetens bättre hälft - jag behöver bara nämna grevinnan von Hallwyll..." 

Här visas bilar anno 1926. De tre bilarna överst är Chevrolet, Reo Coupe och Oldsmobile Sedan, de tre i mitten Essex Phaeton, Fiat modell 509 och Rolls Royce, de tre nedre Voisin, Packard six sportcar och Fords nya kupémodell.

De tre översta bilarna är Hupmobil rak åtta, Citroën och Overland six, de tre i mitten Willys knight (överst) Minerva och Studebaker, de tre nederst (från vänster) Dodge brothers, Buic och Nash advanced.

"Den moderna kvinnan" skriver kåsören Habitué, "hon nöjer sig inte längre med sin forna sömmerska. Käck och pojkaktig - även i det har hon gripit modet - väljer hon i motsats till fransyskan helst den manliga damskräddaren, liksom hon föredrar den manlige frisören för att shingla sin nacke." 

(Jag blir lite fundersam över den manligA damskräddaren jämfört med den manligE frisören. Varför, tryckfel eller?) 

Där sälarna klubbas är ett intressant reportage från Harstena i Gryts skärgård. Jag varit där några gånger och besökt ön som är ett populärt utflyktsmål sommartid. Inte fick jag veta mycket om säljakten och ålfisket som var det som de boende på ön försörjde sig på. Här kan man läsa mer om det. 

Artikelförfattaren berättar att sälarna samlas i  hundratal på bådorna efter en rejäl storm och att de sedan är uttröttade och behöver vila. Det är då som säljägarna slår till. Författaren poängterar att det räcker med ett enda klubbslag över den känsliga nosen av en skicklig säljägare  Om någon skulle råka klubba fel så känner inte sälen av det eftersom den har så mycket späck. (Tro det?) 

"För att en sälklubbning ska komma till stånd måste sälarna ligga uppkrupna på bådorna i sådan mängd att de ej alla hinner kasta sig i vattnet innan båten når land och sedan hindra varann vid den vilda flykten efter överrumplingen."

På klubborna sitter piggar av järn.

Avslutningsvis kommer lite modebilder och omslagsreklamen med Pommac.