I skrivande stund har mitt första barnbarnsbarn, Leon Rolf Magnus, fyllt 18 dagar. Jag tycker inte det var så särskilt längesen jag kom hem från sjukhuset i Jönköping med Kalle, hans farfar. Fast det är ju ett tag sen förstås - mer än femtiofem år. Största skillnaden mellan honom och lille Leon är att Kalle inte hade ett enda hårstrå på huvudet medan Leon ståtar med många svarta sådana.
Bella (till vardags) med Leon i famnen. Kent tog alla bilder till detta inlägg. De går att klicka större.
Så nu kan jag titulera mig Gammelfarmor också. Det är mitt äldsta barnbarn Isabelle och hennes man David som är stolta föräldrar. Jag var ju med när de gifte sig förra året - ett riktigt sagobröllop som jag berättat om här.
David med den sovande sonen i famnen.
Förra veckan var Kent och jag och hälsade på familjen för att få se underverket med egna ögon. Jag blir alltid lika förvånad över att nyfödda bebisar är så små. Han verkar vara ett mycket snällt barn, sov mesta tiden när vi var där. Strax innan vi skulle gå vaknade han dock och jag fick till min glädje höra prov på en mycket stark och omfångsrik stämma. Kanske en framtida operasångare? Röstresurser fanns i alla fall.
Jag fick också hålla Leon i famnen en stund. Han var faktiskt ganska tung...
Det ska bli roligt att få följa mitt lilla barnbarnsbarn några år till förhoppningsvis. Med sådana rara och ansvarsfulla föräldrar kommer han nog att växa upp till en jättefin kille, det är jag helt säker på. Mycket musik från båda håll finns också med i bilden och det är ju extra roligt för mig som är musiker.
Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challengesom hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 24 2019 är ordetFODRAL. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan. Några av glasögonfodralen är tomma men i de flesta finns det glasögon. Det har blivit några sådana under årens lopp. Jag är dock inte säker på att det är någon idé att gå med dessa till en affär som skänker bort dem till något U-land eftersom jag är starkt astigmatisk samtidigt som jag är mycket närsynt. Någon som vet?
En av orsakerna till att det blivit så många är att jag måste alternera med tre par varje dag. Ett par när jag ska se som vanligt eller är ute, ett par när jag läser och ett par när jag sitter vid datorn eller spelar piano eller orgel. Jag provade faktiskt samtliga men det var bara glasögonen i de vita fodralen som jag kan ha.
Efter att ha varit hemma i Mogata två dagar reste jag åter upp till Stockholm för att vara med om två evenemang med barnbarnen. På lördagen var det en konsert i Sigtuna med Stockholms Gosskör, eftersom både Casimir och Caspar är med i deras Konsertkör. Söndagen därpå firade musikskolan Lilla Akademien, där alla mina tre yngsta barnbarn är elever, 20-årsjubileum med en stor konsert i Berwaldhallen med närvaro av kungen och drottningen.
Här poserar Mirren framför det gamla fina rådhuset i Sigtuna. (Bilderna går att klicka större.)
Efter att Mirren och jag lämnat av gossarna i Mariakyrkan i Sigtuna klockan ett på lördagen, i den kyrka där Casimir tre dagar tidigare haft sin orgelkonsert, gick vi ut en sväng och såg oss omkring i den lilla fina staden. Det var en av årets hittills varmaste dagar och endast nere vid vattnet blåste det lite svalkande vindar.
Lite friska fläktar blåste nere vid sjön, där vi satt och vilade oss en stund.
Någon större rundvandring orkade jag inte med utan jag ville helst gå någonstans där vi kunde fika och sitta i skuggan. Från stranden var det inte långt till Tant Brun,ett café frekventerat av många turister. Trots att det inte var säsong än svämmade stan bokstavligen över av sådana.
På väg upp till Tant Brun.
Här är hon själv i egen hög person.
Mirren drack te som vanligt medan jag drack ett glas flädersaft som smakade ljuvligt i hettan. Till det åt vi smarrig rabarberpaj med vaniljsås. Caféet blev helt fullsatt efter att vi kommit dit och vi fick efter en stund sällskap vid vårt bord av två äldre gentlemän som vi hade en angenäm pratstund med tills det var dags att gå till kyrkan där konserten skulle äga rum klockan 16.
Mirren med sin eviga tekopp njuter av värmen vilket jag verkligen inte gör...
Vi kom tillbakatill kyrkan vid tretiden och fick således vara med när gossarna (av vilka några inte längre med bästa vilja i världen kan kallas gossar) repeterade. Därav den blandade klädseln i kören på bilden. När det väl var dags för konsert var alla klädda i strikt vitt och svart som man kan se på klippet i slutet av inlägget. Det var Diskantkören och Konsertkören som uppträdde denna gång. Kyrkan fylldes snabbt av både turister och stadsbor när klockan närmade sig fyra.
Bilden från repetitionen. Barnbarnet Casimir står som nummer två från vänster och Caspar som nummer fyra i första raden. Bredvid Caspar till höger står Oscar Svensson som utsetts till Årets goss-sopran i hela Sverige. (Han lär komma med i Konsertkören till hösten :-). Han följer även med Konsertkören till Kina i augusti.
Roligt att det kommit så mycket folk till kyrkan för att lyssna på konserten.
Programmet var digert med bland annat sånger av Heinrich Schütz, Bruckner och Antonio Vivaldi. Som vanligt sjöng alla de yngre pojkarna allt utantill utan någon hjälp av noter. Förvånansvärt eftersom texterna var - förutom dem på svenska - på tyska, engelska och latin.
Här nedan kan man lyssna till musiken till utgångsprocessionen - Intåg i högsommarland av Anna Cederberg-Orreteg. Caspar, som bara är nio år, var så trött mot slutet att vi trodde att han skulle svimma. Då hade alla sångarna stått upp i nästan fyra timmar med någon liten paus emellan. Efter konserten åkte vi till Max en bit därifrån där Caspar blev avsevärt piggare efter en rejäl hamburgare och ett stort glas läsk.
Mirren tog bilden.
Intåg (eller hellre uttåg här) i högsommarland med Stockholms Gosskör från konserten den 8:e juni 2019 i Mariakyrkan i Sigtuna.
Idag är det precis en vecka sedan jag fick vara med om mitt elvaåriga barnbarn Casimirs första orgelkonsert - en lunchkonsert iMariakyrkan i Sigtuna. Det var ett stort ögonblick för oss alla och jag måste erkänna att jag verkligen inte kunde koppla av förrän konserten var slut. Men jag hade inte behövt att oroa mig eftersom allt gick bra.
Bilderna går att klicka större.
Dagen före, när han repeterade i kyrkan, fick han även sitt första gage, fem dollar av en turistande amerikan. Den vackra och medeltida Mariakyrkan i Sigtuna är mycket frekventerad av olika turistgrupper och just den här amerikanska gruppen stannade och lyssnade på några stycken som han spelade.
Mariakyrkan i Sigtuna.
Att det just blev Sigtuna för denna lunchkonsert berodde på att Casimirs orgellärare, Mathias Kjellgren,är kyrkans organist. Casimir spelade sex stycken av Bach och konserten avslutades med att Mathias och Casimir spelade Sonata F a due organi av G. Piazza tillsammans med Mathias.
Mathias spelade på kororgeln framme i kyrkan medan Casimir spelade på stora orgeln. Det klaffade perfekt genom att Mathias kunde tjuvtitta på Casimirs händer ibland trots att det var långt avstånd mellan orglarna. Det var första gången man spelat på två orglar samtidigt i denna kyrka, sa Mathias. Åtminstone under hans tid som organist.
Casimir vid den fina orgeln sekunderad av mamma Mirren.
Akustiken var fantastisk i kyrkorummet.
Blommor till elev och lärare efter den lyckade konserten.
Här nedan kommer ett litet kort smakprov på hur slutet av Bachs d-molls fuga lät.
Casimir spelade Toccata och fuga i d-moll av J.S. Bach. Här är slutet på fugan.
Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challengesom hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 23 2019 är ordetUTANFÖR. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.
Just nu ser det ut så här utanför vårt hus. Mycket återstår att göra som synes. En burk målarfärg för att måla ledningen till värmepumpen köpte jag för fem år sen. Som så mycket annat har det inte blivit av att måla den. I sommar kanske?
Ogräsrensning behövs också göras. Men de senaste dagarna har det varit så varmt att jag inte orkat ens tänka på det. Jag har inte bestämt vad jag ska sätta i den gröna krukan än. Det får nog bli några köpeblommor...
På söndagen var det så dags för musikskolan Lilla Akademiens klasskonsert i årskurs fem. (Klasskonserten i åk 1 har jag berättat om här och klasskonserten i åk 3 här.) Vårt elvaåriga barnbarn Casimir skulle spela orgel fyrhändigt tillsammans med sin klasskompis Astrid. Han skulle också ackompanjera Jonathan på fiol. De båda styckena gick utmärkt och både Mirren och jag kunde andas ut.
Casimir längst borta till vänster och Astrid åtta från vänster.
För övrigt såg jag inte till henne mycket under dagen eftersom hon höll till i caféet där femmorna stod för förtäringen. Pengarna som de på så sätt får in ska användas till klassresan till Ven i augusti. Mirren hade bakat sju satser med kladdmuffins som hade en rykande åtgång. En ynka påse med några stycken var de enda som vi fick hem att dela på.
När eleverna har kommit så långt som till årskurs fem på denna musikskola är några redan lika skickliga som vanliga orkestermusiker. Men så övar också dessa barn i snitt tre timmar per dag, mer på helgerna.
Nivån, både tekniskt och musikaliskt, är för övrigt mycket hög hos alla eleverna och klassen hade med lätthet kunnat sätta samman en orkester. Jag räknade till fjorton olika instrument, däribland slagverk, som eleverna spelar i klassen. Piano och fiol dominerar - ackordeon, harpa och orgel hör till de mer udda.
Hela klassen är lyckliga över att konserten har gått så bra. Samuel med trumpeten är suverän på sitt instrument, det kan man höra i slutet av inlägget.
Astrid och Casimirs orgelspel gick bra. De spelar Pastoral av Franz Berwald. Medan Astrid drillar på sin manual hör man göken på Casimirs manual. Här nedan kan man lyssna på klippet.
Här spelar Samuel (längst till vänster) William och Vilgot Summertime och When the Saints go marching in. Det ska blir roligt att följa Samuels karriär i framtiden. Inte nog med att han redan är en skicklig trumpetare - han älskar att spela trumpet och att öva - han har också spelat Billy Elliot på stadsteatern, en av de tre pojkar som delade på rollen som den unge dansaren.
Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challengesom hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 22 2019 är ordetKANTIGFler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.
Det finns ju mycket som är kantigt, böcker och tavlor t.ex. Just idag har jag målat färdigt två tavlor av vilken en är beställd av Kalle, min son, att ha på väggen på sitt kontor. För något år sedan berättade jag om att jag målade en flamingo till honom just för att han skulle ha på kontoret men den hängdes upp i konferensrummet. i stället. Hans företag har nämligen en flamingo som mascot. (Inte levande förstås.) Här kan man se hur den ser ut.
Bilderna går att klicka större.
När jag var där och hälsade på för någon månad sedan beställde han ännu en, just att ha på sitt eget kontor. Först gjorde jag en med grön bakgrund men sedan tyckte jag inte den blev så bra så jag målade en till med blå och lila bakgrund. Vore kul att se vilken flamingo bloggvännerna tycker jag ska ge honom innan han får välja själv!
Bakgrunden är ju också kantig så jag tyckte att tavlorna kunde få vara med på temat. Dessutom gjorde utmaningen att jag äntligen målade tavlorna färdiga. (Jag ser att jag ska lägga på lite skugga på halsen på den blå.)
Uppdatering: Tack alla underbara bloggvänner för alla uppskattande och rara kommentarer om inlägget! Jag är väldigt glad över att jag fick sådan respons. Nu är det spännande att se vilken flamingo Kalle själv väljer.
Efter att ettan haft sin klasskonsert i danssalen på Lilla Akademien klockan 12 på lördagen var det dags för treans klasskonsert klockan 16. (Det står fel på programmet.) Också baserad på ensemblespel. Ett digert program som framgår av bilderna nedan. Om klasskonserten i åk 1 har jag skrivit här.
Bilderna går att klicka större.
Även i den här klassen finns det många olika instrumentalister även om pianister och violinister dominerar. Andra instrument som eleverna spelar är blockflöjt, tvärflöjt, klarinett, trumpet, oboe, saxofon, valthorn, tuba, cello, kontrabas och slagverk. Klassen hade ledigt kunnat bilda en symfoniorkester.
Tyvärr blev det bara ett sånginslag under den här konserten alldeles i början som jag inte hann spela in.
Mitt barnbarn Caspar längst ut till vänster i gruppen till höger.
Caspar spelar oboe, Edwin saxofon och Konstantin piano i den välkända sången Amazing grace. Det har hänt en hel del på tre år om man klickar på länken nedan. Där sjunger också alla barnen.
I slutet av vårterminen har alla klasser på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm en klasskonsert. Det är konserter enbart med ensemblespel. Då jag har tre barnbarn som går på skolan brukar jag åka upp varje år för att vara med. Först ut på lördagen för en dryg vecka sedan var Clarissa som går i ettan. Hon skulle ackompanjera två flöjtister på orgel.
Bilderna går att klicka större.
Temat som klassen har läst, sjungit och spelat teater om på vårterminen var TID. Detta tema illustrerades fördömligt av klassen med både sånger och skådespel. Trots att eleverna är så unga är de redan duktiga på sina instrument som t.ex. harpa, slagverk och valthorn. För att gå på skolan är det obligatoriskt (till skillnad från Adolf Fredriks musikskola) att spela ett instrument. OCH att öva på detta. Fiol och piano överväger dock bland instrumenten. Programmet nedan visar vilken bredd det finns i klassen.
Klasskonserterna hålls i danssalen och stolarna räcker inte till för alla föräldrar och anhöriga som är där för att lyssna och heja på sina barn. En konsertsal håller på att planeras så till nästa år kanske klasskonserterna kan hållas där.
Konserten börjar med att alla barnen sjunger Alice Tegnérs visa Januari börjar året med musik av L. van Beethoven. Varje årstid representeras fortsättningsvis av hennes sånger: Om våren, Om sommarn, Om hösten och Om vintern. Varje årstid illustreras av små sketcher.
Barnen är uppställda för att sjunga Januari börjar året. Pianoläraren Victoria kompar på flygeln.
Alla barn har fått en roll och något att säga. Clarissas klassföreståndare, Anne, är hon som hittar på och skriver manus till alla Sång- och dansföreställningarna i februari på Musikaliska, så Clarissa är lyckligt lottad.
Januari börjar året med text av Alice Tegnér. Musik av L. van Beethoven.
Efter sången kommer höstscenen och här uppträder flera svampar. Efter att ha avvisats flera gånger från gemenskapen får till slut den stackars flugsvampen vara med i gänget.
Alla barnen talar högt och tydligt så att alla, även de som står längst bak, hör vad de säger. Ingen verkar vara det minsta nervös.
I scenen om vintern är Clarissa med och bjuder på sockervadd i brist på snö. Man har gjort en anmälning om något som saknas till byns polis och han antecknar på sitt block att det är snö som saknas. Till slut dalar det i alla fall några snöflingor över ensemblen.
Clarissa längst till höger är vinterklädd och med "sockervadd" i händerna.
I scenen om våren letar barnen efter vårtecken och här kommer det fram både tussilago och snödroppe. Barnen sjunger också Lennart Hellsings Hyacinter och tulpaner. I sommarscenen avhandlar man både Första metaredagen, Gökotta och Mellan hägg och syren. Hela konserten avslutas med Den välkända Sommar, sommar, sommar.
Clarissa skulle på orgel ackompanjera Medea och Conrad som spelar flöjt. Med tanke på hur svårt det är att ens få ton i en flöjt så är det beundransvärt att de här barnen kommit så långt. Clarissas ackompanjemang var inte heller det lättaste och de hade inte övat tillsammans mer än några gånger. Tyvärr blev det lite strul i mitten av stycket eftersom en av flöjtisterna kom lite i otakt. Det är då Lissan vänder på huvudet och undrar vad som står på? Men det ordnar upp sig mot slutet och alla slutar samtidigt. Man får ju komma ihåg att ungefär hälften av barnen bara är sju år gamla!
Medea, Conrad och Clarissa spelar Deviennes Trio för två flöjter och piano. (Fast Clarissa spelar orgel.)
Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challengesom hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 21 2019 är ordetFLAGGA. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan. Inte bara en utan massor av flaggor hittade jag häromdagen när jag öppnade en kartong som stått oöppnad på en hylla i närmare 25 år. I alla fall har jag inget minne av att jag öppnat den tidigare än så. Den innehöll bland annat Mirrens gamla barbiedockor och teckningar. Bland dem fanns också några små teckningar av just - flaggor. De passade ju bra som illustration till veckans tema.
(Bilderna går att klicka större.)
Flaggorna hänger tydligen på snören. Mirren har själv inget minne av att hon har ritat dessa eller varför hon i så fall gjorde det överhuvudtaget. Jag tycker i alla fall att de är små konstverk, värda att visas upp.
Och visst är den femte från vänster i den här raden den vackraste?
