2027 Einar Nerman med scenkonstnärer 1.

I ett - som vanligt -fåfängt försök att städa bokhyllorna i mitt rum hittade jag den gamla boken med  Einar Nermans illustrationer. Den hade jag vid något tillfälle inhandlat på ett antikvariat i Stockholm. Jag slutar aldrig att förvåna mig över eller njuta av hans otroligt skickliga karikatyrer. 

(Bilderna går att klicka större.)

Boken gavs ut 1958. I första stycket av det långa förordet i boken skriver Einar Nerman så här:

"100 gubbar är ett urplock ur min nära femtioåriga produktion som karikatyrtecknare. Det var min kärlek till teatern som kom mej att rita teatergubbar. Redan 1910 kom mina första teaterkarikatyrer i de svenska tidningarna. Det var i Hasse Z:s Söndagsnisse och boulevardbladet Figaro mina första karikatyrförsök såg dagens ljus. Men det var när jag 1921 lockades över till London som jag framför allt kom att teckna scenens och estradens barn. I tio år fick den engelska publiken i tidningen Tatlers till livs mina teaterteckningar."

I boken finns många engelska och amerikanska artister som jag aldrig hört talas om. Men även några som jag fortfarande minns och som jag har tagit med här. Men de flesta svenska artister i inlägget har jag i gott minne. Här kommer ett axplock. 

Ernst Rolf var mycket populär i Sverige i början på 1900-talet och fortfarande lever några av hans många melodier kvar, som t.ex. "Bättre och bättre dag för dag" och "Det är grabben med chokla i". Här kan man läsa om honom och hans historia.

Gösta Ekman (den äldre) var den store skådespelaren och charmören på 1920-30 talet. Här kan man läsa mer om honom.

Här dansar han med Zarah Leander i operetten "Glada änkan" 1931. När jag läste i Lund i mitten av 1950-talet såg och hörde jag Zarah när hon uppträdde en kväll på Akademiska Föreningen. Det var smockfullt med studenter och hennes framträdande var mycket uppskattat. Hon gjorde come back i Malmö 1949 och arbetade sedan bl.a. tillsammans med Karl Gerhard på 50-talet.

Själv har jag aldrig sett Karl Gerhard uppträda, men när jag åkte båt till London för att gå på University College en termin 1956, såg jag  honom och hans dotter Fatima i matsalen på Patricia. (Det hade blivit hastigt bestämt att jag skulle åka dit och det fanns bara förstaklass-hytter kvar.) Det var dåligt väder och det var bara ett fåtal i matsalen. Han och dottern satt vid kaptenens bord bara någon meter från mig. Han var imponerande stor, tyckte jag och ganska allvarlig. Numera kommer man nog mest ihåg honom för hans hårda motstånd mot nazismen som kulminerade i "Den ökända hästen från Troja". 

Den mest kända kvinnliga musikalartisten på 1950-talet var Ulla Sallert. På premiären i Norden av My Fair Lady sjöng och spelade hon tillsammans med Jarl Kulle

Mer om Einar Nermans scenkonstnärer kommer i nästa inlägg. I länken nedan kan man läsa ett tidigare inlägg från "100 gubbar" med karikatyrer av musikanter.

Einar Nerman med musikanter. 

2025 Bonniers Veckotidning nr 8 1926

 

 Bonniers Veckotidning nr 8 20 februari 1926. Omslagsbild av Harry Fahlstedt.  Bilderna går att klicka större.

Här är ännu en BVT som firar 100 år just idag. Som vanligt innehåller den lite av varje. Flera  författare har skrivit berättelser och artiklar, som t.ex. Elin Wägner och Carl Snoilsky. Aktuell är uppfinnaren och nobelpristagaren Gustaf Dalén, han med AGA-systemet och fyrarna. 

Jag saxar ur artikeln som är skriven av Céline Brunius - redaktör för BVT. Hon har tydligen besökt den stora utställningshallen på Lidingö. "De första fyrarna med Aga-ljus installerades 1904, samma år som bolaget Gasaccumulator bildades. 1912 flyttades verkstäderna till Skärsätra i Lidingö och därmed gick företaget raskt mot sin utveckling till en världsindustri. Det var på hösten detta år som Gustaf Dalén under utförandet av en del farliga experiment med accumulatorerna blev offer för den explosionsolycka som kostade honom hans syn."  

Bilden överst till höger är en Aga-lysboj vid inloppet till New Yorks hamn. Den nedre bilden visar ljusfyr för lufttrafik vid Tilsey Hill i England.

Det finns alltid en spalt för läsarnas frågor - Vad vill ni veta. Här är några exempel från denna tidning. 

Några bilder av kungligheter - både utländska och svenska - har alltid sin givna plats i tidningen. Här är det hertigparet av Västergötland som är med på bild. Prins Carl med makan prinsessan Ingeborg och med sina yngsta döttrar Märta och Astrid. (Ingenting nämns i artikeln att hon skulle gifta sig med Belgiens kronprins samma år - de måste ha träffats efter att artikeln skrevs). Somrarna tillbringade familjen på Fridhem utanför Norrköping. 

Ernst Rolf har satt upp en ny revy på Cirkus i Stockholm Katie Rolfsen är primadonna. 

Pyjamas har blivit den moderna hemmadräkten. (Ni kanske kommer ihåg en som ville veta hur ordet uttalades och varifrån det kom.) 

Medan kvinnan - enligt artikelförfattaren - ligger på en divan och drömmer sig bort från vardagen och följer rökslingorna från cigaretten som hon har i handen, bör hon var klädd i pyjamas "som inte längre har den avlägsnaste likhet med det maskulina sovplagget av samma namn." 

Den består av "ett par raka benkläder av crêpe de chine eller blankt siden och en jacka av något helt annat och vanligen mycket praktfullt, t.ex. guld- eller silverlamé." (Undrar vad dåtidens damer hade tyckt om våra mysdresser?)

Det är synd om kvinnorna som så länge har tvingats att gå i högklackade skor. Inte ens förrän de senaste tio åren har vi kunnat se kvinnor även på Mello eller andra TV-scener med sneakers eller kängor, som t.ex. Caroline av Ugglas på Körslaget. Själv pinades jag i skor med stilettklackar under min ungdomstid. Man kunde ju inte ha "systerskor" som det hette. I det fallet var det verkligen inte bättre förr! 

Så här ska skorna se ut när man ska gå ut på vårpromenad i staden. 

Än så länge är alla bilar i Sverige amerikanska. Den första Packardbilen tillverkades 1899 i Detroit och den sista 1958. 

Som vanligt är sista omslagsbilden i färg. Här en annons för Jell-O. Min mammas favoritefterrätt när jag växte upp. Hon var inte mycket för matlagning som tog tid. 

2024 BVT nr 50 och 51 1925

 

Bonniers Veckotidning nr 50 1925. Omslagsbild av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

Jag börjar med BVT nr 50. Nummer 51 - den som just idag firar 100 år - kommer senare i inlägget. 

Jag tycker nummer 50 är intressant eftersom den är helt tillägnad Göteborg och Göteborgsadeln. Mingelsidorna visar bara göteborgare och även alla porträtt- och brudbilder är från Göteborg. Man kan också läsa om vad som spelas på teatrarna och på konserthuset. En av rubrikerna är t.ex. "Konst och konstnärer i Göteborg under två decennier." I mitt förra inlägg berättade jag om när M/S Gripsholm seglade in i Göteborgs hamn för första gången. Nu följer tidningen upp reportaget.

Fru Ann-Ida Broström, maka till framlidne skeppsredaren Dan Broström har förärats porträttet på helsidan. " I samband med M/S Gripsholms ankomst till Göteborg har fru Broström fått mottaga de sällsyntaste sympatibevis och storartade hyllningar till sin makes minne."

Ett reportage från det Broströmska hemmet upptar fyra  helsidor. 

Intressant med en väggfontän i entrérummet.

Salongen och matsalen.

Så får vi "En titt in i köket på ett flytande lyxhotell." Köksmästaren heter herr Korn och har en överväldigande meritlista från de finaste restaurangerna i Europa och även "från Kristiania, förlåt Oslo". Senaste tjänstgöringen var på Drottningholm. 

I fråga om åtgången av proviant på en tur-och returresa till Amerika säger herr Korn att det går åt 15 000 kg färskt kött, 5000 kg färsk fisk och 30 ton potatis. Man tar också bland annat in 5000 konservburkar, 800 kg. kaffe och 6000 kg. mjöl eftersom allt bröd bakas ombord.

Köksmästaren herr Korn är oklanderligt klädd i vitt och med en penna instucken bakom kockmössan. En imponerande rad oljespisar syns på bilden och de stora behållarna är soppkittlar.

Styckmästaren i slakteriet på den översta bilden (det måste tydligen ha funnits levande djur ombord?) och grönsaksrummet eller den s.k. "potatisskalningen" på den nedre.

Omslagsbilden på den sista sidan behöver tydligen ingen närmare presentation. 

Och så kommer jag då till BVT nummer 51 som firar 100 år just idag, den 19 december. 

Omslagsbilden av Torsten Schonberg.

Det är intressant att jag, i denna omfångsrika tidning med sina många annonser, endast hittar tre som anspelar på den kommande högtiden och har något med jul i rubriken. Man kan ju jämföra med dagens veckotidningar som har haft artiklar om julen sedan i november. 

Ett förslag om ett julbord till barnen är det enda i matväg som påminner om julen. Det finns inga inslag om julfirande heller utan som vanligt är det teater-och musikrecensioner i långa reportage och många noveller och resebrev. Naturligtvis finns de vanliga frågespalterna om juridik och om lite vad-som-helst med. Just den här frågan tyckte jag var intressant eftersom jag började köpa tidningarna just på grund av omslagsbilderna av mer eller mindre kända konstnärer. Förhoppningsvis går det att läsa om man förstorar upp bilden. 

Tora Teje är den mest berömda svenska skådespelerskan det här året. Hon uppträder på Dramatiska Teatern där man ger Bernard Shaws Sankta Johanna. 

Reportern Vanja skriver om "den svenska karavanen" som besöker Rom, Florens och Venedig. Största delen handlar om Rom och om hur "karavanen" fick en audiens hos självaste påven Pius Xl. Det är en mycket detaljerad och målande beskrivning. Sen händer det inte så mycket mer än att sällskapet åker till Florens med tåg och bekantar sig med alla sevärdheter. 

Slutligen går tågresan till Venedig. Där åker man gondol i höstmörkret och går på upptäcktsfärd i staden. Sammanfattningsvis är Vanja ganska besviken på Venedig. " När det blir en grå dag...blir man plötsligt galen på allt vad kanaler och vatten heter och möglet på husväggarna får ischiasnerven att knorra sig på en frisk och sund människa." För henne var Florens resans höjdpunkt. 

Det finns ingen kommentar i artikeln om dessa fascister.

En dam blir fotograferad på San Marco. 

Några vinterkläder får avsluta det här inlägget. 

2023 Bonniers Veckotidningar nr 46 och 48 1925

 

Bonniers Veckotidning nr 46 14 november 1925. Omslag av Viola Wahlstedt Borsi. (Bilderna går att klicka större.)

Bonniers Veckotidning nr 48 28 november 1925. Omslag av Charles Gesmar.

Jag plockar lite av varje från de här tidningarna. Den ovan firar 100-årsjubileum just idag. Som vanligt blir det mest bilder som jag delar med mig av. Alla de litterära texterna och intressanta reportagen har en så kompakt text att det inte går att få in här. Trots att det är 100 år sedan de här tidningarna gick i tryck är texten förvånansvärt lättläst.

Det stora porträttet på helsidan i nr 46 är av prinsessan Astrid som firar sin 20-årsdag. Hon föddes 17 november 1905 och var prins Carls tredje dotter. Året därpå gifte hon sig med kronprins Leopold av Belgien. Hon dog i en bilolycka där kung Leopold själv satt vid ratten. Mer om henne kan man läsa här.

Den stora musikhändelsen i Stockholm i november var uppförandet av Oberon av Carl Maria von Weber på Kungliga Operan. Handlingen bygger på ett bröllop år 804 i Frankrike och är minst sagt snårig. För mig var det intressant eftersom Einar Beyron hade huvudrollen som Oberon. Jag har träffat honom många gånger eftersom han och hans hustru Brita Hertzberg var goda vänner till min pappa och mamma. Här har jag skrivit om honom på min blogg.

Längst ner på sidan syns Isaac Grünewald som gjort scendekorationerna. 

Förr var det inte så noga med skorna men "men nu är är det nästan det värsta som kan sägas om henne att hon har fula och gammalmodiga skor." Grova kängor är nu bara tillåtna vid jakt och vid promenader i vinter-och ruskväder. "På två par sådana praktiska don finns det tjugo som bara är graciösa och koketta och variera slejfar och gallerverk, brokad, guld och silver i det oändliga". 

Några sidor på mer eller mindre berömda personer finns alltid med. Här har man fångat upp några "På huvudstadens gator och vägar". I mitten ses den förut nämnde Isaac Grünewald hälsa på Eva Nyblom, vem det nu kan vara. Naima Wifstrand, operettsångerska, är ute och går med sin man. Ett porträtt av henne kommer senare i inlägget. Det måste vara ganska kyligt eftersom alla är så väl påpälsade.

Ofta får några dikter av "De nya poeterna" plats i tidningen. Här är det tre dikter av Johannes Edfelt. Här var han bara 21 år här. 

Porträttet på helsidan i nr 48 är av Naima Wifstrand. Hon har just gjort  succé på Oscarsteatern i en operett som hette Orloff. 

Från M/S Gripsholms ankomst till Göteborgs hamn 27 november 1925 finns två helsidor med bilder. Här är en av bildtexterna: 

"Med flaggan i topp seglade M/S Gripsholm, Svenska Amerikalinjens stora nya passagerarfartyg, in i Göteborgs hamn, mött redan vid Vinga fyr av livräddningsbåten Wilhelm H. Lundgren och sedan av täta, svarta folkmassor, som trots den gråkalla morgonen troget väntat utefter stränder och kajer för att få vifta och hurra sin välkomsthälsning till detta 'det ståtligaste fartyg som gått på vatten' som en entusiastisk engelsk kollega lär ha uttryckt sig". 

Idel prominenta göteborgare var förstås med och Ann-Ida Broström var den första som gick ombord på

 fartyget. 

Annonsen för Cloetta med Gripsholm får avsluta detta inlägg.

Uppdatera:

Jag har fått svar i kommentaren av AnnaH om vem Eva Nyblom är. Tack Anna! Här kan man läsa om henne.

2022 Bonniers Veckotidning nr 43 24 oktober 1925

 

Omslagsbilden skapad av Einar Nerman. (Bilderna går att klicka större.)

Den här fina omslagsbilden till BVT nr 43, som kom ut för exakt 100 år sedan, är skapad av en av mina favoritillustratörer - Einar Nerman. 

Tidningen innehåller som vanligt noveller av dåtidens populära författare -  bl.a. Frank Heller - en dikt av Jarl Hemmer, hemma-hos reportage från ett hem i Helsingfors där författare samlas, teaterrecensioner, porträttbilder av brudar, mode, kåserier och menyer skapade av Jenny Åkerström. Eftersom texten är så kompakt är den svår att återge och jag får nöja mig med att lägga ut lite bilder med kommentarer. Nedanstående spalt är alltid med.

Elsa Thulin skulle resa till Paris för att träffa vänner men försenades p.g.a. en influensa. För att ändå komma dit i tid beslöt hon sig för att "pröva detta nya himlastormande fortskaffningsmedel" -flygmaskinen. 

" Redan dess yttre anblick på nära håll är något helt annat än vad jag tänkt mig" skriver hon vidare. "Vilken imponerande bjässe! Vilka vackra proportioner! Denna jättefågel inger mig ännu så länge bundna gigantiska krafter, som samtidigt injaga skräck och inge förtroende. Vi inbjudas att stiga på och i dörren stannar jag, slagen av en angenäm häpnad. Tvenne rader av bekväma läderfåtöljer skilda av en liten gång! Vid varje fåtölj en nedfällbar glasruta; vid en skruv i fönsterkarmen sitter instucket ett litet paket med bomull för att minska obehaget av larmet från motorerna. Allt är så rent och fint och inbjudande - en slående kontrast till järnvägskupéernas oundvikliga sot och smuts." 

Sedan följer en lång och detaljerad skildring av flygresan med mellanlandning vid flygstationen i Hamburg. Hon får lite brandy av en vänlig medresenär när hon blir skräckslagen av några luftgropar och får samtidigt en lugnande gest av piloten. I Amsterdam gör man ytterligare en mellanlandning och byter till ett Farmanplan som ska flyga dem till flyghamnen Le Bourget utanför Paris. Allt har gått bra och Elsa blir en upplevelse rikare.

Flyghamnen Le Bourget utanför Paris.

Den här månaden pågår en stor utställning på Lidingö -Bygge och Bo-utställningen i Lidingö 1925 – Wikipedia. Bilden har jag hämtat från BVT nr 42 eftersom utställningen lades ner den 18 oktober. 

Har kan man se arkitekten Carl G. Bergsten med fru, upphovsman t.ex. Liljevalchs konsthall i Stockholm, fru Hjördis Tengbom, maka till arkitekten Ivar Tengbom som skapat bl.a. Konserthuset  och Handelshögskolan i Stockholm. Längst ner i mitten finns fru Célie Brunius, moderedaktör på BVT. 

Ofta finns det en sida med karikatyrer - denna gång av framgångsrika bilföretagare och en inom båtbranschen. Bilismen i Sverige var ju ganska ny på den här tiden - inga svenska bilar framställdes ännu. 

Av dessa känner jag bara till Hans Osterman vars kända bilföretag fortfarande fanns kvar i Stockholm när jag var ung. Han var även en framgångsrik tävlingsförare. 

Mode finns alltid med i tidningarna - för det mesta från Paris. Här hade man önskat att se modellerna i färg. Men färg är endast förunnat de fyra omslagssidorna. 

Ingen BVT utan en bilannons. Denna gång Citroën.