söndag 18 november 2018

1619 Gems Weekly Photo Challenge vecka 47 - ÖGA

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 47 är ordet ÖGA. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Det har varit omöjligt att hitta bilder i arkivet såväl som runt omkring mig på ett ensamt öga, så jag gör om ordet till pluralis i stället och visar bilder med ÖGON på i stället. Det finns det desto fler bilder av. Jag väljer att visa några av Jenny Nyströms tavlor som jag inte fick plats med i mitt senaste inlägg där jag också berättat om konstnären och illustratören.

Jenny Nyström målar bilder av kvinnor och barn med de mest själfulla ögon. Ibland ser det ut som personerna i tavlorna tittar just på mig och följer mig med blicken när jag rör mig bort.


Flickporträtt från 1922 - olja på duk. (Bilderna går att klicka större.)

Sophie Lundberg 1891 - olja på duk

I tavlan nedan av mormor och morfar (?) i kyrkbänken med barnbarnen, tycker jag att både mormor och pojken tittar direkt på mig. Intressant också att jag kom ihåg att psalmen - som står uppsatt på psalmtavlan och är en julpsalm - börjar med orden "Av himlens höjd oss kommet är". Trots att jag i jobbet alltid använt den "nya" psalmboken som kom ut 1986 med sina ändrade psalmnummer. Numera har denna vackra psalm nummer 125 i psalmboken och texten är omgjord för att bättre passa moderna människor.



Äldre par och barn i kyrkbänk. Står ingenting om vilket år hon målade denna akvarell. Skulle gissa på att den är ganska sent tillkommen.

Så här lyder texten till psalmen 63 i den gamla psalmboken, vers 8:
Välkommen var O Herre kär/ en gäst när oss du vorden är
I fattigdom för mänskors skuld/ du kom och Gud är oss nu huld.

Och vem kan motstå denna unga kvinnas trånande ögon? Är det mot sin själs älskade hon tittar upp?


Porträtt av ung kvinna med solfjäder - 1913. Olja på duk. 



torsdag 15 november 2018

1618 Jenny Nyström på Sven-Harrys

När jag var och hälsade på i Stockholm nyligen hann Mirren och jag med att besöka utställningen med Jenny Nyström på Sven-Harrys museum. För mig var det en mycket intressant utställningen eftersom jag aldrig sett någon av hennes målningar tidigare. Däremot otaliga julkort och andra bilder i böcker som hon illustrerat.


Tyvärr vet jag inte vilket år hon målade detta självporträtt som möter oss när vi kommer in i den stora konsthallen. Men jag gissar att det är från 1870-talet. Det visar en kvinna med stort självförtroende och integritet.  (Bilderna går att klicka större.)


Grönsaksförsäljerskan från 1876 - olja på duk.


Liten parvel med boll 1885 - pastell.


Dagmar vid bordet 1924. Olja på duk.

Jenny Nyström  föddes i Kalmar 1854 och dog 1946 i Stockholm 92 år gammal. Familjen flyttade till Göteborg när Jenny var 8 år. Hennes talang att rita och måla måste ha upptäckts tidigt eftersom hon redan som elvaåring började på Göteborgs Musei- Rit- och Målarskola. Som femtonåring började hon måla i olja och blev elev vid Konstakademien i Stockholm mellan 1873 och 1881.


I sol 1916 - olja på duk.

Under sitt sista år på Konstakademien vann hon förstaplatsen i en tävling tillsammans med en annan elev. Hon var den första kvinna som vunnit en tävling på akademien och stipendiet som var priset gjorde att hon kunde åka till Paris och fortsätta sina målarstudier. 1884 fick hon vara med och ställa ut på den stora Parissalongen - en stor framgång internationellt för en kvinna på den tiden.


Skidåkande barn 1910. Akvarell och gouache


Slåtterfolk 1922 - akvarell.

Jenny Nyström visar sig vara en mycket skicklig konstnär i sina många porträtt av barn och kvinnor. Män förekommer mycket sällan som motiv i tavlorna förutom den dvärgliknande figuren som älskar gröt och ser till att barnen får julklappar. 


Tomten får sin julgröt - akvarell. Tyvärr finns ingen uppgift om vilket år tavlan är målad.

Jenny Nyström skapade denna tomte som illustration till Viktor Rydbergs saga Lille Viggs äfventyr på julafton Från början kallades han "julvätte" enligt den gamla folktron men med nästa illustration av Rydbergs dikt Tomten fick han det utseende som författaren tyckte att han borde ha och som vi svenskar känner igen honom som. Mer om Jenny Nyströms liv kan man läsa här. Jag kommer att berätta om henne som illustratör i ett senare inlägg. 


På väg hem från utställningen. Mirren i sex upplagor. 

måndag 12 november 2018

1617 Det magiska fölet

Clarissa, sju år och mitt yngsta barnbarn, har kommit igång med sin debutbok. Hon började i ettan   nu i höst. Eftersom hon älskar enhörningar handlar mest historien om dessa. Personerna så här långt i berättelsen är 
1. Mamma enhörning
2. Det nyfödda enhörningsfölet
3. En stilig hästpojke.
4. Den stiliga hästpojkens mamma .

Clarissa har skrivit alla kapitlen helt själv så när som på boktiteln Mirren skrev när Clarissa började med författandet. Jag lärde henne att hon skulle sätta ut komma efter ett citat. Men det var allt jag bidrog med när vi var ensamma på måndagskvällen förra veckan. Givetvis har hon också illustrerat sin bok själv. 

Talstreck ska det vara framför ett citat. Det hade hon sett i alla böcker hon redan läst i skolan. 120 stycken hade läraren skrivit upp sedan hon började i höstas. Dessa är naturligtvis lättlästa sådana, avsedda för nybörjarna i ettan. Men redan nu har hon bland annat klippt nio böcker som handlar om Lasse-Majas Detektivbyrå. Och det är riktiga barnböcker. 

Här kommer de första två kapitlen och första sidan på det tredje. Jag väntar med spänning på vad som ska hända i fortsättningen. 


Jag får påminna henne om att författarnamnet också ska stå på framsidan. (Bilderna går att klicka större.)










"Hjärtat" måste vara den stiliga hästpojken som mamman pratar med.


"m." på femte raden måste vara "mamma" som hon inte fick plats med. 




Clarissa har utvecklats mycket under det här året. Jag jämför det med ett meddelande som hon satte upp på kylskåpet förra sommaren när hon skulle åka hem till Stockholm. Hon hade just tappat en tand och hittade inte asken där vi lagt tanden i. Jag lovade att jag skulle leta efter den och ta med den upp till Stockholm nästa gång jag kom dit. 

Bokstäverna hade hon i alla fall koll på trots att hon inte hade börjat "riktiga" skolan än. 

Anledningen till att Clarissa läser så mycket är att det är skärmförbud hemma för barnen utom på helgerna. Undantagandes att de kan ringa och svara i sina mobiler. Det gäller även tevetittande. I skolan lämnas alla mobiler in varje morgon i klassrummet och hämtas ut när skoldagen är slut.

söndag 11 november 2018

1616 Gems Weekly Photo Challenge vecka 46 - BAKELSE

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 46 är ordet BAKELSE. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Efter turbulensen som följde efter mitt fall på perrongen till Odenplan och som jag berättat om i mitt tidigare inlägg, ville jag gärna att Mirren skulle följa med mig till Åhléns stora entré på Drottninggatan i Stockholm. Där hade vi bestämt att träffas, min bloggvän Kerstin - alias Eleonora - och jag på tisdagsförmiddagen.


Kerstin, chic som vanligt, med bakad potatis med skagenröra framför sig på tallriken. 

Mirren följde med oss till vårt stamlokus, Kafferepet, och lämnade oss där för att gå några ärenden på stan. Kerstin åt en bakad potatis med skagenröra medan jag naturligtvis beställde en Gustav Adolfsbakelse. Dels för att det var den 6 november och Gustav Adolfsdagen, dels för att jag visste att nästa ord i fotoutmaningen var just - bakelse.



Gustav Adolfsbakelsen, som tinns i många varianter, såg faktiskt mer spännande ut än den var. 

Det var första gången jag inmundigat en sådan och jag kan inte säga att jag blev särskilt imponerad. Sockerkaksbotten med äppelbitar, vispgrädde och vaniljkräm. Och så den obligatoriska chokladmedaljongen med Gustav Adolf på toppen. Bakelsen var god men den gick inte upp mot budapestbakelsen, min absoluta favorit.


fredag 9 november 2018

1615 Änglar, finns dom?

Visst gör dom det. Jag träffade på en i måndags på T-centralen i Stockholm.


Den här träängeln är gjord av träsnidaren Józef Munik. (Bilderna går att klicka större.)

Klockan tio i tre på eftermiddagen ankom (som det heter när det gäller tåg och bussar, aldrig annars) jag till City-terminalen med Flixbus. Efter två svängdörrar, tre rulltrappor och en lång trappa, som jag kånkade ner min tunga rullväska utför, befann jag mig på perrongen på T-centralen för att åka tre hållplatser med tunnelbanan till Odenplan.

Precis när jag kommit ner för trappan och väntade på tåget började plötsligt väggarna att röra på sig och falla över mig och jag föll handlöst ner på perrongen. Två personer, av vilka den ena var den ängel som jag pratade om i början på inlägget, fick mig på fötter igen. Hon inte bara hjälpte mig in i tunnelbanevagnen utan följde även med mig upp till Odenplan och väntade med mig där tills Mirren - yngsta dottern - kom och hämtade mig.

Mirren bor bara några kvarter från Odenplan och var som väl hemma när jag ringde och berättade om att jag fallit. Min ängel reste sedan vidare till Sankt Eriksplan där hon hade ett ärende. Tyvärr tog jag inte reda på vad hon hette, men om hon läser det här så vill jag att hon ska veta hur oerhört tacksam jag är för hennes hjälp.

Jag hade tänkt att gå på en gospelkonsert med Mirren på kvällen men kände att det nog var säkrast att jag var hemma. Det blev en fin kväll tillsammans med barnbarnen istället.

Jag kände mig lite skakig efter detta eftersom det aldrig har hänt förut att jag fallit så handlöst. Mirren följde mig därför till Åhléns entré på tisdagen där min bloggvän Kerstin och jag hade bestämt att träffas. Hon hade några ärenden på stan att uträtta så Kerstin och jag hann sitta i en och en halv timme och utbyta tankar på Kafferepet innan Mirren kom och hämtade mig där.

Sen dess har jag känt mig som vanligt utom att jag känner mig lite ostadigt emellanåt. Kanske jag borde ha en käpp att ha med mig ibland - det finns fina sådana har jag sett. Jag är ju ute och promenerar varje dag men då har jag alltid stavarna med så därför är det inte några problem med balansen just då.
 Den här käppen från Åshild kanske vore något?

söndag 4 november 2018

1614 Gems Weekly Photo Challenge vecka 45 2018 - GUL

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 45 är ordet GUL. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

För att illustrera temat den här veckan blir det några bilder från Norrköping. Jag är uppvuxen där så det kommer alltid att vara min hemstad trots att jag inte bott där på 40 år. Men vi brukar åka dit varje vecka i något ärende, Kent och jag.


Spårvagnarna fanns när jag bodde i Norrköping och finns fortfarande. Dock med lite annat stuk än dem jag åkte med. (Bilderna går att klicka större.)


Den här gamla fabriksbyggnaden - Strykjärnet - som numera inrymmer Arbetets Museum har vunnit pris som Sveriges vackraste fabriksbyggnad. Den här gula färgen är speciellt förknippad med Norrköping där många byggnader är målade i just den här gula färgen. 


På Kulturnatten, som är en lördag i slutet av september i Norrköping, kan man se det ståtliga vattenfallet i olika färger i Industrilandskapet. 


torsdag 1 november 2018

1613 Marknad i Limoux i oktober 2018

Så blev det så småningom fredag i den lilla staden Limoux i Frankrike. Det hade varit en omväxlande vecka med både utflykter till Maury med bland annat en bilresa över höga berg på en smal serpentinväg utan räcken och med en buss till Carcassone.

Alla tåg dit var inställda på grund av "l'inondation" (översvämningen) så det blev ett kort besök med buss för Kent och mig på torsdagen. Vi åkte dit vid halv tolv-tiden och sen fanns det bara två bussar att välja mellan för att åka hem. Den ena bussen gick redan tjugo i två och den andra kvart i sju på kvällen.


Vi festade med Cappucino Gentilly på en restaurang på torget i Carcassone. Det blåste ganska mycket som synes. (Bilderna går att klicka större.)

Men nu var det fredag och marknadsdag som vanligt. Josie, som är Annas goda vän och granne, hade bestämt att gå på marknaden tillsammans och jag hängde förstås med. Det gjorde även herrarna i familjen när det var dags även om det inte var tänkt så från början.

Först gick vi förstås till "lilla" marknaden på torget ett par kvarter från huset. Som vanligt ( här kan man läsa ett tidigare inlägg från denna fredagsmarknad) helt fullt med marknadsstånd med diverse saker som man inte visste att man kunde behöva förrän man kom dit. Kent och jag hade bara tagit med oss handbagage den här gången, vilket gjorde att vi inte kunde köpa något som kunde ta plats då väskorna redan var överfulla när vi åkte hemifrån.


Anna och Josie på väg till marknaden.


Anna och Josie. Blommorna i bakgrunden är alla konstgjorda. 


Anna hittar en fin tröja för en relativt billig penning.


Hade gärna köpt en av dessa roliga väskor om jag hade fått plats.

Efter att vi gått runt på torget en stund gick vi vidare till "stora"marknaden några kvarter bort från torget. Hela marknadsplatsen hade varit totalt översvämmad några veckor tidigare eftersom floden Aude flyter alldeles förbi nedanför. I mitt tidigare inlägg om Limoux har jag visat bilder därifrån. De är tagna precis nedanför marknadsplatsen.


Hela den här marknadsplatsen stod helt under vatten. Floden flyter strax nedanför. 

Vattnet hade dragit sig tillbaka helt men nu svämmade det över av kläder istället. Oändliga mängder av second hand-plagg låg slängda lite hur som helst överallt.


Men det fanns också italienska tröjor som ungefär kostade hälften så mycket i förhållande till vad de gör hemma. Jag hittade en tröja som redan har blivit min favorit. Det hörde också till en halsduk i samma tyg. Tröjan gick att pressa ner i handbagaget efter en del jobb.


Undrar om inte tanten till vänster är samma tant som kom med på bilden med Anna och Josie? (Limoux är inte så stort.)


Glad över att jag hittat något att ta med mig hem som minne också från den här resan. Det fanns "provhytt" i skåpbilen.


Päron, druvor och granatäpplen fanns också att köpa.

Hade gärna köpt med mig den här brandmannen - le pompier - att ha utanför huset istället för trädgårdstomte om den hade fått plats i bagaget.


Anna och Jörgen får avsluta mitt lilla reportage från Limoux i Frankrike den här gången.



tisdag 30 oktober 2018

1612 Oktobertripp till Limoux 2018

I söndagsnatt kom Kent och jag hem från Limoux i södra Frankrike där vi tillbringat en vecka tillsammans med min äldsta dotter Anna och hennes man Jörgen. Om man är intresserad av att veta lite mer om den här lilla staden kan man gå tillbaka och läsa mitt allra första inlägg om Limoux.

Anna och Jörgen har ett hus därnere sedan ett par år tillbaka. De har många projekt på gång och det senaste är en takterrass. Det var därför vi möttes av den här synen när vi kom dit sent på lördagskvällen från flygplatsen i Bezier. Fotot är dock taget morgonen därpå.


Trots att gatan är smal gick det att komma förbi med bil. (Bilderna går att klicka större.)

Vädret var gråmulet denna söndagsmorgon men med en behaglig temperatur på ca 15 grader. Det var svårt att tänka sig att floden hade svämmat över för tre veckor sedan och bland annat spolat bort parkerade bilar som stod på strandparkeringen.


Vattnet i floden Aude är nu tillbaka i normalläge. 


Här steg vattnet upp till dörren på det gula huset i mitten...


...och till 6-metersstrecket som pilen visar.


En av bilarna som spolades ner i vattnet och som blev kvar. 

Efter att vi promenerat en stund blev det ljusare och på eftermiddagen strålade solen från en klarblå himmel.


Gänget på bron varifrån några av ovanstående foton är tagna. Från vänster Jörgen, Anna och Kent. Hela den gamla delen av staden är upplyst av liknande gatlyktor som den som syns på bilden. 


Innan vi går hemåt igen passar vi på att vila oss en stund vid caféet på hörnet. 


Solen har kommit fram och lyser upp Saint Martinkyrkan. 



Ny strålar solen och granntanten har flyttat ut sin stol på gatan. 

Efter att vi ätit vår lunch hemma i köket hos Anna och Jörgen tog vi igen oss på takterrassen som är under uppbyggnad. Det kommer att bli ett trädäck som golv och Jörgen ska snickra ihop några stora lådor att ha blommor och gröna växter i så småningom. Jag föredrog att sitta i skuggan eftersom det blev väldigt varmt när solen kom fram.


Svårt nu att tänka att det är i slutet av oktober och inte mitt i sommaren.