måndag 28 september 2020

1786 Månadens illustratör september 2020 - Jan Lööf

 Såg i tidningen att illustratören och barnboksförfattaren Jan Lööf hade fått Göteborgs nya barn- och ungdomsfestval Prismas hederspris. "Som regissör, skådespelare, tecknare och musiker har han skapat oförglömliga figurer och halsbrytande historier", står det bland annat i artikeln. 


Bilderna går att klicka större.

Jag kommer ihåg att jag har en av hans böcker - Skrot-Nisse - i barnbokshyllan. Jag hittar den efter en stunds letande. Den lilla boken ser väldigt fin ut och verkar nästan oläst. Jag köpte den 2008, förmodligen med tanke på Casimir - mitt barnbarn som föddes 2007. Men boken har tydligen glömts bort. 


Kalle hälsar på hos Skrot-Nisse.

Historien börjar med att Kalles mamma och pappa ska resa bort och därför får Kalle bo hos farbror Nisse under tiden. Eller Skrot-Nisse som han kallas eftersom han driver en skrotfirma. När Kalle kommer dit berättar Nisse att han köpt en pråm som han ska bygga om och åka till Afrika med.

Frank Kvarnsten har mycket konstiga saker för sig, det kan man se när man ser hur mycket hemska och magiska saker han omger sig med. En liten tröst är att han tydligen spelar Mozart på sin orgel.

Med på färden ska också en annan farbror, en god vän till Nisse. Han har det något originella namnet Frank Kvarnsten, som verkligen passar perfekt till honom eftersom han besitter magiska krafter. När pråmen har blivit ett skepp seglar alla tre ut på havet. En storm slår sönder skeppet men de tre räddar sig upp på land. 

En hemsk storm blåser upp.

Det är becksvart när de trevar sig fram i mörkret, men Nisse är säker på att han kommit till Afrika eftersom han upptäcker en hydda med grästak där de lägger sig och sover. När morgonen kommer inser de att de hamnat i en djurpark bara en bit från platsen de seglade ut ifrån. En kort resa, tycker Kalle, men spännande.

Trion vaknar upp i sebrans hydda i djurparken

Lööf är en härlig illustratör och en fantasifull berättare, men jag saknar representanter för den andra halvan av mänskligheten. Med undantag av mamman i bilen på första bilden befolkas den här boken enbart av pojkar, män och gubbar. 

måndag 21 september 2020

1785 -Ett fynd i bokhyllan

Rätt vad det är, när jag går igenom någon bokhylla hemma med avsikten att försöka rensa ut några böcker att slänga, hittar jag någon pärla som jag mer eller mindre glömt bort att jag ägde. Som den här:


 Bilderna går att klicka större.

När jag hittar en så här gammal bok, brukar jag roa mig med att titta efter om den fortfarande finns att köpa på nätet. Boken fanns inte på Blocket, Tradera, Bokbörsen eller något annat antikvariat, så vem vet, den kanske blir värdefull med tiden :-).

Boken är tryckt i Östtyskland 1982 vilket märks på papperet som är ungefär av samma kvalitet som det jag använde att pressa växter i när jag gick i skolan.



Det finns mycken onödig kunskap i boken men en hel del som är användbart. Exempelvis hur man torkar örter och kryddor,,,


...eller


...eller


Även om man kanske inte har så stor nytta av att veta vissa saker kan det ändå vara intressant. Hur man t.ex. kan skilja mellan afrikanska och indiska elefanter, hur man skiljer mellan åsnor, mulåsnor och mulor och på krokodiler och alligatorer. Eller hur man knyter en sari. Visst, det är ju bara att googla om man nu skulle vilja ha reda på det men här får man det så att säga direkt utan att man bett om det.


Bra är också att veta hur man ska presentera någon för någon. Damer reser sig inte när de presenteras vilket däremot herrar gör. Man ska presentera yngre för äldre, herrar för damer och ogifta damer för gifta. Första villkoret för att man ska kunna bli påve t.ex. är att man är katolik. Sen kommer en utförlig redogörelse hur man sen blir påve.

Man får lära sig mycket på kort tid: Hur man Känner igen drottningens svanar, Hur man placerar en orkester, Hur man övervinner en vampyr, Hur man åstadkommer en mumie och mycket, mycket annat. Boken är på 187 sidor och det är många artiklar på varje sida om hur man gör. 

Det jag vet absolut att jag aldrig kommer att ha någon nytta av veta är hur man blåser i ett alphorn. Även om jag inte har löständer än. 


Och till sist, något som jag heller förhoppningsvis heller aldrig kommer att ha någon nytta av: Hur man håller en krokodil.

måndag 14 september 2020

1784 Korsord igen

Så här i coronatider när jag befinner sig i riskgruppen äldre-äldre och inte kan åka buss till Stockholm, hälsa på barnbarnen och gå på opera eller museer, måste man ju hitta på något annat att göra. När jag har övat mina två timmar på flygeln, gått min promenad på två kilometer (vilket tar sin rundliga tid), målat lite på min senaste tavla eller lagt patiens på datorn, så återstår det i alla fall lite tid på dagen. Den kunde man ägna till exempelvis åt att städa eller att göra något annat nyttigt. Laga mat behöver jag ju inte eftersom det alltid är Kent, min högt älskade make, som gör det. 


Även om det är Kent som alltid löser det svåraste korsorden, får jag hjälpa honom ibland med gamla ord som han inte har hört eftersom han är nästan tio år yngre än jag.

Vi brukar fika vid tretiden och då är det som upplagt för att lösa korsord. Jag har berättat om vårt korsordslösande i ett tidigare inlägg då jag utsåg Neil Hourihan som månadens illustratör. Tyvärr finns han bara med i Allers med en enda bild nuförtiden och jag sörjer mycket över det.

Nu har jag börjat skriva upp en del konstiga ord som jag aldrig hört förut. Många kan man ju googla, men inte alla. Kent är bra på allting som har att göra med samhälle och historia. Han vet också vad som är ban och pen på en hammare, att ett turkiskt bad heter hamam, att en siare i antiken var en augur och att asynja alltid blir eir.

Idag blev jag glatt överraskad när jag själv kom ihåg att pegel visar vattenstånd och att kantrep heter teln eller telnar. (Man får se upp med ord som har samma form i plural som i singular). 

Här är några fler ord som jag lärt mig på sistone:

usans - affärssed, spelt - dinkel (vetemjöl), drus - kristallgyttring, raning - röjd äng vid älv, skålla - beslag platta, ASAP - as soon as possible (kontorssnabb stod det i rutan), oxer - hästhinder, triör - rensmaskin och skack - sned och vind. 

Men jag står mig slätt utan mobilen eller datorn. Tänker på min mamma som för 20 år sedan löste korsorden i Svenska Dagbladet med hjälp av sina gamla uppslagsböcker. Hon hade inte haft en chans idag när korsorden flödar över av olika namn på rockgrupper, idrottsmän och skådespelare som jag aldrig har hört talas om. 

fredag 11 september 2020

1783 Fem en fredag vecka 37 2020 - NAMN

 Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 37 är rubriken - NAMNFler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. 


Det är Kickan och inte Ingrid som står i första ledet som nummer tre från vänster. Min underbara lärare hette Helga Nilsson och var mycket duktig på att måla och rita. Hennes fina illustrationer till bokstäverna finns på svarta tavlan längst till höger. (Bilderna går att klicka större.)

1. Har du eller har haft något smeknamn?

Fram till 15 års ålder då jag flyttade till Stockholm för att studera var det ingen utom lärarna i skolan som kallade mig för något annat än Kickan. Alla släktingar också utom min ingifta morbror Helmer, som envisades med att kalla mig för mitt dopnamn. Jag fick så småningom vänja mig vid att kallas Ingrid, men det var svårt för mamma och pappa och bröderna att säga namnet naturligt när jag blev äldre. Fortfarande är jag Kickan för mina äldsta barndomsvänner.

2. Har du velat heta något annat?

Jag avskydde namnet Ingrid, ett arv från min farmor. På flickskolan där jag gick i fem år var jag ensam om att heta Ingrid under alla åren bland ca 400 elever. Det gick väl an om folk sa Ing-rid med tonvikt på båda stavelserna, som man gör i t.ex. Småland. Men fortfarande ogillar jag när folk kallar mig för ING-rid med tonvikt på första stavelsen (som man uttalar t.ex. måndag). Jag hade gärna velat heta Camilla istället. En av mina idoler var violinisten Camilla Wicks. 
Fast det var ju roligt förstås när jag var i tonåren i Frankrike på somrarna och jag fick ständigt frågor om Ingrid Bergman.

Jag till vänster, min morfar Frans min bror Göran, mamma Mimmi med min lillebror Gunnar, farmor Ingrid, Valma, min finska "syster" och farfar Karl-Oskar. 

3. Vet du vad ditt namn betyder?

Ingrid är ett gammalt nordiskt namn som kommer från Ingifridh. Första delen av namnet vet man inte vad det betyder men fridh betyder vacker och älskad. Till min förvåning såg jag att namnet är ganska vanligt numera. 

4. Finns det något namn som går igen i din släkt?

Förutom då Ingrid som min farmor hette heter jag också Elisabeth efter mamma och mormor. Karl-Oscar hette min farfar och min pappa hette Karl-Axel. Min son fick namnet Karl Magnus men han kallas alltid för Kalle. Mitt barnbarn heter också Oscar men även Frans, som min morfar hette. Men det vet han inte om själv. Yngsta barnbarnet Clarissa heter också Ingrid. Kanske inte så konstigt eftersom både hennes farmor och hennes mormor heter Ingrid.


Lilla Clarissa, 9 år, som också heter Ingrid.

5. Matchar ett namn med personligheten?

Ett namn blir ju alltid en del av personligheten och jag tycker nog att Clarissa, som är ett mycket ovanligt namn här i Sverige, matchar henne perfekt. Hon är nämligen en mycket ovanlig liten flicka med många strängar på sin lyra och med en vilja av stål. 

söndag 6 september 2020

1782 Gems weekly photo challenge vecka 37 2020 - BOK



 Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 37 2020 är ordet BOK. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

 

Bilden går att klicka större.

Av de här böckerna som jag lånat på biblioteket har jag läst tre: Djävulen och havet, Arvet och Din kärlek. De tre andra tänker jag inte läsa - det räckte med att läsa Arvet av Yrsa Sigurdartóttir. Jag har alltid gillat deckare men den här var för otäck för mig. Den handlar bland annat om den mest utstuderade tortyr och jag antar att Straffet - med vad jag läst på baksidestexten -  även innehåller detta.

Någon av mina bloggvänner hade rekommenderat Mats Ahlstedt så den tog boken tog jag i bara farten när jag var på biblioteket senast. Men det räckte med att läsa baksidestexten när jag kom hem om en mörk historia med mycket ondska för att jag skulle lämna tillbaka den oläst. Katten som inte dog av Inger Frimansson läste jag hundra sidor i innan jag la av. 

Tacka vet jag Maria Adolfsson - helt fantastiska böcker enligt min mening. Jag har läst hennes två tidigare. Felsteg och Stormvarning, båda lika bra tycker jag. Samma goda läsupplevelse fick jag av Liane Moriartys Din kärlek. Trots den banala titeln var den mycket intressant. Jag har läst flera av hennes tidigare böcker och haft mycket nöje av dessa. De är ju inga deckare men väl så spännande ändå. 

Nu frågar jag mig bara: Varför måste deckarna numera vara så otroligt hemska? Det räcker väl med att man hittar ett lik här och var, man måste väl inte läsa i detalj om hur de bragtes om livet och hur länge tortyren varade och hur länge dödskampen pågick. Det räcker tydligen inte med gamla hederliga mord à la Agataha Christie eller Maria Lang.

Såg till min glädje att Elly Griffiths senaste bok - Mordkonsulten - finns att beställa på biblioteket. Hon är en av mina absoluta favoriter bland deckarförfattarna. Lagom med spänning och ingen tortyr hittills i alla fall.. Har läst alla hennes böcker och de är många...



måndag 31 augusti 2020

1781 - Sommarens sista promenad

Förra gången vi var ute och promenerade i Söderköping, Kent och jag, var det högsommarvärme. Då promenerade vi genom stan och gick upp till Kanalen. För en tid sedan, när vi tog en runda genom Drothemskvarteren, var det lika hett. Trots att jag blir så trött och genomsvett när det är så varmt, var jag i alla fall glad att vi kom iväg innan alla stockrosorna blommat ut. 

Drothems kyrka från slutet av 1200-talet. Bilderna går att klicka större. 

Vi ställde bilen på munkbroparkeringen och gick längs ån över bron, där trafiken som vanligt var intensiv så här på eftermiddagen. Det är ett ständigt förhalande av byggandet av en motorväg runt Söderköping. Senaste hindret är att man hittat en hasselsnok i det område man planerat att vägen ska dras fram. 

Att bilköerna genom Söderköping hindrar ambulanser och kollektivtrafik att komma fram är inte så viktigt som att inte förstöra miljön för denna orm som är fridlyst i Sverige, men som finns på många ställen i södra Europa. 

Utsikt från bron över Drothemskvarteren. I bakgrunden Ramunderberget varifrån man har en fantastisk utsikt över den lilla stan om man nu orkar klättra upp för den branta trappan till utsiktsplatsen. (I och för sig finns det en bilväg dit upp och en lång omväg om man inte vill klättra.)

Kent gillar att fotografera blommor. Här är det näckrosorna som drar. 

Stavarna är även med på stadspromenaden.

Drothems kyrka som gett namn åt kvarteren runt om. 

Under medeltiden var Söderköping en betydande handelsstad. Här fanns även munkkloster inte långt från kyrkan. Det pågår ständigt någon arkeologisk utgrävning någonstans och det är svårt att få byggnadstillstånd i de centrala delarna av stan utan att man undersökt marken innan.


Det lilla låga huset kallas för Kalle me Pipas hus. Det är ett av de äldsta i Söderköping.


Byktrappan går ner till Storån. Inte nog med att kvinnorna fick ligga och skölja sin tvätt i iskallt vatten om vintrarna, de skulle bära upp all den tunga och våta tvätten uppför trapporna också.


En pump som sett bättre dagar men som säkert hade en viktig funktion för hundra år sen.


Gamla hus med välskötta trädgårdar innanför staketen..


Sankt Laurentii kyrka i bakgrunden.

I stället för att gå Munkbrogatan till höger där vi hade bilen på parkeringen gick vi rakt fram över den lilla bron till kyrkparken. 


Svårt att tänka sig att det var i den här ån som skepp på medeltiden kom med stora laster från Östersjön till Rådhustorget, som man skymtar i bakgrunden. 


Även i år fanns det hängmattor uppsatta lite här och där och som man kunde lägga sig i och vila.


Sankt Laurentii kyrka grundades i slutet av 1100-talet och blir det sista fotot på vår sista sommarpromenad i Söderköping - åtminstone för det här året.

fredag 28 augusti 2020

1780 Fem en fredag vecka 35 - HÖST

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 35 är rubriken - HÖST. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. 


Höst i Söderköping - bilden från 2019. Den går att klicka större.

1. Vad ser du fram emot i höst? 
Jag ser överhuvudtaget fram emot hösten eftersom det är min absoluta favorit bland årstiderna och alltid har  varit. Att man kan gå ut och promenera utan att vara helt genomsvett när man kommer hem. Att jag kan använda min "ateljé" igen på eftermiddagarna eftersom solen lyser rätt in genom de stora fönstren och gör rummet till en bastu på sommaren. Att jag kanske får träffa yngsta barnbarnen igen som jag inte träffat sen i slutet av januari. 👪

2. När kommer höstkläderna fram?
Det mesta är redan framme så det blir ingen större förändring. 

3. När är det höst på riktigt ? 
Jag tycker att det känns redan nu som om hösten kommit, den värsta värmen är i alla fall borta. Men när skolorna har börjat är det definitivt höst. 

4. Gör du något under hösten du inte gör någon annan säsong.
Inte vad jag vet. 

5. Vad tar du med dig från sommaren?
En otrolig längtan över att livet ska bli som vanligt igen så att jag kan träffa mina nära och kära.

måndag 24 augusti 2020

1779 Augustiquiz 2020

Så här i coronatider, när man nästan jämt måste hålla sig hemma och inte kan träffa varken barn eller barnbarn eller andra hellerför den delen, får man se till att roa sig så gott man kan. Så nu har jag snott ihop ett litet quiz med några av våra mest älskade sångerskor i populärgenren. 

Det gäller bara att para ihop rätt bild med rätt bokstav. Om ingen kommer på lösningen får ni den om ett par dar. (Tyvärr vet jag inte hur man gör för att få bilderna bredvid varandra. Det gick ganska bra att dra med den gamla bloggervarianten men här fixar jag det inte.. Någon som vet?)


SÅNGERSKOR.








BILDER









Här kommer den rätta lösningen från Ingrid på Gotland:

  1. Monica Zetterlund                                    F. Sakta vi går genom stan.
  2. Alice Babs                                                E. Swing it magistern.
  3. Lill-Babs                                                  G. En tuff brud i lyxförpackning.
  4. Lill Lindfors                                             H. En man i byrån.
  5. Sanna Nielsen                                           B. Till en fågel
  6. Lena Philipson                                          C. Dans i neon
  7. Carola Häggkvist                                      A. Fångad av en stormvind
  8. Siw Malmqvist                                          D. Tunna skivor