1707 Namngivningsfest för Leon

Som jag berättat tidigare har jag blivit gammelfarmor. Här kan man läsa om när jag träffade Leon för första gången. I lördags var det så dags för namngivningsfest för Leon, som nu hunnit bli drygt fem månader. Festen hölls hemma hos Isabelle och David som bor i en trevlig lägenhet i Norrköping. Ett fyrtiotal personer hade kommit dit för att fira Leon. (Alla bilder i inlägget har Kent tagit.)

Vackert dukat och dekorerat i blå nyanser som sig bör när det gäller en liten gosse. (Bilderna går att klicka större.)

Så här efteråt tänker jag att Bella och David måste ha haft en massa jobb med att röja ut alla stora möbler för att alla borden skulle få plats. Trots att det var trångt gick det alldeles utmärkt för alla att förse sig med smörgåstårta - vegetarisk eller vanlig, vilket man nu gillade.

David och Bella med lille Leon på armen hälsar alla välkomna till namngivnngsfesten. Som synes är det rejäla smörgåstårtor på bänken.

Härlig stämning vid borden. För mig som är lomhörd var det nästan omöjligt att höra vad någon sa som inte satt bredvid mig på grund av den höga ljudnivån :-).

Bland gästerna fanns både släktingar och vänner till paret. Leons farfar och farmor med respektive, Davids bror med flickvän och många andra hade kommit från Västerås, där David vuxit upp. Leons morfar med sambo, mormor, gammelmormor och moster och Bellas bror och flickvän, som bor i Norrköping hade kortare resväg. Och så förstås gammelfarmor med sin Kent från Mogata som inte heller hade så långt att åka.

Farfar Henry är glad över sonsonen.

När alla hade bänkat sig och tagit sig en bit smörgåstårta höll David ett litet tal och berättade att Leon hade fått sitt namn efter hans farfarsfar. Rolf var Leons andranamn och som hans bortgångna gammelmorfar hetat. Det tredje namnet, Magnus har han efter morfar Kalle som också heter Magnus. Vi sjöng Ja må han leva och hurrade för Leon och sedan var ceremonin över. Men dock inte festen!

David berättar om vilka namn som de gett sin lille son. Bakom dem rullar ett bildspel på teven om Leos första månader.

Har begrundar morfar Kalle bilderna som han tagit.

Mormor Mari och gammelmormor Gerd trivs på festen.

Även tårtor och en del kakor gick i blått och turkos.

Efter smörgåstårtorna dukades det fram en helt fantastisk buffé av tårtor och fina småkakor. Tyvärr hann Kent och jag inte stanna för att frossa i dessa eftersom Clarissa och pappa Christian skulle komma till Mogata vid fyratiden på lördagseftermiddagen. Här har jag berättat om det besöket. 

Kisse på sin plats strax under taket har god utsikt över festen.

Tack Bella och David för en oförglömlig fest! 

1706 Kärt besök

Under helgen var vårt yngsta barnbarn Clarissa, som är 8 år, och hennes pappa Christian och hälsade på oss här i Mogata. De kom i lördags efter att ha varit på djurparken sista dagen innan den stängdes för säsongen. Mirren och pojkarna var hemma eftersom mellanbrodern Caspar skulle sjunga Faurés Requiem i Katarina kyrka på lördagseftermiddagen och de dessutom var tvungna att öva orgel inför kommande orgelkonserter.

Clarissa har hittat mamma Mirrens kattmössa som jag sydde till en dansuppvisning när hon var i tioårsåldern. (Christian tog de flesta bilderna i det här inlägget.)

Bland alla leksaker som jag sparat sedan hennes mamma var liten hittade hon ett kattmössa som jag sytt när Mirren skulle vara katt på en dansuppvisning när hon var 10 år. Jag målade morrhår med vattenfärger för att de skulle vara lätta att ta bort, men det visade sig vara svårare än jag trodde.

Här leker Clarissa skola med alla gosedjuren.

Hon hann också med att spela igenom ett av de två stycken som också hon ska spela på kommande orgelkonserter, en på lördag som jag ska vara med på och en veckan därpå. Stycket var det kända Prélude från Te Deum av M.A. Charpentier. Hon spelade det så fint att jag fick spela in henne. Resultatet kan man höra sist i inlägget.

Clarissa har själv registrerat både det som ska vara starkt och det som ska vara svagt i stycket. Hon fixar omregistreringen själv medan hon spelar. Att spela med fötterna klarar hon också även om hon knappt når ner till pedalen. 

På söndagen skulle vi måla färdigt tavlan som hon började med förra gången hon var här. Det var tänkt att det skulle bli en flamingo mot den blågröna bakgrunden men hon ändrade sig så det fick bli en delfin istället. För att göra det hela enklare och för att hon skulle få tavlan färdig så hon kunde ta med sig den hem hittade vi en bra delfin på nätet som hon kunde rita av.

Mina akrylfärger och dito pennor kommer väl till pass.

Jag fick lära mig att det visst fanns rosa delfiner - det berodde på att de åt mycket räkor. 

Clariss 8 år spelar Prélude av M.A. Charpentier på orgeln hemma i Mogata.  

1705 Före och efter regnet

Redan på måndagen varnade man för att l'Aude, floden som flyter genom Limoux, skulle svämma över och förorsaka stora skador. Det värsta ovädret skulle komma på tisdagen och kulminera under onsdagsnatten. Man fruktade att det skulle bli lika allvarligt som året innan, när t.o.m. bilar sveptes bort med vattnet.

Risk för översvämning - inondation - står det på skylten. Den var placerad vid flodstranden där det finns en parkering för bilar. (Bilderna går att klicka större.)

Under sin promenad på tisdagsmorgonen tog Kent bilder längs med floden för att dokumentera hur det såg ut före regnet.

De flesta bilarna har kört bort från parkeringen. Allt är lugnt och stilla än så länge.

Inte särskilt mycket vatten i floden som synes.

Den äldsta bron i Limoux.

På natten till onsdagen brakade ovädret loss med åska och blixtar som lyste upp hela vårt sovrum. Regnet skvalade ner från skyn och smattrade mot taket till huset. Jörgen, som just byggt färdigt en terrass på taket, var orolig för att det skulle läcka in vatten. Det hade läckt in lite däruppe, men det var inte värre än att han kunde fixa det med några stålplåtar från Mr Bricolage. 

Foton tagna på onsdagsförmiddagen av Kent.

Man har svårt att känna igen sig.

Som väl var steg inte floden i Limoux så mycket som man fruktat. Husen längs med stranden klarade sig den här gången. Värre var det i andra delar av departementet där många hade fått sina hus förstörda av vattenmassorna. Hela dagen visades skrämmande bilder från översvämmade områden på TV.

Blå himmel igen på onsdagseftermiddagen.

På eftermiddagen hade det lugnat ner sig och slutat regna så  jag följde med Kent på promenad för att själv se hur det såg ut. Det var mycket lerigt på sina ställen och floden hade stigit upp till halva träden på vissa ställen.

Vi tar oss ner till flodstranden genom en öppning i den gamla bron.

Vattnet har dragit sig tillbaka från promenadvägen men det var fortfarande ganska lerigt att gå där. 

På hemvägen träffade vi på Anna och Jörgen som bänkat sig utanför Le Commerce och gjorde dem sällskap.

Resten av veckan hade vi fint väder med uppemot 25 grader varmt i skuggan.

1704 Marknad i Espéraza

Nu har jag varit hemma några dagar efter vår resa till Limoux i södra Frankrike, där min äldsta dotter Anna och hennes man Jörgen har ett hus. Någon mil från Limoux ligger den lilla staden Espéraza (utan -n), vars marknad jag hört mycket talas om under tidigare vistelser. Annars är staden numera mest berömd (ökänd?) för sina hippies. Men nu så här off-season såg vi inte till några.

 Bron som går över till stans centrum med kyrkan i fonden. (Bilderna går att klicka större.)

Utsikt från bron. 

Espéraza var tidigare känt för sina hattfabriker, men med det avtagande intresset för hattar finns inte några sådana kvar numera. Dessa fabriker sysselsatte 1929 30 000 arbetare i 14 fabriker, läser jag på Wikipedia. Espéraza var vid denna tid den näst största staden i världen som tillverkade filthattar. Här finns också ett hattmuseum, Musee de la Chapellerie.

Entrén till marknaden.

Vädret var fint den här söndagen med lagom värme för mig som mår bäst när det är 14-15 grader varmt i skuggan. Förutom Anna, Jörgen, Kent och jag var Annas franska väninna Josie med på utflykten. Josie bor i grannhuset mitt emot och ser till huset när det står tomt. En ovärderlig hjälp när t.ex. elen ska läsas av eller om något annat har hänt som det behövs hantverkare till.

Blommor i mängder fanns, både riktiga och konstgjorda, som man använder att smycka sina gravar med. Här är det riktiga cyklamen.

Fortfarande var grönskan helt dominerande, även om löven hade börjat gulna på en del träd. Efter tre timmar på flyget är man tillbaka till en lagom varm och vacker dag i början av september. Kanske ännu lite varmare, så kändes det i alla fall.

Gillar man oliver måste detta vara ett eldorado. 

Här behöver man inte tveka om vilken sorts ost som säljs.

Efter att vi gått omkring en stund på marknaden var det förstås dags för lite fikapaus. Det blev oreangade för Anna och Josie, kaffe för Kent och mig och en öl för Jörgen. Som synes behövs inga ytterkläder.

Från vänster: Josie, Kent, Anna och Jörgen. 

Känner man för den berömda blanquetten går det att förse sig med några flaskor. Det var ju i klostret Saint-Hilaire nära Limoux som den första champagnen tillverkades. Det har jag berättat om här. 

Förra hösten köpte jag ett par tunikor på marknaden i Limoux och som blivit mina favoritplagg.  Därför ville jag gärna ha några till att växla om med. Till min stora glädje hittade jag ett par till det facila priset av ca 160 kronor tillsammans. Euron har ju blivit dyrare för oss, man måste räkna med ungefär 11 kronor för en euro.

Tunikan är en blandning av akryl och bomull och ganska varm. Jag hade ett par svarta byxor med mig som den passade bra till. 

Anna hittade en klänning att ha på jobbet.

Biologisk odling står det på skylten. Och "Je protège l'environnement" vilket betyder "Jag skyddar omgivningen". 

Här får Anna smaka på äkta nougat från Montelimar. 

Här kan man få äkta svensk massage bland annat. Åtminstone står det så på skylten.

1703 Gems Weekly Photo Challenge vecka 42 - REN

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 42 2019 är ordet REN. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Så här såg det ut i trädgården förra veckan. Så i stället för att gå ut och promenera bestämde jag mig för att räfsa ihop löven och slänga på komposten. Hela trädgården på baksidan av huset var full av löv och på det här stället var det extra mycket. Det blev åtta skottkärror och det hela tog fyra timmar. Med avbrott för lunch. Jag passade på eftersom Kent var borta hela dagen.

Och så här såg gräsmattan ut efteråt. Ganska ren och fin tycker jag. Sen dess har det fallit ner ännu mer löv på denna, men dessa får ligga kvar som mat åt maskarna. Det brukar inte finnas ett enda löv kvar när våren kommer trots att det var en hel del som fick ligga kvar förra hösten.

1702 Ruth Galloway

Sen i somras har jag läst alla Elly Griffiths romaner om Ruth Galloway, de tre sista på engelska eftersom jag tyckte jag borde förstå henne ganska väl på engelska efter all läsning i svensk översättning. Som är alldeles utmärkt kan jag konstatera när jag lånade en bok på svenska samtidigt som jag läste den engelska upplagan.

Ruth är rättsarkeolog och blir alltid insyltad i diverse mordhistorier på grund av hennes stora kunnighet när det gäller mänskliga skelett och ben.

• 2009: Flickan under jorden (The Crossing Places, 2009)
• 2010: Janusstenen (The Janus Stone, 2010)
• 2011: Huset vid havets slut (The House at Sea’s End, 2010)
• 2012: Känslan av död (A Room Full of Bones, 2012)
• 2013: En orolig grav (Dying Fall, 2012)
• 2014: De utstötta (The Outcast Dead, 2014)
• 2015: De öde fälten (The Ghost Fields, 2015)
• 2016: En kvinna i blått (The Woman in Blue, 2015)
• 2017: Dolt i mörker (The Chalk Pit, 2017)
• 2018: Den mörka ängeln (The Dark Angel, 2018)
• 2019: En cirkel av sten (The stone circle, 2019)

Det var lätt att förstå själva intrigen och jag lärde mig också vad skenben, bäckenben och lårben heter på engelska och diverse annat. Som att Imbolc är en keltisk högtidsdag som firas till minne av den heliga Bridget i början på februari. Kan kanske vara nyttigt för mig som korsordslösare att veta någon gång?

Så nu har jag levt med Ruth och hennes kärlek, DCI Harry Nelson i många månader. Jag plöjde igenom den sista boken ganska hastigt eftersom jag var så nyfiken på hur det skulle sluta för henne och Nelson. Och till min sorg fick jag inget svar. Jag försökte intala mig att Ruth Galloway ju är en helt uppdiktad person, men det hjälpte inte.

Man fick inte ens veta om hon fick jobbet som hon sökt i Cambridge och eventuellt skulle flytta dit (ifrån Nelson som är gift i ett lyckligt äktenskap med Michelle) och där hennes amerikanske vän Frank jobbar. Det hela var mycket frustrerande.

Den allra sista boken om Ruth Galloway (som jag trodde).

Men till min stora glädje ser jag att hon har en ny bok på gång om Ruth Galloway. Den har titeln The Lanterne Men och beräknas komma ut i februari nästa år. För en gångs skull kan jag förstå de som stod en hel dag och natt i kö för att köpa senaste boken om Harry Potter. Jag ska redan nu gå till bibblan och be dem köpa in den när den kommer ut och anteckna mig för reservation.

1701 - Fem en fredag vecka 41 2019 - RUTINER

Det är Elsa Matilda som varje fredag hittar på fem frågor som vi ska svara på. Vecka 41 2019 är det RUTINER som är på tapeten. Om man klickar på länken kan man se vad andra fredagsbloggare har för rutiner.

Det var bara en vecka sedan det såg ut så här i trädgården. Nu finns det inga löv kvar alls på träden. 

Här är frågorna:

1. Vad är något du gör varje morgon?
2. Vilken är din typiska frukost på helgen?
3. När senast testade du en ny hygienprodukt?
4. Vad hamnar oftast i din korg i mataffären?
5. När senast bytte du frisyr?

1. Vad är något du gör varje morgon?
När jag är klart med badrumsrutinerna och påklädningen brukar jag gå ut och hämta tidningen i postlådan eftersom vi bor på landet. Den är i två delar och jag får alltid nyhetsdelen först av min man Kent. (Trots att även han ibland går ut och hämtar den). Vi äter frukost tillsammans och när tidningen är läst brukar jag lösa korsordet som finns i den. Kollar mejlen på datorn efter det.

2. Vilken är din typiska frukost på helgen?
Haha, samma som varje morgon under det övriga året. 1 dl müsli med frukt och nötter plus mjölk och tre katrinplommon. Kaffe, gjort på pulver, socker, hälften vatten och hälften mjölk. Kan inte dricka vanligt bryggkaffe av någon anledning.

3. När senast testade du en ny hygienprodukt?
Det var nog när jag köpte en mascara på Lidl för en fjärdedel av priset som jag brukar betala för den mascara jag hittills använt.

4. Vad hamnar oftast i din korg i mataffären?
Vår närmaste affär ligger tio kilometer bort så det blir nästan alltid mejeriprodukter då vi är så illa tvungna att åka och handla när de börjar ta slut. Frukt, grönsaker och vegetariska produkter eftersom Kent är vegetarian, lakto-ovo dito. Därför är det nästan alltid ost i korgen också.

5. När senast bytte du frisyr.
Själva frisyren är densamma som jag haft de senast 20 åren men förra gången jag var hos frissan provade jag att färga ner håret ett par nyanser eftersom det hade blivit för blont, tyckte jag. Både frissan och jag blev mycket nöjda.

1700 Gems Weekly Photo Challenge vecka 41 2019 - ORANGE

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 41 2019 är ordet ORANGE. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Mitt barnbarn Casimirs akrylmålning av en drake tycker jag platsar i inlägget. 

Bilderna går att klicka större.

På väg ut i trädgården för att eventuellt hitta några orangea löv i häcken att fota så fanns den här vattenkannan på nära håll. Inte för att jag behövt använda den på sistone. Några orangea löv fanns inte.

Ute i groventrén till huset har jag trådbackar i en av garderoberna för ytterkläder. Dessa har svämmat över av diverse prylar och jag hade svårt att hitta det jag behövde när jag skulle gå ut. Så jag bestämde mig för att sortera och rensa.

Det blev en back för mössor, en för halsdukar och sjalar, en för handskar och vantar och en för lite annat. Det var i den backen som jag hade haft "lite annat" i som jag hittade den här grejen. Jag antar att det är ett sittunderlag - den verkar lagom stor för en mindre rumpa och den är lite vadderad. Aldrig använd i alla fall eftersom jag inte förrän nu har funderat på vad det kunde vara för något.

Man kan knäppa ihop den så den blir halv.

Barnbarnet Caspar får avsluta detta inlägg på sin väg från en orgellektion till en tennislektion. Det är en mycket praktisk färg som båda pojkarna har på sina jackor - lätt att hitta dem i folksamlingar.