Staketet är ungefär dubbelt så långt som på bilden. (Bilderna går att klicka större.)
Vårt staket är av gediget järn och går runt halva huset. Det består av 27 sektioner och en grind. Det var ganska länge sedan Kent målade det och de senaste åren har rosten krupit fram lite här och där. Färgen har även flagnat av på sina ställen. Så när Caspar - näst äldst av våra yngsta barnbarn - och mamma Mirren var och hälsade på i våras erbjöd jag honom att måla staketet mot en rimlig ersättning. Vilket han omedelbart tackade ja till.
I behov av slipning och målning.
Pappa Christian skjutsade ner Caspar måndagen 6 juli med massor av verktyg och målarfärg som de handlat i Stockholm. Tyvärr var vädret väldigt ostadigt under ett par dagar så Caspar kunde tyvärr inte måla särskilt mycket. Men det blev några sektioner i alla fall.
Caspar har kommit en bit på väg.
Även följande dagar var vädret ostadigt men Caspar passade på att måla mellan skurarna.
Onsdagen den 8 juli fyllde Caspar 17 år. Det blev bara ett firande med mormor och morfar. Dagen till ära hade inköpts en fläskinnerfilé som Caspar lovat att marinera. Han är mycket road av matlagning. Jag hade önskat mig en likadan fläskfilé som han marinerat och grillat på min födelsedag i Stockholm och som jag berättat om här. Det var fantastiskt gott både då och nu.
Lite yrvaken på födelsedagsmorgonen. Det är samma kille på tavlan till höger på väggen. Det var ett tag sen.
Caspar läser marinadreceptet på sin mobil.
Vi hittade en utmärkt form till fläskfilén
De följande dagarna var det bättre väder, men eftersom Caspar var mycket noga med att slipa allt innan han började måla tog det sin tid.
Det går sakta men säkert framåt.
Nu har Caspar börjat på den sista etappen.
Vid slutet av staketet växte det stora busksnår som morfar Kent hjälpte till att såga ner och köra bort.
Det blev många sopsäckar med ris som kördes bort för att sedan kastas på återvinningscentralen i Söderköping.
Den sista sektionen målas.
Äntligen klart! Fint har det blivit och jag kan gå förbi staketet igen på mina promenader utan att vara orolig för att det ska rosta sönder.
På lördagen kom Mirren hit till Mogata efter att ha vandrat 8 kilometer i svår terräng på Omberg. Hon var ganska trött men inte tröttare än att hon dagen därpå gjorde en vandring i Tyrislöt medan Caspar målade färdigt staketet. På söndagskvällen tog hon Caspar med sig hem till Tallkrogen i Stockholm efter att han hjälpt mig bl.a. att putsa spisfläkten som jag inte når upp till. Bra att vara 180 cm. lång. Jag räcker honom precis till axeln.
Mirren, Kent och Caspar vid matbordet i köket hemma i Mogata.
Jag har äntligen fått min blus, som jag hade gett upp hoppet om, från ett företag på nätet, Leveransen tog tre veckor i stället för några dagar som utlovats. Vi ska äta var sin vegetarisk schnitzel Mirren och jag.
För precis 14 dagar sedan - på midsommarafton - fyllde jag äntligen 90 år, en aktningsvärd ålder i mitt eget och andras tycke. Födelsedagen som jag oroat mig för i många månader. Först och främst är ju midsommaraftonen en väldigt dålig dag att fylla år på eftersom de flesta vill fira på sitt eget sätt med sina vänner och sin släkt, äta gott och kanske dansa kring midsommarstången.
Dessutom ville jagabsolut inte fira födelsedagen hemma med tanke på all städning, fönstertvätt och matlagning som krävs. Mirren, som förstod hur orolig och ledsen jag var erbjöd sig att ge mig en fest i födelsedagspresent Stockholm i stället, fast på söndagen efter. En tung sten föll föll därmed från mitt hjärta.
Min älskade yngsta dotter Mirren som anordnade en fantastisk födelsedagsfest för mig på min 90-årsdag. (Kent tog alla bilderna som går att klicka större. Så han finns tyvärr inte med på en enda.)
När vi kom upp till Stockholm hade Mirren redan dukat ett bord i vardagsrummet där alla kunde få plats. Hon hade också pyntat med massor av ballonger. Caspar och Clarissa föredrog dock att sitta i köket. Mirren hade sparat några ballonger och flaggor från Casimirs studentexamen några veckor tidigare så det såg väldigt festligt ut. Här har jag skrivit om stundentfesten.
Vid varje assiett fanns det en liten fågel som höll i den. Även i blomrankan på bordet fanns det små fåglar och fjärilar.
Som vanligt hade Mirren trollat fram många smårätter att hämta från buffén i köket. Hon är fantastisk på att laga god mat. Det mesta är vegetariskt eftersom både hon och pappa Kent är vegetarianer. Men barnbarnen är inte vegetearianer och jag hade önskat mig samma kötträtter som Caspar grillat på studentexamen. Kycklingspett och fläskfilé - helt underbart gott.
Caspar är mycket intresserad av matlagning och hade marinerat köttet sedan tidigt på morgonen.
Klockan ett började gästerna komma. Först min äldsta dotter Anna och hennes man Jörgen, som är hemma från Frankrike över sommaren. Med sig hade Anna ett par underlagskrämer som jag beställt av henne och som hon lyckades få få tag på i den exakta färgen som jag önskade! Nu har jag kräm så länge jag lever - tack så mycket!
Jörgen, barnens pappa Christian, jag, Anna, Caspar och Mirren med lite snacks och bubbel på uteplatsen innan vi tar oss an buffén inne i huset.
Yngsta barnbarnet Clarissa blir 15 år om några dagar och har vuxit upp till en vacker ung kvinna.
Caspars perfekta grillmat nederst i bilden och sedan bland annat potatisgratäng, ostpaj, lax och potatissallad. Ingen gör så god potatisgratäng som Mirren, men så snålar hon inte på grädden heller.
Mirrens berömda budapesttårtor som dessert.
Jörgen i förgrunden, Kerstin, Maï och jag. Här kan man se hur fint pyntat det är.
Anna och jag med var sitt glas rosé.
Kärt återseende efter nästan ett halvår.
Christian och Mirren.
Mirren hade skrivit ett underbart tal till mig som jag ska spara och ta fram när jag känner mig deppig. Här har hon just avslutat ett samtal till Casimir som tyvärr inte kunde vara med på festen. Han har nämligen ett vikariat som kantor i Delsbo över hela sommaren. Med honom är förstås hans flickvän Melody. Men jag fick ett underbart litet födelsedagsbrev från honom som gjorde mig väldigt rörd.
Jag hade också bjudit in Kerstin och Maï som är Mirrens bästa vänner och som jag har känt i väldigt många år. Jag hade önskar mig en enkel grön krukväxt men här kom de med hela sex krukväxter, både blommande och gröna. Så nu är det fullt både i köksfönstret hemma och i mitt rum.
Tack igen Mirren för det bästa födelsedagskalas jag någonsin haft. Att kunna luta sig tillbaka och inte göra någonting själv alls utom att äta god mat och umgås med nära och kära var en underbar upplevelse.
Jag tycker inte det var så länge sen Casimir var en liten pojke - tiden har gått så fort. (Bilderna går att klicka större.)
I torsdags förra veckan åkte vi upp med Mirren till Stockholm för att vara med på Casimirs studentexamen. Vid elvatiden på fredagen åkte vi från Tallkrogen till Nordiska Musikgymnasiet, där Casimir varit elev de senaste tre åren. Utspringet skulle ske klockan tolv, men med tanke på Stockholmstrafiken ville vi vara i god tid.
Vardagsrummet hemma i Tallkrogen.
För att få plats med alla gästerna på studentmottagningen hemma hade Mirren burit ner soffan, fåtöljerna och soffbordet till gillestugan. Bästa vännen Maï hade lånat ut bord och stolar.
Clarissa och Melody innan vi åker iväg.
Kent och Mirren på skolgården.
Nordiska musikgymnasiet är en liten skola med bara sextio elever och av dessa var det bara 10 som tog studenten detta år. Sex pojkar och fyra flickor sprang ut (gick ner) från den vänstra trappan på skolan.
Kent, Mirren, barnens pappa Christian och Caspar väntar på att Casimir ska komma ner till skolgården.
Studenterna sjunger studentsången innan de långsamt tågar ner för trappan.
Melody, Casimirs flickvän är först att gratulera. Mirren får också vara med på ett hörn.
Killgånget på Nordiska Musikgymnasiet: Nando, Gustav, Kofi, Axel och Casimir.
Casimir och Mathias gör entré.
En självskriven gäst på studentfesten var Mathias Kjellgren. Han har varit Casimirs orgellärare sedan Casimir gick i årskurs tre på Lilla Akademien och är en av de största anledningarna av att Casimir redan är en så skicklig organist. (En annan anledning är att Casimir övar fem timmar om dagen alla dagar i veckan.) Mathias ackompanjerade också alla sångerna vi sjöng under festmåltiden med den äran.
Som vanligt fanns det en dignande buffé med bland annat potatissallad, potatisgratäng, ostpaj och inte minst grillat kött för dem som inte är vegetarianer. Caspar var grillmästare. Den grillade fläskfilén som jag åt smakade alldeles underbart gott. Men så hade Caspar också låtit det ligga i marinad sedan tidigt på morgonen. Han är mycket road av och duktig på att laga mat liksom Mirren.
Buffé i köket.
Caspar med grillade kycklingspett.
Tornike som har en underbar basröst sjunger en visa som Casimir ackompanjerar på piano.
Om jag räknar Casimir och mig själv som organister var vi sammanlagt sex. Förutom Mathias var det Mirrens goda vänner Kerstin, organist i Råsunda och Roberta, organist i Lidingö samt Aina, Casimirs vän. Eftersom alla ungdomarna som var där gick eller hade gått på någon musikskola så var det inte så konstigt att allsångerna vi sjöng klingade så vackert och även i stämmor.
Maï hade fixat allsångshäften med vårsånger och studentsånger - som t.ex. O gamla klang och jubeltid. Egentligen var det bara jag och några till som hade hört den. Den gamla studentexamen avskaffades ju redan 1968 och därmed sjöngs väl aldrig de traditionella studentsångerna längre - utom Studentsången förstås.
Men Mathias spelade igenom den några gånger och sedan var det inga problem. Vi som var organister fick räknas som teologer, jurister fanns det också och många filosofer. Christians bror som är läkare fick dock sjunga solo. Vem som ska sjunga vad får man räkna ut i versen nedan. Det finns tre verser till som man kan lyssna på på Youtube.
O, gamla klang- och jubeltid,
ditt minne skall förbliva och än åt livets bistra strid ett rosigt skimmer giva! Snart tystnar allt vårt yra skämt, vår sång blir stum, vårt glam förstämt; o, jerum, jerum, jerum o, quae mutatio rerum!
Den ene vetenskap och vett in i scholares mänger,[1] den andre i sitt anlets svett på paragrafer vränger, en plåstrar själen, som är skral, en lappar hop dess trasiga fodral; o, jerum, jerum, jerum o, quae mutatio rerum!
Många godsaker framdukade.
Efter att vi ätit så magen stod i fyra hörn var det dags för tårtor och kakor. Mirren är specialist på Budapesttårtor och hade gjort fyra stycken. Melody hade bakat en cheesecake och Melodys moster den vackra tårtan med jordgubbar. Farmor Ingrid hade bidragit med två sorters kakor.
Festen är slut och Casimir är på väg hem. Det var som synes inte bara blommor som han fick.
Mirren var glad och lycklig över att allt hade gått så bra och att alla var så nöjda och glada. Själv är jag så glad och tacksam över att jag kunde vara med. Tack Mirren för en fantastisk studentfest! Som avslutning på inlägget kommer några reels från middagen.
Vila vid matbordet i Mogata efter bilresan och före flytten av orgeln. Casimir, Mirren, Kent och Caspar laddar upp. (Bilderna går att klicka större.)
Min orgel - Viscount Chorum 40 - har varit utlånad till Casimir (t.v. på bilden) sedan han och flickvännen Melody flyttat till en lägenhet i pappa Christians hus i Stureby. Men sedan Anders Björk och Allen skänkt honom en tremanualig orgel så behövdes inte min orgel längre. Det var en fantastisk överraskning och gjorde så klart Casimir helt överlycklig.
Så här skriver Anders Björk: Klart att Sveriges starkast lysande unga stjärna på organisthimlen skall ha en Allen! Idag fick Casimir ta över Enskede kyrkas tidigare Allen. Väl bekomme! Allen Organ CompanyTastaturen
Min orgel på väg ut ur Christians skåpbil.
Gossarna är vana vid att flytta orglar och nu är den på rullvagnen på väg till orgelrummet.
Hittills har allt gått bra.
Orgeln på sin gamla plats i orgelrummet som samtidigt är min ateljé. Nu är det bara pedalen som fattas.
Här kommer den. Kent är förstås med på ett hörn.
Allt är på sin gamla plats och fungerar perfekt. Casimir är numera drygt halva huvudet längre än sin mamma.
Min allra äldsta orgel, en Sonata Gem som jag köpte begagnad 1986 har stått i vårt garagage och tagit upp en stor del av detta. Anledningen till att den stått där är att andra manualen är stum. Det skulle säkert gå att åtgärda felet men eftersom vi bor på landet och inte har (eller kan köra) släpvagn har det inte blivit av att försöka laga den. Hade den varit OK kunde man t.ex. skänkt bort den som övningsorgel. Till all lycka fick den komma ut ur garaget och följa med upp till Stockholm för vidare äventyr.
Min gamla orgel reser mot nya mål.
Casimir prövar orgeln. Här är en länk till en liten bit av The Flight of the Hummingbird av den kanadensiska kompositören Rachel Laurin. Hon skickade noterna till Casimir eftersom hon hade läst att han älskade fåglar.
