1871 - Novemberhällor

I mitt förra inlägg berättade jag om min utställning på Stinsen i Söderköping. Efter tre dagar var samtliga tavlor bokade. Helt underbart! Då är det bara att gå hem och göra nya. Och sen dess har det blivit några till. 

Bilderna går att klicka större.

Jag har försökt mig på en ny teknik som heter Bloom. På en duk som man har grundat med en färg lägger man färgen i cirklar ovanpå varandra. Sen tar man hjälp av en hårfön och blåser ut färgen från cirkeln över duken. Här är grundfärgen vit. Det blev som vanligt inte som jag tänkt mig. 

Samma färger som ovan, jag hade färger över. Men här kom guldet fram på ett helt annat sätt.

Samma färger igen men nu är grundfärgen midnattsblå. 

Det är roligt att experimentera. Trial and error är det som gäller. Grundfärgen kanske skulle varit lite mer rinnande så att färgerna kunde flutit ut bättre. Jag kanske ska ha lite större mängd av färgerna i cirkeln också. Jag får pröva nästa gång.

1870 Hällutställning på Stinsen

Idag var det öppningsdag för min utställning med mina hällor på Stinsen - biblioteket i Söderköping. På grund av pandemin har det inte varit några utställningar där på länge och den fina lilla lokalen på övre planet har stått tom. Så jag hörde mig för om jag kunde få visa några av mina hällor där och det gick alldeles utmärkt. Från och med den 22 november till den 4 december.

Det är Kent som gjort den vackra affischen. Tavlan ser ut så här om den får lite extra ljus på sig. (Bilderna går att klicka större.)

Villkoret var att jag inte skulle ta betalt för tavlorna. Jag är precis lika glad för det - jag behöver inga pengar men jag tyckte det skulle vara roligt att bara visa upp tavlorna. Eftersom jag inte kan samla på mig hur många som helst hemma, beslöt jag mig för att skänka bort tavlorna när utställningen var slut. Så det är bara för den som vill ha en att skriva på en lista och boka en sådan och hämta den den 4 december. 

Utställningslokalen på Stinsens övervåning.

Första väggen... 

andra väggen...

och tredje väggen. 

Tillsammans blev det 19 hällor eller tavlor som jag för det mesta skriver. När dagen var slut var 11 stycken bokade. Underbart! Då kan jag fortsätta med min nya hobby och göra nya. Det var ju bara första dagen så förhoppningsvis blir jag av med alla. Roligt var det också att min bloggvän Klimakterihäxan ville ha en. Min goda vän och bloggvän Bloggblad, alias Marianne,  lovade att ta med sig den upp till henne i Stockholm nästa gång hon åkte dit. 

Efter att mina rara grannar, Anita och Tommy, varit uppe och bokat två tavlor, kom Marianne och gjorde mig sällskap. Mina trogna bloggläsare kommer kanske ihåg när hon var hemma hos mig för en tid sen och gjorde egna hällor. Hon är också en fena på att upptäcka saker i mina tavlor som jag inte själv har sett. 

Kent passade på att föreviga oss. (Trodde länge det uttalades med tonvikten på före och säger det fortfarande ibland...)

En av tavlorna som Marianne fastnade för. 

Daniel Serander som tillsammans med pappa Åke jobbar med Söderköpingsposten kom också på visit och bokade ett par tavlor. Med Marianne som stöd blev jag intervjuad om hur länge jag hållit på med Acrylic Pouring Art och hur det går till. Det var ju bara några månader sedan jag av en slump hittade några konstnärer på Youtube som sysslade med detta. Här och här har jag berättat om mina första vedermödor. 

Marianne tog fotot av Daniel och mig.

Vill man veta lite mer om den här tekniken är det bara att googla på Acrylic Pouring Art. Det finns flera  "tutorial for beginners" också. Och massor av olika sätt att utföra verken på. Jag har långt kvar att få fram lika fantastiska resultat som en del konstnärer jag tittat på - men jag lär mig något nytt hela tiden. Kul är det i alla fall!

1869 Utflykt till Perpignan

Den sista utflykten under vår resa till Frankrike för drygt tre veckor sedan, blev en utflykt till Perpignan. En stad med ca 120 000 invånare och med en fästning som byggdes av någon av kungarna av Mallorca under 1200-1300 talet. Jag skulle gissa att det var Sancho 1, eftersom han föddes år 1277 i Perpignan. Vill man läsa om fler kungar av Mallorca kan man titta här.  

Bakom porten i den gamla fästningen ligger den gamla staden med sina hus och vindlande gränder. (Bilderna går att klicka större.)

Vägen till Perpignan bjöd på hisnande utsikter. Min käre svärson Jörgen rattade den hyrda bilen elegant på de slingrande serpentinvägarna.

Berömt avsnitt av vägen till Perpignan. Kent, som tagit alla foton från utflykten tog detta genom bilrutan.

Anna som hade ordnat med både flygbiljetter och bilhyrning hade också bokat ett hotell i Perpignan, fem minuters väg från centrum. Ett mycket fint och trevligt hotell och med vidsträckt utsikt från hotellrummet där Anna och Jörgen bodde. Vårt rum låg några våningar ner. Frukosten kostade dock 13 Euro per person så vi föredrog att köpa några croissanter att äta till frukost i stället. Te och kaffe kunde man fixa på rummet. 

Utsikt från Anna och Jörgens rumsfönster.

Jag upptäckte till min stora sorg att jag glömt mobilen "hemma" i Limoux. Jag hade tänkt att lyssna till min ljudbok och göra min franskaläxa på Duolingo medan Kent var ute och tog en eftermiddagspromenad genom stan. Eftersom jag sedan i början av oktober haft ont i ljumsken i ena benet har jag svårt att promenera eftersom det gör så ont. Själv kunde jag ju heller inte ta några foton. Men jag får titta på Kents bilder i stället för egna.

Foto från Kents promenad längs kanalen. Trots att det är i slutet av oktober är det mesta grönt som synes. Många buskar blommar också. Svävande fåglar, fjärilar och blommor i träden. 

Jag följde förstås med ut på kvällen eftersom vi skulle äta middag. Det var en upplevelse att se staden i skymningen med de rosa strålkastarna som lyste upp några av de medeltida byggnaderna. Även här, som i övriga Frankrike, lyste man upp husen och torgen med rosa ljus under hela oktober för att stödja bröstcancerforskningen. 

Jag och Anna framför den gamla fästningen.

Man påminns om att Perpignan inte ligger långt från spanska gränsen. Här är det katalanska gatumusikanter som sjunger om ett fritt Katalonien.

Det blev mörkt ganska snabbt och vi promenerade lite i gamla stan innan vi satte oss ner på en restaurang. Även fast det var svalare på kvällen gick det bra att äta utomhus. Men jag är tacksam att jag tog med mig min tjocka täckjacka.

 

Fästningen på kvällen.

Jag med min blommiga käpp - Blomman. Täckjackan behövdes.

Middag på en av restaurangerna vid torget. Sitter man ner behöver man inte ha på sig munskydd. 

Det här vackra huset i morisk stil med sina gallerier är Hôtel de Ville och byggdes 1318 (!), fick jag veta av min vän Ewa Grönwall som bott 7 år i den lilla byn Maury, som vi åkte igenom på väg till Perpignan. Detta foto får avsluta min frankrikeresa för denna gång. Till höger kan man se restaurangen där vi åt. 

Tidigare inlägg om resan till Frankrike i oktober:

Limoux i oktober 2021

Esperaza

Vinprovning i Domaine Gayda

1868 Vinprovning i Domaine Gayda

Trots att vi varit i Frankrike många gånger har vi - Kent och jag - aldrig besökt någon vingård med vinprovning. Men nu var det dags att göra en utflykt till Domaine Gayda, som Anna och Jörgen tidigare besökt. Förutom vinprovning fanns det en trevlig restaurang med god mat där. 

Underbar utsikt från vägen upp mot det stora huset som både innehåller både destilleri, vinkällare och restaurang. (Bilderna går att klicka större.)

Domaine Gayda. 

Vingården Gayda ligger en bit sydväst om Carcassonne, Som synes är det gott om vingårdar i området.

Från restaurangen med sina stora fönster har man en enastående utsikt över landskapet med Pyrenéerna i bakgrunden.

Uppfarten till vingården - olivträd till höger i bild. 

Vinet var skördat men några blå druvklasar fanns kvar här och där. Stockarna klipps ner om några veckor. 

 Kent och Jörgen inspekterar utställningen med några av Gaydas vinflaskor.

Efter att vi ätit en god lunch flyttade vi oss till ett bord där vinprovningen skulle ske. Burkar som man skulle spotta ut vinet i när man smakat, ställdes fram tillsammans med vinglas. Men det var bara jag som spottade ut vinet när vi skulle smaka.  

Har väldigt svårt numera att dricka vin överhuvudtaget. Tycker bara att det är surt. Efter att ha provat vin från ett dussintal flaskor och spottat ut allt medan jag grimaserade, kom la sommelière till slut  med ett vin - ganska sött - som jag kunde svälja.

Den trevliga tjejen som serverade oss talade bra engelska. 

Här studerar Anna och Jörgen broschyrer med de olika vinsorterna. 

 Här var det väl extrapris på en kartong med vitt vin,

Vinflaskor fanns att köpa från 70 kronor upp till 500. Några flaskor fick förstås följa med hem till Limoux. 

Kent gick några trappor ner för att ta foton från källaren där man framställer och lagrar vinet. Jag som fått en oförklarlig smärta i ljumsken och har besvärligt att gå i trappor följde inte med. Jag får nöja mig med att titta på bilderna i stället. 

Ordning och reda på hyllorna. 

1867 Espéraza

Någon mil utanför Limoux nära spanska gränsen ligger den lilla byn Espéraza. På vardagarna lever här ungefär 2000 personer men på söndagarna ökar befolkningen säkert med 100%. Byn är nämligen berömd för sin söndagsmarknad. Det var andra gången som vi besökte den här marknaden - här har jag skrivit om vårt första besök för två år sen. 

Byn ligger vackert vid floden Aude. (Bilderna går att klicka större.)

Kyrkan är från 1200-talet.

Främsta anledningen till att jag ville åka dit var att det nu borde finnas mer höstbetonade kläder på marknaden - framför allt tunikor som jag  gillar eftersom de ganska effektivt döljer rumpa och mage. 

Många av bilderna i inlägget har Kent tagit men just här är det jag som är fotografen. Munskydden är på som synes på, både på Kent och Anna, som står nedanför trappan till torget. 

Det där med munskydd tog man inte så allvarligt på här upptäckte vi efter en stund. Det var mest de som sålde varor och serveringspersonal som hade dessa på sig. Och en och annan marknadsbesökare. 

Marknadstorget framför kyrkan. 

Det var blå himmel, strålande sol och 25 grader varmt i skuggan. Svårt att veta vad man skulle ha på sig eftersom det var ganska svalt på morgonen. Jag hade som vanligt tagit på mig för mycket så jackan åkte snart av och fick bäras på armen. 

Något att ha till julkrubban kanske? Men svårt att ta med hem på flyget.

Denna renard hade sett sina bästa dagar men kostade i alla fall 50 Euro. I dagens penningvärde ungefär något under 500 kr. 

Hur många ostron för 75 kronor? Kanske någon av bloggvännerna vet? Tycker det verkar stå "la voyaix" eller liknande.

Man gör tydligen nougat i Montelimar fortfarande. Minns att vägen till franska Rivieran gick genom byn Montelimar. Där stannade vi och köpte nougat på 50-talet när jag var tonåring och bilade med familjen till Menton. Minns också att jag blev väldigt besviken när den inte alls liknade den svenska utan var vit och seg. 

Efter att ha vandrat runt en stund och tittat på de stora utbudet av allehanda varor slog vi oss ner på caféet vid bron som förra gången. Jag fick min favoritdryck, kaffe latte med en stor topp av vispgrädde. 

Jag, Jörgen och Anna i väntan på att någon ska ta bort tidigare gästers koppar och fat. Tunikan jag har på mig köpte jag på marknaden i Limoux ungefär vid samma tid för två år sen. 

När vi hade fått våra respektive drycker och vilat en stund fortsatte vi bort till den del av marknaden där de flesta klädförsäljarna hade sina stånd. Anna hittade omedelbart två fina tunikor i brunt och mossgrönt och jag en grå i samma modell. De kostade 13 Euro styck. 

Det var inte denna som jag håller i handen jag köpte utan den nedan på bilden. Det är silvertråd här och där och i sömmarna som syns framtill. Ärmarna är uppfästa med knappar och går att släppa ner. Går att ha både som klänning och till långbyxor. 

På fredagsmarknaden i Limoux - där samma försäljare skulle ha ett stånd fick vi veta - letade jag förgäves efter en likadan fast i annan färg. Slut tyvärr. Det blev två andra snarlika för 25 Euro tillsammans. Klart prisvärt! 

1866 Limoux i oktober 2021

Så var vi då tillbaka i lilla Mogata efter att ha varit i Limoux i Frankrike i tio dagar. Ditresan denna gång gick över München, där vi hade tid att inta var sin öl mellan planen. Slutdestination Touluse. Ryan Air flyger inte längre till Bezier så denna gång var vi tvungna att byta plan.

Jörgen, Anna och Kent med en öl på flygplatsen i München. (Bilderna går att klicka större.)

Anna - min äldsta dotter - och Jörgen har ett hus i Limoux nära spanska gränsen som vi har besökt då och då. Men nu är det precis två år sen sist på grund av coronan. Det är obligatoriskt med munskydd i Frankrike. Sitter man ner slipper man att dock ha munskydd på men i affärer, på flygplanen och även utomhus är man tvungen att bära ett sådant. Jag är så tacksam att vi slipper ha det i Sverige, det är väldigt jobbigt, i synnerhet för någon som har glasögon.

 Utsikt från en av broarna.

I floden Aude var det lågvatten. Men från en dag till en annan kan vattnet stiga till en meter vid husen längs strandpromenaden. Här kan man läsa mitt inlägg om den stora översvämningen för några år sen. 

Nu kunde man nästan gå torrskodd över till andra sidan. 

Under hela oktober har man olika evenemang i Frankrike för att stödja bröstcancerforskningen. Därför lyser man upp många hus, statyer och  kyrkor upp med rosa ljus på kvällen. På lördagsmorgonen efter vår ankomst gav man en konsert just för detta ändamål. En utmärkt lokal brassorkester spelade gamla örhängen och avslutade med Ravels Bolero och Florentiner-marchen. Alldeles utmärkt spelat!

 Rosa ballonger, dukar och servetter pryder borden.

Vädret var det bästa tänkbara med 25 grader i skuggan och strålande sol. Konserten hölls som synes utomhus på platsen framför St. Martinkyrkan.

På kvällen blev det en promenad till torget där också det rosa ljuset flödade och till restaurangen som man skymtar  i bakgrunden. Lena, god vän med Anna och Jörgen och som också har ett hus i Limoux, tillstötte. Medan vi väntade på maten smakade det gott med ett glas.

Jag som inte sitter i rullstol (än så länge) fast det ser så ut, Lena, Jörgen och Anna blir förevigade av Kent. 

Anna bedyrade att denna rätt med tapas på menyn skulle räcka mer än väl till fyra personer. Det var panerade och friterade räkor, kyckling, ostbitar och även vegetariska bitar till Kent. Goda såser till. När vi ätit mer än nog var det ändå bitar över så jag kunde plocka med mig några små vegetarisk bitar till Kent till frukost nästa dag. Till detta inmundigades den berömda blanquetten (ursprunget till champagnen) som har sitt ursprung i Saint-Hilaire, ett munkkloster någon mil utanför Limoux. Här kan man läsa inlägget om detta. 

Vi kunde sitta utomhus och äta hela kvällen. Jag var dock tacksam över att jag tagit med mig min tjocka täckjacka - den behövdes. 

Kyrktornet när vi gick hem från restaurangen.