2018 Körkortsveckor

Det är inte precis som om det ekar i vårt stora hus men visst känns det tomt sedan Mirren, Casimir och Melody åkt hem efter två veckor hos oss här i Mogata bara med avbrott för en helg 

Ungdomarna har deltagit i en tvåveckors intensivkurs för att ta körkort i Norrköping. Mirren har skjutsat in dem dit och för det mesta jobbat med sitt på biblioteket och sen skjutsat hem dem. Vi har mest setts till frukost och på kvällarna. 

Melody, Casimirs flickvän, Mirren och Casimir vid frukostbordet. Kent tog bilderna som går att klicka större.

Casimir passade på att fylla 18 år när han var här, så han är numera en ung man. Mirren med sitt älskade te som vanligt. 

Casimir är inte bara en skicklig organist utan även fena på piano. Han brukar öva några timmar efter kursen varje dag och jag saknar hans fantastiska pianospel så mycket. Just nu håller han bl.a. på med Revolutionsetyden av Chopin. som han har lovat att jag ska få spela in när han är klar med den. Ett stycke så svårt att jag aldrig någonsin har vågat mig på det. 

Casimir vid flygeln.

Anledningen till att det blev så angeläget med körkortet är att Casimir fått ett treveckorsvikariat som kantor i Delsbo med början i slutet av juli. För att kunna jobba måste man ha körkort. Om han inte hinner få det måste Mirren också följa med dit och bo där och skjutsa honom till diverse förrättningar i trakten. I vilket fall åker hon med dit upp och är där de första dagarna.

Kent och jag håller tummarna för att Casimir klarar uppkörningen i morgon. Teoriprovet klarade han med glans - 63 rätt av 65 frågor. Godkänt var - om jag inte minns fel - 52 rätt. Melody gör sitt teoriprov i morgon också. Tyvärr fanns det bara plats för att genomföra proven i Örebro, så de får åka dit alla tre idag. Jobbigt naturligtvis att köra upp i stad där man aldrig kört förr. 

Då var det dags att ta farväl av ungdomarna och Mirren. Underbart att ha haft dem här. 

Casimir övningskörde hela vägen till Stockholm - lugnt och mjukt enligt Mirren.

Uppdatering:

Melody klarade teoriprovet och Casimir fick sitt körkort. Grattis till båda! 

2017 Lilla Akademiens sommaravslutning 2025

Bild från Sankt Matteus kyrka i Stockholm. (Bilderna går att klicka större.)

För kanske allra sista gången fick Kent och jag glädjen och nöjet att få vara med om Lilla Akademiens sommaravslutning i Sankt Matteus kyrka i Stockholm. Vårt barnbarn Caspar slutade nian och det var naturligtvis en händelse som skulle firas. Avslutningen började inte förrän klockan två så vi kunde åka upp till Tallkrogen samma morgon. 

Caspar sitter bland sina klasskompisar bakom oss på näst sista raden.

Det var tur att vi kom nästan en timme för tidigt för det fanns endast två rader längst bak i kyrkan som var vikta för anhöriga till niondeklassarna. Jag hade oroat mig för hur jag skulle komma in med min rollator men det var inga problem. Det fanns hiss och någon kom och tog med den och ställde den i ett hörn så fort vi kom dit

Niondeklassarna och studenterna har fått rosor från barnen i förskoleklassen.

Som vanligt fick jag tårar i ögonen när jag hörde de fina gamla sommarpsalmerna sjungas rent och i stämmor av eleverna. I den sista psalmen: "En vänlig grönskas rika dräkt" fick församlingen vara med och sjunga. Det kan man höra i videoklippet nedan.

Caspar med sin ros. 

På sin papptallrik, som han fick tidigare att ha om halsen av sina klasskamrater, stod det att "Livet leker" för Caspar. Något som alla håller med om och som verkligen syns på bilden ovan. 

Här kommer ett videoklipp från sista psalmen.

2016 Från Mumin till Chop Chop på Waldemarsudde.

På fredagen efter Kents 80-årsdag som jag berättat om här åkte vi tillsammans med Mirren till Waldemarsudde. Jag hade länge önskat att få se utställningen Från Mumin till Chop Chop. Förutom Tove Jansson var det tre andra kända och älskade barnboksillustratörer som också var representerade. 

Kent i entrén på Waldermarsudde. (Bilderna går att klicka större.)

Utställningen pågår till den 17 augusti och vänder sig till "besökande i alla åldrar" - .Konstnärerna förutom Tove Jansson - som ingår i firandet av Mumin 80 år - är Ilon Wikland, Pija Lindenbaum och Linda Bondestam. Här kan man läsa mer.

I det här inlägget kommer jag bara att visa illustrationer av Tove Jansson. Här nedan finns  förlagan till en teateraffisch till föreställningen Mumintrollet och Kometen på Svenska Teatern i Helsingfors 1949. 

En av de böcker av Tove Jansson som jag läste för Mirren när hon var liten var Den farliga resan. Den kom ut 1977, samma år som Mirren föddes. Hon tyckte den var otäck har hon berättat för mig efteråt. Här några skisser från den boken.

Skisserna till Alice i Underlandet känner jag också igen eftersom jag har haft den boken hemma i alla år trots att den tillhör Mirren. Hon ska få tillbaka den tillsammans med andra av hennes Tove Janssonböcker nästa gång vi träffas.

Det var fantastiskt roligt att se alla skisser till Muminböckerna. Här har jag bara tagit med en liten del.

Här ser man många av figurerna i sagan om Mumintrollet. Han verkar lite bekymrad.

Skisserna nedan är från Det osynliga barnet som kom 1962.

 

Tove Jansson gjorde även ett Muminspel tillsammans med sonen Lasse  - en karta över Mumindalen med faror av olika slag. Mårran i mitten och hemska sjöodjur i havet. Hattifnattarna syns också på sin ö. Det blå huset längst ner är Muminhuset. 

Fler skisser av de välkända muminfigurerna nedan. Lilla My, Muminpappan, Snorkfröken och Snusmumriken. 

Jag kommer ihåg att Casimir var så fascinerad av Mårran när han var liten. Trots att han var rädd för henne ville han ändå höra berättas om henne om och om igen. Men hon ser verkligen farlig ut! Stinky var heller inte någon trevlig person. 

Här sitter Too-Ticki uppflugen på broräcket. Alias för kvinnan som var Toves ständiga följeslagare i  livet. 

Muminfigurer tillverkade av Atelier Fauni på femtiotalet. 

 

Eftersom det var fredagseftermiddag och många slutar tidigt på jobbet hamnade vi i rusningstrafiken på hemvägen. Trots det tog det inte någon längre tid förrän vi var hemma i Tallkrogen igen. 

 Kent och Mirren utanför slottet.

Dags att åka hem.

Länkar till flera inlägg om Tove Jansson:

Tove Jansson 100 år

Muminuställning 2012 på Arbetets Museum i Norrköping

En liten pärla

2015 Majnytt från Bonniers Veckotidningar nr 19 och 20

Här kommer ytterligare två veckotidningar som firar 100 år. Nummer 19 för en vecka sen och nummer 20 idag den 16 maj. 

Omslagsbilden av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

Omslagsbilden av Hélène Perdriat. Fler bilder av henne här. 

Det är Célie Brunius som är huvudredaktör för modeavdelningen. Eftersom jag precis nyss läst ut Ligan av Fatima Bremmer, en fantastisk bok som handlar om de första kvinnliga journalisterna i Stockholm i början på 1900-talet känns det lite extra roligt att se detta namn i tidningarna då jag numera vet en hel del om henne.

H.K.H. Prins Carl är på en helsida med anledning av att han är ordförande i Svenska Röda Korset. Det är rödakorsvecka den stundande veckan. Nedanstående bild är från en film som spelas in på det kungliga slottet "En afton hos Gustaf lll på Stockholms slott" med Gösta Ekman d.ä. i huvudrollen. Den ska visas för allmänheten under rödakorsveckan." H.K.H Prins Carl deltager, som vanligt, intensivt i förarbetet. Här åskådar H.K.H. maskeringen."

Prins Carl i den ovala bilden.

Frågespalterna med allmänna och juridiska frågor är med i tidningarna som vanligt. Här får jag bl.a. veta att sommartiden infördes första gången 1916. 

En ny tidning ger man ut, Romantik och äventyr. Den är enligt annonsen "till för att förströ Er. Då Ni har en stund över och inte riktigt vet vad Ni skall göra, då tiden blir lång och tråkig. Då Ni vill tänka på något annat än Edra bestyr. Så var viss om att berättelserna i Romantik och Äventyr skall sätta fart i Er fantasi, fylla Er med spänning och försätta Er i gott humör". Häftena kostar 45 öre vilket motsvarar 15,45 kronor idag. Det verkar ganska billigt med tanke på att häftena innehöll 64 sidor. 

Det är som vanligt mest stockholmare som figurerar på kändissidorna. Här har journalisten/fotografen (?) gett sig ut på Strandvägen i Stockholm för att föreviga några av tidens kändisar.

Sigrid Hjertén, maka till konstnären Isaac Grünewald till höger längst upp och Thorsten Ax:son Johnson nederst till vänster. 

"Kläderna göra icke mannen men ibland operetten" lyder rubriken på de två sidor som rapporterar från operetten Mikado som nyligen uppförts på Oscarsteatern med scendekor av Isaac Grünewald. 

Det har blivit populärt att spela golf. Både kronprinsen och prins Gustaf Adolf är ofta ute och spelar golf på golfbanan i Råsunda. 

På modesidan i nummer 19 visas en eftermiddagsklänning från Paul Poiret. Man önskar att bilden hade varit i färg eftersom broderierna är i rött, gult, violett och vitt. De långa silkestofsarna är violetta. Modellen håller moderiktiga hattar i händerna. Knoppen på den vänstra är av kristall infattad i guld och den kommer från en äkta kinesisk mandarinhatt. "Möblerna äro typiskt moderna franska möbler." Jag tycker det är lite Marimekko över gardinen i alla fall.

En sida med barnporträtt brukar också finnas med. Här syns verkligen vilken barnfrisyr som var rådande 1925. Kul att läsa vilka namn som också var moderna då. Tre små flickor heter Ulla. Men den ena med rosetten heter Rulle, ett namn som jag inte tidigare hört. 

Sista omslagssidan i nummer 20 är en annons i färg av en Ford. Hittills finns det bara amerikanska bilmärken i Sverige. 

2014 Kents 80-årskalas i Stockholm

Min älskade Kent, som jag delat ljuvt och lett med i snart 49 år, fyllde 80 år den åttonde maj. Födelsedagen firades i Stockholm hos Mirren. Jag fick panikångest bara över att tänka på att att fira hemma. Jag har ju bara lite drygt ett år kvar till nittio och orkar inte lika mycket som förr. (Det är ju inte bara mat som ska lagas, utan huset ska också städas och fönster tvättas m.m.). Mirren förbarmade sig  över mig och erbjöd sig att ha kalaset hemma i Tallkrogen i stället. Hon fixade en fantastisk vegetarisk buffé till festen och bakade fyra budapeststubbar och en mjuk pepparkaka.

Ett fint fat med ost och frukt. I bakgrunden grön sparris. (Bilderna går att klicka större.)

Häften av den vegetariska buffén uppdukad i det nyrenoverade köket som fått mjukt olivgröna skåpsluckor.

Kent och Mirren är båda vegetarianer och alla rätter var vegetariska. Det fanns en ljuvlig potatisgratäng, purjolökspajer, morotsbiffar, rödbetsbiffar, potatissallad, vanlig sallad och ett dignande brödfat med olika sorters bröd. 

Mirren, som aldrig dricker vin hade också inhandlat två boxar, en med rött och en med vitt vin eftersom hon vet att hennes pappa gillar ett glas rödvin ibland. Hon berättade att hon hade plockat ner tre boxar vin  i vagnen på systemet och frågat en expedit om han trodde det räckte. Han undrade då hur många personer som det gällde och Mirren svarade att det var ungefär 10 personer. Han blev minst sagt förvånad och rådde henne att ta bort åtminstone en box! 

Eftersom kalaset ägde rum i Stockholm kunde två av Kents kusiner som bor i Stockholm, Åke och Kay, komma. Åke med sin fru Maud har vi inte träffat på många år, så det var ett kärt återseende. Kay med sambon Ingrid var det inte så längesedan vi träffade. 

Från vänster, kusin Kay, Ingrid, barnbarnet Casimir, barnens pappa Christian, Mirren, Kent, Maud och kusin Åke.

Efter en stund dök min äldsta dotter Anna upp med svärsonen Jörgen. Det var en överraskning för oss båda - det var nästan ett år sedan jag träffade dem eftersom de mestadels bor i Limoux i södra Frankrike. Vi har varit där och hälsat på många gånger. Med sig hade de en flaska Calvados och några franska dessertostar som Jörgen vet att Kent gillar. 

Jörgen och Anna i förgrunden. 

Jag och min äldsta dotter.

Även om det rustika matbordet var långt fick inte alla plats utan några fick ta sin tillflykt till vardagsrummet. Mirren drog sig själv tillbaka dit med Christian, Casimir och Melody, Casimirs flickvän. De hade som vanligt sällskap av de två gulkindade amazonpapegojorna Aron och Lisa som för ovanlighetens skull satt inne i buren i stället för ovanpå. (Mirren säger att det är därför de är rädda.)

Mirren, Christian, Melody och Casimir.

För övrigt finns det nio nymfkakaduor i huset. De bor i  en voljär i nedervåningen men flyger gärna omkring i huset när det inte är kalas. Mirren och Christian har även byggt en voljär på ena husgaveln till fåglarna. Det är Näbbi och Mio med barnen Benito, Iris och Flora. Rio och Bertil med barnen Sigmatron och Figaro.

Dagen till ära hade Caspar varit och inhandlat en fin kaffebryggare med inbyggt melittafilter. Här visar Caspar - som är den enda i Mirrens familj som dricker kaffe - upp denna. (Bilden tog Mirren vid ett tidigare tillfälle.)

Till kaffet hade Mirren bakat fyra budapeststubbar. Hon hade också bakat en mjuk pepparkaka från ett recept som Kents mamma Greta själv hade skrivit. 

Kay, Ingrid, Mirren, Kent, Maud och Åke. 

Det dök upp ännu fler gäster till kaffet, Christians båda föräldrar Ingrid och Bosse, hans lillebror Anders och Maï, Åsas bästa vän. 

Mirren visar upp tavelkatten och Clarissa tittar intresserat på. 

Åsa överraskade med en tavelkatt fylld med berömmande ord om sin pappa. Dessa hade hon fått ihop genom att skriva till kusinerna, några av Kents vänner och mig. Återkommande ord var "pålitlig, omtänksam, trofast, kunnig, hjälpsam och envis". Det sista ordet var tydligen mycket frekvent. 

Kay erkände att han var upphovsman till de längsta orden: "Kristendomsföreträdare, gudstjänstförsvarare och omvärldsmedveten". Kent har varit ordförande i kyrkofullmäktige i Söderköping - St.Anna församling och även suttit i kyrkorådet. Sedan många år är han kyrkvärd i Mogata kyrka. 

För övrigt fick födelsedagsbarnet många fina presenter bland annat champagne, blomsterbuketter och en gåva till RK från Christians föräldrar. Mirrens present förutom det fantastiska kalaset var en påkostad och utförlig bok om orglar med underbara bilder och med titeln: "Orgelliv, sju sekel i Stockholms stifts kyrkor". Caspar hade inhandlat boken åt sin morfar och Casimir överlämnade den. Han är ju själv orgelvirtuos och har ett brinnande intresse för orglar. 

Eftersom Clarissa gömmer sig bakom Mirren får hon vara med på nästa bild.

Mirren och Clarissa som snart blir 14 år. 

När alla gästerna hade sagt adjö stannade Mirrens bästa vän Maï kvar. Efter att vi suttit och pratat länge med varandra i köket ställde sig Maï och diskade när vi vände ryggen till. Det var säkert minst 30 glas som hon handdiskade och torkade. Allt hade man ju inte kunnat få in i diskmaskinen. Tack fina Maï - du är guld värd!

Maï, som har sina rötter i Frankrike, hade dessutom med sig en ask med makarons i olika färger som vi delade på. Första gången jag åt en sådan.

Vi fick ingen bra bild på Kent på födelsedagskalaset, men så här såg han i alla fall ut när han avtackades som kyrkofullmäktiges ordförande för några år sedan.