Mamma Cajsa med lille Charlie i famnen. (Bilderna går att klicka större. De flesta bilderna i inlägget har Kent tagit.)
I lördags var Kent och jag inbjudna till namngivningsfest för lille Charlie, 6 månader gammal. Han är mitt yngsta barnbarnsbarn. Festen ägde rum i det nybyggda klubbhuset Dagsbergsvallen nära Dagsbergs kyrka någon mil från Norrköping.
Pappa Oskar och mamma Cajsa välkomnade oss och de andra gästerna med bål utanför klubbhuset i det varma och fina vädret.
Här står jag tillsammans med Isabelle - Bella till vardags - och det näst yngsta barnbarnsbarnet Frans. Min son Kalle i blå skjorta skymtar till höger.
Kalle och jag.
Farmor Mari som skapat de fantastiska smörgåstårtorna.
Så småningom drog sig gästerna tillbaka in i samlingslokalen där vi välkomnades ännu en gång och fick reda på namnen som föräldrarna hade gett sin lille son. Nils, efter Cajsas pappa, Charlie, med en blinkning till farfar Kalle och Napoleon efter farmor Maris morfar.
Alla väntar på att få höra vilka fler namn som lille Charlie har förärats med.
Cajsa och Oskar med Nils, Charlie, Napoleon.
Mari hade gjort de här jättegoda smörgåstårtorna och även en vegetarisk för Kent och mig, som visserligen inte är vegetarian men som också fann den helt gudomligt god.
Farfar Kalle med Charlie.
Bella med Frans som fallit och slagit sig mot en kant för en tid sen. Inget som nu påverkade hans energi.
Innan det var dags att ta sig an det dignande presentbordet sjöng Bella en sång speciellt tillägnad Charlie till ackompanjemang av sin bror Oskar. Sången kan höras på videon i slutet av inlägget.
Bella ackompanjeras av sin bror Oskar på gitarr.
Dags att öppna presenterna.
Charlie verkar ganska oberörd av all uppståndelse.
Varje år brukar vi åka in till Norrköping och promenera i Rhododendrondalen utmed Åbackarna vid Motala Ström. Vädret denna Kristi Himmelsfärdsdag var helt underbart med stålande sol på en molnfri himmel så vi beslöt oss för att åka på utflykt dit.
Åbackarna utmed Motala Ström. (Bilderna går att klicka större.)
Framme i Rhododendrodalen.
Det var många buskar som fortfarande ännu inte hade slagit ut...
...medan andra stod i full blom.
Kent förevigad framför en röd rhododendronbuske
På väg till Färgargården.
Färgargården
Ett besök på Färgargården hör också till. Där har de ljuvligt goda chokladbiskvier förhoppningsvis även detta år. Denna bakelse är nog det mest onyttiga som finns men eftersom det bara brukar bli en gång om året som jag åtnjuter denna läckerhet får det vara värt. Det fanns fortfarande sådana även i år på caféet!
Omslagsbilden till detta nummer av BVT 1928 är gjord av Kerstin Strindberg. På nätet har jag bara hittat en Kerstin Strindberg som var dotter till August Strindberg. Det kan mycket väl vara hon som skapat bilden eftersom hennes far som bekant även var en skicklig konstnär. (Bilderna går att klicka större.)
I mina inlägg från BVT förekommer ju mest bilder. Men som framgår av innehållsförteckningen nedan innehåller tidningen artiklar om. konst, litteratur, teater- och filmrecensioner, kåserier, noveller och följetänger av bl.a. - som här - "Anna Svärd" av Selma Lagerlöf. Och som alltid "Varje dags meny" av Jenny Åkerström. Det förekommer också ofta hemma-hos reportage och reseskildringar från fjärran länder.
Tidningen innehåller också ett hundratal annonser av varierande storlek från helsidesannonser till annonser med bara några få rader. De största helsidesannonserna i färg som förekommer på omslagssidorna brukar vara annonser för bilar, bananer, slipsar (!), Champis och olika matprodukter.
En annons som tilldrar sig lite speciell uppmärksamhet för mig denna gång är den från Nyborgs Yllefabrik. Som uppvuxen i Norrköping var jag ju med när man la ner fabriken på femtiotalet då mängder av människor blev arbetslösa. Numera har man gjort om fabriken till bostäder.
Det finns alltid en spalt med juridiska spörsmål och en med rubriken "Vad vill ni veta." Här är ett exempel vad man kunde fråga om för snart hundra år sen.
Ett annat stående inslag är "Veckans kalender" en sorts dagbok om vad som händer i veckan, för det mesta i huvudstaden. Ett litet axplock kommer här.
Lunds studentkår ger skottårskarneval.
Bankdirektören Knut Wallenberg fyller 75 år.
Stockholms taxklubb öppnar utställning i ridhuset på Djurgården.
Kungliga automobilklubben firar sitt tjugofemårsjubileum på Grand Hôtel Royal.
Travellers' klubb har extra sammanträde med middag på Hasselbacken.
Hasselbacken är tydligen en mycket populär restaurang eftersom nästan alla jubileumsmiddagar som det skrivs om här äger rum på denna restaurang. Här kan man läsa om denna restaurang som även på Bellmans tid var mycket uppskattad. Man få scrolla ner lite för att få fram historien om restaurangen.
Bilden överst till vänster visar Pär Lagerkvistsom ror och under honom syns Lubbe Nordströmmed sin fruMarika Stiernstedt.Gossarna längst ner är den tidens etablerade konstnärer som enligt bildtexten "ser ut som folk gör mest". Per Krogh och Otte Sköld är två namn jag känner igen.
Och så är en av minaabsoluta favoritillustratörer med också i detta nummer, Einar Nerman. Även om jag inte känner till några av skådespelarna kan jag ändå inte låta bli att imponeras av hans karikatyrer. I slutet av inlägg har jag lagt ut några länkar till inslag som jag skrivit om honom.
Det är alltid roligt att titta på modebilderna som oftast är tecknade av Alijan.
En härlig bilannons där man räknar upp vilka berömda personer som äger en Cadillac får avsluta denna lilla krönika.
Comtesse du Bourg de Bozas som syns på porträttet ovan äger tydligen en Cadillac. Så även shahen av Persien och president Hoover. En bankdirektör Carl Frisk finns också med bland berömdheterna.
Omslagsbilden är skapad av Gullan Rudevall-Artelius. (Bilderna går att klicka större.)
Det är alltså 96 år sen Gullan Rudevall-Artelius designade det här omslaget med motiv från Venedig. Gullan hör till mina absoluta favoritillustratörer och här har jag skrivit ett inlägg om henne.
Någon artikel med anknytning till Venedig finns dock inte i detta nummer av BVT. Reseskildringarna lyser också med sin frånvaro. Däremot slår man på stort för en tävling för en jordenruntresa "för att hugfästa minnet av Jules Vernes födelse".
Första pris är ett presentkort på 350 kr, andra pris ett på 150 kr. och tredje på 75 kr. Priserna får de som först kommer tillbaka från jorden-runt-resan. Deltagarna får själva betala denna resa, Den ska ske helt i Phileas Foggs anda. (Det kanske säger något om till vilka läsare tidningen vänder sig till).
I mitt förra inlägg om BVT la jag in ett exempel på frågespalten som rör diverse ting man kan tänkas fråga om. Det kommer förmodligen att bli ett stående inslag i mina BVT inlägg eftersom jag tycker man kommer den tidens människor nära, när man läser texten. Ofta är det (unga ?) kvinnor som har olika spörsmål som de vill ha svar på. Som t.ex. "Tvist". Fast just här kan det ju röra sig om en man. Uppenbarligen har redaktionen haft roligt när de svarat på denna fråga.
Texten går att läsa om man klickar upp bilden.
Ännu en intressant fråga som dock nog inte någon av dagens kvinnor skulle komma på att ställa. För i det här fallet är det med all sannolikhet en kvinna som döljer sig under signaturen M.Ö.
I BVT finns det alltid en helsida på en bemärkt person. Här är det arkitekten Gunnar Asplund som fått äran av en helsida. (Tjusningen för mig att bläddra i de här tidningarna är bland annat att jag får lära mig en hel del nytt om sådant jag bara har lite vag kännedom om tidigare).
Jag visste ju att Asplund ritat både skogskyrkogården (tillsammans med Sigurd Lewerenz) och stadsbiblioteket i Stockholm men det är även roligt att se andra fantastiska byggnader som han skapat. Roligt också att se hans skisser till Stockholmsutställningen 1930 som han var huvudarrangör för.
Arkitekt Gunnar Asplund.
Det är alltid brudar med i tidningarna. Denna gång är det ett alldeles exceptionellt bröllop som är på tapeten. Reportaget upptar två hela sidor. Det är nämligen fröken Ann Mari Tengbom, dotter till generaldirektör Ivar Tengbom och som har gift sig med Otto von Bismarck, sonson till järnkanslern med samma namn. Tengbom var också arkitekt mest känd för att ha ritat konserthuset i Stockholm.
Ett av de få dåtida foton där jag sett bruden le mot kameran.
Det är inte ofta ett societetsbröllop väcker så stort intressen och "är givetvis säsongens största händelse", skriver reportern. Här nedan ser man ett foto av furstinnan von Bismarck tillsammans med sina tre tärnor.
Man kan ju undra vad som hände sen när Hitler kom till makten Men maken hade just tillträtt en en ny post som legationsråd i London, så man får väl anta att de stannade kvar där under kriget.
Inte nog med att BVT har två sidor med själva bröllopet, man har också tecknade bilder på vilka hattar som bars på detta.
Nu har Atlanten äntligen besegrats, utropar BVT. Det är två tyskar och en irländare som har korsat Atlanten med ett flygplan. Färden tog 36 timmar, startade från Baldonnet på Irland och landade på Greenly Island på New Foundland. Flygarna kunde tyvärr ej ta sig fram till New York eftersom bensinförrådet hade tagit slut. "Men genom sin oförvägna färd ha de dock visat att luftfärd i västlig riktning över Atlanten är möjlig."
Vackra tecknade modebilder är alltid med i tidningen...
...liksom bilannonser.
Reklamen för bananer måste ha kostat mycket pengar och får ofta den åtråvärda sista sidan på tidningens omslag. Här är det banankompaniet som gör reklam.
Det blev ett kort besök av Mirren och de yngsta barnbarnen i helgen. De kom ner på fredagskvällen och åkte hem till Stockholm efter lunch på lördagen. Dels för att undvika söndagstrafiken och dels för att de sju nymfparakiterna och de två gulkindade amazonpapegojorna behövde ses till. De är inte vana vid att sitta inburade en hel dag.
Här ses några av fåglarna värma sig i badrummet ovanpå handdukstorken. (Bilderna går att klicka större.)
Som vanligt hade jag gjort en lasagne med vegetarisk färs som alla kunde äta av eftersom Mirren, Kent och Casimir är vegetarianer. Dessutom gör jag en så stor sats att det brukar bli över till ett par middagar för oss två.
Eftersom Caspar älskar mina köttbullar var jag ju tvungen att göra en rejäl sats av sådana också. De blev till lunch för oss andra tre som är carnivorer på lördagen. Mirren gjorde underbart gott potatismos (med mycket smör och grädde) och delikat gräddsås till som det dock inte blev något kvar av tyvärr. Vegetarianerna åt smörbrynta sojanuggets till detta. (Ett litet tips till dem som inte vet vad man ska bjuda en som är vegetarian på för mat),
Kent, Caspar, Clarissa, Casimir och Mirren på fredagskvällen.
Caspar som jag alltid kallat för "min gosepojke" har vuxit (sedan jag såg honom sist?) och är nu halva huvudet längre än jag. Numera säger jag bara:"Hej MGP", när vi träffas, han går ju illa fall i sjuan. Han är alltid lika rar och empatisk - han följde t.ex. på eget initiativ med mig till Cityterminalen för att ta bussen hem när jag var på besök i Stockholm några år före pandemin eftersom Mirren jobbade.
Caspar hjälper mig med rullväskan
Caspar ska börja i åttan på Adolf Fredriks Musikklasser på Norrmalm på Västmannagatan till hösten. Han har tröttnat på skolmaten på Lilla Akademien, säger han och sen så slipper man lämna in sin mobil på morgonen.
Dessutom har varje elev där en egen skoldator vilket inte finns på Lilla. I och för sig fanns det inga platser lediga på AF till hösten utan man kunde bara komma in om någon hoppade av, fick Mirren veta vid antagningsprovet. Trots detta blev det alltså en plats ledig nu i alla fall. (Caspar har sökt till AF ett tidigare år och också då blivit antagen men ångrade sig.)
Kanhända föll man för hans änglalika röst och de gedigna musikkunskaper han tillägnat sig på sin gamla skola? Han behöver nog inte bekymra sig för sina nya kompisar, det är 7 pojkar och 19 flickor nu i den nya klassen. Caspar har ju också utseendet för sig om man så säger och är dessutom duktig innebandyspelare tills nyligen i Hammarby.
Casimir vid orgeln hemma i Mogata.
Caspar har på senare tid fått stå lite i skuggan av sin orgelspelande bror - Casimir - trots att även han spelar stycken på orgeln som jag, som gammal kantor, tyvärr inte klarar av. Storebror Casimir är redan är en virtuos på detta instrument och har förekommit lite här och var i medierna senaste åren.
Vi fick även denna gång njuta av hans orgelspel i det senaste stycket som han håller på att lära in - finalsatsen ur Guilmants orgelsonat i d-moll. Han var inte riktig klar med detta stycke men här kan man höra honom på en video för två år sen som Allen-orglar har spelat in för att distribueras i USA.
Även lilla Clarissa, som ska fylla 12 i sommar har vuxit på längden och är snart lika lång som jag. Den här gången höll hon sig mest för sig själv så jag hann inte prata så mycket med henne. Det blev ju väldigt korta stunder mellan matlagning och måltider. Sista fotot på henne tog Kent innan det var dags för hemfärd.
