fredag 15 februari 2019

1646 Sgfrid igen

Dagens namn är Sigfrid, vilket gör att ett minne från mitt tidigare liv poppar upp. Det var säkert för så där femtio år sen - preskriberat nu - som vi strax före jul åkte iväg till Köpenhamn, den dåvarande studentmaken och jag. 

Han hade avverkat en tenta med lycklig utgång och det skulle vi fira på detta sätt. Mina gamla bloggvänner känner säkert igen inlägget, som både innehåller besök i Nyhavn, en akterseglad sjöman och havartiost, men för mina nya bloggvänner finns inlägget att läsa här. 



På femtiotalet var inte Nyhavn de fashionabla kvarteren som de är idag. Det var ganska förfallet och gatan mot kanalen kantades av diverse ölsjapp och skumma restauranger. (Bilden från nätet.)

tisdag 12 februari 2019

1645 Gems Weekly Photo Challenge vecka 7 2019 - LJUS

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 7 2019 är ordet LJUS.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Jag är på väg att hämta tidningen i brevlådan på gatan när jag ser att solen just håller på att gå upp bakom grannarnas hustak. Himlen är ljusblå utan några moln och det blir förhoppningsvis en solig dag. Det känns att ljuset är på väg tillbaka efter de gångna mörka månaderna och att det är lite vår i luften trots att det är kyligt.


Solen är på väg upp...


...och ljuset med den. 


Solen  lyser upp entrén till huset också.



lördag 9 februari 2019

1644 I tid och otid med Dunderklumpen

Så var det då åter dags för förskoleklassen och lågstadiet på Lilla Akademien att framträda på den årligt återkommande Sång- och dansföreställningen på Musikaliska i Stockholm. Det var fjärde gången som jag hade lyckan att få vara med om denna. Temat detta år var I tid och otid med Dunderklumpen.


(Bilderna går att klicka större.)

I år var det två av mina yngsta barnbarn som var med - Caspar, som går i trean och Clarissa som går i ettan. Caspar var korp och Lissan (som hon kallas till vardags) var sjömansflicka. Allt som allt var det över 100 barn på scenen samtidigt. Förutom genrep och föreställning på onsdagskvällen för en vuxenpublik, hade barnen haft två skolföreställningar på tisdags- och onsdagseftermiddagen.


Det är midsommarafton och leksakerna som mans ser till höger kommer snart att väckas till liv.

Med undantag av en och annan gäspning bland de minsta på onsdagskvällen märktes ingen trötthet hos barnen. Tempot var högt hela tiden och alla barnen fick visa upp sig på scenen och dansa vid något tillfälle. De treor som hade huvudrollerna var fantastiska, sjöng solo och talade högt och tydligt så att de hördes även utan mikrofon.


Dunderklumpen och leksakerna far ut på sjön. 


Treorna som hade huvudrollerna gjorde en fantastisk insats både genom att sjunga och dansa och tala.

En liten orkester från skolan ackompanjerade sångerna, som många var skapade av Georg Riedel. Som ouvertyr fick vi höra Intåg i sommarhagen och Sommarsång av W. Peterson-Berger under vilken alla barnen dansade in runt midsommarstången.


Caspar ska strax dansa en fågeldans tillsammans med sina kompisar.


Midsommarnatten lider mot sitt slut och allt har blivit som vanligt.

Föreställningen bygger på sagan Dunderklumpen av Bebbe Wolgers. Dunderklumpen, är en sorts troll, som smyger sig in i sovrummet där Camilla och Jens ligger och sover. Han  blir överlycklig när han får syn på de många leksakerna. Han väcker dessa och en tavla  till liv och tillsammans ger de  sig iväg med en skattkista. Nu vaknar Jens och Camilla och deras mamma och pappa och följer efter dem och så startar jakten med många äventyr på vägen.


Här tackar sjömännen för applåderna när föreställningen är slut. 



Lissan kan koppla av efter väl genomförd föreställning.



Caspar är också nöjd med att det hela är över. 

Som vanligt är jag mycket imponerad över allt arbete som lagts ner på de här föreställningarna. I år var det ovanligt fartfyllt och omväxlande och de stormande applåderna när det hela var slut vittnade om vilken succé det blev. Producent var Anne Sjölund som också svarade för manus och regi. Hon är Lissans klasslärare. Alla dräkter - också till tidigare föreställningar om åren - har Margit Kalocsi sytt, även hon lärare på skolan. Helt otroligt!

Jag lyckades spela in några videosnuttar som man kan lyssna till nedan.



Här är det bråttom, bråttom.




Blomhåret, Emma, sjunger vackert vid vattenfallet. 

måndag 4 februari 2019

1643 Gems Weekly Photo Challenge vecka 6 2019 - SKÄR

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 6 2019 är ordet SKÄR.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Ordet SKÄR har ju flera betydelser. Kanske många av dem som är yngre inte kommer ihåg att det en gång var det enda ord som betydde rosa. För ändå längre sedan betydde ordet ren. Som i psalmen Det är en ros utsprungen där en av stroferna lyder : En blomma skär och blid. Man skär ju äpplen i bitar också och det är den betydelsen som Sanna hade tänkt sig. 

Men det står ju oss fritt att tolka ordet som vi vill och jag tänkte då på det skär som är en mycket liten ö. Så här kommer mitt bidrag till veckans fotoutmaning. Tavlor som jag målat för några år sen.


Bilden på båken  är från Arkösunds skärgård. (Bilderna går att klicka större.)


Även fyren på detta skär finns i Arkösunds skärgård.



torsdag 31 januari 2019

1642 - Tips som underlättar mitt liv

Jag var just i färd med att leta efter en bok med hushålltips när jag råkade på Husmoderns presentböcker som jag bläddrade i i mitt förra inlägg. Boken verkar vara spårlöst försvunnen men jag tror att den ligger någonstans ibland böckerna i en hylla i mitt rum - den hylla som jag bestämt att jag ska städa någon dag.

Medan jag letar efter den kan jag dela med mig av några alldeles egna tips som underlättar livet för mig själv. Jag använder t.ex. tre olika par glasögon varje dag som jag måste rengöra flera gånger om dagen. Ett par när jag läser, ett par vid flygeln och datorn och ett par när jag ska se som vanligt.

Tidigare gjorde jag ren glasögonen med en droppe diskmedel men sen kom jag på att fylla en tom sprayflaska med vatten nästa ända upp och sedan tillsätta några centiliter diskmedel och skaka om. Vatten först och diskmedel sist. Jag använder Yes eftersom det är väldigt drygt. (Bilderna går att klicka större.)


Extra bra med den här flaskan är att man kan spraya lite lätt när man handdiskar t.ex. en stekpanna eller annat som man kanske inte diskar i diskmaskin.

Jag har många toppar och tunikor med ganska vid urringning som alltid brukade falla av klädhängaren om jag skulle in i garderoben och ta något annat plagg. Mina extra stora klädnypor som jag köpte på Dollarstore - men som jag tyvärr inte har sett till på sistone och ingen annanstans heller - är perfekta att klämma på klädhängaren så att tunikan sitter kvar. Vanliga klädnypor är för små och går sönder om man försöker.


Om ni läst mina inlägg tidigare så kanske ni kommer ihåg min stora vurm för IKEAs rullvagn Råskog. Här har jag berättat om denna fantastiska rullvagn. Jag har köpt den i alla möjliga färger men för ett tag sen kom det en ny modell som var blå. Jag ville gärna köpa den men hade inte något speciellt som jag tyckte jag kunde använda den till. Förrän jag fick i mitt tycke en genialisk idé. Så det blev utflykt till IKEA i Linköping och inköp av ännu en Råskog - en blå.

Mycket av mitt vakna liv tillbringar jag vid det stora köksbordet i köksavdelningen. Där äter vi alla mål och där sitter jag också och läser böcker och löser korsord. Bortersta änden av bordet använde jag som förvaringsplats för böcker, tidningar, korsord, pennor och diverse annat. En ask med småsaker, burkar med tabletter, glasögonfodral och hörlurar brukade ligga där också. Om vi skulle få gäster fick jag plocka ihop allt och placera ut sakerna på olika platser i mitt rum.


Så här brukade det se ut ungefär. 


Det är här en Råskog till kommer in i bilden. Den blå, som jag köpt, förpassades till "ateljén" där den fick ta över mina målarpenslar som fanns i en svart eftersom jag tyckte den svarta passade bättre till köksbordet. För det är där den står numera, denna eminenta svarta rullvagn - alldeles bakom min stol. I den ligger allt jag tidigare brukade ha på bordet. Mellanfacket är t.ex. vigt för biblioteksböcker, både de som jag läser i och de som jag ska lämna tillbaka.


Om jag får besök är det  bara att rulla in hela vagnen i mitt rum.

Sist ett litet tips för den som spelar piano och klaviaturen på instrumentet är iskallt. Vårt vardagsrum är nämligen ganska kallt så här års. Värm en vetekudde i mikron och lägg på tangenterna en stund så blir det lättare att spela :-).

söndag 27 januari 2019

1641 Etikett och god ton - Uppfostran till goda manér

Den här lilla boken från 1933 hittade jag i bokhyllan när jag hade bestämt mig för att börja rensa bland mina böcker. När jag väl började bläddra i den kom rensningen helt av sig - som den tyvärr brukar göra eftersom jag alltid hittar någon intressant bok som jag glömt att jag ägde.

Bilderna går att klicka större.

Boken är tryckt 1933 och hade säkert stor betydelse för mina föräldrar som gifte sig 1935. Det är "En praktisk handbok i sättet att uppföra sig" och den är utgiven av tidningen Husmodern på Åhlén & Åkerlunds förlag. Eftersom det var många som skrev till tidningen för veta hur man skulle bete sig i sällskapslivet gjorde man en sammanställning av frågor och svar och gav ut boken.

Peka får man inte göra t.ex.. 

De bilder som talar om vad man INTE ska göra, har en varningstriangel uppe i vänstra hörnet. Det andra kapitlet - första kapitlet har rubriken Varför behövs etikett? -  handlar om uppfostran till goda manér. Man bör helst lära sig reglerna redan från barndomen. Här nedan står det vad barnen ska lära sig:

Förhoppningsvis går det att läsa texten om man klickar upp den. 

Det är mycket som "särskilt flickor" bör tänka på - "inte viska, inte taga sig i ansiktet, inte göra miner åt varandra, inte ta i alla de talar med."  Pojkarna ska inte svära  eftersom "svordomar och slang förpesta luften i ett hem. Och framför allt får de aldrig använda kraftord i en dams närvaro."
Flickorna ska inte titta sig i spegeln varje gång de går förbi någon sådan. Inte heller i skyltfönstren kan man förstå. Det sägs ingenting om att pojkar inte ska göra det men man utgår väl ifrån att dessa inte har samma intresse för sitt utseende.

Det är tydligen problem med vad herrarna ska göra av sina händer. Många bilder visar vad som är korrekt. Han kan hålla händerna i kavajfickan så att bara tummarna syns. Han kan ha händerna i byxfickorna bara han inte alltid gör det eller under promenad eller när han hälsar.

Här är det tre berömda engelsmän som får stå som modeller för vad som är korrekt handhållning. Till vänster författaren Thomas Hardy - som vid bokens utgivning hade varit död i fem år - prinsen av Wales i mitten och prins George till höger. Han, som bekant, sen blev kung i Storbritannien efter det att prinsen av Wales hade abdikerat för att kunna gifta sig med Wallis Simpson.


Att handen åker upp till munnen när man är förvånad eller generad anses heller inte vara gott uppförande. Jag skulle vilja påstå att det är en reflexhandling som man inte kan göra så mycket åt. Ser man på Antikrundan kan man i alla fall se, att de flesta av dem som blir överraskade av att någon pryl stigit hundratals procent i värde, hemfaller åt detta beteende.

En herre ska luta sig fram om han talar med "en småväxt dam". Den regeln har tydligen fallit i glömska åtminstone bland de långa TV-reportrarna. Jag tycker synd om Amanda Lind t.ex. som får måste få ont i nacken varje gång hon intervjuas och tvingas att titta upp mot taket.

Att en man erbjuder sin plats åt en dam eller en som är gammal, var något som var helt självklart för mig när jag växte upp. Jag själv har alltid rest mig upp för någon som var äldre. Nu är det inte så många som är det så jag kan lugnt sitta kvar. 


Att en man håller upp dörren för en dam och inte går först in genom dörren är faktiskt ganska praktiskt. Är dörren öppen är det ju mindre risk att man stöter ihop. De flesta herrar jag möter i en dörr släpper igenom mig först men det har hänt att jag krockat med någon yngre man som tydligen inte har ett hum om den här gamla etikettsregeln.  


tisdag 22 januari 2019

1640 Månadens illustratör januari 2019 - Jim Kay

Mirren - yngsta dottern - som vet att jag har ett stående inslag på min blogg som heter Månadens illustratör, visade mig en ny illustrerad bok av J.K. Rowling när jag var uppe och hälsade på i Stockholm senast. Harry Potter och De vises sten i nyupplaga med illustrationer av Jim Kay.


Det är en omfångsrik bok som mäter 23x27 cm och med spatiös text uppdelad i spalter. Det finns ett hundratal illustrationer i boken i färg. Caspar, mitt nioåriga barnbarn sträckläste den. Bilderna går att klicka större.


Jag behövde inte bläddra länge i den förrän jag insåg att det här var en fantastisk illustratör. Att boken också är fantastisk visste jag ju förut, jag har läst den. Men det var många år sen och jag och jag hade glömt en hel del. Därför var det en upplevelse att läsa boken igen och samtidigt ta del av bilderna av denna lysande illustratör.



Jim Kay i sin ateljé i färd med att illustrera någon av J.K. Rowlings böcker. Hittills har tre böcker kommit  ut i svensk översättning.
Det var Rowling själv som bestämde att Jim Kay skulle illustrera hennes böcker om Harry Potter sedan hon sett hans illustrationer i boken A monster calls. För denna bok fick han Kate Greenway-medaljen år 2012. 



Hagrid hämtar Harry för att föra honom till Hogwarth.

Jag hittade en intervju med Jim Kay på nätet där jag fick veta en hel del om honom. Nästan allting som han tecknar och målar har sina förebilder i det verkliga livet – även karakatärerna i boken. Han har alltid med sig sitt skissblock där han ständigt ritar av saker och personer som han träffar på och sparar för att så småningom kunna ha med dessa i sina bilder.


Bilden av Harry Potter kom sig av att han åkte tunnelbana och fick syn på en liten pojke och hans mamma. Han talade om för henne att hennes son hade en "fantastic character". Att det var han som stått modell för bilden av Harry fick hon inte veta förrän boken hade givits ut - det var tvunget att hållas hemligt tills dess.

Den kloka och goda professor Albus Dumbledore är baserat på fotografier av en av Kays vänner som bor på andra sidan jordklotet. Han hade varit otroligt tillmötesgående sedan han sett Kays skisser till boken och skickat honom foton i olika poser. Allting som finns med på bilden är saker som Kay har hemma eller har sett eller är symboliska för Dumbledore. Som t.ex. boken som han skrev om drakblod. 

 The praying mantis - bönsyrsa på svenska - kan också tolkas som en profet. Den lilla vasen såg han på något museum och tyckte den skulle passa in. Citronkaramellerna äter Dumbledore dock bara för att han gillar det, enligt illustratören. 



Hermione är helt och hållet en avbild av Kays niece. Hon är begåvad och söt och har en tendens att tala om för honom att han inte alltid uppträder korrekt, berättar han. Dörren i bakgrunden hittade han på en vacker gammal kyrka i Suffolk för många år sen och gjorde en skiss av den som kunde vara bra att ha i framtiden. I dörren är inristade namn på Kays vänner - idén till grafittin fick han från the Tower of London där fångarna inte hade så mycket annat att göra än att rista sina namn på väggar och dörrar.


Kay får också inspiration från naturen och från sin trädgård som synes av bilden. Här flyger Harry på sin kvast Nimbus 2000. Bilden nedan är från quidditch-banan med sina ringar där bollarna måste flyga igenom för att det ska bli mål.

Intressant är också att Jim Kay bygger upp scenerier med kartong med toarullar och rullar från hushållspapper för att se hur ljuset och skuggorna kommer att falla. Karaktärerna framställer han på samma sätt i modellera. Om man vill läsa hela intervjun och dessutom se en videofilm där han berättar om sitt arbete kan man klicka här

Jag hittade boken på Ad Libris.  

söndag 20 januari 2019

1639 Gems Weekly Photo Challenge vecka 4 2019 - BOK

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 4 2019 är ordet BOK.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Det ska bli mig ett nöje att rekommendera en fantastisk bok av Elisabet Nemert - Blå Längtan. Jag tror jag fick den rekommenderad av en av mina bloggvänner - Västmanländskans blogg - som jag ofta besöker i eftersom hon har massor med tips på läsvärda böcker.  Eftersom hon är bibliotekarie kommer hon alltid med tips om nya böcker. Den här gavs ut i höstas.


Bilderna går att klicka större.


Den här berättelsen berörde mig starkt samtidig som jag lärde mig mycket om Nigeria, som jag inte visste särskilt mycket om. Händelserna utspelas på 60-talet så förhoppningsvis har mycket förändrats till det bättre. Boken är mycket intressant men är ganska otäck på några sidor så dem hoppade jag över. Mer om Elisabet Nemert kan man läsa här.


fredag 18 januari 2019

1638 Gems Weekly Photo Challenge vecka 3 2019 - VÄRME

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 3 2019 är ordet VÄRME.  Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.


Bilderna går att klicka större.

Fotot är taget i Limoux i Frankrike i våras när jag stretar efter äldsta dottern och svärsonen uppför backen på väg till antikaffären. Det var väldigt varmt trots att det bara var i början av april.

Men det kan också vara varmt i Sverige som förra sommaren visade. Så het att min sidentunika, som jag lät sy upp i Peking för 20 år sen åkte fram ur byrålådan där den legat sen dess. Den här promenaden i Söderköping minns jag som olidligt varm.


 I skuggan

Här kan man läsa några inlägg från Limoux.


onsdag 16 januari 2019

1637 Nyårskonsert och spökmusikal

Är nu tillbaka igen i den rofyllda vardagslunken efter en mycket händelserik helg i Stockholm tillsammans med Mirrfamiljen. Anledningen till att jag åkte upp den här gången var att Mirren hade kommit över fyra biljetter till musikalen Ghost på Chinateatern på sitt Abundo-abonnemang.


Bilderna går att klicka större. (Mirren tog bilden).

Det blev ännu en överraskning när jag kom upp på fredagen. Nämligen biljetter till en Nyårskonsert på Konserthuset med Schönbrunns Slottsfilharmoniker från Wien. Biljetterna dök upp på abonnemanget samma dag jag kom fram och jag blev naturligtvis glad över att få chansen att lyssna till en nyårskonsert live. Repertoaren utlovades att bli densamma som den wienerkonsert man kan lyssna till på Nyårsdagen i TV.


Mirren bjöd på te och god kaka i pausen. 

Halva nöjet på konserten var att titta på den fantastiska dirigenten, Mika Eichenholz, som  med hela kroppen levde sig in i musiken och som hade orkestern helt i sin hand. Det blev en kavalkad av wienermusik, valser och även musik från operetten Läderlappen av Offenbach. Här sjöng sopranen Milena Arsovska och barytängen Michael Havlicek  kända och älskade melodier från operetten. Milena var dessutom vacker som en fotomodell och excellerade i flera vackra kreationer.


Sopranen Milena Arsovska. 


Vi fick också lyssna till en fenomenal flöjtist, musiker i orkestern.


Här visar några av musikerna i orkestern att de både kan sjunga och showa. (Mirren tog bilden.)

På lördagseftermiddagen var det då dags för musikalen Ghost för Mirren, Casimir och mig. Meningen var att Caspar också skulle varit med men han hade blivit medbjuden till Romme över helgen för att åka skidor med en klasskamrat och hans familj och valet var inte svårt för honom.


Som synes är det fullsatt, både på läktarna och parketten. 

Extra roligt för mig var att det var Peter Johansson som hade huvudrollen som Sam. Peter och Mirren har varit klasskamrater på högstadiet i Söderköping. De fick var sitt stipendium i musik när de slutade nian. Peter har jag träffat honom många gånger tidigare i olika musikaliska sammanhang. Han, tillsammans med sina kusiner i gruppen Cousins, öppnade flera år i rad Farledsveckan i Skällviks kyrka där jag var kantor under många år.


En stor upplevelse för mig var scenografin i Ghost. Den var helt fantastisk. Ljudet dock lite för högt för min smak. Men artisterna var helt suveräna, både dansare, sångare och sångerskor. (Mirren tog bilden.)

Under Farledsveckan då hade vi fem musikgudstjänster med olika inslag, oftast med lokala artister. De gånger Cousins uppträdde var det fullt i kyrkan. Sen har jag kompat Peter några gånger när han sjungit på begravningar. Han var duktig redan som tonåring, sjöng och kompade sig själv på gitarr. Jag kan bara konstatera att han har utvecklats till en lysande artist och önska honom all lycka för framtiden. Kanske blir det Broadway nästa gång?


Applådtack. Gladys del Pilar med röd dräkt i mitten gjorde en stor och bejublad roll som spådamen. 


Sam med sin älskade Molly tackar för applåderna.