1915 Septembernytt från Bonniers Veckotidning nr 39 25 september 1927

Omslagsbild av G. Krogh-Ludvigsen. (Bilderna i inlägget går att klicka större.)

Det här numret av BVT utkom den 25 september 1927, nästan på dagen för 95 åt sedan. Som vanligt blir jag överraskad hur lättläst tidningen är även för mig nästan hundra år senare. 

En av mina absoluta favoritillustatörer - Einar Nerman - är ofta representerad i tidningen med artiklar från London som han själv illustrerar. Så här års är de flesta teatrar och kabaréer stängda men vissa spelar året runt. Som i "Tharke" (bilden längst ner) där huvudrollen innehas av en jättesäng. En mycket oskyldig fars trots detta enligt Nerman.

"En förtjusande liten amerikansk danserska, Janette Gilmore, tog priset i fråga om livlighet, och hennes dans på rullskridskor gjorde succés pyramidal."

Vi får vara tillsammans med Gösta Ekman i En dag i filmstaden. "Utom trappor, korridorer, klädloger m.m. inrymmas där de två ateljéerna kallade den stora och den lilla ateljén; och i den lilla, som också är ganska stor, arbetar för tillfället ett norskt sällskap." Regissören berättar att det inte finns en enda inspelningsateljé i hela Norge, utan att de då och då begagnat ett garage. Ljudfilmen har inte slagit igenom ännu eftersom "pianisten klämmer i för kung och fosterland."

Karin Swanström (också hon född i Norrköping), fransk garvaränka och miljonärska till vänster och Gösta Ekman, även regissör för dagen med kolsvart hår och monokel till höger.

Veckans krönika innehåller bland annat bilder Från tävlingsbanor och färdevägar. Det är storsimmaren Arne Borg som skakar hand med prins Bertil som representerar sin skola Lundsberg i tävlingen för skolungdom och som har tagit skolan till en tätplats. I tävlingen ingick skjutning, allmän idrott och simning. 

"Det var tre septemberdagar med kunglig ståt och akademisk pompa" när Alma Mater Upsaliensis firade 450 år. Saxat ur den långa artikeln: "Ty det heter Upsala. Med ett P. För en akademiker från Fyrisstaden är det lika omöjligt att skriva två p'n som det är för Ture Nerman att skriva järta med hj." Han var bror till Einar Nerman och var journalist, politiker och poet. Född och uppvuxen i Norrköping som sin bror där fadern hade en bokhandel. Där handlade jag böcker i  min ungdom. 

Det finns några få personer som har hatt efter vad jag kan se och det är kvinnor. 

Artikeln nedan - Sista boxningen -  är skriven av Albert Engström som tydligen fått i uppdrag av Kaj Bonnier att skriva om matchen mellan Harry Persson och Bud Gorman. "Bakom mig och min vän Hugo Lindberg satt svenska folket och bar sig illa åt, skrek och skränade och blandade sig in i allvarliga slagsmål mellan människor, för vilka situationen och arbetet var mycket viktigt."

Prins Carl och unge prins Carl på bilden till höger.

Om någon kan läsa texten har andra och tredje bildtexten blivit omkastade. 

Innan det blev bakpulver. 

1914 Söderköpings Gästabud 2022

I år var det första gången på tre år som Söderköpings Gästabud framträdde i sin forna glans med alla evenemang. Vädret var också till skillnad mot förra året varmt och ganska soligt de två första dagarna. 

Marknadsområdet fanns som vanligt runt den medeltida Sankt Laurentii kyrka. (Bilderna går att klicka större.)

Utsikt från den lilla bron som leder till Sankt Laurentii kyrka. Rådhuset och Ramunderberget i bakgrunden. Som synes är det inte så mycket vatten i Storån.

Det var mycket folk i rörelse. Ovanligt många var också i år klädda i vackra (som man antog att de kunde sett ut) medeltidsdräkter och som man även kunde inhandla i ett av tälten. Kanske för att ha till nästa år. Fantasin vad gällde de många hemsydda dräkterna var stor och varierande. 

Både expedit och kund var tydligt medeltidsinspirerade. Huruvida man hade trådrullar på medeltiden förmäler inte historien.

Det enda som är riktigt gammalt på denna bild är runstenen från vikingatiden som restes flera hundra år före det att medeltiden gjorde sitt intåg i historien.

Här kunde man handla handdockor som t.ex. enhörningar och spöken. Fina små mössor också.

De enda som verkade uppskatta dessa knäckäpplen var några getingar och ett antal flugor. Men så var äpplena inte särskilt billiga heller.

Det kommer en vinter också även om man kanske glömmer bort det i det varma och fuktiga vädret. Då kan en skinnmössa vara bra att ha.

En repslagare i farten.

En skicklig korgflätare fanns på plats.

Min svägerska  Anne Sophie var på väg in i kyrkan för att delta i tidegärden som skulle hållas där klockan 12. Hon undrade om inte vi också skulle vara med på den. Men jag kände mig väldigt trött efter att ha gått runt i värmen någon timme och ville bara åka hem. 

Kent och Anne Sophie utanför kyrkan. 

Bilden på mig är tagen alldeles i början av promenaden. Det var besvärligt att gå runt och fota med mobilen och samtidigt hålla koll på mina stavar. Utan dem klarar jag inte att gå utomhus numera.

1913 Augustinytt från Bonniers Veckotidning nr 34 1928

 

Den härliga omslagsbilden till detta nummer har Gullan Rudevall- Artelius  som upphovskvinna. Om henne har jag berättat här.  (Bilderna går att klicka större.) 

För mig som är uppvuxen i Norrköping under 40- och 50.talen är det nostalgiskt att se annonsen för Nyborgs tyger. Det var ju på 50-talet som textilfabrikerna i Norrköping lades ner och drabbade många som arbetade där. En av dessa var en god vän till mina föräldrar. Han hade inte så många år kvar till pensionen och något nytt arbete kunde han inte räkna med eftersom det var så många som blivit arbetslösa. 

Så här års skulle alla kvinnor ta till vara frukt och bär som fanns i trädgårdarna eller som de fick till skänks av släkt och vänner. Jag kommer ihåg att min farmor lade in och konserverade plommon som vi alltid fick till efterrätt när vi var där på söndagsmiddag. Med vispgrädde till. 

Vi hade många äppelträd i trädgården och mamma gjorde äppelmos i hushållsassistenten eftersom det var enklast. Inte så gott tyckte jag men det fick vi sedan till efterrätt flera dagar i veckan. Ingen middag utan efterrätt på den tiden. 

Jag tycker det är en underbar bild med den unga mamman (förmodligen, eftersom hon inte har hembiträdesuniform) med sitt långa förkläde över den korta kjolen och med modern frisyr. Vedspis med spiskupa -  AGA-spisen presenterades först 1929. 

En av mina favoritillustratörer, Einar Nerman, (han med tändstickspojken) rapporterar från London med många illustrationer. Även om man inte kan läsa texten är det härligt att se hans fantastiska bilder. Jag har med några länkar till tidigare inlägg om honom i slutet på inlägget. 

Frågespalter med juridiska spörsmål och allmänna frågor finns alltid med i tidningarna. En fråga lyder t.ex. "Kunna far- och morföräldrar genom ansökan till förmyndarkammaren få tvenne barnbarn på resp. 6 och 2 år satta under annan förmyndare, då fadern totalt försummar dem?" Sen kommer det en lång uppräkning av försummelser och faderns nya kvinna som inte har något intresse för dessa barn. Kort svar:"Ja, möjlighet finns därtill". Man får hoppas att det gick vägen.

De flesta böcker är inte värda något i dag heller. 

Under den här rubriken får man svar på de mest disparata frågor. T.ex. om var man får tag på noter till de italienska sångerna ur Tosca eller om det är giftigt att dricka varmvatten direkt från kranen. Nedanstående fråga och svar hör dock inte till vanligheterna.

Som vanligt är det reportage från aktuella händelser, både i Sverige och i utlandet. Det är bara 10 år sedan första världskriget tog slut och minneshögtiden firas i Flandern där den belgisk-fransk-brittiska offensiven gjorde att tyskarna trängdes tillbaka vilket "förberedde deras slutliga nederlag." 

Det är Chamberlain man ser promenera med käpp och hög  hatt. Bilden överst visar mottagandet i Bethune av prinsen av Wales som också ses i bilden överst till höger. En del skyttegravar fanns kvar.

Mr Hoover med fru är på besök i Californien. Han är presidentkandidat och blir president i USA påföljande år. Kung George besöker regattan i Cowes och nära Hannover har man byggt en sluss som räknas till de största i världen. I Chicago äger hästkapplöpningar rum där hästarna bland annat måste simma över vattnet till andra stranden.

 Det är kung George som står på bryggan.

Det här är bara ett litet axplock ur tidningen som innehåller många fina artiklar om konst, kultur och teater. Både Hjalmar Bergman och Frank Heller bidrar med respektive följetong och novell. Bergman med "Lotten Brenners ferier" och Heller med "Doktor Zimmertürs diamantcorner". 

Det blir inga modebilder idag men däremot en kavalkad av hattar under 50 år. Undrar vad dåtidens kvinnor hade tyckt om vårt hattlösa samhälle idag.

På de understa bilderna står det från vänster 1901,1928, 1904. När min salig pappa föddes 1907 hade (de fina) damerna sådana hattar som hon överst.

Einar Nerman 1.

Einar Nerman 2.

Einar Nerman 3.

1912 Anna, Jörgen och Asta på besök

I söndags åkte de hem, äldsta dottern Anna och hennes man Jörgen och det kändes lite tomt efteråt som vanligt. Med sig hade de denna gång Asta, en dobermann. Jag var mycket skeptisk till hunden eftersom jag vet att hon fortfarande (trots att hon fyllt två år) ibland beter sig som en valp när hon kommer till ställen som är nya och till folk som hon inte känner. Att ha en hoppande hund på sig som väger 35 kilo eller far runt är inte så trevligt.

Anna och Jörgen kom till Mogata på lördagseftermiddagen och vi kunde sitta ute och fika i flera timmar. (Bilderna går att klicka större.)

Men mina farhågor besannades som väl var inte. Asta var from som ett lamm och nosade bara lite försiktigt på oss och betedde sig precis så som en snäll och lydig hund skulle. Trots att hon bara varit hos oss en gång tidigare som valp och träffat oss någon enstaka gång i Stockholm där de bor. Det var väl något hon kände igen i alla fall eftersom hon var så lugn. 

Här får Kent för en gångs skull vara med på bilden som är den enda jag tagit i detta inlägg.  

Anna och Jörgen hade åkt runt med sin stora husbil och hälsat på goda vänner i södra Sverige och passade på att hälsa på oss på vägen hem. Asta och jag blev riktigt goda vänner efter en stund och framför allt Anna var lycklig eftersom hon också hade oroat sig för hur Asta skulle uppföra sig. 

Asta skulle inte haft något emot kakan som jag håller i handen men hon fick nöja sig med torrfoder. Choklad är tydligen inte nyttigt för hundar.

Anna

Tiden rann iväg och vid åttatiden på kvällen gick vi inomhus för att äta middag. Jag hade gjort en lasagne på vegetarisk färs på morgonen, så den var bara att värma. En bra rätt att bjuda på som alla kan äta när man har en eller flera vegetarianer i familjen. 

Jörgen tar sig en bit av lasagnen som blev mycket uppskattad.

Vi satt länge och pratade och Asta låg hela tiden och sov under bordet vid mina fötter. Vid elvasnåret drog sig det yngre paret med hund tillbaka till sin husbil. Bekvämt med sådana gäster - inget besvär med att städa gästrum och bädda med nya lakan. 

Vi säger hej då för denna gång. 

1911 Kvällspromenad i juli

Kristallsjukan, som jag berättade om här, verkar ha gett med sig, i alla fall för tillfället. Jag känner mig ungefär lika (o)stadig som vanligt. Så häromkvällen åkte vi in till Söderköping igen för att gå en kvällspromenad. Måste ju föreviga stockrosorna på Munkbrogatan innan de vissnar.

Vi har sådan tur också att det lilla rundturståget just far förbi när vi kommer fram till gatan. (Bilderna som Kent har tagit går att klicka större.)

Även så här på kvällen är stockrosorna imponerande. 

De måste vara minst två och en halv meter höga. 

I slutet av Munkbrogatan ligger det gamla vackra rådhuset där BlandArt har sina lokaler och utställningar. Tidigare hade Söderköpings turistbyrå sina lokaler i rådhuset, men nu finns den på Stinsen - biblioteket. Det är självbetjäning där som gäller eftersom man har dragit in personalen. 

Stadsträdgårdsmästaren (om den nu finns någon sådan i Söderköping) har gjort ett gediget jobb. 

Blomlådorna på lite närmare håll.

På väg till Slussen poserar Kent bredvid ett av de nya elskåpen som jag har berättat om här. 

Som vanligt går vi rundan upp till Slussen och tittar på alla båtar (många gånger jättelika) som ligger vid kajen. Det är lugnt och stilla och kön till glassrestaurangen Smultronstället är inte särskilt lång denna kväll. 

En sådan här gammal fin träbåt ser man inte så ofta. 

Slussvaktarstugan till vänster och slussvaktaren till höger omgiven av blommor. Smultronstället i bakgrunden.

På hemvägen tar Kent en bild från den lilla bron som går över Storån. Det är inte så mycket vatten i ån denna kväll. 

Det gamla fina stadshotellet - numera ombyggt till lägenheter - i bakgrunden.

I Hagaparken finns det ytterligare vackra planteringar. Jag ser med avund på alla petunior eftersom jag själv har varit på jakt efter sådana sedan mina penséer tagit slut i blomkrukorna hemma. Inte en enda petunia fanns att uppbringa - säsongen var slut, sa man i blomsteraffären. 

Här är säsongen i alla fall inte slut.

1910 Kristallsjuka igen

Senaste gången jag skrev om kristallsjuka var 2012 - alltså för 10 år sen. Sen dess har det varit ganska lugnt med undantag av att jag fick ett anfall och ramlade ihop på Cityterminalen innan jag skulle sätta mig på tunnelbanan för att åka till Mirren för en fyra, fem år sen. Som väl var förlorade jag inte medvetandet och en snäll dam hjälpte mig upp och följde till och med med mig upp på Odenplan trots att hon själv skulle till Sankt Eriksplan. Mirren kom och hämtade mig efter några minuter. 

Då tänkte jag inte på att det var kristallsjuka jag drabbats av igen, men en  vän som är läkare trodde att det kunde vara rulltrappan som framkallade dessa symtom. Sen dess har jag bara haft några enstaka känningar. Tills i söndags då hela världen plötsligt gungade till och Kent fick hjälpa mig att gå direkt till sängen. Jag mådde också illa, något som jag inte gjort tidigare. 

Sent på eftermiddagen gick jag upp och kände mig lite darrig, men illamåendet hade gått över. Dagen därpå kändes det ungefär som vanligt. På torsdagen kom ett nytt anfall, lika kraftig som söndagens Eftersom jag också denna gång mådde illa var det också denna gång bara sängen som gällde. Men nu blev jag faktiskt rädd att det kunde vara något annat som var fel på mig. Så på eftermiddagen fick vi kontakt med Geria (vår vårdcentral) och jag fick en tid för läkarbesök dagen efter.

Läkaren gjorde en grundlig undersökning och hon trodde först inte det var kristallsjuka (benign lägesyrsel) som jag själv föreslog. Hon ändrade sig dock när hon gjorde ett prov där jag låg på britsen och som framkallade ett rejält yrselanfall. Efter det fick jag ta en mängd prover plus EKG för att försäkra att det inte var något annat fel på mig. (Provsvaren har jag fått och de är till 90% helt normala, några små avvikelser på två prov bara.)

Hon skickade med mig en övning som skulle göra att kristallsjukan fortare skulle gå över. Igår gjorde jag övningen, vilket framkallade ett så kraftig anfall och illamående att jag blev sängliggande hela dagen. Så några nya övningar av denna sort blir det inte. På bilden kan man se hur övningen ser ut. Den finns på nätet också.

1909 Elskåpspromenad 3

På sommaren är det alltid trevligt att ta en liten promenad i vår lilla fina stad. Den här kvällen är det lagom varmt och inte så mycket folk ute. Båtfolket tar väl igen sig efter att ha varit ute och turistat på stan under dagen. 

Några nya elskåpsmålningar har också kommit till. Min målarkompis Nina har gjort den första som vi  träffar på. Det är några år sen jag var med i gruppen Måla i Söderköping och då var hon en förgrundsfigur där och underhöll oss varje gång med en liten föreläsning om vad vi kunde förbättra med vårt måleri. Här kan man läsa mer om gruppen och Nina. (Gruppen finns inte längre.)

 

Ninas elskåp. Bilderna går att klicka större.

Ett litet minibibliotek hittar vi strax intill. Bra initiativ att ha ett ställe där man kan lämna böcker som man läst och inte vill behålla och hämta en annan som man inte läst. 

Nästa målade elskåp är inte långt borta. Jag vet inte vem som målat de följande, men om man är i Söderköping kan man hämta en karta på Åke Seranders kontor på hörnet i slutet av Storgatan före bron. Där står också lite om konstnärerna som målat skåpen. Dagtid förstås.

En underbar naivistisk målning från kanalbanken. 

Det är inte så många som är ute och kvällspromenerar vid kanalen som synes på bilden nedan. En hel del sitter dock på matställena på kajen.

Jag går inte någonstans utan mina stavar - balansen är inte densamma som förr tyvärr.

 

Inga båtar som väntar på att bli slussade.

Inga båtar på ingång heller.

Innan vi åker hem får vi syn på två nya målade elskåp. 

Jag kan bara utläsa namnet Charlie på konstnären. 

Här är det äventyr på gång i trollskogen. 

Det är sällan det är så här folktomt på sommaren i Söderköping - folk kanske sitter hemma och ser på TV. I alla fall var det en fin kväll för en promenad. 

I länkarna nedan kan man läsa tidigare inlägg om de målade elskåpen i Söderköping.

Elskåpspromenad 1

Elskåpspromenad 2