1930 Marianne och Marianne, vem är vem?

Det är inte så ofta som mina tjänster som musiker tas i anspråk numera, men igår var det dags igen. Det var mina vänner Marianne Bokblad - alias Bloggblad - och Marianne Wik som värvats av Sankt Anna hembygdsförening för att kåsera och berätta om sig själva och om sina böcker och sångtexter i  Marianne och Marianne, vem är vem? I själva föreställningen ingick också att Marianne B. sjöng några av texterna och det är där jag kommer in som ackompanjatör på piano. 

Sankt Anna församlingshem var fylld till sista plats. (Kent tog alla bilderna som går att klicka större.)

Marianne B. Marianne W. och jag innan det hela satte igång.

Sankt Anna församlingshem var helt fullsatt när programmet började klockan två. Efter att Anne Malmstedt - mångårig lärare i Sankt Anna skola och huvudarrangören av evenemanget - hälsat välkommen, var det fritt fram för Mariannorna och mig. 

Anne Malmstedt hälsar alla välkomna.

Båda berättade om sin barndom. Marianne B. om sin uppväxt i Frälsningsarmén vilket hon har berättat om i sin bok Frälsis fick jag inte säga. Marianne W. om uppväxten i Sankt Anna som hon har hämtat mycket stoff från i sina diktböcker. Båda har dessutom skrivit barnböcker. 

Båda författarna hade med sig sina böcker som upptog hela det lilla bordet. Här förevisar Marianne B. sin senaste bok "Frälsis fick jag inte säga." 

Mot slutet av programmet sjöng Marianne B. några av de sånger som hon skrivit text till och Marianne W. läste en av sina sångtexter till mitt ackompanjemang. Det kändes att programmet var mycket uppskattat och det hela avlöpte utan några incidenter. För Marianne och Marianne var det urpremiär att uppträda tillsammans och förmodligen är det inte sista gången som de gör det. Jag hoppas få vara med då också. 

Jag blev mycket berörd av boken Frälsis fick jag inte säga. Förvånad också över att Marianne kommer ihåg så mycket från sin tidiga barndom som måste har varit så jobbig. Samtidigt som hon ser tillbaka på den med mycket humor. Hoppas boken finner fler läsare. Vill man köpa ett exemplar till mycket facilt pris går det bara att gå in på Mariannes blogg eller på Facebook. 

Jag citerar ur prologen:

"Den våren då jag fyllde tio år började mitt liv som vanlig människa. Jag hade aldrig kunnat förlika mig med att blir utpekad som "hon på Frälsis". Nu slapp jag det. Äntligen var jag fri från det liv som styrdes av högkvarteret, äntligen var pappa och mamma klädda som andra föräldrar och hade inte uniform längre. De hade arbeten som inte skilde sig från mängden och de hade tid för sina barn." 

Jag fick två diktböcker som present av Marianne Wik och som jag blev mycket glad över. Små fina ögonblicksbilder från en gången tid bland annat. 

Här är en av dikterna:

Som en tjuv

går jag runt och stjäl

dofter

Syrener som blommar i främmande trädgårdar

jasminer

lukten av kor och hästar

där jag inte längre hör hemma. 

Marianne Wik finns också med på Facebook. Annars bor ju båda författarna i Söderköping så det är inte  svårt att hitta deras telefonnummer om man villa köpa någon av deras böcker. 

1929 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 4 1927

Omslag av V. Krogh-Ludvigsen. (Bilderna går att klicka större.)

Det verkar som flickan har en rakhyvel i handen. Antar att hon håller på med att ansa sin shingelfrisyr. I det här numret finns det en följetong med titeln Shinglad så det är kanske den som har inspirerat konstnären. En ny följetong introduceras, Fru Bergfelds pensionat, av Agnes von Krusenstjerna. En novell av Alexander Pusjkin finns också med, Begravningsentreprenören. 

Annars är det som vanligt en salig blandning av kåserier, resereportage, krönikor om konst, musik och teater. Mode förstås även om de sidorna inte finns med i det här inlägget. Inte heller veckomenyn som också är ett stående inslag.

Fortfarande är annonserna, som tidningen svämmas över av, handtecknade. Så t.ex. den här bilannonsen för Chrysler. Det är än så länge bara amerikanska bilar som säljs i Sverige. 

I varje nummer finns en spalt med juridiska spörsmål och en spalt med frågor om allt möjligt.

Här är några exempel på sådana frågor. 25 kr då är idag ca 800 kr. Böcker då som nu är som synes inte särskilt prisvärda 

En svensk skådespelare som under denna tid är mycket uppburen är Anders de Wahl. Han är numera mest ihågkommen som uppläsare av Alfred Tennysons Nyårsklockan som han läste 51 gånger!  Här är han på helbild i tidningen.

BVT anlitar ofta unga konstnärer för att illustrera kåserier och andra artiklar. Här är det Kurt Jungstedt som har gjort teckningarna till en teaterkrönika av författaren Erik Lindorm. Jungstedt illustrerade en mängd böcker bland annat Fänrik Ståhls sägner, Karolinerna, Candide och Evert Taubes visor. 

Den mest berömda svenska manliga skådespelaren vid den här tiden var Gösta Ekman. 

Skådespelerskan Pauline Brunius är den första kvinnan som blir chef för Dramaten i Stockholm. Det är hon mellan 1938 och 1948. 

I Göteborgs fiskhamn har det samlats hundratals fiskebåtar med "oerhörda massor av vadsill". På bilden längst ner till höger kan man se hur fiskarna vadar bland sillen. Fångsten lär slå alla rekord står det i bildtexten. Längst ner till vänster syns prins Wilhelm av Wied som är exfurste av Albanien. Hans fru verkar vara av svensk härkomst eftersom hon heter Vilhelmina Lidforss. 

Lite barnsliga och studentikosa men icke desto mindre roliga, är en del krönikor som den nedan. Författaren till artikeln uppehåller sig länge vid vikten och välsignelsen av sparsamhet och för hans sparplan för det nya året. Men han vill inte spara på det lilla trevliga som han möjligen kan få vara med om. "Man behöver värma sig på mångahanda sätt i norden, och både ved och kol och mat sprit och pälsar kostar pengar." Stycket är en del i nedanstående spalt men för långt att recitera i sin helhet. 

Här det åter den shinglade frisyren som är aktuell. 

Turkiet är en god kund för den svenska industrin, står det i bildtexten. Här besöker en turkisk kommission Bofors för underhandlingar om krigsmateriel. Mannen på bilden är direktör Gunnar W. Andersson.

Ljudfilmen har ännu inte slagit igenom i Sverige. Det är först 1929 som den första svenska talfilmen Säg det i toner har premiär på Palladium i Stockholm. Här är en annan sajt där man kan läsa mer om filmen och även om handlingen. Så man får anta att bilderna på filmsidan nedan är från stumfilmer. Den först amerikanska långfilmen - Jazzsångaren -  med tal hade visserligen kommit redan 1927 men det dröjer alltså tills 1929 tills en svensk sådan film skapas. 

 

Kvinnan i mitten är Chaplins fru Lita som "inlett skilsmässoprocess mot sin make och nu vill lägga beslag på 36 miljoner av hans förmögenhet samt söker förmå myndigheterna att utvisa honom." ( Enligt prisomräknaren är förmögenheten värd nästan 1,3 miljarder i dagens penningvärde.) 

Damen längst ner till höger är Rudolph Valentinos andra fru som blivit spiritist och "påstår sig stå i förbindelse med den bortgångne filmhjältens ande."

Det finns även några sportsidor i tidningarna. Mest handlar de om sådana sporter som de mer bemedlade  ägnar sig åt som segling, golf och tennis. Men här noterar man att de svenska amatörboxarna haft besök av engelska boxare. Huruvida även dessa är amatörer framgår inte. A. Hellstenius till höger i bild är segrare i tvåmilsloppet  i distriktsskidmästerskapet i Stockholm. Bilden längst ner till höger visar kupébilen som ska delta i "stjärntävlingen" till Monte Carlo. 

Även nästa sida ägnas åt sporten, dock inte i Sverige. Översta bilden visar hur ungdomar från New York undervisas i skidåkning. Instruktör är svenskfödde Michael Wettergren. Jag noterar att bara en enda av damerna har kjol. Platsen är Lake Placid i USA.

Sankt Moritz i Schweiz är den förnämsta turistorten när det gäller skidåkning i Europa. Till och med sotarna tar sig till och från jobbet på skidor. I mitten ser man en dansös som försöker sig på att dansa charleston på skidor. 

Som vanligt är sista omslaget en annons och i färg. 

1928 Halvårskoll juli-december 2022

Jag kan bara konstatera att ju äldre jag blir ju fortare går tiden. För oss här i Mogata har det varit ett fint och lugnt halvår till skillnad mot hur det ser ut i världen för övrigt. Eftersom vi numera mest håller oss hemma har vi hållit oss friska också. Tagit vår femte covidspruta och även pensionärssprutan mot influensa. 

JULI

Några promenader i vår lilla närliggande stad, Söderköping, blev det förstås. Här nedan har jag fotat Kent framför en av de målade elskåpen. Fler bilder från promenaden finns här.

Bilderna går att klicka större.

I slutet av juli var äldsta dottern Anna med sin man Jörgen och hälsade på. Med var också Asta, dobbermannflickan som uppförde sig oklanderligt. Hon har växt till sig och är mycket lugnare nu än tidigare. Här kan man läsa om besöket. 

AUGUSTI

Söderköpings Gästabud var äntligen tillbaka efter pandemin med knallar, folk i medeltidsdräkter, gycklare, munkar och riddare om vartannat. Här kan man läsa inlägget. 

Mycket lite vatten i Storån som synes. Rådhuset med sitt torn i bakgrunden. 

Här kan man passa på att köpa änglar till jul.

SEPTEMBER

Jag jobbar ofta i "ateljén" med mina hällor. För det mesta blir det inte alls som jag tänkt mig. Men det är ändå spännande att se vad det kommer att bli. 

Det är många grejor som behövs vid Acrylic Pouring Art förutom färg och dukar. 

Det gula på bilden är guldfärg som blänker när tavlan får lite ljus på sig.

OKTOBER.

Oktober hör till mina favoritmånader med sitt överflöd av färger. Åtminstone de första veckorna innan alla löven faller av träden. Det blir många promenader med kameran. Nedan mitt favoritträd i all sin glans.

Sonen Kalle med sambon Ann-Sophie och hennes son Oscar kom på besök. Det var efterlängtat i dubbel bemärkelse eftersom jag inte träffat dem på länge och Kalle dessutom lovat att hjälpa till att rensa hängrännorna på taket. Jag var orolig för att Kent själv skulle ge sig upp. Dessutom ville jag förära Oscar en tavla som han sagt tidigare att han gillade. 

Oscar, jag Anne-Sophie och Kalle. 

NOVEMBER. 

Ännu ett efterlängtat besök fick vi när yngsta dottern Mirren, Casimir och Clarissa kom och hälsade på på höstlovet. Mellanpojken Caspar var på läger. Det blev ett kort besök eftersom Caspar skulle komma hem dagen därpå. Vi fick i alla fall höra Casimir spela Bach på orgeln. 

. 

Casimir, Mirren, Kent och Clarissa. Vi har satt termostaten på 20 grader och Clarissa fryser

I mitten av november följde jag med min vän Marianne alias Bloggblad till Östra Husby bygdegård där SPF-föreningarna på Vikbolandet hade ett månadsmöte. Marianne skulle hålla föredrag om sina föräldrars liv i Frälsningsarmén vilket också hon berättat om i sin bok Jag drömmer dig hit. I föredraget ingick också sånger som jag skulle ackompanjera. Det blev en mycket trevlig eftermiddag och jag träffade också min gamla klasskamrat från flickskolan, Ewa Wahren. 

Marianne hade hattar med sig som illustration. 

I slutet av månaden kom det massor av snö som ställde till det för snöröjningen och folk som skulle till jobbet. Efter några veckor var nästan all snön borta. 

DECEMBER 

Som tack för ackompanjemanget fick jag en fin blomma av Marianne som också bjöd mig på grötfest i Börrum. Janne Johansson - numera mest känd som pappa till musikalartisten Peter Johansson - och Anne-Marie Hansson bjöd på musik och sång som uppskattades livligt. Här kan man läsa mer om grötfesten.

Någon vit jul blev det inte men det var vackert ändå. Året 2022 avslutas med plusgrader, vilket jag tycker är väldigt skönt. 

På väg till biblioteket i Mogata där vi själva kan låsa upp vissa tider med vårt lånekort och hämta eller lämna böcker. 

Det var den här tavlan som Oscar gillade.

1927 Decembernytt från Bonniers Veckotidning nr 51 1926

 

Omslagsbild av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

Trots att det bara är några veckor kvar till julafton innehåller tidningen nästan ingenting som påminner om denna. En sida med julbak och två annonser om julklappar är det enda jag hittar. Man kan ju jämföra med våra veckotidningar som börjar med julsidor redan i november. Annonsen nedan samt en liten till är de enda julklappsannonserna som förekommer i tidningen. Skulle vara intressant att veta när julhysterin började hos oss. 

 En av två julklappsannonser.

Som vanligt innehåller tidningen litet av varje. Många artiklar om konst, musik, litteratur och teater. Noveller och krönikor. Här nedan har Einar Nerman skickat ett av sina många brev från London till redaktionen. Fred Astaire var då i början av sin karriär när han dansade med sin syster. "De äro de skickligaste danspar jag sett på länge. De äro äkta amerikaner och ha erövrat hela London i en lustig Musical Comedy som heter 'Lady be Good'"  skriver Nerman.  

 

Nerman skriver vidare: "Den ryska danskonsten har löpt in i samma fåra som den moderna målarkonsten för fem år sedan. Man har tappat bort form och linjer och söker endast nya rörelser och uttryck". En som dock står utanför detta är "den alltjämt ungdomliga Anna Pavlova. Ett namn som i ett trettiotal år lyst över alla andra." Mer om denna berömda ballerina kan man läsa här.

Kungligheter av olika slag finns alltid med i BVT. Här är det den engelska kungafamiljen som man visar några bilder på. 

Drottning Elizabeths pappa. kung Georg VI med sin drottning - som också hette Elizabeth - ses på översta bilden till vänster och nederst till höger. 

En miniserie som förekommer i varje nummer av tidningen är annonsen för Stomatol. Jag har inte haft med den tidigare eftersom jag tyckt att serien är ganska fånig. Så även denna gång men eftersom det förekommer en liten gran tar jag med den denna gång. 

Ytterligare några bilder på tidens kvinnliga storheter inom teater och mode. Till vänster Joséphine Baker och till höger Jeanne Lanvin som skapade sig ett namn inom modebranschen och som än idag är stort. 

Neutrala färger och djärva kontraster utlovas på modesidorna. Den vita sidenklänningen till vänster är helt överbroderad med strass. Klänningen i mitten är i djupblå sammet med plisserade jaboter (egentligen spetskrage) av tyll och spets som sticker fram. Klänningen till höger är beige med ett sidodraperi som när nedanför kjolkanten. 

För ovanlighetens skull är det inte några bilannonser med i tidningen. Något som tyvärr har försvunnit i vår tid är de utmärkta galoscherna som man drog på sig ovanpå skorna när man skulle gå på fest. På den tiden behövde man aldrig ta av sig skorna när man var borta eller ha med sig ett extra par att byta med. Här avslutningsvis en annons från Tretorns gummifabrik i Helsingborg.

1926 Fem en fredag - RÖRA

Måste bara dela med mig av barnbarnet Caspars bild av nymfparakiterna hemma hos honom i Tallkrogen i Stockhom. Det är inte bara vi som tycker det är kallt. Här sitter de ovanför handukstorkaren i badrummet. 

Det var ett tag sen jag skrev någonting alls på bloggen och längesen jag deltog i fredagsfrågorna, så det kan vara dags nu att göra ett nytt inlägg. Ganska allmänna frågor denna gång.

1. Vad har nyligen rört till sig hos dig?

Egentligen ingenting. Livet går sin gilla gång. Det är  endast fotbollsmatcherna som rör till det lite i programtablån i TV.

2. Omger du dig generellt med ordning eller oreda?

Jag tycker själv jag har god ordning på det mesta även om andra kanske har en annan åsikt. Det är lite saker som ligger framme lite överallt men som jag vet var jag har. När jag gifte mig med Kent för 46 år sen lärde jag mig att lägga tillbaka saker som jag använt på sin rätta plats. Det har hjälpt mig mycket.

3. Vilken röra äter du helst?

Kent är fena på matlagning och brukar koka ihop en god tomatröra som kan innehålla lite allt möjligt av grönsaker. Ibland tillsätter ha vegetarisk färs också eftersom han är vegetarian. 

4. Var förvarar du alla de där småsakerna som inte har en egentlig plats?

Dels på en liten bricka på matbordet och dels på IKEAS rullvagn Råskog som jag placerat vid bordet. Bara att rulla in i mitt arbetsrum om det kommer gäster. 

5. Vad har du nyligen behövt reda ut?

Håret innan jag gick till frissan igår. Här innan jag gick dit. 

Inte så mycket hår kvar efteråt...

1925 VM 2022 Modefrisyrer

Det är inte bara hårmodet hos damerna som förändrats genom tiderna. Även fotbollsspelarna har förändrat sin frisyr under årens lopp. Senast var det Zlatan som ledde trenden med en tofs mitt uppe på huvudet och nu ser det ut som om Ronaldo har inspirerat frisyren med snagg på sidorna av huvudet och i nacken. En mer eller mindre tjock tott kvar på skulten.

Det gör att jag har svårt att skilja spelarna åt på planen. Åttiofem procent av dessa ser ut som om de kom direkt från Eton, bara skoluniformen som saknas. Frisörerna i Qatar måste ha gjort sig goda förtjänster på sistone eftersom alla hela tiden verkar vara nyklippta. Som väl är finns det några som har alldeles egna frisyrer t.ex. av rastatyp eller låter håret falla fritt så att de blir lätt igenkännliga.

Carlos Valderrama. (Bilden går att klicka större.)

Jag tänker på detta när jag ser den lilla dockan som Mirren gjorde 1990 då VM gick i Italien. Den föreställer den omåttligt populäre Carlos Valderrama om representerade Colombia. Västtyskland vann VM-titeln före Argentina och Italien. Dockan har hängt i mitt arbetsrum sen dess. Då var Mirren 13 år. Jag var mycket förtjust i denne fotbollsspelare och hon gjorde den som en present till mig. Själv har hon aldrig varit intresserad av fotboll.

Bilden från Wikipedia. 

Fotbollsspelare som jag förstås alltid känner igen är Ronaldo, Mbappé och Messi. Men även lille Saka har numera lagts till bland favoriterna.