fredag 23 augusti 2019

1689 Besök på Scenkonstmuseet.

Dagen efter att Mirren, Clarissa och jag hade varit på Millesgården och som jag har berättat om här, var det dags för ett besök på Scenkonstmuseet. Ett museum som bildades 2017 och som jag varit nyfiken på länge. Det är fyra museer som uppgått i Scenkonstmuseet. Vilka det är kan man läsa om här.


Clarissa utanför museet. (Bilderna går att klicka större.)

Scenkonstmuseet är inrymt i ett gammalt hus som tidigare varit ett bageri, Kronobageriet med anor från 1600-talet. Det ligger precis bredvid hovstallarna på Sibyllegatan och som man kan skymta i bakgrunden.


Man får gå in på gården för att komma dit.

Man bara suckar när man tänker på hur mycket museerna i Stockholm anordnar för barn och på hur lite man gör på andra ställen i landet. Här kan man också anordna klassfester som Mirren gjorde för något år sedan med en av barnens klasser. Detta museum var inget undantag när det gällde att hitta på roliga saker att göra för barn. Så var det också många barnfamiljer som var där.


Många små musikinstrument för barn finns att handla här i shopen.

I shopen finns massor av saker som ett barn kan önska sig. Den ligger alldeles vid entrén så vill man handla något, t.ex. julklappar, behöver man inte betala entré. Även restaurangen, där vi fikade efter att vi gått runt på museet når man från gatan liksom inifrån museet.


Mirren och Clarissa projicerar sig själva på den stora skärmen.

Just nu var det extra fokus på musikinstrument eftersom det fanns en vandringsutställning med elektroniska instrument eller saker som man kunde pröva att spela på eller som lät om man bara rörde vid dem. För Clarissa var självfallet utklädningsrummet där barnen får prova scenkläder det roligaste. Hon har varit på museet ett par gånger förut så hon sprang dit i förväg.

 Vi var inte ensamma därinne. Roligt var att se när en pojke provade en extramage. Som en hängselbyxa med instoppad kudde.


Clarissa provade att vara balettdansös men tyckte att det gjorde ont i fötterna när hon gick på tå i de riktiga balettskorna.

Här visades också scenkläder som varit med i olika teateruppsättningar och i lådor fanns skisser till dräkter. Den som Clarissa provade hade en riktig dansös haft på sig. Den var inte särskilt mycket för stor för henne, som just fyllt åtta, så man kan ju undra hur mycket den ballerinan hade vägt?


Dräkt för ett överjordiskt väsen, kanske en älva eller en svan. (Citat från postern bredvid.)


Dräkt från Harry Martinssons och Birger Blomdahls rymdopera, Aniara.


Modell av vridscenen på Dramaten.

När Clarissa var färdig med sin utklädsel gick vi vidare till utställningen med konstiga elektroniska musikinstrument. Om man kan kalla en cykel för instrument. Den lät väldigt mycket i alla fall när Mirren trampade på den.


Samtidigt som man trampar kan man spela på ett musikaliskt manöverbord. 

Det var en konstig känsla att spela på en harpa utan strängar, men det blev vackert ljud trots det. Alla övriga prylar på bordet kom det olika ljud ur om man rörde på dem.


Ett helt rum var avsatt för riktiga instrument att spela på. Där fanns trumset, en harpa med strängar och en xylofon för barnen att leka med. Jag antar att det rummet är permanent.


Clarissa spelar harpa. 

måndag 19 augusti 2019

1688 Månadens illustratör augusti 2019 - Lena Andersson.

Augusti månads illustratör - Lena Andersson - fick jag serverad på en bricka när jag tillsammans med Mirren och Clarissa besökte Millesgården i Stockholm i förra veckan. Visst har jag sett en del av hennes fina barnböcker men på det hela taget var hon ganska okänd för mig. Av någon anledning läste jag aldrig hennes böcker för Mirren när hon var liten. Det blev mest Elsa Beskow och Astrid Lindgren.


Utställningen pågår till den 22 september så det finns ännu tid att besöka den. (Bilderna går att klicka större.)

Jag beklagar detta nu när jag ser hennes fantastiska illustrationer och alla böcker som hon själv har skrivit och illustrerat. Utställningen är även lämplig för barn i den lägre skolåldern eftersom det finns material tillrättalagt för dessa. Som nedanstående quiz.


Lena Andersson fyllde 80 år i maj och är fortfarande verksam konstnär. Det var roligt att på en videofilm se hur hon gjorde sina illustrationer. Alltid akvareller. Först ritar hon en detaljerad skiss på ett smörpapper. "Bra, för att det är genomskinligt och man kan vända på det och se om man ska ändra något." Sedan lägger hon smörpappersskissen på en ljuskälla och ett akvarellpapper ovanpå. Efter det ritar hon av skissen noggrant. Mycket jobb konstaterade hon själv. Att använda datorn har hon inte lärt sig.


I den här ABC-boken är de stora bokstäverna en vuxenfigur och de små bokstäverna en bebis som t.ex. här hos pappa tiger och hans son lilla t., en stor jordgubbe och en liten jordgubbe eller en vallmo med en vallmoknopp. Lena berättar att hon älskar bokstäver alltsedan hon öppnade sin första läsebok, Vill du läsa? av Elsa Beskow. Hon har varit en stor inspiration för Lena.

Bland hennes figurer finns Linnea med sitt stora intresse för växter, Maja, Storm-Stina, Kotten och Kaninen. Namnet Linnea är ett minne ifrån de svåra åren i barndomen när hon tillbringade två år på sanatorium p.g.a. tbc. Det var sträng disciplin som rådde där, åt man inte upp maten fick man samma mat dagen därpå - kall. En gång gick hon vilse i skogen och hittade då en liten blomma som tröstade henne - Linnea.


Idén till böckerna om Linnea fick hon när hennes egen dotter blev så intresserad av växter. Nicolina älskade att sätta olika kärnor i krukor och se dem gro, berättar hon. 

Spännande var också att höra henne berätta om hur Linnea i målarens trädgård kom till. Hon och väninnan Christina Björk fick idén samtidigt 1983. Den handlar om hur Linnea kommer till Monets trädgård i Giverny. Den har blivit en av de mest berömda svenska barnböckerna i modern tid och har givits ut på 28 språk i 30 olika länder.



Uppförstorade bilder av originalen finns på flera av väggarna. Clarissa på bron som man byggt upp efter originalet ovan på bilden. Mirren tog bilden.


Intervju med Lena Andersson på en film i ett av rummen.

Boken  om Storm-Stina kom till efter att hon tillbringat en tid hos vännen Maj Sjöwall på sommarstället som denna hyrde ute i skärgården. Själv har Lena Andersson varit mycket ute skärgården, både som barn och vuxen. Det lilla grå huset på klippan blev en perfekt bostad för morfar dit Stina kunde komma och hälsa på.




Underbar uppförstorad bild på Storm-Stina ute på klippan möter en när man kommer ner från trappan på museet.

Clarissa gillar inte Maja. Hon tyckte att hon är fult ritad. Kan det vara så att hon påminner väldigt mycket om Clarissa själv? De är definitivt i samma ålder :-).


Maja vid ritbordet. Flickorna i böckerna bär alla drag av Lena Andersson själv som älskade att rita och måla när hon var liten.

Efter att jag sett utställningen fikade vi i restaurangen. Clarissa och Mirren hade efter ett tag gått ut i trädgården eftersom de redan hade besökt utställningen dagen innan. Clarissa hade också tillbringat en lång stund i växthuset som man uppfört till utställningen.


Clarissa i växthuset.



 Mormor och Clarissa med ritpapper och quiz. Bakom oss citroner som snart är mogna. Mirren tog bilden. 

måndag 12 augusti 2019

1687 - Lite omväxling i min tillvaro

Man ska naturligtvis vara tacksam över att ingenting särskilt händer på dagarna och att livet löper på precis som vanligt. Att man inte har ont någonstans och att man kan gå ut på promenad varje dag. Ändå känns det lite långtråkigt ibland. Jag har också haft svårt att sätta igång med några projekt - tänker att det kan jag göra i morgon i stället.

Så när Mirren ringde idag och frågade om jag ville komma upp till Stockholm några dagar blev jag glad. Hon har ju sina abundobiljetter och det blir alltid något evenemang när jag kommer upp. Kanske utställningen på Millesgården och Scenkonstmuseet som jag aldrig har varit på. Båda pojkarna är med Stockholms Gosskör i Kina på turné så det blir bara Mirren, Clarissa och jag. Barnens pappa jobbar på dagarna så vi kan förlusta oss, bara vi tre.

Jag åker med Flixbus som vanligt. Hoppas att den inte är försenad tre timmar som förra gången jag åkte upp till Stockholm. Men det berodde delvis på att det var en explosion den dagen i Linköping. Bussarna brukar aldrig vara försenade annars - anledning att jag föredrar att åka med dem i stället för att ta tåget.

Den här fantastiska hortensian växte hos familjen Svensson i Nygård, där vi var på friluftsgudstjänst i söndags. Här föddes Predikar-Lena i slutet på 1700-talet och som fick uppenbarelser och gick omkring och predikade i bygden tills hon blev inlåst på hospitalet i Vadstena. En mycket intressant kvinna som man kan läsa mer om här


fredag 26 juli 2019

1686 Månadens illustratör juli 2019 - Sara Teleman

Jag hittade månadens illustratör, Sara Teleman, på utställningen om kvinnlig rösträtt på Arbetets museum i  Norrköping. En av hennes senaste böcker heter just Rösträtt för kvinnor och utställningen är baserad på denna. Illustrationerna i boken är uppförstorade till tavlor. Mellan dessa finns hennes texter om kvinnornas kamp för rösträtt. 1919 togs beslut om att kvinnor fick rösta till andra kammaren in plenum men det dröjde ända till 1921 innan kvinnors rösträtt blev allmän lag.

Boken är säkert tänkt som eventuellt undervisningsmaterial i historia för främst högstadiet. Språket är enkelt och tydligt och kan säkert också användas i SFI-undervisningen. Utställningen var rolig och intressant och jag lärde mig en hel del nya saker. Den pågår ända till den 3 november i år. Här kan man läsa mer om denna.


Boken, som har samma omslag som affischen, finns att köpa i museets shop. (Bilderna går att klicka större.)

Sara Teleman blev 2018 Sveriges första och enda professor i illustration och har sitt arbete på Konstfack där hon tidigare tagit sin masterexamen. Hon är författare, föreläsare, journalist och lärare och har tidigare arbetat bland annat på Beckmans designskola och på Södertörns högskola. Mer om henne finns att läsa här


Kampen för kvinnlig rösträtt började redan i mitten på 1800-talet i England. John Stuart Mill skrev boken "Förtrycket av kvinnor" tillsammans med sin fru Harriet. Hennes namn stod dock inte med i boken. 


Fredrika Bremer var en av förkämparna i Sverige för den kvinnliga rörsrätten.


Fortfarande var det pengarna som styrde vem som skulle få rösta till riksdagen. Myndiga var endast kvinnor som var änkor eller ogifta.


LKPR - Landsorganisationen för Kvinnans Politiska Rösträtt, LKPR, bildades i början på 1900-talet. Kata Dahlström var en förgrundsgestalt.

Elin Wägner var en annan kvinna som kämpade för kvinnors rösträtt. 


Manliga argument mot förslaget om kvinnlig rösträtt. 

På utställningen finns med ett drygt trettiotal andra bilder med illustrationer av berömda kvinnor, som den första studenten, den första läkaren etc. Även bilder på berömda engelska suffragetter finns att se. En lite annorlunda utställning som jag varmt kan rekommendera om man har vägarna förbi. 

onsdag 24 juli 2019

!685 Gems Weekly Photo Challenge vecka 30 2019 - BLOMMA

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 30 2019 är ordet BLOMMA. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Jag tar mig friheten att visa inte bara en, utan flera blommor. Den här tavlan målade jag för ett par år sen. Den har varit utan ram tills i förrgår när Kent fixade en ram till den. Nu har jag målat ramen blå och tavlan får bli mitt bidrag till fotoutmaningen den här veckan.


Blåklint i loppisvas. (Bilden går att klicka större.) 


lördag 20 juli 2019

1684 Målarprojekt (nästan) färdigt efter många år

Jag kommer inte ihåg när vi köpte våra första värmepumpar men Kent gissade på  att det nog var minst tio år sen. Några år senare köpte jag en burk rödbrun målarfärg med avsikt att måla de vita plastskalen till ledningarna till värmepumparna och som går utanför huset bruna för att de inte skulle synas så mycket.

Målarburken har stått på sin hylla sen dess och jag har tittat på den ibland under årens lopp och tänkt att jag nog skulle måla ledningarna någon gång. Vädret måste stämma, det fick ju inte regna. Inte heller fick det vara för kallt. Men det som gjorde att jag dragit mig för detta projekt var att det inte bara var att måla på färgen hur som helst.


Så här har entrén till vårt hus sett ut åtminstone de senaste tio åren. (Bilderna går att klicka större.)

Min trevlige granne Tommy hade nämligen upplyst mig om, när jag förde det på tal med honom en gång, att det inte gick att måla direkt på de blanka plastskalen utan att man först måste sandpappra dem för att färgen skulle ta. Tack Tommy, bra att jag fick reda på det så jag slapp att misslyckas redan från början. Så åren gick utan någon målning eftersom jag tyckte det verkade jobbigt att sandpappra.

Men så var det en fotoutmaning i våras där ordet var UTANFÖR. Och där la jag ut ett foto av huset från entrén och där jag berättade att jag tänkt att eventuellt måla ledningen i sommar. En av kommentatorerna till blogginlägget tyckte att ledningen till värmepumparna kunde vara "mer diskret". Mycket finkänsligt sagt :-). Men det fick mig att starkt fundera på att verkligen ta itu med mitt målarprojekt.


Några av plastskalen till ledningarna redo att börja målas efter intensiv sandpappring. 

Häromdagen tog jag ner målarburken från hyllan där den stått i alla år och till min stora förvåning var färgen helt OK. Så nu kunde jag inte skylla på att den inte gick att använda heller. Först började jag med plaströret vid grovingången och jag tyckte det blev väldigt snyggt. Men då stod jag utomhus och sandpapprade och målade och tyckte det var jobbigt.


Färdigmålat, nu ska färgen  bara torka. 

Min praktiske make Kent förstod inte varför jag inte tog loss plastskalet från ledningen och satte mig vid bordet på innergården i stället och sandpapprade och målade. Han hjälpte mig att få loss alla delar och sen var det bara att sätta igång. Att sitta och sandpappra var ingen match och vädret de senaste dagarna har varigt fantastiskt varm och soligt så färgen torkade på nolltid.


Tänk att lite färg kan göra så mycket. Tack Kajsa Lisa för att du fick igång mig!

Tyvärr kunde jag inte måla allt färdigt som löper utmed marken eftersom vår vinstock är i vägen. Det sista får bli till nästa vår innan den börjar växa igen och efter vi klippt ner den. Förhoppningsvis håller sig färgen tills dess - jag har satt på locket extra ordentligt.


torsdag 18 juli 2019

1688 Gems Weekly Photo Challenge vecka 29 2019 - MÖNSTER

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 29 2019 är ordet MÖNSTER. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Jag har tidigare gjort ett inlägg i fotoutmaningen om mönster - ett fantastiskt broderi av Helga Henschen om just mönster. Här kan man titta på det.

Men närmare till hands fanns den här lilla draken som jag förärats av yngsta barnbarnet Clarissa som nu fyllt 8 år. Jag tycker hon har fixat till ett fint mönster på den.




torsdag 11 juli 2019

1687 Gems Weekly Photo Challenge vecka 28 - VISA

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 28 2019 är ordet VISA. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

När mina yngsta barnbarn var och hälsade på oss i Mogata under påsken roade de sig bland annat med att måla med akrylfärger. Här visar Casimir och Clarissa upp sina alster. Drakar är ett populärt motiv.


Det som ses till vänster i Clarissas bild är en blixt som kommer ner från himlen. Det grå fältet till höger är en tromb. (Bilderna går att klicka större.)

Förra veckan hade vi också kärt besök av Mirrfamiljen. Den här gången blev det bara målning med färgpennorna som alltid finns här. Var och en har sitt stora ritblock och sin ask med pennor som flitigt används när de är hos mormor och morfar.


Caspar visar stolt upp sin kanin som han färglagt så fint. 



tisdag 9 juli 2019

1686 Två födelsedagsbarn i Mogata och blåbärspaj

Nu har livet återgått till det normala efter att vi haft Mirrfamiljen på besök i Mogata under fyra dagar. Tomt och tyst och bara en diskmaskin som går om dagen i stället för tre. Visst var det rörigt med frukost, två lagade måltider om dagen och sju personer till måltiderna, men dagarna gick fort och det var fart och fläkt hela tiden. Mirrfamiljen var också iväg på äventyr på eftermiddagarna så Kent och jag kunde ta det lite lugnt mellan varven.


Födelsedagsbarn nummer ett - Casimir som fyllde 12 år den 2 juli. Här får han sin favorit, budapesttårta. (Bilderna går att klicka större.)

Vi firade också två födelsedagar. Casimir fyllde 12 år den 2 juli och Clarissa 8 år den 5 juli. Caspar fick fira sin tionde födelsedag hemma i Stockholm den 8 juli. Ibland fyller barnen år samma vecka. Det är bra eftersom det är lätt att komma ihåg hur gamla de är.


Vi sjunger för Casimir.



Pappa Christian och Caspar gillar också tårta som synes. Dagen till ära serveras det också äppelcider.

Mellan måltiderna hann vi med ett ritpass. Det är ett stående önskemål från barnbarnen att få måla med akrylfärger när de kommer och hälsar på, vilket fordrar en hel del förberedelse och även efterarbete. Dessutom måste de ta av sig de flesta kläderna då. Den här gången räckte det med de vanliga färgpennorna som jag alltid har hemma.


Clarissa lyssnar på den sjunde (?) Harry Potterboken medan hon ritar och målar. 

På fredagen var det dags att fira Clarissa som fyllde 8 år. Som vanligt uppvaktades hon på morgonen med blommor och ljus. Hon fick "presentkort" som hennes pappa hade dragit ut på datorn på bland annat glitterfärgpennor. I stället för dyra presenter får alla barnen önska sig en äventyrsdag på sin födelsedag (vilket inte heller är gratis, min anm.) Casimir hade önskat sig en dag på Sörsjöns äventyrsbana och Clarissa en dag på Centralbadet i Norrköping


Clarissa blir uppvaktad på morgonen med "presentkort".


Efter hemkomsten från badhuset blev det tårtkalas med prinsesstårta. 

På torsdagen innan hade Caspar och Clarissa varit ute i skogen och plockat blåbär. De hade fått ihop så mycket att det räckte till en blåbärspaj.


Här rensar Clarissa och Caspar sina blåbär som de plockat med var sin skrapa. 


Det blev blåbärspaj med vaniljsås till kvällsmat den kvällen. Blåbärspajen gör jag på mördeg - tycker att det är godare om än inte så nyttigt... Här hittade jag ett recept som är ungefär likadant som mitt med socker i degen. Nästa gång ska jag förgrädda pajskalet i 175-graders värme som det receptet förordar. Pajen blev lite bränd i kanterna eftersom jag tydligen hade för hög värme då.