måndag 20 maj 2024

2001 Pelargonplantering

I dag ägde den årliga pelargonplanteringen rum. Det började med ett besök på Lundby Trädgård där vi alltid köper blommorna. Jag har ingenstans att härbärgera utblommade pelargoner så vi köper nya varje år. Men det är också de enda blommor vi har i trädgården med undantag av pärlhyacinterna tidigt på våren och lavendeln på sommaren. 


Bilderna går att klicka större.

Lundby Trädgård mellan Söderköping och Norrköping är ett Mekka för alla blomsterälskare. Det är öppet mellan april och veckan efter Midsommar. Kommer man den veckan kan man fynda amplarna som finns kvar till halva priset.


Det är en fröjd att se alla vackra blommor konstfullt arrangerade efter färg. I synnerhet som det idag har varit  strålande väder, liksom det varit den senaste veckan. Tänker på alla lantbrukare som önskar sig regn före midsommar. Inte en droppe har det kommit på två veckor och det ser inte ut att bli något regn heller de närmaste veckorna.


Kent i växthuset med pelargoner. Det var nog bra att vi åkte hit idag eftersom det inte fanns särskilt många riktigt röda pelargoner kvar. Och för mig är det bara sådana som gäller. Inte några cerisfärgade, rosa eller vita. De tidigare pelargoner som vi köpt på Lundby Trädgård har varit fantastiska och blommat ända tills långt fram på hösten. Men så vattnar Kent dem nästan varje kväll.








Pelargonerna är redo att planteras. 15 stycken blev det den här gången. Några ska till blomlådorna och urnorna vid trappan här på framsidan av huset och några ska till innergården. Numera är det en kamp för mig att plantera dem eftersom jag har svårt att både komma ner på knäna och upp igen. 

Jag har tagit ut en pall så att  jag kan dra mig upp. Jag vill gärna göra det själv trots att Kent erbjuder sig. Men det blir nog sista gången för mig känner jag. Han har i alla fall varit med hela tiden och hjälpt till så nu vet han hur man gör tills nästa år. 


onsdag 1 maj 2024

2000 Min röda tråd

Broderiutställningen "Min röda tråd" på Stinsen (biblioteket) i Söderköping var en ganska fantastisk upplevelse. Kent och jag besökte den i lördags. Hade jag inte fått syn på den på Facebook hade jag inte vetat om att den fanns. Ingenstans på bibliotekets hemsida berättades det någonting om den. Så jag vet inte heller hur länge den pågår.

Margareta Simmenqvist-Kjellén 1951-2021. (Bilderna går att klicka större).

Margareta S. Kjellén utbildade sig till handväverska, textilformgivare och dessinatör vid textilinstitutet i Borås. 1985 öppnade hon en egen ateljé och vävde textila bilder med ull och med trasor. Hon jobbade även med silversmide. 

Så här skriver hon själv:" Idén: Genom mitt stora intresse för historia och släktforskning upptäckte jag till min förtjusning att jag hade anor från de skogsfinnar som invandrade från Savolax i Finland under slutet av 1500-talet."

Intresset utmynnade i en släktkrönika med 27 broderade tavlor om hennes mors ursprung bland skogsfinnarna. Tiden spänner från 1500-talet till nutid. Många av bilderna är mycket dramatiska. Vid varje tavla finns en detaljerad text om vad som händer på tavlan. Här nedan har jag berättat om några av tavlorna utifrån de bifogade texterna.

Det var ständiga krig mellan Sverige och Ryssland på den tiden. Bönderna i gränstrakterna mot Ryssland utsattes för plundringståg av ryska soldater som eldhärjade gårdarna och våldtog kvinnorna. Många av gårdarna övergavs som bilden ovan visar. 


Finland tillhörde ju Sverige på den tiden och Gustav Vasa ville att skogsfinnarna, skulle invandra till Sverige för att röja upp skog till åkermark. De var kända för sitt svedjebruk och även för att vara duktiga smeder. Kungen gav dem en bit mark att bruka och Påvel Pålsson, som släkthistorien börjar med, bosatte sig i Tångerås socken norr om Tiveden. 

Släkthistorien börjar dock 1575 i Savolax med Påvel Påvelsson och hans unga hustru. Här överräcker han en vacker sjal till henne som friargåva. 

Tavlan nedan visar hur det gick till vid svedjebruket. Här kan man läsa mer om det.

Det fanns en bastu på varje finngård. Där skedde födslarna och där stod de döda lik. Män och kvinnor badade tillsammans vilket inte svenskarna gjorde. Smutsiga och trötta stiger män och kvinnor i in bastun och kommer ut glada och pigga och rullar sig i snön. 

Många av bilderna är som sagt dramatiska. Den här nedan tar nog priset. Den skildrar Påvel Pålsson som blir ihjälstucken av sin granne 1629. Denne betalade 100 daler silvermynt (ca. 1 miljon kronor i dagens penningvärde) i mansbot. På så sätt undkom han dödsstraff.

När någon av skogsfinnarna var iväg för att slakta grisar bjöd han frikostigt på slaktsupar. Här är det Emil Larsson, vars far var hembrännare, som hade med sig sprit. Själv drack han också rejält vilket brukade resultera att han så småningom hamnade på loftet med någon av pigorna på gården. Hans hustru Emma brukade komma och leda hem honom.

Den sista bilden i mitt inlägg är från 1928. Då föddes Margaretas mamma, Ingrid Larsson. Födseln skedde på köksbordet med hjälp av en barnmorska. 

Det finns 20 bilder till att se på utställningen för den som är intresserad.  Missa den inte om du bor i närheten. Den är verkligen sevärd och spännande! Dessutom lärde jag mig en massa om skogsfinnar som jag inte hade en aning om.


UPPDATERING;
Utställningen pågår till den 15 maj. 

söndag 21 april 2024

1999 Aprilnytt från Bonniers Veckotidning nr 16 1928


 Omslagsbild av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

I detta nummer finns artiklar om bland annat den "Katolska internationalen, Norrvikens trädgårdar, Mästare och mästarinnor i tennis och på florett" och "Hästsportspremiär i Skåne". 

Selma Lagerlöfs följetong "Anna Svärd" finns med samt flera noveller av för mig okända författare. Erik Lindorm skriver en teaterkrönika och Jenny Åkerström skapar "Varje Dags Meny" med många matrecept. Jag kan som vanligt bara här få med en liten, liten del av allting i tidningen, sånt som som jag själv tycker är intressant. 


Fortfarande görs bara reklam för amerikanska bilar. Den 7-sitsiga bilen (nummer två ovanifrån) kostar 11.200 kr. I dagens penningvärde ca 400.000 kr. (Skulle vara roligt att veta vad en industriarbetare tjänade om året 1928. Kanske finns det någon som kan hitta det på nätet. Jag gör det inte.)

I varje nummer finns frågespalterna "Juridiska spörsmål" och "Vad Vill Ni Veta". De juridiska frågorna handlar om ungefär samma som idag: arv, testamente, bouppteckningar och deklarationer. De andra är lite mer tidsbundna men intressanta att läsa ändå. Här några exempel.




Jag har tidigare aldrig haft med "Veckans Kalender" eftersom det knappast går att läsa bildtexten trots att den går att förstora. Men här var det några notiser som jag fastnade för. 


Kronprinsen och kronprinsessan
ger en middag med bal på slottet för prinsessan Ingrid (överst till vänster). I den tecknade bilden till höger medverkar Marianne Mörner, David Stockman och Märta af Klintberg vid Mercurieordens sångkörs konsert i Konserthusets stora sal. 


Det som är intressant på den här kalendersidan är bilden längst upp till vänster. Jag citerar bildtexten även om det blir långt.

"Försökssändningarna av skolprogram i radio till vilka planen uppgjorts av skolöverstyrelsen och A.B.Radiotjänst taga sin början. Programmet som utsändes över stationerna Motala, Stockholm, Göteborg och Sundsvall vänder sig till läroanstalter av olika slag: folkskolor, kommunala mellanskolor, statsläroverk, högre flickskolor etc., och avse att tjäna som supplement till undervisningen. Det första programmet upptar en föreläsning av Mr. C.S. Allwood om ´Adventures of medical missionary in Labrador´ samt föredrag av antikvarien T.J. Arne: Med en svensk vikingahövding i österled´." 

Artiklar om heminredning förekommer ofta. Det ser ganska modernt ut med bilden på det vackra fönstret utan gardiner. 




Detta år 1928 "synes bli ett märkesår i polarforskningens historia". Den mest omtalade nordpolsexpeditionen står den italienske generalen Umberto Mobile för med sitt luftskepp Italia. Han ses på bilden med sin lilla dotter i knät. Sexton vetenskapsmän ska följa med på färden däribland den svenske meteorologen doktor Finn Malmgren. Hur det gick för expeditionen kan man läsa om här.

Hatt var ett måste på den tiden- även när jag växte upp. På min mammas dambjudningar hade samtliga damer hattar på sig inomhus. Min mamma vägrade att gå barhuvad utomhus så länge hon levde. Jag själv minns min älskade klockhatt i turkos mocka som jag hade när jag var tonåring. Till det vita handskar.





På tidningens omslag på baksidan är det alltid en helsidesannons i färg. Som här: reklam för Vademecum tandkräm. 


tisdag 16 april 2024

1998 Kalles 60-årskalas

När mins son Kalle var omkring ett år hade jag några vänner hemma på besök. Jag visade stolt upp honom för dem. "Det dröjer inte  länge förrän han börjar lumpen", sa en av väninnorna. Jag kommer fortfarande ihåg hur förvånad jag blev - för mig var det eoner av tid tills dess. 

I söndags fyllde han 60. Åren har gått fort. Den lille pojken som jag bar i famnen har både gjort lumpen och tagit sig fram i tillvaron på ett utmärkt sätt. Han har två barn och tre barnbarn och spelar gitarr och sjunger i ett rockband, som består av jämnåriga grabbar. Tillsammans med sin sambo Annsofie och hennes son Oscar bor han i en villa med pool som han delvis byggt själv. Och det var dit vi var bjudna på 60-årskalas. 

Kalle öppnar present från min bror Gunnar. (Bilderna går att klicka större. Mirren tog många av bilderna)


Vacker och stilren dukning med vita tulpaner på borden.

Det blev ett mycket trevligt släktkalas med släktingar både från min familj och Annsofies. Det var ganska längesedan vi sågs så vi hade mycket att prata om. Mirren hade också kommit ner från Stockholm, vilket ju alltid är lika roligt för mig. 


Vi välkomnades med bubbel, både med alkohol och utan. 


Kalle öppnar present från min bror Gunnar. Kalle med slips dagen till ära.


Annsofie med sin syster Tina och hennes man Mats. Annsofies pappa Hans till vänster om henne och längst till vänster Tinas äldsta son Linus. 

Efter att vi druckit upp välkomstdrinken bjöds vi på läckra smörgåstårtor. Som vanligt hade Annsofie fixat en vegetarisk smörgåstårta också till Mirren och Kent, som dock var hemma då han inte mådde bra. Men vi fick resten av smörgåstårtan med oss hem vilket naturligtvis var mycket uppskattat. 


Mitt barnbarn Isabelle med sin man David och Gunnar tar för sig av de delikata smörgåstårtorna. 


Näst äldsta barnbarnet Oskar med sin syster Bella (som hon kallas till vardags). Det blir ett litet barnbarnsbarn till för mig i juni - en flicka. Bella har redan två pojkar så den lilla flickan är extra välkommen. 


Annsofies Oscar, som gömde sig bakom Kalle på den förra familjebilden, är med här.


Mirren, Gunnar och Kalle. 

Nästan alla kom till kalaset samtidigt klockan ett trots att det var öppet hus mellan 13 och 18. Tiden gick fort och Gunnar och jag åkte inte hem förrän efter nästan fem timmar. Det var längesedan jag stannade så länge på ett kalas!


Jättegod kaka till kaffet.

Senaste släktkalaset var i maj förra året när det var namngivningsfest för lille Charlie, son till Oskar och Cajsa. Det kan man läsa om här.

onsdag 3 april 2024

1997 Påsklov i Mogata

I måndags, Annandag Påsk,  kom Mirren och hälsade på. Med sig hade hon barnbarnen Casimir och Caspar och Melody, Casimirs flickvän. Hon visade sig var en förtjusande och väldigt söt ung dam som genast smälte in i vår något stökiga familj. 


Melody och Casimir på promenad i Söderköping. Sankt Laurentii kyrka i bakgrunden. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har inte träffat Mirrfamiljen sedan i julas när jag spelade önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka. Så Caspar hade växt ytterligare sen sist. Åren går fort, jag minns fortfarande när han tog sina första steg. Nu ska han konfirmeras i juni och fyller 15 i juli. 

Efter att ha promenerat i Söderköping och bestigit Ramunderberget kom alla hem till Mogata lagom till kvällsmaten. Som vanligt bestod denna av lasagne. Det är en rätt som alla kan äta, även vegetarianerna. Jag har ju vegofärs i tomatsåsen i stället för köttfärs 

Hela gänget på bild utom Mirren som tog fotot. 

Caspar och Kent. 

Casimir, Melody och Åsa. 

Det skulle bara bli ett kort besök och efter lunch på tisdagen skulle familjen åka tillbaka till Stockholm eftersom Mirren skulle jobba på onsdagen. Vi tog ett kärt farväl av alla och Mirren åkte iväg med sin bil som barnens pappa Christian just hade bytt om till sommardäck. Det hade börjat snöa men det var väl inte så allvarligt tyckte vi...

Efter några timmar kom det SOS från en skärrad Mirr som tvingats att åka av E-fyran vid Getå. Det var drivsnö på motorvägen och omöjligt att ta sig fram utan vinterdäck. Hon lyckades ta sig tillbaka till Söderköping där hon ställde bilen på Stinsens parkering. Vägen till Mogata var också igensnöad så hon kunde inte åka från Söderköping. Som väl var hade Kent inte bytt däck på vår bil så han åkte och hämtade hem alla till Mogata igen. 

Köttbullarna som jag hade gjort veckan innan kom väl till pass för hälften av oss och som vanligt fanns det mycket vegetarisk mat i frysen så alla blev mätta. Alla var glada  över att ha kommit relativt lindrigt undan. 

Ovädret fortsatte under natten och Mirren förstod att hon var tvungen att stanna ytterligare någon dag innan hon kunde ta sig hem. Men i morse ringde Christian och meddelade att han var på väg ner till Söderköping för att sätta på vinterdäcken igen. Han hade hyrt en extra stor bil för ändamålet ifall Mirren inte skulle kunna åka tillbaka med sin bil. 

Det blev en lunch till med kyckling och currysås - vegeschnitzel för vegetarianerna. Efter lunchen åkte Christian och Mirren in till Söderköping där det blev däckbyte igen på parkeringen. Tillbaka till Mogata igen för att hämta resten av gänget. Melody och Casimir åkte med Christian och Caspar åkte med Mirren eftersom han inte tyckte hon skulle köra ensam. (Han är alltid lika omtänksam och snäll.) 

Nu är alla hemma välbehållna och Mirren kunde gå på balettföreställningen på Operan  som hon hade köpt biljett till. 

Här kommer några bilder från idag. 






lördag 24 februari 2024

1996 Promenad utmed Storån i Söderköping

Eftersom det har varit många bilder i NT och artiklar om det exceptionellt höga vattenståndet i Storån i Söderköping senaste veckan åkte Kent och jag igår in till stan för att gå en promenad längs ån. Det verkade som om det skulle stämma. Jag har i alla fall aldrig sett så mycket vatten i ån. 

Bild över Kvarndammen vid bron vid E22. Drothems kyrka till vänster i bild. (Kent tog de flesta bilderna som går att klicka större.)

Om man nu ville vara ensam på sin promenad var denna tid, halv elva på fredagsförmiddagen, perfekt.  Under hela vägen såg vi bara två personer, en som kom ut från Systemet med två kassar och en som gick in i en affär. Alla hundar hade tydligen redan rastats.


Bilden från bron vid Rådhustorget. Det pampiga f.d. Stadshotellet i bakgrunden-

När det är så här mycket vatten i ån kan man faktiskt föreställa sig hur det var på medeltiden när många stora skepp tog sig upp hit. På sommaren är det mest vass som syns mellan vattenpölarna.


Bild från bron över till Sankt Laurentii kyrka. Tornet på Rådhuset sticker upp mot Ramunderberget. 


Kent har vänt sig om och tagit bild från andra sidan på bron.

Vi går över den lilla bron för att gå till Munkbroparkeringen där vi har ställt bilden. Fortfarande syns inga människor till trots att det är en ovanligt vacker dag. 


Foto från Munkbron. Drothems klockstapel i bakgrunden. 



Bra flyt i ån. 

måndag 29 januari 2024

1965 Farvel til det danske sprog



Bilderna går att klicka större

Säg den glädje som varar beständigt! Har nu studerat danska på Duolingo under ett halvår och tycker mig ha blivit ganska bra på att förstå när folk pratar danska på TV.

Förut kunde jag sällan urskilja orden när man pratade där trots att jag tycker det är ganska lätt att förstå texten när jag läser. Om mina vedermödor med danskan har jag berättat här.

Jag har också firat 1000 dagar i sträck på Duolingo. Det innebär att jag nästan suttit vid paddan i tre år varje dag och jobbat med först franska och sedan danska. Igår var jag särskilt glad eftersom jag lyckades komma upp till diamantnivå, vilket är den högsta nivå man kan nå. (Man får inte några priser för detta, bara äran.)


Men sen var det
något som var konstigt med sajten. Jag fick repetera och repetera när jag klickade på olika ställen på skärmen. Och det var ständigt samma ord och fraser som kom upp, om och om igen. Jag kom inte heller vidare hur jag än försökte. Så trillade polletten plötsligt ner. Duolingos danska språksajt hade helt enkelt kommit till sitt slut. Kanske är det för att det är ett mindre språk som inte är så viktigt, som man inte brytt sig om att utveckla det vidare?


Claim rewards betyder att man får ett antal digitala ädelstenar som jag inte vet vad de har för funktion. 

Jag är mycket besviken nu när jag äntligen lärt mig att det heter et sekund, et menneske, et atom, et teater, et kamera, et billed, et fjærnsyn , et næb och ett niveau t.ex.  Och motsvarande en øre, en bagage, en mail, en pære, en regn och en joke. Och att ris (mat) är plural, risen.

När man har på sig något heter det Hun har skjorte på och han har kjole på. (Danskan sätter gärna prepositionen sist.) Kjole betyder dress i allmänhet och en kjol heter en nederdel.

Prepositionerna är särskilt besvärliga. Han griner af komikerens joke betyder han skrattar åt komikerns skämt.  Jeg  tager bilen arbejde när jag tar bilen till jobbet. Det heter stege panden men koge i gryden. Det heter mod syd och syd for. I geografitimen.

Sen är det också vissa uttryck som (jag antar) är helt unika för danskan. Hun æder det hele råt = she fully believes it och jeg glæder mig for vildt = I’m looking forward to. Jeg tager till Sverige = jag åker till Sverige. 

Jag har ju läst att det är nyttigt för gamla människor att lära sig ett nytt språk så jag får väl hitta något annat då. Kanske ska jag brusha up mitt latin. Det var 70 år sen jag läste det med mindre framgång.  


Jag avslutade i alla fall med att få en tredjeplats (bronsmedalj) i diamantligan. Men, som sagt, inget varar beständigt. Den har jag redan åkt ur...