1747 Gems Weekly Photo Challenge vecka 15 2020 - KLIPPA

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 15 2020  är ordet KLIPPA. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Jag gör som jag brukar, tar det som ligger närmast för att illustrera veckans ord. Klippor har jag ganska gott om här hemma. Alla tavlorna är målade i akryl. Här är några av dem:

Tavlan har jag målat efter ett foto av Sune Johansson. Motivet från Bohuslän. (Bilderna går att klicka större.)

Den här tavlan målade jag efter en utflykt i Arkösunds skärgård. 

Min vän Anne-Marie Karlsson gav sin tillåtelse att använda hennes foto av Hägerökarten - en ledfyr i den kustnära farleden mellan Häradsskär och Storkläppen i Gryts skärgård. 

1746 Vardagen med Corona.

Ibland känns det som om jag satt på första parkett på en teater och bevittnade ett sorgligt skådespel. För här i lilla Mogata går livet sin gilla gång och min vardag skiljer sig inte särskilt mycket från den vanliga. Det enda som kanske känns ovanligt och frustrerande är att jag inte KAN och inte SKA ge mig ut utanför hemmet utom på en promenad. Jag tillhör ju "den äldreäldre" riskgruppen.

Tillökning i fårfamiljen. Kent tog bilden på sin promenad i morse. (Bilderna går att klicka större.)

Inte för att jag har varit särskilt äventyrlig tidigare, men jag har i alla fall kunnat åka upp till Stockholm och hälsa på barnbarnen någon gång i månaden. Och de har kommit hit och hälsat på ibland. Men för övrigt känns tillvaron overklig på något sätt. Allting - i tidningar, på TV och på radion - handlar ju numera om detta dödliga virus som vi här på landet ännu är förskonade ifrån.

Nu när jag nu har köpt så många färger och penslar måste jag faktiskt sätta igång och måla...

Inte heller har jag någon större lust att ta itu med något som jag borde göra. Röja i mitt arbetsrum eller i garderober eller försöka avsluta den tavla som jag håller på med. Jag hade tänkt att det skulle vara en liten pojke eller flicka som går på vägen men det hela faller bland annat på att jag inte vet var skuggan kommer att hamna i så fall. Jag har också letat förgäves i mitt fotoarkiv efter gående barnbarn och till och med i sagoböcker utan att hitta en förlaga. Om det är någon av bloggvännerna som har ett foto på ett gående barn i profil tas det tacksamt emot!

Nere i högra hörnet hade jag tänkt mig att ett barn skulle promenera. Fast om Liljevalchs eventuellt skulle gillat tavlan hade det nog varit bättre med en krokodil i gräset. 

1745 Månadens illustratör mars 2020 - Maj Lindman

I dessa coronavirustider när jag håller mig hemma hela dagarna och bara går ut för att ta en promenad, får man ju för sig att ta itu med någonting som man funderat på att göra länge. Som t.ex. att röja i den gamla bokhyllan inne i klädkammaren. Men som vanligt blev det ingenting av med det när jag efter någon minut hittade den här gamla boken.

Bilderna går att klicka större.

Boken är illustrerad av Maj Lindman 1886 - 1972. Hon studerade vid Konsthögskolan 1907-1908 och fortsatte sedan som illustratör av många barn- och ungdomsböcker. Hon har även skrivit några stycken själv. Hon är också upphov till många av de gamla skolplanscherna, som Årstiderna med en plansch för varje månad.

Den här Flickornas Julbok innehåller fem berättelser om olika flickor och har tretton helsidesillustrationer av Maj Lindman. På försättsbladet står det mycket tydligt att det är "berättelser för flickor om flickor". Maj Lindman  har själv skrivit en av berättelserna, Pojken, som det finns bilder på nedan. Det visar sig att Pojken är en hund.

Här är det huvudpersonen Tessan som bjuder sina kompisar på kaffe och bakelser på Djurgårdsbrunn. Pojkarna i kostym och tonårsflickorna i hatt.

Tiden har förändrats sen 1931 och så även de populära namnen. Så här börjar berättelsen om Pojken. "Tessan hette egentligen Thérèse efter farmor. Att heta Thérèse är kanske inte så roligt i vår tid, då alla flickor heta Britta och Ulla eller till och med något så underbart som Sonja, som var det vackraste namn Tessan visste."

Föräldrarna åker bort (mormor är sjuk) en vecka och Tessan lämnas hemma med hunden för att se till huset. Det bär sig inte bättre än att gänget på Djurgårdsbrunn bjuder in sig själva till fest när de hör att hon har föräldrafritt. Festen urartar och det är här som Pojken kommer in i bilden och biter Einar i armen när han blir närgången. Festen får därmed ett abrupt slut och även ett lyckligt sådant så småningom.

Här är det inga jeans som gäller för tonåringarna utan sober kvällsdress, kostym och skjorta med slips för pojkarna, klänning för flickorna som också hade högklackade skor. 

För det mesta handlar berättelserna om flickor i den burgna medelklassen med undantag av Havstruten som också handlar om mobbning. Siri som är nio år har kommit in i flickskolans andra klass och känner sig utanför från första dagen. "De andra flickorna hade varit kamrater redan i fyra år och sågo med någon misstro på gökungen, som de visste kom direkt från folkskolan." Siris mamma är ensamstående och arbetar som sömmerska.

Klassens leading lady - Greta - undrar om Siri har ätit sill till frukost. "Jag tror att du har ätit sill till frukost. Hur kan du? Siri såg förvånat på henne, ty i hennes barnsliga värld ingick sillen som en stående rätt flera gånger i veckan." Greta tycker det är tarvligt och sen dess är det ingen som vill vara vän med Siri.

 I Bonniers Veckotidningar som jag läser ibland och är aktuella vid den här tiden, ingår heller inte sill som frukostmat mer än kanske möjligen på krogen serverad med brännvin. Siri träffar Gretas bror på sommaren när hon får hälsa en av mammans snällaste kunder ute i skärgården där Gretas familj har sommarställe. Det är han med havstruten.

Det är Gretas bror Gösta som leker med en havstrut vilket inte Siri gillar. 

Berättelsen slutar med att Siri räddar Greta från att drunkna. Hon blir naturligtvis mycket ångerfull för att hon varit så otrevlig mot Siri och de blir goda vänner. Slutet gott som alltid.

I boken Skolplanschernas Sverige av Jens Wahlstedt - boken som jag också glömt att jag hade i min bokhylla - hittade jag några bilder av Maj Lindman som illustratör av några skolplanscher. De betydde mycket för oss som vuxit upp med sådana.

Tänk om de hade fått vara kvar eller att man hade skapat nya sådana. Tänk vilken  inspiration för spontan konversation, både på svenska och främmande språk eller som motiv för uppsatsskrivning det hade varit!

Maj Lindman gjorde bilder till skolplanscher för alla månaderna på året. Här är det december och augusti månad som hon illustrerat. Det kanske också kunde ha varit roligt för eleverna i de första årskurserna idag att se hur det såg ut i Sverige för nästan hundra år sedan. Hur barnen var klädda och jämföra det med dagens klädmode.

Undrar om barnen idag någonsin sett en höstack? Annars är väl skillnaden kanske inte så stor utom att nutidens barn aldrig är nakna när de badar offentligt. Vill man se mer av Maj Lindmans bilder och skolplanscher kan man titta här. 

1744 Promenad med ljudbok

De senaste månaderna har jag lyssnat på några ljudböcker när jag varit ute och promenerat. Skillnaden mot att läsa en bok och att lyssna till den är att ljudboken tar en evig tid innan den tar slut.

Boken jag lyssnade till idag var Camilla Grebes deckare Dvalan. Jag hade läst och lyssnat till några av hennes tidigare böcker som jag tyckt har varit väldigt spännande. Även om jag har en del frågor obesvarade när de slutat. Det var dessutom min favoritinläsare - Katarina Ewerlöf - som hade läst in boken. Men jag blev så trött efter promenaden idag när jag såg att jag hade så där sju timmar kvar att lyssna innan boken tog slut. Och jag var ju nyfiken hur det skulle gå.

Bilden från nätet. 

Så jag läste helt sonika ut boken på mobilen när jag kom hem. Det tog ungefär drygt två timmar. Jag tittade på nätet efteråt och såg att boken innehöll 478 sidor och då kunde jag ana varför jag tyckte den var så seg och varför jag läste ut den så snabbt när jag kom hem. Det var t.ex. många och långa passager med transportsträckor i boken och naturskildringar - ungefär likadana - och dem kan man ju bara ögna igenom när man läser. 

När man lyssnar är ju alla ord lika viktiga. Nej, det blir inga ljudböcker framöver på ett tag på mina promenader. Däremot har jag hittat trevliga poddar på Sveriges Radio P3 Historia. De handlar om olika historiska personer och är lite dramatiserade. Idag på min promenad lyssnade jag på Heliga Birgitta - medeltida maktspelerska. Mycket intressant som jag inte visste tidigare. Och podden räckte nästan ända hem till huset. 

Bilden från Wikipedia

1743 Fem en fredag vecka vecka 12 2020 - VÄNTAN

En tavla som jag målade för fyra år sen. Nu är det dags att ta upp måleriet igen när man måste vara hemma hela dagarna. Det har varit dåligt med målandet på sistone. 

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 12 är rubriken - VÄNTAN. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. Här frågorna:

1. Vad väntade du senast på?
2. Är du den som får vänta eller blir väntad på?
3. Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
4. Låter du folk gå före dig i en kö?
5. Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?

1. Vad väntade du senast på?

Jag väntar varje dag på att få höra att man har lyckats få fram ett vaccin för detta hemska virus som vi nu har över oss. 

2. Är du den som får vänta eller blir väntad på?

Punktlighet för min mamma innebar att man alltid skulle vara minst fem minuter tidigare på ett besök eller en plats så det är jag uppfostrad till. Därför får sällan någon vänta på mig. 

3. Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?

Väntar alltid tills det blir grönt eftersom jag går sakta nu för tiden. 

4. Låter du folk gå före dig i en kö?

Självklart om min vagn är full av varor och det står någon bakom med en eller två saker i sin korg.

5. Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?

Oändligt eftersom jag brukar lägga patiens på datorn medan jag väntar. 

1742 Gems Weekly Photo Challenge vecka 12 2020 - HOPP

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 12 2020  är ordet HOPP. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Fotot, som jag tog sommaren 2018 är från videofilmen nedan. Det är sysslingarna Casimir, Caspar, Olof och Siggi som hoppar i vattnet från bryggan på sommarstället på Äspholm i Sankt Anna skärgård. Mina gamla bloggvänner känner igen filmen, men för att illustrera veckans rubrik - HOPP - lägger jag ut filmen igen. Jag själv kan se den hur många gånger som helst :-). Önskar bara att jag hade en tiondel av gossarnas energi!

1741 Fem en fredag vecka 11 2020 - HAMSTRING

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 11 är rubriken - HAMSTRING. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida.

Den här tavlan som jag målade för några år sen hör ju inte ihop med rubriken. Men den kan ju få vara med ändå. Lite färg piggar upp i dessa orostider. Och snart är det sommar igen.

Här är hennes frågor denna fredag den 13 mars:

1. Vad är något du alltid ser till att ha hemma?
2. Vad behöver du fylla på med i skafferiet?
3. Har du gjort några extra inköp med anledning av Coronaviruset?
4. Hur handlar du vanligtvis din mat?
5. Vilken vara är oersättlig om den skulle vara slut?

1. Vad är något du alltid ser till att ha hemma?

Basvaror som mjöl, socker, matfett, mjölk, hårt bröd och ägg. Vi handlar också både hushålls- och toapapper i stora mängder så vi alltid har en reserv att ta av. Hygienartiklar som tandkräm, schampo och rengöringsmedel hör också till sånt som alltid finns hemma.

2. Vad behöver du fylla på med i skafferiet?
Grönsaker, frukt, juice och müsli. Vegetariska halvfabrikat.

3. Har du gjort några extra inköp med anledning av Coronaviruset?
Nej.

4. Hur handlar du vanligtvis din mat?
Det är min man som alltid handlar mat. För det mesta på Willys i Söderköping och ibland på Lidl i Norrköping eftersom jag inte kör bil längre. Närmaste affär ligger en mil bort.  Men jag följer förstås med ibland. Han är en fena på att veta vad som behövs och vad som är slut i ”skafferiet”. 

5. Vilken vara är oersättlig om den skulle vara slut?
Mitt älskade örtsalt - Vegeta. 

1740 Inställd resa

I flera dagar har jag gått omkring och velat och funderat på om vi ska ställa in resan till Limoux i Frankrike om ett par veckor eller ej. Flygbiljetterna är ju redan betalda och något avbokningsskydd tror jag aldrig var aktuellt, om det nu överhuvudtaget fanns något sådant. Det är dessutom byte i Bryssel så allt som allt - tur och retur - är det sex flygplatser som man ska besöka.

Limoux i slutet av oktober 2019. (Bilderna går att klicka större.)

Avgörandet kom när sonen Kalle ringde igår och var orolig för mig. "Du är ju i riskzonen och det är vansinnigt att åka utomlands när det ser ut som det gör nu. Vi har t.o.m. restriktioner i jobbet när det gäller flyg i Sverige." Det avgjorde saken. Vi åker inte, punkt slut. Att man förlorar några tusenlappar får man ta med ro.

Floden Aude före regnet. 

Vi hade bestämt att åka tillsammans med äldsta dottern Anna och svärsonen Jörgen, eftersom de har ett hus i den lilla staden Limoux, som jag skrivit om så många gånger. Efter en viss tvekan tog jag telefonen och ringde upp dottern för att tala om att vi inte skulle följa med den här gången. Anna svarade och sade att de också hade beslutat sig för att inte åka, men hade tänkt att vänta tills i morgon med att berätta det för oss. Det kändes som en väldig lättnad.

Samma ställe dagen därpå. 

Det känns lite säkrare att vara hemma i Mogata och gå sina promenader runt kvarteret och uppe på gång- och cykelbanan på landsvägen. Där möter man högst två eller tre personer på rundan. Den enda kontakten vi behöver ha med andra är utflykten till Söderköping för att handla. Det gör Kent eftersom jag inte kör bil längre. Och jag kan ju vara hemma. Vi får väl se hur det blir med restriktionerna för sammankomster. I så fall blir det inga kyrkobesök heller för Kent som är kyrkvärd ibland.

Det här med Coronaviruset känns ibland som om man befinner sig mitt i en sciencefiction-film. Det händer bara inte här...

Här är några länkar till inlägg om den lilla staden Limoux i Frankrike inte lång ifrån Carcassonne.

Antikmarknad i Limoux
Påsk i Limoux
Antikmarknad i Limoux

1739 - Det där med minnet

Nu har det hänt igen. Jag har just läst ut en bok som jag inte kom ihåg att jag läst. Det värsta är att jag inte heller kan skylla på att det var längesen. Jag såg till min fasa  på min boklista att jag dessutom läste boken förra året. Visst - jag fick lite plötsliga visioner av att jag visste vad som skulle hända då och då. Men inte ens det överraskande slutet kom jag ihåg.

Nu läste jag visserligen 77 böcker förra året med ett sidomedeltal på 3-400 sidor per bok,  men ändå. Nästa gång jag går till bibblan ska jag ta med mig min boklista - det finns ju så många andra böcker att läsa så jag behöver ju inte läsa om dem jag redan läst.

Jag brukar sätta betyg på böckerna från en stjärna till fem. Den här boken fick fyra stjärnor förra året och det fick den i år också. Eftersom berättelsen tilldrar sig i Australien var den extra intressant att läsa efter de stora bränderna som härjat där eftersom - som titeln anger - boken bland annat handlar om en förödande eldsvåda.

En bok som jag varmt kan rekommendera och en bok som jag inte läst förut är en debut av en irländsk författare - Dervla McTiernan. Rekommendationen gäller förstås bara dem som gillar deckare. Det är en av de bästa böckerna i den genren jag läst. Fem stjärnor fick den.

Sen lyssnar jag också på ljudböcker när jag är ute och promenerar. Numera bryr jag mig inte så mycket om vilken bok det råkar bli - bara det är Katarina Ewerlöf som har läst in den. Hon är helt fantastisk som uppläsare! 

1738 Fem en fredag vecka 10 2020 - ENSAM

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida.

En tavla jag målade för sex år sedan och som har hittat ett nytt hem.

1. Vad är något du inte kan göra ensam?
2. Vad kan du inte göra om det är stimmigt runt omkring?
3. Vad kan du inte göra om det är knäpptyst?
4. Vad kan du bara göra hemma?
5. Vad är något du vill klara av själv men inte kan?

1. Vad är något du inte kan göra ensam?

Det är ganska mycket numera eftersom jag bor på landet och inte kör bil längre på grund av ett brytningsfel i ögonen. Som väl är har jag en privatchaufför som alltid ställer upp. 

2. Vad kan du inte göra om det är stimmigt runt omkring?

Ingenting. Jag har förmågan att kunna koppla av helt och hållet som att läsa en bok om exempelvis radion står på med hög volym. Jag brukar vara helt borta från världen om boken är intressant och hör inte ens om någon pratar med mig förrän efter en stund.

3. Vad kan du inte göra om det är knäpptyst.

Det är ingenting som jag inte kan göra om det är knäpptyst - snarare tvärtom. Jag tycker det är skönt när det är helt tyst omkring mig.

4. Vad kan du bara göra hemma?

Sitta vid min stationera dator och skriva blogginlägg.

5. Vad är något du vill klara av själv men inte kan.

Behöver hjälp när det strular med datorn. Önskar att jag kunde fixa alla fel själv när det går snett. Men som väl är ställer privatchauffören även upp där när det kniper.