Julförberedelser då och nu

Lisa har fått komma ut på trappan

Varför är det bara kvinnor som julpyntar? Jag kastade ut frågan till några damer på tepartyt som jag var på häromdagen. En av dem blev förnärmad och svarade att hennes man minsann både griljerade skinkan och lade in sill. Och inhandlade glögg. Jag svarade att det inte räknades till julpynt.

Att julpynta är bl.a. att sätta fram tomtar på bordet och i fönstren, byta sina vanliga gardiner till juldito, köpa julrosor eller amaryllis, hänga upp adventsstjärnor, sätta fram adventsstaken, lägga juldukar på borden och klä julgranen samt att städa hela huset...

En av mina adventsstjärnor är upphängd i mitt rum

När jag kom hem frågade jag också MM varför han var så totalt ointresserad av att julpynta. Ingen av männen i mitt tidigare liv, far, bröder, ex, har heller haft något som helst intresse av detta. MM svarade att det inte fyllde någon funktion utan bara var i vägen. Jag tyckte att det var en plausibel förklaring. Det stämmer ju faktiskt.

Julförberedelserna i mitt barndomshem bestod av att min mamma pliktskyldigast satte upp några bonader med tomtar kring ett grötfat som någon av hennes gammelmostrar hade sytt. Lite lummer här och var över dörrarna, men ingen adventsstjärna. Det var för enkelt för hennes smak.

Bytte gardiner gjorde hon heller aldrig, jag visste inte att man borde göra det förrän jag blev vuxen. Var väl för besvärligt att ta ner de tunga gardinuppsättningarna hemma, antar jag. Däremot tog hon fram en del juldukar och la på borden – också de arvegods. Min pappa deltog som sagt inte i julförberedelserna mer än absolut nödvändigt.

Mamma var mer intresserad av den lekamliga spisen. Gjorde korv och leverpastej och köttbullar, kokte sylta och skinka och bruna bönor, stekte strömming, som hon la in i ättikslag, tillagade ett antal Janssons frestelser samt gjorde punsch.

Min pappa var ofta irriterad på julfirandet, som gjorde att han inte fick vara på sin älskade mottagning utan var tvungen att vara hemma med familjen och vara social. På sin höjd kunde han förmås att åka och köpa gran. Han avskydde att köpa julklappar. När jag blev äldre fick jag köpa julklappar från honom till min mamma. Jag visste ju vad hon önskade sig.

Nu har jag hängt upp mina två adventsstjärnor och satt min mammas vackra elljusstake i smide (en eftergift för den enkla smaken på gamla dar) i mitt fönster. Min tomtelisa är redan ute på trappan och står och lyser med sin lykta som ni ser ovan...

Min mammas elljusstake i smide lyser upp i fönstret

Det är mina julpyntsförberedelser. Förberedelserna för julmaten är minimal när den dagen kommer. MM är laktovegetarian så det blir möjligen en potatisgratäng, stuvad grönkål och lite rödbetssallad på julbordet. Om vi överhuvudtaget hinner äta mellan mina fem förrättningar och gudstjänster under julaftonen och juldagen. Tre julböner, en midnattsmässa och en julotta med kör.

Far ror och mor är rar

Så värst långt bort från könsuppdelningen i ”Vill du läsa”, min första läsebok för 65 år, sedan har vi inte kommit idag. Inte om man ser annonserna om leksaker från det stora överskottsbolaget. De består av två helsidor i lokalblaskan.

Det står inte att annonsen till vänster är avsedd för små flickor och den till höger för små pojkar. Men för säkerhets skull, så att ingen ska kunna vara osäker på vem annonsen vänder sig till, har man klippt in en liten gosse på den högra sidan. Han är helt uppslukad av verktygen på verktygsbänken.

Som ni ser, om ni klickar på länken, har han fullt upp med intressanta grejor att önska sig. En keyboard med olika rytmer och djurläten, en verktygslåda ”med alla tänkbara tillbehör”, massor av racerbilar och en traktor med släp. Där finns också ett verktygsbälte så att han kan bli riktigt lik sin FAR.

De små flickorna kan faktiskt också önska sig ett fordon. Nämligen en hästtransport! Varför inte killarna också skulle kunna önska sig det, är mig en gåta. När jag var liten var det nästan bara män och pojkar som red…

Sen finns det 12 olika grejor på flicksidan som alla innehåller den gemensamma ordstammen ”dock”. Det är jättedockhus, flera dockset, prinsess- och modedockor, gråtande, kissande och multifunktionella dockor…

Det finns också en ”kassa apparat”- om nu prinsessdockorna skulle få för sig att ta betalt kanske…

När Mirren var liten fick hon en docka som bl.a. kunde säga "mamma" och "jag vill ha mat". Mirren tog dockan i famnen och sa: ”Vad ska jag göra med den här?” Dockan ligger fortfarande och slumrar i sin garderob där hon placerades efter någon tid.

Det ska böjas i tid…

Från mitt liv som kantor 4

Livet som kantor är synnerligen omväxlande och spännande. I fredags skulle jag spela på en begravning där önskemålen var ”Hösten” och ”Våren” av Vivaldi. Fjorton dagar innan blev jag förvarnad av kyrkoherden, som dock ej själv skulle ha denna begravning. Han upplyste mig också om att det skulle bli ett 60-tal personer som skulle närvara…

Först gick jag igenom alla mina notböcker med begravningsmusik, men hittade slutligen noterna till styckena i en bok med festmusik. Jag bedömde att jag skulle kunna fixa dem med en del övning, eftersom jag aldrig spelat dem förut. Hur mycket övning som skulle behövas hade jag tyvärr ingen aning om då.

Veckan innan hade jag haft mycket att göra med dambjudning och annat, och började inte instuderingen förrän på onsdagen samma vecka som begravningen skulle äga rum. Jag insåg snabbt att det skulle ta resten av den dagen och hela nästa och en bit in på fredagen för att få styckena spelmässiga. Så efter en åtta, nio timmars övning satt de relativt bra. Visserligen är inte orgeln i kyrkan likadan som jag har hemma, men jag hoppades att det skulle fixa sig om jag kom dit i god tid.

På torsdagskvällen ringde prästen som skulle ha förrättningen till mig. Han undrade om jag kunde spela Vivaldi på begravningen dagen därpå. Han hade just kommit hem från sin utlandsresa och hade inte hunnit prata med de sörjande förrän tidigare denna kväll och därför inte kunnat meddela mig deras önskemål förrän nu. Han undrade också om jag hade noterna. Jag sa att jag hade det…

När jag kom till kyrkan fick jag en tryckt agenda i min hand. I den stod det också att jag skulle spela ”Adagio” av Albinoni under avskedet. Det hade ingen talat om för mig. Men det märkliga var att när jag precis hade lagt ner de noter jag skulle spela i min portfölj, gick jag och hämtade Adagiot och Fäbodpsalmen från högen som jag hade plockat ur portföljen och la ner dem igen. Tänkte att de kanske i alla fall kunde vara bra att ha …

”Adagio” av Albinoni hör till standardrepertoaren, så det behöver jag inte öva på. Men jag kan inte spela det utan noter. Kanske var det någon kantor däruppe i himlen som tyckte att jag hade haft nog med problem med att öva in Vivaldi…

På söndagen hade jag två gudstjänster. En i Navestads lilla kyrka, som är förevigad (när jag var liten uttalade jag ordet med tonvikten på tredje stavelsen) på den första bilden i inlägget. Bilden går att klicka större så att man kan se alla fina tavlor i fönstren som kyrkbarnen har gjort. Där får plats ungefär 30 personer och man kommer varandra mycket nära, även bokstavligen. En härlig Allenorgel finns också att spela på. Efteråt kaffe med smörgåstårta.



Samma kväll spelade jag på en Taizégudstjänst i Gryt, 50 minuters resväg hemifrån. Väldigt stämningsfullt i det lilla kapellet med levande ljus på väggen som ni kan se på fotot ovan. Här finns bara ett digitalpiano och jag funderade på vad jag skulle spela för postludium efter alla de enkla och vackra Taizésångerna. Det blev ”Les Feuilles Mortes”, på engelska ”Autumn Leaves” på svenska ”En stjärna föll”, en av mina favoritmelodier. Utan noter…

Lillmirrens aranstickade tröja

Inte visste jag att vanlig flätstickning kallades för aranstickning... Har letat på nätet men här finns inga exempel på hur sticktekniken ser ut. Det är alltså inte bara fråga om flätor efter vad jag förstår utan även om rutor... (Bilderna går, av någon oförklarlig anledning, att klicka större!)

Här hänger i alla fall äntligen underverket på en galge på garderobsdörren. Ärmarna ser lite små och konstiga ut på fotot, men passade bra när Lillmirren provade tröjan. Mirren var nöjdare än sonen som inte alls ville prova den. Han avskyr att ta på sig kläder överhuvudtaget.

När jag väl hade klurat ut mönstret, efter ihärdigt upprepande (bokstavligen) av bakstycket, visade det sig att monteringen var det som var krångligast. Inte blev det så vackert som på mönsterbilden. men Lillmirren bry sig väl knappast. Sidsömmarna ser ut som om det vore en lite annorlunda mönsterrad bara...

Tack vare den duktiga Bloggblad har jag lärt mig lite om "Aran Sweater".
Jag trodde för en kort stund att flätorna var uppochnervända som på mitt första för stora bakstycke - men ack, inte det inte. Så nästa tröja blir olika på bak- och framstycke. Om jag inte repar upp allt förstås...Det går nämligen att klicka på bilden.

Ett fredagsfönster till

Här kommer mitt nytvättade allrumsfönster med några nyköpta krukväxter eftersom "dom gamla har tatt slut" (fast det var fiskarna den gången). Den understa bilden tog jag för några veckor sedan när jag precis hade planterat min ljung och vinlöven ännu inte fallit av. Den trasiga persiennen är också bytt, så jag kan ha den uppdragen numera.

Det röda huset i bakgrunden som syns genom fönstret har för länge sen varit fattighus. Numera inryms där bl.a. ett föräldrakooperativt dagis.

Fredagsfönster

Marianne (länk på bloggsidan: Nya äventyr- det funkade inte att länka här) har bestämt tema för denna fredagen. FÖNSTER. Det passar mig bra eftersom ingen som läser min blogg har kunnat undgå att huset genomgår en grundlig storstädning p.g.a. att jag ska ha 16-17 damer hemma på buffé på måndag kväll.

Inte kan man bry sig om att det hällregnar idag. Har man bestämt sig för att tvätta fönster så har man. Här är det vardagsrumsfönstren som får sig en omgång med svabb och fönsterskrapor.

I köket hade jag önskat mig en ny hög kran över diskbänken. Den är installerad och jag är mycket nöjd med att kunna sätta en hink under utan svårighet eller höga krukväxter när de ska duschas. Inte heller slår man emot med kastruller eller annat när man diskar för hand. Det var bara en liten detalj som jag inte tänkt på. Kranen går upp en bit över fönstret...

Mitt perspektivfönster (som man sa när jag var ung och de var nymodigheter) i köket måste man nämligen vända uppochner för att komma åt att tvätta. Den nya tjusiga kranen gör detta omöjligt (om man inte vill ha hål i glaset förstås). Alltså tvingades jag utomhus i det iskalla regnet för att tvätta detta fönster stående på en pall.

Vid det här laget var fingrarna helt stelfrusna. Hoppas att de tinar upp på någon timme eftersom jag ska ha en begravning om två! Mirren har förresten sagt att man aldrig behöver tvätta fönstren emellan (hon har hört det av en fönsterputsare) utan bara damma av dem. Inte ens det alternativet var aktuellt...

Min rörmokare har dock lovat att jag ska få en likadan kran som går att vika! Låter mycket spännande - undrar hur den ser ut. Den nygamla kranen ska han installera i tvättstugan. Kanske till våren om det vill sig väl... Här är ett foto på den nya höga kranen.

Bloggpaus ?

Det finns faktiskt några som ser att jag inte har skrivit något på länge. Det gläder mig. Anledningen är inte bloggtorka utan att jag för närvarande har massor av andra saker att göra än att sitta och ha trevligt vid datorn.

Jag lovar att återkomma nästa vecka efter dagen D. Det är på måndag. Då ska jag nämligen ha alla mina körsystrar - 12, 13 stycken - samt fem andra flickor som är med i nämnden i vårt damsällskap, på buffé hemma hos mig.

Det innebär, som jag någon gång tidigare skrivit om, städning av hela huset (man vet aldrig var de tänker titta in...) inköp av mängder av varor till kvällen, hämtning av smörgåstårtor, dukning, tvättning av fönster och viss städning av trädgården (bortplockande av gamla krukor och vissna ampelväxter t.ex.) etc. etc. Sådant som borde ha varit gjort för länge sedan...

Detta hade väl gått an om jag inte samtidigt har fem förrättningar och två gudstjänster f.o.m idag torsdag t.o.m söndag. Tre begravningar, två dop och två högmässor. Dessutom ska vi vara barnvakter på lördag kväll. Lillmirrens föräldrar är bjudna på fest i Linköping. Det är väl första gången sedan Lillmirren föddes de är borta en kväll, tror jag.

Damerna får komma hit och beundra mitt nya kök med bakvända köksluckor och hål för köksfläkten. Jag hade ju hoppats att köket skulle vara färdigt vid det laget...
Jag har i alla fall bakat mina kladdkakor och lagt i frysen och köpt hem det mesta.

MM då kanske någon undrar. Han jobbar ju fortfarande och är inte mycket att ha när det gäller planering av dambjudningar. Men han är bra på att servera glögg och diska. Det brukar vara fint i köket när damerna ska gå hem!

Svar på utmaning

Tack alla ni som svarat på min utmaning. Det har varit kul och spännande att läsa om er. Nu senast har Mirren skrivit ett intressant och roligt svar som är värt att läsa.

Själv har jag bestämt mig för att

1) städa mitt rum

2) städa sängkammaren och byta lakan

3) baka kladdkaka

4) öva på orgeln - har fått "Våren" och "Hösten" av Vivaldi att spela in till en begravning.

5) diska gårdagens disk och morgonens - diskmaskinen har precis gått sönder efter det att jag har flyttat in nästan alla gamla saker i köket till nya lådor och skåp

6) montera Lillmirrens tröja som - under över alla under - jag har stickat färdigt, med flätan rättvänd. Bara runt halsen fattas att sticka.

Därför kan jag inte skriva något nytt inlägg som ni förstår...