onsdag 29 september 2021

1864 Millesgården med Stig Lindberg

När Kent och jag var uppe i Stockholm och hälsade på Mirrfamiljen passade vi på att besöka Millesgården tillsammans med Mirren och lilla Clarissa. Jag hade länge önskat att få se Stig Lindbergutställningen och Mirren, som älskar Millesgården följde gärna med. 

Här Kent, Mirren och Clarissa utanför entrén till Millesgården. (Bilderna går att klicka större.)

Om Stig Lindberg visste jag att han var en berömd formgivare, konstnär och illustratör som arbetat på Gustavsbergs porslinsfabrik och att han var pappa till många kända serviser. Jag visste också att han illustrerat flera barnböcker. Men att han hade skapat så många andra fantastiska verk hade jag ingen aning om. 

Utsikt från trappan vid entrén. 

Om man vill veta namnen på alla utställda föremål måste man köpa museikatalogen eftersom varje verk endast hade en siffra bredvid. Så här efteråt ångrar jag att vi inte gjorde det. Men det fanns förvisso en hel del information att läsa på stora skyltar på väggen också. Jag får alltså nöja mig med att visa några bilder av sådant som jag blev förtjust i. Här kan man läsa om Stig Lindberg och hans liv och verksamhet. 

Men eftersom jag blev väldigt nyfiken på vad föremålen på mina bilder kunde ha för namn lånade jag en bok på biblioteket - Stora boken om Stig Lindberg. Ingenting av det jag hade bilder på fanns med i boken tyvärr, utom några stycken, som bilden på hästarna nedan. 


Här är olika modeller av Springaren "en typisk Stig Lindberg grej" från 1958. De är gjorda i stengods.


En mycket vacker och informativ bok om Stig Lindberg.



Jag bara älskar den här tjejen. 


Fantastiska öppna spisar. 


Jag citerar från boken:" Prunus (plommon på latin) blev en av Stig Lindbergs mest omtyckta serviser". Den var i produktion mellan åren 1962-1974.


Man kan se var Ulrika Hydman-Wallen fått sin inspiration ifrån. 


 Intressant var också att se hans skisser till olika verk.

En konstgodsserie med namnet Karneval presenterades 1957. I den ingår inofficiellt 32 delar - cylindriska eller rektangulära vaser, fyrkantiga eller rektangulära fat. Det är svårt att veta exakt eftersom delarna inte märktes och man la till och tog bort delar under årens lopp. (Från Stora boken om Stig Lindberg.)






Stig Lindberg illustrerade flera av Lennart Hellsings barnböcker, bland annat Krakel Spektakel.



Här har han gett form och färg åt  Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.

Den första tygkollektionen visades på NK bo 1947. Astrid Sampe, som var chef för för NK:s Textilkammare sydde upp en klänning åt sig själv av ett av tygerna i kollektionen. (Från Stora boken om Stig Lindberg.)


Jag passade, dagen till ära, inviga min nya käpp, Blomman. Här tillsammans med Clarissa. 

söndag 26 september 2021

1863 Hälla med Bloggblad

För några dagar sen kom min vän Bloggblad, alias Marianne och hälsade på. Hon var nyfiken på hur man gjorde hällor, dvs. Acrylic Pouring Art, efter att jag lagt ut en del sådana på bloggen och Facebook. Med sig hade hon några små dukar, perfekt för nybörjare. 

Marianne rör ihop färgerna som hon ska använda efter att ha grundat med vit färg. (Bilderna går att klicka större.)

Jag tyckte själv det var väldigt roligt att få dela med mig av kunskaperna jag fått sedan någon månad tillbaka. Längre har jag inte hållit på med denna hobby. I slutet på inlägget finns länkar till inläggen om mina försök. Det finns ju många videor på nätet där man kan få många tips - jag lär mig något nytt varje gång jag tittar på någon.

Blått, rosa och lila var färgerna som Marianne valde. Plus svart och vitt. 

Det ser fint ut. Nu ska det bara snurras lite. 

Snurran är en ostbricka av trä som jag sköljt av med massor av vatten de senaste veckorna sedan jag snurrat dukarna med färg. Tyvärr gillade den det inte och när jag kom in i "ateljén" idag hade den slagit sig och gick knappt att snurra längre. Så dess saga är all.


Det blev ju snyggt. Marianne var helt nöjd i alla fall. 

Marianne och jag har känt varandra sedan i början av 1970-talet då vi hamnade i samma klass på lärarhögskolan i Linköping. Vi blev båda omedelbart favoriter hos musikläraren som hette Dornbusch, salig i åminnelse. Jag minns honom med kärlek. Ensamstående med två barn som jag var då, var det ett välkommet tillskott i kassan när jag ibland fick vikariera för honom på Folkungaskolan.


Färgen räckte till tre målningar och jag fick ett par målardukar som blev över i present. 

Det fanns två linjer att välja mellan på den tiden, idrott eller musik. För oss var det inte svårt att välja. Jag blev kantor också så småningom och Marianne skriver vackra psalmtexter numera. Sen har vi setts av och till i alla år. Vi umgicks mycket då Marianne flyttat till Söderköping trots en åldersskillnad på 15 år. Vi hade ju barn ihop då, Mariannes dotter är bara ett år äldre än Mirren. Numera håller vi mest kontakt på Facebook men ses då och då i kyrkan och på stan.


Här är alla tre alstren på rad för att torka. Det tar minst tre dagar. 

Om man vill följa mina tappra försök med Acrylic Pouring Art finns länkar här nedan. 





onsdag 22 september 2021

1861 Nya hällor och en avprickning

Det här med Acrylic Pouring Art blir inte lättare med tiden tyvärr. Jag antar att om man hade lite kemiska kunskaper skulle resultatet kanske inte bli fullt så oförutsägbart. Färgerna som kommer upp på duken när man hällt ut färgen blir aldrig någonsin så som man har tänkt sig eller hoppats på. Ibland är det en färg som dominerar helt trots att man bara använt lite av den. Senast igår tvättade jag av all färg på en hälla eftersom jag inte gillade den. Men här är i alla fall ett par målningar som jag behållit.


Bilderna går att klicka större.

På den understa hällan tog jag med ganska mycket av den rosa färgen i förhoppning om att den skulle få lite utrymme. Som synes blev det bara några små prickar av den. 

Nu har jag också prickat av punkt nummer 2 på min egen privata Bucking List, som jag berättat om här. Det är ingen "riktig" sådan vilket jag är helt medveten om utan en mera "Göra saker lista innan jag dör". Har alltså ingenting att göra med vad jag drömmer om utan bara sånt jag vill göra innan jag dör. En sådan lista fanns inget namn för och då fick det bli hinken. 

Punkt nummer 2 lyder sålunda: Flytta alla prylar från ena köksbänken till den andra för att göra rent bakom allt. 

Jag var ju lite orolig för att det kanske skulle vara lite muslort bakom alla kökssakerna eftersom jag inte hade städat längst bakom på ett tag - ett halvår minst. Man vet ju aldrig trots att man aldrig sett någon. 


Här har jag flyttat över alla prylarna till den andra köksbänken. 

Tittar man väldigt noga i vänstra hörnet på bänken finns det ett litet, litet hål, lagom för en liten mus att ta sig igenom. Och visst hittade jag några små spår efter en sådan. Jag tätade hålet med silvertejp så förhoppningsvis slipper jag fler påhälsningar. Dessutom kommer jag aldrig ha en skorppåse på bänken i fortsättningen även om påsen inte var angripen. 

Efter en grundlig rengöring av både bänk och utensilier flyttade jag tillbaka allting utom skorppåsen. Alltihop tog 40 minuter. I morgon ska jag pricka av ytterligare en punkt på min lista är tanken. 

lördag 18 september 2021

1860 Utflykt till Tallkrogen

Vi har naturligtvis varit nyfikna på hur Mirrens nyköpta hus i Tallkrogen ser ut på insidan. Utsidan fick vi se när vi var uppe och hälsade på i påskas. Här har jag berättat om det besöket. 

Huset från gatan. (Bilderna går att klicka större.)


Entrén. 

Eftersom Mirren har haft (och har fortfarande) många av sina möbler magasinerade har vi inte kunnat åka upp och hälsa på förrän nu. Hon har också haft fullt upp med att tapetsera och måla sedan hon flyttade in i huset i början av augusti. Dagen innan vi kom fick hon hem dubbelsängen från förrådet och sen gick det bra att hälsa på. 


Här sitter fågeln Rio på Mirrens axel. Den vill ständigt vara där hon är. 

Det är inte bara Casimir som är duktig att spela orgel. Lillebror Caspar är tätt i hälarna. Här övar han på den vackra och välkända Toccatan i d-moll av Bach. Nästa gång vi kommer upp kan jag nog få spela in den. 


Caspar vid en av de två orglarna i huset.

På kvällen var vi bjudna på middag hos Kay och Ingrid. Kay är Kents kusin och sen coronan började har vi inte träffats. Det var också hans sambo Ingrids födelsedag, som vi tyvärr inte hade en aning om. Men Mirren visste och hade köpt blommor och choklad till henne. Kay bor precis vid ingången till Tunnelgatan så vi fick också en liten glimt av kvällslivet i storstaden. 


Från vänster: Ingrid, Kay, Mirren och jag. Kent tog fotot liksom alla övriga i inlägget. 

Det blev en mycket trevlig samvaro med två goda vegetariska pajer och sallad. Öl, vin och vatten efter behag. Efter maten flyttade vi in i vardagsrummet med sin vackra kakelugn för att dricka kaffe och äta hembakade bullar och tårta. Lite likör också för den som ville ha. 


Vi hade mycket att prata om eftersom vi inte hade setts på över två år. Kay hade oturen att falla och bryta höften i augusti när han försökte hinna med ett tunnelbanetåg. Därav kryckan på golvet. Som väl verkar läkningen ha gått bra även om han inte återfått full rörlighet. Vi blev inte så sena eftersom vi hade bestämt att se utställningen på Millesgården med Stig Lindberg dagen därpå och de tre barnbarnen  väntade på att bli hämtade hos sin pappa efter att ha varit ensamma på Gröna Lund. De växer fort!

tisdag 14 september 2021

1859 Min Bucket List

Uttrycket bucket list var helt okänt för mig tills för några år sen. Jag visste naturligtvis vad list och bucket betydde på engelska (there is a hole...). Men direktöversatt blir det ju hinklista och nu när jag vet vad det är kan jag ju tänka mig varför det heter så. 

Det är som bekant en lista på saker man vill göra och uppleva innan man dör. Som t.ex att bestiga Kilimanjaro, spela roulett i Las Vegas eller åka på kryssning jorden runt. Min bucketlista är av det mer prosaiska och närliggande slaget. Saker jag verkligen VILL och MÅSTE göra innan jag dör.


1. Olja in det stora matbordet av ek.

Jag köpte en burk olja redan för ett halvår sedan. Det är bara det att man får inte sätta någonting på bordet förrän efter 24 timmar. Så burken står fortfarande kvar oöppnad. 


2. Flytta alla prylar från ena köksbänken till den andra för att göra rent bakom allt. 

Eftersom  det brukar ta närmare en timme så hoppar jag över det när jag storstädar köksavdelningen. Det var nog ett halvår sen sist. Men jag har inte sett någon råttlort där än så...


3. Göra ren listen på skåpsdörrarna med tandborste.

Det hoppar jag också över när jag storstädar köksavdelningen. Jag tror ju att det bara är jag som ser det. Men rätt vad det är så...



4. Putsa spiskåpan med därför avsedd polish.

Jag köpte t.o.m en specialkräm på nätet som skulle vara perfekt till rostfritt stål. Det vet jag att det är för jag har nämligen putsat kåpan, åtminstone en gång de senaste åren. 


5. Putsa vardagsrumsfönstret och motsvarande orgelrumsfönster innan det blir för kallt.

Jag har ju en fenomenal fönsterputsare, Kärcher, som nästan gör jobbet själv så det tar inte så lång tid. 


6. Klippa bort blommorna på lavendeln.

Det är ju så mycket enklare än att vänta tills de är borta. Det får bli "te vecka".




7. Städa garderoberna och hänga ut kläder på innergården samt lägga undan sommarkläderna.

Det hade jag ju kunnat göra nu när det har varit så fina dagar. Förstår inte varför jag har glömt bort det?

Fast nu vet jag vad det beror på. Det är min nya hobby - att hälla ut färg på en canvas - som har upptagit all min lediga tid. D.v.s. när jag inte spelar mitt pianopass eller gör mina fransklektioner på mobilen. 


Det kombinerade gäst-orgel och målarrummet är i alla fall städat. 

måndag 6 september 2021

1858 Äpplen

För några dagar sedan knackade en av grannpojkarna på dörren och frågade om jag ville ha äpplen. I famnen hade han en stor plastpåse full med vackra äpplen och päron. Jag blev förstås väldigt glad, älskar hemlagat äppelmos.


 Bilderna går att klicka större.

Det blev en gammaldags äppelkaka och några burkar äppelmos. Tur att det inte är varje dag som jag får sådana gåvor - hade inte varit bra för figuren. 


Äppelkakan gjorde vi av med, Kent och jag på två dagar. Jag bakade den på gammaldags vis med receptet från min gamla Vår Kokbok med "fin sockerkaka" som jag petade ner lite äppelskivor i som jag först rullat i socker och kanel.  


Min gamla kokbok hänger med fortfarande. Det syns att den är flitigt använd. Men så har den också 47 år på nacken. 


Den ges tydligen fortfarande ut fast med lite gladare omslag!


lördag 4 september 2021

1857 Septembernytt från Bonniers Veckotidning nr 39 1926

 

Omslagsbilden är gjord av Artur Nilsson 1900-1988 och som man kan läsa mer om här. Bilderna går att klicka större.

Priset på den här tidningen är 65 öre vilket motsvarar ungefär 20 kr i dagens penningvärde. Jag tyckte att det verkade billigt och googlade på vad en "tjänstekvinna" utan mat och logi kunde tjäna per månad 1926. Det visade sig vara 35 kr. Då kan man ju förstå att det inte är den kategorin människor/kvinnor som tidningen vänder sig till. 

Tidningen har två hela sidor med bara foton på hur folk med adliga namn och titlar roar sig. Rubrik: "På weekend med Sveriges Upper Ten". Bland bröllopsfotona finns t.ex. en fröken Wachtmeister som gifter sig med en greve Trolle. I denna upplaga är det förresten ovanligt många foton på adelsmän och dito damer.

Men det finns mycket som är läsvärt. Teaterrecensioner bland annat. Här sågar Erik Lindorm Evert Taube. Han skriver:" Men på Vasateatern, i en bred och anspråksfull ram, kom Evert Taube ömkligen till korta. Både som författare och sångare. Han som brukar bereda oss glada stunder, beredde oss här ledsamma timmar. --- Teatergroggen som tåligt stod och bidade på alla bord hade stora likheter med hr Taubes 'Musikaliska Lustspel'. Båda voro svaga och föga berusande." 


Men det som framför allt är av intresse för mig i tidningen är den omfattande intervjun med Victor Sjöström. Om honom visste jag ungefär bara att han var en berömd svensk regissör under 1900-talets första hälft. Men att han även gjort en lysande karriär i USA hade jag ingen aning om. Sjöström hade med sin familj åkt hem till Sverige efter tre år i Los Angeles för att fira semester på sitt sommarställe på Edlunda, en ö i Stockholms skärgård.


Hans tredje fru Edith Erastoff-Sjöström tar här foto på sin man och döttrarna Caje och Guje. (Döpta till Carin och Gun.)

Reportern har nosat upp var Sjöström med familj befinner sig trots att Sjöström gjort allt för att hemlighålla sin vistelse. Han blir inte alltför vänligt mottagen när han dyker upp med Vaxholmsbåten och med en fotograf i hälarna, men det ordnar sig efter en stund och Sjöström och hans fru bjuder på sig själva genom att snällt svara på intervjufrågorna. 


Svampplockning, fiske och utflykter med båt tillsammans med familjen är de största intressena för Victor Sjöström på semestern.


Reportern frågar fru Sjöström hur det är att vara gift med en berömd filmregissör. Hon svarar:" Förfärligt, man är alltid ensam, och hade jag inte barnen vet jag sannerligen ej hur det skulle gå." Hon berättar vidare att de bor i Santa Monica, en förstad till Los Angeles där flera svenskar också bosatt sig. 
"Bland dem nämner fru Sjöström främst den danske regissören Simon Gade och hans svenskfödda fru, f. operasångerskan Carin Gillberg, Mauritz Stiller, Lars Hansson och Karin Molander samt  Greta Garbo, vilka alla slagit sig ner i Santa Monica."


"Fru Sjöström, fröken Garbo, hrr Stiller och Sjöström göra då och då en tripp ut i naturen per bil."

Victor Sjöström berättar att familjen ska återvända till USA i oktober. Han har kontrakt med Metro Goldwyn Mayer ytterligare två år som regissör. Hur det blir sedan vet han inte eftersom ingenting är bestämt på längre sikt. Men vi, som sitter med facit, vet ju att han så småningom kom tillbaka till Sverige men att han mest arbetade som skådespelare efter det. Det kan man läsa om i länken ovan. 

Några tecknade bilder från höstens mode tar jag med som vanligt. 




Annonsen på omslagets sista sida väcker upp nostalgiska minnen. Min mamma hade en period då hon alltid lagade Jell-o som efterrätt. (Antar att det överensstämde med de tillfällen hon bantade.) För efterrätt var ju obligatorisk till middagen på den tiden jag var ung.