841 Veckans meny och lite pojkkläder.

Vet man inte vad man ska ha till lunch och middag denna vecka, kommer här ett förslag till matsedel. Med lite extra grönsaker till blir den helt näringsriktig. Den tar också tillvara på överblivna rester och stöper om dessa i nya kulinariska rätter. Samtliga bilder är från Bonniers Veckotidning 27 september 1924.

Lunch och middag till alla veckans dagar. Från Bonniers Veckotidning 27 september 1924. (Bilderna går att klicka större.)

Ganska fina recept - kanske värt att pröva. Inte alltför krångliga. 

När husmodern inte lagade mat fanns det mycket annat att göra. Som t.ex. att sy barnens kläder. Pojkarna i tonåren skulle gärna ha kavaj och golfbyxor med matchande knästrumpor. Här är ett exempel på en sådan gosskostym.

Den här modellen är både praktisk och trevlig enligt fru Emmy Arborelius. Observera de eleganta och välborstade skorna!

Byxorna sedda bakifrån.

För de mindre pojkarna var sjömanskostymen obligatorisk. De slapp rosett som däremot var obligatorisk för de små flickorna. Beatles var inte de första med sina frisyrer...

En Husqvarna symaskin fanns i hemmen 1924. Om man inte hade köpt en Singer, som också var ett stort märke. Här gör man reklam för att symaskinen är av ett helt svenskt fabrikat.

Man undrar när den stackars husmodern fick någon tid över för sig själv. Det antogs så i alla fall eftersom man ger tips om hur man kommer tillrätta med sitt rufsiga hårburr. Något att ta efter kanske för den kortklippta? 

Har man ett stort huvud kan det se mindre ut med de här tipsen. Allvarlig är ju inte så svårt att vara men att näsan ska vara rak och starkt befäst är möjligen lite knepigare. Intressant att färgen "mauve" är uppkallad efter malvan. Det kunde man väl kanske ha gissat. Nu vet man ju i alla fall exakt vilken valör färgen har. (Jag fick lära mig på målarkursen att det heter "valör" och inte "nyans" som jag alltid sagt tidigare.)

Verkar lite besvärligt att trensa hårtestarna där bak - men det gäller att inte ge upp...

840 Einar Beyron

Einar har namnsdag idag och det får mig som alltid att tänka på Einar Beyron, som, tillsammans med hustrun Brita Herzberg ofta var gäster hemma hos mina föräldrar på 50- och 60-talet. Einar Beyron var stor hjältetenor och charmör under 30- och 40- talen. Operasångare och hovsångare men gjorde också stor lycka som operettsångare.

Min mamma hette visserligen Mimmi med två m, men Einar tänkte väl på Mimi i Bohême.

Han förkommer ofta i mina gamla veckotidningar med bild och recension från senaste framträdandet. Den sista stora rollen han gjorde i början på 50-talet på Oscarsteatern, var som Danilo i Glada Änkan. Föräldrarna och jag var inbjudna till föreställningen och jag kommer fortfarande ihåg Einar, när han gjorde entré i hög hatt och slängkappa med sången, Så går vi till Maxim. Han fick fantastiska applåder, kommer jag ihåg och jag var stolt över att han hade blivit en vän till familjen. Det är kanske därifrån jag har fått min faiblesse för män i slängkappor...

Brita gjorde vid ungefär samma tid sitt sista framträdande i operan Mutter Courage. Efter det åkte paret gärna runt och hälsade på vänner och bekanta i samband med att de uppträdde i någon kyrka eller någon välgörenhetstillställning. Det var nu som mina föräldrar kom in i bilden. Britas syster Greta var sedan lång tid tillbaka mycket god vän med min mamma, och en kväll bjöds hovsångarparet och systern med make på supé tillsammans med några andra skådespelare från teatern. Det blev upptakten till en lång vänskap som inte slutade förrän Brita och Einar gick bort. Einar 1979. Här kan man läsa mer om honom.

Det var alltid fest när de kom och hälsade på. Mamma lagade en god middag och pappa tog fram bästa vinet och konjak till kaffet. Efter det brukade Einar och min pappa sjunga duett till mammas ackompanjemang. Lite senare på kvällen fick jag ofta ackompanjera Einar när han sjöng sina gamla örhängen från operettens värld - t.ex. Vilja, o Vilja och Så går vi till Maxim. 

Min mamma var ingen gehörsspelare, så där fick jag rycka in. En sång som jag var väldigt förtjust i och som han också tyckte mycket om att sjunga var Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda med text av Karlfeldt. Jag fryser fortfarande när jag hör den. Kanske var han lite förtjust i mig eftersom han alltid stod och tittade mig djupt i ögonen när han sjöng den. Jag var ju i tonåren vid den tiden.

Einar Beyron var en fin man, drack aldrig för mycket och uppträdde alltid chevalereskt och trevligt. Jag minns honom med glädje!

Uppdatering:
Jag glömmer heller aldrig första gången Brita Herzberg med make var bjuden på fest hos mina föräldrar - då var jag bara 12-13 år - och hon kom in i mitt rum när jag lagt mig. Min mamma hade tydligen sagt något om att jag gärna ville bli skådespelare - vem ville inte det på den tiden?

"Om du kommer in vid teatern får du gråta mycket" sade hon mycket melodramatiskt med sin vackra och skolade operaröst. Förmodligen hade hon egen erfarenhet av det...

839 Agda Groth till minne

Mina gamla Charmetidningar bereder mig mycket nöje som mina bloggläsare kanske har märkt. Jag är också väldigt förtjust i de omslagsbilder som redaktören för tidningen, Agda Groth, har ritat och målat. Det står mycket lite om henne på nätet, bara att hon var redaktör för damtidningen Charme åren 1921-30. Jag fick idén att själv måla av några av hennes omslagsbilder, som bara är i en färg, svart och vitt. Hoppas hon inte tar illa upp i sin himmel. Bilderna går att klicka större.

Dam med papegoja.

Dam med mask.

Dam med herre i sin hand. 

838 Höst- och vintermode

Även om det inte är vinter än så är hösten här och med den funderingar på hur vi ska se ut och vilka kläder som kanske behöver inköpas. Här är därför lite tips, både på kläder, hattar och frisyrer.

Vi kanske behöver fler lampor nu när det blir allt mörkare ute. Igår var det ju höstdagjämning, så idag är natten lite längre än dagen. På bilden en lampa som ger bra ljus för bok- eller som här tidningsläsning.  Charme 15 sept 1928. (Bilderna går att klicka större.)

Kanske något för nyårsafton? Charme 15 sept 1928

Några vardagsklänningar. Charme 15 sept 1928

Även hatten är viktig. Charme 1 okt 1928

Här är några exempel på frisyrer för den som funderar på att lägga sig till med en ny sådan. Man får dock inte glömma att örat ska lämnas bart!  Charme 1 okt 1928

Charmme 1 okt 1928

837 Stockholmsbesök i september

Nu är det några dagar sedan jag kom hem från Mälarhöjden i Stockholm där jag varit barnvakt några dagar. Både Mirren och Mirrmaken var i Warszawa samtidigt, fast på olika konferenser och bodde även på olika hotell! Farmor och farfar tog hand om fyraårige Caspar och tvååriga Clarissa och jag om sexårige Casimir. Han har just börjat i förskoleklass och behövde följas till skolan och hämtas på eftermiddagen.

Han cyklade i förväg med blixtens hastighet, men väntade snällt på sin mormor vid övergångsstället på gatan. Det enda jag behövde göra var att gå in och pricka av honom på en lista. Ordning och reda på den skolan.

Casimir på hemväg från skolan. (En del av bilderna går att klicka större.)

Det innebar att jag hade hela dagen ledigt. I onsdags hade jag stämt träff med min bloggvän Eleonora, som hade besökt oss i Söderköping under Gästabudet. Här har jag skrivit om det. Som vanligt var det alltid lika trevligt att träffa henne och vi började med att äta lunch på Åhléns restaurang, som serverade en alldeles utomordentligt god laxpudding som dagens rätt till ett hyfsat pris.

Efter det gjorde vi sällskap till Kreatima där jag fyllde på mitt färgförråd. Sedan gick vi Drottninggatan fram till Gamla Stan och Storkyrkan där jag ville se några änglar av en polsk träsnidare. De var till försäljning i Storkyrkans affär men kostade lite för mycket att inhandla efter min sejour på Kreatima.

Många turister fortfarande i Gamla stan.

Bilden har Mirren tagit.

Sedan visade mig Kerstin alias Eleonora Finska kyrkan och den fina innegården bakom den. Hon är ju gammal stockholmska och vet mycket om Gamla Stan. Själv har jag bott på Järntorget i ett och ett halvt år, men aldrig vetat om att Finska kyrkan fanns mitt emot slottet. Inte heller visste jag att landshövdingen och hovet bodde i husen bredvid.

Finska kyrkan ligger mitt emot slottet. Huset till vänster tror jag är residenset som håller på att renoveras.

Kerstin framför Den lille järnpojken - Sveriges minsta staty - av Liss Eriksson.

Närbild av den lille pojken som brukar få en halsduk på sig när det är vinter. Nu låg det ett Mariekex under bordet.

19954-55, när jag bodde på Järntorget i Stockholm fanns inte statyn av Evert Taube eftersom han fortfarande levde då. Från huset hade jag utsikt över Den gyldene freden. 

På torsdagen åkte jag till Skärholmen där jag brukar gå och klippa mig när jag är i Stockholm. Salongen heter Clipso och ligger alldeles intill ingången när man kommer från tunnelbanan. Det är bara två hållplatser från Mälarhöjden och i Skärholmens centrum finns massor av affärer och varuhus.  Men behöver inte åka in till city för att hitta snygga kläder eller väskor t.ex.

Skärholmens centrum.

Clipso har Drop in och duktiga unga (och snygga) frisörer. Dessutom sparar jag en rejäl slant på att 

klippa mig där. För en ordinarie damklippning tar man 290 kr, men jag som är pensionär betalar bara 240 kr. Som hittat. Schamponering ingår om man önskar. Jag överger naturligtvis inte min fina damfrisering Hårlocken i Söderköping för den skull…(Haha, jag vet att Julia på Hårlocken läser bloggen!)

Sargon, som klippte mig och jag i lite kortare frisyr.

På kvällen lade Casimir och jag pärlplattor. Han är duktig på att lägga pärlor efter ritning. Han gjorde ett flygplan och jag en fjäril. Flygplanet blev exakt efter ritningen, men jag glömde förstås att fotografera den så här kommer en bild av en annan komposition, en drake. Den har han gjort efter egen ritning.

 Casimirs egenhändigt komponerade drake.

Casimir är en fena på att klättra...

836 Utflykt till Värmland igen

Åkte återigen på utflykt till Värmland i helgen för att ta hand om ett dödsbo och städa upp inför en eventuell försäljning av huset. Detta ligger några mil från Karlstad uppe i skogen, med vacker utsikt över sjön Fryken och omgivet av en underbar natur.

Om man kunde få bort lite träd skulle man kunna se mer av sjön Fryken. (Bilderna går att klicka större.)

Huset är byggt 1804 och i köket finns, förutom en modern spis, en järnspis med en spiskupa, som varit med redan från början.

Huset är byggt 1804.

Den gamla järnspiseln med sin spiskupa finns kvar.

På hemvägen fick vi äntligen tid att besöka Gustaf Frödings Alster, som jag dittills bara sett på bild. Vi kom precis en timme efter att hantverkmässan stängt – kanske var det tur. Det enda som återstod av den var tomma stånd – den fortsatte väl på söndagen, antar jag – och ett långbord med olika sorters svampar. 

Alsters herrgård ligger underbart vackert nära Karlstad och Vänern.

Entrén till den vackra herrgården.

Här föddes vår nationalskald och växte upp. Som min svensklärare på gymnasiet sa.: "Hade han skrivit på engelska hade han varit lika berömd som Robert Burns och de andra världsberömda poeterna."

Alsters herrgård från andra sidan.

Utsikten därifrån.

Långbord med svampar i parken.

Den fantastiska ornäsbjörken vid Alsters herrgård.

835 Söderköpings Gästabud och bloggvänsträff.

Gycklare på Hagatorget. Kerstin i rosa jacka i mitten på bilden. Bilderna går att klicka större.

I helgen som gick var det - för åttonde året i rad -  åter dags för årets största händelse i Söderköping, Söderköpings Gästabud. I år var det extra trevligt att besöka gästabudet eftersom vi gjorde det tillsammans med bloggvännen Eleonora, alias Kerstin Bridgeman-Williams.

Servering på Fiskartorget.

Jag tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att bjuda ner Kerstin till Söderköping, i synnerhet som jag tror att hon bara åkt förbi staden på väg till Öland tidigare. Hon kom redan på fredagseftermiddagen till Norrköping och hann med att se kaktusplanteringen i verkligheten och industrilandskapet genom bilfönstret. Programmet på lördagen bestod främst av ett ett besök Sankt Laurentii kyrka, där minnet av kröningen av kung Magnus och drottning Märta 1302 firades.

Kyrkan börjar att fyllas. Kerstin och jag på tredje bänken.

Kören, som sjöng medeltida hymner på plats.

Vi kom i god till till kyrkan och fick bra platser. Vår gemensamma bloggvän Marianne, alias Bloggblad, var på plats i kören innan själva inmarschen. Många av personalen i Söderköping Sankt Anna församling var med i hovet och huvudpersonerna kände man igen från Teather Suthercopi, som har föreställningar i Forsemanska gården under sommaren.

I väntan på kungaparet.

Det nykrönta kungaparet.

Uttåg ur kyrkan.

Utanför kyrkan fanns det som vanligt en samling av medeltida krämare och hantverkare. Intressant att se hur man svarvade för hand och växtfärgade garner. Väldigt många människor var utklädda i mer eller mindre tidstypiska medeltida kläder, vilket bidrog till den härliga stämningen i stan. Trafiken i hela innerstaden var förstås avstängd och det var skönt att kunna gå lite som man ville utan att ta hänsyn till några bilister.

Den här mannen svarvade med en svarv som han skötte med foten och med snören som han lindade kring träbitarna.

Korgflätning. Växtfärgning i bakgrunden.

Riddare flankerad av två små prinsessor. Hoppas att de har berättat för sina föräldrar att de gärna ville vara med på min blogg.

Vädret var det allra bästa och efter kröningen tog vi en promenad upp till Kanalen och vidare genom Brunnsparken. Jag hade gjort färdig all mat i förväg, crèpes med svampstuvning på fredagskvällen och kycklinggryta till lördagen, så det var bara att värma när vi kom hem.

Kent och Kerstin på Forsemanska gården. Det åttakantiga huset i bakgrunden användes som häststall förr i världen. 

Kerstin och jag på Forsemanska gården. De små husen är numera bostäder för privatpersoner.

Promenad längs Göta Kanal.

En ovanlig syn vid kajen.

Efter maten kom Marianne och hälsade på. Det blev ett mycket trevligt möte. Kerstin och Marianne känner varandra väl genom sina respektive bloggar, men har aldrig förr träffats i verkligheten. Det blev tre timmars oavbruten diskussion.

Tre bloggvänner, Marianne, Kerstin och jag i vår trädgård.

På söndagen skulle jag spela i Östra Ny gamla, vackra kyrka och Kerstin och Kent följde med. Kerstin tyckte det skulle bli roligt att få höra mig spela, jag har ju berättat så mycket om mina äventyr som kantor på min blogg. Till lunch lagade Kent en god pyttipanna - som vanligt tjusigt upplagd med lök, svamp, morötter och potatis. Stekta ägg till. Efter lunchen var det så dags att skjutsa Kerstin in till Swebus i Norrköping. Jag var hes resten av söndagen, så mycket hade vi pratat...