1318 Träff med bloggvännen Eleonora

Förra veckan var jag uppe i Stockholm, träffade barnbarnen och roade mig bland annat med att träffa min kära bloggvän Eleonora alias Kerstin. Vi bestämde oss för att träffas i Skärholmen eftersom jag gärna ville besöka Myrorna där. Kerstin hade inte varit i Skärholmen sedan i början på 2000-talet så hon tyckte det skulle bli trevligt att se hur det såg ut idag.

I onsdags i förra veckan var det strålande väder och högsommarvärme. Bilden från Skärholmen. (Bilderna går att klicka större.)

Kerstin bredvid en av de vackra blomkrukorna.

Vi började med att äta lunch på Foodcourt och fastnade båda för laxpuddingen, som såg väldigt god ut. I priset ingick sallader och salladssåser samt kaffe och te. Prisvärt, tyckte vi båda.

Vi kom vid halv tolvtiden då det ännu inte kommit så mycket folk så det var gott om plats på restaurangen.

Laxpuddingen smakade alldeles utmärkt.

Efter att att vi ätit och pratat en god stund gick vi till Myrornas stora affär och stannade genast till på porslinsavdelningen där vi båda hittade något att ta hem. Helt onödigt förstås eftersom vi har överfullt med prylar hemma redan. Kerstin hittade en glasskål och jag en vas för 25 kr styck - det går bara inte att motstå.

Valet för Kerstin stod mellan den här lilla glasskålen...

... och denna, som hon köpte efter moget övervägande. 25 kr tror jag att den kostade.

Jag bestämde mig genast för den här fina keramikvasen för 25 kr. Helt intakt. Jag skulle få skjuts med Mirren hem till Mogata så det var inga problem att få hem den.

Den avdelning som jag är mest intresserad av är barnhörnan där det finns både leksaker, barnböcker och pussel. Förra gången jag var där hittade jag en sångbok för barn som ute i handeln kostar över 300 kr för 30 kr. Helt oanvänd också som många av böckerna här. Den här gången blev det två pussel och två barnböcker som tillsammans betingade ett pris på 91 kr.

Här kan man se lite av barnhörnan till höger i bilden. Den finns på det nedre planet. Bokavdelningen, för vuxna och som syns längre bort, är jättestor.

På fotot nedan kan man se vilka fynd jag gjorde - allt som allt betalade jag 91 kr. Pusslen har vi lagt, Lissan och jag, och där fanns alla bitarna med.

Nalle Puhs hörna måste vara ett förlagsexemplar eftersom den var innesluten i plast och helt oöppnad. Om Råttfångaren i Hameln har jag skrivit ett inlägg här.

Ett tidigare inlägg om Myrorna i Skärholmen kan man läsa här.

1317 Månadens illustratör augusti 2016 - Kate Greenaway

Catherine Greenaway, eller Kate som hon själv kallade sig, var en engelsk barnboksillustratör som levde mellan 1846 och 1901. Hon studerade vid Royal College of Art i London, som hade en särskild avdelning för kvinnor. När jag var uppe i Stockholm förra veckan besökte jag Myrorna i Skärholmen tillsammans med min bloggvän Eleonora.

Det här är bara pappersomslaget till boken som är lite slitet. Själva boken på sina 48 sidor med illustrationer på alla, verkar helt oanvänd. Samma bild finns på bokens pärmar, men trycket är bättre på omslaget. 25 kronor kostade den. Första utgåvan kom 1888. (Bilderna går att klicka större.)

Hos Myrorna finns det en liten avdelning för barnböcker, leksaker och pussel där jag alltid hittar något fynd att antingen ta hem till Mogata eller att ge till barnbarnen. Den här gången fick jag bland annat tag i en engelsk barnbok från 1965 - The Pied Piper of Hameln, Råttfångaren från Hameln - med illustrationer av Kate Greenaway och text av Robert Browning. Den som vill läsa hela den sorgliga sagan som upptecknats av bröderna Grimm kan kika här.

Händelsen utspelar sig 1284 i Hameln som hade invaderats av mängder av råttor. De åt upp maten för borgarna, gav sig på spädbarnen och fanns överallt i staden.

Råttorna gav sig på barnet i vaggan...

...och slickade slevarna som kocken lagade mat med.

De förstörde även damernas pratstunder.

En underlig man som presenterade sig som råttfångare dök upp en dag vid midsommartiden och lovade att mot en ersättning av 1000 gulden se till att råttorna försvann. Stadens borgmästare och övriga borgare lovade honom detta och råttfångaren tog då upp sin flöjt och började spela.

Alla råttor kom rusande ut ur sina gömställen och följde med råttfångaren ner till floden Weser där de drunknade. 

När råttfångaren sedan ville ha sina pengar skrattade borgmästaren honom rakt i ansiktet och sa att han på sin höjd kunde ge honom 50 gulden och ett stop öl. Råttfångaren gick sin väg arg och besviken över sveket. Några dagar senare var han tillbaka, nu utklädd som jägare. Han började spela och denna gång var det barnen som följde med honom i stora skaror. Alla föräldrar var i mässan och kunde alltså inte hindra dem.

Barnen rusade iväg när det fick höra de underbara flöjttonerna.

Här är några av de 130 barnen som följde med råttfångaren från Hameln och försvann.

Råttfångaren gick med barnen ut genom östra stadsporten och sedan var det ingen som såg dem någon mer gång. Bröderna Grimm berättar att alla barnen i staden - 130 stycken försvann till stor sorg för stadens invånare.

Jag har tidigare skrivit om Kate Greenaway där jag berättar om hur hon skapade ett klädmode för barn med inspiration från sent 1700-tal. Här kan man läsa det inlägget.

Catherine "Kate" Greenaway. Bilden från nätet.

1316 Coro Le Viole och avtackning av Åsa Ström Broman

Helgen har varit mycket intensiv med både körkonsert i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping på lördagskvällen och avtackning av vår mycket omtyckta kyrkoherde Åsa Ström Broman på söndagen. Sommaren 2015 var Sankt Laurentii kyrkokör och besökte den lilla byn Torsa i Italien. Torsa, som inte ligger så långt från slovenska gränsen är tydligen så litet att den inte går att hitta på nätet mer än på en karta.

Även om byn är liten blomstrar musiklivet där. En av medlemmarna i kyrkokören som ursprungligen kommer från  Torsa, tog kontakt med sin gamla kör, vilket resulterade i att kören var välkommen dit förra sommaren och även att sjunga tillsammans med Coro Le Viole i en gudstjänst i byn. Resan blev en stor succé och den italienska kören inbjöds att komma till Söderköping påföljande sommar.

Coro Le Viole från Torsa i Italien sjunger i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Dirigenten heter Valenta Bott. (Kent tog nästan alla bilderna som går att klicka större.)

Och nu var de här - en härlig, mycket ungdomlig damkör plus en herre. Konserten inleddes med några sånger av kyrkokören och efter det framträdde Le Viole med ett fullspäckat program som förutom härlig körmusik bjöd på en del överraskningar. Alla sånger framfördes helt utan noter, vilket gjorde att alla koristerna hade full koll på sin dirigent. Det är sällan man ser en sådan sångglädje som denna italienska kör uppvisade.

Kören bjöd på en del överraskningar. De äldre av de  tre små flickorna sjöng med i alla sångerna och även den allra minsta sjöng med ibland.

Konserten avslutades med att Coro Le Viole och Sankt Laruentii kyrkokör sjöng tillsammans. Charlotte, som är körledare för kyrkokören dirigerar. 

På söndagen var det avtackning av vår mycket kära och omtyckta kyrkoherde, Åsa Ström Broman, som lämnar församlingen efter två år. Hennes man är redan på plats i svenska kyrkan i New York och Åsa kommer också att flytta dit. Hon kommer att ha en halvtidstjänst och åka till olika platser i Sydamerika i treveckorsperioder.

Sankt Anna Vokalensemble sjöng vackert vid mässan i Sankt Laurentii kyrka på söndagen. Min bloggvän Bloggblad är med i båda körerna och här står hon längst till höger. 

Vid mässan medverkade - förutom Coro Le Viole och Sankt Laurentii kyrkokör - Sankt Anna vokalensemble. Åsa avtackades i vederbörlig ordning i slutet av mässan och fick en vacker stola i present av församlingen och även gåvor av den gästande kören.

Åsa med den nya stolan i handen som hon står i begrepp att prova.

Åsa i sin nya stola.

Efter mässan var det mingel i församlingshemmet med hemlagade pajer och kaka till kaffet. Det var så många som följde med att man inte dukat fram mer än några bord utan de flesta stod vid ett långbord eller andra småbord och åt. Flygeln fick också tjänstgöra som bord. Det var många som ville tacka Åsa och överlämna presenter vid kaffet. Även vår nye kyrkoherde, Ola Linderoth, var där och höll ett fint tacktal till Åsa, där han berättade att det var hon som hade tipsat honom om kyrkoherdetjänsten i Söderköping.

Många var med på lunchen i församlingshemmet efter mässan. 

Kent i egenskap av kyrkofullmäktiges ordförande överlämnar en pärm med foton, som han tagit själv, på alla som jobbar i församlingen. Min bror Gunnar, ordförande i kyrkorådet, övervakar det hela.

Efter många tårar och kramar fick Åsa äntligen ro att sätta sig ner och dricka sitt kaffe i lugn och ro. Vi kommer att sakna henne - samtidigt kommer vi väl att ses igen nästa sommar då hon och hennes man återvänder till sitt sommarställe i Sankt Anna skärgård.

Min vän och korist Asta, kyrkvärden Clas-Börje och jag hade tillskansat oss bra platser vid ett av de få borden med stolar och hade full utsikt över lokalen och överlämnandet av presenterna.

Kent spelade in en sång med Coro Le Viole under konserten på lördagen i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping.

1315 Min egen lösning på konstqiz 1

Konstnärerna som jag visat här på i mitt inlägg Litet konstquiz 1 är

1. Henri de Tolouse Lautreck
2. Paul Sezanne
3. Pablo Picasso
4. Henri Matisse
5. Paul Gaugain

Samtliga är fransmän utom Picasso som är spanjor. Så enkel var min egen lösning och Maggan gissade också det. Jag försökte lägga ut målningar som man inte ser så ofta och sådana där inte artistens namn stod i ena hörnet. Fast Matisse missade jag eftersom namnet stod i högra hörnet när jag tittade närmare efter.

En tavla av Pablo Picasso som åtminstone jag inte har sett tidigare.

Det var ju han som gjort collaget som Olgakatt tyckte skulle bort eftersom det var det enda bland alla oljemålningarna. Både Ingrid och Veiken tyckte det också eftersom den skilde sig från de andra målningarna. Jag hade inte ens tänkt på det, bara att det var Matisse. Men det är ju en utmärkt lösning också förstås.

PettasKarin tyckte att Picassotavlan skulle bort eftersom den skilde sig från de andra, och det har hon ju rätt i! Eleonora ansåg att Gaugaintavlan skulle bort eftersom inga andra av tavlorna visade på en grupp människor utom Gauguains. Jag tycker det är så roligt med alla kluriga lösningar även om de inte stämmer med vad jag själv tänkte. Det är roligt att se målningarna från en annan vinkel än den egna.

Tack för att ni gissade, det blir inget pris för "rätt" lösning, bara äran - om det nu kan räknas som en sådan...

1314 Litet konstquiz 1

Nu har jag roat mig med att göra ett litet quiz igen. Här kommer några bilder på målningar av några av mina favoritkonstnärer. En av bilderna ska bort och varför i så fall? Jag ser fram emot många olika lösningar - det är alltid lika spännande att ta del av dessa även om det inte är den lösning jag har tänkt mig.

Bilderna är alla från nätet och går att klicka större. "Rätt" lösning senast måndag för sen åker jag upp till Mälarhöjden och barnbarnen några dagar.

1313 Kök och Käk i Söderköpings medeltid.

En väldigt trevlig och intressant och alldeles gratis historielektion fick jag i tisdags när jag hade ett ärende på Stinsen, vårt fina bibliotek här i Söderköping. Jag hade väl tittat lite på affischen men inte mer - har nästan alltid bråttom när jag är där.

Passa på att se den fina utställningen innan den försvinner den 26 augusti om du inte redan var sett den. (Bilderna går att klicka större och är alla tagna på utställningen.) 

Utställningen visas på bibliotekets övervåning och jag är väldigt glad över att jag hade en stund över så jag kunde se den innan Kent skulle komma och hämta mig. En fantastiskt fin och välgjord liten utställning som handlar om vad man åt och drack under medeltiden och hur man gjorde det. I nedanstående inlägg berättar jag vad som står på pappersgobelängerna som utställningen är uppbyggd kring.

Bröd och gröt var basföda och som synes åt man mycket mer av det på medeltiden. Den arbetande befolkningen skulle äta grovt bröd medan överklassen åt vitt bröd. 

Eftersom man hittat matrester och ben efter måltider och dessutom har många bilder som visar vad man åt kan man vara ganska säker på hur det medeltida kosthållet såg ut. Det var givetvis skillnad mellan de olika samhällsklasserna. Men man levde tydligen förhållandevis bra om man utgår från kroppslängden. Den var högre på medeltiden än på 1700-talet och först 1920 är man tillbaka till medeltidens kroppslängd.

Bilden från 1300-talet och från Hausbuch Mendels i biblioteket i Nürnberg. 

Den som står bakom utställningen är Monica Stangel Löfvall. Den är uppbyggd kring vissa teman bland annat Mathållning, Bröd och Gröt, Vin - Öl - Sprit och Matlagning. Lättlästa och tydliga texter inramade av bilder finns på hängande pappersgobelänger runt om i rummet. (Ge mig gärna ett bättre namn på dessa!) Ett bord mitt i rummet visar olika matvaror i papier maché och ett uppstoppat vildsvin får symbolisera att man tog till vara på allting på grisen. Även på andra djur togs allting tillvara, läser jag. Öron, testiklar, juver, tunga, nos och svans t.ex.

Den här utställningen borde vara väldigt intressant för skolbarn på mellanstadiet men då kanske man borde göra ett litet papper med frågor som barnen fick leta sig fram till svaren på genom att läsa på väggtexterna. Jag är ledsen över att mina barnbarnspojkar inte fick tillfälle att se utställningen.

Man fastade också ideligen. Det innebar att man inte fick äta kött, men väl fisk och ost. Allting som simmade ansågs som fisk och man åt även bäver under fastan. Vardagsmaten var bröd, gröt och välling, ärtor och kål, kokt salt kött eller salt torkad fisk. Jag läser just nu Vibeke Olssons arbetarromaner om Bricken på Svartvik och jag slås av hur lika medeltidens kosthåll var för sågarbetarna i slutet av 1800-talet. Den största skillnaden var väl att man inte drack kaffe under medeltiden och att man använde socker.

På det uppdukade bordet finns bland annat salt sill, gröt och bröd. 

Det enda sötningsmedlet var honung. Det ansågs också vara ett läkemedel. (Honung i en kopp varm mjölk gör att jag brukar somna omedelbart om jag har legat sömnlös en längre stund så det kanske ligger något i det.)

Socker började inte importeras förrän på 1300-talet. Det kom från sockerrör och var mycket dyrt. Inte förrän på 1800-talet började man odla sockerbetor i Sverige.

Här säljer en man kryddor på torget. Det var också dyrt. Pepparkakor var populärt och på medeltiden innehöll dessa verkligen peppar. Öl var den vanligaste drycken bland den arbetande befolkningen. Vatten ansågs skadligt att dricka. Överklassen drack vin som ansågs vara väldigt hälsosamt.

Kul var också att läsa om hur en värdinna på medeltiden skulle uppträda. 

Fisk var en viktig proteinkälla och den saltades ner, torkades eller röktes. Man fiskade med nät, krok, harpun, håv och ljuster.

Det här är bara ett litet axplock av allt som fanns att läsa och titta på på utställningen. För skolorna vore det väl i så fall bra om den sattes upp igen någon gång - då under skolperioden och inte som nu under semestern när alla barn har lov.

1312 Mitt livs första potatisskörd

Ja, det är ju något som måste dokumenteras. I vårt lilla trädgårdsland på husets västra sida har det på sin höjd växt upp några gräslökstuvor tidigare. Allt som jag planterade där vissnade om det överhuvudtaget alls kom upp.  Kanske berodde det på att rutorna med jord ligger utom synhåll för oss för det mesta eller för att jag inte gallrade tillräckligt. Eller vattnade.

Här tänkte jag att det skulle bli ett litet potatisland. (Bilderna går att klicka större.)

På försommaren när jag skulle skala potatis en dag var alla potatisarna fulla med ögon och en del hade små ålar också. Varför inte, tänkte jag och grävde upp alla tistlar som växte i landet och satte ner två potatisar i varje ruta.

 

Nu  var det bara att vänta.

Efter ett par tre veckor tittade det första skottet upp och sen växte det bara på. Vattnat har gjorde vi varje dag också och blasten blev högre och högre för varje vecka. Idag var det dags att skörda, tyckte vi. Och döm om vår förvåning när Kent fick ihop en halv hink potatisar av de fyra små som jag pillade ner. Vi åt dem med god aptit till middag idag och de smakade alldeles utmärkt.

Från de här två rutorna fick vi en halv hink med potatis.

Helt ekologisk potatis som smakade utmärkt gott.

Mirrfamiljen har sålt sitt sommarhus på Öland vilket bland annat har inneburit att vi blivit med liten segelbåt och stor studsmatta eftersom familjen redan har en sådan i Mälarhöjden. De små granntvillingarna Anton och Jesper är här varje dag och hoppar på den. Visserligen har de en egen studsmatta men tydligen är det roligt att hoppa på en annan ibland.

Lasern ligger på plats på innergården.

Stor och rejäl studsmatta. Kanske jag ska pröva?

Jag läste lite på Wikipedia om potatis och blev förvånad när det stod att Kina är det land som producerar mest potatis. Kommer inte ihåg om vi någonsin åt potatis när vi var där. Jag bodde också i Alingsås i mitt tidigare liv och fick lära mig att det var Jonas Alströmer som införde potatisen i vårt land. Det stämmer inte - man tror att det var hemvändande soldater från trettioåriga kriget som förde den med sig hem. 1658 är det belagt att Olof Rudbeck planterade potatis i Uppsala botaniska trädgård.

Jonas Alströmer har däremot bidragit till att potatisen blev allmänt spridd i Sverige. Den riktiga populariteten infann sig dock inte förrän på 1800-talet när man upptäckte att det gick att göra brännvin av den.

Grannkillarna Anton och Jesper i farten.