tisdag 31 maj 2016

1280 Det övergivna huset

Om man går på gångbanan längs landsvägen mot Söderköping cirka en kilometer hemifrån kommer man till det Övergivna Huset. Det har stått där tomt sedan vi flyttade till Mogata 1990 och säkert många år innan dess. Vet inte när landsvägen breddades eller kanske fick en ny sträckning så att husets ingång kom att ligga bara en meter därifrån.


Syrenerna blommar vid det gamla huset. (Bilderna går att klicka större.)

Det var kanske därför husets övergavs. Vem vill riskera att bilarna kör in i huset om det är halt? Inte särskilt praktiskt för en barnfamilj heller. När vi åkte förbi för någon vecka sedan såg jag att det fanns flera blommande äppelträd bakom huset. Eftersom jag ständigt är på jakt efter nya motiv att måla promenerade jag dit dagen därpå med kameran i beredskap.


Jag smyger mig in i trädgården bakom syrenhäcken.


De blommande äppelträden i trädgården.

Jag smög mig försiktigt in i trädgården bakom huset. Gräsmattan var en äng med de mest fantastiska förgätmigej-blomster jag någonsin sett. Stora vinbärsbuskar växte där också framför de blommande fruktträden. Maskrosorna lyste i det höga gräset. Den gula rapsåkern i bakgrunden fullbordade tavlan, som jag såg den i andanom.


Maskrosor och förgätmigej i gräset. 


Kanske någon sorts odlad förgätmigej - har aldrig sett så stora blommor tidigare. 

Får se om det blir något målat med det motivet. Äppelträden har väl blommat färdigt vid det här laget men bilderna har jag kvar.


Utsikt från landsvägen över rapsfältet.

måndag 30 maj 2016

1279 Klasskonsert för årskurs två på Lilla Akademien

Samma dag som Caspar hade sin klasskonsert som jag har skrivit om här, hade storebror Casimir, som går i tvåan, sin konsert på eftermiddagen. De stycken som han skulle spela tillsammans med sin klasskompis Louine som spelar klarinett var dels The Bridal, dels Danny Boy.


Mirrmaken och Clarissa på hemväg efter två konserter på Lilla Akademien. Det är inte konsertpublik 



Casimir på gitarr ackompanjerar Louine på klarinett i Danny Boy och The Bridal på tvåornas klasskonsert på Lilla Akademien 14 maj 2016.

Nu ska Lissan också få vara med för en gångs skull. Båda pojkarna uppträdde på skolans sång- och dansföreställningen med Lennart Hellsings visor på Musikaliska i februari. Då sjöng Casimir bland annat alla fem verserna på I Indialand bak Himalayas rand. Han tränade hemma för att kunna dem utantill och Lissan var inte sen att lära sig dem också. Här nedan sjunger hon tre av verserna om trollkarlen som till slut drack upp sig själv.



Clarissa, fyra år, sjunger I Indialand bak Himalayas strand hemma i köket i Mälarhöjden. 

fredag 27 maj 2016

1278 Besök i förskoleklassen på LA och oboekonsert.

Anledningen att jag åkte upp till Stockholm förra veckan var främst för att vara med på Stockholms Gosskörs våravslutning på fredagen och på Casimirs och Caspars klasskonserter på lördagen. (Casimir 8 och Caspar 6 år är de två äldsta av mina tre yngsta barnbarn och fyller 9 respektive 7 år i juli.) Att sen besöket utvidgades till nästan en vecka berodde på en konsert på Confidensen på Ulriksdals slott på söndagen och på en operaföreställning - Cosi fan Tutte - på operan på måndagskvällen.


Caspar i full fart på rasten. (Bilderna går att klicka större.)

Som en extra bonus fick jag vara med Caspar hela fredagen i förskoleklassen på Lilla Akademien. Morgonen gick åt att repetera sånger och Lappricka Pappricka av Lennart Hellsing, som klassen framförde suveränt tillsammans. Före lunch var vi i Änglaparken mittemot skolan där barnen fick springa av sig i Hökleken.


Här repeteras Lappricka Pappricka inför lördagens avslutande klasskonsert. Både svenska och matte står på schemat, visserligen med ett "lek" efteråt för säkerhets skull. Det har fått till följd att nästan alla i klassen redan kan läsa.


I Änglaparken.

Efter lunch var klassen inbjuden att övervara generalrepetitionen i årskurs 3 där man spelade teater, sjöng och spelade av hjärtans lust. Både Mozart, Vivaldi, bröderna Strauss och Purcel var närvarande i egna höga personer med peruk och fina kostymer. Barnen i klassen skulle nämligen spela stycken av dessa kompositörer på sin klasskonsert som följde efter tvåornas.


Här ställer barnen upp sig ordentligt på led innan de går in i skolan efter rasten. På morgonen hälsar fröken ordentligt på var och en och pratar lite med varje elev innan de går in i klassrummet.

Väl hemma igen bjöd Mirren på pannkakor  med hjälp av den nyligen införskaffade pannkaksmaskinen. Den är mycket populär och barnen brukar själva vända sina pannkakor vid bordet. Här tar dock Mirren det säkra före det osäkra. Inte särskilt mycket os heller konstigt nog.


Vid bordet från vänster Casimir, Jessica (ung superduktig violinist som bor hos Mirrfamiljen), Caspar, Mirren och Clarissa. 

På lördagen var det två klasskonserter. Klockan 10 skulle Caspar spela oboe ackompanjerad av klasskompisen Konstantin. Klockan 14 var det Casimirs tur att ackompanjera sin klasskompis på gitarr.

Caspars konsert gick utmärkt och jag var mycket imponerad av den lille pianistens lyhördhet i sitt ackompanjemang. När Caspar drog lite på tonerna var han med och anpassade sitt ackompanjemang därefter. Hela klassen imponerade ockå med sin samstämmiga Lappricka, Pappricka av Lennart Hellsing och genom att sjunga Broder Jakob i kanon.


Alla barnen fick var sin minisolros som tack efter klasskonserten.

Glädjen var stor när alla barnen fick var sin minisolros. Klockan 14 var vi tillbaka i skolan för att lyssna på Casimir som spelade gitarr tillsammans med Louine som spelade klarinett. Han hade varit lite nervös innan men allt gick bra även denna gång. De får sin egen videosnutt i nästa inlägg.



Barnen i förskoleklassen sjunger Broder Jakob på avslutningskonserten på Lilla Akademien. Caspar med händerna i fickorna...



Caspar spelar Star Wars på förskoleklassens avslutningskonsert på Lilla Akademien. Han ackompanjeras av klasskompisen Konstantin på flygeln.

tisdag 24 maj 2016

1277 Månadens illustratör maj 2016 - Dr Seuss

Den här amerikanske författaren och illustratören hade jag ingen aning om att han fanns till förrän min bloggvän Annika i Californien nämnde hans namn i en kommentar i samband med en annan av månadens illustratörer. Jag blev givetvis intresserad och läste vad som fanns på nätet om honom.


Den första barnboken som skrevs av Dr. Seuss. (bilderna går att klicka större.)

Theodor Seuss Geisel föddes 2 mars 1904  i Massachusetts av tyska föräldrar och dog i Californien 1991, 87 år gammal. Som författare kallade han sig först för Seuss, (det engelska uttalet är /sju:s/) men la så småningom till Dr. när han blev hedersdoktor vid ett universitet. Hans föräldrar hade för övrigt velat att han skulle bli läkare, berättade han. Vid sin död hade hans böcker sålts i över sex miljoner böcker som översatts till 20 språk.

Geisel hade en lång karriär före andra världskriget som politisk tecknare, serietecknare, illustratör och författare men hans största berömmelse kom efter kriget med en serie barnböcker. Det är en rätt fantastisk historia som ligger bakom dessa .

1957 publicerade tidningen Life en artikel om bristande läskunnighet bland skolbarn. Man drog slutsatsen att barnen inte kunde läsa därför att skolböckerna var så tråkiga. En rektor Spaulding, som hade hand om en avdelning inom utbildningssektorn, sammanställde då en lista över 348 ord som han tyckte var viktigt för de yngsta eleverna att kunna. Han utmanade Geisel att skriva en barnbok bara med dessa ord och som barnen inte kunde sluta att läsa. Geisel lyckades få ner antalet till 238 av orden som Spaulding gett honom och nio månader senare kom The Cat in the Hat. 




Katten hittar på massor av bus som gör barnen närmast förskräckta men allt är i sin ordning när deras mamma kommer hem igen.

Texten är på vers och mycket fantasifull och kunde läsas av nybörjare efter ett tag. Det blev omedelbart en succé och följdes av många andra liknande böcker. Den som vill läsa mer om denna intressanta illustratör och författare kan titta här.



En av böckerna som översatts till svenska. Fler böcker hittar man här.

Dr Seuss böcker blev dock aldrig någon framgång i Sverige trots att de fortfarande idag är populära i engelsktalande länder. Lite synd, tycker jag, att man inte använder någon av böckerna till nybörjarna i engelska. Det är väldigt roliga och språket är som sagt enkelt och rimmat.




 Borde vara ett bra sätt att lära sig det engelska alfabetet på.

måndag 23 maj 2016

1276 Kultur i Skymning

Varje år en lördagskväll i maj anordnar Söderköpings Konstförening en konstrunda i vår lilla stad med titeln Kultur i Skymning. Alla konstnärsateljéer och även kyrkan är öppna mellan klockan 18 och 23 och samtidigt kan man gå en tipsrunda med en tipsfråga att svara på på varje ställe. Man kan vinna priser i form av tavlor och keramik, vilket brukar locka ganska mycket folk. (Kent tog de flesta bilderna i det här inlägget.)


Några av besökarna som deltog i vår egen tipspromenad i Vidarlokalen på Munkebrogatan i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Vi, som är ett gäng som kallar sig för Söderköpingsmålarna, fick inte vara med i den allmänna tipsrundan - vi är ju bara glada amatörer bevars - så vi anordnade själva en egen liten tipspromenad i Vidarlokalen på Munkebrogatan, där vi hade vår utställning. Det var uppenbarligen populärt eftersom vi hade många besökare under kvällens lopp. Alla vi som deltog i utställningen hade också skänkt var sin tavla som pris.


Britt i färd med att hänga sina tavlor i Vidarlokalen på eftermiddagen.

Vi var där redan vid tretiden på eftermiddagen för att göra lokalen i ordning och hänga våra tavlor. Nina hade ordnat med dricka och tilltugg och hade även gjort en banderoll som hängdes upp utanför ingången. Söderköpingsmålarna med stora bokstäver.


Nina hade både ordnat drycker och annat tilltugg för hugade besökare. Hon hade också gjort frågorna till vår egen tipspromenad.


Nina bredvid sina tavlor. Hon är inne i en "djurperiod" just nu som synes.


Inger målar landskap, blommor och fåglar.


Gunilla har målat sedan hon var nio år och är vår nestor i målarcirkeln. Hon har haft många utställningar själv genom åren. 


Marianne målar både i akryl och i akvarell. Motiv från landskap och från skärgården. 


Vår nyaste och yngsta Söderköpingsmålare är Jali som kommer från Afghanistan. Han är 15 år och redan en duktig konstnär enligt min mening. Jali målar i olja till skillnad från oss andra som målar i akryl.

På fredagkvällen kom jag inte i säng förrän efter midnatt eftersom Kent och jag tillverkade ramar till sju av mina tavlor som jag skulle ha med på utställningen. Lördagsmorgonen tillbringade jag med att måla ramarna vita. Här nedan kan man se resultatet.


Här är framsidan av min utställningsskärm.

Stegeborgs slottsruin på staffliet. Jag upphör aldrig att fascineras av detta motiv. Översta tavlorna på skärmen är målade utifrån foton som jag fått av Kerstin på Öland. Tack Kerstin! Även det lilla huset till höger är från Öland - från Högby fyr efter ett eget foto. Blommorna i bergsskrevan är från ett eget foto på Arkö utanför Arkösund.


Baksidan av skärmen. 

Motivet till trädet från har jag fått från min bloggvän Klimakteriehäxans. Tack mina bloggvänner för att jag får låna era foton att måla efter! Vintertavlan är en av de allra första tavlorna jag målade. Flickorna är inspirerade av Agda Groth, chefredaktören som gjort omslagssidorna till tidningen Charme från 20-talet. Dessa omslag hade bara tre färger - vitt, svart och en färg, mestadels rött eller gult så färgerna på tavlorna är påhittade av mig.

torsdag 19 maj 2016

1275 Stockholms Gosskör med Anders Berglund

Mitt förra inlägg handlade om Schlagerkavalkaden - vårkonserten med Stockholms Gosskör på Musikaliska i Stockholm. Även detta inlägg handlar om denna konsert.

Vem minns inte Anders Berglund - vi som var med från Melodifestivalens början gör det åtminstone. Han dirigerade Melodifestivalsorkestern hela 15 gånger. Sista gången var 1999 och jag förmodar att det också var sista gången det uppträdde en riktig orkester i detta evenemang. Jag var väldigt imponerad av honom - han var ju en duktig pianist också.

Mot slutet dök han upp på scenen till allas förtjusning och rev av ett medley av samtliga melodier som gosskören sjungit på kvällen. Han kallade det själv för snabbreprisen. Stort jubel när han slutade spela.


Anders Berglund spelar "Snabbreprisen" under överinseende av Konsertkören.

Innan dess hade Konsertkören sjungit Waterloo under ledning av Karin Skogberg-Ankarmo. Hon är konstnärlig ledare för Stockholms Gosskör och organist i Kungsholms kyrka till vardags. (Det är också där som gosskören ska ha sin julavslutning, såg jag.) Jag minns hur euforisk jag blev när jag för första gången hörde Waterloo framföras på Melodifestivalen av ABBA, som jag inte visste något alls om då. Låten vann ju som bekant vid Eurovision Song Contest som hölls i Brighton 6 april 1974. Jag älskar den fortfarande. Men inte ens denna sång kunde få gossarna i kören att gunga det lilla minsta eller röra på någon hand eller fot. Händerna på ryggen även här! Fint lät det i alla fall.



Konsertkören sjunger Waterloo under ledning av Karin Skogberg-Ankarmo




Anders Berglund i slutet av "Snabbreprisen". Än leva de gamla gudar!

Som avslutning fick vi höra alla körerna sjunga Stad i ljus. Balladen som är skriven av Py Bäckman sjöngs av Tommy Körberg då han vann finalen i Melodifestivalen i Sverige och kom tolva med i ESC 1988 i Dublin. Det året vann Céline Dion och det var startskottet för hennes karriär. Intressant att veta att det egentligen var meningen från början att Jan Malmsjö skulle sjunga låten men att han tackade nej på grund av sin krogshow på Börsen. Mer om Stad i Ljus kan man läsa här på Wikipedia.



Stad i ljus med hela Stockholms Gosskör.

Då var det slut med rapporteringen från vårkonserten på Musikaliska med Stockholms Gosskör. spännande att se om Casimir blir antagen till Diskantkören i höst.

onsdag 18 maj 2016

1274 Schlagerkavalkad med Stockholms Gosskör

Hemma igen efter fem dagar i Stockholm fyllda med musik och där de äldsta av de tre yngsta barnbarnen också var med på ett hörn. Fyra konserter och en operaföreställning på fem dagar är rekord för min del. I fredags uppträdde Stockholms Gosskör med en konsert på Musikaliska med rubriken Schlagerkavalkaden. Det här inlägget är det första av två om konserten.


Program från föreställningen på Musikaliska. (Bilderna går att klicka större.)

Det var ju dagen före den riktiga Melodifestivalen och temat under konserten var gamla fina Melodifestivalsschlager. Mitt barnbarn Casimir, som snart ska fylla nio år sjunger i Preparandkören och var alltså med och sjöng under hela föreställningen.


Som synes är det ett digert konsertprogram som tog drygt två timmar.


Konsertsalen på Musikaliska var fylld av förväntansfulla föräldrar, mor- och farföräldrar och vänner som inte sparade på applåderna.


Preparandkören och Diskantkören sjunger fem sånger - alla utantill även på engelska. Casimir i första raden tvåa från höger. En av de få som har glasögon så han är lätt att känna igen. Preparandkören har vita skjortor och svarta byxor och skor - diskantkören vit skjorta, svart tröja med gosskörens logga, svarta byxor och skor. Alla koristerna ska ha händerna på ryggen under hela konserten.

Före förställningen klockan 19.30 hade alla repeterat sedan klockan 18. Inte undra på att en och annan av de små pojkarna gäspade medan de fick stå stilla och lyssna till de andra körerna. Allt som allt finns det fyra körer i Stockholms gosskör. Den förberedande kören, Preparandkören som i bästa fall leder till Diskantkören. När gossarna kommer i målbrottet finns Målbrottskören. Till Konsertkören plockar man de duktigaste koristerna från alla körerna utom Preparandkören.

En av sångerna som Preparandkören sjöng var Högt över havet - visan som Arja Saijonmaa kom tvåa med i Melodifestivalen 1987. Texten och musiken var skriven av Lasse Holm. Man kan lyssna till sången på videoklippet nedan.



En av de sånger jag tyckt allra mest av Melodifestvalsmelodierna är den israeliska Halleluya som vann 1979 i Jerusalem. Wikipedia berättar att säkerhetskontrollen var rigorös på grund av det känsliga läget och att alla medverkande och publik blev genomsökta med metalldetektorer. Vägspärrar med k-pistbeväpnade vakter var uppförda längs vägen till arenan. Ted Gärdestad, som var representant för Sverige berättade att det inte fanns lokaler för repetition utan man fick byta om och sjunga upp på sitt hotell. Det var andra året i rad som Israel vann. Här nedan kommer Halleluya med Konsertkören.

tisdag 10 maj 2016

1273 Nu går sista visan

De två senaste dagarna har varit mycket omväxlande. Igår hade SPF sin sedvanliga våravslutning i Sankt Laurentii församlingshem i Söderköping. Min kör, Sankt Ragnhildskören, stod för programmet också i år. Vårt program bestod även denna gång av gamla kända och omtyckta melodier men vi hade skippat vårsångerna och sjöng två sommarsånger istället. Ganska klokt eftersom det var högsommarvärme ute.


Som synes är det fullsatt i församlingshemmet - drygt 100 personer får plats. (Bilderna går att klicka större.)

Det var extra högtidligt eftersom jag skulle avtackas efter att ha lett kören under två år. Efter moget övervägande och kanske för att jag missade tre av de yngsta barnbarnens konserter i julas på grund av körens engagemang, har jag bestämt mig för att sluta som körledare. Dessutom har jag känt att så här mycket bättre kan det inte bli. Och man ska ju sluta när det är som bäst!


SPF:s möten i Söderköping är mycket populära. Föreningen har nu drygt 500 medlemmar men det är bara 100 som kan få plats att vara med på mötena tyvärr. Så det gäller att vara snabb att boka biljett.

Jag blev presentad med en väl tilltagen musikcheck och en orkidé från SPF. Tack så mycket SPF - nu måste jag bara åka in i höst och gå på någon konsert på vår tjusiga konserthall - De Geerhallen. Det blir så sällan av när man bor en bit från stan ute på landet. Svårt med parkering på kvällarna också. Men, som sagt, nu ska det ske så småningom!

I sommar fyller jag 80 år. Sedan jag blev pensionär 2001 har jag jobbat hela tiden. Dels som vikarierande kyrkomusiker och dels som körledare. Så det känns bra att lugna ner sig lite och få ägna sig åt sina fritidsintressen, som det brukar heta. Visserligen har jag många friluftsgudstjänster inbokade i sommar, men det är inte särskilt jobbigt - mest kul. Det blir inga Bachpreludier som man behöver träna på på synten utan lite sådant som jag inte behöver noter till. Folkkvisor och andra visor som passar ute i naturen. Förutom psalmer förstås.

Idag har det varit avslutning för Sankt Ragnhildskören, även den i Sankt Laurentii församlingshem Med sedvanlig jättegod tårta som Asta bakat.



Här har kören tagit plats vid långbordet. Åke och Kurt i förgrunden.



Asta har bakat den fina tårtan som räckte till alla och blev över. Här förser sig Kurt med en bit.

På repetitionerna har vi nästan aldrig varit färre än 20 körsångare. För en körledare är det härligt när det är så många som ställer upp - även på våra framträdanden dit det kanske har varit en bra bit att åka. Här kan man läsa en artikel av Anne-Marie Karlsson på NT om när vi var och sjöng på Stenbrinken i Sankt Anna.

Efter att ha sjungit en timme kom Kent med kameran för att föreviga den allra sista repetitionen med mig som körledare. Ett framträdande har vi dock kvar den 20 maj när vi ska sjunga på Blå Portens äldreboende här i Söderköping.


Från vänster i första raden: Lizzie, Marianne, Asta, Ingrid, Ingegerd, Gun-Britt, Margaretha, Gunnel W. Gunnel S. och Yvonne. Från vänster i bakre raden: Gudrun, Kristina, Catharina, Britt, Anna-Lisa, Monica, Gun, Eva, och Elisabeth. Från vänster i bakre raden: Jan-Olof, Gunnar, Kurt, Janne, Göte och Åke. Saknas Birger och Fritz. 

Jag blev även avtackad av min fina kör med en kärlekspelargon i en ampel att hänga upp bredvid ytterdörren och ett fint silverhalsband med en liten G-klav. Tack alla, det blir ett minne för livet - jag ska tänka på alla så fort jag sätter på mig halsbandet.


Asta, jag och Yvonne efter avtackningen.

Asta är den i kören som sköter allt praktiskt med ombokning av lokal när det är begravning och tar kontakt med äldreboendena om vi ska framträda på dessa. Dessutom är det hon som bakat den härliga tårtan. Hon har varit till ovärderlig hjälp för mig.

Det har också Yvonne, som har lett vår stretching innan vi börjar sjunga och varit dirigent under våra repetitioner och framträdanden. Kören blev många snäpp bättre sedan jag kom på att hon var bra på att dirigera förutom på att sjunga solo och läsa noter. Det är inte en enda punktering som undgår hennes ögon. Jag spelar ju ofta utan att titta på noterna så det blir ibland inte precis som det borde vara och som det står i noterna. Tack Yvonne för hjälpen!

Här kommer ett par videoklipp både från vårfesten och vår köravslutning idag. Kent spelade in oss.



Yvonne och Åke sjunger verserna I en röd liten stuga ner vid sjön ska vi bo. De har funnit varandra genom kören irl också och inte bara i visan!




Nu går sista visan - jag kommer att sakna er!

fredag 6 maj 2016

1272 Trädgårdsarbete

När nu sommaren har kommit direkt är man ju tvungen att ta sig i kragen och försöka få lite ordning i trädgården och på innergården. Nu, när solen skiner också, ser ju allting så mycket mer visset och illa medfaret ut än när det är kallt, grått och regnigt.


Murgrönan klarade tydligen inte av vintern.

När jag köpte de här trälådorna för ett par år sen i något asiatiskt träslag var de vackra. Nu har de changerat som synes. Själv försökte jag att få upp den vissnade murgrönan med händerna men det visade sig omöjligt att rubba växterna. Kent tillkallades med spade och efter mycken möda lyckades han gräva upp växterna. Rötterna hade ätit sig in i träet och satt som berg.

Jag hade lite färg kvar sedan jag målat ett par andra blomlådor förra året så jag informerade honom om att jag tänkte måla om även dessa. Jag hade tänkt mig att sitta på marken och måla men praktisk som han är - Kent - kom han på ett alldeles utmärkt sätt så att jag slapp det. Lådorna är ju stapelbara så det var bara att sätta en ovanpå den andra och börja måla. En pall gick han också och hämtade så jag skulle sitta bekvämt. 


Vädret har ju varit fantastiskt nu i några dagar så blomlådan torkade över natten. Nästa dag var det bara att ta ner den översta och hämta nästa och börja måla. Dagen innan hade vi som om vanligt åkt till Lundby handelsträdgård för att köpa penséer som nu stod och väntade på att bli planterade. Resultatet blev klart godkänt - det är förunderligt vad lite färg kan åstadkomma. 

Att försöka få bort mossan från plattorna blir nästa projekt. Vi försökte med högtryckstvätt för några år sen vilket hade till följd att det rann in vatten mellan glasen i våra stora kopplade tvåglasfönster och bildade kondens och imma. Det kostade många tusen kronor att byta glasen...


Blomlådorna är färdigplanterade.

söndag 1 maj 2016

1271 Mogata Marken 2016

Så var det då dags igen för den årliga begivenhet som förvandlar vår sömniga lilla by till en storstadsmetropol - visserligen i miniformat, men ändå.


På kyrkans parkeringsplats hade knallarna slagit upp sina stånd. (Bilderna går att klicka större.)

Redan på fredagen hade det gamla vanliga tivolit parkerat sina containrar med diverse karuseller och annat på kyrkplanen utanför Mogata kyrka. Runt denna kyrkplan ligger förutom Mogata kyrka, även den äldsta och näst äldsta skolan, det vackra gamla tingshuset och arresten.Tingshuset är numera fritidshem och f.d. arresten ett bostadshus. (Den som vill se hur det ser ut runt denna kyrkplan när det inte är Mogata Marken kan gå in och kika här.)


Nya för i år var dessa djur.

Som vanligt hade knallarna slagit upp sina bord och stånd med diverse varor. I år var det ingenting som drog för min del, men det är alltid roligt att titta. Förr om åren har jag alltid hittat någonting på loppisborden och även denna gång fanns det några vackra glasskålar som jag gillade. Dock inte priset som uppgick till flera hundralappar.


Samma tivoli som förr om åren.


Här är det inte långt till Sankt Anna skärgård och fiske. Nytt för mig var att se att fiskarna låg vakuuminplastade (om man kan kalla det så).


Kön till strömmingsburgarståndet utanför det gamla tingshuset var lång.

Kyrkan deltog också i år i marknaden. Fika inne i kyrkan och i Tingshuset och försäljning av prästost. Min vän, kantor Roger Eriksson, stod för en halvtimmes orgelkonsert klockan elva som vi hade bestämt oss för att komma och lyssna på.


Vår präst Mirjam i islandströja hjälper till med försäljningen av prästost.

Jag konstaterade tyvärr vid en tidigare promenad upp till Häggvallen - vår idrottsplats - att det inte låg någon stor rishög på fotbollsplanen som förr om åren. Inte heller hade jag sett någon annons om att det skulle bli valborgsmässofirande i Mogata. Så det var bara att inse att det inte skulle bli någon majbrasa här i byn. Visst kunde vi ha åkt in till Söderköping där det är ett storslaget valborgsmässofirande med blåsorkester och manskör, men vi avstod. Det är alltid besvärligt med parkering vid sådana tillfällen.


På hemvägen träffade vi Jan-Olof och Gudrun - gamla vänner och sångare i min Sankt Ragnhildskör. Tidigare stöttepelare i min gamla kyrkokör.