1942 Aprilnytt från Bonniers Veckotidning nr 17 1928

 

Omslagsbilden är skapad av Gullan Rudevall-Artelius. (Bilderna går att klicka större.)

Det är alltså 96 år sen Gullan Rudevall-Artelius designade det här omslaget med motiv från Venedig. Gullan hör till mina absoluta favoritillustratörer och här har jag skrivit ett inlägg om henne. 

Någon artikel med anknytning till Venedig finns dock inte i detta nummer av BVT. Reseskildringarna lyser också med sin frånvaro. Däremot slår man på stort för en tävling för en jordenruntresa "för att hugfästa minnet av Jules Vernes födelse". 

Första pris är ett presentkort på 350 kr, andra pris ett på 150 kr. och tredje på 75 kr. Priserna får de som först kommer tillbaka från jorden-runt-resan. Deltagarna får själva betala denna resa, Den ska ske helt i Phileas Foggs anda. (Det kanske säger något om till vilka läsare tidningen vänder sig till).

I mitt förra inlägg om BVT la jag in ett exempel på frågespalten som rör diverse ting man kan tänkas fråga om. Det kommer förmodligen att bli ett stående inslag i mina BVT inlägg eftersom jag tycker man kommer den tidens människor nära, när man läser texten. Ofta är det (unga ?) kvinnor som har olika spörsmål som de vill ha svar på. Som t.ex. "Tvist". Fast just här kan det ju röra sig om en man. Uppenbarligen har redaktionen haft roligt när de svarat på denna fråga. 

Texten går att läsa om man klickar upp bilden. 

Ännu en intressant fråga som dock nog inte någon av dagens kvinnor skulle komma på att ställa. För i det här fallet är det med all sannolikhet en kvinna som döljer sig under signaturen M.Ö.

I BVT finns det alltid en helsida på en bemärkt person. Här är det arkitekten Gunnar Asplund som fått äran av en helsida. (Tjusningen för mig att bläddra i de här tidningarna är bland annat att jag får lära mig en hel del nytt om sådant jag bara har lite vag kännedom om tidigare). 

Jag visste ju att Asplund ritat både skogskyrkogården (tillsammans med Sigurd Lewerenz) och stadsbiblioteket i Stockholm men det är även roligt att se andra fantastiska byggnader som han skapat. Roligt också att se hans skisser till Stockholmsutställningen 1930 som han var huvudarrangör för.  

Arkitekt Gunnar Asplund.

Det är alltid brudar med i tidningarna. Denna gång är det ett alldeles exceptionellt bröllop som är på tapeten. Reportaget upptar två hela sidor. Det är nämligen fröken Ann Mari Tengbom, dotter till generaldirektör Ivar Tengbom och som har gift sig med Otto von Bismarck, sonson till järnkanslern med samma namn. Tengbom var också arkitekt mest känd för att ha ritat konserthuset i Stockholm. 

Ett av de få dåtida foton där jag sett bruden le mot kameran. 

Det är inte ofta ett societetsbröllop väcker så stort intressen och "är givetvis säsongens största händelse", skriver reportern. Här nedan ser man ett foto av furstinnan von Bismarck tillsammans med sina tre tärnor. 

Man kan ju undra vad som hände sen när Hitler kom till makten Men maken hade just tillträtt en en ny post som legationsråd i London, så man får väl anta att de stannade kvar där under kriget.

Inte nog med att BVT har två sidor med själva bröllopet, man har också tecknade bilder på vilka hattar som bars på detta.

Nu har Atlanten äntligen besegrats, utropar BVT. Det är två tyskar och en irländare som har korsat Atlanten med ett flygplan. Färden tog 36 timmar, startade från Baldonnet på Irland och landade på Greenly Island på New Foundland. Flygarna kunde tyvärr ej ta sig fram till New York eftersom bensinförrådet hade tagit slut. "Men genom sin oförvägna färd ha de dock visat att luftfärd i västlig riktning över Atlanten är möjlig."

 Vackra tecknade modebilder är alltid med i tidningen... 

...liksom bilannonser.

Reklamen för bananer måste ha kostat mycket pengar och får ofta den åtråvärda sista sidan på tidningens omslag. Här är det banankompaniet som gör reklam. 

1941 Besök av Mirren och barnbarnen

Det blev ett kort besök av Mirren och de yngsta barnbarnen i helgen. De kom ner på fredagskvällen och åkte hem till Stockholm efter lunch på lördagen. Dels för att undvika söndagstrafiken och dels för att de sju nymfparakiterna och de två gulkindade amazonpapegojorna behövde ses till. De är inte vana vid att sitta inburade en hel dag. 

Här ses några av fåglarna värma sig i badrummet ovanpå handdukstorken. (Bilderna går att klicka större.)

Som vanligt hade jag gjort en lasagne med vegetarisk färs som alla kunde äta av eftersom Mirren, Kent och Casimir är vegetarianer. Dessutom gör jag en så stor sats att det brukar bli över till ett par middagar för oss två. 

Eftersom Caspar älskar mina köttbullar var jag ju tvungen att göra en rejäl sats av sådana också. De blev till lunch för oss andra tre som är carnivorer på lördagen. Mirren gjorde underbart gott potatismos (med mycket smör och grädde) och delikat gräddsås till som det dock inte blev något kvar av tyvärr. Vegetarianerna åt smörbrynta sojanuggets till detta. (Ett litet tips till dem som inte vet vad man ska bjuda en som är vegetarian på för mat),

Kent, Caspar, Clarissa, Casimir och Mirren på fredagskvällen. 

Caspar som jag alltid kallat för "min gosepojke" har vuxit (sedan jag såg honom sist?) och är nu halva huvudet längre än jag. Numera säger jag bara:"Hej MGP", när vi träffas, han går ju illa fall i sjuan. Han är alltid lika rar och empatisk - han följde t.ex. på eget initiativ med mig till Cityterminalen för att ta bussen hem när jag var på besök i Stockholm några år före pandemin eftersom Mirren jobbade. 

Caspar hjälper mig med rullväskan 

Caspar ska börja i åttan på Adolf Fredriks Musikklasser på Norrmalm på Västmannagatan till hösten. Han har tröttnat på skolmaten på Lilla Akademien, säger han och sen så slipper man lämna in sin mobil på morgonen. 

Dessutom har varje elev där en egen skoldator vilket inte finns på Lilla. I och för sig fanns det inga platser lediga på AF till hösten utan man kunde bara komma in om någon hoppade av, fick Mirren veta vid antagningsprovet. Trots detta blev det alltså en plats ledig nu i alla fall. (Caspar har sökt till AF ett tidigare år och också då blivit antagen men ångrade sig.)

Kanhända föll man för hans änglalika röst och de gedigna musikkunskaper han tillägnat sig på sin gamla skola? Han behöver nog inte bekymra sig för sina nya kompisar, det är 7 pojkar och 19 flickor nu i den nya klassen. Caspar har ju också utseendet för sig om man så säger och är dessutom duktig innebandyspelare tills nyligen i  Hammarby. 

Casimir vid orgeln hemma i Mogata. 

Caspar har på senare tid fått stå lite i skuggan av sin orgelspelande bror - Casimir - trots att även han spelar stycken på orgeln som jag, som gammal kantor, tyvärr inte klarar av. Storebror Casimir är redan är en virtuos på detta instrument och har förekommit lite här och var i medierna senaste åren. 

Vi fick även denna gång njuta av hans orgelspel i det senaste stycket som han håller på att lära in - finalsatsen ur Guilmants orgelsonat i d-moll. Han var inte riktig klar med detta stycke men här kan man höra honom på en video för två år sen som Allen-orglar har spelat in för att distribueras i USA. 

Även lilla Clarissa, som ska fylla 12 i sommar har vuxit på längden och är snart lika lång som jag. Den här gången höll hon sig mest för sig själv så jag hann inte prata så mycket med henne. Det blev ju väldigt korta stunder mellan matlagning och måltider. Sista fotot på henne tog Kent innan det var dags för hemfärd. 

Så blev det lite tomt i huset igen.