801 Galleri Fredag: JUST NU

Det sista temat för Fredagsgalleriet är JUST NU och det är Annika i Reston som har varit  upphovskvinna till samtliga teman i maj. Aktuella fredagsgallerister finns listade på hennes blogg. Annars har jag också en lite längre lista till höger i min blogg. TACK Annika för trevliga teman in maj. Blir det något fredagsgalleri i juni, eller tar galleriet semester?

Just nu... 

...tänker jag inte måla mer idag.

Just nu...

...ska jag gå ut och ta ner tvätten. 

Just nu...

...får jag dåligt samvete för att jag inte har gjort något med rabarbern. Men jag har fortfarande rabarber kvar i frysen sen förra året. Jag kan ju inte sätta i mig en hel rabarberpaj - det är bara jag som äter det.

Just nu...

...tänker jag på att jag måste vattna penséerna innan kvällen.

Just nu...

...tänker jag ta en promenad med kameran eftersom tvätten inte var riktigt torr. Här vid staketet brukar det bli fina smultron lite senare i sommar.

Just nu...

...ser jag att grannens gäss har kommit ut ur garderoben.

Just nu...

...lägger jag för först gången märke till att träden i backen upp till landsvägen är ekar. 

Just nu...

...känner jag hur fort tiden går och hur liten stund på jorden jag har kvar.

Just nu...

...blommar maskrosorna för fullt till nytta och nöje för bin och humlor.

Just nu...

...går jag förbi kyrkan och skolan där jag jobbade i många år. I skolan har jag inte varit sen jag gick i pension, men i kyrkan spelade jag i onsdags på barngruppernas avslutning.

Just nu...

...har jag kommit hem och sitter med MM och dricker te under markisen på innergården.

Just nu är det helt underbart att leva!

800 Sommarkläder 1

Nu är det dags att plocka fram sommarkläderna om det inte redan är gjort. Här kommer lite tips om man vill skaffa sig något nytt...Bilderna från Pingstnumret av Charme 1928

Här kan man tala om "skrevkort" kjol, som jag läste om någonstans för en tid sen.

Bilderna från Charme 15 maj 1928. (Går att klicka större.)

799 Himmelstävlingen avgjord.

Det gamla vykortet från 1892 har jag hittat här.

Först av allt: TACK alla bloggvänner som kommenterat för ert intresse. Jag har även fått synpunkter på Facebook som har varit berikande. Jag saknar gemenskapen på målarkursen som jag gick på i höstas. Där gick vi runt och gav varandra tips om det ena och det andra eller bara stöttade eller gav beröm om det var befogat, som jag tyckte.

Vår kursledare Jacqui, som själv är en underbar konstnär, föreslog ibland färger eller ändring av motivet när man hade kört fast. Nu är det bara MM som kommenterar och har synpunkter, positiva för det mesta – men det räcker ju inte alltid. Det var därför jag tog chansen att få höra era åsikter. Och jag har fått bra och seriösa kommentarer med råd som jag verkligen har tagit till mig. Det är även många som kommenterat på Facebook!

Jacqui visar en av sina många målningar.

MEN! Jag började ommålningen med att måla lite ljus i en del fönster på min gröna tavla. Och  det blev inte alls snyggt! Gula fönster passade inte alls ihop med husen, oavsett bakgrunden. Så nu ska jag måla fönstren svarta igen som de var från början.

Och det var då jag bestämde mig. Bakgrunden får vara som den är, trots vissa protester från MM – jag målar en ny tavla med några hus och med en bakgrund som jag inte målar dit förrän jag har tittat på datorn igen J. (Mest för att det var så kul - jag vet ungefär vad jag vill ha för färger när jag börjar måla.)

Det fanns två kommentatorer som tyckte att bakgrunden absolut skulle vara kvar. Den ena var Olgakatt, som var mycket bestämd, och den andra var Annika i Reston. De får var sitt förstapris. Jag behöver deras adresser för att kunna skicka den enkla vinsten med posten. Det går bra att skicka meddelande till mig om adressen på Facebook där båda är mina vänner.

Det gick ju inte att dra någon vinstlott eftersom ingen av himlarna var i majoritet.  Men - som sagt - det var jättekul att höra vad ni tyckte! Flera av mina vänner på Facebook tyckte också att himlen kunde få vara grön – hoppets färg som någon uttryckte det – och då kan det ju inte vara helt fel…

798 Himmelstävling

Av någon anledning målade jag himlen grön på den här tavlan. MM var mycket skeptisk. "En himmel kan ju inte vara grön..." När jag tittar på den igen är jag böjd att hålla med honom. Kanske någon tror att jag inte vet vad som är upp och ner...

Jag funderade länge på vilken färg himlen skulle ha om jag målade om den. Så kom jag på den ljusa idén att fixa ny himmel med datorn. Det var jätteroligt och jag satt länge och lekte med färgerna.

Men nu kan jag inte bestämma mig för vilken färg himlen ska ha. Jag har målat lite gula fönster här och var (tyckte det blev för mycket svart också, några kanske inte har gått och lagt sin än...) så himlen kan inte vara för ljus. Det är bra med akryl, bara att måla över när man har lust.

Jag tänkte bloggvännerna skulle hjälpa mig. Hjälp mig att välja genom att rösta på den himmel som du tycker skulle passa bäst. Ur himlen som får mest röster drar jag en vinstlott. Vinsten är hemlig men den kommer med brevbäraren i alla fall.

Ursprungshimmel

(Bilderna går att klicka större.)

_____________________________________________________

Himmel nr 1 - blå

Himmel nr 2 - grå

Himmel nr 3 - lila 

Himmel nr 4 - mörkblå

Himmel nr 5 - turkos

Himmel nr 6 - blågrön

797 Lördagstema - Ödmjukhet och Tålamod.

Eftersom Blogger har strulat har jag inte hunnit med att skriva föregående veckas lördagstema som hade rubriken ÖDMJUKHET utan slår ihop det med det sista lördagstemat för månaden – TÅLAMOD. Det är Olgakatt som har bestämt lördagstemat i maj och jag tackar henne för tänkvärda, om än ganska svåra ämnen att fundera på och skriva om.  Övriga lördagsbloggare står listade till höger i min blogg.

ÖDMJUKHET

Att vara ödmjuk kan vara något mycket positivt samtidigt som det också kan vara negativt.  Åtminstone om man ser till synonymerna.  Det är värdefullt att vara anspråkslös, blygsam, vördnadsfull (till en viss gräns) och from.  Däremot anser jag inte att det är någon positiv egenskap att vara undergiven, underdånig, lydig, foglig och ha skamkänsla som också står som synonymer till ödmjuk.

Som Karin skrev i sitt utmärkta inlägg här, det har gått troll i ordet ödmjukhet. En företagsledare eller politiker som säger att hen är ödmjuk är nog varken särskilt anspråkslös, vördnadsfull eller from. I bästa fall möjligtvis blygsam. Om hen hade varit ödmjuk i den negativa betydelsen hade hen nog inte blivit företagsledare eller statsminister…

Tror inte att denna man var särskilt ödmjuk till sin läggning. Men han har kanske blivit det med tiden.

När Zlatan säger att han är ödmjuk inför en match tror jag inte på honom. Skulle han vara det skulle han inte vara en av världens främsta fotbollsspelare. Men idag verkar det som om nästan den enda betydelsen av ödmjukhet är att inte vara högfärdig, arrogant eller skrytsam eller alltid tycka att man vet bäst.

När jag växte upp fick jag ständigt höra att jag skulle vara lydig, inte yvas över någonting, inte förhäva mig, vara vördnadsfull mot alla tanter och farbröder och foga mig i allt som mina föräldrar bestämde.  Helt enkelt vara ödmjuk. Hade jag varit lite mindre ödmjuk hade mitt liv kanske sett annorlunda ut. Därmed inte sagt att det skulle varit bättre…

Riktigt ödmjuk känner jag mig ibland när jag är ute i skärgården och sitter på en klippa och tänker på att den har funnits i kanske miljoner år och ska finnas i miljoner år efter det jag är död. Då känner jag att min betydelse i universum är så oändligt liten.

Även den gamla eken inger mig sådana känslor av ödmjukhet. Vem vet hur många hundra år den är och hur många människor den har sett gå förbi?

TÅLAMOD

Tålamod är konsten att hoppas läser jag här och det stämmer verkligen.

Att ha tålamod är att kunna vänta och att inte ge upp för minsta motgång.  Att kunna göra om allting från början igen om någonting har gått snett. MM och Mirren är beundransvärda när det gäller att ha tålamod. Jag glömmer aldrig när MM satt i tre timmar och skruvade om samma gångjärn till en garderob innan det blev riktigt bra. Mirren har ett ofattbart tålamod med sina tre barn och blir mycket sällan arg när de bråkar med varandra eller inte gör som hon säger. 

Mirren brukar resa ensam med alla tre barnen på tunnelbanan och byta till spårvagn för att åka till Junibacken och sen hem igen i rusningstrafiken. Då får man inte bli otålig... 

Mitt eget tålamod är mycket varierande. Om jag ska spela något och det blir fel, kan jag spela om det hundra gånger tills det blir rätt. När jag målar är mitt tålamod oändligt. Jag kan måla om en tavla ganska många gånger innan jag fått den som jag vill. När jag ska laga mat däremot har jag inget tålamod alls vilket har till följd att jag ofta glömmer bort vad jag har på spisen för att jag gått för att göra något annat under tiden.  Som väl är står MM för den mesta matlagningen.

Nu är mitt tålamod slut därför avslutar jag inlägget med att tala om vad det blir för rubriker på lördagstemat i juni.

LÖRDAGSTEMA JUNI 2013

1 juni   Sommarplaner

8 juni    Reklam

15 juni  Minnesvärda födelsedagar

22 juni   Midsommar   
29 juni  Halvårskoll

Själv tar jag time out när det gäller lördagsbloggen efter detta.

UPPDATERING:

Den noggranna PettasKarin har naturligtvis sett att det fanns fem lördagar i juni (suck). Inte tänkte jag på det!  Så där ja! Det var inte så svårt att få listan komplett...

796 - Galleri Fredag - Vatten

Annika i Reston står för fredagsgalleriet den här månaden. Det näst sista ska handla om VATTEN. Övriga fredagsgallerister hittar ni hos henne.

"Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo..." sjunger Ulf Lundell och det håller nog de flesta svenskar med om. Med tanke på priserna på villor i storstäderna som ligger nära vattnet är nog inte min gissning helt felaktig. Även sommarhusen ska också helst ligga vid vattnet. Den röda stugan vid sjön finns på tusentals vykort och tavlor.

Här kommer några älskade bilder igen från Kristi Himmelsfärdshelgen 2011, som jag tillbringade med MM och Mirrfamiljen på Öland. Lilla Clarissa låg fortfarande i magen på Mirren då. Jag tröttnar aldrig på att titta på dem.

Strandäng på norra Öland. (Bilderna går att klicka ännu större.)

Casimir paddlar kanot med ett skohorn.

Caspar samlar pinnar. Han har numera slutat med napp!

Inte farligt djupt...

Bäst att hålla sig till mamma...

Även kossorna gillar vattnet trots att det är bräckt.

795 Värmlandsresa 1

Utsikt över det vackra värmländska landskapet vid Stora Kils kyrka. Bilderna i inlägget har både MM och jag tagit - de går att klicka större.

Det har varit dåligt med bloggandet på sistone av två skäl. Blogger har strulat och jag har lagt av efter att ha försökt fyra, fem gånger att komma in på min blogg utan att lyckas. Det verkar som om det blivit lite bättre nu i alla fall.

Sen var vi på begravning i Värmland precis för en vecka sen.  Det var MM:s  farbror Willy, en duktig silversmed som hade gått bort. Willy, som var en äkta söderkis av den gamla stammen, hade följt med Södra Bergens balalajkor på en konsertresa till Värmland och blivit så förtjust i det vackra landskapet att han bestämde sig för att flytta dit och bosätta sig där efter att turnén var slut.

Stora Kils kyrka.

Det var över 21 år mellan honom och MM:s pappa, umgänget dem emellan var mycket sporadiskt för att inte säga inget alls. Jag tror t.o.m. att farfar hade flyttat hemifrån när Willy föddes. Willy var inte mycket för att resa heller så jag hann tyvärr aldrig träffa honom medan han levde. 

Altartavlan återger Kristi Förklaring. Vackra sjuarmade ljusstakar bredvid.

Efter att Willys fru dog för åtta år sen blev han aldrig sig själv igen och de sista åren tillbringade han mest i sängen och i rullstolen. Men, som vi sjöng i psalmen av Ylva Eggehorn i Stora Kils kyrka och som prästen framhöll i sin predikan, han lämnade spår efter sig i form av vackra silver- och guldföremål.

Spännande färger, vacker orgel och vackra ljuskronor i Stora Kils kyrka.

Träskulptur från 1400-talet av Maria med Jesusbarnet.

Det var över 40 år sen jag var i Värmland så för mig var det en upplevelse att komma dit igen. Vi hade bokat rum i Fryksta på Sköna Rum några kilometer utanför Kils centrum. Huset visade sig vara Sveriges äldsta järnvägsstation som numera är helt ombyggd, tack och lov!

Sköna Rum i Fryksta utanför Kil, Sveriges äldsta järnvägsstation - numera ombyggd till pensionat och vandrarhem. 

Efter den fina begravningen där Kils organist spelade helt underbart Gammal Fäbodpsalm av Oskar Lindberg som ingångsmusik och Händels Largo som avslutning, fortsatte vi till församlingshemmet för en minnesstund. Vår trevliga präst, en äkta värmlänning, som hade hållit ett fint och känslosamt minnestal följde med och bidrog till att lätta upp stämningen.

MM:s båda kusiner, Gun och Kjell med respektive samt Pelle, Willys gode vän och MM och jag utgjorde hela skaran av anhöriga.Willy hade själv inte några egna barn. Inte heller kusinerna har barn eller barnbarn. Mirren, kunde inte vara med eftersom hon just börjat på ett nytt jobb och dessutom har tre barn på snart 6, snart 4 och snart 2 år.  Samtidigt som det alltid är sorgligt med begravningar är det ändå roligt att träffa de släktingar som man inte träffar så ofta.

En gammal järnvägsvagn står fortfarande kvar på rälsen nedanför den gamla järnvägsstationen.

Sådana järnvägsvagnar åkte jag med under hela min barn- och ungdom.

Sköna Rum visade sig vara ett riktigt smultronställe. Vi fick ett härligt rum - Gösta Berling - med utsikt över Fryken från två håll. Sobert och rent, en vacker inredning, riklig frukost, bilväg ända fram till huset och parkering utanför och ett jättetrevligt värdpar vägde upp nackdelen med att det saknades hiss och att det var delat badrum.  Nu gjorde det i och för sig inte så mycket eftersom det bara var en enda person till som bodde på pensionatet och han var borta när vi vaknade.

Övervåningen, där de fyra gästrummen och badrummet låg.

Vårt rum med utsikt över Fryken på två håll.

Frukost i hemmiljö.

På kvällen gick vi en promenad ner till Frykenstranden, där det ”nybyggda” stationshuset fanns. Det används numera som lokal för fester tyckte jag att jag såg när jag kikade in genom fönstret. Man hade väl tröttnat på att bära upp och ned väskor för de branta trapporna till gamla stationen. Det var mest godstrafik på den järnvägen, men persontrafik förekom också. Inte särskilt handikappanpassat!

Den "nya" numera nedlagda järnvägsstationen vid Fryksta. 

Undrar om någon vet vad det är för mojäng bakom MM? (MM visste...)

Nere vid kajen utanför järnvägsstationen.

Utsikt från Gösta Berling på kvällen.

Den rara Monica som driver pensionatet och vandrarhemmet tillsammans med maken Per. Hon hade träffat Willy många gånger så vi fick omedelbart en fin kontakt. Per hade åkt in till Kil så jag fick inte något kort på honom.

794 Bloggerstrul

Min blogger strular och jag blir väldigt ledsen och frustrerad när jag hela tiden får meddelande om att "Hoppsan! Google Chrome kan inte ansluta till xxxx". Jag får alltså göra om allting från början igen. Jag har försökt byta webläsare men det blir inte bättre.

Bilderna strular också. När jag har klickat in mig på min egen blogg efter att kanske ha försökt ett par gånger, möts jag av blanka fyrkanter som efter lång tid blir bilder. Några får man klicka på för att få fram överhuvudtaget. När jag ska lägga in en bild (förminskar dem alltid) går bilderna bara fram till hälften och sen får jag göra om allt igen. Då brukar det funka.

Nyss, när jag klickade på förhandsgranska fick jag ett meddelande om att websidan inte var tillgänglig. Vid nästa försök gick det bra. Att gå in och läsa andra bloggar är nästan hopplöst. Jag får försöka ett par tre gånger innan jag kommer in - om jag gör det överhuvudtaget. Är det någon som har liknande problem eller vet vad man kan göra åt det? Facebook kommer jag in på direkt.

793 I mina kvarter.

Annika i Reston är det som dirigerar Galleri Fredag i maj. Idag ska vi skriva om hur det är på min gata eller i mina kvarter. Till mina kvarter räknar jag Söderköping, även om vi bor en bit utanför stan. Eftersom vi inte har någon affär här i Mogata, för att inte tala om bank, apotek, post, vårdcentral etc. etc. blir det nästan dagliga besök inne i Söderköping. Den här promenaden gjorde vi den 25 april då ännu ingenting var utslaget.

Vi åker gärna dit också när vi ska ut och promenera, MM och jag. För det mesta tar vi ungefär samma bilder under våra promenader, men den här gången var jag mest ute efter hus som motiv till mina tavlor. Därför lånar jag  denna gång en del foton från MM för att promenaden ska bli något så när komplett. Häng med i mina kvarter!

Sankt Laurentii kyrka i baltisk tegelgotik har legat på sin plats vid Storån sedan 1100-talet. Utsikt från bron på Munkbrogatan. (Bilderna går att klicka större.)

Med kameran vänd åt andra hållet från bron. Drothemskyrkans klockstapel skymtar i bakgrunden.

Munkbrogatan där man bl.a. spelade in Madickenfilmen.

Vi har kommit ner till Rådhustorget. Det ståtliga stadshotellet i mitten av bilden är numera omgjort till bostadshus.

Så här i slutet av april finns det inga båtar i slussen.

Inga båtar här heller och bara en och annan flanör på kajen. Den ombyggda silon till vänster skulle jag nog anmäla till tävlingen om Sveriges fulaste hus om det fanns någon sådan. Men lägenheterna är säkert tjusiga - och dyra...

Längs kanalbanken ligger det många pittoreska gamla trähus.

Ramunderberget reser sig skräckinjagande vid kanalen. Det var här jätten Ramunder rövade bort jungfrun Ragnhild. Som barn hörde jag talas om att man använde berget som ättestupa.

Tingsrätten i Söderköping lades ner någon gång på 70-talet. Det fina gamla vackra tingshuset är nu annex till Bergaskolan strax intill.

Bergaskolan, tidigare realskola och högstadieskola är numera mellanstadieskola. Dess framtid är oviss. Där tillbringade jag några år som speciallärare under 80-talet.

Mitt emot Bergaskolan ligger Brunnskyrkan som är en populär sommar- och bröllopskyrka.

Det gamla brunnslasarettet är numera också annex till Bergaskolan liksom tingshuset.

Omdiskuterat konstverk bredvid.

Nu har vi gått över den lilla bron över Storån och kommit fram till...

...Söderköpings stolthet - Söderköpings Brunn eller Brunnen som den kallas i dagligt tal.

Sen återstår bara en kort promenad på Skönbergagatan till parkeringen vid Munkbrogatan där vi började vår promenad.