1914 Söderköpings Gästabud 2022

I år var det första gången på tre år som Söderköpings Gästabud framträdde i sin forna glans med alla evenemang. Vädret var också till skillnad mot förra året varmt och ganska soligt de två första dagarna. 

Marknadsområdet fanns som vanligt runt den medeltida Sankt Laurentii kyrka. (Bilderna går att klicka större.)

Utsikt från den lilla bron som leder till Sankt Laurentii kyrka. Rådhuset och Ramunderberget i bakgrunden. Som synes är det inte så mycket vatten i Storån.

Det var mycket folk i rörelse. Ovanligt många var också i år klädda i vackra (som man antog att de kunde sett ut) medeltidsdräkter och som man även kunde inhandla i ett av tälten. Kanske för att ha till nästa år. Fantasin vad gällde de många hemsydda dräkterna var stor och varierande. 

Både expedit och kund var tydligt medeltidsinspirerade. Huruvida man hade trådrullar på medeltiden förmäler inte historien.

Det enda som är riktigt gammalt på denna bild är runstenen från vikingatiden som restes flera hundra år före det att medeltiden gjorde sitt intåg i historien.

Här kunde man handla handdockor som t.ex. enhörningar och spöken. Fina små mössor också.

De enda som verkade uppskatta dessa knäckäpplen var några getingar och ett antal flugor. Men så var äpplena inte särskilt billiga heller.

Det kommer en vinter också även om man kanske glömmer bort det i det varma och fuktiga vädret. Då kan en skinnmössa vara bra att ha.

En repslagare i farten.

En skicklig korgflätare fanns på plats.

Min svägerska  Anne Sophie var på väg in i kyrkan för att delta i tidegärden som skulle hållas där klockan 12. Hon undrade om inte vi också skulle vara med på den. Men jag kände mig väldigt trött efter att ha gått runt i värmen någon timme och ville bara åka hem. 

Kent och Anne Sophie utanför kyrkan. 

Bilden på mig är tagen alldeles i början av promenaden. Det var besvärligt att gå runt och fota med mobilen och samtidigt hålla koll på mina stavar. Utan dem klarar jag inte att gå utomhus numera.

1913 Augustinytt från Bonniers Veckotidning nr 34 1928

 

Den härliga omslagsbilden till detta nummer har Gullan Rudevall- Artelius  som upphovskvinna. Om henne har jag berättat här.  (Bilderna går att klicka större.) 

För mig som är uppvuxen i Norrköping under 40- och 50.talen är det nostalgiskt att se annonsen för Nyborgs tyger. Det var ju på 50-talet som textilfabrikerna i Norrköping lades ner och drabbade många som arbetade där. En av dessa var en god vän till mina föräldrar. Han hade inte så många år kvar till pensionen och något nytt arbete kunde han inte räkna med eftersom det var så många som blivit arbetslösa. 

Så här års skulle alla kvinnor ta till vara frukt och bär som fanns i trädgårdarna eller som de fick till skänks av släkt och vänner. Jag kommer ihåg att min farmor lade in och konserverade plommon som vi alltid fick till efterrätt när vi var där på söndagsmiddag. Med vispgrädde till. 

Vi hade många äppelträd i trädgården och mamma gjorde äppelmos i hushållsassistenten eftersom det var enklast. Inte så gott tyckte jag men det fick vi sedan till efterrätt flera dagar i veckan. Ingen middag utan efterrätt på den tiden. 

Jag tycker det är en underbar bild med den unga mamman (förmodligen, eftersom hon inte har hembiträdesuniform) med sitt långa förkläde över den korta kjolen och med modern frisyr. Vedspis med spiskupa -  AGA-spisen presenterades först 1929. 

En av mina favoritillustratörer, Einar Nerman, (han med tändstickspojken) rapporterar från London med många illustrationer. Även om man inte kan läsa texten är det härligt att se hans fantastiska bilder. Jag har med några länkar till tidigare inlägg om honom i slutet på inlägget. 

Frågespalter med juridiska spörsmål och allmänna frågor finns alltid med i tidningarna. En fråga lyder t.ex. "Kunna far- och morföräldrar genom ansökan till förmyndarkammaren få tvenne barnbarn på resp. 6 och 2 år satta under annan förmyndare, då fadern totalt försummar dem?" Sen kommer det en lång uppräkning av försummelser och faderns nya kvinna som inte har något intresse för dessa barn. Kort svar:"Ja, möjlighet finns därtill". Man får hoppas att det gick vägen.

De flesta böcker är inte värda något i dag heller. 

Under den här rubriken får man svar på de mest disparata frågor. T.ex. om var man får tag på noter till de italienska sångerna ur Tosca eller om det är giftigt att dricka varmvatten direkt från kranen. Nedanstående fråga och svar hör dock inte till vanligheterna.

Som vanligt är det reportage från aktuella händelser, både i Sverige och i utlandet. Det är bara 10 år sedan första världskriget tog slut och minneshögtiden firas i Flandern där den belgisk-fransk-brittiska offensiven gjorde att tyskarna trängdes tillbaka vilket "förberedde deras slutliga nederlag." 

Det är Chamberlain man ser promenera med käpp och hög  hatt. Bilden överst visar mottagandet i Bethune av prinsen av Wales som också ses i bilden överst till höger. En del skyttegravar fanns kvar.

Mr Hoover med fru är på besök i Californien. Han är presidentkandidat och blir president i USA påföljande år. Kung George besöker regattan i Cowes och nära Hannover har man byggt en sluss som räknas till de största i världen. I Chicago äger hästkapplöpningar rum där hästarna bland annat måste simma över vattnet till andra stranden.

 Det är kung George som står på bryggan.

Det här är bara ett litet axplock ur tidningen som innehåller många fina artiklar om konst, kultur och teater. Både Hjalmar Bergman och Frank Heller bidrar med respektive följetong och novell. Bergman med "Lotten Brenners ferier" och Heller med "Doktor Zimmertürs diamantcorner". 

Det blir inga modebilder idag men däremot en kavalkad av hattar under 50 år. Undrar vad dåtidens kvinnor hade tyckt om vårt hattlösa samhälle idag.

På de understa bilderna står det från vänster 1901,1928, 1904. När min salig pappa föddes 1907 hade (de fina) damerna sådana hattar som hon överst.

Einar Nerman 1.

Einar Nerman 2.

Einar Nerman 3.

1912 Anna, Jörgen och Asta på besök

I söndags åkte de hem, äldsta dottern Anna och hennes man Jörgen och det kändes lite tomt efteråt som vanligt. Med sig hade de denna gång Asta, en dobermann. Jag var mycket skeptisk till hunden eftersom jag vet att hon fortfarande (trots att hon fyllt två år) ibland beter sig som en valp när hon kommer till ställen som är nya och till folk som hon inte känner. Att ha en hoppande hund på sig som väger 35 kilo eller far runt är inte så trevligt.

Anna och Jörgen kom till Mogata på lördagseftermiddagen och vi kunde sitta ute och fika i flera timmar. (Bilderna går att klicka större.)

Men mina farhågor besannades som väl var inte. Asta var from som ett lamm och nosade bara lite försiktigt på oss och betedde sig precis så som en snäll och lydig hund skulle. Trots att hon bara varit hos oss en gång tidigare som valp och träffat oss någon enstaka gång i Stockholm där de bor. Det var väl något hon kände igen i alla fall eftersom hon var så lugn. 

Här får Kent för en gångs skull vara med på bilden som är den enda jag tagit i detta inlägg.  

Anna och Jörgen hade åkt runt med sin stora husbil och hälsat på goda vänner i södra Sverige och passade på att hälsa på oss på vägen hem. Asta och jag blev riktigt goda vänner efter en stund och framför allt Anna var lycklig eftersom hon också hade oroat sig för hur Asta skulle uppföra sig. 

Asta skulle inte haft något emot kakan som jag håller i handen men hon fick nöja sig med torrfoder. Choklad är tydligen inte nyttigt för hundar.

Anna

Tiden rann iväg och vid åttatiden på kvällen gick vi inomhus för att äta middag. Jag hade gjort en lasagne på vegetarisk färs på morgonen, så den var bara att värma. En bra rätt att bjuda på som alla kan äta när man har en eller flera vegetarianer i familjen. 

Jörgen tar sig en bit av lasagnen som blev mycket uppskattad.

Vi satt länge och pratade och Asta låg hela tiden och sov under bordet vid mina fötter. Vid elvasnåret drog sig det yngre paret med hund tillbaka till sin husbil. Bekvämt med sådana gäster - inget besvär med att städa gästrum och bädda med nya lakan. 

Vi säger hej då för denna gång.