1044 - Halvårskoll juli-december 2014

Någonting som jag brukar göra varje år är en Halvårskoll. Nu är det ju bara en enda dag kvar tills det blir nytt år, så därför är det hög tid att lägga ut några bilder från året 2014. Ska försöka begränsa mig till två bilder per månad även om det blir svårt. När man blickar tillbaka är det ju så mycket som har hänt mellan juli och december.

Juli

Min bror Gunnar fyller 70 år. Födelsedagen firas på vårt gemensamma sommarställe ute på Äspholm i Sankt Anna skärgård.

Min svägerska Laila längst till vänster, min bror Göran, jag, min svägerska Anne Sophie och lillebror Gunnar. Kent skulle egentligen också vara med men det är han som tar bilden. (Bilderna går att klicka större.)

Alla tre av de yngsta barnbarnen fyller år i samma vecka i juli. Från vänster Clarissa 3, Caspar 5 och Casimir 7 år. Det är Caspars födelsedag - 8 juli - som firas med tårta på verandan till sommarhuset på Öland. 

Augusti

En tradition är att Sankt Ragnhildskören, som jag leder numera, en lördag i augusti sjunger i Farledskyrkan, som pågår under en vecka i Skällviks vackra gamla kyrka. Än så länge är vi bara 13 stycken i kören men när höstterminen slutar har kören ökat med 8 medlemmar. 

Repetition en timme med Sankt Ragnhildskören före körframträdandet.

Augustibröllop på Capella Ecumenica ute på en liten ö i Sankt Anna skärgård. Jag spelar Mendelssohn in och Gammal bröllopsmarsch från Delsbo ut.

September

Nu har kören satt igång på allvar och redan har det kommit fyra nya medlemmar. Här är vi samlade i Drothems församlingshem i Söderköping där vi sjunger på en lunchträff. Körsånger varvas med allsång, vilket uppskattas mycket.

Sista helgen i september är det Kulturnatt i Norrköping. Hela dagen och halva natten är det framträdande av körer och skådespelare. Museerna är öppna, liksom gallerierna och teatrarna. Även i kyrkorna är det konserter. Här har man illuminerat vattenfallen i Industrilandskapet. Färgerna skiftar hela tiden - rött och orange i nästa fas.

Oktober

Vi brukar alltid göra en höstutflykt i oktober när det är som vackrast. Den här gången tar vi färjan vid Stegeborg över till Vikbolandet och Å kyrka. 

 Färjeläget på Vikbolandssidan vid Stegeborg vid Slätbaken.

Det är många gånger under hösten som jag åkt med Swebus upp till Stockholm för att hälsa på Mirrfamiljen. Den här gången är det lagom till Allhelgonahelgen och jag är här på väg till Mirren för att äta lunch med henne. 

November

Åter i Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn. Här är det Clarissa som lägger pussel.

En av Clarissas favoritsysselsättningar är att lägga pussel.

Bloggandet kan få de mest oanade följder. Fredagstemat i slutet av augusti 2011 hade nämligen rubriken "Skördetiden är inne". Eftersom min vän Leif tillsammans med sin bror ägde och drev Söderköpings Elvalskvarn passade jag på att besöka honom i kvarnen, där jag aldrig varit tidigare. Redaktören för Sankt Ragnhilds Gilles i Söderköping årsbok fick av någon anledning tag i mitt inlägg - hur, vet jag fortfarande inte - och tyckte att det kunde passa som artikel i årsboken om jag la till lite historik också. Det fick jag av Leif och så blev det att jag kom med som författare i årsboken 2014. Kvarnen är numera nerlagd efter 80 år så det blev samtidigt en dokumentation över familjeföretaget. 

Här är samtliga författare till artiklar i årsboken samlade på Stinsen, Söderköpings Stadsbibliotek för att presentera årsboken. 

December

Mycket musik har det varit i december både med min egen kör och  med barnbarnen i Stockholm. Men det har jag skrivit så mycket om på bloggen så det hoppar jag över här. Även i lilla Söderköping är det adventsmarknad varje år även om den kanske inte är av samma storlek som i Gamla Stan.

Adventsmarknad på Hagatorget i Söderköping.

Jag avslutar halvårskollen som jag började - med de tre yngsta barnbarnen. Här är de tillsammans i Mogata lördagsmorgonen efter Annandagen.

Alla tre lika fascinerade av Lillefee, filmen som morfar spelat in på sin dator. 

1043 Lördagstema - I handen

Alla som följt min blogg vet att ett av mina stora intressen är illustratörer. Det var egentligen därför jag började samla på gamla Bonniers Veckotidningar vars omslag alla pryddes av den tidens bästa konstnärer och illustratörer, om man nu kan skilja på dessa kategorier. Det tog många år innan fotot ersatte det tecknade och målade omslaget.

I den här boken finns det mesta att läsa om julen och alla traditionerna kring denna. (Bilderna går att klicka större.)

Så det var ett lätt beslut för mig när vår lilla grannflicka Ida kom in med sin jultidningslista någon gång i augusti eller september. Där fanns nämligen den lilla boken, Jul med Jenny Nyström med text av Jan Öjvind Swahn, att inhandla. Så några dagar före jul fick jag denna lilla pärla i min hand. (Om den fina konstnären och illustratören Jenny Nyström har jag skrivit ett inlägg här när lördagstemat var Rim och Ramsor.)

Här är det digra innehållet i den lilla boken. Kanske något att satsa på tills nästa år?

För att få en uppfattning om hur texten och bilderna ser ut, lägger jag ut några sidor på bloggen.

Denna bild är tydligen en detalj från en bonad, som hon också skapade förutom alla tusentals julkort.     

Att hon verkligen var en duktig konstnär tycker jag att nedanstående bild illustrerar.

1042 Lördagstema - Förr i tiden

Rubriken på förra veckans lördagstema som Karin på Åland hittat på - Förr i tiden - passar verkligen in på mitt inlägg idag eftersom det var en vecka sedan hon tyckte att vi skulle skriva om detta ämne. Av olika anledningar har det blivit försenat. Jag hade tänkt att, efter att sovit ut efter två julböner, en julnattsmässa och en julotta, jag skulle ägna återstoden av juldagen åt att skriva lördagstemat.

Redan på julaftonskvällen var jag ordentligt förkyld med den sedvanliga bihåleinflammationen som följd och efter julottan gick jag till sängs med hög feber och sov hela den dagen och halva annandagen. Jag orkade inte ens sitta vid datorn vilket är mycket ovanligt. På annandagskvällen var vi bjudna till sonen Kalle med sambo tillsammans med Mirrfamiljen, så då fixade jag febern med några aspirin.

Mirrfamiljen sov över hos oss men lämnade oss efter lunch eftersom jag fortfarande kände mig dålig. Nu känner jag att jag har en otit på gång så förhoppningsvis kanske jag kan få antibiotika om den bryter ut. Nog om detta.

Den här akvarellen hade jag länge tänkt att rama om - hittade den för några månader sedan ute på landet där den måste ha hängt åtminstone sen i mitten på 50-talet när mina föräldrar köpte sommarstället ute i skärgården. Det har som så mycket annat inte blivit av förrän idag, trots att nya ramen från IKEA  i några månader stått i ett hörn i "skräprummet", där jag förvarar noter, leksaker, symaskin, kläder som ska lagas och tvätt som ska strykas och manglas.Samt den ganska oanvända motionscykeln...

Bilden går att klicka större.

Bilden av en spårvagn i genomskärning ritade och målade jag 1949 då jag var 13 år och gick i trean i flickskolan i Norrköping. Den är inte särskilt bra, dessutom är den ganska slarvigt gjord. Jag hade tydligen inte tid att måla någon bakgrund, som borde varit ganska mörkt blå, eftersom spårvagnen har lyset på. Alla ögon och näsor och munnar är heller inte ifyllda. Men den säger lite om den tid som flytt och som aldrig kommer tillbaka.

Spårvagnen på den tiden bestod av tre avdelningar; en främre där man gick på och betalade en pollett i bössan framför spårvagnsföraren, en avdelning i mitten där passagerarna satt eller stod och en bakre plattform för rökare. Där kunde man också stiga av. Föraren stod för det mesta, men tydligen satt han ibland eftersom jag ritat dit en stol.

Det fanns två väggfasta bänkar mitt emot varandra med längsgående ribbor som omväxlande var målade i brunt och gult. Man kan ana det bakom ryggen på passagerarna. Var det fullt på bänkarna fick man stå och hålla sig i de handtag som hängde ner från krokar i taket.

ALLA passagerarna har någon sorts huvudbonad Även den lilla flickan som sitter inklämd bland två damer har en rosett i håret. Damerna har högklackade skor och en av dem har en muff. INGEN av damerna har långbyxor.

Det är herrarna som läser tidningen och att det var svart-vitt på den tiden kan man inte missta sig på. Varför den chica damen i rött har ett uppfällt paraply är för mig en gåta.

Längst bak stod killarna som rökte. De brukade komma släntrande genom vagnen med stora kliv innan de slängde upp dörren till rökavdelningen. Det var tufft att röka på den tiden.

För övrigt är det inte mycket som stämmer med verkligheten - jag hade förmodligen ingen aning om hur ett spårvagnshjul såg ut. Inte heller brukade det sitta någon paegoja på taket.

Uppdatering:
Tack Karin på Åland för dina trevliga lördagsteman. Nästa års lördagsteman för januari har Olgakatt som upphovskvinna. De finns listade till höger i bloggen.

1041 Lilla Akademiens julkonsert 2014

Har just kommit hem från några dagar i Mälarhöjden där jag träffat Mirrfamiljen och barnbarnen. Det blev mycket musik under dessa dagar. På torsdagen var Mirren och jag på den senare av Lilla Akademiens dubbla julkonserter klockan 19 i Immanuelskyrkan i Stockholm. Detta på grund av att skolan inte har någon tillräckligt stor sal att rymma så många åhörare i.

Den pampiga entrén till Immanuelskyrkan i Stockholm.  (Bilderna går att klicka större.)

Vi var inte ensamma på konserten...

Den första konserten började redan klockan 16.30 så det blev en lång dag för Casimir som skulle vara med och sjunga på båda konserterna. På söndagen kom Kent upp och vi gick tillsammans med Mirrmaken till Salems kyrka där Mirren sjunger med i kören Cantate.

Casimir, mitt äldsta av de yngsta barnbarnen går i ettan på LA och förskoleklassen och hans klass skulle vara tärnor och stjärngossar i det inledande luciatåget. Sångerna de skulle sjunga var förutom Luciavisan bland annat Staffansvisan och Tomtarnas julnatt, bara den sistnämnda har åtta verser som alla skulle kunna utantill.

Casimir till höger tar lite ledigt mellan konserterna tillsammans med sin kompis. Här hade inte stjärngossarna några mössor förmodligen för att de skulle skymma barnen som stod bakom. Skönt det eftersom det alltid är krångligt med sådana. Däremot var det påbjudet gröna band på kragarna på deras skjortor.

Lilla Akademien är ju främst en instrumentalskola - alla elever måste spela minst ett instrument. De flesta brukar välja ytterligare ett när de kommer upp i årskurs 4. Men man har också körsång på schemat och resultatet av dessa lektioner visade man upp här på julkonserten där det instrumentala inslaget för ovanlighetens skull var ganska litet.

En stråkkvartett av äldre elever ackompanjerade de allra yngsta elevernas sånger.

Årskurs 2 och 3 väntar på att luciatåget ska börja. Sen ska de också gå fram och ställa upp sig och sjunga några sånger tillsammans med de andra.

Det var svårt att ta bilder eftersom det var så mörkt. Här får man i alla fall en hum om hur vacker denna kyrka är. ALLA eleverna på skolan deltog på något sätt i konserten.

Det är svårt att sovra bland alla fina körsånger som framfördes men till slut fastnade jag för Otto Olssons Advent, som den stora kören sjöng. Helt fantastiskt i mitt tycke. Här nedan kommer min egen inspelning av denna sång. Jag kan lova att det lät ännu bättre i verkligheten. Sången ackompanjerades av en elev som visade sig vara en fantastisk organist i Toccata av Boëllman.


Naturligtvis måste jag även ha med något som Casimir var med och sjöng i. Det får bli Staffansvisan som sjöngs mycket energiskt av förskoleklassen och årskurs 1.

1040 Fototriss - Fyrbentingar

Eftersom jag varken har hund, katt eller häst eller någon annan fyrbenting hemma kommer här några bilder ritade och målade av barnbarnen. Fyrbenting som fyrbenting. Det är veckans rubrik på Fototriss.

Casimirs katt som han ritade för två och ett halvt år sedan, men som tål att tittas på igen. (Bilderna går att klicka större.)

Familjen Igelkott som kom till för lite drygt ett år sen, innan Casimir börjat skolan. Det måste vara Mirren som går först eftersom den kotten har ögonfransar.

Ännu en katt, denna gång Caspars. Han har inte ännu fyllt fem när han ritade katten och igelkotten. Om man lägger ihop kattens ben med igelkottens blir det tillsammans åtta stycken, alltså fyra ben till varje.

1039 - Lördagstema Surrogat

Det är fortfarande Karin på Åland som håller i lördagstemana för december. Den här veckan lyder rubriken SURROGAT. Andra lördagsbloggare hittar man i högra marginalen på min blogg.

Jag funderade länge på vad jag skulle skriva om ämnet. Surrogatkaffe lockade inte och inte heller surrogatmödrar, som nog var det första jag tänkte på. Sen tittade jag på synonymerna till ordet och såg att det bland annat betydde ersättning och nödlösning. Och då fick jag en briljant idé att ersätta surrogattemat med just ett surrogat i betydelsen nödlösning eller substitut.

När jag igår funderade på vilket vidoklipp av Sankt Ragnhildskörens framträdande på serviceboendet Blå Porten i Söderköping som jag skulle lägga in på bloggen, bestämde jag mig slutligen för sista sången.Två videoklipp var lite för mycket, tyckte jag, även om kören var nyfikna på hur de såg ut och hur de sjöng. Efteråt ångrade jag mig lite eftersom det var klapp i baktakt (!) med i sången, men då var texten till videon redan skriven. Här kan man lyssna till den.

Så nu lägger jag in den andra videosnutten också som jag funderade på som ett surrogat för lördagstemat. Fiffigt, eller hur? Åke är det som ska föreställa Gunnar Wiklund i första versen när han läser den högt. Tyvärr "glömde" Åke bort att jag bett honom ta ett steg fram när han hade solo, så han är skymd nästan hela tiden. Men han hörs i alla fall.

"Lilla damkören" sjunger andra versen och "Lilla Damkören med Åke" är solister i tredje. Kent som filmade var lite skakig på handen i mitten och det tog en liten stund innan vi kom igång, men vad gör det. Vi är ju bara amatörer allihopa!

Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad, med Sankt Ragnhildskören. Eftersom jag kompar kören på pianot kan jag tyvärr inte stå framför och dirigera. Jag tycker de klarar sig bra ändå! Underbart med damen till höger som sjunger med i alla refrängerna.

1038 Sankt Ragnhildskören på Blå Porten i Söderköping

Sista framträdandet för i år med Sankt Ragnhildskören ägde rum idag på serviceboendet Blå Porten här i Söderköping. Det är SPF som årligen bjuder på fika i samband med Lucia. Festen började med ett  luciatåg - det var Söderköpings egen Lucia med tärnor som sjöng och läste dikter. Flickorna, som sjöng alldeles utmärkt, kom alla från musikklassens årskurs nio och sjöng gamla kända och en del (för mig) okända visor flerstämmigt à capella.

Flickorna sjöng jättefint och flerstämmigt à capella i nästan en halvtimme. Kent tog alla bilderna som går att klicka större.

Hela samlingslokalen på Blå Porten var helt fullsatt av förväntansfulla pensionärer och en del anhöriga så vi i kören fick tränga ihop oss i ett hörn. Det var också trångt för Lucia med tärnor och för vår kör när vi skulle sjunga efter kaffet. Akustiken var obefintlig, ljuddämpande plattor i taket plus fullsatt lokal gjorde att det inte var så lätt att sjunga, varken för Lucia eller för vår kör.

Kören väntar på att Lucia ska komma. 

Jag hade tagit med mig allsångshäften så att alla skulle kunna vara med och sjunga i några sånger, En dörr på glänt, När ljusen ska tändas därhemma och Nu tändas tusen juleljus.Vad jag kunde se från min position bakom pianot var det många som sjöng med. Några sjöng också med i sångerna som kören sjöng, kul!

När den rejäla lussebullen och den stora pepparkakan var uppäten och kaffet urdrucket var det dags för oss att sjunga. Programmet var detsamma som i måndags på SPF:s julfest minus några sånger.

Tyvärr var vi tvungna att stå utspridda som synes, så den ena änden hörde väl knappt vad den andra änden sjöng.  Pianot stod också ganska långt från kören. Det gick förvånansvärt bra i alla fall, tyckte både kören och jag.

Kent, maken, fotade och filmade under hela tiden. Väldigt roligt var att nästan hela kören hade ställt upp! Här sjunger vi den sista sången i vårt eget program: Sjung ut i hela världen eller som den heter på engelska Go tell it on the mountains. Det är en traditionell gospel. Det där med baktakt är svårt som sagt, men vad gör det att det inte blir perfekt när sångglädjen är stor? Träffen avslutades med att vi alla tillsammans sjöng Nu tändas tusen juleljus.

1038 Modet i december 1936

Bland mina nyligen inköpta Allers mönstertidningar hittade jag en från 1936. Den var dessutom utgiven samma år i december och lanserades som "Stort Lucianummer". Det passade alltså bra att dela med sig lite av innehållet idag två dagar före Lucia. Det var så här min mamma skulle se ut det året jag föddes.

 

Omslaget från Lucianumret 24 1936. Den eleganta kvinnan hade ofta en cigarett i handen som modellen till höger. (Bilderna går att klicka större.)

Lustigt att varken det ena eller det andra mönstret kunde erhållas i storlek 36 eller 38!

I oktober skrev jag ett inlägg om en Allers mönstertidning från 1931. Här kan man läsa det. Där har jag också länkat till Lars-Erik Liljeqvists fina artikel om gamla veckotidningar. Så här skrev han om Allers Mönstertidning:

"Det finns också en Allers Mönster-tidning. Det är ingen bilaga till Allers, vilket många tycks tro, utan en helt självständig tidning, och dessutom ännu äldre. Den började utkomma redan 1874. Eftersom den har till huvuduppgift att vara tidtypisk i mode duger vissa häften bra som dekoration i glas och ram, särskilt de från tidigt 20-tal, men även vissa häften upp i 30-talet slår an..."

Den mindre texten, som kan vara svår att läsa, lyder så här: "62421 visar den moderna silhuetten - den halvlånga kasacken med tättåtsittande klänningsliv, struttande skört och ärmar med stor vidd vid axeln och smala nedtill samt plisserad krage."

Om man jämför detta med 20-talsmodet tycker jag det verkar som man har mer tyg i sina klänningar nu 1936. Bylsiga ärmar var ju något man aldrig såg tio år tidigare. Och klänningarna var oftast raka då, inte insvängda i midjan som här. Inga puffärmar heller på 20-talet...

Viktigt var att man var rätt klädd när man skulle ut och resa. Jag undrar vad dåtidens kvinnor skulle tyckt om dagens mor- och farmödrar på resa klädda i jeans och täckjackor?

Hemma skulle man vara klädd ungefär som när man gick bort till vardags. Klänningen till vänster kan man ju ha såväl hemma som borta, står det i texten. Rätt kul när jag tänker på att min mamma alltid klädde sig i snygg klänning och högklackade skor varje dag - även när hon var över 90. Jag såg henne aldrig i en morgonrock och inte i en städrock heller för den delen eftersom hon alltid hade städhjälp hemma. En speciell städrock var annars ett nödvändigt komplement för en husmor före damjeansens intåg i slutet på 50-talet.

I Lusses Spår lyder rubriken över två sidor av tidningen. Lucian överst till höger har hela 175 cm långt hår, vilket tidningen (och även jag) tycker är anmärkningsvärt. Längst ner till vänster är det en bild på en lastbåt som kommer med apelsiner. När jag växte upp fick man bara apelsiner till jul. Numera sitter väl inte flickor och förpackar marsipangrisar utan det görs maskinellt?

Traditionen att lussa på sjukhus och äldreboende är gammal och håller i sig än. Sankt Ragnhildskören ska sjunga i morgon på Blå Porten, ett äldreboende i Söderköping. Innan vi ska sjunga ska Söderköpings Lucia komma dit och lussa. Julskyltningen lockar också -  då som nu - barn och vuxna. Mer sällsynt är kanske att se en släde med julveden.

Till slut hittade jag en artikel "Sankta Lucia - ljusbärarinna" som kanske kan vara rolig att läsa. En del känner man igen men en del var helt nytt för mig. På den tiden hade det nog varit helt otänkbart att en pojke skulle kunnat bli Lucia. 

1037 SPF:s julfest i Söderköping

I måndags gick SPF Sankt Ragnhilds julfest av stapeln i Sankt Laurentii församlingshem i Söderköping. Min kör, Sankt Ragnhildskören, skulle svara för underhållningen. Även ett luciatåg bestående av barn från två stycken andraklasser medverkade. De sjöng i början och vi i kören sjöng till kaffet.

Alla de över hundra medlemmarna som lyckats få få en biljett till julfesten (föreningen har över 400 medlemmar) fick plats i Sankt Laurentii församlingshem, men det var trångt! (Bilderna går att klicka större.)

De tio senaste åren har jag ackompanjerat denna kör, som då hette Sankt Ragnhilds och Wijkakören, på SPF:s traditionsenliga julfest. Den leddes då av vännen Maj-Gret, som tyvärr blev sjuk tidigt i våras. Det var därför jag tog över kören, som jag ju kände rätt bra vid det laget.

Sedan i höstas har det kommit många nya till kören vilket är mycket glädjande. Sångprogrammet till julfesten har varit detsamma under alla de år jag ackompanjerade kören. Därför tyckte jag det var dags med lite förnyelse. Några av sångerna fick vara kvar.

Så här ser programmet till julfesten ut. Många gamla godingar som synes. 

Efter att vi ätit gröt och skinksmörgås blev det vår tur att framträda. Jag tyckte alla sånger gick väldigt bra och att kören var inspirerad och avslappnad. Publiken applåderade i alla fall efter varje sång och sjöng med i allsångerna av hjärtans lust.  

Min fina Sankt Ragnhildskör. Gösta, som sitter till vänster längst fram i orange tröja på första fotot tog bilden med min kamera.

Vi hade tränat mycket på att klappa i baktakt i sista gospelsången "Sjung ut i hela världen". Men, trots trumhjälp från Mia (nummer två från höger längst fram), visade det sig vara en oöverstiglig svårighet ändå för några av körmedlemmarna. Jag såg det på en videosnutt som Gösta hade filmat. Det blir träning igen till våren, haha. Jag ger mig inte. Huruvida publiken klappade i baktakt eller inte låter jag vara osagt, men klappade med gjorde de i alla fall. 

Den här fantastiska julgruppen fick jag av kören på den sista körövningen. Tack snälla ni, jag blev så glad!

1036 Veckans fototriss - VITT

Veckans fototrissrubrik är VITT. Lämpligt så här års - lämpligare för dem som bor i Norrland kanske eftersom vi här i söder inte har någon snö alls. Denna vecka är det också en tävling på bloggen. Det är företaget Coolstuff som samarbetar med Fototriss. Villkoret för att man ska vara med är att man länkar till någon pryl som företaget säljer. Jag fastnade för en berg-och dalbana som man kan bygga själv. Vilka andra som tävlar i Fototriss hittar man här.

Denna djupfrysa dam hittade jag på Riksbron i Stockholm i torsdags. 

Nästan full. Fotot taget utanför dörren i morse vid åttatiden.

Kortet tog jag förra året då det var mycket snö här i Mogata.

1035 Rapport från Stockholm i början av december

Kanske mina trogna bloggläsare har märkt att det var ett tag sen jag skrev något här på bloggen. Det beror på att jag varit uppe i Mälarhöjden och hälsat på yngsta barnbarnen med föräldrar. Även om det var gråmulet och regnet hängde i luften, är Stockholm alltid vackert, tycker jag. Efter att jag lämnat de två små barnen, Caspar och Clarissa på förskolan på torsdagsmorgonen, åkte jag så småningom in till city för att se lite julskyltning och äta lunch med Mirren.

Jag gick av tunnelbanan i Gamla Stan och promenerade sedan hela vägen upp till Bonnierhuset där vi skulle äta lunch på deras restaurang. På Riksbron passerade jag en förfrusen dam - hon var helt vit. Det måste ha varit fruktansvärt kallt att stå där alldeles orörlig i flera timmar i sträck. Hon hade i alla fall rejäla Lovikkavantar på sig. *

Höstanemonerna (?) blommade för fullt på Norra Bantorget.

Efter lunchen åkte jag hem och hämtade barnen på förskolan. Casimir går ju på Lilla Akademien som jag berättat om i tidigare inlägg, så honom får mamma eller pappa hämta inne i stan.

Caspar visar en app för sin lillasyster Clarissa. Paddan är en utmärkt barnvakt när man ska laga middag.

På fredagen hade jag  bestämt träff med en bloggvän på NK. Jag passade också på att titta på julstkytlningen. I år var det lite plottrigt enligt min mening. Inte heller så bra ur tittarsynpunkt, eftersom mängderna av förskolebarn hade mycket svårt att slita sig därifrån. Det fanns ju så väldigt mycket att titta på. Tema Tomtenissar och av dem fanns det hundratals...

Ett jättestort dockskåp med mängder av tomtenissar överallt.

Bloggträffen blev mycket lyckad. Det var första gången vi träffades irl. Vi åt lunch högst upp på NK:s restaurang och där pratade vi oavbrutet i nästan tre timmar. Min bloggvän var en mycket trevlig bekantskap och förhoppningsvis blir det fler möten så småningom. Det är kul med bloggvänner. Även om man aldrig träffats förut så vet man många gånger mer om varandra än om sina vanliga bekanta.

Kön av barn som ville titta på julskyltningen var lång. 

På lördagen firade vi Mirrens födelsedag. Det blir lite bilder och inlägg från kalaset i senare inlägg.

Uppdatering:
Jag har tagit bort bilden på den djupfrysta damen eftersom jag tänker ha med den i Fototrissinlägget som blir nästa inlägg.