1487 - Clarissas första oboekonsert

På torsdagen var det dags för en ny konsert på Lilla Akademien. Den här gången var det yngsta barnbarnet, Clarissa 6 år - Lissan till vardags - som skulle framträda på sin första konsert på Lilla Akademien. Det var en konsert med blåsinstrument och Lissan, som går i förskoleklassen, fick inleda konserten med några stycken på sin oboe. Några elever spelade valthorn, en spelade fagott och två andra oboister fanns också med.

Lissan är glad över att allt gick så bra och över de vackra rosorna. (Bilderna går att klicka större.)

Jag hade fått äran och nöjet att ackompanjera Lissan, som var noga med reprisen på Carls visa. Trots att hon hade tillhållit mig strängt att inte glömma bort den när vi tränade hemma, gjorde jag det ändå när vi skulle repetera före konserten. Men vid uppspelningen kom jag ihåg reprisen som väl var.

Lissan med sin oboefröken Hedvig

Lissan visade inga som helst tecken på nervositet utan spelade på lugnt och säkert som vanligt. Hon var helt oberörd av publiken som bestod av entusiastiska anhöriga till eleverna som uppträdde under kvällen. Lissan läser noter alldeles utmärkt, till skillnad från sin mormor, som för det mesta spelade på gehör de första åren hon spelade piano. Dock först efter att tragglat sig igenom noterna till musikstyckena.

Carls visa i Träsalen på Lilla Akademien konsert för blåsare. Mormor kompar. Det är en vanlig oboe som Lissan spelar på som synes - räcker henne till knäna.

Det blev stormande applåder när Lissan slutat spela och hon förärades också rosor av sin farmor och farfar. Den 12 november är det dags för henne att spela igen. Då är det en avdelningskonsert för oboe, där alla elever som spelar detta instrument på skolan kommer att delta. Hennes bror Caspar, 8 år, är vi det tillfället också med bland oboisterna.

Lissan spelar temat ur An die Freude av Beethoven på sin oboe. 

1486 Gems weekly Photo Challenge - TEXT

Utmaningen vecka 44 på Gems Weekly Photo Challenge som Sanna är upphovskvinna till, är kort och gott TEXT.

Detta finns det ju en del att skriva om - just nu skriver jag t.ex. en text på min blogg. Men sen ska det ju vara en bild med i inlägget också och då väljer jag de här från en liten kinesisk läsebok som jag köpte när jag var i Kina första gången i slutet av 90-talet. Då arbetade jag fortfarande som lärare och tyckte att det skulle vara roligt att visa mina skolbarn hur en läsebok i Kina kunde se ut.

Den här berättelsen handlar om en pojke som beger sig hemifrån för att söka ära och rikedom som han ska dela med sig till sina gamla fattiga föräldrar när han en gång återvänder hem.

Jag tolkar bilderna så att mamman först är ledsen när hennes son ska ge sig iväg men sen blir glad när han tröstar henne med att han snart ska komma hem som en rik man.

Texten står dels med kinesiska tecken, dels med pinyin, ett alfabet med latinska bokstäver som barnen får lära sig från början för att de ska kunna uttala tecknet och förstå betydelsen av detta. Mer om hur mans skriver kinesiska tecken kan man läsa i ett inlägg som jag skrev för några år sen.  

Uppdatering:
Om ljudskriften pinyin kan man läsa mer här.

1485 Gitarrkonsert på Lilla Akademien

Nu är jag hemma igen i Mogata efter några händelserika dagar i Stockholm. Största anledningen att jag åkte upp i tisdags var att Casimir, det äldsta av mina tre yngsta barnbarn, skulle spela på avdelningskonserten för gitarrister på kvällen i Kammarmusiksalen på Lilla Akademien.

Dessutom skulle Clarissa, mitt yngsta barnbarn, spela sin första oboekonsert på torsdagskvällen. Clarissa, som jag skrivit om här tidigare, går bara i förskoleklassen men läser både böcker och framför allt noter alldeles utmärkt. Till skillnad från sin mormor, som de första åren av sin pianistkarriär, nästan alltid spelade efter gehör. Dock efter att ha tragglat sig igenom noterna till styckena.

Konsertprogrammet öppnades av två små pojkar i förskoleklassen som bland annat spelade Gubben Noak och en spökvisa på gitarr till auditoriets stora förtjusning. Det är de små pojkar som sitter med var sin rosenbukett på första raden på bilderna och filmen.

Första raden från vänster: Orlando, Marius och Casimir. Andra raden från vänster: Caspar, Mirren och Marius mamma.

Allt som allt var det nio gitarrister från förskoleklass till andra årskursen i gymnasiet som uppträdde. Flera av eleverna är redan gitarrvirtuoser och deras lärare, Jenny och Mårten, måste ha känt sig väldigt nöjda med konserten. 

Casimir spelade lugnt och säkert sina stycken av John Dowland: If my Complants Could Passions Move och White as Lilies Was. Denne kompositör som föddes 1563 och dog 1626 var en engelsk kompositör och lutspelare. Han är mest känd för sina melankoliska sånger och har fått stor betydelse för den nutida repertoaren av klassisk gitarr. Här nedan kan man lyssna till uppspelningen.

1484 Gems Weekly Photo Challenge - I VÄSKAN

Temat den här veckan i fotoutmaningen Gems Weekly Challenge som Sanna har hittat på är I VÄSKAN. Fler som berättar vad de har i sin väska finns länkade på hemsidan.

Jag står just i begrepp att åka upp till Stockholm och hälsa på mina tre yngsta barnbarn. Mirren bad mig ta med mig hennes Sverigedräkt som hon hade på en avslutning i årskurs fyra i musikklassen i Norrköping. Den är alltså nästan precis 30 år gammal. Men den är bara använd några gånger så den är lika fin som den var när vi köpte den.

Clarissa, som är 6 år, får nog vänta några år tills den passar. Men den kanske går att lägga upp lite? Vi får väl prova när jag kommer dit på tisdag. Det är Lissan som är på fotot som hänger ovanför bilden. Det vore roligt om hon kunde ha den på sig när hon ska spela på sin första oboekonsert på torsdag kväll på Lilla Akademin där hon går i förskoleklassen.

Sverigeklänningen som Mirren hade på sig för nästan 30 år sen ska ner i resväskan. (Bilden går att klicka större.)

1483 Flera fredagsmarknader i Limoux

Fredagar i Limoux, liksom i övriga Frankrike, är marknadsdagar. När vi var där i våras var den största marknaden redan stängd men två hann vi med. Dem har jag berättat om här. Den här fredagen gav vi oss iväg tidigare och då var kommersen i full gång på tre marknader som inte låg särskilt långt från varandra.

Torget i Limoux med Saint-Martinkyrkan i bakgrunden. (Bilderna går att klicka större.)

Vi började förstås vid torget ett kvarter ifrån Annas och Jörgens hus. Jag köpte en snygg top av något mjukt material för 10 euro. Det var den värd och som tur var passade den perfekt. På torget fanns ju inga provrum. Här fanns för övrigt bara kläder, mattor, antikviteter och väskor. Samt datatillbehör och cd-skivor. En hel del annat också.

Hade gärna köpt en kattväska också men de var dels ganska dyra och dels svåra att frakta hem. 

Vårt stamlokus, Le Commerce kommer man bara in till från gatan när det är marknadsdag.

Efter att vi styrkt oss med kaffe och orangine på Le Commerce gick vi vidare till nästa marknad där man sålde frukt, grönsaker och ost i stora mängder. I den närbelägna gamla vackra saluhallen fanns det bland annat ett jättelikt utbud av allehanda kryddor.

Stånd med frukt och grönsaker. Entrén till saluhallen till vänster i bilden. 

Ett eldorado för den som älskar kryddor i saluhallen.

Många olika pepparsorter till vänster i bilden.

Vid det här laget jag ganska trött då det var varmt, säkert över 25 grader i skuggan. Så vi gick bara som hastigast till den sista marknaden ett kvarter bort där man nästan bara sålde kläder.

Här låg plaggen utslängda på bord huller om buller.

Priserna blev nog väldigt olika också beroende på vem som handlade, kan jag tänka mig. Stånden lockade inte till några köp från vår sida.

Hade vi inte köpt kronärtskockor kanske vi hade fallit för frestelsen att äta en trerätters lunch för under 120 kr. 

Man behöver inte kunna franska för att förstå vad man säljer här. Affär på vägen hem.

Så vi gick tillbaka hem där vi lagade till och åt våra kronärtskockor, som smakade väldigt gott.

Kent, Anna och Jörgen i köket på Rue de Mairie avnjutande kronärtskockor. 

Tidigare inlägg om vår höstresa till Limoux i Frankrike.

Antikmarknad i Limoux

Utflykt till Chalabre

Höstutflykt till Carcassonne

1482 Höstutflykt till Carcassonne

När vi var i Frankrike i våras gjorde vi en utflykt till staden Carcassonne, berömd för sin medeltida bebyggelse som kallas för La Cité. Det var en spännande upplevelse att besöka denna gamla stad i staden, omgiven av tjocka ringmurar och med många av de medeltida byggnaderna i behåll. Den utflykten har jag skrivit om här. I det här inlägget har Kent tagit flera bilder. De går att klicka större.

I väntan på tåget sitter Jörgen och Anna och solar. Inga ytterkläder behövdes denna varma dag. 

Det lilla tåget till Carcassonne. Det gick även att ta med en cykel som synes.

Den här gången åkte vi aldrig upp till La Cité utan stannade nere i staden och gick runt lite och tittade i skyltfönstren. Jörgen var på jakt efter ett par svarta skor och hittade sådana i en liten butik på Rue Courtejaire, gågatan från stationen upp till jakobinerporten - Le Portail de Jacobins. 

Ett stenkast från stationen flyter Aude där man kunde ta en tur längs floden med turistbåt.

Det var väldigt varmt den här dagen - 27 grader i skuggan - och vi var hungriga. Därför gick vi ganska omgående till en restaurang vid torget där marknaden just höll på att stänga igen.

Marknaderna stänger redan vid tolvtiden på dagen och nu började man plocka ihop sina saker. 

Anna äter pizza och jag en sallad med roquefort-ost. 

Efter lunchen var det fönstershopping på Rue Courtejaire som gällde för Kents och min del. Jörgen fick sina skor och Kent och jag fortsatte gatan upp tills vi kom till jakobinerporten som byggdes i slutet av 1700-talet under franska revolutionens jakobinervälde.

Rue Courtejaire. 

Portail de Jacobins.

Den kraftigaste platanen jag sett hittills. Bakom ser man rester av den gamla stadsmuren. 

På tillbakavägen låg kyrkan l'Eglise de Carmen som vi tittade in i. Den byggdes på denna plats redan på 1200-talet men förstördes och byggdes om åtskilliga gånger. Kyrkans skyddshelgon var Sankt Antonius från Padua som stod staty vi ingången till kyrkan.

Vi välkomnas av Sankt Antonius av Padua. På franska Saint-Antoine de Padoue. 

Han helgonförklarades redan på 1200-talet men led aldrig martyrdöden som så många andra helgon. Om honom läser jag på Wikipedia att "hans predikningar drog stora skaror människor; hans sista predikningar handlar om hat och illvilja. Med dessa predikningar ska han, enligt legenden ha försonat många människor, fångar ska ha släppts, skuldsatta ha fått fribrev och ovänskap ha bilagts". Mer om Sankt Antonius av Padua kan man läsa här.

l'Église de Carmen i Carcassonne.

Det mycket vackra korfönstret i kyrkan.

Vi tar farväl av Sankt Antonius och l'Église de Carmen. 

Det sista vi ser av Carcassonne den här gången är de vackert målade fönstren i de franska färgerna på perrongen på järnvägsstationen.

Tidigare inlägg från höstresan till Frankrike kan man läsa här:

Antikmarknad i Limoux
Utflykt till Chalabre

1481 Gems Weekly Photo Challenge - METALL

Fotoutmaningen vecka 42 är ordet METALL. Det är Sanna i Gems Weekly Challenge som står för utmaningen. Fler metallare finns att läsa på hemsidan.

Jag väljer en bild från arkivet och från den fantastiska utställningen i februari i Magasin 9 i Frihamnen i Stockholm - vandringsutställningen med skatter från Tutankahmuns grav. Jag var där tillsammans med Mirren och barnbarnen Casimir och Caspar. Det var en bländande upplevelse där guld, silver och ädelstenar dominerade. Fler bilder från utställningen kan man se här.

(Bilden går att klicka större.)

Delar av texten på den röda etiketten:

"Innerkista i guld.

Original i guld. Inläggningar av glaspasta och halvädelstenar. Längd 187 cm, bredd 51.3 cm, höjd 51 cm. 

Innerkistan är av rent guld och är med sina 110.4 kg det mest spekulära enskilda objektet i gravskatten.

Även på denna kista är kungen avbildad i fjäderdräkt och m mumieform med flätat guldskägg, spiror de korslagda armarna och kunglig huvudduk.

Fjäderdräktsmönstret i inskriften på själva kistan är graverade i tjockt guld liksom de vackert bearbetade relieffigurerna av gudinnorna Isis och Neftys vid benen."

1480 Utflykt till Chalabre

När vi besökte Limoux i våras gjorde vi en utflykt till en utsiktspunkt nära Chalabre, en liten stad några mil från Limoux. Det var sista dagen på den resan och jag ville gärna se Pyrenéerna som man skulle kunna därifrån. Här kan man läsa om den utflykten.

Den här gången gjorde vi en tur till själva den lilla staden Chalabre, där varken Anna eller Jörgen hade varit förut. Staden är ett turistmål på sommaren eftersom det tydligen är framträdanden med riddare och tornerspel och diverse andra medeltida begivenheter i det närbelägna slottet. Det kan man se här. Klickar man på länken kan man få fram 56 bilder därifrån!

Utsikt från bron i Chalabre. (Bilderna går att klicka större.)

Utsikt från bron åt andra hållet. Det verkar som om avloppen går ut direkt i floden...

Så här i början av oktober var det bara vi som var turister efter vad jag kunde se. Det var ganska tomt på gatorna överhuvudtaget. Det duggregnade och vi strövade omkring lite i centrum innan vi slog oss till ro på ett litet café där jag intog min vanliga pressade apelsindryck - orangina. Vid det laget hade det slutat regna och solen tittade fram då och då mellan molnen.

En jättelik öppen pergola, som framför allt används vid marknader, hittade vi på torget.

Ett vackert hus vid torget i Chalabre.

Trånga gator på sina ställen även om det var mycket gatuarbete som var på gång.

Anna och Jörgen på caféet.

På väg upp till slottet.

Pyrenéerna i bakgrunden bakom molnen.

När vi suttit en stund på caféet var det dags att åka bil upp till slottet. Allt var tillbommat för säsongen men det var en fantastisk utsikt därifrån. Just nu verkade det dystert och övergivet men jag kan tänka mig hur det kan se ut med mängder av turister som sitter på gräset nedanför tornet och med skådespelarna i sina färgrika medeltida dräkter, som på bilderna från nätet.

Eftersom det var stängt var det inte så lätt att få en uppfattning om hur slottet såg ut. Bilden nedan från nätet.

Slottet i Chalabre. Bild från nätet.

Det här tornet långt ner i dalen zoomade Kent in från utsiktsplatsen vid slottet. Är säkert också från medeltiden.

När vi begav oss hemåt lyste solen upp träden och förgyllde löven som låg på marken.

I platanernas skugga. 

Anna, Kent och Jörgen på väg ner från slottet.

Tidigare inlägg om vår höstresa till Limoux:

Antikmarknad i Limoux.

1479 Månadens illustratör oktober 2017 - Neil Hourihan

Vi prenumererar på Allers, Kent och jag, eftersom vi gillar att lösa korsord. Allers har, enligt min mening, de bästa och flesta korsorden av alla veckotidningar som jag prövat. De är av olika svårighetsgrad från mycket lätta till ganska svåra. Jag brukar lösa de lättare och Kent de svårare.

Ofta hjälps vi åt eftersom mitt ordförråd är lite annorlunda än hans och vice versa. Kent glömmer aldrig ett ord men det gör jag. Ofta får Kent hjälpa mig med ord som nan = indiskt bröd, namn på gamla asar och olika valutor och vad Tokyo hette förr i tiden och som jag glömmer mellan varven.

Min favoritillustratör av alla korsordsillustratörer är Neil Hourihan, som är fantastisk på att hitta på bilder till korsorden. Jag ser också på nätet att han även varit knuten till Hemmets Journal där jag hittade den här bilden skapad av honom. Inte nog med att han kan teckna, han är väldigt humoristisk samtidigt. Här nedan är några exempel på hans humor och hans skicklighet. Han har även illustrerat barnböcker baserade på bibliska texter.

Lösningen i korsordet med hjälp av bilden var: Bättre nu än sent att få riktigt rent. Allers nr 36 2017. (Bilderna går att klicka större.)

Det är ganska uppenbart att han sovit färdigt snart. Allers nr 36 2017.

Att vara många är bäst när man bär på en häst. Allers nr 36 2017.

Kryssbilagan börja alltid med en Rivstart som Hourihan alltid illustrerar på sitt eget humoristiska sätt. Krysset är medelsvårt vilket framgår att de tre figurerna. För övrigt brukar bilagan innehålla uppemot 50 kryss och Sudoku varje vecka. Jag löser bara kryssen, hoppar över de lättaste och även sudokun. Korsorden ger mig i alla fall lite kunskaper om olika saker när jag letar på nätet. Matte har jag heller aldrig varit särskilt intresserad av.

Sockerbagare i farten. Allers nr 38 2017.

Fallet ute gjorde att han blev inne. 

Sätter färg på tillvaron. Allers nr 39 2017

Att bli huggen i baken föll inte juryn i smaken. Allers nr 39 2027.

Här är det ett flertal ord som är lösning till bilden. MODDLARBLASK, TOTALRENOVERING, FILHANTERARE, SKUMTVÄTT, BREDSPACKLAT, STARK I NYPORNA, FÖRSJUNKEN I DYN, GROVHYVLING. Allers nr 39 2017.

De här orden ovan tycker jag är fina exempel på Hourihans skickliga och humoristiska tolkning av orden som han fått med krysset. För de måste väl vara färdiga INNAN man ger dem till illustratören?

Här får de hålla i när de på linan far förbi. 

Korsorden skänker oss många trevliga stunder tillsammans och till en stor del är det Neil Hourihans förtjänst för min del.

Visst är nog gruppens melodi stora flaskor med mycket i. Allers nr 38 2017.