En intensiv helg.

Helgen har varit intensiv för mig och även för MM. Det började redan på fredagsförmiddagen då jag tog med mig kameran ut på julmarknadspromenad i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Först ut var Brunnssalongen där det som vanligt så här års fanns många utställare av hantverk och annat julpynt. De små fina barnfåtöljerna var med som vanligt. En tomte sålde svarvade träslöjdsartiklar och en dam textila alster i lappteknik.










Och vad vore en julmarknad utan tomtar?

Man hade inte hunnit få alla dekorationer till julmarknaden klara än i stan. Många var inte heller klara med sin julskyltning. Även om man började med marknad på fredagen var de egentliga marknadsdagarna lördagen och söndagen då alla affärer hade extraöppet och då det skulle bli mycket på gång i stan. På Forsemanska gården hade man i alla fall öppnat ett litet julcafé. Det lilla huset användes för i tiden för att binda hästarna vid.


På fredagskvällen var vi bjudna på glöggfest hos Boel, en av mina körsystrar i hennes vackra hem – glatt och trevligt med många gäster och grannar. Gröt och skinka serverades tillsammans med glöggen. Boel i mitten flankerad av god vän och syster.


På lördagen spelade jag först på lille Nemos dop i Ringarum och därefter raskt iväg på femtioårskalas i Drothems församlingshem för att fira Leif, som fyllde femtio år i torsdags. Marie och Leif är båda körsångare och Leif är en fena på gitarr. Vi har spelat och sjungit mycket tillsammans. Dessutom är de båda med i Dagsbergs Dragspelsgäng, vilket bådade gott för underhållningen på festen.


Mycket riktigt. Halva Dagsbergsgänget var där när vi kom och även Putte, jätteduktig saxofonist, som hade sin saxofon med sig och som jag också spelat mycket ihop med. Det blev mycket musik under kvällen – Marie var vokalist med Dagsbergs Dragspelsgäng och Leif var med och spelade gitarr. Sen kompade Leif och jag Marie när hon sjöng Rågsved. Det gungade härligt!



Även Putte och jag ”rev av” några gamla låtar trots att vi varken hade noter eller hade repat. Här är ett exempel på Ain’t Misbehavin'. Jag missade lite på sticket eftersom jag spelade i en annan tonart än den jag brukade. Det är då Putte vänder sig om och undrar vad jag håller på med. Jag kom ner med fötterna på jorden mot slutet i alla fall...



Mellan musikframträdandena var det allsång som Leif och jag kompade till. En jättetrevlig fest utan en droppe alkohol!

På söndagen var det adventsmässa i Ringarum. Underbart att få klämma i med Bereden väg och Hosianna och höra hela församlingen sjunga med av hjärtans lust. Eftersom kyrkokören är vilande hade man engagerat kvartetten I Hatten – fyra skönsjungande och söta tjejer som hade valt passande och vackra sånger till detta evenemang. Som avslutning sjöng de White Christmas.


Mycket folk i kyrkan – en busslast hade t.o.m. kommit från Söderköping för att delta i mässan.



Som avslutning på detta inlägg kommer här ett litet tips till en julbukett, som jag såg utanför en affär på den lilla Storgatan i Söderköping.

Fredagstema Show and Tell – Advent

Förutom adventsstjärnor och min mammas gamla adventsljusstake i fönstren är Advent för mig naturligtvis främst mässan på söndag, svenska kyrkans Nyårsdag. Den kommer att bli spännande eftersom kvartetten I Hatten ska sjunga på den. Inlägg kommer så småningom.

Men Advent är också syföreningsauktionernas och julmarknadernas tid. Jag har i år ackompanjerat min goda vän Maj-Grets kör på två auktioner. Hon brukar klara körackompanjemanget själv med sin cittra på dessa – men oturligt nog halkade hon hemma på trappan och bröt nyckelbenet för någon månad sen. Och med armen i mitella kan man inte spela cittra…

Sankt Ragnhildskören och Wijkakören sjunger tillsammans på syföreningsauktionen i Skällvik

Den här gången ägde syföreningsauktionen rum i Skällviks församlingshem vid Stegeborg. Som vanligt var lokalen fullsatt med åtminstone en dryg tredjedel av församlingsborna och en hel del utsocknes.

Många vackra broderade dukar ska auktioneras bort

Kören sjunger advents- och julsånger, samma varje år. Folk tycker om att lyssna till melodier som man känner igen. Det blir både Dotter Sion och Min barndoms jul, Låt mig få tända ett ljus och Julefrid. Publiken sjunger med i den glada psalmen 108, Gå Sion din konung att möta med refrängen Var gla-a-ad, var gla-a-ad… Sen den kom in i 1986 års psalmbok har den varit en favorit på Första Advent. Den var inte riktigt rumsren för svenska kyrkan innan dess…

Lotterierna tilldrar sig som vanligt ett stort intresse

Hur det gick med auktionen vet jag inte, för jag åkte hem sedan vi sjungit och spelat klart. Men jag vet att brödpriserna t.ex. brukar bli höga. En hundralapp för en hembakad limpa är ingen ovanlighet. De som broderat dukarna köper också ofta själva tillbaka dem för dyra pengar. Allt för den goda sakens skull.


Sista fredagstemat för november håller Simone, Fritt ur Hjärtat, i. Hon har också listan över övriga fredagsbloggare.

Trädpromenad sent i november

Jag har alltid varit fascinerad av träden när de tappat alla sina blad och avtecknar sig som silhuetter mot himlen med sitt avlövade grenverk. I synnerhet när man ser dem i motljus i solnedgången en kall vinterdag.

Men träd kan vara vackra även en mulen novemberdag.

Simone gav mig inspiration till en promenad med kameran under gårdagen. Hon har ett vackert foto av ett mycket gammalt träd i sin blogg.

Här kommer några bilder från min promenad. Först ut är det ensamma trädet som är så fantastiskt att följa med årstidernas växling. (Klicka gärna bilderna större!)


Här brukar det vara fullt med får, men idag har de gömt sig i skogen.



Ståtliga träd i Husbyparken.

Nu kan man också se Slätbaken skymta mellan träden.

Enbuskar hör också till mina favoriter. Finns väl inget träslag som luktar så gott...

Har någon något förslag om vem som kan bo i den här gamla stubben. Det är en ingång till en liten håla i stubben, men det syns inte så bra på bilden tyvärr.

Blogglek

Nu har jag suttit ett par timmar och lekt med Layouten på min blogg. Det tog lång tid innan jag fick fram en bild som passade till min rubrik! Men skam den som ger sig. Femte gången som jag krympte och beskar bilden passade den in precis. Bilden är från min lilla by och den togs precis när byns stolthet - den nya cykel- och gångvägen var färdig.

Jag försökte ett tag med ljusgrön textbakgrund, men tänkte sen att kanske någon blev illamående av den. Jag tycker att jag fått lite mindre kommentarer sedan jag ändrade till den färgen...

Jag försöker nu med en varm off-white färg med lite rosa och gult i, som synes. När jag går in igen i min blogg och tittar på den ser jag att den har exakt samma nyans som min vinterbleka hy innan jag smort in mig med brunkrämen...

Men jag tycker fotona gör sig ganska bra med den bakgrunden. Kanske någon av mina bloggvänner kan ge tips om någon bättre bakgrundsfärg?

Sen skulle jag gärna vilja ha lite snirklar och arabesker på sidorna som en del bloggar har. Man jag vet inte hur man gör för att först få tag i dem och sen få dit dem, tyvärr.

Har varit och spelat och sjungit idag med min VIS-kör på ett härligt födelsedagskalas för alla i Ringarums och Gusums församlingar som fyllt åttio år och däröver under sista halvåret. Glömde förstås kameran när jag skulle iväg med alla noter!

Sångerna vi sjöng gick i nostalgins tecken, med gamla pärlor som När ljusen skall tändas därhemma, Barndomshemmet, En gång jag seglar i hamn, Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad - en av mina favoriter - och Man ska leva för varandra. VIS-kören var i högform och många av de sjuttio församlingsborna, som var med och åt en trerätters lunch, sjöng med i refrängerna. Härligt!

Fredagstema Show and Tell – Skyltar

Fredagstemat denna vecka är kul eftersom man plötsligt upptäcker att man är omgiven av tusentals skyltar. Jag spelade på en begravning i Norrköping i morse och gav mig alltså iväg med bilen med siktet inställt på skyltar. Bara under resan förstås...Jag såg skyltar överallt, mängder med skyltar på landsvägen naturligtvis, men också överallt på hus och affärer som jag for förbi.

Min första skyltbild är den som alltid ger mig mest välbehag, i synnerhet när jag har varit ute och åkt bil någon längre sträcka. (Bilderna går att klicka större.)


HEMMA! Nu är det bara fyrahundra meter kvar till huset där jag bor och då kan jag pusta ut och (nästan, i alla fall) vara helt säker på att jag ska komma hem med både livet och bilen i behåll. Och även utan att köra på någon annan eftersom farten är nedsatt till 30 km/h i den lilla byn.

Nästa skylt är kinesisk. Den tog jag uppe vid Olympiastadion i Peking när vi var där i augusti i år. Hade jag vetat om detta tema DÅ, hade jag spanat in fler skyltar. Det finns en uppsjö av dessa med exempel på underbara kinesiska översättningar till engelskan. De är också ofta mycket drastiska.


Skylten nedan är kommer igen, år från år. Samma skylt på samma plats. Man klistrar bara över datum och skriver ett nytt varje år. Klockan 10 står det och inte KLIO som jag trodde första gången jag såg den.


Den sista skylten är en uppmaning till alla mina bloggvänner!


Simone eller Fritt ur Hjärtat svarar för fredagstemat i november. Övrig fredagsbloggare finns på hennes blogg.

Glasögon igen

I fredags åkte vi ju in extra till Norrköping för att hämta mina orgelglasögon som jag glömt på orgeln i Norra kapellet. De fanns mycket riktigt där som tur var, lite gömda för mitt synfält när jag gav orgeln en sista överblick för att se om jag hade glömt kvar några noter, innan jag åkte hem från begravningen i torsdags.

Idag skulle jag spela på mässan i Ringarum kl. 11. Jag plockade som vanligt upp mina orgelskor och mina orgelglasögon, som så lyckligen återbördats till min notportfölj, ur denna.

Jag satte på mig skorna och öppnade glasögonfodralet – TOMT! Alltså måste glasögonen fortfarande ligga kvar i kapellet på kyrkogården. MM frågade lite försiktigt om jag inte tittade i fodralet om glasögonen låg där, innan vi åkte hem i fredags.

Det är klart att jag inte gjorde, haha, då hade ju detta inte hänt! Är glasögonfodralet stängt ska det finnas glasögon i detta – det har det gjort åtminstone hittills! Det gick dock att spela med ett nödrop.

Mina orgelglasögon är precis utprovade för ett avstånd av ca en halv meter och egentligen oumbärliga när jag spelar orgel och flygel. Som tur är, är mina vanliga glasögon progressiva, så jag fixade det genom att böja nacken bakåt och titta genom nederkanten på glasögonen. Jobbigt i längden…

Därav en anledning att åka till IKEA i Linköping i morgon via kyrkogården i Norrköping. MM har lediga måndagar så det gäller att passa på. Det lär väl också bli en sväng på Biltema, antar jag…

Fredagstema Show and Tell -Underifrån

Mitt fredagsinlägg är lite försenat av diverse orsaker. Igår, fredagen den trettonde, hade jag först en begravning på förmiddagen. Just innan jag skulle åka dit upptäckte jag att mina orgelglasögon inte fanns i portföljen. Jag insåg snabbt att jag hade glömt dem på en begravning i Norrköping dagen innan.

Så på eftermiddagen åkte vi, MM och jag, en vända dit för att hämta dem i det lilla kapellet på kyrkogården. När vi hade kommit hem hade vi precis två timmar på oss innan det var dags att ge sig iväg till nästa evenemang – syföreningsauktion i Östra Ny, där jag lovat kompa Sankt Ragnhildskören, som skulle sjunga. Vi var hemma igen vid åttatiden på kvällen och då lockade Skavlan mer än datorn.

Men idag ösregnade det och all tanke på trädgårdsarbete var som bortblåst. Nu skulle jag skriva mitt Show and Tell. Först skulle jag bara redigera en länk i min länklista. Jag klickade då i all hast på ”Ta bort” med följd av att hela listan försvann. Igen! Det var andra gången jag inte såg mig för!

Envis som jag är, började jag då tålmodigt lägga in alla länkar till bloggvännerna igen. Jag hade inte heller sparat dem någonstans, men jag hoppades komma ihåg de flesta. Efter två timmars idogt arbete hade jag lyckats få dit allihop igen.

Då kom MM och frågade vad jag gjorde. Jag berättade det för honom och gnällde över att det hade tagit sådan tid. Han sa ingenting men gick in och tog fram min länklista från min blogg, som han hade sparat på sin dator. ”Synd att du inte frågade mig”, var hans enda kommentar. Jag ska göra det nästa gång…

I alla fall kan jag nu äntligen sätta igång med fredagstemat. Det blir bara några bilder den här gången. De får tala för sig själva. De går att klicka större.

Först ut är den vackra Skällviksorgeln från 1762

Vid ett besök i Floda kyrka i Södermanland i våras tog jag några bilder "underifrån"...Här är Kristi Himmelsfärd

Förstoring av bilden ovan

Bilderna ovan är tagna vid ett besök i Ravenna klosterkyrka våren 2007. Hela kyrkan full med överdådiga mosaiker

David med Goliats huvud i handen får avsluta fredagstemat "Underifrån".

Simone håller i temat för november. Eftersom jag fortfarande inte har lyckats länka de andra fredagsbloggarna får ni gå in hos henne och titta vilka de är. Är det någon som vet varför det plötstligt inte går?

Lite höststädning i trädgården

Vädret inbjuder inte precis att gå ut utanför dörren, men jag känner mig mer energisk sedan jag började med den förkättrade LCHF-dieten så jag bestämmer mig för att gå ut i trädgården och räfsa lite löv under eftermiddagen.

Innegården – vår uteplats – är en sorglig syn med gamla vissna blad omkring dammen och högar med löv. Krukor med vissna blommor som måste tas bort. Kanske undrar någon varför jag har min piskställning på uteplatsen. Det är min stolthet. Blank är den fortfarande efter många år. Dessutom ligger sovrummet i direkt anslutning till uteplatsen så jag behöver inte gå så långt med sängkläderna eller småmattorna. Jag flyttar undan den de få gånger jag har många gäster…


O, vad jag avundas alla dessa som bara ÄLSKAR att vara ute och gräva upp rabatter, påta i jorden, rensa ogräs och kratta löv. Jag försöker sjunga den gamla scoutvisan varje gång jag känner mig illa tvungen att lämna min mysiga inomhustillvaro, den som går så här:

Tag fram det bästa humör du har,
var morgon när solen går upp.
Försök att hålla det ständigt kvar,
fast jorden går runt i sitt lopp.

För om du bara tänker så:
Det här var skojigt det måste gå.
Då finns ingen väg som är svår för dig.
Gå fram med ett jublande "Hej!"

Med ett något mindre jublande ”Hej” går jag så ut i det gråmulna och kyliga vädret med mina två plasträfsor och min hink med trädgårdsredskap. Lite snyggare blir det i alla fall efter ett par timmars jobb. Varför jag har två räfsor?


Den bästa kunskapen som jag bär med mig efter fem års studier vid Linköpings Universitet efter min pension är nämligen denna: När man räfsat ihop en stor hög med löv tar man TVÅ plasträfsor, håller dem mittemot varandra och kniper ihop dem om en liten hög med löv som man lägger i korgen, snabbt och smidigt! Det såg jag två trädgårdsarbetare göra på en av universitetets innegårdar vid ett tillfälle och det har besparat mig mycken möda sedan dess…

Jag räfsar också lite löv på framsidan av huset. Vårt nya, stiliga fågelhus måste ju få en passande omgivning. Två skator satt redan i det lilla trädet i morse och väntade på att det skulle fyllas med solrosfrön.


Med anledning av att vi snart kommer att få tillökning i bilfamiljen och behöver större parkeringsplats har MM grävt upp alla Ölandstokarna. Det ser lite naket ut men samtidigt blir det en rabatt mindre att rensa…

Fredagstema Show and Tell – Drömmiddag

Bordet dukat för mina tre prominenta gäster (Alla bilderna, utom denna är tagna från nätet. De går att klicka större)

Om det skulle blivit en drömmiddag eller ej låter jag vara osagt. Men det skulle säkert blivit en intressant och kul tillställning i alla fall. Mina inbjudna gäster är nämligen: Anna Anka, Elisabeth Höglund och Linda Skugge.

Tre damer som jag gillar var och en på sitt sätt. Alla tre provocerar etablissemanget på sitt alldeles speciella sätt. Anna Anka genom att vara fullständigt galet frispråkig både vad gäller sex och jämställdhetsfrågor, som hon har obekväma, gammaldags synpunkter på...

Men förmodligen har hon alldeles rätt när hon påstår att barnafadern i allmänhet inte står ut mer än 20 minuter i skrikiga ungars sällskap. Vem såg senast en pappa gå hemma en hel dag med små barn, diska och laga mat, byta blöjor, sortera tvätt, läsa sagor, sitta i lekparken och titta på de små i sandlådan och konversera andra mammor under tiden?

Nej, när pappa har hand om barnen alldeles själv en hel dag, är det oftast saker som pappa själv tycker är roligt som man upplever tillsammans. T.ex. som att gå och titta på bilar i bilsalongen, åka liten tur med båten, gå på restaurang, snickra saker ihop med ungarna, gå på badhuset eller träna fotboll…

Elisabeth Höglund har retat gallfeber på många under åren med att uppträda i TV med en absolut unik frisyr – av manliga kritiker kallad ”skatboet”, enligt henne själv. Trots att hon är en så utmärkt framstående journalist och TV-profil har hon på senare tid ratats av TV p.g.a. att hon själv ville bestämma hur hon skulle ha sitt TV-program som programledare. Och så är hon väl som kvinna för gammal för TV förstås…

Ingvar Oldsberg däremot, som också han är gammal och, enligt min mening, inte hälften så begåvad som Elisabeth Höglund, han får fria händer av TV-ledningen med mindre lyckat resultat som bekant. Men så är han ju också MAN…

Slutligen Linda Skugge. Sen hon slutade att skriva svärord på svenska och könsord på främmande språk i sina krönikor, har jag läst henne med stor behållning. Det är alltid lika roligt att läsa hennes kommentarer till tonåringarna i ICA-kuriren – mitt enda husorgan efter NT nuförtiden.

Tänk om jag hade haft en sån människa att skriva till och beklaga mig för när jag var tretton år och min mamma grät då jag fått mitt första par glasögon, eftersom hon trodde att jag aldrig skulle bli gift…

MM har fått en fin flaska champagne av en vän som är helnykterist och som alltid får äkta champagne som julklapp från jobbet. Den har legat i svalen nu några år då jag inte gillar champagne, eftersom denna sätter sig i knäna på mig direkt. Efter några glas är mina ben som överkokt spagetti och jag har svårt att resa mig från stolen. Huvudet brukar däremot klara sig. Den skulle jag äntligen ta upp…

Tjejerna får alltså dela på flaskan när de har kommit eftersom jag måste fixa med maten sedan jag hälsat dem välkomna. Vill någon ha alkoholfritt vin istället finns det naturligtvis, riktigt sådant inköpt på Systemet. Men jag hoppas på att champagnen kommer att få igång konversationen utan min hjälp.

Jag har räknat med att alla vill äta så lite som möjligt p.g.a. rädsla för att gå upp i vikt. En avokado till förrätt med räkor i majonnäs alternativt en bit gorgonzola, går hem i alla fall. Vi tar det sista av champagnen till förrätten, annars serveras det också Loka till denna. För syns skull har jag skurit upp en baguette i små, små bitar…

Till varmrätt har jag lagat fläskfilé med bearnaisesås – den pulversås man köper är alldeles utmärkt om man spär med mjölk istället för vatten, man misslyckas aldrig. Och till det förstås en sallad med vinaigrette. Fläskfilén är också skuren i små bitar vilket uppskattas av damerna.


Någon enstaka bit klyftpotatis går också ner efter några klunkar av rödvinet. Detta är ett bra lådvin som jag har tappat upp på mormors kristallkaraff. Efter champagnen är jag säker på att ingen märker någon större skillnad även om rödvinet skulle ha kostat 500 kronor flaskan. Även här har jag givetvis ett alkoholfritt vin som alternativ. Men mina tre gäster föredrar alla mitt rödvin…


Diskussionen blir livlig och stundtals hetsig när det uppkommer ämnen, som t.ex.”Hur man bäst behåller sin man” eller ”Vilken diet är bäst om man ska gå ner i vikt?”. ”Bör man träna en eller två eller timmar om dagen eller inte alls?”eller ”Hur illa kan man egentligen bli behandlad av TV- producenter eller chefredaktörer?”

Jag själv dricker sparsamt eftersom jag måste hålla reda på serveringen men passar på att kasta in en brandfackla då och då. T.ex.: ”Jag stryker alla MM:s skjortor för jag tycker att han ska vara fin på jobbet” eller ”Jag tycker inte att man ska lägga ner någon större tid på sitt yttre, det är ju insidan som räknas” etc. etc.

Jag har varit i stan och köpt pyttesmå, svindyra mandelkakor till kaffet. Ingen efterrätt har jag lagat, eftersom jag räknade med att ingen skulle vilja ha det. Till kaffet serverar jag min favoritlikör Strega som vi har kvar hälften av sedan vi var i Italien.

Vi blir alla sittande kvar vid köksbordet trots att jag städat hela huset dagen till ära. Konversationens vågor går höga och tiden går fort. Annas Ankas man Paul, som har skjutsat alla damerna till Mogata, kommer och hämtar dem kl. 22 prick som avtalat.


Han har tillbringat mellantiden på Bowlinghallen i Söderköping. Alla tar ett ömt farväl – efter den sista slurken Strega är alla kontroverser och meningsskiljaktigheter som bortblåsta – och alla försäkrar att det varit en väldigt trevlig kväll med god mat och dryck.


Simone, Fritt ur Hjärtat, står för månadens fredagsteman.

Jag kommer att länka till andra fredagsbloggare när jag får klartecken från Windows Live. Just nu går det inte.

Här är i alla fall alla de som är med:
Nilla, Simone, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra , Anna-Saltis, Millan, Anki, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Ingabritt, Jennie, Erica, Maisoui, Taina, Christel, Sparkling, Moster Mjölgumpa, Emmama, Marskatten, Musikanta, Sara, Under ytan, Lena, Västmanländskan, Norrsken och stjärnfall, Saras land, I am Annika, Birgitta, Curieux, Minerva, Ebba, Lotta (Ni får väl klicka in er hos Simone så länge för att komma åt deras bloggadresser)

En minnesvärd kväll

Ibland kan ens värld förändras på några sekunder. Så i går kväll. Vi, MM och jag, hade just kommit hem från en Sinnesrogudstjänst för konfirmandföräldrar i Ringarum, som hade varit lyckad och mycket stämningsfull med nerdimmade ljuskronor och många levande ljus. Jag hade spelat några av mina favoriter på piano som in- och utgångsmusik: What a Wonderful World och Autumn Leaves…

När vi hade kommit hem vid halvåttatiden bytte vi om och satte oss till bords för att dricka en kopp te i lugn och ro. Efter en stund spetsade MM öronen – han gör det bokstavligen, nästan som en hund…

- Hör du inte att det knäpper någonstans, sa han
Jag, som hör dåligt hörde ingenting.
- Det är nog någon gren som slår mot huset. Det blåser ju ute, trodde jag.

MM. gav sig dock inte. Han smög sig tyst upp och lyssnade och stannade framför köksskåpet ovanför ugnen.
- Hör du inte hur det prasslar, sa han och öppnade skåpsdörren ovanför ugnen.

Och si! Ut hoppade en liten, liten grå mus och försvann blixtsnabbt någonstans i huset, jag vet inte vart eftersom jag skrek och sprang in i badrummet och låste efter mig. Jag hann också stänga dörren till sovrummet. I det fallet är jag en levande illustration till de skämtteckningar där tjocka damer står uppspetade på stolar, håller upp kjolarna och skriker…

När jag kom ut efter en stund hade MM letat efter råttfällor i garaget (som ligger i anslutning till huset och där möss med lätthet tar sig in i synnerhet om det snöar och är kallt och man har ställt en påse solrosfrön på golvet) men inte hittat några.

Jag ringde till Willy:s i Söderköping (öppet till 21.00) men de hade inga råttfällor. Då ringde jag till Maxi Stormarknad i Norrköping (öppet till 22.00), och där hade de sådana. Små för 14.90 och stora för 16.90. Jag ställde ultimatum till MM. Antingen åkte vi till Norrköping – 6 mil fram och tillbaka – och köpte råttfällor, eller tog han semester i morgon. Jag tänkte inte vara ensam i huset tillsammans med musen…

MM. suckade och gick och klädde om sig. Vi stannade till både på Shell och OK på vägen in men inte hade de några råttfällor där inte…

På Maxi köpte vi sex stycken små råttfällor och en stor utifall att…

Väl hemma igen – vädret var inte det allra bästa, snöblandat regn och blöta vägbanor – laddade MM. fyra stycken små fällor med ost och satte ut dem på strategiska platser i huset. Jag var säker på att musen hade gömt sig i mitt ”skräprum” som MM. kallar det. D.v.s. det rum där jag stryker hans skjortor och där alla barnbarnens leksaker finns. Musen hade, enligt MM, sprungit rakt fram…

Ännu en ursäkt för att slippa gå ut och jobba i trädgården...

Efter en orolig natt med drömmar om möss steg MM. upp tidigt på morgonen för att rekognoscera. Efter en liten stund kom han tillbaka och konstaterade lakoniskt att musen gått i fällan. Jag steg upp och kikade försiktigt på den lilla musen, som låg med tassarna upp och var död. Den hade mycket riktigt gömt sig i mitt skräprum eftersom den hade valt fällan som var närmast.

När jag såg den lilla musen skämdes jag. Tänk att jag som är så stor kunde vara så rädd för en så liten varelse. Hur rädd hade inte i så fall den lilla musen varit för mig…

I alla fall fick jag köksskåpet ordentlig städat innan vi gick och la oss. Musen hade bitit sönder en oöppnad påse skorpor och satt i sig en halv skorpa. Jag slängde hela påsen, men det gjorde inget, eftersom jag sedan några dagar har börjat med en low carb diet. Inget bröd, inga skorpor, ingen potatis, inget ris, ingen pasta, inget SOCKER, inget mjöl etc.etc.

Idag ska jag storstäda hela huset och se efter vad som kan döljas under symaskinen i mitt skräprum. Kanske ett musbo…

Musen hade nog gömt sig under symaskinen...

Vardag med barn

Mirren har startat en ny blogg - Vardag med barn - som rekommenderas till alla stressade småbarnsföräldrar till tröst och till alla pensionärer för att de ska inse vilket lugnt och behagligt liv de senare egentligen lever...

Lillmirren vill också vara bebis...

Fredagstema: Show and Tell – Ljus

Sista temat för månaden är Erica upphovskvinna till. Tack Erica för trevliga teman! Nästa månad är det Simone eller Fritt ur Hjärtat som har åtagit sig att hitta på teman.

Övriga fredagsbloggare hittar ni på tidigare inlägg. Jag har tyvärr inte lyckats att länka till dem idag.

Det har varit lite si och så med bloggningen de senaste veckorna. Förra gången hoppade jag över fredagstemat helt och denna gång kommer det ett visserligen ett inlägg om Ljus, men med flera dagars försening.

Jag kan i alla fall inte låta bli att fundera lite över temat eftersom det är så intimt förknippat med mitt jobb i kyrkan. Det finns väl ingenstans där det talas så mycket om ljus som där, eller där levande ljus har ett så stort symbolvärde?

I kyrkorna finns för det mesta en ljusbärare. Man tänder ett ljus och tänker på någon och kanske ber en liten bön samtidigt.

Även i Bibeln finns det massor av ställen där ljuset återkommer. Stjärnan som lyser över stallet och Skapelseberättelsen är exempel på några.

Mina favoritverser i Bibeln apropå ljuset är från Jesajas nionde kapitel vers två, som man läser i kyrkan varje år på Juldagsmorgonen. Och jag blir heligt (haha) f-d när jag läser den nyöversatta texten. Hur kan man förstöra ett så vackert stycke poesi genom att göra berättande prosa av det hela. Jag citerar den gamla översättningen så kan ju den som har lust jämföra med den nya som man kan hitta på nätet bl.a.

”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.
Ja, över dem som vandrar i dödsskuggans dal skall ett ljus skina klart. /…../
Ty ett barn varder oss fött och en son bliver oss given
Och på hans skuldror ska herradömet vila; och hans namn skall vara:
Underbar i råd. Väldig Gud. Evig Fader. Fridsfurste.”

Det levande ljuset har ju, som jag sa, ett oerhört stort symbolvärde i alla kristna kyrkor. Det märker man inte minst nu under Allhelgonahelgen. Efter julen tror jag att denna högtid är den mest välbesökta i den svenska kyrkan numera. Jag spelade på två minnesgudstjänster under helgen. Den första i Gusums kyrka och den sista i Ringarums kyrka. Det hade hunnit bli mörkt när gudstjänsterna började på kvällen och på kyrkogårdarna lyste ljus från hundratals gravlyktor.

”Fantastiskt”, som min vän kyrkoherden sa i sin betraktelse, ”att tänka sig att varje ljus representerar en människa som hade sina tankar, drömmar och förhoppningar precis som vi.”


Varje ljus utom ett på altarrundeln representerar en församlingsmedlem som avlidit under året. Det återstående ljuset får gälla för alla för dem som vi tänker på och som inte finns hos oss längre...

Det blev mycket stämningsfulla gudstjänster med parentation då man läser upp namnet på alla personer som avlidit under året och tänder ett ljus för honom eller henne. Min lilla välsjungande VIS-kör sjöng några sånger, bl.a. Flyttfåglarna och Jag ska gå genom tysta skyar med text av Dan Andersson, som jag tyckte passade bra just vid detta tillfälle.

Några av damerna i min VIS-kör som sjöng så fint på båda gudstjänsterna

För den som tycker det är vackert med många levande ljus rekommenderar jag ett besök i Julottan! Då brinner hundratals ljus i kyrkan, i alla ljuskronorna har man tänt stearinljusen och även i bänkraderna.

En dikt av Bo Setterlind får avsluta det här inlägget.

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.
Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!