824 Grattis Kristina i efterskott

Eftersom jag hade en utställarkompis med mig hem igår på lite crépes hann jag inte gratta Kristina igår. Bättre sent än aldrig, så jag gör det idag i stället. Här är hon, Kristina. Det är också min äldsta dotters andranamn som hon fick efter min allra bästa vän på den tiden, Kristina Bruno, numera Cederblad, som jag tyvärr tappat kontakten med. Är det någon av mina blogg- eller facebookvänner som har det, så hälsa och säg att det vore roligt om hon hörde av sig.

Kristina ska just gifta sig, men har besvär med brudbuketten som hon tappar ideligen.

Kristina kommer från latinet och betyder "den som är kristen". 57 000 har det som tilltalsnamn men hela 280 000 bär detta namn. Det ligger på sjunde plats på listan över populäraste namnen. Kerstin, som härstammar från namnet ligger på sextonde plats. Ohotade av Tindror, Wilmor, Alvor och Felicior, än så länge i alla fall.

823 - Grattis Emma

Det här blir inte något längre inlägg eftersom jag är helt slut efter åtta timmars sysslolöshet på Lilla Kanalmagasinet. Kan tänka mig hur expediterna i klädbutikerna känner sig efter en hel arbetsdag. Och de får inte ens sätta sig ner!

Jag har visserligen med mig en bok, men så fort det är lugnt och jag satt mig ner för att läsa i den, kommer det ett nytt gäng in för att titta på tavlorna och då måste jag hoppa upp och se glad ut och hälsa välkommen eftersom jag sitter närmast dörren.

Inga tavlor sålda idag - folk är mer intresserade av Smultronstället där man har 45 minuters kö varje dag för att komma in och äta dyr glass. Påstår Bloggblad i alla fall. Det ligger mittemot Slussen så man slår två flugor in smäll, så att säga.  Men Emma ska grattas i alla fall. Här är hon.

Emma är egentligen en lampa. Men den har förmodligen varit trasig sedan ett tiotal år tillbaka som väl är. Annars hade hon varit svedd vid det här lagen.

När jag växte upp var det bara gamla tanter över 80 som hette Emma. Dessutom var det en särskild sorts fåtölj som hade det namnet, men det kommer väl ingen ihåg idag. Numera hör det till de vanligaste flicknamnen. Namnet kom hit på 1760-talet från tyskan, läser jag i husorganet. Hela 48000 tjejer har det som tilltalsnamn. Att jämföra med Clarissa, som bara 130 heter i hela Sverige. Så lilla Lissan har ett mycket unikt namn, åtminstone idag. Trots populariteten ligger Emma först på 21:a plats i namnstatistiken. Den toppas av Maria, Anna, Margareta och Elisabet.

822 Grattis Magdalena och Vernissage på Lilla Kanalmagasinet

Jag kan ju inte hoppa över att gratta Magdalena på hennes namnsdag trots att jag har haft vernissage på Lilla Kanalmagasinet i Söderköping idag. Här är hon, min porslinsdocka som heter Magdalena.

Magdalena är den av mina dockor som är allra elegantast. (Bilderna går att klicka större.)

Magdalena betyder egentligen bara att hon är från Magdala, en stad i Israel. På franska har namnet blivit Madeleine, ett namn som är bekant i dessa tider. Magda är det nog få som kallas nu för tiden, men andra halvan av namnet Lena var väldigt vanligt på dem som var tio år yngre än jag. Jag känner dock ingen liten bebis som fått vare sig Magda eller Lena som tilltalsnamn. Men de  namnen kommer väl tillbaka som de andra gamla namnen så småningom.

Nu till vernissagen på Lilla Kanalmagasinet. Tänker på dem som ägnar dagar åt att hänga tavlor på museer så det blir snyggt. Här gick det undan. Halv elva på förmiddagen var vi där, MM och jag, och klockan elva öppnades vernissagen. Jag hade ett halvt rum, men det förslog knappt. Tavlorna fick verkligen trängas.

Här kan man se vilka som ställer ut den här veckan.

Jag hade ju tänkt att bjuda på lite vin som i den kungliga huvudstaden, men en vän påpekade att man måste ha tillstånd till det, så därav blev inget...

Den andra halvan av rummet upptogs av tre damer. En dam ställde ut sina trasmattor till försäljning - de fina trasmattorna gick åt som smör - en dam hade målat akvareller och en dam sålde stickade tröjor. Väldigt trevligt med lite sällskap. Dagen gick fort eftersom det var många vänner och bekanta som kom och hälsade på. 

Några av mina tavlor...

...och någa till.

Jag sålde tre tavlor, så nu har jag fått ihop till en målarkurs till nästa år. Fast MM påminde mig om att lokalen inte är gratis och att cider, juice, chips och jordnötter, som hör till en vernissage inte heller är gratis. Hoppas alltså få sälja ett par tavlor till så att det går ihop sig.

Sammanlagt hade jag 18 tavlor med. Här är två till.

En höjdpunkt på dagen var när min äldsta dotter Anna med svärsonen Jörgen och deras vänner, Susanne och Leif-Ivan kom och hälsade på. Dobbermannen Scilla var dock inte särskilt intresserad. 

Kanalbåten Diana kom förbi precis som vi höll på att bära upp tavlorna från bilen.

821 - Grattis Johanna

Dockan Johanna. (Bilden går att klicka större.)

När jag fick min äldsta dotter 1958 ville jag döpa henne till Johanna. Barnet fick sitt namn i dopet på den tiden. En balettdansös i operabaletten som jag kände lite grann och beundrade mycket, hette nämligen Johanna, vilket var helt unikt då.

Min mamma gick i taket - eller fick spader som man sa förr - och var mycket upprörd över namnvalet. Sjuksköterska, som hon var, talade hon om att om man pratade om Johanna var det pottan man menade.

Så det blev Anna i stället, vilket också var mycket ovanligt 1958 och även under Annas hela uppväxt. Anna brukade berätta att om någon pratade om Anna, så var det henne de menade, eftersom ingen annan på skolan hette det som tilltalsnamn. Som sagt, tiderna förändras, tjugo år senare var Anna bland de vanligaste tilltalsnamnen på flickor.

På Wikipedia läser jag att Johanna är en femininform av Johan eller Johannes - det var inte så svårt att räkna ut -  och att det kommer från grekiskan och betyder Gud har förbarmat sig. Lustigt att notera är att två män hade det som tilltalsnamn 2008.

820 Grattis lilla Clarissa, Ingrid, MARGARETA

Grattis lilla Clarissa, Ingrid Margareta, mitt älskade lilla barnbarn. Hur kunde jag glömma bort att du också hette Margareta? Skammens rodnad färgar mina kinder röda...

819 Grattis Margareta

Det här är dockan Margareta. (Bilden går att klicka större.)

Mirren heter Margareta som andra namn. Det har hon fått efter MM:s mamma som hette Margareta men kallades Greta. När jag gick i skolan på 40- och 50-talet hade jag många klasskamrater som hette Margareta. På de senaste tjugo åren har jag inte varit med om att en liten flicka har hetat Margareta, inte ens som andranamn, när jag har spelat på en dopgudstjänst. Och jag har spelat på många hundra. (Man får inte sitt namn i dopet numera utan det ska vara klart innan.)

Barbro, Kerstin, Berit, Ingrid och Gun är också mycket ovanliga nu för tiden på små flickor. För att inte tala om dubbelnamn, som var så vanligt när jag gick i skolan. Det finns inga små Maj-Brittar eller Ann-Charlottar heller. Å, som jag önskade att jag skulle ha hetat Ann-Charlotte - modenamnet par preference på den tiden. Funderar någon på att ge sin lilla dotter ett dubbelnamn vore detta höjden av originalitet!

Margareta betyder "pärla" läser jag i husorganet. Där står också att det finns hela 273600 som har det namnet men bara 28 300 som har det som tilltalsnamn. Hade varit intressant också att veta åldern på dem som heter Margareta. Den yngsta Margareta jag känner och som har det som tilltalsnamn, är omkring de femtio.

818 - Sara

Får jag presentera den första av mina fruntimmer - lilla Sara. Hon fick tillsammans med många systrar följa med hem från Värmland i början på juni.

Porslinsdockan Sara. (Bilden går att klicka större.

Sara var patriarken Abrahams fru trots att hon var hans halvsyster. Hon är känd från Bibeln för att ha fått en son - Isak - vid nittio års ålder. Själv levde hon tills hon var 127 år står det i första Moseboken i GT.

Min lillebror tyckte att jag skulle uppkalla Mirren efter Sara eftersom jag var över 41 när Mirren föddes. Men eftersom jag redan, när sonen Kalle kom till världen 1964 - på den tiden kunde man inte veta vilket kön barnet skulle få innan det föddes - hade bestämt att barnet skulle heta Åsa om det blev en flicka, så fick det bli Åsa 1977 i stället.

När jag var liten var alla Saror mycket gamla tanter med knut i nacken. Namnet började användas här i mitten av 1400-talet läser jag i NT. Som alla vet har det fått ett uppsving, som så många andra gamla namn, nu för tiden. Det finns, fortfarande enligt NT, 63900 som heter Sara och 42600 som har det som tilltalsnamn.

817 - Prästgårdsparken i Östra Ny.

Ett annat årligen återkommande evenemang är friluftsgudstjänsten i Prästgårdsparken i Östra Ny där jag brukar spela. Något år har vi varit tvungna att vara i kyrkan på grund av regn, men i söndags gick det bra att vara utomhus trots att det såg lite mörkt ut. Min vän prästen Tore höll i gudstjänsten och MM bar som vanligt synten upp till det lilla berget där parken är belägen.

Mm och jag som vanligt på plats en halvtimme före gudstjänsten. När ingen hade kommit en kvart före elva undrade MM om jag hade antecknat rätt tid...Men vi behövde inte oroat oss - tio minuter före gudstjänsten dök de församlingsbor som var med inklusive Tore upp. (Bilderna går att klicka större.)

Tore och jag samarbetar bra efter alla år.

Det är egentligen ingen park utan en glänta i skogen. I ett stenparti, som man prytt med vackra blommor, står inristat följande bibelord: Söken först Guds rike och hans rättfärdighet faller Eder allt detta till. Texten som står i psalm nr 686 är lite modernare: Söken först Guds rike och hans rättfärdighet/så skall det andra tillfalla er. Vi avslutade gudstjänsten med att sjunga just den psalmen efter att jag spelat Änglamark.

Någon har huggit in ett bibelord i stenen.

I parken finns några sällsynta träd, som planterades där på 1800-talet av den som var präst i Östra Ny på den tiden. Han anlade också "parken" och lät göra bänkar att sitta på. Förr i tiden drev ju prästerna också lantbruk, och det var väl tanken att tjänstefolket på gården under sommaren skulle kunna övervara gudstjänsten i Guds fria natur och slippa sitta inne i kyrkan.

Alla församlingsbor som var där kom inte med på bilden. Här är några av dem i alla fall.

816 - Casimirs bok nr 1 - fortsättning

I förra avsnittet av Casimirs bok om den dumma pojken som blir snäll till slut, var det ganska sorgligt. Här kan man läsa om det. Det blir inte mycket muntrare framöver heller. Osökt går tankarna till de grekiska tragedierna.

Undrar vem pojken tänker på utöver mamman i jorden - kanske en lillebror som är död? (Bilderna går att klicka större.)

Här går det undan. Pojken har redan blivit gammal. Skägg men inget hår...

Skägget växer...

Nu är han ingen pojke längre. Han dör.

Vilken tur att han fick följa med upp till himlen trots att han gjort så mycket dumma saker när han var liten. Och att det fanns fem förtrollade stjärnor däruppe! (Mirren får kanske berätta vad som finns i ringen.)

Nu har gubben återuppstått från de döda och blivit pojke igen. Trollkarlen skänker generöst sin trollstav till pojken, men...

...pojken ger honom en ny trollstav när han själv trollade sig till en liten trollkarl. Det visar sig nu att pojken har en pappa som är rysligt elak (pappan måste också ha återuppstått) och det var kanske därför pojken gjorde så dumma saker när han var liten. Men det gör inte så mycket numera eftersom den stora trollkarlen blir pojkens nya pappa.

Skönt att sagan fick ett så lyckligt slut. Man kan förmoda att pojken blev snäll och inte gjorde dumma saker mer.

Den här sagan ritade och berättade Casimir redan i februari som synes. Han har ju precis fyllt sex år nu den 2 juli, så förskolan är avslutad för hans del. Sagan var med i sakerna som barnen fick ta  med hem vid terminens slut.

Här är en nytagen bild på våra tre yngsta barnbarn. Casimir längst bak, Caspar som fyller år just dagen när kortet är taget och Lissan längst fram. Casimir fyllde sex år 2 juli, Caspar fyra år den 8 juli och Lissan två år den 5 juli. Mirren tog bilden.

815 – Konsert i Sankt Laurentii kyrka och mingel hos Marianne

En höjdpunkt i vår annars lite enahanda vardagstillvaro var besöket i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping i tisdags kväll. MM och jag sysslar nämligen numera med att göra ramar till alla mina tavlor som jag ska ha med på min utställning om en dryg vecka. Det är inte så lätt som vi trodde så avbrottet var välkommet.

Marianne berättar om sångerna och hur en text kan bli till i Sankt Laurentii kyrka. Även om vedermödorna... (Bilderna går att klicka större.)

Det var Marianne Bokblad – alias Bloggblad – min goda vän både irl och på bloggen som medverkade i en kvällskonsert i kyrkan tillsammans med Ann-Christin Hallgren och Bengt-Göran Sköld. Det är resultatet av ett projekt som pågått en tid, där Bengt-Göran håller på att komponera musik till sånger för varje söndag under kyrkoåret och där Marianne skriver texterna till alla dessa sånger.

Den härliga sopranen, Ann-Christin Hallgren framförde mycket proffsigt fjorton av dessa sånger till ackompanjemang av Bengt-Göran. En välbehövlig paus i sjungandet åstadkom Marianne när hon mellan sångerna berättade om texterna och hur de hade kommit till. Det var mycket spännande och roligt att lyssna till.

Ann-Christin Hallgren i full aktion.

Bengt-Göran Sköld, som tonsatt sångerna, vid flygeln.

Ljuset från himlen hette en av sångerna och konserten hade också detta som rubrik. Över 120 personer hade kommit till kyrkan, vilket var många fler än Marianne räknat med. Trion avtackades med stora blomsterkvastar och med långa och kraftiga applåder.

Trion tackar för applåderna.

Efter kyrkan hade Marianne och Per bjudit in solisten Ann-Christin, kompositören Bengt-Göran, prästerna Stig och Margareta och ett antal vänner med musiken som gemensam nämnare till mingel hemma hos sig. Jag är mycket glad och tacksam över att MM och jag också fick vara med! 

Bente, Stig, Per och Marianne med välkomstdrink i handen.

Rosévin dagen till ära - med Kjell.

Bengt-Göran och Ann-Christin kopplar av efter konserten.

Det är bara de goda små ostpajerna som saknas på buffébordet. De är i ugnen för att värmas...

Mingel i trädgården 

En läcker buffé med rosévin och cider gjorde att stämningen redan från början blev spontan och hjärtlig. Den ovanligt varma och vackra sommarkvällen bidrog väl också till att göra festen så lyckad. Tack Marianne och Per för en sommarkväll vi sent kommer att glömma! 

Tre glada tjejer - Kari, Lena och Anne-Marie.

Från vänster: jag, Bengt-Göran, Margareta, Marianne, Ilaria, Beate, Bibi och Marianne W.

Marianne W., Beate, Margareta lyssnar till vad Ilaria berättar.

814 Sommarmode för semestern

Här kommer ånyo lite tips om sommarkläder.

Bilden från Charme nr 13 1929. (Bilderna går att klicka större.)

Bilden från Charme nr 13.

För er som seglar kommer också tips om lämpliga seglarkläder.

Bilden från Charme nr 12 1929

Något att svalka sig med i värmen. Pommac drev en intensiv marknadsföring gentemot sin konkurrent Champis. Helsidesannonser i färg, som var ovanligt vid den tiden. Bilden från Charme nr 13 1929

Till sist ett litet lästips för de kvinnliga bloggvännerna. Fast det är väl inte helt omöjligt att en och annan manlig individ också skulle ha nytta av denna bok... Bilden från Charme nr 12 1928.

813 Friluftsgudstjänst i Arvidslund

Ser när jag tittar i mina gamla almanackor att jag firar femårsjubileum som vikarierande kantor på den årliga friluftsgudstjänsten i Arvidslund. Hade ingen aning om att jag spelat där fem somrar – vart har tiden tagit vägen?

Arvidslund är ett hemman några kilometer från det Rönö, som ligger vid Slätbaken. Tidigare har vi alltid suttit inne i ett partytält, eftersom vädret inte varit pålitligt. I år behövdes inte tältet, solen strålade redan tidigt i morse från en absolut molnfri himmel.

Nyplockade blommor på alla bord. MM tog samtliga bilder i inlägget eftersom mitt batteri var slut i min kamera. (Bilderna går att klicka större.)

Anki, som just nu spelar friluftsteater i Norrköping, hör till teamet som fixat det lekamliga för denna friluftsgudstjänst.

Härligt att sitta ute i det fria. Min vän, prästen Pär, ledde gudstjänsten. Idag var det första gången jag sett honom utan sin vanliga kaftan, han hade väl insett att det skulle bli olidligt varmt i detta tjocka ylleplagg.

Gösta är redo att hälsa välkommen och även Pär är beredd att börja gudstjänsten. Synten skymtar till höger i bilden.

Elsy och Gösta Andersson hade som vanligt ordnat det fint med nyplockade blommor i vaser på de dukade borden. God hjälp hade de av Anki, Helena och Nina. Det var också första året som friluftsgudstjänsten hölls klockan elva på förmiddagen, den brukar vara senare på eftermiddagen.

Temat för söndagen var Jesu efterföljelse. Pärs predikan var intressant och tänkvärd som vanligt och han predikar helt utan manus. Dessutom har han en väldig röst som gör att vi som är lomhörda inte har någon som helst svårighet att höra vad han säger.

Pär i predikartagen.

Det var många som slutit upp och som kommer igen år från år.

Den stora överraskningen kom efter gudstjänstens slut. Förr har vi alltid bara druckit kaffe efteråt med kakor och bullar, idag bjöd Elsy på lunch. Pastasallad med olika goda dressingar och små källarfranska med smör och ost. Efter maten serverades kaffe och små hembakade ambrosiabakelser.

Helena, Elsy och Nina, tre generationer, är de som fixat lunchmenyn.

Glatt samspråk innan det är dags att hämta maten.

Den som väntar på något gott...

Efter halvannan timmes trevlig gemenskap bröt vi upp, tackade värdparet för en enastående fin stund tillsammans och en god lunch och åkte vidare till Jonsbergs kyrka nära Arkösund, där jag skulle spela på en högmässa klockan två.