lördag 29 februari 2020

1735 Fem en fredag vecka 9 2020 - AVSLUT

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida.

Här är veckans fem frågor:

  1. När var senast du gjorde ett avslut?
  2. Vilken film/tv-serie tycker du slutat på bästa sätt?
  3. Vad är något du vill säga tack och hej till?
  4. Hur avslutar du helst en lång vecka?
  5. Vad kommer du aldrig göra igen?
1. När var senast du gjorde ett avslut?
Det var när jag bestämde mig för att sluta som körledare i härliga Sankt Ragnhildskören i Söderköping. Jag skulle fylla 80 på sommaren och tyckte att det var dags att sluta när det kändes som bäst. Till all lycka tog en kollega till mig över kören och den lever fortfarande i högönsklig välmåga.


Sankt Ragnhildskören på avslutningsfesten i Sankt Laurentii församlingshem. (Bilden går att klicka större.)

Här kan man höra hör vi lät i En röd liten stuga. Yvonne och Åke är solister. Lite extra kul är det att de två fann varandra just under min tid i kören.



2. Vilken film/tv-serie tycker du slutar på bästa sätt. 
Alla filmer som slutar lyckligt tycker jag är bra. Slutet på Vår tid är nu var helt OK enligt min mening.

3. Vad är något du vill säga tack och hej till?
Det vore allting som var onyttigt att äta som t.ex. kakor och glass och annat som ökar trivselvikten. Anden är villig men köttet är svagt.

4. Hur avslutar du helst en lång vecka?
Eftersom jag är pensionär sedan länge är alla dagar i princip lika långa. Och alla veckorna lika långa eller korta. Det värsta är att de går fortare för varje år. Men vi kanske äter lite extra gott på helgen.

5. Vad kommer du aldrig att göra igen?
Tyvärr kommer jag aldrig att åka skidor igen. För ett par år sedan skulle jag ge mig ut och åka skidor, men ramlade och kunde inte ta mig upp igen utan att ta av mig skidorna. Då insåg jag att det var dags att lägga av.

onsdag 26 februari 2020

1734 Månadens illustratör februari 2020 - Salon Gahlin alias Thorvald Gahlin

När jag häromdagen gick igenom några av mina äldsta pärmar för att se vad jag kunde slänga, hittade jag de här små urklippen från Dagens Nyheter i en plastficka. Förmodligen är de från 1960-talet någon gång eftersom jag - i mitt tidigare liv innan jag träffade Kent - prenumererade på DN. Gulnade av ålder men fortfarande helt läsbara. (Jag har tagit mig friheten att översätta citaten till engelska eftersom jag har många bloggläsare utanför Sverige.)


Bilderna går att klicka större.

1. - The average length of life has increased since last centuary, I read somewhere. - It's the instalments which forces us to hold on.

2. - Beautiful she is, but hardly clever. Her most powerful side I think it's her outside.  

Det är Thorvald Gahlin som är pappa till de här gubbarna. För det är gubbar för det mesta i hans skämtteckningar har jag förstått. Kvinnor förekommer mer sällan på bilderna, möjligen är de ritade bakifrån som i de här klippen jag har sparat. Däremot pratar gubbarna mycket om dessa. 


1. A sewing cirkle is without doubt the most perfect assembly for those who want to deal out pinpricks.

2. My husband says he sleeps like a log - but  it actually sounds more like a sawmill.

Torvald Gahlin föddes 2010 i Göteborg och dog där 2006. Redan 1933 debuterade han som tidningstecknare och 1934 blev han fast anställd på Dagens Nyheter. På sidan Namn och Nytt medverkade han under 43 år dagligen (!) med sina satiriska och humoristiska skämtteckningar. Han var också verksam som illustratör av böcker. Mer om honom kan man läsa här.

 
1. The truth, perhaps, is somewhere between a woman's intuition and a man's alibi.

2. Nothing makes a car look so old as the sight of a new one. 

Gahlin skapade också en serie om ett litet troll - Klotjohan - som gick som följetong under många år i veckotidningen Vårt Hem. 


1.  - After we had got everything fully automatic in the kitchen my wife gave notice to the maid and employed a mechanic.

2.  - You know we've agreed on not having any secrets to each other. So now I have to confess to you that I wish to have a new furcoat.

En del är inaktuellt for oss idag, som t.ex. den sistnämnda teckningen. Dels för att väldigt få köper pälsar numera och dels för att kvinnan själv skulle kunna köpa en om hon ville.  Men förvånansvärt mycket är aktuellt än i dag. Vill man botanisera lite mer bland hans ofta torroliga aforismer kan man titta här. 

Här är några exempel

Bordsskick: det är det som inte hörs när man äter soppa. 

Det jag beundrar mest hos en politiker är att när han väl har fattat ett beslut finns det ingen makt i världen som kan förmå honom att hålla fast vid det.

torsdag 20 februari 2020

1733 - Gems Weekly Photo Challenge vecka 8 - BLAD

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 8 2020  är ordet BLAD. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Ett stycke som jag håller på att öva in för tillfället. Rondo i D-dur av Mozart. (Bilderna går att klicka större.)

De mest förekommande bladen hemma hos mig är notblad. Eftersom det är svårt och tungt att alltid dra med sig notböcker och nothäften brukar jag göra kopior av de stycken som är aktuella att spela och klistra upp dem på mjuk kartong.


Det är lite pill med att tejpa ihop kartongbitarna, men det lönar sig eftersom notbladen inte far omkring när man sätter upp dem på pianot eller orgeln.


Här har jag klistrat ihop alla notbladen - det blev lite väl många den här gången. I vanliga fall brukar jag klistra upp 2-3 stycken åt gången.


Lätt och behändigt att ta med sig.

Det är ju egentligen straffbart att kopiera noter även om ingen musiker någonsin bryr sig om det. Men i det här fallet är det helt OK eftersom det är arbetskopior av mitt eget ägandes nothäfte.

söndag 16 februari 2020

1732 Broderiutställning på Stinsen i Söderköping.

En trappa upp i vårt fina bibliotek Stinsen, finns en liten utställningshall. Just nu pågår en vandringsutställning där som är producerad av Östergötlands museum i samarbete med Hemslöjden i Östergötland. Alla originalbroderierna finns i museets samlingar.

Utställningen pågår till den 7 mars. (Bilderna går att klicka större.) 
Om man vill veta lite mer om broderierna kan man ju passa på att lyssna till Ann-Sofie Svansbro som ska prata om dessa från 1950- och 60-talen. Kul att se att broderiet på affischen också var med på broderiutställningen på Stadsmuseet i Norrköping som jag var och såg för några år sen. 

När jag växte upp fick man lära sig att brodera. Man broderade på kuddar och på dukar - man hade t.ex. speciella brickdukar. Det skulle också alltid ligga en broderad duk eller löpare på borden hemma. Man broderade även servettväskor - i min barndom fanns det inget hushållspapper eller pappersnäsdukar som jag kommer ihåg.  



Ametist - Birgitta Werner-Johansson 1960. 

I mitt barndomshem fanns många broderade dukar och bonader. Speciellt till jul sattes det upp bonader, en med tomtar runt ett grötfat kommer jag ihåg. Hos mormor och farmor fanns det också bonader uppsatta med olika tänkespråk som Egen härd är guld värd etc. 


Syrénberså.


1959 och 1960-talen var en guldålder för broderier, läser jag. Hemslöjdsrörelsen och Handarbetets Vänner tar kontakt med professionella konstnärer som skapar broderimönster som sedan säljs som mönstersatser till svenska kvinnor. Även om det fanns en och annan man som också broderade - min morfar t.ex. - ansåg man att det var kvinnogöra som så mycket annat på den tiden. Här bland alla kvinnliga konstnärerna fanns det faktiskt en man - Raine Navin även om jag inte har med något foto på hans alster. 


Prickrutan -  Kerstin Gavler 1955.





Här är exempel på olika broderade alster.


Östergötlands Hemslöjdsförening är den största i landet vid den här tiden. Det fanns 70 brodöser som var anställda för att sy upp förlagorna som sen skulle säljas och distribueras till kunderna som mönstersatser. 

Själv hade jag mitt första jobb på Hemslöjden i Norrköping när jag var tonåring. Jag jobbade där på jullovet under några år och lärde mig mycket. Tyvärr lades den affären ner men en hemslöjdsaffär finns fortfarande i Linköping. 



Trädgård - Ingrid Skerfe Nilsson 1956.



Röd frukt - Ingrid Franzén 1955



Hönsgården i Svinhult - Birgitta Werner Johansson 1959.



Citrin - Birgitta Werner Johansson 1960.


Alla broderierna är utställda i glasmontrar, så det är lite svårt att göra dem rättvisa som foton. Det här är bara en liten del av vad som finns att se på Stinsen, så passa på att titta upp dit innan utställningen drar vidare. 

fredag 14 februari 2020

1731 Fem en fredag vecka 7 - HJÄRTEDAGEN

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida.


Den här lilla asken får symbolisera min kärlek till musik i allmänhet och Mozart i synnerhet. 

Hjärtefrågorna är följande:

  1. När fick du din första bästa vän?
  2. Vad gör en vän bra?
  3. Vad fyller ditt hjärta med mest kärlek?
  4. När gjorde det senast ont i hjärtat?
  5. Vem skickar du kärlek till idag?
1. När fick du din första bästa vän?
Jag var fem år och flickan som bodde i lägenheten under mig hette Turid. Vi var oskiljaktiga ända tills hon efter några år flyttade till Linköping och sedan till Hörby. Vi höll dock kontakten långt upp i tonåren. Tyvärr tappade vi bort varandra efter det och jag vet inte om hon lever eftersom jag inte kan hitta henne då hon förmodligen bytt efternamn. 

2. Vad gör en bra vän?
En bra vän är lojal och pålitlig och kan bevara hemligheter. Med en bra vän kan man prata om allt, även sådant som är sorgligt och tungt.

3. Vad fyller ditt hjärta med kärlek?
Tankarna på mina barn och barnbarn och på min man när vi är borta från varandra. Även när han är hemma förstås ibland. :-)

4. När gjorde det senast ont i hjärtat?
Det var igår när mitt äldsta barnbarn skulle fyllt 30 år om han hade levat.

5. Vem skickar du kärlek till idag?
Det får bli speciellt till min äldsta dotter som miste sin son och mitt barnbarn så tragiskt för fyra år sedan.

onsdag 12 februari 2020

1730 Februarinytt från Bonniers Veckotidning nr 8 1927.


Konstnären som skapade det här omslaget till BVT nr 8 1927 är Georg Klinghammer som ofta återkommer som illustratör av tidningsomslagen. (Bilderna går att klicka större.)

Med undantag av pluraländelserna är det nästan som att läsa modern tidningstext, något som jag alltid förvånas över. Skriftspråket har inte förvandlats så mycket på de 93 år som gått sedan det här numret av Bonniers Veckotidning utgavs. Kronprinsparet hade just kommit hem från en jordenruntresa och flera sidor upptas av detta.

Man förväntas veta vad de heter eftersom deras namn inte står nämnda någonstans i reportaget. För sena tiders barn kan jag berätta att han så småningom blev kung Gustaf VI Adolf och hon drottning Louise. Det var hans andra äktenskap som han ingick 1923. Hans första fru, Margareta, dog 1920 i sviterna av en blodförgiftning. Mer om denne kung kan man läsa här.


Översta bilden visar kronprinsen och prins Eugen. Nederst till vänster hälsas kronprinsparet välkommen hem av studenter.

I detta nummer finns förutom en följetong av Agnes von Krusenstjerna och en filmnovell av Hjalmar Bergman, en liten novell av Thora Dardel - De skära rosorna. Hon var gift med Nils Dardel,  var författare och skulptör och medverkade som reporter och fotograf i BVT läser jag på Wikipedia. Det är en tragikomisk historia som påminner lite om H.C. Andersens Den ståndaktige tennsoldaten. Men i det här fallet handlar det om en skär ros.

Det var is och snö den vintern och ett par sidor upptas av bilder på diverse vintersporter. KAK anordnade varje vinter en biltävling med start i Göteborg och mål i Stockholm. Curling var en populär sport redan då och kronprinsen var själv medlem i en C.K. som jag förstår som curlingklubb. Individuell mästare blev mannen i mitten som tillhörde samma klubb som kronprinsen.


Nederst till höger fyra herrar "som lagt sig till med svenska mästerskapet i curling, samtliga tillhörande Engelbrekts C.K." Inga kvinnor, vad jag förstår, utövade sporten på den tiden. 

En artikel om den franska författarinnan Colette finns också med. Intressant, tycker jag, eftersom jag bara kände henne till namnet tidigare. Hon var till och med nominerad till Nobelpriset. Här kan man läsa mer om henne.


Våren kommer med "kalla, blanka tyger och hårda, ljusa nyanser" skriver moderedaktören. Inga långbyxor här inte. Tygerna är lamé (!) satin och alpaga (alpacka väl?) i färgerna grått svart och silver.




Modet har förändrats bra mycket mer än språket. Här ovan några sportmodeller...

På omslagets baksida och insidorna är det alltid stora annonser i färg. Bilmärkena Overland och Willys Knight är saligen insomnade. Jag har aldrig hört talas om dem förrän nu. Med prisomräkning blir 7400 kr 1927 ca 214 000 kr. Ganska normalt för en bil för oss, men med tanke på vad en arbetare hade i lön på den tiden säkert en ouppnåelig dröm.


Den här slipsannonsen hade definitivt inte godkänns idag, eller?




lördag 8 februari 2020

1729 Fem en fredag vecka 6 - SPEL

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida.


Frågorna den här fredagen är följande:

1. Vilken typ av spel gillar du mest?

2. Vilken kategori kan du bäst i frågesporter?
3. Monopol eller Risk?
4. Spelar du något spel i mobilen?
5. Är du en dålig förlorare?

1. Vilken typ av spel gillar du mest?
Patienser på datorn. Här ovan en av mina favoriter - Diplomaten. När jag spelat igenom alla patienserna jag har där avslutar jag med SköldpaddanMahjong, som också finns på datorn. För övrigt spelar jag gärna sällskapsspel av alla sorter med yngsta barnbarnen när vi ses.


2. Vilken kategori kan du bäst i frågesporter?
Det är nog lättare att skriva vilken kategori jag är sämst på - nämligen populärmusik efter 1960. Alla grupper utom Beatles eller Rolling Stones är vita fläckar på musikkartan. Annars är jag rätt bra på kulturfrågor i allmänhet och Sveriges geografi söder om Stockholm.

3. Monopol eller Risk?
Monopol eftersom jag inte har en aning om vad Risk är för spel. När jag spelar med yngsta barnbarnet brukar vi dela ut gatorna till varandra innan vi börjar. Hon vill alltid ha alla stationer och -verk. Vi får också mer pengar att köpa för från början. Då går spelet lite fortare.

4. Spelar du något spel i mobilen?
Jag har Harpan i mobilen och spelar den ibland när jag inte har tillgång till vanliga datorn. Äldsta dottern försökte lära mig Candy Crush när vi var i Frankrike senast men jag fattar fortfarande inte hur man gör. Den finns på mobilen i alla fall.

5. Är du en dålig förlorare?
Skulle nog säga att jag snarare är en dålig vinnare. Blir ledsen om jag vinner över något barnbarn t.ex. Försöker så gott det går att låta bli. Annars bryr jag mig inte det minsta om ifall jag vinner eller förlorar.

måndag 3 februari 2020

1728 Mjuka dockor

Mycket har jag sytt i min dag men aldrig mjuka dockor. När Casimir och Clarissa var hemma på besök förra helgen så fick jag dock pröva på detta hantverk. Casimir är alltid påhittig och bestämde sig för att sy en mjuk docka. Han hade tydligen hittat något tyg som jag slängt i en plastback i mitt syrum som också fungerar som lekrum.


Clarissa och Casimir i färd med att sy sina tygdockor. (Bilderna går att klicka större.)

Den första dockan som han gjorde helt och hållet själv blev så liten att den inte gick att vända ut och in på. Så jag fick hjälpa till att göra ett mönster till en som var fem gånger så stor. Sagt och gjort och mönstret nålades förtjänstfullt upp på det upphittade tyget. Casimir klippte ut dockan och vi tog bort mönstret och sedan vi tråcklat ihop de två delarna gav sig Casimir iväg för att sy ihop den på symaskinen.


Casimir har ingen svårighet att sy på symaskin. 

Medan vi gjorde det hade också Clarissa också hittat ett tyg och själv nålat upp Casimirs mönster på det och klippt ut. Hon ville också sy på maskin men eftersom hon aldrig hade sytt förr fick hon nöja sig med att jag sydde i stället.


Clarissa med mönstret som hon nålat dit själv på tyget.


Casimir stoppar upp sin docka.


Här ska han sy ögon och mun på dockan.

Båda barnen vände dockorna ut och in själva och stoppade sedan upp dem med kuddstopp som jag hittade i skåpet i syrummet och aldrig använt. Som jag berättade har jag aldrig förut sytt några mjuka dockor vilket visade sig när vi skulle sy ihop dem. I stället för att lämna en öppning för stoppning någonstans i magtrakten hade vi öppningen i huvudet på dockan.


Typiska rymddockor. 

Det hade till följd att huvudena inte blev runda utan mer åt det rektangulära hållet. Vi enades om att dockorna kom från yttre rymden. Men med lite hår som jag lyckades sy dit blev de något så när presentabla. Casimir hittade dessutom en jacka till sin docka bland gamla undangömda dockkläder. Barnen blev i alla fall helt nöjda.