Då såg det ut så här i naturen på Ytterbyvägen. (Bilderna går att klicka större för detaljer, framför allt för att läsa texten på stenarna.)
Den sista fredagen i september åkte vi på en liten utflykt i
omgivningarna. MM ville titta på några vägstenar som han hade läst skulle
finnas på vägen mellan väg 210 och Ytterby – en plats som består av några få
hus och gårdar. Jag var väl inte så entusiastisk, men vädret var vackert och
träden sprakade av höstfärger, så jag hoppades få några vackra bilder.
Löven fanns fortfarande kavar på de flesta träd.
Björkarna hade dock tappat sina.
Det var intressantare än jag trott. En bonde i Ytterby vid
namn Conrad Johansson hade många strängar på sin lyra. När han inte uppfödde
varmblodiga hästar eller snidade kandelabrar och fat ur björk- och aleträ
diktade han högstämda verser, som han sedan högg ut i sten.
Gibbonäs gård med sitt vackra säteritak på ett av husen, som också är prytt med en lanternin.
I en väldigt intressant artikel ur NT den 28 december 1940 –
mitt under brinnande krig – kan man läsa hur en reporter gav sig iväg med buss
och cykel (den sista biten) för att hälsa på denne Conrad Johansson, men
artikeln handlar mest om hans strapatser på väg dit.
Svanar på åkern.
Det var då bussen drevs
med gengas, folk på landsbygden saknade elektricitet och björkveden kostade 11
kr kubikmetern. Är man väldigt intresserad kan man gå till den här hemsidan och
läsa artikeln, eftersom den inte går att länka till då den bara finns som
PDF-fil. Det är rolig läsning!
MM hade läst att det fanns fyra sådana stenar utmed Ytterbyvägen.
Vi hittade snart den första som stod vid vägkanten.
Fantastiskt att ha tid att hugga ut en lång dikt i ett granitblock. Kan inte ha varit lätt.
Här kan man läsa dikten skriven år 1922.
Sten nummer två är lite svårare att läsa eftersom det växer gräs framför.
Men saknar du mål, olycklig då, ty säkert - fåfängt ändå - den ändlösa vägen du luffar uppå...
MM är glad när han hittar den tredje stenen.
Här läser man texten ganska bra.
Vi fortsätter resan och hittar snart den fjärde stenen. Här kan man läsa vad som står på den. Man kan som sagt klicka större.
Efter att MM nogsamt fotograferat alla stenar från olika vinklar, fortsatte vi färden hem förbi Börrum. I den vackra lilla kyrkan spelade jag orgel för första gången på ett bröllop midsommarafton 1971. Det var långt innan jag blev kantor. Som väl var hade orgeln kopplad pedal, så jag behövde inte spela med fötterna vilket jag inte kunde då. Det var också innan bron över Lagnö hade byggts, så när jag skulle hem till ön i Sankt Anna skärgård, där vi bodde på somrarna, fick jag sitta i bilkö i över fyra timmar. Utan bok eller radio...
Börrums kyrka, där gårdsnamnen står på kyrkbänkarna.