torsdag 29 november 2018

1622 Månadens illustratör november 2018 - Jenny Nyström

Eftersom jag har flera bilder kvar från besöket med Mirren på Jenny Nyström-utställningen på Sven-Harrys konstmuseum väljer jag Jenny Nyström även som månadens illustratör. I mitt förra inlägg visade jag prov på hennes skicklighet som konstnär och berättade lite om hennes liv. Här kommer jag att visa det som hon är mest känd för, sina illustrationer till vykort – speciellt julkort – och bok- och tidningsomslag.
Den grötälskande svenska tomten som Jenny Nyström skapade tillsammans med Viktor Rydberg. (Bilderna går att klicka större.)
På övre våningen i konstmuseet visades montrar med olika vykort och bokomslag. På väggarna hängde originalen till många av dessa.


På väg till julottan. Olja på duk 1921. Förlaga till titelsidan i Julstämning. 



Skidåkerska. Akvarell 1916. Förlaga till tidningen Ungdomes julrosor. 

Intressant var att se den här akvarellen av henne som hon gjorde 1930. Den påminner väldigt mycket om Elsa Beskow som nu också hade blivit berömd för sina illustrationer. Jenny Nyström var här 76 år.
 Midsommar. Akvarell 1930  
Några kort hittade jag bland mina gamla sparade jul- och vykort.
Hon var bra på att måla hästar också. Det kan man ju även se ovan i färden till julottan.
 Även påskkort skapade hon som synes.
Jag hittade också en liten bok i en av mina bokhyllor – JUL med Jenny Nyström av Sven Öivind Swahn. En bok som innehåller allt man behöver veta om den svenska julen, som det står i texten på baksidan av boken. 


           Intressant är det att läsa om hur man började skicka julkort. 
           Så här skriver Jan-Öivind i sammandrag:
Genom att portot för brevkort sänktes 1877 i förhållande till vanliga brev uppstod en formlig flodvåg av framför allt julkort. Från början var dessa från Tyskland och illustrerade med figurer främmande för svenskarna.

Men 1898 träffades kortförläggaren Axel Eliasson och Jenny Nyström och ”snart vällde en våg av tomtar och bockar, grisar och granar ur Jenny pennor och penslar. Nyströms samlade produktion uppgick till 3000 vykort. Det var där hon slog ihop den då ännu gängse julklappstransporterande julbocken med den grötälskande gårdstomten och därmed skapade vår unika svenska jultomte.”
Det var den tomten som hon skapade tillsammans med Viktor Rydberg när hon illustrerade hans dikt Tomten. Han hade synpunkter på hur tomten skulle se ut och blev nöjd med resultatet som Jenny skapat. Här nedan är en av original-illustrationerna till dikten i svart-vitt.

Om man skulle vilja köpa boken finns den bland annat begagnad här på Bokbörsen 

söndag 25 november 2018

1621 Gems Weekly Photo Challenge vecka 48 - NYTT

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 48 är ordet NYTT. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Eftersom mina garderober, min klädkammare, mina skåp och lådor svämmar över med plagg och textilier, lovade jag mig själv att i år skulle jag inte köpa mig något nytt alls i klädväg. Men när Kent plockade fram den här tunikan på marknaden i Limoux kunde jag inte låta bli att köpa den. Och den har snabbt blivit en favorit, mjuk och skön som den är.



Halsduken ingick också i köpet. (Bilderna går att klicka större.)

Nytt köp blev det dock av fårskinnstofflor eftersom jag slitit ut de gamla. Sulan på de gamla var av papp (såg man inte när man köpte dem) och när de gick upp i sömmen gick det inte att laga dem  utan sulorna föll bara bort. På de här tofflorna är skinnmärket fäst vid tofflorna som synes, så de håller förhoppningsvis i ett antal år. Men visst var de bra mycket dyrare än de som gått sönder. 








fredag 23 november 2018

1620 Julklappstips

Jag har ett bra julklappstips som är gratis. Jag kan överhuvudtaget inte förstå hur vuxna människor har något intresse av att köpa julklappar tillvarandra eftersom alla för det mesta har huset fullt och överfullt av både nyttiga och onödiga prylar. Men det är ju SÅÅ roligt att öppna paket, säger någon.

Då skulle man ju kunna ta en pryl som man gömt undan i hyllor och skåp och slå in det i vackert  julklappspapper och ge bort. Detta skulle naturligtvis även de göra som man ska fira jul med. Inte något som man bara vill bli av med utan något som man gillar men som kanske stått i skåpet eller i hyllan i några decennier utan att användas. Det är ju inne med second hand.


(Bilderna går att klicka större.)

Jag tänker att jag ska börja döstäda (inte dödstäda som man gör efter någon som är avliden enligt författaren) sen jag läst boken Döstädning, ingen sorglig historia av Margareta Magnusson. Där ger hon handfasta regler om hur man kan röja och rensa hemma och samtidigt få livet att bli lite lättare. Man kan börja med kläderna, säger hon. Det är minst känslobetonat. Fotografier ska man spara till sist, annars blir man sittande med dessa och kommer aldrig igång med döstädningen överhuvudtaget.


Nu har jag plockat ihop alla julkortspåsar som jag sparat genom åren och som legat i olika lådor lite här och var. Den äldsta påsen var från 2001. Det är säkert hundratals julkort och vykort tillsammans. Jag ska gå igenom allihopa och spara några som jag så småningom ska köpa ett album till och sätta in i. Har jag tänkt. Jag hoppas hitta några som Jenny Nyström har illustrerat.


Om någon ska köpa en present till "en som har allt" rekommenderar jag varmt boken av Margareta Magnusson.

söndag 18 november 2018

1619 Gems Weekly Photo Challenge vecka 47 - ÖGA

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 47 är ordet ÖGA. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Det har varit omöjligt att hitta bilder i arkivet såväl som runt omkring mig på ett ensamt öga, så jag gör om ordet till pluralis i stället och visar bilder med ÖGON på i stället. Det finns det desto fler bilder av. Jag väljer att visa några av Jenny Nyströms tavlor som jag inte fick plats med i mitt senaste inlägg där jag också berättat om konstnären och illustratören.

Jenny Nyström målar bilder av kvinnor och barn med de mest själfulla ögon. Ibland ser det ut som personerna i tavlorna tittar just på mig och följer mig med blicken när jag rör mig bort.


Flickporträtt från 1922 - olja på duk. (Bilderna går att klicka större.)

Sophie Lundberg 1891 - olja på duk

I tavlan nedan av mormor och morfar (?) i kyrkbänken med barnbarnen, tycker jag att både mormor och pojken tittar direkt på mig. Intressant också att jag kom ihåg att psalmen - som står uppsatt på psalmtavlan och är en julpsalm - börjar med orden "Av himlens höjd oss kommet är". Trots att jag i jobbet alltid använt den "nya" psalmboken som kom ut 1986 med sina ändrade psalmnummer. Numera har denna vackra psalm nummer 125 i psalmboken och texten är omgjord för att bättre passa moderna människor.



Äldre par och barn i kyrkbänk. Står ingenting om vilket år hon målade denna akvarell. Skulle gissa på att den är ganska sent tillkommen.

Så här lyder texten till psalmen 63 i den gamla psalmboken, vers 8:
Välkommen var O Herre kär/ en gäst när oss du vorden är
I fattigdom för mänskors skuld/ du kom och Gud är oss nu huld.

Och vem kan motstå denna unga kvinnas trånande ögon? Är det mot sin själs älskade hon tittar upp?


Porträtt av ung kvinna med solfjäder - 1913. Olja på duk. 



torsdag 15 november 2018

1618 Jenny Nyström på Sven-Harrys

När jag var och hälsade på i Stockholm nyligen hann Mirren och jag med att besöka utställningen med Jenny Nyström på Sven-Harrys museum. För mig var det en mycket intressant utställningen eftersom jag aldrig sett någon av hennes målningar tidigare. Däremot otaliga julkort och andra bilder i böcker som hon illustrerat.


Tyvärr vet jag inte vilket år hon målade detta självporträtt som möter oss när vi kommer in i den stora konsthallen. Men jag gissar att det är från 1870-talet. Det visar en kvinna med stort självförtroende och integritet.  (Bilderna går att klicka större.)


Grönsaksförsäljerskan från 1876 - olja på duk.


Liten parvel med boll 1885 - pastell.


Dagmar vid bordet 1924. Olja på duk.

Jenny Nyström  föddes i Kalmar 1854 och dog 1946 i Stockholm 92 år gammal. Familjen flyttade till Göteborg när Jenny var 8 år. Hennes talang att rita och måla måste ha upptäckts tidigt eftersom hon redan som elvaåring började på Göteborgs Musei- Rit- och Målarskola. Som femtonåring började hon måla i olja och blev elev vid Konstakademien i Stockholm mellan 1873 och 1881.


I sol 1916 - olja på duk.

Under sitt sista år på Konstakademien vann hon förstaplatsen i en tävling tillsammans med en annan elev. Hon var den första kvinna som vunnit en tävling på akademien och stipendiet som var priset gjorde att hon kunde åka till Paris och fortsätta sina målarstudier. 1884 fick hon vara med och ställa ut på den stora Parissalongen - en stor framgång internationellt för en kvinna på den tiden.


Skidåkande barn 1910. Akvarell och gouache


Slåtterfolk 1922 - akvarell.

Jenny Nyström visar sig vara en mycket skicklig konstnär i sina många porträtt av barn och kvinnor. Män förekommer mycket sällan som motiv i tavlorna förutom den dvärgliknande figuren som älskar gröt och ser till att barnen får julklappar. 


Tomten får sin julgröt - akvarell. Tyvärr finns ingen uppgift om vilket år tavlan är målad.

Jenny Nyström skapade denna tomte som illustration till Viktor Rydbergs saga Lille Viggs äfventyr på julafton Från början kallades han "julvätte" enligt den gamla folktron men med nästa illustration av Rydbergs dikt Tomten fick han det utseende som författaren tyckte att han borde ha och som vi svenskar känner igen honom som. Mer om Jenny Nyströms liv kan man läsa här. Jag kommer att berätta om henne som illustratör i ett senare inlägg. 


På väg hem från utställningen. Mirren i sex upplagor. 

måndag 12 november 2018

1617 Det magiska fölet

Clarissa, sju år och mitt yngsta barnbarn, har kommit igång med sin debutbok. Hon började i ettan   nu i höst. Eftersom hon älskar enhörningar handlar mest historien om dessa. Personerna så här långt i berättelsen är 
1. Mamma enhörning
2. Det nyfödda enhörningsfölet
3. En stilig hästpojke.
4. Den stiliga hästpojkens mamma .

Clarissa har skrivit alla kapitlen helt själv så när som på boktiteln Mirren skrev när Clarissa började med författandet. Jag lärde henne att hon skulle sätta ut komma efter ett citat. Men det var allt jag bidrog med när vi var ensamma på måndagskvällen förra veckan. Givetvis har hon också illustrerat sin bok själv. 

Talstreck ska det vara framför ett citat. Det hade hon sett i alla böcker hon redan läst i skolan. 120 stycken hade läraren skrivit upp sedan hon började i höstas. Dessa är naturligtvis lättlästa sådana, avsedda för nybörjarna i ettan. Men redan nu har hon bland annat klippt nio böcker som handlar om Lasse-Majas Detektivbyrå. Och det är riktiga barnböcker. 

Här kommer de första två kapitlen och första sidan på det tredje. Jag väntar med spänning på vad som ska hända i fortsättningen. 


Jag får påminna henne om att författarnamnet också ska stå på framsidan. (Bilderna går att klicka större.)










"Hjärtat" måste vara den stiliga hästpojken som mamman pratar med.


"m." på femte raden måste vara "mamma" som hon inte fick plats med. 




Clarissa har utvecklats mycket under det här året. Jag jämför det med ett meddelande som hon satte upp på kylskåpet förra sommaren när hon skulle åka hem till Stockholm. Hon hade just tappat en tand och hittade inte asken där vi lagt tanden i. Jag lovade att jag skulle leta efter den och ta med den upp till Stockholm nästa gång jag kom dit. 

Bokstäverna hade hon i alla fall koll på trots att hon inte hade börjat "riktiga" skolan än. 

Anledningen till att Clarissa läser så mycket är att det är skärmförbud hemma för barnen utom på helgerna. Undantagandes att de kan ringa och svara i sina mobiler. Det gäller även tevetittande. I skolan lämnas alla mobiler in varje morgon i klassrummet och hämtas ut när skoldagen är slut.

söndag 11 november 2018

1616 Gems Weekly Photo Challenge vecka 46 - BAKELSE

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 46 är ordet BAKELSE. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

Efter turbulensen som följde efter mitt fall på perrongen till Odenplan och som jag berättat om i mitt tidigare inlägg, ville jag gärna att Mirren skulle följa med mig till Åhléns stora entré på Drottninggatan i Stockholm. Där hade vi bestämt att träffas, min bloggvän Kerstin - alias Eleonora - och jag på tisdagsförmiddagen.


Kerstin, chic som vanligt, med bakad potatis med skagenröra framför sig på tallriken. 

Mirren följde med oss till vårt stamlokus, Kafferepet, och lämnade oss där för att gå några ärenden på stan. Kerstin åt en bakad potatis med skagenröra medan jag naturligtvis beställde en Gustav Adolfsbakelse. Dels för att det var den 6 november och Gustav Adolfsdagen, dels för att jag visste att nästa ord i fotoutmaningen var just - bakelse.



Gustav Adolfsbakelsen, som tinns i många varianter, såg faktiskt mer spännande ut än den var. 

Det var första gången jag inmundigat en sådan och jag kan inte säga att jag blev särskilt imponerad. Sockerkaksbotten med äppelbitar, vispgrädde och vaniljkräm. Och så den obligatoriska chokladmedaljongen med Gustav Adolf på toppen. Bakelsen var god men den gick inte upp mot budapestbakelsen, min absoluta favorit.


fredag 9 november 2018

1615 Änglar, finns dom?

Visst gör dom det. Jag träffade på en i måndags på T-centralen i Stockholm.


Den här träängeln är gjord av träsnidaren Józef Munik. (Bilderna går att klicka större.)

Klockan tio i tre på eftermiddagen ankom (som det heter när det gäller tåg och bussar, aldrig annars) jag till City-terminalen med Flixbus. Efter två svängdörrar, tre rulltrappor och en lång trappa, som jag kånkade ner min tunga rullväska utför, befann jag mig på perrongen på T-centralen för att åka tre hållplatser med tunnelbanan till Odenplan.

Precis när jag kommit ner för trappan och väntade på tåget började plötsligt väggarna att röra på sig och falla över mig och jag föll handlöst ner på perrongen. Två personer, av vilka den ena var den ängel som jag pratade om i början på inlägget, fick mig på fötter igen. Hon inte bara hjälpte mig in i tunnelbanevagnen utan följde även med mig upp till Odenplan och väntade med mig där tills Mirren - yngsta dottern - kom och hämtade mig.

Mirren bor bara några kvarter från Odenplan och var som väl hemma när jag ringde och berättade om att jag fallit. Min ängel reste sedan vidare till Sankt Eriksplan där hon hade ett ärende. Tyvärr tog jag inte reda på vad hon hette, men om hon läser det här så vill jag att hon ska veta hur oerhört tacksam jag är för hennes hjälp.

Jag hade tänkt att gå på en gospelkonsert med Mirren på kvällen men kände att det nog var säkrast att jag var hemma. Det blev en fin kväll tillsammans med barnbarnen istället.

Jag kände mig lite skakig efter detta eftersom det aldrig har hänt förut att jag fallit så handlöst. Mirren följde mig därför till Åhléns entré på tisdagen där min bloggvän Kerstin och jag hade bestämt att träffas. Hon hade några ärenden på stan att uträtta så Kerstin och jag hann sitta i en och en halv timme och utbyta tankar på Kafferepet innan Mirren kom och hämtade mig där.

Sen dess har jag känt mig som vanligt utom att jag känner mig lite ostadigt emellanåt. Kanske jag borde ha en käpp att ha med mig ibland - det finns fina sådana har jag sett. Jag är ju ute och promenerar varje dag men då har jag alltid stavarna med så därför är det inte några problem med balansen just då.
 Den här käppen från Åshild kanske vore något?

söndag 4 november 2018

1614 Gems Weekly Photo Challenge vecka 45 2018 - GUL

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 45 är ordet GUL. Fler som antagit utmaningen hittar man på hemsidan.

För att illustrera temat den här veckan blir det några bilder från Norrköping. Jag är uppvuxen där så det kommer alltid att vara min hemstad trots att jag inte bott där på 40 år. Men vi brukar åka dit varje vecka i något ärende, Kent och jag.


Spårvagnarna fanns när jag bodde i Norrköping och finns fortfarande. Dock med lite annat stuk än dem jag åkte med. (Bilderna går att klicka större.)


Den här gamla fabriksbyggnaden - Strykjärnet - som numera inrymmer Arbetets Museum har vunnit pris som Sveriges vackraste fabriksbyggnad. Den här gula färgen är speciellt förknippad med Norrköping där många byggnader är målade i just den här gula färgen. 


På Kulturnatten, som är en lördag i slutet av september i Norrköping, kan man se det ståtliga vattenfallet i olika färger i Industrilandskapet.