Besök hos Mirren i Stockholm

Vy över Gamla Stan från Slussen

Efter gudstjänsten förra söndagen åkte vi en sväng till Stockholm för att hälsa på Mirrfamiljen eftersom både MM och jag hade måndagen ledig. Annars är jag inbokad för någon förrättning i kyrkan nästan varje dag i veckan en månad framöver.

Lillmirren växer till både i format och förstånd för varje gång vi träffas. Nu var det nästan en månad sedan jag såg honom. Han ser ut som en ängel men har en vilja av stål.

Lillmirren och mormor vid pianot

Han pratar mycket även om man inte förstår vad han säger. Vissa ord begriper man i alla fall t.ex. grävskopa "ä-o-a" eller lastbil "a-il". Flygplan blir "a-a-a-an". Han är mycket tydlig med det han vill eller inte vill. Ja blir "a-A" och nej "ä-Ä" på äkta östgötamål.

Lillmirren i entrén till sin ärvda lekstuga

Efter lunchen på måndagen åkte vi tunnelbanan in till T-centralen där Mirren hade en träff med några som var intresserade av hennes avhandling.

MM och jag (mest jag) bestämde oss för att först gå till NK och sedan vidare till Gamla Stan och sedan ta tunnelbanan hem från Slussen. Hötorget var en prunkande oas av färger, både av all frukt som var konstnärligt och pietetsfullt upplagd och av allt påskris med fjädrar i alla färger.


På NK stannade vi inte så länge, min övervikt på ca 10 kg gör att jag mist lusten att prova kläder. På sätt och vis är det ju bra, jag sparar mycket pengar. Vidare genom Gallerian till Gustav Adolfs Torg och sen bron över till Gamla Stan.

Ett foto framför Cattelin - mitt stamlokus när jag var inackorderad i Gamla Stan innan jag tog studenten. Min stående beställning då var en tallrik champinjonsoppa (som var billigast) - kostade 3.50 kr på den tiden och en halv flaska rödvin som kostade 4 kr tror jag. Till det fick man så mycket bröd man ville ha.

Det är fantastiskt - Cattelin finns fortfarande kvar...

Gick vidare hela Västerlånggatan och tittade i skyltfönstren på alla vackra saker och in i de många gallerierna. Ett nytt foto av mig framför porten på Järntorget. Högst upp bodde jag inackorderad i ett och ett halvt år. I jungfrukammaren som vette in emot gården. Min inackorderingstant huserade tillsammans med sin ogifta dotter i de övrig sju rummen.

Här bodde jag 1954-55 högst upp i jungfrukammaren till en paradvåning

Härifrån promenerade jag för det mesta upp till Jarlaplan där min skola låg. Jag har inget minne av att jag tyckte att det var långt då...

På vägen upp mot Slussen kunde MM bara inte låta bli att ta några bilder över Gamla Stan. Stockholm är så fantastiskt vackert härifrån!

Fredagstema – Show and tell – Om jag vann tio miljoner…

Det är Erica som svarar för månadens sista fredagstema.

MM har lärt mig att man aldrig får någonting gratis här livet. Det är alltså högst osannolikt att jag någonsin skulle vinna tio miljoner eftersom jag varken tippar eller köper lotter eller spelar på hästar. Ingen chans har jag heller att få ärva något eftersom jag snart är äldst i släkten…

Men fredagstema är fredagstema. Alltså; om jag vann tio miljoner…

Då skulle jag förstås vara tvungen att dela med mig hälften till MM eftersom vi är gifta och ingen har äktenskapsförord.

Men OK, vi ponerar att han säger att han inte lägger sig i vad jag gör med pengarna. (Detta antagande är i och för sig precis lika osannolikt som det första).

En ny bil skulle jag förstås köpa, det är jag så illa tvungen ändå så småningom utan att äga några tio miljoner. Inte ens enda futtig sådan. Den gamla börjar bli till åren och är inte riktigt pålitlig längre. Men då återstår ju ca 9,7 miljoner och vad ska jag göra med dem då?

Jo förstås – jag ska köpa en flygel! Jag har visserligen ett vanligt piano, ett digitalpiano, en orgel med två manualer och full pedal och dessutom två syntar, men det är något visst med en flygel. Fast då skulle vi ju behöva köpa ett nytt hus så att den får plats, och det är ju jättejobbigt att flytta, även om man då har råd med hjälp till flytten. Så det får nog vara så länge…

Jag skulle heller inte hinna resa jorden runt eftersom jag är uppbokad ända till jul i olika kyrkor häromkring. Har redan lovat att spela på en julnattsmässa i en liten skärgårdskyrka och på gudstjänst på juldagen.

Mina barnbarn skulle i alla fall få 200 000 var – det blir jämt en miljon. Det är inte värt att ge dem mer, då kanske de bara blir slösaktiga och gör av med pengarna på barerna runt Stureplan…

Jag får väl be svärsonen, som är en fena på aktier, att förvalta resten. Eller så får han väl sätta in dem i en fond i något skatteparadis så jag har lite pengar när/om jag blir mycket gammal. Det lär nog behövas!

Andra fredagsbloggare är:Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, sara, underytanjag, marskatten, lena w.

Mitt Smultronställe – Fredagstema Show and tell

Fotoutställning på Stinsen med gamla Söderköpingsbilder

Erica är upphovskvinna till fredagstemat under mars

Jag har inget hemligt eller privat smultronställe utan det är högst offentligt. Nämligen biblioteket i Söderköping som har fått namnet Stinsen efter den nedlagda och rivna järnvägsstationen.

Stinsen - bibliotek och turistbyrå i Söderköping

Skämmas i evighet borde de kommunala tjänstemän som 1975 fattade beslut om detta. Namnet Stinsen kommer i alla fall att leva kvar och påminna dem om detta nidingsdåd. Som väl är finns en nästan likadan järnvägsstation bevarad i Valdemarsvik.

Foto av den gamla järnvägsstationen

Järnvägsstationen revs 1975 för att lämna plats åt en ful barack som inrymde busstationen. Även den har rivits som väl är.

Stinsen är ett ställe där det är skönt att tillbringa en stund om man har lite tid över. T.ex. om man lämnat in bilen till service eller väntar på att MM ska komma med bussen. Det finns små myshörnor där man kan sitta och bläddra i böcker eller börja läsa den roman som man tänker låna.


Lokalerna är ljusa och luftiga och personalen hejar bekant när man kommer in. De som jobbar är alla utomordentligt hjälpsamma och trevliga. Följer med bort till någon hylla om man inte hittar boken man tänkte.

När jag frågar om Barbara Nadels böcker har inte biblioteket ett enda exemplar. Jag berättar att jag bloggar med översättaren Marianne i Kairo. Bibliotekarien lovar då på stående fot att köpa in åtminstone ett exemplar. Man blir glad…


Här är för det mesta lugnt och stilla, tonåringarna som sitter vid datorerna är helt uppslukade av vad de håller på med och tysta och stilla. Inte som i Norrköping där man har fått stänga tidigare på kvällarna på grund av bråk.

Om någon kommer till Söderköping i sommar kan tilläggas att även turistbyrån är inrymd i lokalerna.

I onsdags när jag kom dit med min kamera var det lämpligt nog en utställning av gamla Söderköpingsbilder. Här kommer några exempel.

Andra fredagsbloggare är:Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, musikanta, sara, underytanjag, marskatten, lena w.

Ekonomiekot igår

Detta är en modell av en lastbil från det stora bilföretaget i Göteborg

Mirren pratade i radio igår - i ekonomiekot! Både kl. 12.50 och kl. 18.00. I den sista sändningen var också Carl Bildt med (fast inte i samma inslag...) Man kan höra intervjun på nätet från den 16 mars.

Det kom sig av att det hade varit två artiklar om Mirrens avhandling om det stora bilföretaget i Göteborg i Göteborgsposten på morgonen om anledningen till varför satsningen på lastbilar i Kina inte hade gått som det var tänkt. Det var det förstås många som tyckte att det var kul att läsa om...

Artiklarna hade tydligen väckt en del uppmärksamhet eftersom ekonomireportern ringde redan kl. 9 på morgonen och ville att Mirren skulle prata i ekot.

Hon gjorde det med den äran tyckte den stolta modern, trots att hon var mycket snuvig. Här finns artiklarna och intervjun om någon är intresserad.

Själv är jag numera vikarie på heltid för kantorn i gannförsamlingen, vilket innebär två körer till och en barnkör ibland. Så nu har jag treochenhalv kör; en kyrkokör, en damkör, en VIS-kör och en barnkör ibland när det ska bli familjegudstjänst.

I morgon är det repetition kl.9 för påskspelet som skolan så småningom är inbjuden att höra och titta på. Det är personalen med kyrkoherden i spetsen som agerar. Jag ska bl.a. mullra på orgeln (när förlåten rämnar antar jag). Det ska bli spännande.

Sen skyndsamt iväg till Norrköping och konversationskursen i franska. Har inte gett upp hoppet än att någon gång komma tillbaka till mina drömmars lilla stad vid Medelhavet...

Min drömdag - fredagstema

Gamla Stan i Menton. Vår "terass" kan man se precis ovanför de vita markiserna lite till vänster i bilden. Två små svarta hål. Finns tydligen fortfarande kvar... (Bilden går att klicka större)

Jag vaknar vid dyningarna från Medelhavet och de rasslande stenarna vid stranden. Går ut på terrassen och ser ut över det intensivt turkosblå havet och bergen som sluttar brant ner i vattnet vid italienska gränsen

Klär på mig och går ner till bageriet i början av Rue Longue och inhandlar en alldeles färsk baguette till frukosten. Bagaren har varit i färd med att baka sedan tretiden på morgonen…

Efter frukosten klär jag på mig baddräkten under klänningen och går ner till stranden för att ta mig ett morgondopp. Luften är frisk och sval så här tidigt på morgonen, trottoaren är renspolad och det doftar ljuvligt från de blommande bouganvillorna som klänger längs muren.

Efter badet går jag iväg till marknaden och inhandlar grönsaker och annat till familjens middag. En flaska vin köper jag nere i affären. Den ligger i bottenvåningen på huset i Gamla Stan, där vi har vår lägenhet som vi hyr för sommaren. Jag har just fyllt 16 år och dagen är fylld av förväntningar.

Jag har ju stämt träff med Bernard ute på piren kl. 14. En snygg och trevlig fransman, lite äldre än jag. När jag kommer dit visar det sig att jag också stämt träff med Jean-Pierre samma tid. Det hade jag faktiskt glömt bort…

Jean-Pierre går sin väg och Bernard och jag badar och solar på stranden resten av eftermiddagen. Vi skils åt och bestämmer att vi ska träffas för att spela tennis i morgon.

På kvällen är det konsert utomhus på platsen framför kyrkan. Det är I Musici – en berömd stråkorkester från Rom – som spelar några av Bachs Brandenburgskonserter.

Det är en underbar kväll och luften är ljum. En och annan stjärna kan man se på den svarta himlen. Kyrkan är fasadbelyst men för övrig är ljusen på musikernas notställ det enda som lyser upp platsen.

Man har byggt upp läktare och det är fullt med turister. På första parkett sitter herrar i smoking och damer i minkpälsar och som glittrar i kapp med ljusen längs stranden och på bergen. Utsikten är hänförande, samma som från vår terrass i morse, fast nu är vattnet och bergen svarta…

Italienska gränsen framträder lite starkare belyst än i övrigt. Fortfarande får man stämpla passet när man ska på utflykt till Italien…

En sann drömdag för så där 56 år sen, långt innan oro, bekymmer och besvikelser och arbete och slit för livets uppehälle hade börjat.

Fredagstemat kommer som vanligt från Erica

Andra fredagsbloggare är:
Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, Nykomlingar förra veckan:-) musikanta, sara, underytanjag, marskatten, lena w.

Ny gång- och cykelväg i Mogata

Kyrkan mitt i byn och skolan bredvid - båda var mina arbetsplatser under 13 år (bilden går att klicka större)

Det händer faktiskt en del i lilla Mogata också. Äntligen – efter alla år – ska vi få en gång- och cykelväg i byn. Äntligen ska alla skolbarn slippa traska eller cykla på den smala landsvägen till och från skolan.

Någon skolskjuts är det ju inte tal om, om man bor mindre än två kilometer från skolan. Men en kilometer kan också vara lång om man tvingas att gå på den ganska hårt trafikerade vägen, där bilarna måste bromsa in bakom cyklarna när det är möte.

Som man kan se är den nyanlagda vägen välbehövlig

Man förstod att något var på gång när alla björkar utmed vägen plötsligt hade huggits ner. Det gick fort på en dag utan att man hann dokumentera det. Hade varit trevligt att ha ett foto av hur det såg ut innan.

Här har alla björkar huggits ner för att bereda plats för vägen

Isoleringen läggs ut innan man lägger på grus (går att klicka större)



Milstenen fick inte vara kvar - tyvärr... (går att klicka större)

Synd om den nyinflyttade villaägaren som just hade satt en häck här i höstas... (går att klicka större)

Fredagstema - Min bloggplats

Mitt arbetsrum och min favoritplats i hemmet

Fredagstemat denna vecka kommer från Erica.

När Mirren gifte sig 1996 blev hennes gamla rum mitt arbetsrum. Det första egna i mitt liv. Fortfarande är det väl så att om ett rum hemma kan avvaras till arbetsrum, så är det mannen i familjen som lägger beslag på detta. Ett hörn i sovrummet eller i hallen, eller rätt och slätt köksbordet, hade tidigare tjänat som arbetsrum åt mig.

Ungefär samtidigt köpte jag min första dator. MM hade haft en sådan sedan någon gång sedan i början på 90-talet i SITT arbetsrum, och satt för det mesta därinne vid datorn när han inte jobbade, utom när han åt och sov…

Den senaste av de många datorer som jag övertagit från MM när han köpt ny...

Eftersom jag också förvärvsarbetade då, stod det tidigt klart för mig, att skulle jag få tillgång till någon dator, måste jag införskaffa en egen. Vilket jag också gjorde när Mirren definitivt flyttade hemifrån och jag övertog hennes rum.

I början var det mest brev och program till olika aktiviteter i kyrkan och i skolan som jag använde datorn till. Sen kom revolutionen med bredbandet. Det kom ungefär samtidigt med att jag gick i pension och började läsa konstvetenskap på universitetet i Linköping.

Helt plötsligt fick jag kontakt med några av världens främsta konstmuseer, vars samlingar jag gick igenom noggrant på nätet. Så många tavlor av Van Gogh t.ex. som jag upptäckte, som jag inte hade en aning om att han hade målat…

Även för de efterföljande studierna i franska och engelska blev internet en aldrig sinande kunskapskälla. Jag fick också idén till min kandidatuppsats från internet.

Skulle hålla ett seminarium om Frederick Douglass - en känd slav och frihetskämpe - och hamnade av en slump på en sight som handlade om Uncle Tom´s Cabin. Boken som jag läst i 10-årsåldern (förkortad givetvis) och som satt ett outplånligt intryck i mitt liv sedan dess.

Det blev så småningom en uppsats om slaveriets destruktiva inverkan på alla människor som den berörde.

Här inne drar jag mig tillbaka från vardagslivets alla måsten och hänger mig åt en stunds drömmerier eller bloggande. Eller att lägga patiens, som är en farlig sysselsättning, eftersom tiden bara rinner iväg.

På bokhyllan står foton av mina barn och barnbarn och av min mamma, när hon var ung, lycklig och nyförlovad. På väggen framför mig finns också barnbarnen och ett foto av min mamma några år innan hon dog 95 år gammal och min moster, som fyller 97 i år.

Det som ser ut som ett troll ovanför skrivaren är en garndocka förfärdigad av Mirren. Den föreställer en fotbollsspelare under slutet av 1990-talet med ovanligt mycket guldfärgat hår - Mirrens idol... (Har glömt namnet på honom)

Bakom mig har jag ytterligare bokhyllor där jag ibland hittar intressanta böcker som jag inte visste om att jag hade. Var tvungen att få EN hylla ren häromdagen där jag kunde lägga noter till mina tre körer för att inte blanda ihop dem. Det tog en hel förmiddag att slänga gamla pärmar och sortera ut sådant som man eventuellt ville behålla för att få denna enda hylla…

Fler fredagsbloggare finner du här:. Nilla, Anna, Desiree, Annika, Anne, Petra ,Anna-Saltis ,Millan, Anki, Marianne, Victoria, Lia, Cecilia, Leopardia, Marina, Marie, Strandmamman, Ulrika, Jemaya, MiaD, Ingabritt, maisoui, Moster Mjölgumpa, Erica, Taina, sparkling, Christel, ,emma, jennie, sara, underytanjag, marskatten, lena w.

Varför fel datum?

Skrev sent i går kväll en födelsedagshälsning till Marskatten. Innan detta inlägg hade jag sparat ett utkast till mitt fredagstema.

När jag sedan publicerade fredagstemat står det fortfarande 5 mars - trots att jag nyss publicerat det...

Jag prövade med att ta bort födelsedagsgrattiset och bilden, men fel datum står fortfarande kvar. Konstigt... Någon som vet?

Här kommer rosorna till Marskatten en gång till i alla fall.

Milan Vobrubas utställning

Två exempel på glascollagetavlor (bilden går att klicka större)

Var på vernissage för en tid sedan. Milan Vobruba ställer ut på Galleri Sander i Norrköping och utställningen pågår till den 7 mars.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om denna fantastiska glaskonstnär. Jag hälsade på honom i hans ateljé i Gusum innan Mirrens disputation i slutet på januari.

Konstnären själv vid några av sina glasskulpturer

Resultatet blev att jag inhandlade ett humle-bi till Mirren som present och som jag förevigat i min blogg.

Här på galleriet fanns det en storasyster till mitt humle-bi och många andra underbara glasskulpturer. Ett litet axplock följer här nedan.

Storasyster till Mirrens humle-bi eller kissekatt?

Milan Vobruba målar även tavlor och gör collage i glas. Han har en härlig fantasi vilket man kan se på fotona.

Vet man inte vad man ska köpa till någon som har allt och som man vill ge något som är lite annorlunda och värdefullt, rekommenderar jag ett besök i Glashyttan i Gusum. Fina bröllopspresenter t.ex.




Åker man till Öland från Stockholm passerar man avtagsvägen till Gusum strax efter Ringarum. Sedan åker man bara några kilometer så är man framme.