Från mitt liv som kantor 10

Nu på sommaren händer det mycket i kyrkan. Nästan varje söndag framöver är det någon friluftsgudstjänst någonstans som jag ska spela på. Det är roligt och omväxlande, man kommer ofta ut i skärgården och träffar trevliga och snälla människor överallt.

Färjan går i skytteltrafik den här söndagen (alla bilder utom en går att klicka större)

Gårdagens friluftsgudstjänst ägde rum i det sedvanliga tältet på gården Arvidslund nära Rönö kyrka. Eftersom MM och jag hade god tid på oss, åkte vi först en sväng till den vackra gamla kyrkan i Rönö där MM tog några kort. Det är förresten han som är upphovsman till nästan alla foton i det här inlägget.

Den gamla kyrkan i Rönö

På muren vid Rönö kyrka...

...frodas den gula fetknoppen

Sedan några kilometer till Arvidslund där det redan hade samlats en hel del personer, både från församlingen i Rönö och angränsande dito. Allt som allt tror jag vi blev ett trettiotal personer. Det var ganska skönt att vara i skuggan under tältet och bara ana den strålande varma solen utanför…

Tältet gav skugga under den strålande sommarsolen

En av anledningarna till att jag blir uppbokad på nästan alla friluftsgudstjänster på Östra Vikbolandet redan i mars (det är jag helt övertygad om) är att jag tar med mig egen synt så att prästerna slipper fixa med det.

Änglagård som postludium

Efter gudstjänsten bjöd värdparet Elsie och Gösta på kaffe med dopp och hembakat, både smörgåsar och kaffebröd. Ståndaktig som jag är, åt jag bara en liten smörgås. MM däremot, som också räknar points, kunde inte motstå den läckra ambrosiakakan utan tog två bitar…

Rosa prästkragar bland de vita i stenpartiet

Nytt liv?

Min födelsedagspresent till mig själv

För tre år sedan fick jag Viktväktarnas guldnyckel för att ha uppnått min idelalvikt. Min nuvarande är precis tio kilo mer än den var då...

Så nu är det bort med smörgåsar, kakor, bakelser, glass, majonnäs, vispgrädde och allt annat som är mumsigt och gott...

Har lyckats hålla diet i tre dagar nu men kan fortfarande inte få på mig jeansen som jag köpte för ett halvår sedan...

Hur kan man gå upp tre kilo på ett halvår utan att äta mer än normalt och lite tårta då och då? Och en och annan kanelbulle?

MOTION är naturligtvis det som saknas säger alla. Jag är ute och promenerar pliktskyldigast tre gånger i veckan någon halvtimme, men det hjälper tydligen inte. Och man ska inte glömma städningen emellanåt. Den ger åtminstone mig en del motion - fast inte så ofta förstås.

Trädgårdsarbete gör bara att man blir extra hungrig efteråt. Så nu har jag hittat en lösning på mina motionsproblem - en SPINNINGCYKEL! När min pappa köpte en av de första 1955 hette det motionscykel men konstruktionen är densamma utom att det inte fanns dator på den gamla.

Då kan jag sitta i lugn och ro hemma och cykla, oberoende av väder och grannar (de träffar man alltid när man är ute och går och även om det är trevligt tar det extra lång tid) och samtidigt lyssna på någon bok.

Annars kan cykeln som Puhs bakben, som Nasse upptäckte när Puh hade fastnat i entrén till hans hus, vara bra att hänga badlakanet på till tork efter duschen...

Aron

För någon tid sedan ringde min äldsta dotter Anna och berättade att de hade fått en ny familjemedlem, Aron. Anna är en stor djurvän sedan barnsben och till skillnad mot sin lillasyster Mirren, inte det minsta allergisk, varken mot pälsdjur eller andra. Jag försökte, med viss bävan gissa, vad det kunde vara för något djur de hade skaffat sig, för så mycket begrep jag i alla fall…

Mina barnbarn, David och Johan, 19 respektive 12 år, har, som väl är, tidigare aldrig visat något större intresse för exotiska djur eller reptiler, som många andra pojkar i den åldern. Trots det var jag ängslig att det skulle kunna vara en krokodil eller boaorm – man vet aldrig. En syssling till barnbarnen hade en krokodil i badkaret tills den inte fick plats där längre…

I Annas familj finns sen tidigare två katter, Elvis och Presley, och delar av två travhästar. I mitt tidigare liv, när Anna var liten, hade det i vår familj vid olika tillfällen funnits hund, marsvin, kanin och sköldpadda.

Men med två katter trodde jag inte att en hund var aktuell. Och det stolt klingande namnet Aron passade inte heller in på något mindre djur, tyckte jag. Och undulater, som Anna hade haft tidigare, brukar man ju köpa två av…

Att det var någon sorts pojke framgick däremot helt klart av namnet. Hur hon vet det, är jag inte säker på eftersom det visade sig att Aron var en papegoja av släktet Gulkindad Amazon.

Mirrfamiljen med Lillmirren i spetsen, MM och jag, åkte för att beskåda underverket när vi var uppe i Stockholm på besök häromsistens. Aron bor i en elegant bur som rullas fram och tillbaka i huset, beroende på var de övriga familjemedlemmarna befinner sig. Han gillar nämligen inte vara ensam.

Elvis och Presley är givetvis mycket intresserade av Aron, därför måste de hållas in- eller utlåsta varje gång Aron är ute och flyger. Anna, den sanna djurvännen, vägrar att klippa hans vingar, så han flyger runt i huset titt som tätt på upptäcktsfärd. Pappa Jörgen är han speciellt förtjust i och landar med förkärlek på hans hand när han (Aron) är ute på sightseeing.

Aron kan vissla Bron över floden Kwai och går att föra en konversation med, även om man än inte riktigt kan höra vad han säger. Han låter som ett mellanting mellan en kråka och en fiskmås och håller igång hela tiden när någon pratar – som t.ex. när jag pratar med dottern i telefonen. Det är mycket svårt att överrösta honom.

Jag är mycket nyfiken på vad Aron kan ha att säga när vi kommer dit nästa gång!

Aron på sin favoritpinne (alla bilder går att klicka större)

Aron är mycket förtjust i sin husse

Matte får sig en puss

Lillmirren är helt fascinerad av Aron



Även katten Presley tilldrar sig stort intresse

Mirren och Anna beundrar Aron

Bloggpaus

Lillmirren som snart ska bli storebror

Nu tar jag bloggpaus till den 23 juni. Åker till Stockholm idag med Swebus för att fira midsommar och min födelsedag tillsammans med Mirrfamiljen.

En riktigt härlig, varm och skön midsommar önskar jag alla mina bloggvänner!

Sång och dans på Söderköpings gator och torg

Det lettiska folkdanslaget underhåller Söderköpingsborna på Hagatorget (alla bilder går att klicka större)

Att blogga inger mig lite av den känsla som jag hade när jag var frilansande lokalreporter för Söderköpingssidan i NT under fem år i början av 1990-talet. I synnerhet under den veckan som jag var ensam lokalreporter när de ordinarie journalisterna hade semester. Då skulle man själv hitta på något att skriva om varje dag och ta foton förstås. Det blev några reportage bl.a. från ett konfirmandläger och från friluftsbadet tror jag. Jag besökte också en kattkennel, men det artikeln kom aldrig in i tidningen…

Därför tänkte jag faktiskt först på min blogg när jag fick se den stora annonsen i tidningen om ”Dans på Söderköpings gator och torg” under lördagen. Ett program med en lettisk dansgrupp verkade särskilt intressant. Det hade varit något att dokumentera då det begav sig!

Bugg på Skönbergagatan

MM, som inte är särskilt intresserad av marknader eller liknande lovade, efter en stunds övertalning, att följa med Trots att vädret var mulet och lite kylslaget var det massor av folk överallt i vår lilla stad. Den lilla affärsgatan i centrum var avstängd för trafik och där träffade vi på den första dansgruppen som buggade friskt till någon rocklåt mitt på gatan – härligt!

Kjolarna flyger i den lettiska folkdansen

Den lettiska danstruppen skulle uppträda på Hagatorget klockan tolv och vi sällade oss till de hundratals andra förväntansfulla åskådarna som stod packade runt torget. Letterna, i sina vackra folkdräkter, bjöd på en suverän show, med mycket dans och med många humoristiska inslag. Jag välsignade bloggen; hade jag inte haft den i åtanke, hade jag med all sannolikhet inte kommit iväg på detta evenemang.

Lite smisk av björkriset kan karlarna behöva ibland

Min favorit bland herrarna - är han inte läcker?

Det var inte bara de lettiska folkdansarnas skicklighet som imponerade, utan också deras uppenbara glädje i danserna. Den söta lettiskan, som var konferencier, talade dessutom utmärkt svenska. Hon berättade att letterna var ett folk som sjöng och dansade ända sen de gick på dagis.

Den söta konferencieren - MM:s favorit

Vilken lycka - här är hon ju!

På Storgatan spelade Söderköpings egna gatumusikanter gamla slagdängor och på Rådhustorget var det full rulle med par som dansade jitterbugg till svängig rockmusik. När vi stått där och tittat en stund började MM bli kaffesugen och då gav vi oss iväg hem från allt ståhej trots att det hade fanns ännu mer musik och dans på uppe vid kanalen.

Gatumusikantorkestern spelar på Storgatan

En hel del folk hade samlats på Rådhustorget

Det buggades friskt på Rådhustorget

Indraget fredagstema

På hemväg från Mirrens promoveringen (obs. kameran!)

Till alla kära fredagstemabloggare vill jag bara meddela att jag inte kommer att delta mer i fredagstemat denna månad. Jag hinner bara inte. Det är så mycket annat som händer som jag vill skriva om, så det blir ingen tid över.

Men jag vill också tala om att det har varit väldigt roligt med alla nya kontakter som man fått genom detta tema. Jag har sagt ifrån alla mina tre körer till hösten så att förhoppningsvis blir det lite mer tid över då att blogga. Temat tar ju ändå semester i juli och augusti så det blir ju bloggpaus för de flesta då.

Jag önskar alla fredagsbloggare en varm och skön sommar! Många kramar från Musikanta.

Från mitt liv som kantor 9

Återigen får man uppleva lyckan av att sluta skolan och få sommarlov. Igår i Gusums kyrka och idag i Ringarums. Fast denna gång slapp jag ha ansvar för alla skolklasser som skulle sjunga och som jag brukade ackompanjera när jag var lärare.

Ringarums skola (alla bilder utom fiolflickorna går att klicka större)

Det har varit stor diskussion i NT om att ha avslutningen i kyrkan eller inte, efter det att rektorn i en liten skola på Vikbolandet hade tillkännagett att det stred mot religionsfriheten att ha avslutning i kyrkan. Den hade man haft i Jonsbergs vackra kyrka sedan folkskolan infördes! Kyrkoherden i församlingen hade nämligen deklarerat att han tänkte ge Guds välsignelse åt alla barnen innan de försvann på sommarlov.

Men se det gick inte rektorn med på. Gärna avslutning i kyrkan men där fick ingenting förekomma som möjligen skulle kunna påminna om den kristna tron. Det skulle ju kunna tas illa upp av föräldrar och barn med annan religion än den kristna… Här kan du se och höra lite av diskussionen.

Små finklädda elever innan intåget i kyrkan

Nu hör det till saken att i denna lilla skola finns inga barn som inte har svenska föräldrar, så speciell hänsyn hade inte behövts i just det här fallet. Varken rektorn eller kyrkoherden gav sig, så den avslutningen fick hållas i gympasalen eftersom det var kallt och regnigt ute.

Intåg i kyrkan under klockringning

Varken i Gusum eller i Ringarum blev det några problem med den saken eftersom vår kloke kyrkoherde inte brydde sig om att nämna varken Gud, Jesus eller den Helige Ande i sitt lilla tal till eleverna. Det handlade om att sommaren skulle omsluta dem med värme och kännas lika skön som när man barfota trampar i en koblaja - han är bördig från Stockholm min gode vän kyrkoherden.

Här i Östergötland säger man "komocka". Men eleverna var med på noterna ändå. De protesterade högt och ljudligt mot hans beskrivning! Och eftersom rektorerna inte hade något emot att vi sjöng två verser av Den blomstertid nu kommer så kom Gud med på ett hörn i alla fall.

Andra versen lyder nämligen: Man hörer fåglar sjunga, med mångahanda ljud. Skall icke då vår tunga, lovsäga Herren Gud? Tre små flickor spelade Blinka lilla stjärna på fiol, några elever spelade Eurovisionens signaturmelodi till gitarrackompanjemang och en flicka i sexan sjöng alla sex verserna på Cecilia Lind utan ett enda papper i sina händer. Mycket rent och vackert dessutom!

Tre små flickor spelar Blinka lilla stjärna på fiol

Alla klasserna på skolan hade tillsammans tränat in en minimusikal. Först handlade det lite om mobbning – tror jag – eftersom jag inte hörde mycket av vad eleverna sa. Sen verkade det, av klädseln att döma, som om de träffade på några utomjordingar.

En körfarfar upplyste mig efteråt om att det var en resa i tiden 700 år framåt, därav robotar i stället för lärare och den konstiga utstyrseln. Hamburgare fanns däremot inte år 2700 till de nutida elevernas stora sorg…

Flera sånger ingick i den lilla musikalen. Så fick sexorna några ord på vägen eftersom de flyttar till Valdemarsvik till hösten och var sin ros. Så var det hela slut och jag fick spela Änglagård två gånger innan den stora kyrkan var tömd på folk.

Grande Finale med handklapp

Det är ju fredag i morgon, men något mer fredagstema än det första hinner jag inte med den här månaden eftersom det händer så mycket annat spännande som jag vill skriva om. Sen är det ju uppehåll med temat för semester så det får bli igen till hösten. F.ö. firar jag min födelsedag nästa fredag, så det hade i alla fall inte blivit mycket skrivet den dagen. Jag har också Aron som jag måste berätta om, men det får bli i nästa inlägg...

Professorsinstallation och doktorspromovering i De Geerhallen i Norrköping

Snart har det gått en månad sedan Mirren promoverades till ekonomie doktor och nu måste jag skriva lite om hur det var innan jag glömmer bort det.

Det är faktiskt en stor händelse att få närvara vid en professorsinstallation och en doktorspromovering, i synnerhet när det är ens dotter som ska promoveras. Det hela började med festkonsert i De Geerhallen i Norrköping på fredagskvällen den 15 maj. Mirren hade mycket lämpligt fått vattenkoppor i present av Lillmirren, men kunde hjälpligt sminka över de värsta röda prickarna i ansiktet så att de knappast syntes. Orkestern bjöd på härlig svensk musik bl.a. av Lars-Erik Larsson och Hugo Alfvén. Det blev även sång av damkören vid Linköpings universitet.

Festkonsert på fredagskvällen (alla bilder går att klicka på så att de blir större)

Linköpings universitets damkör sjunger

På lördagen var vi tillbaka i De Geerhallen tillsammans med mängder av andra festklädda människor. Studenter i balklänningar och frackar stod och tog emot när vi kom dit och gav oss program med alla professorer som skulle installeras och alla andra som skulle promoveras till hedersdoktorer och vanliga doktorer.

Studenter möter upp i foyén

Till ljudet av en pampig festmarsch tågade så alla de berörda in klockan 16.00 och tog plats på scenen. Rektorn för Linköpings universitet inledde med ett inspirerat och roligt högtidstal på äkta norrköpingsdialekt – han är född och uppvuxen i staden.

Intåg till promoveringshögtiden under en festmarsch

Sedan vidtog installation av de nya professorerna, bl.a. av Fredrik, en av Mirrens handledare. Den sista hedersdoktorn som promoverades var ingen mindre än Jonas Jakobsson, olympiamästaren i handikappidrott. När man annonserade hans namn, tog han ett stadigt grepp i sin rullstol och for, under auditoriets förvånade sus, som en blixt upp på podiet där promotorn stod med hedersdoktorshatten i hand. En fantastisk kille och snygg dessutom!

Jonas Jakobsson blir hedersdoktor

När han hade fått sin hatt och tackat publiken för de varma applåderna var det dags för de övriga 55 doktorerna att bli promoverade. Innan detta kunde ske skedde en liten ceremoni där endast promotorn medverkade. Under fanfar och publikens fnissande talade professor Elisabeth, också en av Mirrens handledare, högt om att hon tänkte sätta på sig lagerkransen om det bara hade funnits någon!

Promotor och professor E, tillika Mirrens handledare sätter själv på sig kransen

En krans skaffades fram i all hast och ordningen var återställd. Filosofiska fakulteten var den som var först ut på plan och de filosofie doktorerna fick sin lagerkrans. Inom den filosofiska fakulteten får man nämligen en lagerkrans i stället för en doktorshatt. De övriga promotorerna satte också själva på sig sin doktorshatt med ett litet tal och under fanfar…

Efter det följde en smått bisarr ceremoni. Efter utopandet av namnet på den som skulle promoveras, steg denna upp på podiet och togs emot av promotorn som med hög röst sa: ”Var hälsad filosofie doktor!”. Sedan höll promotorn fram lagerkransen med orden: ”Mottag kransen!” (Mottag hatten när det blev dags för de andra fakulteterna) och efter det att hon tryckt ner den på den nya filosofie doktorns huvud räckte hon handen till avsked av densamme med ett högt och tydligt: ”Farväl, filosofie doktor!” utom till Mirren då hon ropade:"Farväl ekonomie doktor!"

Med kransen eller hatten på huvudet tågade så den nypromoverade ner från podiet och fram till rampen, väntade på fem-sex övriga kollegor och tackade sedan publiken för applåderna och gick tillbaka och satte sig på sin plats.

I väntan på att bli promoverade

Denna ceremoni upprepades alltså 55 gånger med olika professorer som promotorer och med de doktorer, som också skulle promoveras från de två övriga fakulteterna; den teknologiska och den medicinska. Förutom de filosofiska fick alla doktorerna inklusive Mirren, som ju är ekonomie doktor men ingår i filosofiska fakulteten, alltså mottaga HATTEN istället för LAGERKRANSEN.

Mirren mottager doktorshatten

Så när Mirren skulle tacka för applåderna tillsammans med sina kollegor var hon den enda HATTEN bland alla kransar då hon ju var den enda ekonomie doktorn vid denna promovering. Och då hon neg djupt i stället för att buga behövde hon heller inte vara rädd för att den skulle trilla av…

Mirren, den enda med hatt i gänget, tackar publiken för applåderna

Vi hade bestämt oss, MM och jag, för att inte närvara vid den efterföljande banketten med både biskop och landshövding. Jag ångrade mig naturligtvis när jag såg alla glada festklädda människor med sina champagneglas i händerna och fick höra, när Mirren och Mirrmaken kom hem på natten, vilken god mat och goda viner och vilken fin underhållning det hade serverats under kvällen. För att lugna alla som ser att Mirren är höggravid kan jag tillägga att både hon och maken är helnykterister så något starkare än Coca Cola hade de inte druckit...

Lillmirren hade för första gången fått sova över hos farmor så besöket blev inte långvarigt utan redan efter frukosten morgonen därpå åkte Mirren och Mirrmaken tillbaka till Stockholm för att hämta hem honom.

Försenat fredagstema - Show and Tell – BLÅGULT

Den fina blågula buketten som jag fick av kyrkokören i Ringarum (bilden går att klicka större)

Annika - Life in the Suburb med hjälp av Desirée och Petchie står för månadens första fredagstema - BLÅ GULT.

Övriga fredagsbloggare (om det inte kommit till fler sen sist):

Västmanländskan, Nilla, Simone, Desiree, Annika, Anne, Petra, Millan, Anki, Cecilia, Leopardia, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Lena, Erica, Marie, Saltistjejen, Lia, Marina, Jennie, Anna, Maisoui, Ingabritt, Emma, Kristallena, Christel, Moster Mjölgumpa, Musikanta, Norrsken och Stjärnfall, Taina, Sparkling, Marskatten, Sara, Lisa, Bollebygdsbo, Birgitta, Annika Life as I see it, Curieux, Minerva

De som har läst min blogg vet att jag talade om att jag inte tänkte skriva om detta förrän på söndagen eftersom jag skulle delta i nationaldagsfirandet i Ringarums kyrka på lördagen och gärna ville dokumentera detta.

Klockan sex på kvällen började firandet med klockringning och sedan tågade några spelmän samt elever från Kulturskolan i Norrköping in i kyrkan under fiolmusik. Efter dem kom folk från hemvärnet och även andra med blågula fanor i spetsen. Rödakorsflaggan var också med bland de blågula. De flesta i kyrkan hade redan varit på plats sedan en halvtimme tillbaka.

De blågula fanorna tågar in i kyrkan (går att klicka större)

Kulturskolans elever spelade några låtar och sen sjöng kyrkokören En vänlig grönskas rika dräkt. Vi hade varit i kyrkan sen klockan fem och tränat så det lät fint. Tyckte åtminstone MM som är ganska kritisk. Därefter högtidstal av en pensionerad höjdare på Migrationsverket. Han avslutade sitt tal med ett fyrfaldigt leve för Sverige och efter det sjöng alla Du gamla du fria.

Jag hade dragit ut alla register på den stora kyrkorgeln utom trumpeten, kopplat ihop bägge manualerna, samt lagt till en oktav så det blev ett rejält orgelbrus. Församlingen sjöng så att taket nästan lyfte sig och ingen kunde tvivla på kärleken till fosterlandet när man hörde den mäktiga sången som uppfyllde hela kyrkan…

Sen sjöng kyrkokören Änglamark och Artur Erikssons Östgötasång som handlar om blåklinten i de östgötska sädesfälten. Vackra visor som jag tyckte passade utmärkt vid detta tillfälle. Efter detta mer spelmansmusik och så läste kyrkoherden Fader Vår och Välsignelsen. Efter tre verser på Den blomstertid nu kommer blev det uttåg under fiolspel till väntande kyrkkaffe i församlingshemmet.

Uttåg ur kyrkan (går att klicka större)

Det fick dock stå över för min del eftersom jag tidigare på morgonen hade åkt hem från Stockholm och Mirrfamiljen med tunnelbana och Swebus och var ganska trött vid det här laget. En stor överraskning var den underbara BLÅ GULA bukett som tack för den gångna terminen som jag fick av kyrkokören innan jag for hem. Hur kunde de veta att temat för denna vecka var just BLÅ GULT?

Bussutflykt med syföreningarna i Ringarum och Gusum

Lupiner vid Floda kyrka i Södermanland (enda bild som går att klicka större)

Det kanske inte låter så spännande men det blev det! Första anhalten var kaffe/te och en alldeles pinfärsk ostfralla på det anrika konditoriet Sultan i Katrineholm. Det grundades redan 1896 och har varit i gång sedan dess.

Floda kyrka i Södermanland

Sedan gick färden till Floda kyrka. Den var en fantastisk upplevelse för mig som inte tidigare sett målningar av Albertus Pictor mer än på bild. Man tror att han dog 1509 eftersom det var sista gången han spelade orgel på en begravning (!) Kollega således även till mig. Det är alltså en hel del jubileumsfirande av denne underbare kyrkomålare i år runtom i landet.

Det gamla skeppet med målningar av Albertus Pictor är från 1600-talet

Jesu Himmelsfärd med Maria och apostlarna målat av Albertus Pictor

Sv.D. har en intressant artikel om honom och hur hans färger förändrats genom århundradena här.

Den underbara altartavlan i Floda kyrka

Efter kyrkobesöket åt vi lunch på Plevnagården i Malmköping. Vackert beläget och med fina lokaler. Jag ångrade att jag inte beställde rödspätta med remoulade, eftersom kasslern hade stått i ugnen för länge och var torr och svår att skära och den tillhörande potatsgratängen var helt smaklös. Men när jag fick smaka på ”remouladsåsen” till spättan kunde det vara detsamma. Denna var helt vit, lättflytande och förmodligen bara gjord på crème fraiche med några capris istoppade.

Tårtan till efterrätt räckte inte heller till alla. Antingen var det så att assietterna var slut på bordet eller alternativt tårtbitarna. Jag lyckades sno till mig en assiett från salladsbordet – som var gott och rikligt – så jag kunde landa min tårtbit på denna och fick således i mig några absolut överflödiga points till alla de övriga den dagen.

Den största järneken var imponerande

I Malmköping besökte vi också Olle Smeds affär med järnkonst – den enda i världen enligt honom själv. Där fanns många vackra saker, speciellt järnekarna. Men dessa kostade mellan 4000 och 12000 kronor så det blev ingen affär denna gång. Men visst var de fina och tog säkerligen lång tid att svetsa med alla små grenar och kvistar. Bra tips till en som har allt!

Mycket annat trevligt konsthantverk fanns också att beskåda

Eftersom det nu hade gått två hela timmar sedan lunchen hade det blivit kaffedags igen. Det intog vi i Sköldinge på Fridhems kaffestuga, som varit prästänkeboställe ända tills 1949. Den gamle prästen ville nämligen inte att hans unga hustru skulle behöva gifta om sig med den som kom efter honom – vilket var brukligt under 1800-talet. Därför lät han flytta en stuga till denna plats där hans unga änka skulle kunna bo i splendid isolation.

Kaffestugan Fridhem i Sköldinge

Denna mysiga kaffestuga var praktiskt nog allierad med en hemslöjdsbutik, vilket dränerade min kassa på ytterligare 200 kronor som jag betalade för en liten ljuvlig tröjjacka i alpacka från Peru. Tjugo kronor hade jag redan spenderat på en kyrkobeskrivning över Floda kyrka. Det fanns för övrigt många textila alster i alpacka att inhandla i butiken till facila priser. Trots dessa utgifter blev resan billig. 160 kronor kostade hela kalaset med bussresa, lunch och kafferaster. Bussutflykter med kyrkliga syföreningar kan verkligen rekommenderas!

Här i hemslöjdsaffären fanns också mycket att handla