Tycker att “arkipelagen” låter så tjusigt. ”Skärgård” låter ju så jordnära trots att det handlar om vatten mest. Skälet till denna utflykt på fredagen var att Mirrfamiljen har inhandlat en båt i Valdemarsvik dagen innan.
Lillmirren och jag på väg till båten i Valdemarsvik
Många roliga saker att leka med fanns i båtaffären
I mitt tycke, som i alla år har varit hänvisad till en aktersnurra för att ta oss ut till ön där vi har vårt sommarviste och vars maxfart ligger någonstans på 6-7 knop, är denna båt ett Herrens underverk.
Inte nog med att nya båten har en toppfart på 35 knop, den har dessutom en inbyggd motor. Man startar genom att vrida om en nyckel och styr med en ratt. Det finns också GPS med ett sjökort där man kan se var man är på sjön, vart man ska och var grunden finns.
När vi åker med vår egen lilla båt får någon stå i fören och titta ner i vattnet och se efter om det möjligtvis dyker upp några stenar här och var under båten när vi går genom trånga sund. Dessutom måste man starta motorn med ett snöre, vilket jag aldrig har lyckats med.
Det finns 15 (!) mugghållare i nya båten och under alla dynor som man sitter på finns det utrymmen att stoppa saker i. Under en lucka i durken finns ett stort utrymme där man kan ha sina vattenskidor…
Man kan också sätta upp ett bord och äta mat på när man blir hungrig.
När vi gav oss iväg från bryggan vid Stegeborg visade termometern redan på 26 grader och solen strålade från en himmel, blå som i en amerikansk västernfilm. Lillmirren smörjdes med solfaktor 40 för att inte bli bränd och förseddes med flytväst, solhatt, långärmad tröja och jeans innan vi gav oss iväg.
Det är verkligen inte roligt att behöva sätta på sig en flytväst
Vi åkte hela Slätbaken ut, förbi ön där vi har vårt sommarhus och vidare ut till Alskär som är en liten underbar ö lite längre ut till havs. Där kastade vi ankar (låter som i en Taubevisa!), åt den medhavda pastasalladen som Mirren hade lagat och tunnbrödsrullar med smör och mjukost. Vi sköljde ner det hela med drickyoghurt.
Alskär
Sedan badade vi från båten – mitt första dopp i sommar. Jag har ju nämligen aldrig tid att vara på ön på sommaren eftersom jag spelar så mycket. Högsäsong för vikarierande kantorer…
Det var kallt, trots att termometern visade 19 grader i vattnet. I denna förnämliga båt finns det naturligtvis en stege som man kan kliva ner i vattnet från och ett handtag där man kan ta sig upp när man har badat.
Årets första och kanske sista dopp
Lillmirren sänktes också ner och upp i vattnet några gånger. Han älskar att bada, men tyckte nog att vattnet var en aning kallt han också.
Mirren provade därefter på att åka vattenskidor för första gången i sitt liv men nådde aldrig vattenytan med dem. Mirrmaken däremot visade däremot upp ännu en av sina dolda talanger genom att t.o.m. kunna åka slalom på skidorna efter båten.
Därefter åkte vi till sommarhuset på ön där en bryggentreprenör som bäst håller på att laga bryggan, som isen förstörde i vintras. Min bror och svägerska med brorsdotter Karin var där. Vi fikade tillsammans och hade det mysigt på deras veranda.
Min svägerska plockade fram en dockvagn från 1946 som hon sparat sen barndomen och som Lillmirren körde fram och tillbaka med under någon timme.
Sommarhuset i Sankt Anna skärgård
Lillmirren kör dockvagn
På hemvägen passerade vi Capella Ecumenica på den lilla ön Västra Gärsholmen. En underbar liten kyrka där många gudstjänster, vigslar och dop äger rum. Vill du läsa mer om Capella Ecumenica kan du läsa här.
Capella Ecumenica på Västra Gärsholmen
Under båtresan hem sov Lillmirren hela vägen till Stegeborg trots motordånet. Han som i vanliga fall vaknar av att man prasslar med en ICA-påse eller av att telefonen ringer…
Mirren hittade en lustig insekt som vi inte vet vad den heter