onsdag 29 april 2020

1753 Måsen har flugit bort

I dessa frustrerande coronatider får man försöka roa sig gå gott man kan. Vissa rutiner har jag ju sedan tidigare som en promenad om dagen och en timmes övning på flygeln. Jag ska lägga till en timme på orgeln också har jag tänkt och försöka komma ifatt tioåriga barnbarnet Caspar med det lilla d-moll preludiet som tillskrivs J.S.Bach och som Caspar har tillägnat sig på sistone. Om man vill kan man höra honom spela Ich ruf Zu dir av samme tonsättare här.

Utöver dessa rutiner är det korsordslösning och måleri som gäller. Min senast tavla från Högby fyr på norra Öland hade jag ansett som färdig. Jag slog fast att den inte blev bättre av att jag målade mer på den utan möjligen sämre. Men för att göra den lite livligare målade jag dit en mås i ett träd. Här kan man se denna mås sitta i trädet.

Nu är det ju så att en mås har simfötter och alltså inte kan sitta i ett träd, vilket några av mina kära bloggvänner genast påpekade :-). Jag insåg också detta efter att ha tänkt efter. Men de sa samtidigt att det naturligtvis inte gjorde någonting då konstnären har sin frihet att måla som hen vill. Men jag vill ju att det ska gå rätt till här i världen så att måsen fick flyga iväg. Och i dess ställe har en skata flugit dit och satt sig. En skata har ju rejäla klor och kan hålla sig fast, så nu känner jag mig lugn.

 Bilden går att klicka större 

fredag 24 april 2020

1752 Fem en fredag vecka 17 2020 - KULTUR

Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 17 är rubriken - KULTUR.. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. Här frågorna:
  1. Vad för slags museum föredrar du att besöka?
  2. Vilken typ av film ser du helst på bio?
  3. När var du senast och såg på teater?
  4. När besökte du senast ett bibliotek?
  5. Var spenderar du helst en kulturell förmiddag.

Kö till Vårutställningen på Liljevalchs konstmuseum i slutet av januari 2020. (Bilderna går att klicka större.)

1. Vad för slags museum föredrar du att besöka?

Utan tvekan konstmuseer. Här det senaste besöket på Liljevalchs konsthall i Stockholm i slutet av januari. Jag är otroligt glad över att jag hann se Vårutställningen där innan coronapandemin slog till. Sen dess har jag befunnit mig i karantän utan någon möjlighet att åka till Stockholm och hälsa på barnbarnen eller gå på teater eller museum. 

2. Vilken typ av film ser du helst på bio.

Jag går aldrig på bio men ser många filmer på datorn hemma. Det får väl räknas det också. Jag är väldigt förtjust i gamla musikfilmer med exempelvis Fred Astaire. Annars blir det väl mest komedier. Kostymfilmer från 1800-talet gillar jag också.

3. När var du senast på teater?

Det var också i slutet av januari när jag var med min dotter och två av mina yngsta barnbarn på China och såg En värsting till syster.


4. När besökte du senast ett bibliotek?

Jag är väldigt ofta på biblioteket både i Söderköping och i Mogata. Men sedan coronan slog till har jag givetvis inte kunnat gå dit. Det är mycket tråkigt. Jag får nöja mig med att läsa olästa böcker som jag hittar i bokhyllorna eller lyssna på hörbok. 

5. Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?

Eftersom konstmuseerna brukar öppna klockan 11 brukar jag vara där vid den tiden. Nästa gång som jag förhoppningsvis kommer att kunna åka upp till Stockholm igen vill jag besöka vårt fantastiska nationalmuseum. Jag har varit där några gånger men det är väldigt mycket som jag inte hunnit se än. 

 
Thielska galleriet. Ännu ett museum som jag gärna skulle spendera en för- och eftermiddag på. 

onsdag 22 april 2020

1751 Ich ruf zu dir Herr Jesu Christ av Johann Sebastian Bach

Mitt barnbarn Caspar, som är 10 år, spelar också orgel som sin storebror och sin lillasyster. Trots att han bara spelat i ett år har han redan uppnått avsevärd färdighet. Jag har ju försörjt mig som kantor i trettio år men har stora problem med att spela det här stycket. Kanske koordinationsförmågan avtar med åren? I alla händelser har Caspar inga problem med att spela olika melodier med höger, vänster hand och fötterna. Han behöver heller inte någon metronom.



Ich ruf zu dir Herr Jesu Christ av Johann Sebastian Bach

tisdag 21 april 2020

1750 Högbytavlan färdig

Jag berättade i ett tidigare inlägg om hur jag var osäker på om jag skulle försöka måla dit en person/barn på min tavla från Högby fyrplats på norra Öland. Jag fick många kommentarer om detta och de flesta tyckte inte jag skulle måla dit någon. Glad att jag slapp eftersom jag inte var säker på hur skuggan i så fall skulle falla.

Min vän Ronny föreslog att jag skulle måla dit en mås och sätta på taket på skjulet. Jag har nu målat dit en mås på tavlan men satt honom i trädet i stället. Det är en rejäl mås men jag skyller på den konstnärliga friheten och vägrar att göra honom mindre. (Eftersom den är så stor är det säkert en han.) Nu målar jag inte mer på den tavlan i alla fall. Här är den.


Bilden går att klicka större om man nu vill se på måsen. 

lördag 18 april 2020

1749 Månadens illustratör april 2020 - Carl Larsson

Att Carl Larsson är en av de mest berömda konstnärerna genom tiderna i Sverige har jag ju vetat sedan jag var tonåring och började intressera mig för konst. Men att han började sin konstnärsbana som illustratör visste jag inte.


(Bilderna går att klicka större.)

Den här boken hittade jag i en av mina bokhyllor när skulle börja städa bland böckerna. Boken fick jag av min faster Maja, som var lärare och ogift och tyckte väl att jag skulle läsa något annat än indianböcker, Biggles och Anne på Grönkulla. Jag minns att jag tyckte boken var tråkig, men den har hängt med sen min tioåriga födelsedag. Alltså över70 år.

Författaren är Zacharias Topelius. Men nu blev jag extra intresserad av den när jag såg att sagorna och dikterna i boken var illustrerade av svenska och finska konstnärer. Och jag blev även förvånad när jag såg att flera av dikterna och en saga var illustrerad av självaste Carl Larsson. Illustrationerna nedan har jag aldrig sett någonstans tidigare. De fanns heller inte bland alla de hundratals bilderna av Carl Larsson på nätet.

Carl Larsson föddes 1853 i Gamla Stan i Stockholm och dog i Falun 1919. Han kom från enkla förhållanden men hans lärare hade upptäckt hans begåvning och uppmanade föräldrarna att låta honom söka in på Konstakademien. Han kom in redan som trettonåring och studerade där mellan 1869 och 1876. Samtidigt var han tvungen att försörja sig som illustratör och var bland annat retuschör hos en fotograf.

Sin första framgång fick han genom sin målning Sten Sture d.ä. befriar danska drottningen Kristina ur Vadstena kloster. För detta konstverk fick han en medalj. Han var då bara 23 år. Även när han blivit en erkänd konstnär arbetade han som illustratör av både böcker och tidningar. Bland annat har han illustrerat H.C. Andersens sagor, Asbjörnsen och Moes norska folksagor och Topelius Fältskärns berättelser.  





Den här dikten handlar om lilla Lilli som har blivit retad i skolan för att hon har en sådan liten näsa att hon inte fick vara med och leka "skrapa nos". När hon gråtande var på väg hem mötte hon en gumma, som visade sig kunna trolla och som frågade henne varför hon var så ledsen.

Hon berättade om sin näsa och frågade gumman hur hon skulle bära sig åt för att den skulle bli större. "Om du vill kan jag hjälpa dig", sa gumman. "Varje gång du blir besviken så blir din näsa lite längre". Lilli blev glad, men det visade sig sedan att livet skulle bli fullt av besvikelser och stackars Lilli fick se sin näsa växa så den stötte i marken. Sagan slutar med sensmoralen att man ska vara nöjd med sin näsa annars kan det gå illa. (Inte undra på att jag inte gillade boken.)


Dikten har fem verser som handlar om allt vad en flicka fick lära sig, från att läsa, räkna, lära sig om andra länder och att sy sig en märkduk. Här är de två första verserna. Det är farmor som pratar.

Jag var också en liten flicka/ fast inte var det just igår,
med kam och band i flätat hår/ och risgryn i min ficka.
Jag kom som du emellanåt/ från skolan hem med fållen våt.

Och där var strängt, det må du veta./Medknäppta händer fick man stå
och läsa upp katkesen då/ som tända ljus för moster Greta, 
men den som tasslade i mjugg/ var aldrig säker för en lugg. 





Det här är verkligen en hemsk saga. Den handlar om två barn, Mimmi och Frans, som bara vill leka och varken vill arbeta eller gå i skolan. En dag ber de sin pappa att få ro ut med båten på sjön. Det får de gärna om de inte ror för långt och kommer hem klockan sju.

Först kommer barnen till smultronön och sedan till hjortronön där de stannar några timmar och plockar bär. Sedan ror de vidare och upptäcker en ö med massor av rosor. De ror dit och bryr sig inte om att klockan för länge sen har blivit sju eftersom det börjar mörkna. De går i land och lägger sig att sova eftersom de blivit trötta av de myckna roendet.

De vaknar inte förrän nästa morgon. Då börjar de ro hemåt igen och när de kommer fram till "hemmets strand" kännner de inte igen sig. Visserligen ser huset ungefär likadant ut men på farstubron sitter två gamla människor som de inte känner igen. Till slut förstår de att det är deras föräldrar som sitter där. Det har gått tjugo år sedan sist och Frans är nu 30 år och Mimmi 27. För när man lägger sig för att sova på rosenön flyger tiden iväg.



Dikten är 40 verser lång och jag kan inte låta bli att citera de tre sista. Det är ord och inga visor.

Frans blev en skrivare, som for på tingen/ och drack med alla, dugde just åt ingen;
men Mimmi blev allt till sin levnads kväll/ en skröplig, lång och trätosam mamsell.

Ja, så gick det med dem, det må ni veta/ som ej förstodo lyda och arbeta.
Och så går de med var och en, som går, /till sängs på rosorna i livets vår.

Ty intet lärs, när man i nöjen stimmar/ då springa åren som de voro timmar;
och innan man vet ordet av rättnu/ har livets klocka redan slagit sju. 


De sista illustrationerna är till en helt underbar dikt till en ung flicka. Jag blev glatt överraskad när jag upptäckte att jag kände igen två av verserna som var flitigt förekommande i poesiböckerna som vi flickor skrev i åt varandra när jag var barn.

Var glad som sparven kvittrar, också en mulen dag/ ont lynne allt förbittrar men glädjen ger behag.
Var hastig att förlåta och sen att felen se/ och gråt med dem som gråta och le med dem som le.

Väx ej för världens villa och blomstra ej i flärd,/den gör ditt hjärta illa och du är bättre värd.
Väx hellre för Guds rike, så är din himmel klar,/ bliv goda änglars like och deras syster var.  





Carl Larsson självporträtt. Från Wikipedia.

lördag 11 april 2020

1748 Bonniers Veckotidning nr 16 1927 - Påskaftonsnummer


Omslagets bild på Bonniers Veckotidning nr 16 har Georg Klinghammer som upphovsman. Han är en ofta anlitad illustratör av tidningens förstasidor. (Bilderna går att klicka större.)

Det här numret kom ut den 17 april detta år. Påsken var alltså en vecka senare 1927 än 2020. I motsats till dagens veckotidningar som flödar över av påskmat, påskgodis, påskpyssel och annat som hör ihop med påsken är denna tidning nästan helt renons på sådant. Om man undantar en mycket liten och anspråkslös bild på ett dukat påskbord i samband med sidan med påskmenyn och en recension av ett passionsdrama av Tor Hedberg i Konserthuset.

Som vanligt finns det en reseskildring med och denna gång går resan till Èze på Franska Rivieran. Denna lilla stad byggd högt uppe på en klippa var endast tillgänglig från den smala grusvägen - den översta cornichen - när jag var i Menton första gången 1950. Numera är denna utbyggd till en motorväg och Èze har blivit en av Rivierans stora turistattraktioner.


Artikeln har underrubriken "Den lilla staden vid Medelhavet där prins Wilhelm vilar ut efter sin föreläsningsturné." Den är signerad Hedvig Collin som även har illustrerat reportaget. Det är en spännande berättelse om hur satan hjälpte till att bygga en bro över en ravin så att invånarna i staden kunde gå på mässan i kyrkan utan att behöva gå upp och ner för berget.



En rik amerikansk konstnär och musiker hade "upptäckt" och förälskat sig i den lilla staden som vid den tiden var mycket förfallen. Han hade köpt hälften av staden för 800 francs 1925 och därefter dragit in vatten till byborna. (Tidningen kallar den för en stad, men en by vore nog mer korrekt att kalla den eftersom det då bara bodde 200 personer där.) 

Två år senare köptes den andra hälften av prins Wilhelm. "Hit är det som prinsen beger sig då han vill vila sig och vara i fred, något som han nu efter amerikaturnén sätter stort värde på." skriver tidningen. Undrar vad han gjorde i Amerika. Har inte hittat något på nätet. 


Ett kåseri om nöjen av Gamle Adam  finns med. (Kan det vara någon av Bonniersönerna möjligen?) På Oscarsteatern går ett lustspel av självaste Björnson "Geografi och kärlek." Här jämför sig författaren med Strindberg som alltid tar sig själv på största allvar. "För övrigt har repliken kvar hela sin friskhet och man fägnar sig hjärtligt åt den festliga självkarikatyr Björnson åstadkommit. Här har han verkligen klappat sig själv på axeln", skriver kåsören. 


"Inga Tidblads unga flicka var förtjusande modern" enligt tidningen. Konstigt nog har man hoppat över hennes insats här på Oscarsteatern 1927 i Wikipedia. 

Kungligheter är ett måste, så även i detta nummer. Här nedan berättas det om det svenska fotbollslandslaget som är på besök i Bryssel och har äran att få träffa kronprins Leopold och kronprinsessan Astrid. Svenskarna förlorade mot belgarna.


En bild från kronprinsparets ankomst till Bryssels Stadion.


Två danska prinsessor, Feodora och Caroline Mathilde, har just konfirmerats i Slottskyrkan i Köpenhamn. De är brorsdöttrar till Hertiginnan av Västergötland. (Tidningen berättar inte vem det är.)

Det fanns alltså en hertiginna av Västergötland innan vår egen kronprinsessa blev det. Ingeborg var en dansk prinsessa och gift med prins Carl, son till Oscar II.

Tidningen flödar över av annonser som alla är tecknade. Här nedan är det en annons om hur en man bör klä sig i påsk. Andra gången jag ser ordet "påsk" i tidningen om man inte räknar med omslaget.


Jag måste också visa de fantastisk tecknade skorna i en annons från Kembels. Otroligt eleganta skor!


Omslagssidorna i slutet av tidningen är också i färg liksom den första och andra sidan. Röda Sigillet är ett företag  som ofta förekommer med helsidesannonser. Det måste ha lönat sig att tillverka slipsar - eller halsdukar som man tydligen sa - 1927. Av annonsen kan man se att Frankrike var i ropet.


söndag 5 april 2020

1747 Gems Weekly Photo Challenge vecka 15 2020 - KLIPPA

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 15 2020  är ordet KLIPPA. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Jag gör som jag brukar, tar det som ligger närmast för att illustrera veckans ord. Klippor har jag ganska gott om här hemma. Alla tavlorna är målade i akryl. Här är några av dem:


Tavlan har jag målat efter ett foto av Sune Johansson. Motivet från Bohuslän. (Bilderna går att klicka större.)


Den här tavlan målade jag efter en utflykt i Arkösunds skärgård. 


Min vän Anne-Marie Karlsson gav sin tillåtelse att använda hennes foto av Hägerökarten - en ledfyr i den kustnära farleden mellan Häradsskär och Storkläppen i Gryts skärgård. 



fredag 3 april 2020

1746 Vardagen med Corona.

Ibland känns det som om jag satt på första parkett på en teater och bevittnade ett sorgligt skådespel. För här i lilla Mogata går livet sin gilla gång och min vardag skiljer sig inte särskilt mycket från den vanliga. Det enda som kanske känns ovanligt och frustrerande är att jag inte KAN och inte SKA ge mig ut utanför hemmet utom på en promenad. Jag tillhör ju "den äldreäldre" riskgruppen.


Tillökning i fårfamiljen. Kent tog bilden på sin promenad i morse. (Bilderna går att klicka större.)

Inte för att jag har varit särskilt äventyrlig tidigare, men jag har i alla fall kunnat åka upp till Stockholm och hälsa på barnbarnen någon gång i månaden. Och de har kommit hit och hälsat på ibland. Men för övrigt känns tillvaron overklig på något sätt. Allting - i tidningar, på TV och på radion - handlar ju numera om detta dödliga virus som vi här på landet ännu är förskonade ifrån.


Nu när jag nu har köpt så många färger och penslar måste jag faktiskt sätta igång och måla...

Inte heller har jag någon större lust att ta itu med något som jag borde göra. Röja i mitt arbetsrum eller i garderober eller försöka avsluta den tavla som jag håller på med. Jag hade tänkt att det skulle vara en liten pojke eller flicka som går på vägen men det hela faller bland annat på att jag inte vet var skuggan kommer att hamna i så fall. Jag har också letat förgäves i mitt fotoarkiv efter gående barnbarn och till och med i sagoböcker utan att hitta en förlaga. Om det är någon av bloggvännerna som har ett foto på ett gående barn i profil tas det tacksamt emot!


Nere i högra hörnet hade jag tänkt mig att ett barn skulle promenera. Fast om Liljevalchs eventuellt skulle gillat tavlan hade det nog varit bättre med en krokodil i gräset.