tisdag 16 april 2024

1998 Kalles 60-årskalas

När mins son Kalle var omkring ett år hade jag några vänner hemma på besök. Jag visade stolt upp honom för dem. "Det dröjer inte  länge förrän han börjar lumpen", sa en av väninnorna. Jag kommer fortfarande ihåg hur förvånad jag blev - för mig var det eoner av tid tills dess. 

I söndags fyllde han 60. Åren har gått fort. Den lille pojken som jag bar i famnen har både gjort lumpen och tagit sig fram i tillvaron på ett utmärkt sätt. Han har två barn och tre barnbarn och spelar gitarr och sjunger i ett rockband, som består av jämnåriga grabbar. Tillsammans med sin sambo Annsofie och hennes son Oscar bor han i en villa med pool som han delvis byggt själv. Och det var dit vi var bjudna på 60-årskalas. 

Kalle öppnar present från min bror Gunnar. (Bilderna går att klicka större. Mirren tog många av bilderna)


Vacker och stilren dukning med vita tulpaner på borden.

Det blev ett mycket trevligt släktkalas med släktingar både från min familj och Annsofies. Det var ganska längesedan vi sågs så vi hade mycket att prata om. Mirren hade också kommit ner från Stockholm, vilket ju alltid är lika roligt för mig. 


Vi välkomnades med bubbel, både med alkohol och utan. 


Kalle öppnar present från min bror Gunnar. Kalle med slips dagen till ära.


Annsofie med sin syster Tina och hennes man Mats. Annsofies pappa Hans till vänster om henne och längst till vänster Tinas äldsta son Linus. 

Efter att vi druckit upp välkomstdrinken bjöds vi på läckra smörgåstårtor. Som vanligt hade Annsofie fixat en vegetarisk smörgåstårta också till Mirren och Kent, som dock var hemma då han inte mådde bra. Men vi fick resten av smörgåstårtan med oss hem vilket naturligtvis var mycket uppskattat. 


Mitt barnbarn Isabelle med sin man David och Gunnar tar för sig av de delikata smörgåstårtorna. 


Näst äldsta barnbarnet Oskar med sin syster Bella (som hon kallas till vardags). Det blir ett litet barnbarnsbarn till för mig i juni - en flicka. Bella har redan två pojkar så den lilla flickan är extra välkommen. 


Annsofies Oscar, som gömde sig bakom Kalle på den förra familjebilden, är med här.


Mirren, Gunnar och Kalle. 

Nästan alla kom till kalaset samtidigt klockan ett trots att det var öppet hus mellan 13 och 18. Tiden gick fort och Gunnar och jag åkte inte hem förrän efter nästan fem timmar. Det var längesedan jag stannade så länge på ett kalas!


Jättegod kaka till kaffet.

Senaste släktkalaset var i maj förra året när det var namngivningsfest för lille Charlie, son till Oskar och Cajsa. Det kan man läsa om här.

onsdag 3 april 2024

1997 Påsklov i Mogata

I måndags, Annandag Påsk,  kom Mirren och hälsade på. Med sig hade hon barnbarnen Casimir och Caspar och Melody, Casimirs flickvän. Hon visade sig var en förtjusande och väldigt söt ung dam som genast smälte in i vår något stökiga familj. 


Melody och Casimir på promenad i Söderköping. Sankt Laurentii kyrka i bakgrunden. (Bilderna går att klicka större.)

Jag har inte träffat Mirrfamiljen sedan i julas när jag spelade önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka. Så Caspar hade växt ytterligare sen sist. Åren går fort, jag minns fortfarande när han tog sina första steg. Nu ska han konfirmeras i juni och fyller 15 i juli. 

Efter att ha promenerat i Söderköping och bestigit Ramunderberget kom alla hem till Mogata lagom till kvällsmaten. Som vanligt bestod denna av lasagne. Det är en rätt som alla kan äta, även vegetarianerna. Jag har ju vegofärs i tomatsåsen i stället för köttfärs 

Hela gänget på bild utom Mirren som tog fotot. 

Caspar och Kent. 

Casimir, Melody och Åsa. 

Det skulle bara bli ett kort besök och efter lunch på tisdagen skulle familjen åka tillbaka till Stockholm eftersom Mirren skulle jobba på onsdagen. Vi tog ett kärt farväl av alla och Mirren åkte iväg med sin bil som barnens pappa Christian just hade bytt om till sommardäck. Det hade börjat snöa men det var väl inte så allvarligt tyckte vi...

Efter några timmar kom det SOS från en skärrad Mirr som tvingats att åka av E-fyran vid Getå. Det var drivsnö på motorvägen och omöjligt att ta sig fram utan vinterdäck. Hon lyckades ta sig tillbaka till Söderköping där hon ställde bilen på Stinsens parkering. Vägen till Mogata var också igensnöad så hon kunde inte åka från Söderköping. Som väl var hade Kent inte bytt däck på vår bil så han åkte och hämtade hem alla till Mogata igen. 

Köttbullarna som jag hade gjort veckan innan kom väl till pass för hälften av oss och som vanligt fanns det mycket vegetarisk mat i frysen så alla blev mätta. Alla var glada  över att ha kommit relativt lindrigt undan. 

Ovädret fortsatte under natten och Mirren förstod att hon var tvungen att stanna ytterligare någon dag innan hon kunde ta sig hem. Men i morse ringde Christian och meddelade att han var på väg ner till Söderköping för att sätta på vinterdäcken igen. Han hade hyrt en extra stor bil för ändamålet ifall Mirren inte skulle kunna åka tillbaka med sin bil. 

Det blev en lunch till med kyckling och currysås - vegeschnitzel för vegetarianerna. Efter lunchen åkte Christian och Mirren in till Söderköping där det blev däckbyte igen på parkeringen. Tillbaka till Mogata igen för att hämta resten av gänget. Melody och Casimir åkte med Christian och Caspar åkte med Mirren eftersom han inte tyckte hon skulle köra ensam. (Han är alltid lika omtänksam och snäll.) 

Nu är alla hemma välbehållna och Mirren kunde gå på balettföreställningen på Operan  som hon hade köpt biljett till. 

Här kommer några bilder från idag. 






lördag 24 februari 2024

1996 Promenad utmed Storån i Söderköping

Eftersom det har varit många bilder i NT och artiklar om det exceptionellt höga vattenståndet i Storån i Söderköping senaste veckan åkte Kent och jag igår in till stan för att gå en promenad längs ån. Det verkade som om det skulle stämma. Jag har i alla fall aldrig sett så mycket vatten i ån. 

Bild över Kvarndammen vid bron vid E22. Drothems kyrka till vänster i bild. (Kent tog de flesta bilderna som går att klicka större.)

Om man nu ville vara ensam på sin promenad var denna tid, halv elva på fredagsförmiddagen, perfekt.  Under hela vägen såg vi bara två personer, en som kom ut från Systemet med två kassar och en som gick in i en affär. Alla hundar hade tydligen redan rastats.


Bilden från bron vid Rådhustorget. Det pampiga f.d. Stadshotellet i bakgrunden-

När det är så här mycket vatten i ån kan man faktiskt föreställa sig hur det var på medeltiden när många stora skepp tog sig upp hit. På sommaren är det mest vass som syns mellan vattenpölarna.


Bild från bron över till Sankt Laurentii kyrka. Tornet på Rådhuset sticker upp mot Ramunderberget. 


Kent har vänt sig om och tagit bild från andra sidan på bron.

Vi går över den lilla bron för att gå till Munkbroparkeringen där vi har ställt bilden. Fortfarande syns inga människor till trots att det är en ovanligt vacker dag. 


Foto från Munkbron. Drothems klockstapel i bakgrunden. 



Bra flyt i ån. 

måndag 29 januari 2024

1965 Farvel til det danske sprog



Bilderna går att klicka större

Säg den glädje som varar beständigt! Har nu studerat danska på Duolingo under ett halvår och tycker mig ha blivit ganska bra på att förstå när folk pratar danska på TV.

Förut kunde jag sällan urskilja orden när man pratade där trots att jag tycker det är ganska lätt att förstå texten när jag läser. Om mina vedermödor med danskan har jag berättat här.

Jag har också firat 1000 dagar i sträck på Duolingo. Det innebär att jag nästan suttit vid paddan i tre år varje dag och jobbat med först franska och sedan danska. Igår var jag särskilt glad eftersom jag lyckades komma upp till diamantnivå, vilket är den högsta nivå man kan nå. (Man får inte några priser för detta, bara äran.)


Men sen var det
något som var konstigt med sajten. Jag fick repetera och repetera när jag klickade på olika ställen på skärmen. Och det var ständigt samma ord och fraser som kom upp, om och om igen. Jag kom inte heller vidare hur jag än försökte. Så trillade polletten plötsligt ner. Duolingos danska språksajt hade helt enkelt kommit till sitt slut. Kanske är det för att det är ett mindre språk som inte är så viktigt, som man inte brytt sig om att utveckla det vidare?


Claim rewards betyder att man får ett antal digitala ädelstenar som jag inte vet vad de har för funktion. 

Jag är mycket besviken nu när jag äntligen lärt mig att det heter et sekund, et menneske, et atom, et teater, et kamera, et billed, et fjærnsyn , et næb och ett niveau t.ex.  Och motsvarande en øre, en bagage, en mail, en pære, en regn och en joke. Och att ris (mat) är plural, risen.

När man har på sig något heter det Hun har skjorte på och han har kjole på. (Danskan sätter gärna prepositionen sist.) Kjole betyder dress i allmänhet och en kjol heter en nederdel.

Prepositionerna är särskilt besvärliga. Han griner af komikerens joke betyder han skrattar åt komikerns skämt.  Jeg  tager bilen arbejde när jag tar bilen till jobbet. Det heter stege panden men koge i gryden. Det heter mod syd och syd for. I geografitimen.

Sen är det också vissa uttryck som (jag antar) är helt unika för danskan. Hun æder det hele råt = she fully believes it och jeg glæder mig for vildt = I’m looking forward to. Jeg tager till Sverige = jag åker till Sverige. 

Jag har ju läst att det är nyttigt för gamla människor att lära sig ett nytt språk så jag får väl hitta något annat då. Kanske ska jag brusha up mitt latin. Det var 70 år sen jag läste det med mindre framgång.  


Jag avslutade i alla fall med att få en tredjeplats (bronsmedalj) i diamantligan. Men, som sagt, inget varar beständigt. Den har jag redan åkt ur...

söndag 21 januari 2024

1964 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 5 1925

 


Bilderna går att klicka större.

Den har tidningen är på 70 sidor och innehåller mycket intressant läsning. Jag kan ju bara lägga ut några få bilder så jag tar med innehållsförteckningen den här gången så att man själv kan  göra sig en bild av vad tidningen erbjuder. Jag ser bland annat att Eyvind Johnson har skrivit en novell. Han är här bara 25 år men tydligen redan uppmärksammad. 


Med anledning av att prins Eugen ska ha en retrospektiv utställning på Liljevalchs "i dagarna" har man en helsida med hans porträtt.


Den har tydligen redan öppnats när detta nummer ges ut eftersom "kungligheter och societet, konstnärer och kritici är på väg till prins Eugens utställning på Liljevalchs". 

Överst på bilden ser man kronprinsparet på väg och mittenbilden visar hur prinsen själv tar del i arbetet med utställningen. På bilden nederst till vänster  kommer konstnären Albert Engström med son gående och till höger professor Ragnar Östberg med fru. (Det står inte vad hon heter men att att hon är född Thiel. Dotter förmodligen till grundaren av Thielska Galleriet.)


De här paren nedan är inga jag känner till men det kan ju noteras att det är två bankdirektörer med fruar och en överstelöjtnant med fru som är på väg in i konsthallen. Även här är fruarna namnlösa men med deras flicknamn noterade. Här finns faktiskt en före detta Johansson och Ericson med.


Det förekommer alltid en spalt med Vad Vill Ni Veta och en med Juridiska Spörsmål. Den senare skiljer sig inte så mycket från vad man kan läsa i veckotidningarna nu för tiden men den tidigare känns lite mer intressant. 

Som frågan här nedan som jag saxat från BVT nr 4 eftersom jag tror att frågan om hur man gör en torrchamponering eller var man kan köpa en sockerprovningstermometer till hemlagad konfekt inte har något större intresse. 


Ett reportage som jag tyckte var mycket intressant att läsa om handlade om utställningen av konstslöjdsteckningar på Röhsska museet i Göteborg. Har aldrig tänkt på att man naturligtvis gör  en skiss eller teckning av diverse möbler och andra prylar innan man sätter igång och framställer dessa. Det är verkligen en fantastisk konstnär Jean Eric Rehn som har gjort de här teckningarna (utom bordet som ritats av en "okänd snickarmästare"). Rehn är väldigt spännande att läsa om. Klicka på länken! Bilden överst till vänster ser upp-och-nedvänd ut men det är en tronhimmel till stolen längst ner på bilden. 





"Rivieramodellerna äro redo" är rubriken till modesidorna. Det hade varit underbart att få se klänningarna i färg men tyvärr är det bara de fyra omslagssidorna som är färglagda. Jag är tacksam för detta eftersom det var de som gjorde att jag började samla på tidningarna. Läser man texten bredvid så får man i alla fall ett hum om hur klänningarna såg ut. 




Choklad är mycket populärt både som flytande och fast. Bra också att ha med sig när man ska ut och promenera i januari.