måndag 15 juli 2024

2004 Karins vernissage på Galleri Kung Johan

Min brorsdotter Karin Norlén är en mycket skicklig altviolinist eller violast som det också heter och arbetar som professionell musiker i England. Men hon har också andra strängar på sin lyra/altfiol. Hon är även konstnär med en omfattande produktion av målningar, målade muggar, designade kuddvar och vykort. 

Bilderna går att klicka större. 

Allt började med att hon roade sig med att göra tuschteckningar genom att dra en enda linje utan att lyfta pennan och som blev till olika figurer. Alla bilderna var av musiker med varierande instrument. Här nedan är en av hennes tidigare tavlor som jag fått av henne för många år sedan. 

Stråkkvartett. (Här har hon dock lyft på pennan några gånger.)

Denna teknik har hon vidareutvecklat genom åren till fulländning även om motiven på föremålen och tavlorna numera inte bara består av en enda linje. Men motiven är fortfarande musiker med sina instrument. 

I lördags var Kent och jag på Galleri Kung Johan i Söderköping där Karin hade vernissage. Hon bor och arbetar sedan många år i England men är hemma ibland och hälsar på sin mamma och pappa som bor här i Söderköping, ett stenkast från galleriet. Denna gång passade hon också på att ha en utställning i vår lilla stad.

Här kommer några bilder från utställningen.



Tyget på kuddvaren är tillverkade för hand i oblekt bomull och tryckte med veganvänligt bläck, skriver Karin i den lilla broschyren. 

Det är svårt att inte låta bli att förälska sig i muggarna. Trots att jag har skåpen fulla av muggar och koppar av olika slag kunde jag inte låta bli att köpa en mugg. Jag valde harpisten. 

Det fanns en mugg med en pianist vid flygeln såg jag när jag kom hem och tittade på våra foton. Den ska jag önska mig till nästa födelsedag. 


Karins eget foto som jag har knyckt från hennes hemsida. Designer Gifts for Musicians | Karin Norlen


Fler muggar. Dem köper hon omålade från ett krukmakeri i Stoke-on-Trent ett av de få krukmakerierna med lång tradition av hantverket som finns kvar i UK. 


I mitten har vi en pianist. Samma motiv finns på min födelsedagsmugg in spe. 

Karin själv i Galleri Kung Johan. 

Uppdatering:

INSPIRED BY MUSIC
If you happen to be in Söderköping, Sweden this week, do pop in to my art exhibition!
INSPIRERAD AV MUSIK
Konstutställning 13-19 Juli på Galleri Kung Johan i Söderköping (11-16 sön-tors, 11-14 fredag).
Välkomna in om ni har vägarna förbi!

onsdag 3 juli 2024

2003 Sagobröllop på Konditori Lyran

Johan och Cecilia efter att de precis blivit man och hustru. (De flesta av bilderna till inlägget har jag fått av maken Kent, sonen Kalle och yngsta dottern Åsa. De går att klicka större).

I lördags gifte sig mitt barnbarn Johan med sin Cecilia på Konditori Lyran i Mälarhöjden i Stockholm. Jag hade nöjet och äran att få spela Mendelsohns bröllopsmarsch och två sommarpsalmer på min synt. Marschen blev något rumphuggen eftersom jag trodde att bröllopsparet skulle komma från ett annat håll i parken och blev förvånad när de plötsligt stod framför prästen. Då hade jag precis börjat på reprisen. Men det verkade som om ingen brydde sig att marschen avslutades lite tvärt med tanke på alla vänliga lovord jag fick efteråt. 

Skulpturen Lyran var belagd med bladguld när huset byggdes. Den förstördes av väder och vind men ersattes av en ny tåligare på 50-talet. 

Villa Lyran byggdes 1850 av Fredrika Limnell, dotter till en av sågverket Vivstavarvs grundare. Hon hade förälskat sig i trakten och utsikten över Mälaren och bestämde sig, tillsammans med sin man, att bygga ett sommarställe här. Namnet Villa Lyran fick huset som hommage till Bellman. Mer om husets intressanta historia kan man läsa här. 

Vädret var perfekt för en utomhusvigsel på kvällen. Lagom varmt och soligt. Före vigseln var det mingel i parken med bubbel och trevlig samvaro. Vi var ett femtiotal gäster som minglade i sommarkvällen.

 Mingel i parken före vigseln.

I väntan på brudparet. Pappa Jörgen och mamma Anna - min äldsta dotter - längst fram på brudgummens bänksida.

Jelena, Douglas vackra fästmö i rosa klänning sitter bredvid Jörgen och Anna. Bakom henne mitt barnbarn Oskar med sin Cajsa i ljusblått. 

Som vanligt när jag är kantor hörde jag inte så mycket av själva vigselakten eftersom jag måste hålla full koll på musiken. Johan och jag hade tidigare kommit överens om fyra verser på sista psalmen och jag tittade inte så noga i programmet. Där fanns det bara med två. Men jag spelade oförtrutet vidare efter andra versen och fick den där känslan som jag fått någon gång i kyrkan att någonting inte stämde. Men Åsa kunde tredje versen utantill så det blev lite solosång där innan jag avslutade psalmen med en rejäl knorr. 

Prästen Christine från Skärholmens församling höll ett mycket fint och personligt tal som värmde hjärtat, Brudnäbb var brudens vän Edwina och bestman Douglas, mångårig vän till familjen.

Anna hade för dagen införskaffat en riktig festblåsa i ljusblått siden och Jörgen var klädd i en ljus sommarkostym inköpt i Frankrike där Anna och Jörgen bor under halva året. 

Jörgen, Johan, Cissi och Anna.

Efter vigseln tog det ett tag innan vi kunde gå in i huset där middagen väntade. Det blev ett ypperligt tillfälle att fotografera. Cissis alla kompisar i sina färgglada klänningar har samlats på gräsmattan. Jag såg till min glädje att det fanns en till bland de kvinnliga gästerna som hade långbyxor som jag.

Bruden med sina kompisar och kollegor.

Christian, Åsas exman och vän, Oscar, son till Kalles Ann-Sofie (längst till höger) Cajsa, Oskar sambo och Ann-Sofie, Kalles sambo i livlig diskussion. 

En läcker buffé hade dukats upp på verandan till Konditori Lyran. Den var rikligt tilltagen med flera vegetariska rätter som uppskattades av Kent och Åsa. Vi övriga kunde även förse oss med lax och kyckling. Trots att det var trångt i matsalen gick det mycket ordnat till med ett bord i taget som tog sig ut på verandan. 

Källarmästaren ser till att allt fungerar. Jag förstår att Fredrika Limnell blev betagen av läget med utsikten över Mälaren. 

Matsalen har renoverats med tanke på det ursprungliga skicket. Vackra dekorationer på väggarna. Åsa och Kajsa i förgrunden. 

Ljudnivån som ackompanjerades av bakgrundsmusik var mycket hög. Trots detta kunde jag delta i en och annan diskussion. 

Annas bästa vän Anette mellan Kalle och Oskar.

Jag hade Kent mitt över bordet med Åsa bredvid.

Under middagen fick brudparet svara på ganska närgångna frågor om varandra till allas förnöjelse. Senare visade Anna och Jörgen bildspel med bilder från Johans uppväxt med många kommentarer både från Anna och Jörgen. 

Johan och Cissi tillsammans med Cissis mamma Berit tar för sig av bröllopstårtorna. 

Festen fortsatte till klockan tre på natten men efter nästan fem timmar var det dags för mig och Kent att dra oss tillbaka. Även Åsa följde med när Christian körde hem oss till Åsa där vi skulle övernatta. 


Tillsammans med mina älskade döttrar.

En bild på de fantastiska bordsdekorationerna får avsluta denna lilla rapport. Kvar är ett fint minne av ett riktigt sagobröllop. 



söndag 23 juni 2024

2002 Å-art längs Å-promenaden.

Även i år har konstnärerna i konstnärsgruppen Bland-Art roat sig med att smycka ut Storån i Söderköping med diverse alster. Eftersom det var en härlig sommardag i torsdags bestämde vi oss, Kent och jag, för att åka in till vår lilla stad och promenera längs ån och kika på konstverken. 


 Årets affisch. (Bilderna går att klicka större.)

Det är fem år sedan under pandemin som Å-art startades. Om det är konstverk eller inte är det delade meningar. Somliga tycker att de förfular stadsbilden men de flesta tycker att det är en rolig grej. Jag hör till det sistnämnda lägret. För turisterna är det också kul och framför allt annorlunda.. 

Den här eftermiddagen är det ganska folktomt i stan som synes. Det blåser en kraftig vind så jag är lite rädd för att de fina blomsterbollarna över Storgatan ska blåsa ner. Jag håller mig därför så långt utmed väggarna till husen jag kan. 

Kent på plats på bron för att fotografera konstverken i ån.


Lars Malms sex nilkrokodiler simmar fritt i ån. 

Det lilla tåget gör en av sina sista rundturer eftersom det är sålt och ska ha sin hemvist i Kvarsebo utanför Norrköping i fortsättningen.

Det gäller att komma ihåg att dra åt bromsen på rullan så att den inte försvinner ner i ån.

Jag är så tacksam för rollatorn då jag har svårt att gå utanför huset utan stöd numera. Dessutom är det mycket lättare att fotografera jämfört med när jag gick med stavar. Man behöver inte ha handväskan på armen heller utan kan stoppa den i korgen. Liksom en hel del annat. Det är bara att acceptera att man har blivit så gammal att man behöver en rollator och inte skämmas för det. 

Mina ben är det inget större fel på utan det är balansen som är i oordning. Konstigt att tänka tillbaka på tiden när jag kunde stå på ett ben på skridskon och göra hopp i luften. Och på allt annat som man kunde göra då, åka skidor, cykla och gå balansgång på bommen i gympasalen.

Kerstin Danielssons "Floating Moods" flyter på markisoleringsskivor. Det är olika känslor som är inramade i plexiglas.

Längst till vänster på bilden ses Ola Niklassons "Monstret i den bruna ån" - ett barndomsminne från en skräckfilm. Flygplanen till höger är gjorda av  Ohla Söderlund  och är i plåt. Mika Liffners "Å-liljor" syns i mitten.

Det är blå maneter som flyter här i ån, virkade av plastremsor av Lena Neander.

Under spången hänger det sista konstverket - ett hjärta som symboliserar kärleken. Det dansar runt i vinden. Anette Berglund är upphovskvinnan och kallar det helt enkelt för "Love". Mitt livs kärlek står bredvid.


Det är väldigt varmt trots att jag bara har en tunn blus på mig och jag är glad över att få bege mig hem igen. 

måndag 20 maj 2024

2001 Pelargonplantering

I dag ägde den årliga pelargonplanteringen rum. Det började med ett besök på Lundby Trädgård där vi alltid köper blommorna. Jag har ingenstans att härbärgera utblommade pelargoner så vi köper nya varje år. Men det är också de enda blommor vi har i trädgården med undantag av pärlhyacinterna tidigt på våren och lavendeln på sommaren. 


Bilderna går att klicka större.

Lundby Trädgård mellan Söderköping och Norrköping är ett Mekka för alla blomsterälskare. Det är öppet mellan april och veckan efter Midsommar. Kommer man den veckan kan man fynda amplarna som finns kvar till halva priset.


Det är en fröjd att se alla vackra blommor konstfullt arrangerade efter färg. I synnerhet som det idag har varit  strålande väder, liksom det varit den senaste veckan. Tänker på alla lantbrukare som önskar sig regn före midsommar. Inte en droppe har det kommit på två veckor och det ser inte ut att bli något regn heller de närmaste veckorna.


Kent i växthuset med pelargoner. Det var nog bra att vi åkte hit idag eftersom det inte fanns särskilt många riktigt röda pelargoner kvar. Och för mig är det bara sådana som gäller. Inte några cerisfärgade, rosa eller vita. De tidigare pelargoner som vi köpt på Lundby Trädgård har varit fantastiska och blommat ända tills långt fram på hösten. Men så vattnar Kent dem nästan varje kväll.








Pelargonerna är redo att planteras. 15 stycken blev det den här gången. Några ska till blomlådorna och urnorna vid trappan här på framsidan av huset och några ska till innergården. Numera är det en kamp för mig att plantera dem eftersom jag har svårt att både komma ner på knäna och upp igen. 

Jag har tagit ut en pall så att  jag kan dra mig upp. Jag vill gärna göra det själv trots att Kent erbjuder sig. Men det blir nog sista gången för mig känner jag. Han har i alla fall varit med hela tiden och hjälpt till så nu vet han hur man gör tills nästa år. 


onsdag 1 maj 2024

2000 Min röda tråd

Broderiutställningen "Min röda tråd" på Stinsen (biblioteket) i Söderköping var en ganska fantastisk upplevelse. Kent och jag besökte den i lördags. Hade jag inte fått syn på den på Facebook hade jag inte vetat om att den fanns. Ingenstans på bibliotekets hemsida berättades det någonting om den. Så jag vet inte heller hur länge den pågår.

Margareta Simmenqvist-Kjellén 1951-2021. (Bilderna går att klicka större).

Margareta S. Kjellén utbildade sig till handväverska, textilformgivare och dessinatör vid textilinstitutet i Borås. 1985 öppnade hon en egen ateljé och vävde textila bilder med ull och med trasor. Hon jobbade även med silversmide. 

Så här skriver hon själv:" Idén: Genom mitt stora intresse för historia och släktforskning upptäckte jag till min förtjusning att jag hade anor från de skogsfinnar som invandrade från Savolax i Finland under slutet av 1500-talet."

Intresset utmynnade i en släktkrönika med 27 broderade tavlor om hennes mors ursprung bland skogsfinnarna. Tiden spänner från 1500-talet till nutid. Många av bilderna är mycket dramatiska. Vid varje tavla finns en detaljerad text om vad som händer på tavlan. Här nedan har jag berättat om några av tavlorna utifrån de bifogade texterna.

Det var ständiga krig mellan Sverige och Ryssland på den tiden. Bönderna i gränstrakterna mot Ryssland utsattes för plundringståg av ryska soldater som eldhärjade gårdarna och våldtog kvinnorna. Många av gårdarna övergavs som bilden ovan visar. 


Finland tillhörde ju Sverige på den tiden och Gustav Vasa ville att skogsfinnarna, skulle invandra till Sverige för att röja upp skog till åkermark. De var kända för sitt svedjebruk och även för att vara duktiga smeder. Kungen gav dem en bit mark att bruka och Påvel Pålsson, som släkthistorien börjar med, bosatte sig i Tångerås socken norr om Tiveden. 

Släkthistorien börjar dock 1575 i Savolax med Påvel Påvelsson och hans unga hustru. Här överräcker han en vacker sjal till henne som friargåva. 

Tavlan nedan visar hur det gick till vid svedjebruket. Här kan man läsa mer om det.

Det fanns en bastu på varje finngård. Där skedde födslarna och där stod de döda lik. Män och kvinnor badade tillsammans vilket inte svenskarna gjorde. Smutsiga och trötta stiger män och kvinnor i in bastun och kommer ut glada och pigga och rullar sig i snön. 

Många av bilderna är som sagt dramatiska. Den här nedan tar nog priset. Den skildrar Påvel Pålsson som blir ihjälstucken av sin granne 1629. Denne betalade 100 daler silvermynt (ca. 1 miljon kronor i dagens penningvärde) i mansbot. På så sätt undkom han dödsstraff.

När någon av skogsfinnarna var iväg för att slakta grisar bjöd han frikostigt på slaktsupar. Här är det Emil Larsson, vars far var hembrännare, som hade med sig sprit. Själv drack han också rejält vilket brukade resultera att han så småningom hamnade på loftet med någon av pigorna på gården. Hans hustru Emma brukade komma och leda hem honom.

Den sista bilden i mitt inlägg är från 1928. Då föddes Margaretas mamma, Ingrid Larsson. Födseln skedde på köksbordet med hjälp av en barnmorska. 

Det finns 20 bilder till att se på utställningen för den som är intresserad.  Missa den inte om du bor i närheten. Den är verkligen sevärd och spännande! Dessutom lärde jag mig en massa om skogsfinnar som jag inte hade en aning om.


UPPDATERING;
Utställningen pågår till den 15 maj.