369 Sensommarquiz

Här kommer ett nytt quiz att fundera på. Fem bilder som vanligt och en som ska bort och varför. Det finns naturligtvis många lösningar, men bara ett som JAG har tänkt mig och som då blir rätt i så fall. Är det någon som vet meddetsamma vilken bild som ska bort kan den väl skriva bara "Jag vet" och vänta med svaret tills nästa inlägg så att mina andra bloggvänner kan få gissa litet till.

Här kommer bilderna:

Uppdatering och ledtråd:

Vilket år är det i år?

968 På väg till Ängens Blommor

Mina målarkompisar Gunilla och Nina har hittat en lokal som kan användas både som ateljé och galleri i centrum av Söderköping. Det är blomsteraffären Ängens Blommor som har flyttat till större lokaler i huset intill. Så länge som inte någon hyresspekulant anmält sig får de använda lokalen som ateljé och galleri.

Jag har fått lov att hänga upp några av mina tavlor på fredag och ha dem där en vecka framöver. Det är dit jag är på väg denna fantastiskt strålande och varma sommardag. Från parkeringen vid Munkebrogatan går man den gatan fram tills man kommer till Rådhustorget. Förbi systembolaget och sen är det inte långt till f.d. Ängens Blommor.

Det var på den här gatan, Munkebrogatan, som Madickenfilmen spelades in. Hon "bodde" i det gula huset längst till höger. (Bilderna går att klicka större.)

Ett gammalt magasin till vänster och det lilla rådhuset i mitten. I bakgrunden syns Ramunderberget med sitt lilla lusthus på toppen, varifrån man har en vidunderlig utsikt över stan.

Gunilla och Nina har målat väggarna vita i lokalen - perfekt bakgrund för tavlorna och för övrigt städat och fräschat upp rummen. Det är många utrymmen bakom och i källaren - skulle vara perfekt för att ha konstcirklar i eller folk som kom dit och målade om dagarna när de hade tid. Tillgång till vatten, toalett och rum för att förvara många stafflier. Men det är en önskedröm - hyran är hög... 

Nina bjuder oss på vatten denna varma dag - kaffe eller annan varm dryck är inte att tänka på!

Här är några av Ninas målningar...

...och här är målningar som Gunilla skapat.

När vi har besett hela lokalen ger vi oss ut på promenad i värmen längs Kanalen. Här är det som vanligt fullt med båtar och turister. Jag passar på att ta en titt i Lilla Kanalmagasinet där jag ställde ut förra året. Där finns nu två att de tidigare utställarkompisarna, Birgit och Lars (länkar under bilderna). Birgit är textilkonstnär och Lars gör barnfåtöljer.

Det är inte lätt när att lägga till när det är fullt av båtar överallt.

Lilla Kanalmagasinet är sig likt. Här ställer hantverkare och konstnärer ut sina alster under hela sommaren.

Birgit med en av sina härliga nallar.

Två av Lars barnfåtöljer - perfekta för barn att sitta i när de ser på TV. Mina yngsta barnbarn har fått var sin och älskar dem. De är oerhört välgjorda och i ett slitstarkt material - rekommenderas verkligen!

På hemvägen går vi Storgatan fram och sneddar över Sankt Laurentii kyrkogård. Det blir ingen längre promenad idag - termometern närmar sig trettio grader i skuggan. Det ska bli skönt att komma hem till svalkan inomhus - tack och lov för värmepumparna som kan blåsa lite kallluft emellanåt.

Storgatan en varm sommardag i juli.

Mulachska huset. Vid sin död 1827 efterlämnade läkaren C.G. Mulach medel till detta hus för gamla och sjuka. Idag är det konstnärsateljéer där. I bakgrunden ses klockstapeln till Sankt Laurentii kyrka och lite av trappstegsgaveln.

967 Bloggträff i Laxå

Charles, Margareta och jag vid Ramundeboda klosterruin. (Kent tog många av bilderna i detta inlägg. De går att klicka större.)

Margareta, som kallar sig Maggan på sin blogg, och jag har följt varandra sedan jag började blogga 2007. Vi känner varandra ganska väl vi det här laget. Vi har deltagit i varandras resor, varit med om utflykter i våra respektive omgivningar och sett våra barnbarn växa upp. När Margareta för ett tag sen berättade och visade bilder på en gammal, fin träkyrka som jag gärna ville besöka, tyckte jag det var dags att vi äntligen träffades.

Jag skrev i en kommentar till henne att det skulle vara roligt att åka dit på utflykt och Margareta var inte sen att bjuda in oss att komma till Laxå. Hon erbjöd sig att visa Ramundeboda kyrka i Laxå - en träbarockkyrka från 1600-talet - och den gamla klosterruinen vid Borasjöns strand istället för Älgarås kyrka, som låg några mil bort, den som Margareta berättat om i sin blogg.

 Ramundeboda kyrka från 1600-talet.

Kent, som släktforskar, tyckte också det var en bra idé att åka till Laxå eftersom han har upptäckt att några av hans förfäder bodde i Svennevad och Boo under 1700-talet. Orterna ligger på vägen till Örebro och därifrån är det inte så långt till Laxå, där ingen av oss varit tidigare.

Efter att ha besökt förfädernas platser åkte vi vidare till Laxå, där Margareta och hennes man Charles mötte oss vid Ramundeboda kyrka i centrum av Laxå. Margareta är kyrkvärd där och Kent är kyrkvärd i Mogata, så det fanns redan från början mycket att diskutera med kyrklig anknytning.

Det är konstigt när man träffar bloggvänner irl att det känns som man hade känt dem i hela sitt liv. På sätt och vis vet man ju många gånger mer om dem och deras liv än man vet om de närmsta grannarnas och bekantas som man träffar i olika sociala sammanhang hemma.

Charles guidade oss runt i den vackra träkyrkan där jag även fick tillfälle att pröva på orgeln. Kyrkan kallas i folkmun för änglakyrkan och när vi såg takmålningen och många andra tavlor med änglar förstår man varför.

Koret i Ramundeboda kyrka.

Denna träskulptur kallas Vita Frun. Om henne - maka till patron på herrgården - berättas det att man trodde att hon dog när hon skulle föda barn och att man därför svepte henne och lade henne i en vedbod. Det var vinter och kallt och här vaknade hon till liv, födde två pojkar och gick sedan tillbaka till herrgården med sina barn iklädd bara i sin svepning och knackade på. Folk som öppnade trodde att hon var ett spöke och släppte inte in henne. På morgonen fann man henne och de två barnen ihjälfrusna på trappan. Hennes man lät då göra denna skulptur till minne av henne och hennes barn. Det sägs att hon går igen, därav namnet Vita Frun.

Det fantastisk änglataket är ursprungligen från 1600-talet.

Jag fick tillfälle att pröva orgeln.

Efter att vi beskådat kyrkan och tagit många foton gick vi till församlingshemmet och såg oss omkring där. Helt fantastiskt med stora utrymmen för diverse sammankomster, fina målningar och textilier på väggarna, litet kapell och stor sal med scen. 

Margareta och jag i församlingshemmet.

Den vackra ryamattan i bakgrunden på lite närmare håll.

När vi hade gått igenom församlingshemmet och tagit många foton där med, åkte vi med Margareta och Charles till Ramundeboda gamla klosterruin vid Borasjön.  Där började vi med att fika och fick sedan historien om klostret och munkarna till livs av Charles, som guidade oss runt. Kent och han hade mycket att prata om i ämnet - båda har historia som gemensamt intresse. Ramundeboda kyrka låg från början här ute men nedmonterades och flyttades till Laxå i slutet på 1800-talet.

Glad bloggvän med make med var sin kanelbulle.

Charles berättar för Kent om utgrävningarna vid Ramundeboda kloster.

Antonitmunkarnas källare. 

Medeltida bakugnar.

Jag lyssnade inte så mycket på genomgången eftersom jag hade fullt upp att prata med Margareta om våra öden och äventyr istället .Margareta förärade mig en liten fin bok om de tre tanterna på Villagatan, Gullan, Viola och Rosa. Margareta har själv skrivit texten och Britt-Marie Dahlberg har skapat bilderna. Rubriken lyder Ett år med tanterna på Villagatan och det är inte svårt att förstå att det handlar om vad Margareta och två av hennes vänner upplevt under året. Mycket läsvärd och underbara bilder - hoppas att den kommer att nå fler med tiden.

En bild från " Ett år med tanterna på Villagatan."

 En bild till.

Förord till boken med dedikation från författaren.

Dagen avslutades med att vi blev bjudna på en kinesrestaurang i närheten av kyrkan. Vädret hade varit strålande hela dagen och vi njöt av att kunna sitta ut och äta. Det smakade mycket gott och även för Kent, som är vegetarian, fanns det en varmrätt på menyn. Det är inte alltid det finns något annat än sallad...

God och färgglad mat och trevlig samvaro i den sköna och ljumma julikvällen. Vad kan man mer begära?

Tiden gick fort och när vi hade slutat äta hade klockan redan hunnit bli nästan halv åtta på kvällen. Resan hem gick bra och det var fortfarande ganska ljust trots att klockan var närmare elva innan vi kom hem till Mogata.

966 Utflykt till Äspholm

Igår, den tjugoandra juli, firade vi vår trettioåttonde bröllopsdag, Kent och jag. Min son Kalle med sambon Anne-sofie, som just nu tillbringar några veckor av sin semester på vårt sommarställe ute på Äspholm i Sankt Anna skärgård, hade bjudit ut oss under dagen.

Mitt och mina bröders sommarställe som Kalle och Anne-sofie disponerar under två veckor. Fotot taget då min bror Gunnar fyllde 70 tidigare i sommar. Det är han som står på bryggan och väntar på sina gäster. (Bilderna går att klicka större.)

Kalle hämtade oss vid bryggan vid Vrångö för vidarebefordran med båt ut till ön. Där bjöd Anne-sofie på fika innan vi åkte på utflykt till den lilla ön Alskär, som är en av de vackraste platser jag vet i Sankt Anna skärgård. Den ligger lite längre ut mot havsbandet där växtligheten är något kargare än längre in. Även om det finns stora ogenomträngliga björnbärssnår mitt på ön.

På väg till Alskär. Torkan har gjort att många av träden har vissna löv. Samtidigt är det ju väldigt vackert med de olika färgerna på träden.

Där har vi en liten favoritvik dit vi ofta brukade åka i mitt tidigare liv, när mina två äldsta barn var små. Men jag tror nog att det var närmare tio år sedan Kent och jag var där senast. Det var lika vackert som jag minns det därute - vädret var för övrigt helt underbart och varmt. Jag noterade till min stora sorg att det inte var lika lätt att hoppa ur båten och skutta upp för klipporna som förr om åren, men med lite hjälp gick det bra.

Anne-sofie och Kalle har lagt till med sin båt på läsidan där vi brukar. Igår var det kav lugnt så det hade egentligen inte någon betydelse var vi la till.

Den vackra lilla viken på andra sidan berget. Här går det inte att lägga till eftersom det är ganska grunt. Det var här vi brukade bada när mina äldsta barn var små.

Saft att dricka i värmen. Kent tog bilden. Hunden Nella gillade att bada.

Paret som firade sin trettioåttonde bröllopsdag.

Utsikten bakom oss.

Den lilla gölen på berget var precis lika grön som på bilden. Fantastiska färger tillsammans! Det blir nog en målning i någon form framöver...

Kalle och Anne-sofie.

Efter att ha varit därute några timmar åkte vi tillbaka till sommarhuset där vi passade på att bada medan Anne-sofie och Kalle gjorde i ordning den något försenade lunchen som bestod av Kalles kokta, nyfångade gädda med pepparrot och smörsås med hackat ägg. Vi låg länge i vattnet som var uppemot 22-23 grader varmt - mycket ovanligt för att vara på östkusten.

Kent tog bilden på oss vid lunchbordet uppifrån stora sommarhusets veranda. Anne-sofies son Oscar sitter närmast Kalle och mitt emot sitter kompisen Christoffer som också var med hela tiden.

Efter den goda lunchen gick vi upp till våra egna små hus som ligger längre upp i backen. Eftersom vi inte har varit därute mer än mycket sporadiskt de senaste tio åren har växtligheten mer eller mindre tagit över och mängder av träd och sly har vuxit upp omkring de små husen.

Det är en rejäl backe att ta sig uppför, i synnerhet när man måste bära upp all mat och annat som man behöver för sin vistelse på ön. Närmaste affär är Sanden dit det väl är mer än en mil sedan man tagit sig till Vrångö med båt.

Ett av våra egna små hus där naturen har tagit över trädgården. Men det ska bli roligt att se hur det kommer att se ut där efter den här veckan när Kalle och Anne-sofie har gått löst på träd och sly med yxa och sekatör. Kent tog bilden.

Kalle och Ann-sofie har röjt och sågat ner träd under veckan, så det såg nästan ut som förr i tiden runtomkring huset. Det här fotot tog vi vid 70-årsfesten tidigare i sommar. Dessutom har hon städat det lilla huset så det luktade fräscht och gott och inte ett spår av mögel längre. Får detta strävsamma par vara därute under en längre tid kommer husen säkert att bli i samma skick som tidigare eller förhoppningsvis ännu bättre.

Efter fika hos brorsonen Lars med fru Tove, som också har ett sommarhus i anslutning till vårt stora gemensamma, blev det konsert där. Det var Lars och Toves tvillingar, Niki och Sigge, som svarade för denna. Hemfärden gick med vår egen båt, som Kalle och Anne-sofie skrapat och städat så den sken och blänkte. Motorn, som inte heller använts på säkert tio år, gick också igång utan mankemang. En fin och härlig bröllopsdag att minnas!

Niki spelar Do Re Mi med andäktigt lyssnande gammelfaster på första parkett. Kent tog även denna bild.

965 Bland utställare på Gränsö

Gränsö är den gamla nedlagda turistanläggningen i Sankt Anna. Den nya har flyttat närmare Lagnöbron. Stället består av fyra större och mindre stugor som ligger utmed vägen till Tyrislöt på Norra Finnö i Sankt Anna skärgård. 

Den gamla nedlagda turistanläggningen i Sankt Anna. (Bilderna går att klicka större.)

Stugorna är mer eller mindre dåligt skick då underhållet från kommunen av dem är minimalt. Icke desto mindre fräschas de upp varje sommar och tas i bruk av olika konsthantverkare, som där ställer ut sina alster. I år hade jag fått disponera den minsta av dessa stugor för att visa upp mina akrylmålningar.

  

Denna eminenta skylt har Kent snickrat ihop.

Längst ner vid vägen ligger den övergivna gamla turistbyrån där Marianne och Karl-Erik, som är huvudarrangörer för de här två hantverksveckorna, huserar. De har specialiserat sig på saker gjorda av struts, alltifrån lampor av äggen, plånböcker och väskor av skinnet, fjäderboor av fjädrarna och korv av köttet. Marianne designar även kläder, som hon låter sy upp utomlands. Här nere kan man också köpa kaffe och även strutskorv med bröd - mycket delikat försäkrar jag som smakat.

Marianne har draperat sig i en boa gjord av strutsfjädrar.

Vackra saker framställda av strutsskinn.

En vacker aftonkappa och aftonklänning som Marianne designat. På bordet hemstickade vinterprylar.

Lite längre upp i backen ligger loftboden, där min vän Monica har ställt ut och lagt upp en mängd saker av de mest skiftande slag. Här kan man bland annat handla vackra handsmidda marschallhållare, porslin, handbroderade dukar och kuddar och annat som Monica har plockat fram ur sina gömmor. Själv hittade jag en gammal mjölkkruka som blir utmärkt att ha vilda blommor i.

Galleri Loftboden.

Här finns mycket att välja på. Monica längst till höger berättar om sakerna för intresserade utställarkollegor.

Uppe på berget finns den lilla stugan där jag har hängt upp mina tavlor. De vitmålade väggarna, även om de är slitna, utgör en bra fond till tavlorna. Besökarna har hittills varit mycket fåtaliga, men de som har kommit har varit intresserade även om de inte handlat något. Den egentliga anledningen till att jag tackade ja när jag blev erbjuden en utställningsplatsplats var nog att jag skulle tycka det vore trevligt med lite omväxling och få lite social samvaro när allting annat på sommaren går på sparlåga.

 "Min" stuga.

Min sommarvägg.

Min rutiga vägg

Bakom mitt hus ligger det fjärde huset som är i relativt gott skick. Här finns både kök och toalett, även om inte vattnet är påsatt. Toan och vattenkranen fungerar alltså inte. I stora huset vid vägen finns dock dessa bekvämligheter så man är inte helt strandsatt...

Här är det Gunilla som står bredvid några av sina tavlor.

I detta hus håller tre konsthantverkare till - Birgitta stickar ljuvliga sockor och vantar och Gunilla och Inger har sina målningar hängande på väggarna - akvareller oljor och akrylmålningar. De få dagar jag själv har varit där har gått mycket fort eftersom vi har mycket att prata om, alla vi som ställer ut. I brist på besökare har vi fått roa oss med varandra.

Inger tycker om att måla blommor, men har också fina skärgårdsmotiv.

I morgon är det Sankt Annadagen och då brukar det komma ett stort antal besökare enligt de som varit med tidigare. Tro det som vill - det är fortfarande underbart väder så att folk vill nog hellre ligga vid stranden och bada än att besöka Gränsö. Själv kan jag inte vara där förrän på eftermiddagen eftersom jag har ett dop i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping efter lunch.

Det är sex och en halv mil fram och tillbaka från Mogata till Gränsö så det inte bara att åka dit och hem. Ska jag någonsin mer ha någon utställning får det nog bli lite närmare! Marianne och Karl-Erik har lovat att ta hand om eventuella tavelspekulanter. Så kan man lägga ytterligare en utställning till sitt CV som konstmålare, om inte annat...