739 På husjakt i Söderköping 2

Munkbrogatan med sina pastellfärgade gamla hus var ett perfekt scenario för Madickenfilmen. (Bilderna går att klicka större. 

Vi har nu kommit in på Madickens gata, eller Munkbrogatan som den egentligen heter. Det är här Braskens hus ligger. MM ska ta ett foto av huset för att använda i församlingsbladet Kyrkklockan så småningom som han är redaktör för. Det var här som enligt legenden biskop Brask hade ett tryckeri. Han, som under sitt sigill där han skrev under riksdagsbeslutet 1517 om att avsätta ärkebiskopen Gustav Trolle, lade en lapp där det stod: ”Härtill är jag nödd och tvungen”. Den som bekant gjorde att han fick behålla huvudet under det stora blodbadet i Stockholm 1520 där Christian Tyrann avrättade 82 personer.

Braskens hus där enligt legenden biskop Brask hade tryckeri på 1500-talet.

Mitt emot, på andra sidan Storån,  skymtar Sankt Laurentii kyrka i baltisk tegelgotik från 1200-talet 

Huruvida biskop Brask har haft något med Braskens hus att göra låter jag vara osagt, men att det har funnits ett tryckeri på platsen är bevisat. Vi passerar Rådhustorget igen och beger oss upp mot Slussen, där det vid denna tid på året inte syns varken båtar eller människor, med undantag av enstaka hundägare och en och annan motionär.

MM med Rådhuset i bakgrunden.

Här på kajen har man renoverat många av de gamla magasinen och gjort om dem till små butiker eller restauranger. Den anskrämliga ombyggnaden av en silo bryr jag mig inte om att fota den här gången, jag är ju bara på jakt efter presumtiva motiv till mitt måleri. Inte heller blir det några foton på den kanske mest kända byggnaden i Söderköping, Söderköpings Brunn. Har ingen lust att måla av den heller. Utmed kanalen finns det många roliga hus att titta på. En del av dessa har över hundra år på nacken.  

Magasinen är pietetsfullt restaurerade - i detta finns en bra restaurang, Göta Källare,  som är öppen året runt. 

Under sommarhalvåret pågår kommersen för fullt i alla bodarna utmed kanalen. Nu är allting stängt och tillbommat.

I Villa Rosa har man fin utsikt över Göta kanal.

Här i Villa Linnéa finns det rum att hyra också med utsikt över Göta kanal.

MM på gångbron som byggdes för några år sedan och som går jämsides med en av de smala bilbroarna över Storån. 

Och här är utsikten från gångbron. I husen till vänster har Geria öppnat en ny privat vårdcentral och längst bort ser man det som en gång var Brunnslasarettet. 

Ett av Söderköpings mest imposanta byggnader, Kastenhov.

Här bodde den populäre landshövdingen Per Eckerberg efter sin pensionering.

Storån med utsikt mot Rådhustorget.  

Sista anhalten för husfotografering är Hagatorget – en mindre stenöken som man inte riktigt vet vad man ska göra med. I dagarna har kommunen kallat till möte för att få förslag till förbättring av torget. Ett av kommunens egna förslag är att göra parkeringsplatser på hela torget, vilket många har protesterat mot. Man vill hellre ha torgförsäljning och mer grönt i stället. 

Hagatorget befinner sig innanför snömassorna. Huset till höger om det äldre är ganska nybyggt och smälter bra in i miljön.

738 På husjakt i Söderköping 1

Nej, vi ska inte flytta från vårt hus i Mogata. I Söderköping finns det inte så många enplanshus, och de få som finns kostar säkert fyra, fem gånger mer än vårt här på landet. Det räcker med att jag får klättra upp och ner för tre (fyra med den höga yttertrappan) trappor när jag är hos Mirren på besök för att bli avskräckt från att flytta.

Igår var jag alltså inte på jakt efter ett nytt hus bara utan efter tänkbara motiv till min nya hobby – akrylmåleri. Spännande och ovanliga hus. Det visade sig att nästan varje hus i centrala Söderköping är unikt. Så det blev många foton. Vädret, med den lite gråmulna himlen som då och då sprack upp och släppte fram några glimtar av sol, utgjorde en perfekt bakgrund till de pastellfärgade husen.

Här kommer några exempel från vår huspromenad:

 Gottlowska huset där bland annat en konstgalleri var inrymt för ett tag. (Bilderna går att klicka större.)

Många av de gamla huset har gjorts om. Detta till konferenshotell.

På den lilla Storgatan framför NT:s lokalredaktion sitter den här vackra gatlyktan.

Det här huset på Storgatan tillhörde det gamla garveriet. 

Utsikt från Rådhustorget. Går man den lilla gatan upp mot Ramunderberget kommer man till Slussen.

Från Rådhusbron har man utsikt över detta vackra hus från sekelskiftet (eller kanske ännu tidigare. Huset bredvid till höger lutar betänkligt!

  

Här på Rådhustorget finns också vackra gamla gatlyktor.

Rådhuset har som väl är fått vara kvar och används numera bland annat till konstutställningar.

Här har man också kvar en gammal telefonkiosk. Huruvida den går att använda vet jag inte.

Ytterligare en vy från Rådhusbron. Ett motiv som det nog skulle vara kul att måla.

Det här gamla huset lutar nästan lika mycket som tornet i Pisa. Det var det som skymtade i hörnet några bilder ovanför.

Det stolta gamla stadshotellet som numera är omgjort till bostadslägenheter. 

Från Rådhustorget går vi längs med Storån fram till Sankt Laurentii kyrka. MM vi få ett kort på Braskens hus som ligger på Munkbrogatan på andra sidan.

Vacker färg på det gamla magasinet.

Man ser husen så mycket bättre nu är det inte finns några löv på träden. Ett mycket eftertraktat och dyrt läge för husen här vid Storån.

Utsikt från den lilla gångbron över Storån vid Sankt Laurentii kyrka. Också ett tänkbart motiv att föreviga...

Jag avslutar promenaden i morgon med bland annat ett foto av Braskens Hus.  

737 Veckans Casimir

Mitt fem och ett halvtåriga barnbarn Casimir är i besittning av ett ganska extraordinärt bildminne. Det visade han häromsistens när han ritade och målade av sin älskade kolibri Näbbi direkt ur minnet för att visa för barnen och personalen på förskolan.

Näbbens färg skiljer sig åt - annars överensstämmer båda fåglarna i det mesta. Även proportionerna är lika även om den målade Näbbi är mindre. Mirren tog fotot. 

736 Lördagstema Show&Tell - Konsumtion

Detta är det sista lördagstema som har Karin på Åland som upphovskvinna. HeLena tar över taktpinnen i februari. Övriga lördagsbloggare finns till höger i bloggen om man scrollar ner en bit.

Förr i tiden stod kvinnorna för nästan all nödvändig konsumtion – det var nämligen de som nästan alltid  skötte inköpen till hemmet och familjen.

Det var naturligtvis också till kvinnorna reklamen i Husmodern nr 45 1934 riktade sig i första hand. (Bilderna går att klicka större.)

De stod ensamma för hushållet och för uppfostran av barnen – de sydde kläder till barnen och ibland även till mannen. Mannen stod oftast ensam som försörjare av familjen och gjorde med sin inkomst lite som han ville utan någon större insyn från den övriga familjen.

Det här var bara en liten del av den dåtida husmoderns arbete innan det fanns tvättmskin, diskmaskin eller kylskåp. Husmodern 45 1934

Det fanns förstås skötsamma män som lämnade hela avlöningen – oftast varje vecka – till sin fru, som förutom hushållet även skötte ekonomin.  MM berättar att hans pappa gjorde så och att det var hans mamma som skötte både hemmet och ekonomin under alla år. Tror att hon bara gav pappan lite fickpengar till tobak och annan privat konsumtion.

Hemma i min egen familj var det tvärtom. Min pappa stod för familjens inkomster och min mamma fick be om pengar varje gång hon behövde något. Han betalade dock snällt alla räkningar i slutet av månaden, t.ex. alla hushållsvaror som en springpojke från affären kom hemcyklande med nästan varje dag. Det var aldrig någon diskussion om pengar då. Men skulle hon köpa något annat och bad om en hundralapp (som räckte till mycket under 40- och 50-talen) brukade han alltid fråga om det var nödvändigt eller vad hon skulle ha den till.

Min mamma hade ingen större insyn i familjens ekonomi, som i och för sig var mycket god. När min pappa tyckte han behövde en ny bil, gick han helt sonika och köpte sig en. Jag kommer aldrig ihåg att han någonsin diskuterade bilköpet med min mamma, trots att hon hade körkort.

Till hans försvar måste jag anföra att han själv aldrig unnade sig någonting förutom en ny bil då och då. Han varken drack eller rökte, köpte kläder eller gick på restaurang om han inte var absolut tvungen i sitt jobb. Mammas fickpengar gick bland annat till kläder till henne och oss barn - även om vi aldrig fick några presenter utom vid födelsedagar och jul, och dessutom till lotter på kyrkliga basarer eller andra välgörande ändamål.

Det här var ett måste även när jag var ung om man skulle gå bort. Husmodern 45 1934.

En intressant artikel hittade jag här  på Wikipedia där det står hur konsumtionsvanorna har förändrats. Men fortfarande är det kvinnorna som står för hushållskonsumtionen och männen för kapitalvarorna. Hur konsumtionen fördelas mellan kvinnor och män kan man se här enligt den undersökning som redovisas:

Kvinnor

·         gör mer än 80 procent av besluten om vad som köps i hushållet

·         köper oftare billigare basvaror som mat, kläder och hushållsartiklar

·         shoppar mer

Män

• använder mer än 80 procent av hushållets inkomster (det där går inte ihop sig för mig…)
• köper oftare dyrare kapitalvaror som hus, bilar och elektronik
• reser mer och flyger oftare

·         äter mer kött.

Jag skulle också kunna lägga till – männen åker mer bil och taxi och går ut och äter mat. De gånger jag åker förbi busshållplatserna i Mogata och Söderköping är det nästan bara kvinnor och ungdomar som står där och väntar. Mycket sällan ser man en ung man eller en man i medelåldern med portfölj t.ex.

Viss konsumtion anses som lyxkonsumtion och moraliskt förkastlig. Det är speciellt kvinnorna som står för denna, enligt artikeln i Wikipedia. Om en prinsessa köper en handväska för 30,000 kr blir det stor debatt i media om det, men om en prins köper en Porsche bryr man sig inte. Trots att den absolut billigaste kostar ca 600,000 och den dyraste ca 1,400,000. (Det var den lite mindre varianten av Porsche jag kikade på.)

Bilden på Porschen har jag hämtat här.

Samma gäller cigaretter som kostar cirka 54 kr för ett paket. Det blir ungefär 20.000 om året för en person som röker ett paket om dagen. Ingen debatt i media om att det är moraliskt förkastligt att röka. Skadligt – visserligen -  men inte lika moraliskt förkastligt som att köpa en handväska för samma summa pengar.

Inte heller verkar det vara särskilt moraliskt förkastligt om man i en familj på två vuxna personer köper en vinbox för 200 kr i veckan. Det blir i alla fall över 10,000 om året. Någon kanske höjer på ögonbrynet men familjen blir inte uthängd i media för den skull. Om en man köper en diamantring till sin fru eller sambo för 20,000 kr är det bara ett bevis på hur mycket han älskar henne. Andrahandsvärdet på ringen är förstås bättre än det på handväskan...

Miljömässigt är en handväska för 60,000 kr (jag hittade ingen så dyr handväska på nätet, men de finns naturligtvis) mer miljövänlig än en begagnad bil för samma pris, läser jag vidare i artikeln. I vår familj är det jag som står för (nästan) all shopping eller onödig konsumtion, vilket i sig är moraliskt förkastligt. MM köper sig bara ett par strumpor någon gång ibland.  Kapitalvaror, elektronik och bil köper vi förstås alltid gemensamt när det behövs. 

Husmodern 1927. OBS. den stora tvättgrytan bakom hemmafrun (!) där man kokade all vittvätt innan man sköljde och manglade lakan och dukar. 

735 Vinterpromenad

Idag har det varit en sådan där strålande vinterdag att man nästan känt sig tvingad att gå en promenad med kameran. Klar blå, himmel, kritvit snö och rimfrost på träden, vad mer kan man begära? Här kommer lite bilder från promenaden som går åt motsatt håll mot det jag vanligtvis brukar gå.

Vy från vår lilla Mogatagata. (Bilderna går att klicka större.)

Mogata kyrka vänder baken till.

Numera slipper vi gå på landsvägen - eldsjälen och mogatapolitikern Ulla Carlsson fixade en gångväg åt oss längs med landsvägen för några år sen.

Här på landet är det vitt och vackert.

Även tallar och granar har fått rimfrost.

Stengården, där Birgit, min kära kör- och kyrkosångerska bodde med sin man Åke. Nu är de borta båda två och gården har övertagits av en av mina tidigare elever som sköter den med alla ära. Jimmy gräver dessutom upp och ner om man så önskar. Kul när man ser att det går bra för gamla elever! 

Trafiken så här vid elvasnåret på landet är inte särskilt livlig. Här kan man se den välkomna gångvägen som många av skolbarnen utnyttjar. Mogata skola till höger om kyrkan.

734 Veckans Casimir

Casimir är fem och ett halvt år och har många frågor att ställa om tillvaron, berättar Mirren. Hon har bland annat berättat om bakterier och varnat för dem. I synnerhet ska man tvätta händerna när man åkt tunnelbana. Häromdagen stod de och väntade på tunnelbanetåget och Casimir frågade om bakterierna fanns överallt.

- Ja, överallt, sa Mirren.

- På bänkarna, taket och väggarna också?

- Ja, överallt kan dom finnas.

- På spåren också?

- Ja, där också.

-Tål bakterierna ström då?

En intressant fråga som kanske någon av bloggvännerna kan svara på.

Anledningen till att de översta katterna bara har tre ben är att ett är dolt bakom de andra berättar konstnären.

733 Maskerad

Så här års är det ju dags för maskerader och karnevaler. Charme nr 3 1929 kommer med lite tips.

Den fantastiska omslagsbilden till tidningen som Agda Groth, redaktör mellan 1921 och 1930, själv ritat och målat. Hon har även gjort illustrationerna till bilderna nedan. (Bilderna går att klicka större).

Man skulle nog ha chans att bli maskeraddrottning om man valde någon av dessa utstyrslar.

Eller kanske någon av dessa?

732 Lördagstema Show&Tell – Världens Nav.

Karin på Åland vill att vi skriver om Världens Nav den här lördagen. Övriga lördagsbloggare kan man hitta till höger i bloggen om man scrollar ner en bit.

Enligt SAOL betyder ordet nav bara ”central del av hjul” alltså endast det som ekrarna utgår från i en cykel. Ingen annan betydelse är upptagen. Likväl används det som bekant ofta i bildlig betydelse av ”centrum”. Här i Sankt Anna skärgård har vi t.ex. Navet i Havet – en sammanslutning av entreprenörer i området som ska verka för att skärgården förblir levande.

Vi här i Sverige har en tendens att tro att Sverige är Världens Nav och att allt kretsar kring vårt lilla land. Den villfarelsen tas man lätt ur om man reser utomlands där många inte vet någonting alls om Sverige. Undantagandes Kina där många känner till att det är landet som Jan-Ove Waldner kommer ifrån.

Världens Nav för mig är Sverige, närmare bestämt Östergötland, närmare bestämt Mogata och vårt hus på vår lilla gata där MM och jag bor. Här har jag mina böcker, mina instrument, min ”ateljé”, min dator och framför allt min älskade MM, min trygghet i livet och bästa vän.

Mitt hem i lilla Mogata. (Bilderna går att klicka större).

Min "ateljé" som görs om till gästrum när det behövs. 

MM tillsammans med Gerd, sonen Kalles svärmor. Kalle syns i bakgrunden. 

Även om det är spännande att resa ut i världen och få nya upplevelser eller upptäcka nya saker och träffa nya människor, är det lika skönt varje gång man kommer tillbaka hem igen.

Fågelhuset behöver fyllas på med solrosfrön varje dag. Att vi bor på landet visar brevlådorna på rad där vi hämtar både posten och tidningen.

Omgivningarna är också fridfulla. Min vanliga promenadväg var igår ovanligt vacker med den vita snön mot den blå himlen. Idag är det lika vackert ute, men eftersom termometern visade på 17 minusgrader i morse har jag bara varit ute och hämtat tidningen och sett till att fåglarna fått lite mer frön att mumsa på.

Promenadvägen strax utanför huset.

Duttar av snö på träden.

Mitt favoritträd hundra meter därifrån.

Vassen längs vägen - idag med en bakgrund av blå himmel för ovanlighetens skull.

Här är hjulet med ekrarna – Världens Nav för mig – MM, barnen med respektive och barnbarnen.

Mitt VärldensNav med ekrarna...