1963 Halvårskoll juli-december 2023

 JULI

I slutet av juli kommer Mirren och Casimir ner till Mogata och hälsar på. En anledning är att Martin Riessen ska hålla en orgelkonsert i Skällviks kyrka till minne av Johan Sebastian Bachs himmelska födelsedag den 28 juli 1750. 

Det blir en mycket fin konsert och Casimir får tillfälle att träffa och prata med organisten, som redan har hört talas om Casimir. Här kan man läsa inlägget från konserten och om efterföljande dags  promenad i Drothemskvarteren. I inlägget finns också bilder både på Martin Riessen och den fina Wisteniusorgeln från 1762. 

Jag, Mirren och Casimir i Skällviks kyrka. (Bilderna går att klicka större.)

Dagen därpå tar vi en promenad i Drothemskvarteren i Söderköping där stockrosorna står i full blom. Jag har börjat vänja mig vid rollatorn som gör att jag kan gå precis som vanligt. (Nu, ett halvår efteråt, är jag helt beroende av den när jag ska gå ut och promenera.)

Kent får för ovanlighetens skull vara med på en bild. Det är ju annars han som brukar står bakom kameran. 

AUGUSTI

Jag går min dagliga promenad med Rullan, som hon får heta till vardags. Familjen på Stengården ett stenkast från vårt hus, har planterat ett helt fält med solrosor. Det är självplock och man kan svischa en valfri summa till barncancerfonden om man vill. När sommaren är slut är det tusentals kronor insatta på detta konto. 

Nybyggnation i Mogata i kanten av solrosfältet.

Min äldsta dotter Anna med svärsonen Jörgen och dobberflickan Asta kommer ner och hälsar på i slutet av augusti. De ska ganska snart åka ner till sitt hus i Limoux i södra Frankrike där vi varit och hälsat på många gånger. 

Jörgen med Asta, Anna och jag. Det är svårt att se att dottern snart ska fylla 65.

SEPTEMBER

Kent  plockar champinjoner i trädgården nästan varje dag under ett par veckor. Han gör några goda svampomeletter och en del fryser vi ner. 

Jag fortsätter med mina danska studier på Duolingo. Här har jag berättat om vedermödorna med broder/systerspråket. Det börjar bli svårare nu eftersom jag får lära mig fler idiomatiska uttryck som "Vi tager en morfar" som betyder att man tar sig en lur. 

"Har du spist söm?" (med danskt ö som jag inte vet var jag ska hitta på min stationära dator)  betyder "Är du galen?" (Vi har ju hästskosöm i betydelsen spik.) Svårt är också att förstå att "At sluge kameler" betyder "Att kompromissa." Men roligt är det fortfarande med danskan. Jag börjar bli bra på "stöten" också, eftersom jag nästan alltid får mitt uttal godkänt.

OKTOBER

Mirren och Clarissa kommer på kort men efterlängtat besök. 

När vädret är vackert går Kent och jag en promenad i Söderköping. Man märker av att det snart är Halloween genom utsmyckningen i Hagaparken. Här har jag berättat mer om oktoberpromenaden.  

En jeansklädd herre med grön mössa sitter bland pumporna. 

NOVEMBER

Dagarna går så snabbt att jag sällan hinner att måla, men en och annan hälla blir det dock. Jag har ju mina rutiner, 20 minuters morgongympa, en timmes pianospel och en timme danska på Duolingo. En halvtimmes promenad när vädret tillåter. Sen är det ju alla måltider och efter lunchen "tager vi en morfar". Det blir inte så mycket kvar av dagen. Jag läser dessutom många böcker på paddan. Hur många och vilka kan man läsa om här. 

Skönt att slippa plocka fram allt när man ska börja måla igen. 

Jag har skrivit ett inlägg om hur den här målningen kommer till. Här kan man läsa om det.

DECEMBER 

På lördagen före första advent ackompanjerar jag önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka. Det är ett återkommande evenemang i kyrkan varje år. Man dricker kaffe och får önska sig sina favoritpsalmer som man sedan sjunger ett par verser av gemensamt. Det blir mestadels julpsalmer som önskas men även andra favoriter. 

Den största överraskningen det här året är att Mirren har åkt ner från Stockholm med Casimir och Caspar för att lyssna och vara med i kyrkan. Jag blir fantastiskt glad eftersom jag inte har en aning om det. Casimir får också tillfälle att pröva den fina orgeln i koret i kyrkan. Hela inlägget om evenemanget kan man läsa här. 

Casimir, jag, Mirren och Caspar vid kaffebordet efter avslutad spelning i Sankt Laurentii kyrka. 

En annan trevlig överraskning är att min bror Gunnar och svägerskan Anne Sophie kommer på spontant besök dan före dopparedan. Jag får två timmar på mig för att städa hjälpligt, plocka bort allt som finns på köksbordet och duka och för att göra mig i ordning. Med sig har de barn och barnbarn och vi blir elva runt bordet. Det är bara Tova och Hassi med barnen Ella och Noah som inte är med. De har just flyttat till USA. Som väl är har jag bullar och muffins i frysen som räcker till alla. 

F.v. Jag, Karin, Gunnar, Ebba, David, Anne Sophie, Gabriel, Olof och David.

Olof, David, Clara och Carl-Michael. 

1962 Bokåret 2023

Jag firar ett litet jubileum idag då jag avslutat min hundrade bok för i år. Allt som allt har jag läst 31 936 sidor. Jag läser böckerna på Storytel eftersom jag tycker att det går för långsamt att lyssna. I gengäld kommer jag sällan ihåg storyn i böckerna.

Jag listar böckerna i Excel vartefter jag läst färdigt dem. Jag har inte en chans annars att komma ihåg om jag har läst boken eller ej (med några få undantag). Det är inga djupare böcker i min lista, jag läser mest som underhållning och i stället för att se på TV. (Jag har satt ut ett + i kanten efter böckerna med fem stjärnor så att de ska vara lättare att hitta.)

Bilderna går att klicka något större.

Böckerna rankar jag med en stjärna från ett till fem. Bara en enda bok har fått sex stjärnor och det är Jävla Karlar av Andrev Walden.

En bok som jag kommer ihåg ganska mycket av.

Jag är speciellt förtjust i Kate Morton och ska börja läsa hennes senaste - Hemkomsten. Den är på 556 sidor så den räcker nog tills nästa år. 

Som synes läser jag bara kvinnliga författare med undantag av just Andrev Walden. (Jag började läsa en deckare av en manlig författare för ett tag sen, men den var för otäck i min smak så det blev bara några kapitel.) 

De fenomenala fruntimren på GH (Grand Hôtel) var rolig och intressant läsning. Dessutom fick man lite historia på köpet. 

 En intressant och mycket trevlig bekantskap var Anna Sundbäck Klav med historien om Herta. Tyvärr är serien inte avslutad och när nästa bok i serien kommer är höljt i dunkel. Lite frustrerande att inte veta hur det går för huvudpersonen.

Jojo Moyes är en annan favorit. Har läst många av hennes böcker men kommer inte ihåg särskilt mycket. Så dem för jag väl läsa om så småningom. Jag ser att jag satt ut ett plus efter de fem stjärnorna i spalten så boken tyckte jag väl var värd sex stjärnor också som Jävla Karlar. 

Som avslutning vill jag varmt rekommendera Clara Törnvalls böcker om autism - Autisterna och Vanliga Människor. De är både intressanta, lärorika och roliga. De borde vara självklara böcker i lärarutbildningen och även finnas på bokhyllorna i skolan. Även som en "vanlig" människa har man både nytta och nöje av dem. 

1961 Decemberhällor 2023

 Mina senaste alster i Acrylic Pouring Art-måleriet. Tavlorna är 40x40 cm. 

Det gula är guld som behöver ljus för att glänsa. Bilderna går att klicka större. 

1960 En glad överraskning

 

Kent tog alla bilderna i inlägget och som går att klicka större. 

I lördags var det adventskaffe med önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka som synes av annonsen ovan. Det är kyrkans internationella grupp som anordnar detta kaffe varje år för att få ihop pengar till ACT. som ger bistånd internationellt. Fina handstöpta ljus fanns också att köpa. Jag var med för att ackompanjera önskepsalmerna. 

Till min stora och mycket glada överraskning hade Mirren och barnbarnen Casimir och Caspar kommit ner till Söderköping för att lyssna på sin gamla mamma och sjunga med i önskepsalmerna. Så när Kent och jag gjorde vårt intåg i kyrkan efter att ha blivit lite försenade möttes vi av härliga toner från orgeln. Det var Casimir som spelade.

Casimir spelar Preludium i c-moll av Felix Mendelssohn på kororgeln i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping.

Det var ett mycket sångglatt gäng som hade mött upp och jag hann knappt sätta mig vid pianot förrän önskepsalmerna trillade in. Det var mest de gamla kända advents-och julpsalmerna som önskades. Men också några andra lite nyare psalmer. 

Skönt att ha pianot ställt så att jag kunde ha kontakt med deltagarna. 

Prästen Eva Katarina höll en kort andakt mellan alla psalmer.

Ackompanjatören i full aktion.

Det var naturligtvis inte några problem med psalmerna - jag har ju spelat dem några gånger under min långa tid som kyrkomusiker. Det var bara den sista där jag råkade spela ett förspel till till en annan psalm som är mycket snarlik. Men det upptäckte jag ganska snabbt. 

Detta har hänt mig en gång förut när jag spelade på ett dop. Jag började mitt förspel med några takter på Blott en dag (den vanligaste begravningspsalmen) i ställer för Tryggare kan ingen vara. Det är samma tre toner i början fast omvända. Men jag modulerade snabbt om till den rätta psalmen efter några takter - tror inte att det var någon som märkte det.

Min svägerska Anne Sophie och min bror Gunnar är bland de drivande i internationella gruppen. Anne Sophie hade också varit med och stöpt de vackra ljusen. 

Caspar, jag, Gunnar och Casimir.

Det var ganska kul när jag fick önskemål om Adams Julsång. "Det går inte" sa prästen, "den står inte i psalmboken". Men det gick bra ändå trots att jag tydligen spelade den i en tonart lägre än den går i. Det är ju en sång som alla kan och även jag (utan noter).

Jag är gehörsspelare så det är inte några större problem med de gamla kända psalmerna och sångerna om det nu inte skulle finnas noter. Alla sjöng med nästan så att taket lyfte sig när vi kom till de sista takterna i sången. (Jag skippade en repris om någon undrade.)

Mirrens klara höga sopranstämma hördes över de övriga.

Tillsammans med Mirren och barnbarnen efter välförrättat värv. Jag ser lite tagen ut i alla fall.

Mirren utanför Sankt Laurentii kyrka.

Mirren och pojkarna stannade över natten och åkte hem efter frukost på söndagen. Vi lär nog inte kunna träffas före jul någon mer gång eftersom de olika musikskolorna, Lilla Akademien och Nordiska Musikgymnasiet som pojkarna går på har många julkonserter.

Casimir har dessutom börjat i Stockholms Gosskör igen, men nu som andra bas! Så det är många mogna gossar som också är med där. Kören ska ha tre julkonserter i Seglora kyrka på Skansen någon av söndagarna före jul, om någon är intresserad.

1959 Acrylic Pouring Art i november.

 Det har varit lite si och så med hällandet (eller målandet om man så vill) på sistone. Mest därför att det tar så lång tid, ett par tre timmar minst. Men nu har jag kommit på att man kan dela upp tiden. Anledningen var att jag hittade några plastmuggar med tättslutande lock som jag totalt glömt bort att jag hade.

Den färdigblandade färgen på rad i plastburkarna. (Bilderna går att klicka större.)

Att blanda till färgen är det som tar mest tid. Man ska blanda färgen med fluetrol (ett målarmedium speciellt för Acrylic Pouring Art) och vatten tills den har konsistensen av smält glass. Det är också viktigt att alla färgerna i muggarna är lika lättflytande, annars tar den färgen som är tjockast över. 

Lite extra tid tog det eftersom jag råkade hälla ut en halv mugg svart färg. Man får vara försiktig när man har de här träpinnarna i färgen! 

Man måste röra om färgen man har lagt i plastmuggen minst en minut för varje gång man lägger till fluetrol och vatten. En tredjedel färg, en tredjedel fluetrol och en tredjedel vatten på ett ungefär. Det är ett evigt rörande. Precis innan man börjar måla ska man också hälla i några droppar silikonolja. Den får  man bara röra ner som hastigast. 

Nu bestämde jag mig för att vänta med silikonet tills jag hade lust att göra en tavla. Färgerna kan ju stå (nästan) hur länge som helst i muggen med det tättslutande locket. 

Så det var inte förrän tre dagar senare som jag kom till skott med måleriet. Jag räknade med att jag skulle kunna göra två tavlor denna gång. Det finns många olika tekniker med Acrylic Pouring Art och denna heter blooming. Man häller ut lite i taget från färgburkarna och sen kan man blåsa ut färgen med antingen en  hårblås eller ett sugrör. Jag hade så mycket färg att det gick bra med ett (stort) sugrör. 

Jag har lagt till guld och lila. 

Det också mycket viktigt att duken vilar absolut jämnt på bordet! Jag justerar med vattenpass och petar in ett par tunna kartongbitar under trälisterna under dukarna om det är det minsta ojämnt. Annars rinner färgen ut mot (en av) kanterna. Jag har fått många "vattenfall" på mina tavlor tidigare.  

Här är resultatet. Som synes har den lila färgen tagit över i målningen. Därför bestämde jag mig för att inte ha med denna färg på nästa duk. 

Tavla nummer två utan den lila färgen. Ska ta lite mer blått nästa gång för färgerna räcker till ännu en 30x30-duk. Det verkar i alla fall som att  färgen ligger still när jag tittade in i "ateljén" efter några timmar. 

1958 Oktoberpromenad i Söderköping

Vi ställde bilen på Brunnens parkering och började vår söndagspromenad med att gå genom Brunnsparken. (Bilderna går att klicka större.) 

En promenad i oktober längs kanalen i Söderköping hör till våra traditioner. Det får man bara inte missa. Andra veckan i oktober brukar vara som färgstarkast och vi blev inte besvikna den här gången heller. 

Söderköpings Brunn i all sin glans.

Trots det strålande höstvädret var det inte många som var ute och promenerade. Några små sällskap spankulerade omkring, vi antog att det var brunnsgäster. Och så en och annan husse och matte med sin älskling. 

Bland träden skymtar den lilla Brunnskyrkan där jag många gånger spelat på bröllop och gudstjänster. 

Brunnslasarettet har blivit en långdragen historia i vår lilla stad. Där är det ingen verksamhet numera sedan Bergaskolan slutade ha lektioner där. Nu står det fina gamla huset och förfaller medan man i kommunen tvistar om det ska rivas eller rustas upp. 

Brunnslasarettet

När vi kommer upp till Göta Kanal överväldigas vi av den fantastiska färgprakt som träden vid foten av Ramunderberget uppvisar. Några dagar är det så här vackert i oktober och sen är allt borta. Liksom alla turister.

Högt uppe på Ramunderberget tronar det lilla lusthuset som det går trappor upp till. Det går också en väg dit upp om man inte orkar uppför trapporna. Därifrån har man en vidunderlig utsikt över hela Söderköping. 

Vid Slussen. 

Kent på bryggan vid Slussen. Kajen bakom honom är helt tom på både människor och båtar som synes. 

På Hagatorget har någon eller några gjort en roligt halloweeninstallation, om man nu kan kalla det för ett sådant. Kanske är det BlandArt som har varit framme igen? Här kan man läsa om deras konstverk i ån i somras. 

Skönt att ta en liten vilopaus. Det är ganska kyligt och jag har inte vågat öppna jackan helt...

När vi gick upp Smedgatan till Hagatorget hade en vänlig själ lagt jättefina äpplen på ett litet bord på gatan. Bredvid det en Willyskasse. Jag antog att det var till fåning och var inte sen att plocka ner äpplena i kassen och ta med dem hem. Tack kära du som delade med dig! Här nedan resultatet av en del av äpplena.