söndag 29 april 2018

1557 Gems Weeklu Photo Challenge - GAMMAL

Åter dags för fotoutmaningen som Sanna på Gems Weekly Photo Challenge håller i. Ordet som vi ska illustrera med en bild eller flera vecka 18 är GAMMAL. Fler som visar bilder på temat hittar man på hemsidan.

I och för sig hade det räckt med att skicka en selfie av mig själv men det finns annat som är gammalt som är vackrare. Till exempel kalkmålningarna i Risinge gamla kyrka i Finspångs församling som Kent och jag besökte på en utflykt 2016.


Sankta Maria kyrka, som kyrkan också kallas, är från 1100-talet och har under årens lopp byggts ut i olika etapper fram till 1700-talet. (Bilderna går att klicka större.)

Kyrkan är mest känd för sina fantastiska kalkmålningar från början av 1400-talet. Vem som gjort dem vet man inte, konstnären kallas Risingemästaren eftersom de här målningarna är hans bäst bevarade.


Sankta Maria kyrka med koret i öster.

Från början hade kyrkan ett platt trätak men under 1300-talet slog man valv. När dessa var färdigbyggda dekorerade man kyrkan med kalkmålningar. Målningarna har motiv från bibeln så folk kunde titta på dem under predikningarna, som oftast var på latin som ingen begrep.


Kyrkan med utgången mot väster. 

Kyrkan blev för liten på 1700-talet och en ny kyrka som låg närmare Finspång invigdes 1839. Den gamla kyrkan övergavs, fick förfalla och blev ödekyrka. Men på 40-talet restaurerades kyrkan grundligt och kalkmålningarna kom fram i all sin glans. 


Taket är oerhört välbevarat. Här en detalj från detta. 

Hur mycket de bättrades på vet jag inte men det skedde förmodligen med största försiktighet eftersom det var Riksantikvarieämbetet som hade tagit över driften. Kyrkan används numera bara på sommaren eftersom man inte kan installera någon värme då man fruktar att målningarna skulle ta skada.

torsdag 26 april 2018

1556 Vårnytt från Bonniers Veckotidning nr 16 1926


Georg Klinghammer skapade omslagsbilden till detta nummer av BVT. (Bilderna går att klicka större.)

Även om det finns många inslag av mer allmän karaktär, som t.ex. "Där sälarna klubbas" eller "Arresterad som högförrädare" kan man inte undgå att tidningen i sin helhet mest riktar sig till kvinnor. Många av annonserna är däremot riktade till män som bilannonser och stora annonser för cigarrer och slipsar t.ex. Det senare är ganska otänkbart att man skulle slå upp jätteannonser för idag.


Det här inlägget kommer därför att visa en del bilder som mest kvinnor kan vara intresserade av. Prinsessan Ingrid som just har konfirmerat sig är med på en helbild i början av tidningen. Hon blev ju sedermera Danmarks drottning som bekant.

Ett roligt kåseri om "Damskrädderiernas Förlåt" finns med. "Stockholmskan genom de ögon som sett henne intimast" lyder underrubriken.

Citat från kåseriet:
"Något så otidsenligt som chemiser av 'Tuppens tvättäkta väv' och snörliv existerar inte längre för henne. Det enda hon fördrar under sin sylfidiskt lätta dräkt är luftiga plagg av crêpe de chine eller silkestrikå och möjligen en smidig gummikorsett, om höftvidden har benägenhet att trots kroppskultur och inskränkning av näringskalorierna överskrida det vedertagna antalet centimeter."










Ett porträttgalleri finns alltid med i tidningarna. Här är man noga med att tala om vad damerna (för det är alltid damer som är med på de här sidorna) hade för namn innan de gifte sig. Man berättar också om de hade något yrke. 

Jag slås varje gång av hur sorgsna eller allvarliga alla porträtten är. Ett litet blekt leende är det enda som modellerna någonsin kostar på sig. Även de som visar kläder. Återigen en enorm skillnad mot dagens fotomodeller. 
















Nu är vårmodet igång och veck och rynkor ska det tydligen vara detta år.


Det är också alltid med några sidor med matrecept. Den här gången får man bland annat tips om en rabarberkompott. Den kan inte göras enklare efter vad jag förstår. Här kommer receptet.



Och här är resultatet. Man får väl ha lite fantasi för att sätta färg på bilden.


Jag avslutar med en helsidesannons för bananer som man anser att man inte ska äta förrän skalet har blivit lite brunprickigt. Något som faktiskt stämmer med dagens forskning.


söndag 22 april 2018

1555 Gems Weekly Photo Challenge v 17 - MINNE

Fotoutmaningen den här veckan som Sanna på Gems Weekly Photo Challenge har hittat på har rubriken MINNE. Fler som delar med sig av sina minnen hittar man på hemsidan.

Ett fint minne för mig är min gamla poesibok som jag ibland tar fram och bläddrar i och minns. Den fick jag tydligen redan som tioåring eftersom min mamma noga har skrivit upp 15 oktober 1946 på det första inlägget.

Lite skamfilad har den förstås blivit, men så är den också över 70 år gammal. (Bilderna går att klicka större.)

Sista inlägget är från 1950 så boken har hållit sig förvånansvärt väl trots att den åkt fram och tillbaka mellan skolkamraterna och även vuxna under fyra år. Jag kommer ihåg att jag alltid var nyfiken på vad kompisarna skulle skriva för vers och vad de skulle rita och måla på sidan. De vuxna illustrerade aldrig sina verser och jag kommer ihåg att jag blev besviken varje gång jag fick boken tillbaka utan teckning. Det var mest lärare som skrev i min bok. 


Så här kunde en sida se ut. Det var naturligtvis bara flickorna i klassen som fick skrev - jag hade väl aldrig en tanke på att be en pojke att skriva en vers. Flickorna skrev ju för övrigt mycket vackrare än pojkarna och ritade bättre. Tyckte jag då i alla fall. 



Jag blir lite sorgsen när jag bläddrar mig fram till den här sidan. Det var min vän Inga-Lill i flickskolan som skrev versen och ritade bilden. Hon hade det ganska fattigt hemma tyckte jag som var där ibland och hälsade på. Familjen bodde i en mörk tvårumslägenhet och hade bara en liten kokvrå istället för kök. Jag hade aldrig sett en sådan förut. Men jag var glad över att jag fick vara hennes vän eftersom  hon var så populär. 

Inga-Lill var mycket smart och framåt och var redan som tolvåring killarnas favorit på skutten, som vi kallade våra små partyn. Som ung tonåring var hon helt klar över att hon skulle lämna Sverige och åka till Hollywood och bli filmstjärna. Femton år gammal åkte hon upp till Stockholm och var med i en skönhetstävling på Nalen och vann ett förstapris. Efter den framgången slutade hon i flickskolan och jag hörde inte så mycket av henne efter det. 

Hon förverkligade i alla fall sin dröm om att åka till Hollywood eftersom jag såg henne i en biroll som bikinibrud i en film som någon rekommenderade. (Se uppdateringen i slutet av inlägget.) Sen hörde jag ingenting om henne förrän jag läste hennes dödsannons i Norrköpings Tidningar i april 1987. I Hollywood hade hon kallat sig Lili Cardell. 


Mycket jobb nerlagt på den här sidan. Och så fint en elvaåring skriver!

Uppdatering:

Åsa, min yngsta dotter, hade googlat om Inga-Lill och fått fram en hel del om henne. (Varför tänkte jag inte på det?) Hon var tydligen mycket i ropet i början av sin vistelse i Hollywood, en god vän till James Dean och var också med i en av hans filmer. 

Hon hade dock friserat sitt CV lite - inte så konstigt om man ville bli berömd filmstjärna. Hon var född i Norrköping (född i Stockholm enligt CV) och pappan var frisör och hade en trio som spelade dansmusik på helgerna i Norrköping (enligt CV:T var han orkesterledare). Jag minns också att hon var ganska duktig på att spela piano (pianist enligt CV) och spelade faktiskt Peterson-Bergers Sommarsång när vi gick i femman på en avslutning. Förmodligen blev det väl inte så mycket tid över till pianostudier när hon lämnat Sverige.  

Men jag minns Inga-Lill som mycket duktig i skolan för övrigt. Sista noteringen om henne är från juli 61. Sen står det ingenting om henne förrän i april 87 att hon dog 50 år gammal i New York. Så mellan åren 1961 och 1987 har jag inte hittat någonting om henne på nätet.

Här är några länkar till henne som filmstjärna i Hollywood. 



onsdag 18 april 2018

1554 Månadens illustratör april 2018 - EWK

Två berömda män har hjälpt till att sätta fokus på vår lilla by Mogata, som ligger en mil öster om Söderköping. Det är Bo Beskow, känd konstnär och son till Elsa Beskow som bodde  i Mogata prästgård den sista tiden han levde. Han som bland annat har skapat de stora kyrkfönstren med sina glasmålningar i Skara domkyrka och porträttet av Dag Hammarsköld, som hänger i FN-skrapan i New York.

Den andre som blev något av en världskändis är den politiska karikatyrtecknaren Ewert Karlsson med signaturen EWK. På Söderköpings stadsbibliotek Stinsen pågår nu en utställning med ett tjugotal av hans alster. Utställningen pågår till den 12 maj och är väl värd att besöka. En permanent utställning med många av hans teckningar finns på Arbetets museum i Norrköping. Men de här som visas här har jag inte sett tidigare utom en. Den nedan som är en kopia av hans mest kända verk.


Originalet till teckningen är i färg och finns på Arbetets Museum i Norrköping. På jordgloben där finns utritat en karta över Afrika. (Alla bilder har Kent tagit. De går att klicka större.)

EWK är mycket sparsam med titlar på sina alster.Teckningen ovan heter kort och gott "Moder Jord". Det är inte meningen att man ska behöva fundera över vad budskapet är - det ska vara tydligt och direkt. Med "Moder Jord" vann Ewert Karlsson en guldmedalj vid International Salon of Cartoon i Montreal 1967.


Nelson Mandela som spräcker apartheidstängslet.


Nils Ferlin höll ju till mycket i Klarakvarteren där tidningarna trycktes på den tiden. EWK träffade honom säkert där på något av caféerna.

EWK föddes i Rävbrinken - ett litet skogshemman som fortfarande finns kvar vid vägen mellan Mogata och Stegeborg. Han övergav Mogata och jord- och skogsbruket för att förverkliga sin konstnärsdröm och flyttade i början av 50-talet till Huddinge. Sin första anställning hade han på Stockholmstidningen och när den lades ner 1966 övergick han som politisk satirtecknare till Aftonbladet.

Journalisten Dieter Strand och EWK gjorde många reportageresor tillsammans. Bland annat till Kina där dåvarande statsministern Torbjörn Fälldin fick träffa den kinesiske premiärministern Deng Xiaoping. Året var 1981.


Rubriken är "Folkets stora sal" Peking.

Många var politikerna som han avbildade. Här är det finansminister Gunnar Sträng som är i skottgluggen.


Gunnar Sträng som var känd för att ha både hängslen och livrem på sig.

EWK:s menageri. EWK använde sig gärna av den urgamla metoden som kallas antropomorfism, att teckna människor som djur eller tvärtom för att framhäva mänskliga egenskaper som kanske inte alltid var så smickrande. Här kommer tre teckningar av svenska politiker som framställs som djur.


Mona Sahlin framställs som en påfågel...


...Göran Persson som en mallgroda...


...och Carl Bildt som en giraff. 

EWK var representerad i New York Times och i andra utländska tidningar och vann många tävlingar i den politiska karikatyrgenren. Han arbetade fram till 1995 då han fick en stroke. Han avled 2004 och ligger begravd på Sankt Bodvids begravningplats i Huddinge. Här kan man läsa mer om honom.


Rykande aktuell tecknng även idag.


Kunskapens frukt. 

Här kommer länkar till några av 2017 års månadsillustratörer.

söndag 15 april 2018

1553 Gems Weekly Photo Challenge vecka 16 - MUGG

Den här veckans fotoutmaning, som Sanna på Gems Weekly Photo Challenge har hittat på, är ordet MUGG. Andras muggar kan man beskåda på hemsidan där under veckan. Det har ju blivit en hel muggar genom åren eftersom jag, som dricker te, alltid använder sådana i stället för koppar.

Muggarna på bilden nedan är sådana som för det mesta står på en hylla i bokhyllan i vardagsrummet. Den som har vitrinskåp och där andra onödiga prydnadssaker trängs. (Böckerna, som översvämmar huset, finns i bokhyllor i alla andra rum utom sovrummet.)

De här muggarna används inte särskilt ofta men är trevliga att ta fram ibland och titta på. Hemtagna från senaste resan vi gjorde till Peking i Kina.


Bilden går att klicka större.



torsdag 12 april 2018

1552 Narbonne med den berömda katedralen

Eftersom Kent och jag skulle åka hem till Sverige redan på tisdagen medan Anna och Jörgen stannade ytterligare några dagar, var vi tvungna att bli skjutsade till flygplatsen i Bezier med bilen som Jörgen hade hyrt.

Då hade Jörgen redan hemma kommit på den utmärkta idén att vi skulle sova över i Narbonne på ett hotell på måndagen och på så vis ha tid att gå runt och titta i Narbonne och även besöka den berömda katedralen Saint-Juste et Saint-Pasteur.


La Cathédrale Saint-Juste et Saint-Pasteur i Narbonne. (Bilderna går att klicka större.)


Många gargoyles - droppnäsor på svenska - stack ut från katedralens fasad. Det är hemska, groteska figurer, ofta i form av djur, som man trodde skulle skrämma bort onda andar. De användes framför allt för att leda bort regnvatten från taket. En intressant blogg som berättar mer om dessa droppnäsor hittade jag här.



Här är gargoylerna hemska hundar.

Narbonne ligger bara 4-5 mil från Bezier. Staden anlades redan 118 f. Kr. av romarna. På den tiden låg Narbonne vid Medelhavet och utgjorde en viktig hamn. Numera är det ca en och en halv mil till stranden, Narbonne Plage.

Katedralen visade sig vara ett enormt byggnadsverk som påbörjades 1272 och fortfarande inte är färdigbyggt. Men man avslutade byggnationen 1340 eftersom man hade brist på sten. Så det är bara koret, sidoskeppen sakristian och innergården som är färdigbyggda.  Hade man fullföljt byggandet hade katedralen blivit den största i Frankrike. Fortfarande är det en av de högsta katedralerna i landet. Det är ett under att den del som aldrig blev färdigbyggd har fått stå kvar genom århundradena.

En annan anledning till att byggnadsplanerna gick om intet tror man var att staden förlorade sin betydelse som hamnstad på grund av att havet drog sig tillbaka och att pesten härjade på 1300-talet.





Den del av katedralen som aldrig blev färdigbyggd.




Vårt hotell La Résidence låg bara ett kvarter från katedralen och torget med alla sina affärer och restauranger. Jag var väldigt tacksam över att inte behöva gå så långt eftersom jag för första gången i mitt liv fått ischias. Så varje steg jag tog gjorde ont.

Väl inne i katedralen blev man överväldigad av hur jättelik den var och hur högt valven sträckte sig. Man undrar hur ett sådant byggnadsverk är möjligt utan moderna tekniska hjälpmedel. Inga säkerhetsanordningar fanns det väl heller inte för dem som jobbade med bygget på den tiden. Säkert var det många som föll från träställningarna ner till en säker död.


Valven är 40 m höga.


Fantastiska fönster med glasmålningar.





Koret i katedralen.


Den imponerande orgeln. Jag, som har anlag för svindel, är tacksam över att aldrig behövt spela på den.

Efter att vi vandrat runt i denna jättekatedral någon timma var det skönt med en liten paus på ett café. Den här gången blev det öl för min och Jörgens del och rosévin för Anna och Kent.


När vi hade vilat oss en stund gick vi gågatan ner till torget. Där fanns en annan sevärdhet bevarad från romartiden, nämligen en bit av Via Domitia, en väg som romarna hade anlagt samtidigt med staden och som förenade Spanien med Italien.


Torget i Narbonne.


Det kan inte ha varit lätt för hästarna att trava på den här vägen med sina stora och oregelbundna stenar.


Man fick vara försiktig när man skulle kliva över stenarn.


Här är en gammal stentavla som visar en del av Via Domitias sträckning.


En del av den gamla stadsmuren.

Här kan man läsa tidigare inlägg om vårt besök i Limoux och Carcassonne.

Påsk i Limoux 2018
Påskdagen i Limoux med antikmarknad.

tisdag 10 april 2018

1551 Päskdagen i Limoux med antikmarknad.

Påskdagen bjöd på en strålande sol som vi tyvärr inte såg mycket av de övriga dagarna. En gång i månaden är det antikmarknad - eller kanske hellre ett stort loppis - i Limoux. Vi hade tur så att vår resa passade in så vi kunde gå dit och titta. Och för försäljarna på marknaden var vädret perfekt. Förra året var vi också där och det har jag berättat om här.


Eftersom vi hade varit på påskdagsmässa i Saint-Martin innan, kom vi inte till marknaden förrän efter ett. Då var det inte så mycket folk kvar. Platanerna som kantade marknadsvägen hade ännu inte slagit ut. (Bilderna går att klicka större.)

Jag köpte en liten porslinsdocka förra året till min samling men i år lyste de med sin frånvaro. Kanske det hade funnits tidigare eftersom Anna hade kommit hem med en Pierrot. Det fanns några saker som jag gärna hade köpt om det inte hade varit så besvärligt att få med sig sakerna hem. Glas och keramik till exempel är ju tungt och övervikt i bagaget är inte gratis.


Är det månne barnmöbler? Ingen vuxen kan väl i alla fall sitta i en sådan låg soffa eller fåtölj. Men det fina skicket talar emot det, eller?



Här sitter man i alla fall bekvämare. Ställningen med hillebarderna kanske skulle kunna användas som klädhängare? Eller kunde man ha dem som avskräckande exempel utanför sitt hus. Kent som vanligt med kameran i högsta hugg. 

Den här gången blev det inte något köpt men det var i alla fall roligt att strosa omkring och titta på alla möjliga och omöjliga saker. Efter att vi gått marknadsvägen fram och tillbaka ett par gånger drog vi oss hemåt.


Kanske inte så konstigt att det var parkering förbjuden på denna gata. 

På torget träffade vi på Anna och Jörgen som satt och solade sig utanför Le Commerce. De hade varit på marknaden medan vi var i kyrkan. Naturligtvis stannade vi också till - jag hade mycket olägligt fått ischias och tog varje tillfälle i akt att stanna upp och vila mig. Ett glas blanquette för min del, öl för Jörgen och rosévin för Anna och Kent gjorde eftermiddagen mycket angenäm.


Uteserveringen på Le Commerce.


Här i soffan sitter Pierrot med sin Columbine som Anna köpte förra året på antikmarknaden.