söndag 25 juli 2021

1848 My grandson Casimir at the Allen organ of Hedvig Eleonora church

He was nine years old, my grandson Casimir, when he began playing the church organ. He then had the great luck to get one of the best Swedish organists, Mathias Kjellgren, as a teacher. Mathias is a teacher at  Lilla Akademien, a famous music school in Stockholm where all my three youngest grandchildren are pupils. He is also chief organist at the Santa Maria church in Sigtuna not far from Stockholm.  

Casimir and Mathias in a room for organ practise at Lilla Akademien november 2016

I myself is a church musician - old age pensioner since 20 years though. At home I have a digital organ and Casimir went right away to this one when he was visiting our place as a small child. He could sit at the organ for quite a while trying to play melodies or otherwise investigate the organ. After his parents having bought a digital organ he chose organ as his chief school instrument at nine and left his guitar behind. 

Since then Casimir has been practising organ for two hours every day. On Saturdays and Sundays he mostly practises three or four hours. From the very beginning, his mother - my daughter Mirren - has all the time been sitting beside him, pushing him and helping him with the music. 


Casimir is playing the organ at the Santa Maria church in Sigtuna. Titular organist of  Saint Peter´s basilica in Rome -  Juan Paradell Solé - is watching him.

Intense practising combined with musical talent has given good results. Casimir is already playing virtuos pieces of organ music and has also had some public organ concerts. His next public organ consert will be held in the Santa Maria Church of Sigtuna on August the 4th.


Casimir at the organ in Hedvig Eleonora church in Stockholm city. 

A month ago Casimir made a recording for Allen organs - a PR disc that is going to be distributed all over the USA. He is playing the virtuos Toccata by Charles-Marie Widor. There are lots of comments to this recording - some of the commentators think Casimir is a girl. Can't understand why when there are such a lot of boys and men - especially musicians - who have long hair. Besides, I don't think that a girl organist would ever put on such organ shoes as Casimir has. :-)


Here you can listen to the recording in Hedvig Eleonora church in Stockholm. Casimir was still 13 years old when he made this recording. He is now a young man of 14. 


PS. 
I've written this post in English because I lately have had a large number of visitors to my blog from abroad. If anyone of my Swedish blog friends wants to comment in Swedish I'll be very happy of course. 

måndag 19 juli 2021

1847 Oklahoma

Vi har några stående uttryck i familjen. Ett har vi ärvt av Kents pappa som i sin tur måste ha ärvt det från sin far, nämligen: "Branting är död." Hjalmar Branting blev Sveriges första statsminister 1920 men dog redan fem år efter det. Här kan man läsa mer om honom.

Bilden från nätet.

När någon absolut måste tala om något för en som man redan vet och dessutom kanske redan lärde sig när man gick i skolan säger man bara: "Branting är död". Då blir det ingen mer diskussion. 

Ett lite nyare uttryck som egentligen bara står för mig är "Oklahoma." Det säger jag till mig själv när jag har sagt någonting ovanligt dumt och idiotiskt. Uttrycket kommer sig av att min svärson och jag för många år sen satt och tittade på TV tillsammans. 

På TV:n visades en av mina absoluta favoritmusikaler med många gamla härliga evergreens som exempelvis "Oh what a wonderful morning" och "People will say we're in love." Sånger som jag spelat på piano hundratals gånger. 


Bilden från nätet. 

Efter att vi tittat på den en stund vänder jag mig till min svärson och frågar: "Var i USA tror du att det hela utspelar sig." Han ser mycket allvarligt på mig och rör inte en min när han svarar. "Det kanske är i Oklahoma?"

Oklahoma fick jag också tillfälle att utbrista i går kväll. Jag hade ingen lust att gå ut på min dagliga promenad utan gick en tur på löpbandet i stället. Jag har en stegräknare på mobilen och brukar räkna hur många steg jag går per dag. Jag blev besviken över att det var så få eftersom jag i alla fall gått en kvart. 

På kvällen beklagade jag mig för Kent och undrade vad det kunde bero på att det bara fanns 740 steg på mobilen när jag gått en kvart på löpbandet. "Det kanske berodde på att du inte hade mobilen på dig när du gick på bandet", sa han bara. 

Och det hade jag ju inte haft, när jag tänkte efter. Mobilen låg bredvid på en hylla. En förklaring är kanske att jag inte behöver ha mobilen i närheten när jag lyssnar på en ljudbok med mina nya lurar som jag fick på min födelsedag. Men hur dum får man vara? Det var i paritet med Oklahoma, tyckte Kent. Men det är gott att kunna skratta åt det efteråt!

Här kan man läsa mer om musikalen. 

lördag 17 juli 2021

1846 Ny turistattraktion i Söderköping

Inte nog med att han är representerad på Liljevalchs vårutställning - Söderköpingskonstnären Ola Niklasson- nu har han även försett stan med ännu en ny turistattraktion. Två av de målade elskåpen i Söderköping och som fått mycket uppmärksamhet tidigare är han pappa till. Här kan man se både mushotellet och muskyrkan som jag har berättat om i ett tidigare inlägg. 

Det är EON:s pumpstation nära infarten till Söderköping som Ola har målat alla fyra sidorna på. Det väcker  naturligtvis stor uppmärksamhet bland alla semesterfirare som fastnar i bilkön genom stan och även av oss som bor i kommunen. 

Här är pumphuset som förut var tråkigt och helt grått. (Kent tog alla bilderna till detta inlägg. De går att klicka större.)


En av väggarna som syns väldigt bra från E 22:an

På bilden ovan till vänster syns Drothems kyrka med klockstapel. Bakom det vackra rosa huset vid Rådhustorget sticker silon, som man gjort om till bostäder, ut. (Enligt min mening borde den byggnaden få pris vid en tävling om Sveriges fulaste hus, men här på målningen är den riktigt vacker.) Bredvid syns rådhuset och det gamla stadshotellet och längst till höger Sankt Laurentii vackra gamla kyrka med sin klockstapel. I bakgrunden Ramunderberget med sitt lusthus.


Även den här sidan syns bra från vägen. Till vänster ses slussportarna som just har släppt igenom kanalbåten Diana. Det hus som målaren håller på med att måla är slussvaktarbostaden.


Fortfarande är det ett staket kvar som inramar en byggarbetsplats. Förhoppningsvis kommer även det att tas bort så småningom så jag kan uppdatera inlägget med ett foto på hela väggen. 

Här är det Sankt Anna skärgård som är motivet. På alla väggarna finns det med en målare, som jobbar med måleriet. Man får väl anta att det är Olas alter ego. Det var svårt att få en bra bild av väggen här på grund av staketet men nedan kan man se ett avsnitt av väggen.



Den fjärde, eller första väggen om man så vill, är den man först ser när man ställer bilen vid kanten av den lilla vägen som leder dit. Det finns inte någon som bor där borta så det är inga problem med parkeringsplats. Om man nu inte vill ta en promenad dit. 

PS. Ola har specialiserat sig på gamla loppistavlor som han återställer med nya motiv. Många är väldigt roliga. Men här visar han ju också vilken fin konstnär han själv är. Han är med i konstnärskollektivet BlandArt som har utställningar och lokaler i Rådhuset. Här kan man också läsa mer om honom och se några av hans tavlor. 

måndag 12 juli 2021

1845 Utflykt till Naturum vid Tåkern

När Clarissa var här hos oss en vecka för en tid sedan, passade vi på att göra en utflykt till Naturum vid Tåkern. Jag har aldrig någonsin varit vid Tåkern trots att jag bott i Östergötland i nästan 75 år. Men så fanns inte heller Naturum när jag var barn. 

Entrén till Naturum. Bra parkeringsplats och fina toaletter fanns vid entrén. (Bilderna går att klicka större.) 

Ett fantastiskt utflyktsmål om man har barn i skolåldern. Dels finns det en lekplats meddetsamma man kommer dit så att barn som har rest långt kan springa och hoppa av sig lite. Mirren hade varit där några dagar tidigare och berättade om hur trevligt hon och pojkarna haft.

De var många barnfamiljer där så lekplatsen är tydligen väldigt populär för folk som inte bor så långt därifrån 

Mirren hade beställt guidning och de hade turen att vara ensamma om att bli guidade av en rar och trevlig och dessutom otroligt kunnig man som hette Kjell. Inte alltför ung antog jag med det namnet. Det hade varit mycket intressant att höra honom berätta om alla blommor och fåglar och småkryp som fanns där, berättade Mirren. Så vi bokade också en guidning när vi kom dit och som skulle börja klockan 11. 

Clarissa hjälper en liten kille att hålla balansen på stubbarna.

Lekplatsen som heter Naturlek gör verkligen skäl för namnet. 

Först fick Clarissa leka en stund på lekplatsen där hon genast fick några vänner. Det var speciellt en liten pojke som hon tog hand om och hjälpte att gå balansgång på några stubbar. När hon hade prövat på allt som fanns på lekplatsen gick vi de hundra metrarna ner till Naturum, en fantastisk byggnad med ett tak helt gjort av vass. 

En otroligt intressant byggnad.

Klockan 11 möttes vi av en lite äldre man som mycket riktigt visade sig vara Kjell. Vi var också de enda den dagen som ville bli guidade runt. Kjell hade med sig en stor håv med vilken han håvade runt i gräset och fick upp en hel del småkryp som han förevisade oss. Clarissa var helt ointresserad och gick och strosade för sig själv. Men då viskade jag till Kjell att hon kanske kunde få använda håven själv och se vad hon kunde få i.

Kjell har visat Clarissa hur hon ska hålla en liten trollslända i vingarna.

Stor lycka över något lite kryp som Clarissa fått upp ur håven. 

Det blev en snabb förändring och Clarissa blev direkt en mycket intresserad amatörbiolog. Hon studerade ivrigt de små krypen som fanns i håven som Kjell vände ut och in på och hällde upp på en liten bricka. Hon var i synnerhet fascinerad av de minitrollsländor som Kjell lärde henne att hålla i vingarna så att man inte gjorde dem illa. Från den stunden släppte hon inte håven för en sekund.


Det är mycket som finns i håven sedan Clarissa gått runt några varv med den. 

Kent och jag var mer intresserad av alla orkidéer som fortfarande växte på strandängarna. Kjell berättade att man helst skulle komma dit i slutet av maj när alla blommade som mest. Så det kanske blir en utflykt till Tåkern nästa år också. Jag var tacksam över att det var molnigt och inte så varmt denna dag. 

Här får jag för första gången se salmbär som jag så ofta läst om i berättelser från Gotland. 


Kjell testade våra kunskaper i botanik. Kent var bra på orkidéer och jag kunde väl en del namn blommor också. Men den här gick jag bet på. Vitpyrola heter blomman.


Clarissas intresse för att håva håller i sig efter närmare en timme med Kjell. 


Det visade sig att Kjell och Kent hade gemensamt intresse för historia. Här diskuterar de något medan Clarissa håvar in fler småkryp. Det är inte så ofta man ser martallar i skogen. Ute i skärgården finns det ju gott om dem. 

Efter närmare en och en halv timmes rundvandring tackade vi Kjell varmt för den intressanta guidningen och styrde kosan mot lekplatsen igen där det fanns bord där vi kunde duka upp vår matsäck. Det blev dock en kort vistelse där eftersom myggen var i högform på grund av det fuktiga vädret. Med undantag av att vi missade en avfart ut på motorvägen och fick åka till Ödeshög innan vi kunde vända skedde hemresan utan problem.

En ö i Tåkern som helt består av vass. De uppstår och försvinner då och då berättar Kjell. Inte undra på att fåglarna trivs där.

lördag 10 juli 2021

1844 Galleri Jordnära

För det mesta är dagarna sig lika även om man inte behöver vara i karantän längre. Man har liksom vant sig vid att det inte händer någonting speciellt. Och så plötsligt händer allting på en gång. För ett par dagar sen fick jag ett mess från min gamla vän, batikkonstnären Ragni Wåtz, som berättade att entreprenören, idémakaren, författaren m.m. Magnus Skånberg skulle öppna ett sommargalleri i AF:s gamla lokaler vid Hagatorget i Söderköping. De har senast använts av omsorgsbolaget Jordnära men står nu tomma. 

Magnus Skånberg och jag utanför Galleri Jordnära. Kent tog alla bilder i inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Magnus Skånberg sökte efter lokala konstnärer som ville ställa ut tavlor där. Ragni tyckte att jag skulle ta kontakt med honom. Att jag är "lokal" kan ju stämma, mer tveksamt med "konstnär". Glad amatörmålare är ett mer passande epitet. I alla fall tog jag med mig några tavlor efter att ha pratat med Magnus och åkte ner med dem till lokalen. 

Keramik av Christina Skånberg.


Mina tavlor gör extra sig fint på den vita väggen.

På plats var redan vacker keramik av hans svägerska, Christina Skånberg. Till min stora och glada överraskning gillade Magnus några av mina tavlor och började redan fundera på hur han skulle hänga dem. Kent och jag åkte tillbaka efter lunchen med några fler av mina tavlor och lite spik. Tavlorna kom verkligen till sin rätt i den fina lokalen tillsammans med keramikvaser och skålar.  


Tjejerna med inspiration från 20-talet fick också vara med, liksom min månskensstad. 


Fler av mina tavlor. 

Får väl se vad det blir av det. Roligt i alla fall om några turister tittar in. Bättre läge än detta finns väl knappt i Söderköping. Blir vernissage framöver förhoppningsvis. 

måndag 5 juli 2021

1843 Clarissa fyller 10 år

Sju år har gått sedan Clarissa, det yngsta av mina tre yngsta barnbarn,  prövade hur kallt vattnet var i baljan vid pumpen. Idag fyller hon 10 år och är en ung dam med mycket stark vilja. Vilket är bra för flickor att ha. 

Vid sommarstället på norra Öland i juli 2014. (Bilderna går att klicka större.)

För drygt en vecka sedan var hon här hos oss i Mogata, som jag berättat om här och här,  och passade då på att bland annat rita och måla. 


Förkläde och gummihandskar behövs när man målar med akrylfärg.

Motivet till hennes målning är en influencer på Youtube som heter Fatma, iconicfatma om man vill se hur denna person ser ut i verkligheten. Clarissa har ritat och målat av henne på fri hand efter en bild på sin mobil. Hon började med att färglägga ansiktet med pastellkritor som hon hittade i en hylla i mitt skräprum. När hon sedan skulle färglägga bakgrunden var det svårt med kritorna så jag tog fram mina akrylfärger som gick alldeles utmärkt att använda. 

Det går bra med målningen.


Fatma är klar med reflexer både på glasögon och läppar. 

Här är Fatma som prinsessa. Tydligen har hon glasögon på sig ibland. Signaturen Lissa Bus använder Clarissa när hon går in och tittar på sajten. Tror att barnen kan skicka in teckningar dit också. 

onsdag 30 juni 2021

1842 Casimir spelar Widors Toccata i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm

Det äldsta av våra yngsta barnbarn - Casimir - är redan en duktig organist trots att han bara är 13 år. (Fyller dock 14 om några dagar.) Organisten som är generalagent för Allenorglar i Sverige ville gärna ha med honom på en inspelning med reklam för orglarna och som ska distribueras över Europa och USA. 

Det blev en inspelning i Hedvig Eleonora kyrka för ett par veckor sedan. Casimir var mest nervös för att han skulle presentera sig och berätta om vad han skulle spela för stycken. Men det gick bra som det visar sig på videon. Här spelar han Toccata av Widor - utantill som vanligt.

För den stolta mormodern blev det en extra födelsedagspresent. 

måndag 28 juni 2021

1841 Bad-enhörningen Matilda

Morfar Kent är naturligtvis extra svag för sitt yngsta barnbarn Clarissa. Så när hon fick syn på Dollarstores annonsblad som hade ett baddjur i form av en enhörning på första sidan, ville hon väldigt gärna ha en sådan. Morfar och Clarissa åkte genast till Söderköping och inhandlade baddjuret som låg fint förpackad i en liten ask på ca 30x30 cm. Som så många andra små flickor älskar Clarissa enhörningar. 

Det är den som kostar 150 kronor. Det var det enda vi läste. Inte det finstilta under där det stod att den var 150x115 cm i uppblåst skick. (Bilderna går att klicka större.)

Kent och Clarissa poserar framför bilen med enhörningen Matilda på taket. 

Matilda blev således lite större än vi hade tänkt oss när vi hade blåst upp henne. Det visade sig också att det inte var helt lätt att få in henne i bilen när de båda skulle åka och bada. 

Kent fick ta bort en hel del saker ur bagageutrymmet för att Matilda skulle få plats. 




Men genom att också fälla ner stolarna i baksätet fick Matilda slutligen plats i bilen. Här tittar hon ut genom fönstret medan Clarissa stänger bakluckan. 

Jag själv var hemma och donade medan Kent och Clarissa åkte ner till Husbyvik vid Slätbaken. Hemifrån oss är det knappt två kilometer till den lilla fina badplatsen där. Det visade sig att Matilda var helt sjöduglig och Clarissa fick genast några kompisar som ville vara med och leka med med henne och Matilda.




Inte helt lätt att ta sig upp på Matilda.


Matilda blev en också utmärkt säng för Clarissas gosedjur, enhörningen Naya och hunden Movve. 

lördag 26 juni 2021

1840 Dagen efter födelsedagen del 2

Söderköpings kommun hade gjort en extra kultursatsning denna söndag och bjudit in cirkusartister från Norrköpings Ungdomscirkus att visa upp sina olika färdigheter längs med och nästan i Storån. Så det blev en överraskning när Clarissa, Kent och jag har gett oss iväg från kanalen och började gå Å-promenaden. Om Dagen efter del 1 kan man läsa här.

Clarissa med Rådhustorget och Galleri Storån i bakgrunden. (Kent har tagit alla bilder i det här inlägget. De går att klicka större.)

Den första tjejen vi träffade på - alla som uppträdde var flickor - var Sam, utklädd som panter och som gjorde halsbrytande konster i ringen under bron. Hon var farligt nära vattnet hela tiden.

Sam i panterdräkt var den enda artisten från Cirkus Cirkör. 


Ser farligt ut!

Sedan stötte vi på två fjärilsflickor som gick, stod, satt eller låg på ett smalt band. Ofattbart med en sådan balans. Det tycker förstås jag som har problem med densamma. 


Här är det Linn som går på bandet.


Man blir förstås lite trött när man har koncentrerat sig så på att balansera på det smala bandet. Då är det bara att lägga sig ner och vila lite...

Kompisen Julia ville inte vara sämre och steg lätt som en plätt upp på det smala bandet. 


Upphängd i ett träd hittade vi en väldigt ovanlig katt som hette Monna. Hon var otroligt vig som synes och gjorde diverse akrobatiska konster i sin upphöjda position.


På väg till Hagatorget fanns ytterligare en ung cirkusartist - Alma - som bland annat visade att det gick alldeles utmärkt att sitta i en smal ring utan att hålla sig i med händerna. 


Den sista artisten vi fick beundra innan vi åkte hem var dansösen Maryam som dansade i kanten av  Hagatorget. 


När vi kom hem var det tillagning av fläderblomssaft som gällde. Alla barnen hade plockat över 30 fläderblomsklasar på födelsedagkvällen dagen innan och dessa låg nu och väntade i plastpåsar i kylskåpet.


Clarissa klipper loss de grövsta stjälkarna innan blommorna ska sköljas.


Här skivar hon citronerna som man ska ha med. 

Det blev ungefär 2 liter saft när det hela var färdigt. Receptet var på två citroner men det kunde gärna ha varit fyra. Vi tillsatte lite extra citronsaft i glaset när vi blandat saft och vatten och då blev det alldeles utmärkt gott.