1875 Tillbakablick på år 2021 juli - december

 JULI

Magnus Skånberg öppnar ett tillfälligt galleri i Jordnäras gamla lokaler på Hagatorget i Söderköping.  Jag får med några av mina tavlor där och får faktiskt en såld. För övrigt innehåller utställningen vacker keramik och handgjorda smycken. Mer om utställningen kan man läsa i länken nedan.

Magnus och jag utanför galleriet. (Bilderna går att klicka större.)

Tavlan till vänster säljs till en tysk familj. 

Vi hittar inte på något särskilt denna månad men är naturligtvis tvungna att åka in till Söderköping för att fota Eons omtalade pumphus som Ola Niklasson dekorerat så fantastiskt med bilder från staden. I skrivande stund står det lika fint som i somras och har fått lämnas i fred. 

En av sidorna på Eons pumphus. 

Vi åker till Sankt Anna kyrka för att lyssna på Lotta Källström och Roland Engdahl, som svarar för underhållningen på Skärgårdskyrkans avslutningsdag. Som vanligt blir jag uppkallad av Roland för att ackompanjera honom när han spelar trombon i Amazing Grace. Lotta hänger med också på gitarr. 

Roland, Lotta och jag.

Jag har skaffat mig en ny hobby som upptar en hel del av min tid. Nämligen att skapa tavlor i tekniken Acrylic Pouring Art. Om mina vedermödor i början kan man läsa i länken nedan.

En  av mina senaste hällor.

Galleri Jordnära

Ny turistattraktion i Söderköping

You need to practise.

AUGUSTI

Vi har ju hållit oss hemma länge nu, men efter att ha fått två coronasprutor vågar vi oss på en utflykt till IKEA. Vi passar också på att äta lunch där. Jag får min goda friterade spätta med remouladsås och Kent sina vegetariska köttbullar. 

De vegetariska köttbullarna ser läckra ut.

Min spätta brukar vara väldigt god - jag blir inte besviken. 

Trots att det regnar när Söderköpings Gästabud äger rum har det samlats massor av människor. Här är det svårt att hålla avstånd. Ingen har ansiktsmask heller. 

SEPTEMBER

I början av september åker vi upp till Stockholm för att hälsa på Mirrfamiljen och se det nya huset som Åsa köpt. Här kan hon öva orgel med barnen när hon vill utan att störa några grannar. Mer om besöket i länken nedan. En anledning till besöket är att jag också gärna vill se utställningen på Millesgården med Stig Lindberg. 

Vi hälsar också på  Kents kusin Kay med sambon Ingrid, som fyller år samma dag som vi kommer dit. Det vet vi inget om men som tur är har Åsa en blomma med sig Vi bjuds på god mat och har en trevlig stund tillsammans. Mer i länken nedan. 

Kay, Åsa, jag och Ingrid njuter av kaffe och goda kakor. Kent är som vanligt fotograf när jag är med.

Stig Lindbergutställningen är precis så härlig som jag tänkt mig. Men jag blir mycket förvånad över att han var så mångsidig. I länken nedan kan man läsa mer om den. 

En helt fantastisk utställning.

Här säger vi hej då till Mirrfamiljen. 

Min goda vän Marianne - alias Bloggblad - kommer och hälsar på och bekantar sig med Acrylic Pouring Art. Det blir några fina hällor som hon gör.

Utflykt till Tallkrogen. 

Millesgården med Stig Lindberg 

Hälla med Bloggblad

OKTOBER

Vi åker till Frankrike med äldsta dottern Anna och maken Jörgen. Det blir några strapatsrika flygresor för mig eftersom jag har fått väldigt ont i ena ljumsken. Det visar sig senare att det förmodligen är en höftledsartros. Under hela resan och vistelsen har jag svårt att gå överhuvudtaget. Jag har skrivit flera inlägg om denna resa - länkar efter oktoberinlägget.

Första utflykten går till marknaden i Esperaza. Vädret är underbart och varmt. Här finns som vanligt mycket att titta på och Anna och jag köper några tunikor. 

Marknaden i Esperaza inte så långt ifrån spanska gränsen.

På kvällen tar vi en tur till Le Commerce, stamfiket på torget som bara ligger fem minuters promenad från Annas och Jörgens hus. 

Glatt gäng med Lena Persson i mitten. Alla utom Anna dricker champagne, den berömda blanquetten som framställs i Limoux. Kostar två euro glaset.

Vi gör också en intressant utflykt till en vingård, Domaine Gaya. Sista utflykten på resan går till Perpignan. Det är en upplevelse att att gå ut på kvällen när många byggnader är fasadbelysta med rosa ljus med anledning av bröstcancerkampanjen som varar hela månaden ut. 

Det gamla stadshuset i Perpignan.

Hällandet tar fart nu och jag skriver till den som har hand om utställningarna på Stinsen, vårt bibliotek i Söderköping, och frågar om jag kan få visa mina tavlor. Anledningen är att lokalen på övervåningen står tom och att jag har väldigt många hällor hemma som jag skulle vilja bli av med. Mer om detta i novemberinlägget. 

Esperaza

Limoux i oktober 2021

Vinprovning i Domaine Gayda

Utflykt till Perpignon

NOVEMBER

Jag får ställa ut mina hällor i två veckor på Stinsen. Nytt är att jag denna gång inte får ta betalt för tavlorna. Mig spelar det ingen roll, det är bara roligt att få visa upp sina tavlor. Jag bestämmer mig därför för att ge bort dem i stället. Jag lägger en lista på bordet och där får den som vill ha en tavla skriva upp sig. Man kan hämta sin tavla sista utställningsdagen. 

Tavlorna gör sig väldigt bra mot de ljusa väggarna. Kent har gjort affischen som Stinsen sedan dragit upp till A3 format.

Marianne kommer upp och tittar  och bokar en tavla.

Marianne och jag framför några av hällorna.

Efter tre dagar är samtliga mina nitton tavlor bokade. Fantastiskt! Jag blir väldigt överraskad och glad eftersom det är så roligt att göra nya. 

Här är tavlan som Marianne väljer.

I slutet på november är Söderköping julpyntad och ljusen tända i träden längs med ån. 

Hällutställning på Stinsen

DECEMBER

På utställningens avslutningsdag kommer en man upp för att hämta sin tavla. Det har blivit något missförstånd med bokningen så jag har tagit hem den. Han berättar att han just nu håller på med textilkonst eftersom det är för kallt i hans ateljé och jag blir förstås väldigt nyfiken. 

Jag föreslår att Kent och jag ska åka med tavlan till Sverkersholm, där han bor tillsammans med sin fru. Tillsammans har de ett galleri där han gör glasskulpturer och hon väver mattor och andra textila alster. Sverkersholm ligger någon mil från Söderköping "mitt i skogen".

Här bor Peter och Birgitta Rundlöf i den gamla nedlagda skolan. De har renoverat och upprustat den invändigt med utvändigt ser den ut som förr. Mer om galleriet mitt i skogen kan man läsa i länken efter detta inlägg.

Kent och Peter i galleriet framför Birgittas vävda bonader.

Några av Peters många glasskulpturer. 

På Luciadagen får vi vara med om ett litet annorlunda Luciatåg. Det är barn från Mogata skola som går i ett Luciatåg utomhus. 

Det här pappret låg i brevlådan några dagar före Lucia.

Så klart att vi stiger upp lite tidigare och går ut för att titta på Luciatåget och lyssna på barnen när de sjunger julsånger. 

Galleriet i Sverkersholm

Mogatalucia i det fria

På musikskolan Lilla Akademien, där Casimir, Caspar och Clarissa är elever, lägger man upp en lucka för varje dag som man kan öppna fram till den 24 december. Vi väntar med spänning på den lucka som Clarissa ska vara med på. 

Hon har gjort en inspelning där hon spelar orgel tillsammans med vännen Antonia på valthorn. Så äntligen kommer hon med på julaftonsluckan. Här kan man höra flickorna spela We wish you a Merry Christmas. Arrangemanget har deras orgellärare, Roberta, gjort speciellt för flickorna.

Det har varit ett fint år på det hela taget trots coronan. Jag har varit på Rehab hos fysioterapeuten Vilma som gett mig många övningar för mitt onda ben. Jag tränar flitigt och det har gett resultat. Jag har inte ont när jag går längre även om jag känner av ljumsken i vissa lägen.

Tyvärr har jag inte träffat mitt allra nyaste lilla barnbarnsbarn - lille Frans - på grund av coronan. Han blir snart ett år så det är på tiden. Efter alla julhelgerna hoppas jag att familjen kan komma och hälsa på oss här i Mogata. Jag ser fram emot det. Med det önskar jag alla mina nära och kära, bloggvänner och vänner i övrigt ett GOTT NYTT ÅR 1922.

1874 Tillbakablick på år 2021 januari - juni.

JANUARI

Det här året har ju också präglats av coronasmittan. Därför händer det inte så mycket de första månaderna. Vi är mest hemma, Kent och jag och det blir en och annan promenad i Mogatabygden och i Söderköping. Det kommer mängder med snö och Kent har styvt jobb med att försöka hålla den värsta snön borta från parkeringsplatsen och ingången till huset.

Kent i färd med att skotta rent uppgången till huset. (Bilderna går att klicka större.)

Januari bjuder också på några vackra solnedgångar.

FEBRUARI

Det gäller att ha ordentligt på sig när man ska ut och promenera i kylan.

Utsikt från promenadvägen i Mogata över Slätbaken. (Kent tog bilden.)

MARS

Vi åker till Lundby handelsträdgård och inhandlar penséer. Det är alltid roligt att komma dit och se på överflödet av färger. 

Det blir dock inga tuppar med hem.

Mitt hår har blivit nästan vitt så jag bestämmer mig för att gå till min frissa Janet på Hårlocken i Söderköping och få lite färg i det. Dessutom behövde jag klippa mig. Det blir bra som vanligt.

Allers prenumererar vi på för korsordens skull. 

Utflykt till Lundby

APRIL

Våren är på gång och på promenaden gläds vi åt de små lammen som plötsligt har dykt upp.

Vi åker upp till Åsa i Enskededalen för att fira påsk. Vi har varken träffat henne eller barnen på väldigt länge. På påskdagen åker vi på utflykt. Först tittar vi på huset i Tallkrogen som Åsa köpt. Där får hon flytta in i början av augusti. Sen följer vi med och kikar på Christians nya lägenhet i ett av de Norra Tornen i Stockholm. Jag får nästan lite svindel bara av att titta ut genom fönstren som nästan går från golv till tak.

Clarissa, Lissan till vardags, har brutit servetterna alldeles själv.

 Åsa har bakat Budapesttårta som är Casimirs älsklingsbakelse. Caspar till vänster.

Åsa, jag och Christian i hans nya lägenhet. 

Påsk med barnbarnen och fåglar

Christians nya lägenhet.

MAJ

Första maj åker vi in till Söderköping för att titta på alla målade elskåp. Det är olika lokala konstnärer som har fått fritt fram att måla de fula elskåpen. Det är en upplevelse att se hur fantasin har flödat och hur fina de blivit. 

Här har Ola Niklasson gjort en modell av det gamla stadshotellet.

Kent fyller år den 8 maj och då kommer äldsta dottern Anna med sin Jörgen och sonen Johan med flickvännen Cissi och hälsar på. Vi har en väldigt trevlig dag tillsammans.

Cissi tar kortet.

I maj hör det också till att vi gör en utflykt till Rhododendrondalen vid Åbackarna i Norrköping. Det är alltid lika trevligt att gå omkring där, i synnerhet när vädret är fint som denna gång.

Jag ser att håret har fått tillbaka ursprungsfärgen...

Elskåpspromenad 1

Elskåpspromenad 2

Kents födelsedag

Rhododendrondalen

JUNI

Den 19 juni fyller jag 85 år. Åsa och yngsta barnbarnen har kommit ner för att fira. Vännen Marianne kommer och överraskar med pelargon.

Caspar, Casimir, Clarissa, Marianne och jag vid matbordet i köket. Kent har redan ätit av den goda Budapesttårtan som Åsa bakat och haft med sig. 

Lissan stannar kvar hos oss en vecka eftersom Åsa och pojkarna ska till Gotland och titta på kyrkor. Hon är inte särskilt intresserad av att följa med.

Vi köper en bad-enhörning på Dollarstore som visar sig vara större än vi tänkt oss och som döps till Matilda. Med mycken möda och med fällda säten lyckas Kent få in den i bilen och köra ner till Husbyvik och bada med Lissan. Den blir mycket populär och hon får genast kompisar vid badet.

Äntligen har Kent och Lissan fått in Matilda i bilen.

Samma vecka åker vi till Naturum vid Tåkern. Lissan är lite ointresserad i början av guideturen, men när hon själv får använda håven och fånga insekter och småkryp med blir hon eld och lågor.

Vi undersöker vad Lissan fått i håven. 

Bad-enhörningen Matilda

Utflykt till Naturum

1873 Mogata-Lucia i det fria

För några dagar sen damp det här lilla pappret ner i postlådan. Det visade sig senare vara en utomordentlig beskrivning över vad som skulle hända på Luciamorgonen i Mogata.

Bilderna går att klicka större.

Jag ställde väckarklockan i morse för att jag verkligen inte ville missa detta evenemang. Så halv nio gick Kent och jag hemifrån tillsammans med en del andra grannar för att se Luciatåget från Mogata skola. Vi behövde inte vänta länge förrän tåget kom gående nerför Klockarevägen, som det mycket riktigt stått på pappret vi fått.

Luciatåget kommer gående nerför Klockarevägen i Mogata.

Första stoppet med sång i hörnet av Klockarevägen och Lövkullevägen.

Jag ville gärna filma och ta bilder i lekparken och skyndade mig därför att gena genom det lilla skogspartiet. Jag filmade när tåget närmade sig lekparken. 

Det var många föräldrar och andra Mogatabor som hade mött upp och varma applåder följde efter varje sång. Barnen inledde med första versen av Natten går tunga fjät som sen togs i repris. När jag var kantor och lärare i Mogata hade barnkören med många av skolbarnen varje år en stor uppställning i kyrkan. Det var en massa sånger att lära sig, så barnen fick sjunga första versen på varje sång två gånger och sen inga fler. Det kanske blev en vana sen jag slutade?

Alla i hela Luciatåget kom med på bilden som Kent tog.

Här kommer Luciasången och en annan glad sång som jag inte har hört förut. Kent har tagit båda filmerna.

I  sången nedan deltog alla barnen med liv och lust.

1872 Saker som jag slutat och börjat med.

Jag har slutat att cykla. Jag kunde inte ta mig upp på cykeln utan att luta den. Svårt att komma igång sen. Balansen är inte vad den har varit och när jag är ute och promenerar måste jag ta hjälp av stavar. Det var längesen jag kunde åka skridskor med ena benet i vädret och göra hopp på isen. 

Jag har också slutat att åka skidor. För några år sen skulle jag pröva att åka men när jag ramlade kunde jag inte ta mig upp utan att ta av mig dem. Att ta mig upp och ner från golvet eller marken utan stöd är också nästan omöjligt. Därför har jag alltid med mig en pall när jag är ute och rensar ogräs för att ta mig upp på fötter igen. 

En av de senaste hällorna. Bilderna går att klicka större. 

Att köra bil har jag också slutat med. En gammal skelning som kommit fram när jag blivit gammal gjorde att jag såg dubbelt när jag blev trött. Plötsligt var det två bilar som jag var tvungen att köra om och dubbla kantlinjer. Som väl är fixade min duktiga optiker till ett prisma i glasögonen så jag ser som vanligt igen. Men eftersom dubbelseendet ibland kan dyka igen upp när jag är trött vågar jag inte köra längre. 

Men det finns också saker som jag har börjat med. Att  repetera franska i duolingo-appen t.ex. Jag brukar ägna en timme åt språkstudierna varje dag. Ingen risk att jag glömmer bort det. Jag påminns ständigt om mina läxor när mobilen plingar och en liten uggla talar om att nu är det dags att studera franska. 

Nytt är att jag försöker gå en promenad varje dag. Är det kallt så blir det löpbandet i stället. När jag promenerar lyssnar jag på en ljudbok - det är också ganska nytt. Jag har aldrig tidigare varit särskilt road av att promenera, men det blir ju överkomligt om man samtidigt kan lyssna på en bok. 

Att lösa korsord hör till de nyare sysselsättningarna i mitt liv. Jag inbillar mig att jag tränar upp hjärnan om jag håller på med det. Som allt annat blir jag duktigare ju mer jag tränar. Inga problem med att lösa "BESTÄMNING TILL HAVRE" två bokstäver eller "KAMPSPORT" fyra. (Svar i slutet på inlägget.) Mobilen och datorn är också fantastiska hjälpmedel för att ta reda på namnen på rockbandsartister eller idrottsstjärnor t.ex.

En till.

Min senaste hobby är Acrylic Pouring Art som det så fint heter. Det betyder att man häller ut akrylfärg på en duk. Jag har berättat om mina tappra försök här och här. Också om utställningen jag hade på Stinsen i Söderköping häromsistens. Jag gör ständigt misstag. Igår hade jag fått till en ganska fin tavla som hade stått på tork hela dagen. 

Men så kom jag på att det var bättre att jag la den på matbordet under värmepumpen för att den skulle torka fortare. Jag tog tavlan i ena hörnet och gick från "ateljén" med den till köket. Men den hade INTE torkat särskilt mycket. Färgen rann sakta ut under tiden jag gick över en del av tavlan och förstörde  alla mönster jag hade ristat i den. Jag såg också att den vackra ultramarinblå bakgrundsfärgen blev nästan svart när den torkade. Man lär sig av sina misstag som sagt. Men det gäller att inte ge upp.

Med lite fantasi blev det en figur som är ute i trollskogen. Färgen som rann ut stannade till höger i bilden. 

Svar på korsordsfrågor: le och trav.

1871 Galleriet i Sverkersholm

Den sista dagen på min utställning var igår lördag vilken också var dagen då de som tingat en tavla skulle komma och hämta denna. Man kan läsa inlägget om utställningen här. Precis innan biblioteket skulle stänga kom en man som jag inte träffat tidigare och frågade var hans tavla var eftersom det var tomt på väggarna.

Det visade sig att det blivit en miss genom att någon städat bort bokningslistan där det fanns ett tomrum efter att en tavla blivit tillbakalämnad. I tron att ingen ville ha den hade jag tagit hem den. 

Det var den här tavlan som Peter ville ha. (Bilderna går att klicka större.)

Vi pratade en stund och han berättade att han var konsthantverkare och hade ett litet galleri med olika konstverk av glas, som skulpturer, skålar och mobiler i Sverkersholm som ligger några mil från Mogata "mitt i skogen", som han sa. Just nu var det för kallt att vistas i lokalen och ateljén i huset bredvid, så han hade börjat att brodera i stället, berättade han. 

Jag blev naturligtvis väldigt nyfiken och föreslog att Kent och jag skulle åka till Sverkersholm och överlämna tavlan och samtidigt titta in i galleriet och se på broderierna. Peter, som han heter, tyckte det var en god idé och lovade att bjuda på fika i så fall. 

Efter en dryg halvtimmes färd på en smal och kurvig skogsväg kom vi slutligen fram till Sverkersholms gamla skola, där Peter och hans fru Birgitta bor. Efter en brand har de byggt upp skolan igen som den såg ut utvändigt, men moderniserat invändigt. Det fanns t.ex. bara utedass tidigare. 

En av Peters glasskulpturer. Sverkersholms nygamla skola i bakgrunden. 

Peter och jag framför galleriet PI. Huset till höger är ateljén och ett gammalt fönster som blir material till nya konstverk står lutat mot väggen. Där finns en smältugn där han själv smälter ner glaset och tillsätter färgen till sina olika glaskonstverk.

Man upphör aldrig att förvånas. Det var en fantastisk upplevelse att gå in i det lilla galleriet och se alla de vackra konstverken av glas. Det fanns även fina trasmattor, som Birgitta vävt, uppsatta på väggarna. Här kommer några bilder som visar något av vad som  finns i galleriet.

Trasmattan på bordet har Birgitta vävt.

 Fler vävnader.

Kent och Peter med Birgittas vävnader som bakgrund. 

En torso av glas.

Innan vi gick från galleriet och upp till huset för att fika skrev vi i gästboken, som låg i fönstret där det fanns ännu fler konstverk att titta på.

Birgitta bjöd på kaffe, örtte och hembakade kakor Tiden gick fort och vi hade mycket att prata om. Både Peter och Birgitta är uppväxta på Söder i Stockholm men flyttade hit ner för många år sedan. De jobbade också som lärare på Waldorfskolan i Söderköping. Det gamla skolhuset i Sverkersholm blev då perfekt för att bedriva olika former av konsthantverk. 

Birgitta som väver de vackra trasmattorna.

Bilden som inspirerat Peter till ett broderi.

Broderiet som ännu inte är färdigt. "Det ska bli snirklar och utsmyckningar vad det lider" säger Peter. 

Ingen kan ta fel på att det varit en gammal skola förr i tiden. De stora fönstren tyder på detta.