Jag har nu kommit hem från en vecka i Mälarhöjden och håller
på att sortera mina foton och intryck. Mest av allt är jag förvånad över hur
väsensskilt livet ter sig för en familj med tre barn under fem år och för en
familj på två pensionärer.
Mälarhöjden 15 april. Casimir på väg till barnvisning på Nationalmuseum. (Bilderna går att klicka större.)
Tystnaden i huset när jag kommer hem igen slår mig
omedelbart. En tystnad som inte bara varar en timme eller två när de två
pojkarna är på förskolan och lillasyster sover, utan en tystnad som bara bryts
när MM och jag får lust att prata med varandra, äter tillsammans eller när jag
spelar piano eller orgel. Eller om någon bil åker förbi på gatan.
Många undrar om jag inte tycker det är skönt att komma hem
igen till lugnet och stillheten efter en vecka tillsammans med de tre barnbarnen. Visst kan det ha sin tjusning men när jag är
uppe hos Mirrfamiljen har jag inte tid att reflektera något över mitt liv, min
ålder, meningen med livet etc.etc. Jag lever helt och fullt ut och dagarna går i
ett. När kvällen kommer är jag så trött att sängen är det enda alternativet. Jag sover aldrig så gott som däruppe…
Det händer ju lite mer också när jag är i Stockholm och
hälsar på Mirrfamiljen än det gör här hemma på landet, där hämtningen av posten
i postlådan ibland är dagens höjdpunkt. Vi åkte upp tillsammans, MM och jag
förra lördagen till Mälarhöjden för att vara med på barnvisningen på Nationalmuseum på söndagen.
Den här gången handlade det om Monster och Mönster – av
vilka monstren i de gamla målningarna var i klar minoritet. Museet äger inga
målningar av Bruegel tyvärr berättade intendenten, men det var kanske tur det, så otäcka som en del av
hans målningar är.
Lunch i Atriumrestaurangen.
Vi började med lunch i Atriumrestaurangen, som har en riklig
och välsmakande vegetarisk buffé, lämpligt eftersom både Mirren och MM är
vegetarianer. När vi hade ätit färdigt och var mätta och belåtna var det dags för
barnvisningen.
Helena hälsar barnen och föräldrarna välkomna - även mormor och morfar fick vara med.
Helena, som museiintendenten hette den här gången, började med att beskriva ett
stilleben från 1600-talet. Några speciella hemska monster fanns inte i tavlan,
men väl en mängd småkryp, sniglar, fjärilar och annat som barnen upptäckte på
egen hand.
Blomsterstilleben med fruktskål och ostron av den holländske 1600-talskonstnären Jan Davidsz de Heem.
Klickar man på bilden kanske man kan upptäcka diverse småkryp...
Även om sköldpaddorna inte är precis monsterlika fick de var med på visningen. Denna målning är tillskriven hovmålaren coh konterfejaren David Klöcker Ehrenstrahl som levde på 1600-talet i Sverige. Konterfejare kallades en som målade porträtt. Sköldpaddorna, som förmodligen fanns vid hovet, var då mycket exotiska och säkert oerhört dyra.
På en broderad festduk kunde man upptäcka drakar och diverse andra odjur. En tavla med två sköldpaddor demonstrerades också, även om de inte var precis monsterlika. Mönster
illustrerades av en utsirad dörr, där det även fanns två små lejon i nederkanten, inlagda av någon som aldrig sett ett lejon i verklighten.
Mirren och Casimir beundrar det konstfulla bordtäcket från 1500-talet.
Här kan man läsa om det spännande täcket.
Praktdörr från Tidö slott som byggdes av Axel Oxenstierna 1629-1639. Dörren som är helt i intarsia fick representera Mönstren. Slottet hade ett 40-tal sådana dörrar!
När visningen var över gick alla barnen med följeslagare ner
till ateljén för att fortsätta att måla monster på egen hand. Mirren har
berättat om det på sin blogg. Helena lärde barnen att klippa ut djurschabloner
och sedan ströppla. Jag hade gärna varit med, men eftersom det var första
gången MM var på muséet fortsatte han och jag att titta på renässansmålningar
och bese ett par utställningar som pågick.
Utsikt från Blasieholmskajen.
På hemvägen promenerade vi genom Kungsträdgården, där
körsbärsträden just hade börjat blomma så smått. Det var det ganska kyligt och
man kunde inte tro att det var i mitten av april när man såg alla täckjackor
och tjocka halsdukar som folk fortfarande gick omkring i.
Casimir, Mirren och jag på hemväg från museet.
Körsbärsträden i Kungsträdgården har börjat blomma så smått.