1429 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 22 1926

Konstnären Kurt Jungstedt, 1894 - 1963 har gjort omslagsbilden till detta majnummer av Bonniers Veckotidning 1926. (Bilderna går att klicka större.)

Den främsta anledningen till att jag började samla på Bonniers Veckotidningar var de fina omslagsbilderna skapade av den tidens kända konstnärer och illustratörer. Här är det Kurt Jungstedt som skapat bilden. I mitt föräldrahem fanns en tavla av honom, så jag har ett lite speciellt förhållande till honom. Här kan man läsa mer om denna skickliga konstnär och illustratör.

Från den 4 maj till den 13 maj var det generalstrejk i England detta år. Under första världskriget hade man brutit så mycket kol att tillgången hade minskat betydligt. Pundet hade också blivit dyrare så att exporten minskade. Kolgruveägarna bestämde då att arbetarnas löner skulle sänkas med 10 - 25 % och att arbetsdagen skulle förlängas. Detta för att ägarna skulle få kompensation för sina förluster.

Här är bilder från generalstrejken i London 1926. Eftersom tunnelbanan och bussarna stod stilla bildades långa köer av bilar. En herre är på väg till jobbet på rullskridskor. Bilden överst visar en kvinnlig "brandman" som det står. (Eller brandperson som de ivriga nutida förespråkarna för jämlikhet kanske skulle kallat henne.) Den skicklige illustratören Einar Nerman ritar ett porträtt av sin fru Kajsa på den vänstra bilden. Han bodde i London vid den här tiden. 

Kolgruvearbetarna gick i strejk och strejken utvidgades även till järnvägsarbetare, tryckare, stål- och järnindustriarbetare samt transportarbetare. När strejken avblåstes ansåg de strejkande att de inte hade vunnit särskilt mycket på denna. Om man klickar på länken under bilden kan man läsa mer om denna strejk.

Varje nummer har en sida med bröllopsbilder. Intressant att se hur mycket mer påklädda brudarna var än dagens. Här var det inga axlar som var bara.

Ingen brudkrona heller, slöjan såg lite mer ut som en hatt.

Vanligt också är tecknade modebilder. Tyvärr är dessa aldrig i färg. Pojkflickan var idealet, brösten skulle snarare anas än synas. Och frisyren skulle förstås vara kortklippt eller shinglad som det hette då.

Dansklänning från 1926.

Frisyren skulle alltså vara mycket kort men gärna med vågor. Dessa skulle man fixa med grova kammar medan håret var vått. "Man trycker till håret med händerna och binder slutligen en slöja om hela huvudet, vilken helst bör få sitta kvar orubbad över natten" står det i artikeln om skönhetsvård.

Påminner mig om tonårens kval när man skulle försöka sova med stora rullar i håret. En av frågorna till redaktören för avdelningen "Skönhetsvård" var om man skulle raka sin nacke, vilket hon inte tyckte att man skulle eftersom nacken då efter en tid blev hård som en mans med skäggstubb.

Frisyren skulle vara kortklippt men helst ondulerad.

Det är nästan svårt att känna igen Greta Garbo ovan i mörkt hår. Vid den här tiden hade hon redan slagit igenom i Amerika. Balettdansösen däremot känner jag inte igen alls.

Nu är det ju snart pingst och då kan det väl vara bra med förslag till meny, både för pingstdagen och för den kommande veckan.

Förhoppningsvis går menyn att läsa om man klickar upp bilden. 

Bilannonser finns det som vanligt många av i detta nummer. Det är som jag noterat tidigare bara amerikanska bilar man gör reklam för.

Konstigt nog är jättestora bakpulverannonser också flitigt förekommande. Den här Rumfordannonsen pryder tidningens hela baksida. Företaget måste ha gått med vinst i alla fall för att ha råd med dessa. 

1428 En annan Zorn på Sven-Harrys

Jag var i Stockholm ett par dagar i förra veckan. Åkte hemifrån med Swebus på Kristi Himmelsfärdsdagens morgon och anlände till T-centralen 11.15. Därifrån gick jag med min rullväska till Kulturhuset för att invänta Mirrfamiljen som bjudit mig på musikalen Billy Elliot, som visade sig vara en helt fantastisk upplevelse!

Den främsta anledningen till att jag åkte upp till Stockholm var att jag skulle träna på en sång som Mirren ska ha på sin välsignelsegudstjänst på lördag. Sen ville jag också passa på att besöka Sven-Harrys museum som visade tavlor av Zorn.

Denna sensuella bild av en cigarettrökande kvinna målade Zorn i Paris 1891. Jag har läst att Zorn var inspirerad av Rembrand och det tycker jag man verkligen kan märka här. (Bilderna går att klicka större.)

Denne man, Jean-Louis Pettersson, målade Zorn och många av hans konstnärsvänner av, när Zorn gick på konstakademien i Stockholm. För akvarellen fick Zorn 200 kr. (Det motsvarar lite drygt 12000 kr i dagens penningvärde.) 

Det var mycket vackert väder på fredagen, vilket kanske gjorde att museet hade så få besökare. Jag kunde gå runt och fota i lugn och ro. Jag har ju sett många av hans verk i böcker och även på museer tidigare, men jag har inte varit på Zornmuseet i Mora varifrån de flesta verken på utställningen kommer.

1894 besökte Zorn Venedig. Tavlan heter Spetssöm. 

Anders Zorn föddes 1860 som ett resultat av en kort romans mellan Grudd Anna Andersdotter och bryggarmästaren Leonard Zorn från Bayern som hon träffade när hon sköljde flaskor på ett bryggeri. Zorn träffade aldrig sin far men tog sitt efternamn efter honom. Mer om honom kan man läsa här.

1885 gifte sig Zorn med överklassflickan Emma Lamm, som han träffade när han porträtterade en av familjemedlemmarna. Paret var hemligt förlovade i fyra år innan Emmas familj ansåg att Anders Zorn kunde försörja deras dotter.

Det sista porträttet av Emma målade Zorn 1902. Yorkshireterriern Mouche hade paret smugglat med sig från Paris.  

Kaikroddare III. På parets bröllopsresa till Konstantinopel (Istambul) blev Zorn fascinerad av Bosporens vatten och målade denna akvarell.  

Internationellt är nog Zorn mest känd för sina porträtt som så småningom gjorde honom förmögen. Han målade porträtt av den tidens kända och förnäma svenskar men gjorde sig också ett stort namn i Amerika. Presidenter och andra förmögna och inflytelserika amerikaner och amerikanskor betalade enorma summor för att bli avmålade av den svenske konstnären. Sammanlagt målade Zorn över hundra porträtt i Amerika. Hans totala porträttproduktion uppgår till omkring 550 porträtt läser jag i introduktionen för utställningen.

Mrs. Virgina Purdy Bacon var dotterdotter till Cornelius Vanderbilt - en av Amerikas rikaste män. Denna oljemålning skapade han 1891. 

När man hör namnet Anders Zorn tänker - åtminstone jag - mest på målningar av unga, nakna och lite mulliga flickor inramade av sommarens grönska. En sådan målning fanns också med på denna utställning. Men han målade även påklädda som på målningen nedan.

Tyvärr har jag inga uppgifter om tavlan. Någon som vet? Här slösar Zorn för ovanlighetens skull (åtminstone på den här utställningen) med färger.

Den nakna kvinnan utomhus under sommaren kom att bli ett av Zorns älsklingsmotiv. Den här målningen heter kort och gott Röd strumpa och målades 1887-1888. 

Zorn har ju blivit mycket berömd för sin skicklighet att måla vatten. Det här motivet från Skeppsbron i Stockholm bär syn för sägen. 

Jag var mest intresserad av tavlorna på nedervåningen - de i olja och akvarell. På övervåningen fanns det många etsningar att titta på av vilka jag kände igen många från böcker. Men jag avstod från att fota dem eftersom allt som är inglasat är svårt att få bra bilder av.

Som avslutning får mina läsare denna fantastiska akvarell ovan att njuta av. Skridskoåkning på Nybrovikens is. Jag funderar på om han helt avstått från färger andra än grå- och svarttonade på grund av fotografiet i svart-vitt som med all sannolikhet ligger till grund för målningen.


Uppdatering:
Den här intressanta kommentaren fick jag av englundskan som jag fått tillåtelse att dela med mig av.

Vi bor ju grannar med Zorns, nåja, nästan. Vår dotter har guidat mycket på Zorngården bl a. Emma Zorn intresserade sig mycket för bygdens textila traditioner och startade en förening, Mora Hemslöjdens Vänner. En mycket kreativ förening som lever och blomstrar än. 
I Zorngårdens personalrum finns litteratur där guiderna kan läsa på. Dottern berättade att vid jularna fick var och en i personalen (och de var många) två julklappar, en för nytta och en för nöje. Alla julklappar skulle förses med julklappsvers och kunde man inte hitta på något själv så kunde man få köpa en vers av Anders Zorn för några ören. 
Morabor som kom in till Zorns förväntades prata moramål, Anders ville bevara det gamla.
Ett tips på utflykt i sommar är att åka till Mora och vara med på en tidsresa på Zorns gammelgård

1427 Musikantas potatissallad

Med dressingen till blir salladen en god vegetarisk och mättande lunch. Salladen är dock inget att rekommendera för den som räknar kalorier eller points. Dressingen blir extra god med min favoritkrydda Vegeta, som jag använder till nästan all mat. 

 Bilderna går att klicka större.

Ingredienser till salladen:

                      3-4 medelstora potatisar-  nykokta och skärs i bitar när de har svalnat något                                               

                      50 g grekisk fetaost

                      en rödlök

                      en tomat

                      ett äpple

                      1 dl smörgåsgurka (i sötat ättiksspad)             

                      1 dl oliver – urkärnade, svarta eller gröna – om man nu gillar det

                      1 paprika av valfri färg

Dressing

                      1 dl crème fraiche - den med 34 procents fetthalt

                      0,5 dl citronmajonnäs (tar man vanlig majonnäs kan man ju droppa i lite citronsaft)

                      1 tsk Vegeta (örtkrydda)

                      1 tsk curry  (gillar man inte curry blir dressingen god ändå, men curryn sätter lite piff                           på den)

Bästa örtkryddan Vegeta.

Hacka alla ingredienserna utom potatisen i lagom stora bitar, häll upp i en skål och blanda om. Vänd till slut ner potatisen, som man skurit i bitar - försiktigt så den inte mosar sig. Blanda ihop ingredienserna till dressingen, häll den över mixen i skålen och rör om. Blir det sallad över är det bara att spara tills nästa dag. Smaklig måltid!

1426 Gems Weekly photochallenge - VACKER

Ordet som Sanna tycker att vi ska skriva om den här veckan är VACKER. Det finns knappast något ord som har så många synonymer - hela 27 stycken har jag hittat på nätet. Oftast, men inte alltid, förknippas det med skönhet. En vacker summa pengar har ju ingenting med skönhet att göra och i uttrycket "Nu får du vackert ta och lugna ner dig" betyder det ingenting alls.

Skönheten sitter i betraktarens öga, heter det ju. Och den kan ju variera väldigt mycket som bekant. Jag behöver bara gå till min käre make som aldrig tycker samma kvinnor som jag är vackra. Ofta använder man ju ordet vacker just om kvinnor - mer sällan om män.

Skönhetsidealet när det gäller kvinnor har ju varierat oerhört genom århundradena - åtminstone här i västvärlden. Man kan bara titta på målningarna av Peter Paul Rubens för att konstatera detta. Vackra kvinnor på den tiden skulle ha bra hull - det var bara de fattiga som var magra.

Sabinskornas bortrövande. Peter Paul Rubens 1577 - 1640.

Man skulle heller inte vara solbränd eftersom det också tydde på fattigdom. Rika kvinnor behövde inte arbeta utomhus.Gauguins vackra färgade kvinnor ansågs mycket exotiska när han målade dem.

Paul Gauguin 1848 - 1903. Motiv från Polynesien. 

På 20-talet kom modet att kvinnan skulle se ut som en pojke - d.v.s. att inte ha några kurvor alls och ha kort, shinglat hår. Detta mode, med undantag av håret som numera alltid är långt på unga flickor, har hållit i sig till dags dato. Idag är fotomodellerna mer eller mindre anorektiska och ligger på ett BMI som står närmast för undernäring. Men visst hänger kläderna vackert på dem!

Och att vara lång, som en nutida modell ska vara, var något icke önskvärt om man var flicka, när jag växte upp. Helst skulle man se ut som Marilyn Monroe, med kort lockigt blont hår och halvlugg, som det hette. Det idealet gick väl något så när att efterlikna eftersom jag var lite knubbig och blond i tonåren.

Marilyn Monroe

Värre då var det när man skulle försöka se ut som Audrey Hepburn några år senare. Färgade håret svart gjorde jag aldrig men ögonbryn och fransar gick ju att svärta. Såg lite konstigt ut på en som var väldigt ljus i övrigt.

Audery Hepburn.

Några roliga citat om att vara vacker:

Alla arvtagerskor är vackra - John Dryden, 1631 - 1700

En vacker kvinna har det alltid besvärligt - Agatha Cristie 1890 - 1976

Om Cleopatras näsa hade varit lite kortare, hade världen sett annorlunda ut. Blaise Pascal 1623 - 1662

En vacker flicka, om än aldrig så fattig, har alltid tillräckligt stor hemgift. Lucius Apuleius 125 -

1425 Gems weekly photochallenge - BLÅ

Varje vecka har Sanna hittat på ett ord som hon tycker vi ska skriva om och illustrera med bilder. Veckans ord är BLÅ. Det är mycket som är blått - havet och himlen till exempel när det inte är mulet. Mängder av blommor är blå och färgen på många av mina tröjor och jeans är också blå. Även mina egna tavlor innehåller mycket blått som man kan se av headern. Fler som skriver om blått hittar man på hemsidan.

Blått är också Jungfru Marias färg. I den kristna religionen står den blå färgen för trofasthet och det överjordiskt gudomliga. Himlen är ju nästan alltid blå - åtminstone i de länder där kristendomen föddes. I konsten känner man alltid igen Maria på att hon är klädd i något blått som nedanstående
bilder visar.

Giovanni Bellini var en italiensk konstnär som föddes 1430 i Venedig och dog också där 1516. Han är berömd för sina många målningar av Jungfru Maria och Jesusbarnet. Han började också måla landskapsbilder som bakgrund till sina porträtt vilket gör att hans Mariatavlor är mycket karaktäristiska.

Giovanni Bellini - Jungfru Maria med Jesusbarnet i famnen. (Bilderna går att klicka större.)

Gerard David - Marias bebådelse. Omkring 1500.

Tavlan ovan är målad av konstnären Gerard David omkring år 1500. Han var en nederländsk konstnär som mest målade tavlor med stillsamma och högtidliga bibliska motiv. Här kan man läsa mer om honom. 

En annan berömd konstnär som verkade i början av 1500-talet är Rafael. Hans måleri utmärks av symmetri, harmoni och balans läser jag på Wikipedia. Han presenterades för påven Julius II som blev så förtjust i hans målningar att han gav honom i uppdrag att dekorera påvens privata rum i Vatikanen. Målningen nedan, som kallas för Sixtinska madonnan målades ursprungligen för högaltaret i klosterkyrkan i San Sisto i Piacenza. Idag hänger den på Gemäldegalerie i Dresden. 

Mannen till vänster är den helige påven Sixtus som verkade på 200-talet - därav tavlans namn. Kvinnan som knäböjer till höger är den heliga Barbara, vars reliker fanns i klostret. Enligt legenden blev hennes far så vred när hon hade övergått till kristendomen att han lät halshugga henne. Vi som har samlat bokmärken när vi var små känner igen de små änglarna - putti - som vilar på molnen längst ner på bilden.

Sixtinska madonnan - målning av Rafael 1513 - 1514.

Även senare konstnärer som gestaltat Maria i sin konst använder den blå färgen för Marias kläder. En intressant konstnär som jag hittade på nätet när jag letade Mariabilder var Marianne Stokes. Hon föddes i Österrike 1855  men träffade den berömde landskapsmålaren Adrian Stokes, gifte sig och flyttade med honom till England. I början målade hon också landskap men senare övergick hon till att måla tavlor med medeltida eller bibliska motiv. Prov på hennes konst kan man se här. En underbar tavla med Maria och Jesusbarnet i mitt tycke på bilden nedan.

Maria med Jesusbarnet målad av Marianne Stokes som levde mellan 1855-1935. Jag tycker att hon verkar vara lite influerad av Bellini med glimten av landskapet i bakgrunden. Liljorna påminner om den bukett med liljor som ängeln kom med till Maria vid bebådelsen. De finns även med i Davids  tavla!

Alice Evans har målat tavlan enligt den konsthandlare där jag hittade målningen. Något mer om upphovspersonen stod det inte. När jag googlar på namnet hittar jag bara en länk till till en skådespelerska med samma namn. Men tyvärr är väl Alice Evans ett vanligt engelskt namn. Nutida konstnärer har inte övergett den symboliska betydelsen av Marias blå klädedräkt som synes. Konstnären har även gett Maria och Jesusbarnet blå ögon.

Maria och Jesusbarnet av konstnären Alice Evans. 

1424 Klasskonsert i årskurs 3 på Lilla Akademien

Klockan 16 var det dags för klasskonsert i årskurs 3 på Lilla Akademien. Om klasskonserten i årskurs 1 har jag berättat här.

Casimir tyckte det var säkrast att ta med sig hemmagitarren till skolan. Den älskade hatten har han själv köpt för sina födelsedagspengar. (Bilderna går att klicka större.)

Casimir går i årskurs 3 och spelar klassisk gitarr och nu även kyrkorgel, eftersom eleverna måste välja ett biinstrument i trean. Precis som i ettan spelade man TILLSAMMANS, som också var temat för konserten. Barnen uppträdde för det mesta två och två men även flera i grupp.

En del av eleverna i årskurs tre. Casimir har tagit av sig sin hatt och satt på sig en blomsterkrans.

I klassen finns virtuoser på bland annat fiol och piano, men dessa fick snällt finna sig i att spela duett eller ackompanjera någon instrumentalist. Man blir duktig om man övar 4-5 timmar per dag som de här eleverna gör. Undantag för den fantastiska trumpetaren Samuel som mer eller mindre uppträdde som solist.

Stycket inleds med att Casimir och Yasmine låtsas byta instrument. 

Det gick bra för  både Casimir och Yasmine som spelade en Menuetto av någon som heter L. Von och som inte jag har hittat ens på Wikipedia. Finns det någon av mina läsare som vet något om denna kompositör vore det roligt om denna hörde av sig. Stycket kan man höra på videosnutten i slutet av inlägget.

Mellan framträdandena läste några av barnen sina egna dikter som just handlade om dagens tema. Två sånger sjöng klassen också: Jag sitter på ett berg i kanon och Chaplins Smile. På engelska förstås.

Samuel, som enligt ryktet inte gör något annat än spelar trumpet spelade You raise me up så vackert att jag får tårar i ögonen varje gång jag spelar upp videosnutten. Inga problem för varken honom eller Alexander att byta tonart mot slutet! (Samuel extraknäcker också som skådis på Stadsteatern i musikalen Fun Home vet jag, eftersom Mirren och barnen har varit där och sett den för ett tag sen.)

Simon, William och Samuel spelar trumpet tillsammans. Populärt med hattar tydligen.

Dagens stora överraskning var framförandet av Idas Sommarvisa av hela klassen TILLSAMMANS. Det innebar bland annat att det satt fem barn vid ena flygeln och tre vid den andra under framförandet. Hur det lät kan man också lyssna till i slutet på inlägget. Skolans chef, Nina Balabina, hade gjort instuderingen som började med trumpeter varefter stråkarna följde efter och därefter övriga instrumentalister. En verklig prestation att få alla att spela samtidigt utan dirigent!

Här tackar barnen artigt för applåderna. 

Ett annat inslag mer av det ovanliga slaget var stycket Eleanor & Marcia som framfördes av Victoria på harpa och Anna på piano.

Victoria ackompanjeras av Anna i Eleanor & Marcia.

Två glada bröder efter avslutade konserter.

Casimir och Yasmine spelar "Menuetto" av L. Von.

"You raise med up" med Samuel på trumpet och Alexander på piano

"Idas sommarvisa" med hela årskurs 3 på Lilla Akademiens klasskonsert.

1423 Klasskonsert i årskurs 1 på Lilla Akademien

En anledning till att jag åkte upp några dagar till Mälarhöjden förra veckan var att mina barnbarn - Casimir och Caspar, som är elever vid musikskolan Lilla Akademien, skulle ha var sin klasskonsert på lördagen.

Caspar i fin konsertkostym med väst före avfärden till skolan. (Bilderna går att klicka större.)

Caspar, som går i årskurs 1, var först ut med sin klasskonsert klockan 12. Alla barnen i klassen skulle spela ett stycke tillsammans med en klasskompis eller flera. Det var alltså inga solister på den här konserten.

Eleverna i årskurs ett med rosor i handen som de ska förära sina lärare. Caspar står tillsammans med lilla Ruth som han ska spela ihop med.

I hela lågstadiet är det bara Ruth och Caspar som spelar oboe så de fick naturligtvis spela några stycken tillsammans. I slutet på inlägget kan man lyssna till ett av dem. Annars är det många olika instrument representerade i klassen. Som jag tidigare berättat måste alla elever som går på Lilla Akademien spela ett instrument. När de kommer upp i årskurs 3 måste de dessutom välja ett biinstrument.

Oboefröken fixar notstället åt de båda oboisterna.

Flera pianister finns i klassen liksom violinister. Några spelar cello och några trumpet eller andra blåsinstrument. Konserten tog drygt en timme innan alla barnen hade fått visa upp sina färdigheter. Publiken, som som vanligt bestod av av föräldrar och anhöriga, applåderade förtjust efter varje framträdande. Klassen sjöng också några sånger. Gullan Bornemarks Min lilla ponny har jag spelat in och den kan man också lyssna till i slutet av inlägget.

Barnen fick också gå fram två och två och berätta om en utflykt till en bondgård som de hade gjort för någon tid sen. På skärmen bakom visades bilder från utflykten.

Efter att alla lärare avtackats gick alla barnen, Åsa och barnens pappa Christian och jag till en italiensk restaurang vid Odenplan. När vi ätit färdigt var det dags att avlämna Casimir till skolan för repetition. Hans klasskonsert i årskurs 3 skulle gå av stapeln klockan 16.

Hela den "gamla" familjen samlad för lunch på den italienska restaurangen vid Odenplan. Från vänster Mirren, Casimir, barnens pappa stora C, Caspar och Clarissa. 

Ruth och Caspar spelar Scarborough Fair på oboe.

Eleverna i årkskurs 1 på Lilla Akademien sjunger Gullan Bornemarks "Min lilla ponny" på klasskonserten den 13 maj 2017.

Tidigare inlägg om min Stockholmsresa finns här:

Bloggträff och Seniormässa i Kungsträdgården

Besök på Örskolan i Hallonbergen

1422 Besök på Örskolan i Hallonbergen

På fredagen skulle jag åka och hälsa på äldsta dottern, som är rektor på Örskolan i Hallonbergen. Jag, som är gammal lärare, tyckte det skulle bli spännande att se hur en relativt ny skola fungerar. Resan dit gick smärtfritt med tunnelbanan och byte vid T-Centralen.

Jag blev så fascinerad av rulltrappan med regnbågens alla färger så jag var tvungen att fota. Vid niotiden på morgonen var det tydligen bara jag som skulle till Hallonbergen. (Bilderna går att klicka större.)

Jag hade tagit fram en karta på Google map och begav mig iväg för att leta upp skolan. Jag hittade den efter tio minuters promenad men fann den stängd och övergiven. Inte hade jag lyssnat när Anna hade sagt att den låg på Örsvängen 14 i temporära lokaler tills en ny skola ska byggas.

Efter att ha frågat efter vägen i en affär kom jag fram så småningom dit med hjälp av barnbarnet Johan, som jobbar som assistent på skolan. Jag fick ett otroligt varmt välkomnande av såväl dottern Anna som alla lärare och elever.

Anna med sin speciallärare Ailin i lärarrummet.

Eleverna var nyfikna på vem jag var och gissade rätt för det mesta när Anna frågade. Några trodde dock att Anna och jag var systrar - vi är väl rätt lika, antar jag. Jag får väl ta det som en komplimang även om jag vet att för barn är alla över 25 år ungefär lika gamla.

Anna tog med mig runt i några klasser där barnen satt och jobbade lugnt och stilla. Skolan är så pass liten att Anna kan namnen på nästan alla eleverna. Skillnaden från min egen tid som lärare var väl att alla i klass sex hade var sin dator och satt och jobbade vid dessa.

Här sitter läraren Camilla och hjälper en av sina elever. 

Anna får många kramar av barnen under vår rundvandring och stämningen är överhuvudtaget mycket varm och vänlig bland barnen och personalen. Trots att det här är en skola där de flesta eleverna har ett annat modersmål än svenska, märks det inte av någon oro i klassrummen utan det är tyst och stilla när vi kommer. Skorna står i prydliga rader utanför klassrummen och inga mössor eller ytterkläder tolereras i dessa.

I förskoleklassen läser Leticia en saga högt för barnen som lyssnar uppmärksamt vid sina platser. Ingen fri lek här utom på rasterna. Under dagen har man bland annat läs- och matteträning 

Sedan går Anna och jag iväg till fotbollsplanen där sexorna har spelat en match mot en skola i grannskapet. Stämningen är lite tryckt eftersom laget har förlorat med knapp marginal. Men den lättas upp när Anna och jag kommer.

Monica och Anna.

Conny och grabbarna.

Vi äter lunch tillsammans med treorna - och det låter ungefär som det brukar i en skolmatsal. Men när Anna hojtar till blir det knäpp tyst. Till dagens rätt - en ganska kryddstark sådan - kan man välja bland åtta sorters sallader. Jag får en specialrätt som inte är så stark. Här finns vegetarisk, glutenfri och även annan specialkost. Bara att välja. All personal äter gratis, det har Anna bestämt. Det gör att det alltid är någon vuxen som äter tillsammans med barnen.

Anna följer mig till tunnelbanan eftersom hon har ett möte med några av kommunens tjänstemän efter lunch. Mitt intryck av den lilla skolan är mycket positiv och jag kommer att ha många minnen av glada och vänliga barn och skolpersonal med mig hem.