1906 Casimirs konfirmation

Sent på midsommardagskvällen åkte Kent och jag upp till Stockholm för att närvara vid Casimirs konfirmation på söndagen. Casimir är det äldsta av de tre yngsta barnbarnen. Han och hans konfirmandgrupp hade nyss kommit hem från konfirmandresan till Rom där det (enligt Casimir) var så hett så man kunde dö. Icke desto mindre hade gruppen bl.a. hunnit besöka en mängd kyrkor. 

Casimir före konfirmationsmässan i Sankt Matteus kyrka i Stockholm. (Bilderna går att klicka större. Det är Kent och Mirren som tagit bilderna.)

Konfirmationen ägde rum i Sankt Matteus kyrka i Stockholm. En kyrka som är väldigt vacker på insidan (som man kan ana på fotot ovan). Varje konfirmand hade fått ta med sig tio personer till kyrkan och kyrkorummet fylldes snabbt av anhöriga och vänner till konfirmanderna. 

På de två mittersta bänkraderna sitter Casimirs anhöriga och vänner. 

På kyrktrappan före konfirmationsmässan. Från vänster - mormor, Caspar, Mirren, Clarissa och Christian. 

Casimir hade fått den stora äran att avsluta konfirmationsmässan med att spela Bachs stora preludium i G-dur (BWV 541) som postludium. Här har Mirren tagit en bild på honom vid orgeln före mässan. 

Mässan fungerade på samma sätt som jag var van vid vid min tidigare tjänstgöring som kantor. Inga nymodigheter utan samma vackra ålderdomliga liturgi som tidigare om åren. Dessutom sjöng både präst och församling mer än vad man brukar (förutom psalmerna förstås). 

I stället för predikan framförde konfirmanderna ett skådespel om de tidiga kristna och de viktigaste delarna i kristendomen - synd, förlåtelse och nåd. Dramat utspelade sig på några av de platser de besökt i Rom - katakomberna och Colosseum.

Drama om de tidiga kristna.

Konfirmanderna tar emot nattvarden.

Casimir tillsammans med sin konfirmationspräst Rebecca.

När Casimir avslutade konfirmationsmässan med det maffiga Bachpreludiet hade konfirmanddräkten åkt av. Skulle nog varit svårt att spela pedalstämman iförd den långa fotsida dräkten :-).

I mitt nästa inlägg ska jag berätta om festen  hos Mirren efter konfirmationen. 

1905 Födelsedag och promenad i Söderköping

Min födelsedag firades tillsammans med Kent, Mirren, Caspar och Clarissa. Casimir var inte med eftersom han var på konfirmandresa till Rom. Mirren och Clarissa hade åkt från Stockholm på morgonen och kom till Mogata lagom till lunch. Caspar var redan här då pappa Christian hade lämpat av honom på lördagen efter att de firat kusinens studentexamen i Jönköping.

Clarissa presentade mig med en kattsköldpadda (en mycket sällsynt art) som hon gjort själv. Av Caspar fick jag en strut polkagriskarameller. (Bilderna, av vilka Kent tagit många, går att klicka större.)

Jag blev mycket lycklig över den stora, fina Swedish Gracekatalogen (som jag själv tyckte var för dyr att köpa när jag var där) som Mirren köpt. Jag är ju med med mina tidningar på utställningen som man kan läsa om här och här. 

När vi hade ätit upp pizzorna som Kent bakat åkte vi in till Söderköping för att gå en promenad. Dagen bjöd på strålande solsken och vi gick en runda (inte så lång eftersom det var väldigt varmt) till Rådhustorget och Drothemskvarteren. 

Kent, Caspar, Mirren och Clarissa vid Rådhusbron.

Jag var nyfiken på Å-konsten som placerats ut i dagarna i Storån. Den  har blivit något av en turistattraktion. 

Det är konstnärskollektivet BlandArt som är upphovspersoner till dessa konstverk. De har sina ateljéer i Rådhuset.

Det fanns mer konstverk längs Å-promenaden men vi fortsatte åt andra hållet upp till Drothemskvarteren i stället. Innan vi lämnade torget beskådade vi ett av de nya elskåpen som målats av stadens berömda konstnär Ola Niklasson. 

Huset till höger finns på Rådhustorget och i detta finns också en glassaffär i källaren. Det är därför musen har en glass i handen. Den ombyggda silon vid Slussen får också vara med. En musprinsessa blir räddad från någon hemsk varelse ( en katt kanske)?

Vi ställer upp oss på Rådhusbron för att bli förevigade. (När jag växte upp trodde jag det hette före-vigade).

När det lilla tåget har börjat köra sin runda genom Söderköping är det sommar. 

Clarissa och Caspar roar sig i lekparken i Drothemskvarteren. Clarissa är extremt ljudkänslig, därför har hon för det mesta lurar på sig. 

Lite runt om i parkerna finns det hängmattor som man kan lägga och vila sig i. Caspar och Clarissa var inte sena med att utnyttja dessa. 

En cykeltur för Clarissa på hemvägen. 

Det blev inte någon längre promenad som sagt eftersom jag började bli helt utmattad av värmen. Dessutom väntade en rabarberpaj med vaniljgräddsås hemma. Det är en lite kluven känsla att fylla 86 år. Statistiskt sett har jag ju inte många år kvar att leva men samtidigt är jag glad för att kunna fira ännu en födelsedag. Det är bara att ta en dag i taget och njuta av livet.

Here I come.

1904 En läsupplevelse

En vecka (några timmar per dag) tog det att läsa ut boken - Natten. Döden. Sömnen. Och stjärnorna. av Joyce Carol Oates. En bok på 863 sidor.

Bilderna går att klicka större.

Som det framgår av baksidestexten är det en historia om en familj som drabbas på olika sätt när den avgudade (auktoritäre) fadern dör och hur livet efter denna händelse kommer att gestalta sig för (de vuxna) barnen och hans maka (Jessalyn). 

Samtidigt är det en svidande uppgörelse med rasismen i USA och även med det många gånger brutala polisvåldet framför allt mot den färgade befolkningen. Stilen är mycket raffinerad (tycker jag) med många, många parenteser som får mig att stanna upp och fundera lite extra. Ett smart drag av henne.  (Kanske för att man inte ska läsa för fort). 

Jag tycker att det är en fantastisk bok och undrar (som så många andra) varför Joyce Carol Oates aldrig får Nobelpriset? Tyvärr är det väl (kanske) inte många som orkar läsa den här boken (framför allt inte de som det berör) eftersom den är så diger. För mig kommer det att bli en bok som jag aldrig glömmer (som jag brukar göra med de flesta böcker jag läser). 

Även om jag suckade när jag hämtade den beställda boken (som väger nästan ett kilo) på biblioteket var jag helt fast när jag läst några kapitel. 

I inlägget har jag försökt härma den berömda författarens stil med lite parenteser här och där som den som läser det här förstås (kanske ändå inte) begriper :-).

1903 En erfarenhet rikare

Jag trodde jag gjort alla misstag som fanns när det gäller Acrylic Pouring Art. Men alls icke. Förut har jag varit så snål med färgerna så att det varit jobbigt att täcka hela tavlan. Så denna gång, när jag hade en litet större canvas på 40x40 tänkte jag ta till ordentligt. Alltså fyllde jag tre vanliga små plastmuggar med färg och hällde ut dem på duken.

Det såg fint ut och färgen räckte gott och väl. För en gångs skull var duken helt jämn enligt vattenpasset så färgen rann inte ut över någon kant som den brukar. När jag nästa morgon kom in i "ateljén" för att se om målningen torkat var den lika blöt som tidigare. Det var den även de tre följande dagarna. 

Tavlan är 40x40 cm. Det gula på alla tavlorna är guldfärg. (Bilderna går att klicka större.)

Den fjärde dagen hade det bildats en liten pöl av färg i mitten på duken men den hade torkat längs kanterna. Den femte dagen hade allt torkat, men i mitten reste sig en liten kulle av torkad färg. Efter att ha tagit fram sandpapper och försökt avlägsna denna blev tavlan riktigt hyfsad. 

Här nedan syns två av mina andra målningar och de söker nu ett nytt hem. Om någon är intresserad går det bra att kontakta mig på ikantasnabelatelia.com eller genom PM.

Tavlan är 40x40. 

Tavlan är 30x40. 

Bilderna är tagna i ljuset från en vanlig lampa.