fredag 28 januari 2022

1884 Fem en fredag vecka 4 2022

Hällor för en eventuell framtida utställning. (Bilderna går att klicka större.)

Det var ett tag sen jag hängde på Elisamatildas fredagsfrågor men idag tyckte jag frågorna var lagom privata och ganska lätta att besvara. Om man går in och kikar på hennes blogg kan man se vilka andra som har hakat på temat. Här kommer frågorna:

  1. Vad är det bästa du har gjort för dig själv de senaste dagarna?
  2. Vad ska du försöka ta dig an under kommande dagar?
  3. Vad blommar i dig?
  4. Vad har du dagdrömt om på sistone?
  5. Vad får du näring från?
1. Vad är det bästa du har gjort för dig själv de senaste dagarna?

Jag har köpt en ny dammsugare, Philips Performer, eftersom min gamla Miele gav upp till sist efter att ha tjutit som en ångvissla några månader. Här berättade jag om det.

2. Vad ska du försöka ta dig an under kommande dagar?

Städa ateljén, laga en tröja och stryka några plagg. 

Det blir att ta bort allt tidningspapper och lägga på nytt när de nya hällorna torkat. Jag måste tejpa fast tidningarna i varandra också så att de inte hamnar i färgen när jag snurrar hällorna. 

3. Vad blommar i dig?

Jag tänker ständigt på vilka färger som skulle passa ihop på mina hällor. Och funderar på vilken teknik jag ska använda i nästa omgång. För övrigt är det alltid barn och barnbarn som blommar i mina tankar.

4. Vad har du dagdrömt om på sistone?

Att få ha en ännu en utställning med mina tavlor som jag kan ge bort så att jag blir av med en del. De börjar nu komma upp i utställningsantal, som är ungefär 20 stycken, igen.  Här kan man läsa om min senaste utställning. 

5. Vad får du näring från?

I ren bokstavlig bemärkelse får jag det av min privata mästerkock som lagar mat varje dag och ser till att jag får i mig en del frukt och grönsaker också tillsammans med övrig mat. 


Hällor i Kents arbetsrum. 

tisdag 25 januari 2022

1883 Selfie nr 4

 


Det är Klimakteriehäxan som inte ger sig utan hittar på nya selfies hela tiden. Hon ställer frågor och svaren ska börja på den sista bokstaven i föregående svar. Det är lite klurigt, men just den här gången gick det fort för mig. Jag är dessutom nästan helt sanningsenlig på samtliga punkter.

Här kommer Selfie  nr 4.  Titta gärna in hos Klimakteriehäxan och se vilka andra bloggare som hängt på temat.

1. Där fick jag första jobbet: Hemslöjden (i Norrköping).

2. Den personen ville jag se ut som: Nielsen (Sanna). 

3. Tidning: Norrköpings Tidningar

4. Färg: Rött

5. Äter aldrig: Tournedos. (Kent är vegetarian och jag skulle aldrig kunna tänka mig att köpa en sån köttbit till mig själv.)

6. Godis: Smågodis 

7. Alltid i kylen: Sylt 

8. Idrottsgren: Tennis (spelade en del för så där en 70 år sen.)

9. Skofärg: Svart (Nästan alla mina skor är svarta.)

10. Artist jag gillar: Thelonious Monk (Här var jag faktiskt tvungen att googla på stavningen.)

11. Katt: Katten i hatten. (En underbar bok av Dr Seuss som jag har haft som månadens illustratör. Här kan man läsa inlägget.)

12. Konstform:  Nyklassicism (Ett exempel på denna konstriktning är British Museum där jag har varit några gånger för mycket länge sen.)

Min Miele-dammsugare la ju av igår som jag berättat om här. I morse åkte vi in till Norrköping och köpte en ny på NetOnNet. Denna gång blev det en Philips Performer eftersom den hade fått bästa recensionerna på nätet. Min älskade mattpiskare som tillhör Mieleutrustningen gick också galant att använda. Här nedan kan man se det nya underverket.


Liten och lätt så jag fick röja ut en låda en låda i köket för att förvara tillbehören i. 

måndag 24 januari 2022

1882 Januarihällor och dammsugare

Jag kämpar oförtrutet på med mina hällor och som väl är har jag lyckats få till ett par som jag inte behövde skölja bort. Jag berättade ju om det i förrförra inlägget.  Jag har återgått till mitt gamla beprövade medel - Floetrol - och det blev ganska lyckat tycker jag själv. 


Den här la Kent beslag på. 30x30

Däremot har jag lärt mig att man inte kan måla över sina gamla tavlor ( eller hellre hälla färg över) hur många gånger som helst. Den lilla tavlan sist i inlägget blev skrovlig så nu ska jag ha lite klar fernissa på den så kanske den jämnar till sig. 

Det syns inte här att det är en massa guld i mitten. Men belyser man tavlan skimrar den vackert. (Det var naturligtvis inte meningen att guldet skulle ta sådan plats, men det blir som det blir.) 30x30

Annars har det inte hänt något särskilt mer än att min gamla Miele plötsligt dog när jag städade köket idag. Den har de senaste veckorna tjutit som en ångvissla och hade jag inte haft Mirrens julklappshörlurar som utestänger nästan allt ljud hade jag inte kunna använda den alls. 

Det var nämligen inget fel på sugförmågan. Men den kanske tröttnade på sig själv eftersom den plötsligt la av helt. Så i morgon bär det av till Norrköping för inköp av en ny dammsugare. Ingen Miele dock den här gången. 

Här syns det inte att den lilla tavlan (21x27) är skrovlig. Den blev bättre när jag lackade den.

torsdag 20 januari 2022

1882 Veckans Casimir januari 2022

Första delen av rubriken hade jag för många år sedan ibland på bloggen när barnbarnet Casimir, numera 14 år, var i sju-åtta-årsåldern. Han överraskade mig ständigt med bilder och t.o.m. en egenhändigt illustrerad liten bok som jag förstås förevigade i min blogg. 


Den här teckningen gjorde Casimir när han var 8 år. Han närde då en skräckblandad fascination för Mårran. (Bilderna går att klicka större.)

Nu överraskar han ständigt på nytt, men denna gången musikaliskt. Han har nämligen redan blivit en orgelvirtuos trots att han bara är 14 år. Detta delvis med hjälp av sin tålmodiga mamma Mirren, som övat och suttit bredvid honom på orgelpallen i tusentals timmar sedan han var nio år. Då började han spela orgel som biinstrument på musikskolan Lilla Akademien. 

Casimir med sin älskade fågel Mezzo som han fick sedan han spelat och lärt sig 100 psalmer. Tyvärr avled fågeln förra året efter att ha hackat i sig bly från den vackra Tiffanylampan i köket. 

Sedan han varit liten har Casimir velat spela orgel. Jag har en orgel med två manualer och full pedal i  det kombinerade orgel- och gästrummet som också funkar som ateljé. Dit gick han in och satte sig vid orgeln och "spelade" när han kom och hälsade på. Och så fort han nådde ner med fötterna till orgelpedalen övergav han sitt tidigare instrument, gitarren. Här kan man se och höra honom spela Moonlight som sjuåring.

Nu spelar han de svåraste verken av Bach och andra kompositörer. Jag, som är gammal kantor, försökte hänga med i början. Men när han som elvaåring klämde Wachet Auf ruft uns die Stimme av J.S.  Bach gav jag upp eftersom jag inte klarade av att spela den trots att jag övade flitigt.

   

Casimir spelar Wachet auf av J.S.Bach när han är 11 år gammal. 

På senare tid har han blivit lite av en kändis - åtminstone i orgelkretsar. Svenska Dagbladet gjorde ett reportage om honom förra året till sin Juniorbilaga. Men artikeln kom även med i vanliga tidningen. 


Efter det följde en radiointervju i P4 Stockholm. Och i förrgår kom en lång artikel om honom i den kristna tidningen Dagen. Casimir har en aspergerdiagnos men i hans fall har det inte varit något hinder, snarare tvärtom. Det har bland annat inneburit att han blivit mycket fokuserad på sitt orgelspel. 



Mirren har skrivit ut artikeln där hon blev intervjuad, så att den blir läsbar. Jag tror att den kanske kan vara en tröst för föräldrar med barn som fått samma diagnos. Att det inte behöver vara något negativt att få en sådan diagnos utan att det i stället kan bli något riktigt bra. 

2022 – 01-18  Från artikel i Dagen

Fram till tio års ålder var det gitarr som var Casimirs huvudinstrument. Även om han bara längtade efter att få hänge sig åt orgelspelandet, som han redan som liten bestämt sig för att han ville hålla på med, var det tvunget att dröja med tanke på att han ännu inte nådde ner till pedalerna. Nu har han spelat orgel i snart fem år och framför bland annat Bachs triosonater klanderfritt. Just de styckena brukar beskrivas som något av det svåraste en organist kan spela och lärs ut på masternivå på Musikhögskolan.

För Åsa är orgeln ett hemkärt instrument eftersom hennes mamma arbetade som kantor. Som barn följde hon alltid med sin mamma till kyrkan och där har hon fortsatt att känna sig hemma.

– Den kristna tron och Bibeln har alltid varit klangbotten i mitt liv och så har jag också fostrat barnen. Deras pappa Christian och jag bor inte tillsammans, men han finns med i vårt liv. Han i sin tur har bakgrund i pingstkyrkan så tron kommer från båda sidor.

– Jag ser det som att Casimir alltid haft en kallelse till att bli organist, om man kan säga så. Även om vi till en början inte fattade hur bra han var.

Det var när Casimirs lärare reste till Spanien för att hålla konsert som Casimir, då elva år gammal, övade in ett stycke för att överraska honom. När läraren kom tillbaka blev han chockad. Stycket som Casimir spelade upp var högst avancerat, även för någon som spelat orgel ett helt liv.* 

– Ibland kan jag väl märka att det kan bli lite sura miner från äldre organister som spelat länge och som märker att Casimir redan kan så mycket, men då brukar det hjälpa att jag förklarar att han har Aspergers för att de ska förstå, säger Åsa.

Hon ler mot sin son och tar hans finlemmade händer i sina.

– Diagnosen märks inte så mycket, men ibland blir det tokigt, som när du inte vet hur du ska bemöta en person som plötsligt kommer fram för att prata med dig till exempel. Därför är jag gärna med – jag sköter småpratet och du spelar.

– Vi pratade om det häromdagen, att alla har olika uppgifter i livet, fortsätter Åsa.

– Ibland är det inte så enkelt att se vad som är meningen med ens liv, men här har det varit så tydligt från början. Jag tror att kallelsen gäller stort och smått, som bara en sådan sak att alla blir glada när Casimir spelar.

Åsa, som arbetar som ekonom, lägger mycket tid och kraft på de tre barnen och deras utveckling. Även lillasyster Clarissa har en medfödd diagnos som kräver mycket engagemang i form av planering och rutiner.

– En del av mitt kall blev att hjälpa Casimir och hans syskon med olika saker, det var ingenting jag hade kunnat ana när jag var yngre, att det skulle bli min uppgift. Även om det tar mycket kraft är det fantastiskt att få vara med. Som att se hur Casimir tar för sig allt mer.

Åsa tar som exempel hur Casimir under den pågående konfirmationstiden i Sankt Matteus församling, har bett prästen om att få spela på alla kvällsmässor som gruppen firar tillsammans. Åsa blev både glad och förvånad att han tog ett sådant initiativ själv.

Det råder ingen tvekan om att orgelspelande är det han gör allra helst och så länge fingrarna håller kommer Casimir att vilja spela på en orgel.

– Just nu gör jag inte mycket mer än roliga saker. Jag får spela mycket på gudstjänster vilket är bra, och jag börjar kunna lära mig stycken snabbare, säger han.

Artikel av Josefin Lilja och fotografier av Erika Persson.

* Det var väl Wachet Auf uns ruft die Stimme, antar jag?


Här nedan kan man höra Casimir spela Widors Toccata i en reklamfilm för Allenorglar. Då var han bara 13 år.
 

Nu väntar jag bara på inspelningen av Bachs stora Fantasi och Fuga i g-moll. Den lär komma i en ganska snar framtid eftersom hans orgellärare anser att han är klar med den för inspelning. Men det gäller att hitta en kyrka med en bra orgel där han kan spela in den. 

måndag 17 januari 2022

1881 Det gäller att inte ge upp!

Man gör sina misstag skrev jag i ett av mina inlägg om Acrylic Pouring Art alldeles i början av mina hällförsök. Jag har ju lärt mig allt jag kan om denna konstart på Youtube och jag tittar fortfarande på videofilmer då och då. Häromdagen var det en kille som tipsade om att man kunde använda Glue i stället för Floetrol att spä ut färgen med. Detta medium är ganska dyrt och att köpa en flaska lim på Dollarstore är bra mycket billigare. Det stod Glue på flaskan. Bilderna nedan är på mina senaste tavlor och inte från dagens! 


Bilderna går att klicka större. Tavlorna är 30x30 cm.

Jag mätte noggrant upp 60% Glue med 40% vatten och spädde färgerna med denna lösning som skulle vara precis lika bra som något annat målarmedium, sas det. Sen hällde jag förhoppningsfullt ut färgerna på en preparerad canvas som jag hällt blå färg på för att grunda.


Resultatet blev katastrofalt - färgerna blandade sig med varandra och blev till en sorts lila gröt. Jag fick skölja bort färgen från tavlan under rinnande vatten och även färgerna som blev över. Aldrig mer annat än Floetrol! Och jag ska inte bry mig om vad killarna på Youtube säger. Tjejerna som häller visar mest vad de gör och kommer inte med "goda råd".


Men efter inlägget och alla vänliga kommentarer jag fått på BP:s blorgg ä r jag redo att ta upp kampen igen. Någon gång ska jag väl få det att fungera ungefär som jag tänkt mig?





torsdag 13 januari 2022

1880 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 3 1925

Nu är det nästan exakt 97 år sedan det här numret av Bonniers Veckotidning kom ut. En tidning som riktade sig mot de bättre bemedlade svenskarna. De som hade råd att köpa bil, gå på teater, köpa kläder för säsongen och som också för det mesta hade tjänstefolk till  hjälp i hushållet. 

Omslag av Isaac Grünewald. (Bilderna går att klicka större.)

Omslaget är speciellt intressant eftersom det är den senare mycket berömde konstnären Isaac Grünewald som skapat det. Det är första gången jag ser en omslagsbild av honom på Bonniers Veckotidning. Här är han en ung man på 26 år. 

I det här numret finns också med ett Londonbrev från en av mina favoritillustratörer, Einar Nerman. Han bor några år i London med sin familj och skickar då och då ett brev hem till BVT med recensioner av teaterföreställningar eller som här om det engelska dammodet. (Länkar till ett inlägg som jag skrivit om honom i slutet av detta.)

Jag hajar till när jag läser kåseriet eftersom det numera tabubelagda n-ordet förekommer lite här och var. Och inte bara det utan även det mest hatade vulgära n-ordet. Men som sagt, det var nästan 100 år sen och långt före de svartas frigörelse. För övrigt är kåseriet underhållande som vanligt. 

"Ja, detta var en liten skymt av vinterns moder här i London. Men kanske dessa glittrande n-moder redan dykt upp i högan Nord. Vad vet jag? Best love, yours Einar Nerman.)

Det finns alltid med några kungligheter i tidningarna. Den här gången är det bilder på när engelske kungen George V öppnar parlamentet i London.  "Det torde knappast finnas något annat land i världen, där man med sådan pietet och och sådan smak förstår att anordna officiella ceremonier som i England."


Sämre har det gått för "den unge exkejsaren av Kina...som av republiken berövats alla sina hederstitlar." Han är tvungen att fly med sin unga hustru och söka skydd på japanska legationen i Peking. Här kan man läsa om Kinas siste kejsare.

Även politiker förekommer flitigt på sidorna. Här är det Englands utrikesminister Chamberlaine som har ett möte med Frankrikes konseljpresident Herriot angående Kölnerockupationen. Är man intresserad av historia kan man läsa mer om ockupationen av Rhenlandet här.


Chamberlaine till vänster och Herriot till höger. Damen som jag halshuggit är Miss Margaret A. Wix, Englands första kvinnliga borgmästare. 

Bonniers Veckotidning anordnar ibland skönhetstävlingar. Synen på hur en skönhet ska se ut har förändrats med tiden. Här nedan syns förstapristagarinnan som fick mottaga ett hängsmycke värt 2500 kr - ca 72000 kr i dagens penningvärde. Inte dåligt!


Förstapristagarinnan i Bonniers Veckotidnings skönhetstävling 1925 - Ann-Marie Svensson. 

Klockhatten är tydligen ute ur modet och har ersatts av en hatt som ska påminna om en hjälm. Hatten längst ner till vänster ser verkligen ut som en sådan. Det är ju bara sju år sedan första världskriget tog slut.

"Han som får örfilen" heter den svenske regissören Victor Sjöströms senaste film. Den har gjort stor lycka i Hollywood. Sjöström stannar i Hollywood men arbetar mest som skådespelare. 


Senaste statussymbolen jämte bilen är den nya radioapparaten. Den kostar 250 kr eller lite över 7000 kr i dagens penningvärde. En ouppnåelig summa för de flesta. (1925 tjänande en metallarbetare i Göteborg 2 656 kronor om året, medan en spårvägare tjänade 3 420 kronor.)




måndag 10 januari 2022

1879 Selfie

Min bloggvän Klimakterihäxan har hittat på ett litet nytt tidsfördriv som hon kallar SELFIE. Det är en lista med personliga frågor som man ska besvara. Det knepiga är dock att varje svar ska baseras på den sista bokstaven i föregående svar. Det var svårare än jag tänkt mig. Men det gick till slut. En del av mina svar var på skoj förstås. Här kommer listan:

1. Efternamn: Käfling

2. Blomma: Gardenia

3. En flicka du känner: Anna  min äldsta dotter.

4. Favoriträtt:  Amerikanska pannkakor med frukt och bär

5. Barnbok: Rekordet - Moomin Characters. 

6. Något du aldrig tar på dig: Tweedkostym
 
7. Låt du inte glömmer: Moonlight Serenade (älskar den fortfarande.)

8. Mat du gillar: Enkel köttfärspaj (eftersom Kent är vegetarian är det bara jag som äter den.)

9. En grej från balkongen (trädgården i mitt fall). 
Jasminbuske - önskar att jag hade en...

10. En plats du vill besöka: Eilat 

11. Sömnknep: Tåspetsdans (jag blir trött bara jag tänker på den).

12. Lyssnar gärna på: Storytel


Så fick jag då äntligen veta hur en gardenia ser ut. 

lördag 8 januari 2022

1878 Orgelrummet blir ateljé igen

Nu har barn och barnbarn åkt hem och Kent har burit in Brabergarna och lilla bordet igen. Och jag har lagt tidningspapper över stora bordet. Det ser lite konstigt ut med att gästrumssängen saknar överkast, men jag är rädd att få färg på det. Nedersta delen av sängen är täckt med plast. 


Det kombinerade gästrummet, orgelrummet och ateljén. Orgeln får plats i en djup nisch till höger i rummet. (Bilderna går att klicka större.)

Golvet är till en del täckt med vaxduken som jag har måst förankra med silvertejp. Jag har fått tejpa ihop tidningarna också eftersom de flyttar på sig om jag snurrar tavlorna. Jag tittar mycket på videofilmer på Youtube där det finns många konstnärer som häller. 

Jag har inte förstått förrän nu vilken vetenskap Acrylic Pouring Art är. Men för ett par dar sen lärde jag mig att man ska vara väldigt noga med vilken densitet färgen har. De tunga, tjocka färgerna ska man ha underst i koppen om man ska vända upp och ner på den och hälla ut färgen på duken. De semitransparenta och transparenta färgerna ska ligga överst i koppen. Då ska de tunga färgerna (som blir överst på duken) sjunka ner till botten och de andra färgerna ska poppa upp, enligt en kille på videofilmen. (Det är alltid män som häller vetenskapligt...)

Det är de svarta och turkosa färgerna som är de tjockaste eller opaka - som det heter på vetenskapligt språk - på min hälla. Inte sjönk de ner inte! Och inte poppade guldfärgen och kopparfärgen upp som jag hade hoppats. Syns bara lite högst upp. Nästa gång jag häller tänker jag göra som jag gjort tidigare och inte bry mig om något annat än hur jag tycker färgerna ska passa ihop.  Det får bli som det blir.                                 

tisdag 4 januari 2022

1877 Barnbarnen och Åsa på besök i Mogata

Nu har Åsa (alias Mirren) och barnbarnspojkarna åkt hem till Stockholm och livet går i de gamla gängorna igen. Diskmaskinen behöver bara sättas på en gång om dagen i stället för två eller tre. Men det känns lite tomt i huset när det bara är vi två. 


Caspar, Åsa, jag och Casimir redo att hugga in på lasagnen. Kent bakom kameran också förstås. (Bilderna går att klicka större.)

Alla utom jag åkte in till Norrköping en stund på eftermiddagen igår för att gå omkring i Industriområdet. och besöka Norrköpings Visualiseringscenter. Jag passade på att göra en lasagne för att ha när de kom hem. Bra mat när man har tre vegetarianer i familjen. I stället för köttfärs har jag vegetarisk färs. Ingen märker någon skillnad och alla kan äta samma mat.


Utanför Industrilandskapet.

Efter maten bjöd pojkarna på orgelkonsert. Jag vet ju hur bra Casimir spelar, men det var en överraskning att Caspar, 12 år, redan har kommit så långt. Han är fenomenal med sina fötter, Åsa påstår att det är för att han är så snabb i innebandy. Fugan i D-dur BWV 532 av Bach som han spelar är känd för sitt virtuosa pedalspel. Det blev bara foton den här gången men jag väntar på inspelningar från en större orgel så småningom.

Caspar vid digitalorgeln hemma i gästrummet/ateljén/orgelrummet i Mogata.

Här är det Casimir som ska spela Bachs Fuga i g-moll -BMW 542.  

Innan familjen åkte hem igår kväll valde Caspar och Casimir varsin hälla.

Här är Caspars hälla.


Här är Casimirs hälla.

lördag 1 januari 2022

1876 Gästrum före och efter

I ritningen till vårt hus står det att rummet som vi använder som gästrum - och dessutom som orgelrum och ateljé - är ett hobbyrum. Det tjänar sitt ursprungliga syfte väl. Men det enda som påminner om hobbyrummet är taket som är av helt obehandlad furu. Nu ska Mirren med de tre yngsta barnen komma och hälsa på i morgon och de sover därinne allihopa. Pojkarna brukar ligga på madrasser på golvet. Jag insåg då att det var dags att få bort ateljén även om Mirren tyckte att det inte behövdes.


Det blir lätt lite stökigt när man håller på med Acrylic Pouring Art. (Bilderna går att klicka större.)

När jag plockat undan det som var löst av målargrejorna och placerat plastburkar och ett antal dukar och färdiga hällor lite här och var - bokhyllorna får ta emot en del - rullade Kent ut de tre Brabergarna till garaget och tog även bort det lilla bordet. Han är suverän på att hitta plats till allt i garaget som innehåller allt utom en bil. Jag tyckte det var bäst att dammsuga också, man vet aldrig vad som kan dölja sig under vaxduken på golvet.


Nu blev det ett gästrum igen.