724 Lördagstema Show&Tell - Fyrverkeri - eller inte

Sista ämnet för lördagstemat 2012 som Olgakatt har föreslagit är Fyrverkeri eller inte. Jag rekommenderar alla att gå in och läsa hennes kloka och tänkvärda inlägg! Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i min blogg om man scrollar ner en bit.

Avskräckande reklam

Jag visste faktiskt inte innan jag såg de här annonstidningarna - fick flera stycken samma dag från firmor som jag inte visste existerade tidigare - att det var så makalöst dyrt med fyrverkerier. För 1499 kr kan man få två biljetter till den fantastiska föreställningen La Cage au Folles på Oscars, där vi var och firade Mirrens födelsedag. Det räcker också till ett program till föreställningen. Och då hade vi bra platser på parkett. Eller kan man skänka pengar till Rädda Barnen eller någon annan organisation.

Alla bor ju inte i Stockholm utan bränner pengarna i stället på fyrverkerier. Jag förvånar mig varje nyårsafton att det är så många här i den lilla byn som skjuter upp mängder med raketer. Förvisso finns det inga miljardärer som bor här utan vanliga knegare eller pensionärer. Vad är det som får någon att lägga 1500 kr på ett fyrverkeri som i bästa fall tar en och en halv minut innan det bränt ut. Jo PAPPORNA! De skyller på att barnen blir glada trots att de vet att det varje år är något barn som skadas av raketerna. Olgakatt, som har erfarenhet, skriver mer om skadeverkningarna på sin blogg.

Jag tror att det inte existerar någon MAMMA som skulle komma på den vansinniga idén att köpa fyrverkeripjäser för 1500 kr när hon kunde gått och handlat något snyggt till sig själv till samma pris eller något trevligt till sina barn. Definitivt inte om hon dessutom har en skotträdd hund som i ett visst, mig närliggande fall...

Jag är tacksam för att MM med sitt ekonomiska sinnelag aldrig skulle komma på den tanken att inhandla ens den billigaste lilla raket. Men visst kan jag tycka att det är vackert med alla solar och stjärnor som lyser upp himlen under några minuter. Hade jag varit konsekvent i mitt avståndstagande skulle jag NATURLIGTVIS inte rusat ut på trappan för att se skådespelet från grannhusen så fort sista tolvslaget förklingat på nyårsnatten.

(Jag har kompletterat annonsen med egen text som man kan se och jag gissade att paketet för 1499 kr hade en brinntid på ungefär 90 sek - men den är kanske något längre. I en annan tidning stod det nämligen att ett paket som kostade 695 kr hade en brinntid på 70 sek så jag höftade till.)

723 Galleri fredag – Halvårskoll juli-december 2012

Det sista temat för Galleri fredag i år som Västmanländskan traditionsenligt föreslagit, är Halvårskoll. Det innebär att man visar någon eller några bilder från januari – juni eller som nu från juli – december. Övriga fredagsgallerister hittar man till höger i min blogg.

Ett halvår går fort och det har som vanligt hänt en hel del. Inga utlandsresor för vår del utan bara en del inrikes till Öland eller Mälarhöjden. Ja, även till Växjö där vi firade min mosters 100-årskalas på Luciadagen.

Juli

I juli fick jag äntligen det glädjande beskedet efter två ytterligare röntgenundersökningar att det inte fanns några spår av cancern kvar. Jag hade genomgått en operation i början av juni där man tagit bort livmodern med bihang och under juli månad var jag fortfarande ganska trött. Vilket inte hindrade mig från att spela på diverse friluftsgudstjänster och åka till Öland där Mirrfamiljen har sommarhus.

MM häller upp champagne för att fira beskedet från Universitetssjukhuset i Linköping. (Bilderna går att klicka större.)

Underbart att se den lycka som Clarissa utstrålar  när hon upptäcker att hon kan gå!

Utsikt från Mirrfamiljens vardagsrum i sommarhuset på Öland

Augusti

I augusti hälsade jag på i sommarhuset på Öland igen efter en lång och trevlig bussresa med Swebus. Spelade på några begravningar och gudstjänster men i övrigt hände det inte så mycket.

Mormor blir mött vid busshålplatsen av Caspar, Casimir och Mirrmaken.

En nyfiken ko på stranden. Sommarhuset syns i bakgrunden.Caspar, Mirren och Clarissa begrundar besöket.

September

I september var allt i gång igen. Månaden inleddes med Söderköpings Gästabud – alltid ett populärt evenemang. Jag började på en akrylkurs, vilket gav mig inspiration att ta upp målandet igen som legat i träda sen tonåren. Naturligtvis hade jag målat och ritat när jag gick på lärarhögskolan i Linköping i början på 70-talet och för det mesta haft all bildundervisning i de klasser jag undervisat i under min tid som lärare på mellanstadiet. Men akrylfärger var något nytt för mig och fantastiskt roligt att arbeta med.

Söderköpings Gästabud lockar varje år mängder av besökare från när och fjärran. Denna dam visar hur man flätar en korg.

Vår härliga ledare Jacqui framför några av sina konstverk. Mina kurskamrater Gerd och Tina bredvid henne.

Oktober

Oktober kom med slösande färger i naturen som inbjöd till många motiv att måla. De försök jag gjorde då slutade med att jag målade om alla dukar med Gesso – ett suveränt sätt att göra duken brukbar på nytt för andra målningar än de ursprungliga. Lite inspiration fick jag vid besöket med Mirren på Moderna Museet och utställningen Picasso - Marcel Duchamp.

Mirren på väg till Picasso-Duchamputställningen på Moderna Museet.

Mirren och jag på shoppingrunda i Skärholmen.

Casimir och jag på hemväg från förskolan.

November

I november var jag återigen på besök i Mälarhöjden  och passade då på att tillsammans med Mirren se Helene Schjerfbecks utställning på Waldemarsudde. Det var sådana massor av folk där att det var svårt att ta sig fram. Utställningen pågår till den 24 februari.

Fler än vi hade vallfärdat till Waldemarsudde  för att se utställningen med Helene Schjerfbeck.  Några av hennes tavlor kan man se när man klickar på länken. det var som alltid förbjudet att fotgrafera på Waldemarsudde. 

På hemväg från restaurangen på Djurgården där vi fikade innan vi tog spårvagnen vid Nordiska Museet.

December

December kom med advent och jul som vanligt. Det viktigaste denna månad var firandet av min moster Ullas 100-årsdag. En härlig fest med festföremålet i sin allra finaste form. Vi var där halv två och hon hade inte gått från festen när vi skjutsade min bror och svägerska till tåget vid halvfemtiden. Min moster höll också ett litet tal och tackade alla för att de kommit dit och berättade lite om sin uppväxt på brandstationen i Jönköping.

Min fina och rara moster Ulla som fyllde 100 år på Luciadagen vinkar åt någon.

Under julhelgen hade jag tre gudstjänster. Fjärde advent i Östra Husby jättestora kyrka, julnattsmässa tillsammans med trumpetaren Hans-Åke i Mogata kyrka, och julotta i den lilla vackra kyrkan i Östra Ny tillsammans med trumpetaren och dragspelaren Claes, tidigare ledare i Dagsbergs Dragspelsgäng. Allt gick bra som väl var. Spännande att se vad 2013 kommer att innebära. Än så länge har jag bara en del spelningar inbokade i sommar.

Claes och jag spelar Joy to the World som postludium på julottan i Östra Ny lilla vackra kyrka på Vilkbolandet.

Casimirs Julmårra får avsluta halvårskollen.

722 Lördagstema – Min barndoms jular.

Den här bilden är från tidningen Charme som levde några år under 20-talet 30-talet. Den lades ner 1933 så jag upplevde den tyvärr aldrig eftersom jag inte är född förrän 1936. Bilderna går att klicka större.

Olgakatt tycker att vi ska skriva om Vår barndoms jular den här veckan. Att det redan har blivit söndag kan inte hjälpas – bättre sent än aldrig. Övriga lördagsbloggare hittar man på högra sidan på bloggen om man scrollar ner en bit.

När jag var barn firade man jul utan Kalle Anka eftersom det inte fanns någon teve på den tiden. Det var ganska praktiskt då familjen kunde disponera dagen hur man ville. Man kunde t.ex. äta jullunch klockan tre på dagen om man hade lust.

Några dagar före jul fick min mamma hem en halv gris, som hon tillsammans med en inhyrd kokerska lagade sylta och leverpastej och gjorde korv av. Jag har bara minne av att hon gjorde detta efter att vi fått frysbox någon gång under femtiotalet.

Julbordet bestod av skinka, leverpastej, sylta, köttbullar, jul- och prinskorv, revbensspjäll och grisfötter. Bruna bönor var ett måste då alla i familjen ursprungligen var smålänningar, olika sorters sill, inlagd strömming i ättikslag, omelett med svampstuvning, Janssons frestelse, rödbetssallad och sillsallad, skinkspad att doppa brödet i och olika sorters ost. Potatis fanns väl också.

Bilden från Charme Julen 1930. Det är i Stockholms stora slakteribolag som man "håller på att skönt bemåla de härliga julskinkorna".

När vi hade ätit så mycket vi orkade blev det ostkaka till efterrätt eller tårta. Vi brukade äta vid ettiden på dagen så när vi äntligen hade ätit färdigt var det dags för kaffe med lussekatter och julkakor. Vi gick nästan alltid på julbön vid fyra-femtiden, det enda som bröt av ätandet en smula.

När vi hade kommit hem från julbönen delades julklapparna ut. Några jular var vi väldigt många. och Faster Maja, faster Brita och farbror Sven, mormor och morfar, farmor och farfar, mamma och pappa och mina två bröder. Alla började med att titta ut genom fönstret där tomten var på gång. Han hade en tjock päls på sig och lykta och tomtemask och skrämde slag på min lillebror. Min farfar var alltid tomte.

När han hade kommit in och avbördat sig sin säck med julklappar satte vi oss alla på stolar i en stor ring i vardagsrummet medan min farbror Sven med hög röst läste alla julklappsrim – ett absolut måste - och delade ut julklapparna. Efter det serverades det risgrynsgröt med socker och kanel. Sirap lärde jag mig att ha på gröten först när jag gifte mig med MM.

"Julbockarna och jultomtarna i pepparkaka", Charme Julen 1930.

Även fast mina föräldrar hade gott om råd fick vi barn aldrig några presenter förutom på födelsedag och julafton, och då för det mesta nyttiga saker. Ett år fick jag mina hett efterlängtade ”konståkningsskridskor”, ett annat lika eftertraktade lovikkavantar.

Min faster Maja - hon som jag fått kåserierna av som jag berättat om här - hade inga egna barn och gav mig alltid nyttiga julklappar t.ex. hemvävda bonader och vepor som jag fortfarande har kvar. Av farmor och farfar fick jag alltid en silversked till varje födelsedag och julafton. De ligger numera sedan sextio år tillbaka inlindade i ett flanellfodral och används aldrig.  De bästa julklapparna som jag kommer ihåg var böcker, som jag alltid önskade mig många av.

Vi sjöng lite julsånger efter julklappsutdelningen men dansade aldrig kring granen efter vad jag kan minnas. Vid åttatiden på kvällen var min mamma trött och gick och la sig sedan pappa skjutsat hem mor- och farföräldrarna. 

När jag blev äldre och ”hade sällskap” med grannpojken snett över gatan, smet jag över dit på kvällen. Hos hans familj var det alltid trevligt och vi spelade ofta kort med hans föräldrar – ett kortspel som hette Jazz och som jag alltid förlorade eftersom jag aldrig kunde komma ihåg vilka kort som hade gått. 

"Här se vi Jenny Nyström-Stoopendahl måla julens nya vykort- traditionsenligt vackra förstås." Charme Julen 1930. (Försökte länka till hennes underbara julkort men det fungerade inte. Men man kan ju googla på Jenny Nyström och images så får man upp mängder av bilder.)

Till sist önskar jag mina bloggvänner och alla andra som tittar in här ibland och läser en riktigt 

GOD JUL!

721 Galleri Fredag - Julstök

Västmanländskan är det som håller i taktpinnen för dagens Galleri Fredag. Övriga fredagsbloggare hittar man till höger i bloggen om man scrollar ner en bit.

Eftersom jag inte julstökar själv tänkte jag dela med mig av några härliga omslagsbilder från Husmodern, där man verkligen julstökar. Den första omslagsbilden är av konstnären Maj Lindman, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. De två andra omslagsbilderna är gjorda av konstnären är Helge Artelius, en okänd konstnär för mig innan jag såg hans bilder på omslagen till mina gamla Husmodern. Här kan man se fler bilder av honom. (Bilderna går att klicka större.)

Husmodern nr 51 1925

Husmodern nr. 51 1926.

Husmodern nr. 49 1928

Den här fina bilden är från Husmodern nr. 52 1936, samma år som jag föddes. 

719 När vi slaktade julgrisen

Min faster, speciallärare i sitt yrkesverksamma liv, skickade mig, några år innan hon dog, ett litet häfte med kåserier som hon skrivit själv. Jag förmodar att hon också har illustrerat berättelsen. Hon var född 1910 så det som hon berättar här måste ha hänt någon gång i början på 1920-talet eller kanske ännu tidigare. Min farfar var skolkantor och hade som tillägg till den magra lönen ett litet jordbruk med några djur. Några kor, en gris och höns ingick. Så här skriver hon: (Bilden går att klicka större så det går att läsa.)

718 Fler julklappstips

Om man fortfarande inte vet vad man ska ge någon i julklapp kommer här lite fler tips. Det är mest för den händiga, så om man ska ha sakerna klara till julaftonen får man sätta fart nu.

Om det är någon som händelsevis inte vet vad chintz är för ett sorts tyg kan man läsa här. (Bilderna går att klicka större om man vill läsa hur man gör dessa julklappar.)

Både praktiskt och vackert. Går ganska fort att göra.

Den praktiska vaxduken kan användas till många saker. Lampskärmar och tallriksunderlägg t.ex.

Jag tror säkert att en passionerad bridgespelar uppskattar att få någon av dessa gåvor. En tändstickask med ett spelkort på (om man nu har någon gammal kortlek kvar i sina gömmor) är väl i alla fall ganska lätt att tillverka till och med för barnen.

Nu har jag inga fler tips för den här gången men jag kommer igen med några till senare i veckan.

717 Lördagstema Show&Tell - Rädslor

Olgakatt vill att vi ska skriva om RÄDSLOR den här veckan. Övriga lördagsbloggare hittar man på högra sidan i bloggen.

Det innebär väl att vi ska skriva om sånt vi är eller var rädda för. Den största rädslan när man var yngre var att det skulle hända barnen någonting. Numera är de vuxna så nu är det barnbarnen man är orolig för – fast inte på samma sätt som förr. Man har ju inte det direkta ansvaret längre.

Som barn var jag ofta rädd. Rädd för att mamma eller pappa skulle dö, rädd för spöken, för stora hästar och hundar, för elaka farbröder och tanter som skällde för att man gick på gräsmattan. Rädd för stränga fröknar och magistrar och för elaka och bråkiga pojkar.

Som tonåring var jag rädd för att inte bli uppbjuden när det var dans, rädd för att bli övergiven av min pojkvän, rädd för att ta på mig glasögonen. Rädd för att spela fel på pianot när det var musikuppvisning och jag skulle spela solo.

Så här skulle man se ut när jag var 20 år.

Numera är jag inte så rädd av mig – utom den gången det hoppade ut en mus ur köksskåpet. Jag är däremot ofta ganska orolig när jag ska ut och åka bil i halt och dåligt väglag – bor man på landet kan man inte bara ”låta bilen stå” eftersom de allmänna kommunikationerna är i det närmaste obefintliga utom mellan sju och åtta på morgonen och fem och sex på kvällen.  

Flygrädslan har jag kommit över i det närmaste. Jag brukar bli lugn av att titta på flygvärdinnorna och sen tänker jag på presidenter och kungligheter som alltid är ute och flyger. Varför ska något hända mig som högst flyger en gång om året…

716 Galleri Fredag – Lucia och 100-årskalas

Västmanländskan står för ämnena i fredagsgalleriet i december. Övriga gallerister hittar man till höger i min blogg.

Alla bilder går att klicka större.

Min moster Ulla är född på luciadagen den 13 december 1912. I år fyllde hon 100 år och firade den stora dagen tillsammans med barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner. Vi ville vara med om detta högtidliga tillfälle och gav oss iväg de cirka 35 milen till Växjö vid niotiden på torsdagsmorgonen.

Hon ser dåligt men är för övrigt enastående ungdomlig för sin ålder. Hon håller till och med reda på mina barn och barnbarn något så när. Hennes egna barnbarn – tio till antalet – har hon givetvis full koll på.

Min söta moster Ulla har svårt för att sitta stilla. Här vinkar hon glatt.

Man har svårt att tro att detta är en hundraårig dam.

Födelsedagskalaset hölls i Skogslyckans vackra församlingshem. Gustav – ett av de tio barnbarnen – driver en restaurang i Växjö och hade ordnat med maten. Den bestod av två sorters varma soppor – himmelskt god vegetarisk jordärtskockssoppa och en härlig fisksoppa. Ostbricka och bröd till detta och till kaffet hemmagjorda tårtor, lussebullar och pepparkakor.

Resturangmannen Gustav himself övervakar serveringen.

Stora salen i församlingshemmet blev snart fyllt av släkt och vänner och mina kusiner, Kerstin och Karin såg till att allting klaffade. Kerstin hälsade välkommen och tyckte att vi skulle sjunga ”Ja, må hon leva i hundrade år” trots att hennes mamma redan hade uppnått denna aktningsvärda ålder och sedan hurrade man tiofalt för moster Ulla.

Ett Luciatåg bestående av barnbarn med respektive och barnbarnsbarn följde därefter. Stjärngossar var bland annat kusin Karins fem söner, som alla hade kommit hem till gammelmormors 100-årsdag. Alla i familjerna är mycket musikaliska, moster Ulla spelar själv piano varje dag trots att hon ser dåligt. Hon tränar upp sitt gehör, anförtrodde hon mig häromdagen.

Moster Ullas små barnbarnsbarn gör sig i ordning för luciatåget.

Barnbarnen gör sig också i ordning - är det någon som tycker sig känna igen den mittersta stjärngossen är det Martin - son till kusin Kerstin - en av tidigare The Ark. Han kunde inte stanna så länge eftersom han skulle hem och spela musikal i Malmö på kvällen. Bredvid honom står hans syster Hanna. 

Lucior med stjärngossar och tomtenissar. 

Många präster var också där - min ingifta morbror var kyrkoherde i Torsås i många år och efter pensionen flyttade familjen så småningom till Växjö, där båda döttrarna bodde. Så min moster blev även här engagerad i den kyrkliga verksamheten. Självaste biskopen i Växjö, Jan-Olof Johansson, kom och uppvaktade med vackra blommor och stannade och deltog i kalaset - en mycket trevlig bekantskap. Han höll ett fint tal till Ulla som handlade om hur mycket prästänkor betytt för kyrkan i alla tider. (Jag fick utan vidare tillåtelse att lägga ut några bilder av honom på min blogg om någon skulle undra...)

Ulla blev rörd av biskopens uppvaktning tycker jag mig se.

Kusin Kerstin, kusin Karin och biskopen i Växjö, Jan-Olof Johansson ställer, upp för ett förevigande. 

Det var väldigt roligt att se min gamla moster så fin och alert och träffa mina kusiner och deras barn, som jag inte har sett på många år. Även mina två bröder med svägerskor hade kommit dit så tiden gick fort innan vi anträdde hemfärden vid 17-tiden på kvällen. Min moster betydde väldigt mycket för mig när jag var liten - det var t.ex. hon som lärde mig att läsa. Det har jag berättat om här.

Min bror Göran stående och min bror Gunnar och jag sittande bredvid hundraåringen. 

715 Decemberpromenad

Hade inte tänkt att gå ut och promenera idag eftersom vi redan hade åkt en sväng till banken och posten men så tittade solen fram efter lunch och lyste upp den vintriga tillvaron. För några dagar sedan hade jag också åkt förbi några cigarrer i snön, som kanske kunde vara ett tänkbart motiv till någon akrylmålning i framtiden.

Så jag tog kameran och gav mig ut - denna gång åt ett annat håll än jag brukar promenera. Klockan var bara halv tre på eftermiddagen men solen höll redan på att gå ner och färgade himlen vackert orange och rosa. Så det blev en hel del bilder förutom cigarrerna och det vackra, vissna gräset och blommorna.

Upp till bussen, kyrkan och skolan är det ungefär 400 meter. (Bilderna går att klicka större.)

En bit på väg - de kala träden är vackra.

Det är förföriskt vackert i motljuset.

Framme vid cigarrerna, som krupit ner i snön sen sist.

Det här kanske blir något att måla...

Hemåt igen. Nu är det snart mörkt.

, Mogata kyrka, som är vit i vanliga fall, blir rosa i ljuset från solnedgången. Bredvid ligger Mogata skola där jag jobbade från 1990 till 2001.

Tidigare tavla med vintermotiv.