1713 Fem en fredag

Fem en fredag är fem frågor som Elisamatilda ställer varje fredag och som jag ibland hoppar på. Vad andra hittar på under advent kan man läsa hennes på hemsida. Här är frågorna den här fredagen:

1. Gör du något särskilt inför advent?
2. När åker ditt julpynt upp? (om du inte firar jul, gör du något annat denna tid?)
3. Traditionellt är advent en fasteperiod. Vad skulle du ge upp i väntan på jul?
4. Bibeltexterna för första advent handlar om glädje och fest, vad ser du mest fram emot med december?
5. Använder du dig av en julkalender?

 

Bilderna går att klicka större.

1. Gör du något särskilt inför advent?
Jag sätter upp våra adventsstjärnor och tar fram adventsstaken. Fast i år var det faktiskt Kent som överraskade mig med att ta fram allt och sätta på plats.

2. När åker ditt julpynt upp?
Jag har några små änglar och tomtar som jag brukar sätta fram i fönstret på julafton. För övrigt är huset renons på julpynt. Kent och jag firar jul ensamma och ingen av oss är intresserad av varken gran eller julgardiner eller annat pynt. Inte heller julmat eftersom Kent är vegetarian och jag försöker hålla igen med fett.

3. Traditionellt är advent en fasteperiod. Vad skulle du ge upp i väntan på jul?
Jag skulle vilja ändra frågan till "vad ger du upp" i stället. Julklappar. Vi har aldrig köpt julklappar till varandra utom till barnen när de var små. Mina yngsta barnbarn får alltid en rejäl slant till jul och födelsedagar. De brukar vara väldigt nöjda med att de kan få köpa vad de vill i stället för att få paket som de kanske inte önskat sig.

4. Bibeltexterna för första advent handlar om glädje och fest - vad ser du mest framemot med december. 
Jag ser fram emot att få vara med om Stockholms Gosskörs julkonsert i Stockholm 17 december i Gustav Vasa kyrka. Barnbarnet Caspar är med och sjunger i konsertkören. Sedan har musikskolan Lilla Akademien avslutning den 19 december i samma kyrka, vilket alltid en lika fantastisk upplevelse. Dessutom ska barnbarnet Casimir spela orgel på denna. Här kan man läsa om julavslutningen i skolan 2018.

5. Använder du dig av en julkalender?
Nej, det räcker med vanliga kontorsalmanackan :-).

Den här adventsstjärnan av spån hänger uppe hela året i mitt arbetsrum. Men den är bara tänd under den mörka tiden. Istället för en lampa som kanske skulle kunna göra att fönstret gick sönder när jag öppnade det. 

1712 - Absolut Jazz

Som jag berättade i mitt förra inlägg så satt Mirren och jag kvar i Ansgarskyrkan eftersom det efter Händelkonserten skulle bli en jazzkonsert. Redan när en av musikerna släntrade in genom sidodörren släpande på en kontrabas, förstod jag att det skulle bli något extra. Det är ju sällan nu för tiden man ser en sådan annat än i symfoniorkestern. Elbasen blir aldrig densamma.

Till min stora glädje återfann jag också en jazzpianist som jag blev otroligt imponerad av vid en musikkväll i Sankt Laurentii i Söderköping för några år sen - Wojtek Rutkowski - och jag beredde mig på en verklig högtidsstund. Jag blev inte besviken. Även de andra jazzmusikerna höll samma höga standard.

Jazzkonsert med Absolut Jazz

lördag 16 november @ 20:30 - 22:00

Kyrksalen,

Björn Holmsten (saxar). Wojtek Rutkowski (piano). Ivar Lindell (bas). Hasse Carlsson (trummor).

Annonsen från församlingens hemsida. 

Härligt att se att den här musikgenren lever vidare ännu en tid åtminstone. Alla musikerna hade uppnått pensionsåldern som jag förstod - Hasse Karlsson som var batterist var enastående trots att han fyllt 90 som jag hörde Mathias säga. Jag var ju ung på 40-talet när jazz och swing dominerade våra fester och som jag dansade till många gånger.  Det var en nostalgisk känsla att få uppleva denna musik igen av sådan hög klass.

Trots den första radens tomma stolar var kyrksalen nästan fullsatt av mycket entusiastiska åhörare av vilka många, som Mirren och jag satt kvar efter Händelkonserten. 

Det var många gamla örhängen som framfördes, bland annat Lady be good, Sweet Georgia brown, Take the A-train och många fler. En av mina favoriter, Georgia on my mind, lyckades jag spela in och låten finns att lyssna på här nedan. Det svängde ordentligt när kvartetten spelade och det var många fötter som rörde sig i takt med musiken hos dem som lyssnade. Alla applåderade livligt och som sig bör efter varje soloinsats.

Det som jag förstås kommer att minnas mest av denna jazzkonsert är förstås den underbara pianisten som gärna drog till med lite Errol Garnerstuk mellan varven. Vill man höra honom spela Errol Garners kända Misty kan man gå in här.

1711 After Work med Händel i Ansgarskyrkan i Lidingö

När orgelkonserten med barnen, som jag berättat om här, var slut åkte vi hem hela Mirrfamiljen. Mirren och jag åkte sedan tillbaka till Ansgarskyrkan i Lidingö på kvällen. Det skulle nämligen bli en Händelkonsert med Ansgarskyrkans Vokalensemble  och barnens orgellärare, konsertorganisten Mathias Kjellgren.

After Work med Händel

lördag 16 november @ 19:00 - 20:00

Kyrksalen,

Musik av Georg Friedrich Händel. Ansgarskyrkans vokalensemble sjunger med Anna Skagersten som dirigent och Mathias Kjellgren på orgel.

Annonsen från Ansgarskyrkans hemsida. 

Innan vi åkte hann Mirren laga mat åt alla och baka lussebullar som hon sedan tackade Mathias för med en påse. Det blev en mycket fin musikalisk upplevelse med kören som sjöng himmelskt vackert och Mathias som spelade Händels berömda andra sats från Orgelkonsert nr 13, den som kallas Göken och Näktergalen. The Cucoo and the Nightingale på originalspråket. 

Mathias berättar om orgelkonserten. (Bilderna går att klicka större.)

Visserligen var Händel född i Tyskland men han verkade hela sitt vuxna liv i England. Mirren hade vid något tillfälle berättat för Mathias att hon tycker mycket om just den satsen och hon blev väldigt glad när hon hörde honom spela denna på konserten. Att titeln på evenemanget var After Work berodde på att det brukade vara konsert på fredagen - efter jobbet - och man ville inte ändra rubriken.

Kören sjöng himmelskt vacker som jag skrev ovan. Först ut var tre välkända Händelsånger av vilka jag spelade in den sista - Dagen är nära med dirigenten Anna Skagersten framför kören och Mathias vid orgeln.

Kören är redo att sjunga. Anna presenterar sångerna.

När konserten var slut började några andra musiker att komma in från sidogången där vi satt. Det visade sig vara några välkända jazzmusiker som också skulle ha konsert efter Händelkonserten. På min enträgna önskan satt Mirren och jag kvar och lyssnade till denna härliga kvartett, som jag ska berätta om i mitt nästa inlägg.

På de timmar vi var hemma mellan konserterna hann Mirren att både laga middag till alla och baka lussebullar. 

1710 I Pipsvängen

På lördagen, efter att Mirren, pojkarna och jag varit på Cirkus och sett Häxorna i Eastwick, som jag berättat om här, var det dags för orgelkonsert i Ansgarskyrkan i Lidingö. Det var eleverna till organisterna i Lidingö och Lilla Akademien som skulle visa vad de lärt sig under terminen. Konserten skulle gå av stapeln klockan 12 men vi var där redan vid halv 11 för generalrepetition. Alla mina tre yngsta barnbarn, Casimir 12 år, Caspar 10 år och Clarissa 8 år skulle spela.

Ett digert program som synes. (Bilderna går att klicka större).

Ansgarskyrkan byggdes 1996 och orgeln är placerad så att man har en bra överblick över organisten när man sitter i kyrksalen. Akustiken var mycket fin men orgeln något svårspelad. I välkomsttalet berättade Ann att eleverna kanske inte var helt färdiga med sina stycken och att man därför skulle ha överseende om det blev lite fel här och var. Det tog bort en del av nervositeten hos både elever och föräldrar.

Enkla och rena linjer i koret. 

Mirren och jag satt på stolarna till vänster och hade fin överblick över organisterna.

Caspar spelar igenom sina stycken på generalrepetitionen. 

Roberta tackar eleverna för deras medverkan i konserten med fina marshmallowpinnar. De fick också var sin liten tulpanknopp i kruka. Clarissa är yngst och minst. (Den allra minsta flickan på bilden är inte elev.)

Här nedan kommer några videoklipp när mina barnbarn spelade.

Clarissa spelar ett arrangemang av Edvard Griegs Morgenstemning. Roberta, hennes orgellärare är med och lyssnar. Videon är från generalrepetitionen.



Caspar spelar Preludium i g-moll av J.S.Bach.



Jag har tagit bort Casimirs inspelning av Gigouts Toccata eftersom en ännu bättre version av orgelstycket finns här. 

1709 Häxorna i Eastwick

I helgen var jag och hälsade på Mirrfamiljen i Stockholm. Dels lockade Mirren på fredagskvällen med biljetter till Cirkus där man gav Häxorna i Eastwick, en musikal med Peter Jöback i huvudrollen. Jag var förstås nyfiken på honom eftersom jag aldrig sett honom annat än på TV. Här kan man läsa en recension från föreställningen.

Sen var det naturligtvis barnens orgelkonserter i Ansgarskyrkan i Lidingö på lördagen som var den viktigaste anledningen att jag åkte upp och som jag ska berätta om i nästa inlägg.

Casimr, Mirren och Caspar utanför Cirkus. (Bilderna går att klicka större.)

De tre häxorna - bilden från nätet.

Tyvärr fick man inte fotografera så de enda bilderna är från applådtacket. Det var en färgsprakande föreställning med skönsjungande artister, otroligt duktiga dansare och en helt fantastisk scenografi.

Peter Jöback är en lysande estradör med en stark röst för att inte tala om fysik - hur man kan sjunga samtidigt som man dansar utan att tappa andan är för mig ett stort mysterium. Rösten når ut till alla, även till dem som sitter högst upp på raderna. Han håller samma höga tempo genom hela musikalen där det inte finns många pauser för honom.

Ensemblen tackar för applåderna. 

Lilla Clarissa fick vara hemma med sin pappa. Tur var det kanske eftersom det förekom många fula ord och svordomar i musikalen. Men så var han ju Mefisto också, Peter Jöback, så det hörde givetvis till hans vokabulär.

Här har Clarissa målat ett självporträtt som jag tittar på innan jag ska somna.

1708 Gems Weekly Photo Challenge vecka 47 2019 - TRÅD

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 47 2019 är ordet TRÅD. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Här kommer ett litet bevis på vad man kan göra med nål och tråd. Det är Mirren - yngsta dottern - som skapat det här lilla konstverket på fri hand utan vare sig mönster eller bild utom den hon ritat själv. Den här fick jag i present för 26 år sen när hon gick i nian.

Självporträtt antar jag. Som avslutningsbetyg i textilslöjd fick hon bara en trea vilket jag tycker var lite orättvist...

1707 Namngivningsfest för Leon

Som jag berättat tidigare har jag blivit gammelfarmor. Här kan man läsa om när jag träffade Leon för första gången. I lördags var det så dags för namngivningsfest för Leon, som nu hunnit bli drygt fem månader. Festen hölls hemma hos Isabelle och David som bor i en trevlig lägenhet i Norrköping. Ett fyrtiotal personer hade kommit dit för att fira Leon. (Alla bilder i inlägget har Kent tagit.)

Vackert dukat och dekorerat i blå nyanser som sig bör när det gäller en liten gosse. (Bilderna går att klicka större.)

Så här efteråt tänker jag att Bella och David måste ha haft en massa jobb med att röja ut alla stora möbler för att alla borden skulle få plats. Trots att det var trångt gick det alldeles utmärkt för alla att förse sig med smörgåstårta - vegetarisk eller vanlig, vilket man nu gillade.

David och Bella med lille Leon på armen hälsar alla välkomna till namngivnngsfesten. Som synes är det rejäla smörgåstårtor på bänken.

Härlig stämning vid borden. För mig som är lomhörd var det nästan omöjligt att höra vad någon sa som inte satt bredvid mig på grund av den höga ljudnivån :-).

Bland gästerna fanns både släktingar och vänner till paret. Leons farfar och farmor med respektive, Davids bror med flickvän och många andra hade kommit från Västerås, där David vuxit upp. Leons morfar med sambo, mormor, gammelmormor och moster och Bellas bror och flickvän, som bor i Norrköping hade kortare resväg. Och så förstås gammelfarmor med sin Kent från Mogata som inte heller hade så långt att åka.

Farfar Henry är glad över sonsonen.

När alla hade bänkat sig och tagit sig en bit smörgåstårta höll David ett litet tal och berättade att Leon hade fått sitt namn efter hans farfarsfar. Rolf var Leons andranamn och som hans bortgångna gammelmorfar hetat. Det tredje namnet, Magnus har han efter morfar Kalle som också heter Magnus. Vi sjöng Ja må han leva och hurrade för Leon och sedan var ceremonin över. Men dock inte festen!

David berättar om vilka namn som de gett sin lille son. Bakom dem rullar ett bildspel på teven om Leos första månader.

Har begrundar morfar Kalle bilderna som han tagit.

Mormor Mari och gammelmormor Gerd trivs på festen.

Även tårtor och en del kakor gick i blått och turkos.

Efter smörgåstårtorna dukades det fram en helt fantastisk buffé av tårtor och fina småkakor. Tyvärr hann Kent och jag inte stanna för att frossa i dessa eftersom Clarissa och pappa Christian skulle komma till Mogata vid fyratiden på lördagseftermiddagen. Här har jag berättat om det besöket. 

Kisse på sin plats strax under taket har god utsikt över festen.

Tack Bella och David för en oförglömlig fest! 

1706 Kärt besök

Under helgen var vårt yngsta barnbarn Clarissa, som är 8 år, och hennes pappa Christian och hälsade på oss här i Mogata. De kom i lördags efter att ha varit på djurparken sista dagen innan den stängdes för säsongen. Mirren och pojkarna var hemma eftersom mellanbrodern Caspar skulle sjunga Faurés Requiem i Katarina kyrka på lördagseftermiddagen och de dessutom var tvungna att öva orgel inför kommande orgelkonserter.

Clarissa har hittat mamma Mirrens kattmössa som jag sydde till en dansuppvisning när hon var i tioårsåldern. (Christian tog de flesta bilderna i det här inlägget.)

Bland alla leksaker som jag sparat sedan hennes mamma var liten hittade hon ett kattmössa som jag sytt när Mirren skulle vara katt på en dansuppvisning när hon var 10 år. Jag målade morrhår med vattenfärger för att de skulle vara lätta att ta bort, men det visade sig vara svårare än jag trodde.

Här leker Clarissa skola med alla gosedjuren.

Hon hann också med att spela igenom ett av de två stycken som också hon ska spela på kommande orgelkonserter, en på lördag som jag ska vara med på och en veckan därpå. Stycket var det kända Prélude från Te Deum av M.A. Charpentier. Hon spelade det så fint att jag fick spela in henne. Resultatet kan man höra sist i inlägget.

Clarissa har själv registrerat både det som ska vara starkt och det som ska vara svagt i stycket. Hon fixar omregistreringen själv medan hon spelar. Att spela med fötterna klarar hon också även om hon knappt når ner till pedalen. 

På söndagen skulle vi måla färdigt tavlan som hon började med förra gången hon var här. Det var tänkt att det skulle bli en flamingo mot den blågröna bakgrunden men hon ändrade sig så det fick bli en delfin istället. För att göra det hela enklare och för att hon skulle få tavlan färdig så hon kunde ta med sig den hem hittade vi en bra delfin på nätet som hon kunde rita av.

Mina akrylfärger och dito pennor kommer väl till pass.

Jag fick lära mig att det visst fanns rosa delfiner - det berodde på att de åt mycket räkor. 

Clariss 8 år spelar Prélude av M.A. Charpentier på orgeln hemma i Mogata.  

1705 Före och efter regnet

Redan på måndagen varnade man för att l'Aude, floden som flyter genom Limoux, skulle svämma över och förorsaka stora skador. Det värsta ovädret skulle komma på tisdagen och kulminera under onsdagsnatten. Man fruktade att det skulle bli lika allvarligt som året innan, när t.o.m. bilar sveptes bort med vattnet.

Risk för översvämning - inondation - står det på skylten. Den var placerad vid flodstranden där det finns en parkering för bilar. (Bilderna går att klicka större.)

Under sin promenad på tisdagsmorgonen tog Kent bilder längs med floden för att dokumentera hur det såg ut före regnet.

De flesta bilarna har kört bort från parkeringen. Allt är lugnt och stilla än så länge.

Inte särskilt mycket vatten i floden som synes.

Den äldsta bron i Limoux.

På natten till onsdagen brakade ovädret loss med åska och blixtar som lyste upp hela vårt sovrum. Regnet skvalade ner från skyn och smattrade mot taket till huset. Jörgen, som just byggt färdigt en terrass på taket, var orolig för att det skulle läcka in vatten. Det hade läckt in lite däruppe, men det var inte värre än att han kunde fixa det med några stålplåtar från Mr Bricolage. 

Foton tagna på onsdagsförmiddagen av Kent.

Man har svårt att känna igen sig.

Som väl var steg inte floden i Limoux så mycket som man fruktat. Husen längs med stranden klarade sig den här gången. Värre var det i andra delar av departementet där många hade fått sina hus förstörda av vattenmassorna. Hela dagen visades skrämmande bilder från översvämmade områden på TV.

Blå himmel igen på onsdagseftermiddagen.

På eftermiddagen hade det lugnat ner sig och slutat regna så  jag följde med Kent på promenad för att själv se hur det såg ut. Det var mycket lerigt på sina ställen och floden hade stigit upp till halva träden på vissa ställen.

Vi tar oss ner till flodstranden genom en öppning i den gamla bron.

Vattnet har dragit sig tillbaka från promenadvägen men det var fortfarande ganska lerigt att gå där. 

På hemvägen träffade vi på Anna och Jörgen som bänkat sig utanför Le Commerce och gjorde dem sällskap.

Resten av veckan hade vi fint väder med uppemot 25 grader varmt i skuggan.