Omslaget till tidningen är gjort av Werner Liljeqvist - målare och illustratör. Han var bland annat tecknare på Dagens Nyheter mellan 1927 och 1959. Bilderna går att klicka större.
I denna tidning kan man bland annat hitta en novell av G.K. Chesterton, en krönika av Hasse Z., en liten revyrevy av Erik Lindorm och resebrev från Sigfrid Siwerts. Man får också upplysningar om ceremonielet vid hovet, hur man presenteras där och av vem och hur man ska vara klädd då.
En något bisarr artikel handlar om Barnen i Moskva. Författaren skriver bland annat att "istället för att rödkindade och varma susa iväg på sparkstötting eller skridsko (som västerländska barn = min anm.) sutto de och spelade skalor vid pianot". Stämmer kanske i viss mån även idag för många med tanke på hur många fantastiska ryska pianister som det finns.
Av de tre revyerna som Erik Lindorm skriver om är det endast den på Folkets Hus teater som får godkänt. Han skriver :" Men en sak har jag ett mycket livligt minne av, att årets nyårsrevyer var sällsynt platta och matta. Folkets Hus teater var den enda som inte var bägge delarna." Han raljerar också över "att fröjden stod högt i tak i denna gamla A-sal där så många missnöjets profeter eldat massorna."
Folkteaterns revy, Södran med Emil Norlander och Mosebackes revy får samtliga mördande kritik. Kanske berodde det på att Lindorm såg de fyra revyerna "i sträck", som han skriver.
Kurt Jungstedt har tecknat den här bilden av Lili Ziedner i Folkteaterns revy. Om man vill se mer bilder av denna framstående konstnär kan man titta här.
Vid den här tiden var det knappt 40 år sen den berömda sångerskan
Jenny Lind gick bort och hon tilldrog sig fortfarande stort intresse. I en artikel av Curt Munthe berättar han om hennes korrespondens med fadern. (Antar att Curt var son till Mathias Munthe?) Den var mycket omfattande. Ogifta kvinnor blev ju inte myndiga förrän 1863 och då var Jenny Lind redan 43 år.
Så här skriver Curt Munthe om breven: "Det finnes i dem icke ett spår av primadonnan, den över hela världen firade sångerskan: inga fanfarer och trumpetstötar eller hänförda skildringar av hennes egna framgångar. De äro i stället av ett oersättligt värde för vår kunskap om Jenny Lind som människa, och man måste tvingas till beundran för den nobla och ädla kvinnosjäl som kommer oss till mötes i snart sagt i varje ord och rad av de brev, som hon från så vitt skilda platser i världen sände hem till sin vän och förmyndare i Sverige."
Rättvik var redan då en vintersport ort där välbärgade människor samlades. (Jag har tidigare retat mig lite på att det alltid står vad kvinnorna heter innan de gifte sig. Men det är faktiskt bra med tanke på att man förlorar sin identitet om man tar sin mans efternamn när man gifter sig. Numera är det ju inga problem eftersom de flesta kvinnor som gifter sig behåller sitt efternamn.)
På den nedersta bilden är det Turkiets Chargé d'affaires i Stockholm, Laik Moukbil Bey, som har skapat ett ståtligt Svealejon.
Den här tiden på året var maskeradernas tid. Det var stora danstillställningar och många var de förslag till maskeraddräkter som florerade i olika tidningar. Här nedan finns några. Jag antar att det var ganska dyrt att få en sådan maskeraddräkt uppsydd.
Digra menyförslag och recept finns som alltid med i slutet av tidningen. Här nedan är en av de mest besynnerliga desserter som jag sett.
Jag blir alltid lika imponerad av de skickliga illustratörerna till annonserna. Den här bilannonsen måste vara tecknad eftersom den är så skarp i jämförelse med alla andra foton vid den här tiden. Fortfarande är det bara reklam för amerikanska bilar.
