1452 Gems weekly photo challenge - Grön

Det är Sanna som har hittat på att vi ska lägga ut ett foton för att illustrera ett ord varje vecka. Den här veckan är ordet GRÖN. Jag tycker att mina gröna tavlor kan få  passera trots de enstaka orangea inslagen. Lite omväxling måste det ju få bli. (Bilderna går att klicka större.)

Grönrutig tavla.

Stad i grönt.

1451 Roland Engdahl och Lotta Källström i Skällviks kyrka

Varje år har vi en vecka med flera musikgudstjänster i den gamla medeltida Skällviks kyrka vid Stegeborg. Veckan har fått namnet Farledskyrkan. Från allra första början -  i slutet av 80-talet - var det en musikgudstjänst varje dag under denna vecka, men sedan ett antal år tillbaka är det olika musikevenemang måndag, onsdag, fredag, lördag och söndag, alltid samma tid klockan 19. Det är alltid en präst med - Kurt Enström den här kvällen - som håller en kort andakt inramad av ett par psalmer.

Lotta Källström och Roland Engdahl i Skällviks kyrka på måndagen i Farledsveckan. Bilderna som Kent har tagit de flesta av går att klicka större.)

Farledsveckans upptakt i måndags bjöd på musik av duon Roland Engdahl och Lotta Källström, välkända musikprofiler i Norrköping med omnejd. Roland har jag spelat många gånger tillsammans med när jag kompat honom på begravningar och bröllop. Det är alltid en fröjd att få spela tillsammans med en så trevlig och skicklig musiker och som alltid är så uppmuntrande och glad.

Lotta både sjöng, spelade gitarr och presenterade musikprogrammet.

Lotta är en ofta förekommande sångerska och konferencier i olika allsångssammanhang under sommaren. Hon presenterade programmet helt avspänt och humoristiskt och fick bland annat församlingen att sjunga med i Lasse Berghagens Teddybjörnen Fredriksson. För övrigt upptog programmet kända och älskade sånger som t.ex. Taubes Sjösala vår, som man inte hör så ofta och Gabriellas sång, som hon sjöng så vackert och med känsla och inlevelse.

Rolands huvudinstrument är trombon men han trakterar även piano och andra instrument.

Eftersom ingen kantor hade dykt upp fick jag nöjet att hoppa in och ackompanjera psalmerna eftersom Roland gärna ville spela med i dessa på sin trombon. När jag sen fick höra att Roland skulle spela Amazing Grace à capella erbjöd jag mig att kompa honom i en vers. Visserligen hade vi inte repeterat och jag hade heller inga noter eftersom Roland ville spela den i Ass-dur (fyra förtecken) som var en helt ny tonart för mig när det gällde just den melodin. Det gick över förväntan bra, Roland var nöjd och det var ju huvudsaken.

Roland, Lotta och jag efter musikgudstjänsten.

Kent visste inte om att jag tänkte kompa Roland i den vackra sången, så han fick inte upp kameran för inspelning förrän i slutet på melodin. Men man kan ju få en uppfattning om hur det lät på videosnutten i slutet av inlägget.

På fredag är det sångerskan Linn Svensson och jag som svarar för musikprogrammet. Vi har kallat det för Lätt Sommarmusik och det blir flera välkända och älskade sånger som vi kommer att framföra. Även på fredag är det Kurt som är präst.

Den här bilden av Skällviks vackra medeltidskyrka tog jag för några år sen. Himlen var inte fullt så blå på måndagskvällen eftersom gudstjänsten inte började förrän klockan 19.

Roland och jag spelar Amazing Grace i Skällviks kyrka. Kent spelade bara in hälften eftersom det kom som en överraskning för honom att jag skulle kompa Roland på synten.

1450 Friluftsgudstjänst på Arkö och ny header

Som mina bloggvänner kan se har jag bytt ut min header till ett foto som jag fått från Svante Prag, en av dem som var med på friluftsgudstjänsten i Arkösund i söndags. Som vanligt var det Eva Wahren som vi besökte - jag har spelat där varje sommar sedan 2007 - tioårsjubileum i år alltså. Här kan man läsa ett inlägg från en tidigare sommar.

Den här bilden tog Svante Prag mig ovetandes när jag väntade på båten hem till Arkösund. Tack Svante för ett fint foto! (Bilderna går att klicka större. Då kan man också se länken till Svantes hemsida.)

Vädret var strålande och många hade mött upp på kajen i Arkösund för att åka med båten ut till Arkö. Väl framme möttes vi av Eva på sin fyrhjuling och som lassade på synt och övriga tillbehör på flaket. Kent och jag promenerade tillsammans med övriga gäster upp till ladan där friluftsgudstjänsten skulle äga rum - en promenad på en dryg kilometer. 

Eva väntar med sin fyrhjuling på Arkö. Kent tog bilden.

Några sommargäster hade också stött till så inalles var vi ungefär 40 stycken - många från Jonsbergs församling som ordnar med denna och andra musikgudstjänster under sommaren. Eva hälsade välkommen och berättade lite om gårdarna på ön och efter det sjöng vi psalmen "Pris vare Gud som låter oss glada vakna upp" - en passande psalm denna dag när vädret var så vackert.

Fritz Axelius håller andakt. Kent tog bilden.

Paus i spelandet. Kent hjälper mig med att hålla koralboksidan på plats i vinden. Svante Prag tog bilden.

Fritz Axelius var präst och höll en kort betraktelse, vi sjöng ytterligare några psalmer. Till sist spelade jag "What a wonderful world" på synten - en låt som jag också tyckte passade bra denna dag. Eva hade som vanligt ordnat med kaffe och bakat goda ambrosiatårtor som alla bjöds på efter gudstjänstens slut. 

Evas dotter Elisabeth, jag, Fritz och Eva har bänkat oss vid kaffebordet inne i ladan som skänkte välbehövlig svalka.

När vi fikat i lugn och ro bar det av till bryggan igen för att åka in till Arkösund. Denna gång tackade både Kent och jag ja till att få åka med på Evas fyrhjuling ner till hamnen - även om det var en något skakig upplevelse på den steniga skogsvägen. På vägen hem pratade jag med Svante Prag som överraskade mig idag med att skicka två fina foton från friluftsgudstjänsten. Det är ett av dem som jag har använt som ny header. 

Arkösund. Kent tog bilden.

1449 Gems Weekly Photo Challenge - Strand

Utmaningen som Sanna ställer oss inför den här veckan är ordet STRAND. Det får bli några foton från mitt bildarkiv igen och från de minnesvärda somrarna på norra Öland med yngsta dotterns familj.

Foto från Bläsinge på norra Öland. Högsommar. (Bilderna går att klicka större.)

Mellan stranden ovan och denna är det bara 200 meter. Fotot taget på våren. 

Samma strand lite längre fram på promenaden. 

1448 Promenad i stockrosornas stad

Jag vet inte om det finns fler städer med sådana mängder av stockrosor som vi har här i Söderköping - men jag vågar nästan påstå att det inte finns så många på en sådan liten yta som här. Det måste i alla fall vara högsäsong på sådana, för jag har aldrig sett en sådan överflödande blomning tidigare.

Stockrosor utmed alla husväggar på Munkbrogatan i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)

Vi bestämde oss - Kent och jag - att åka in till vår lilla stad och gå en promenad på lördagseftermiddagen. Det var fint väder, solen tittade fram mellan molnen och det var till och med skönt när den försvann ett tag.

Det var här på Munkbrogatan som "Madicken" bland annat filmades in. Huset är det största på bilden. 

Som vanligt nu på sommaren var stan full av turister som satt på uterestaurangerna och caféerna, åt glass eller strosade omkring i största allmänhet. Vi började vår promenad på Munkbrogatan med de fina gamla husen och det var där stockrosorna växte i överflöd längs väggarna.

Mängder av stockrosor på samma gata.

I ett av husen på Munkbrogatan sägs det att biskop Brask hade sitt tryckeri. Han har ju gått till historien för sin brasklapp. Den som han enligt traditionen satte under sitt sigill när han tvingades skriva på ett papper för att avsätta Gustav Trolle som var katolsk ärkebiskop vid 1517 års riksdag. På lappen stod det: "Härtill är jag nödd och tvungen". Han klarade sig därmed undan att avrättas vid Stockholms blodbad tre år senare.  Söderköping var  en betydande stad på medeltiden och ett maktcentrum eftersom Storån var segelbar ända fram till Rådhustorget. Idag var det knappt vatten för att paddla en kanot.

Braskens hus på Munkbrogatan i Söderköping.

Enligt traditionen hade biskop Brask sitt tryckeri här mellan 1523 och 1526 står det på skylten.

Ett måste på sommaren är naturligtvis att promenera upp till Slussen och titta på båtarna som ska slussas och se hur lång kön till Smultronstället är denna dag. Vi hade tur att få se tre båtar som skulle slussas. Många turister hade samlats på kajen för att titta på denna tilldragelse.

Fullt med folk vid Slussen. Söderköping ligger ju nära ingången till Göta Kanal (åtminstone för dem som kommer från Östersjön) och man brukar skoja om att båtbesättningen inte har vant sig vid att slussa efter bara några få slussar. Men här var det inga problem.

Här tuffar man vidare till nästa sluss. 

Liv och rörelse på kajen och många gäster på caféerna. I två månader ser det ut så här ungefär och sedan är det som vanligt med endast några hurtiga joggare eller hundägare som rör sig på kajen. Och en och annan som är ute och tar sig en promenad. Vi konstaterar att kön till Smultronstället med den berömda glassen är ungefär lika lång som under tidigare år.

Kön till Smultronstället. Det kan ta en timme innan man får en plats på glasskaféet. 

Som man kan se på bilderna ovan hade himlen antagit en mycket oroande mörkt gråblå färg. Men de första regndropparna kom inte förrän vi redan var på hemväg och satt tryggt och torrt i bilen.

1447 Månadens illustratör juli 2017 - Antoine de Saint-Exupéry

När jag letade efter en annan bok i min bokhylla föll Lille prinsen ut ur hyllan. Eftersom jag inte läst boken på många år bestämde jag mig för att läsa om den och blev helt fascinerad av berättelsen om Lille prinsen, som hade fallit ner på jorden från sin asteroid B 612.

Lille prinsen på sin asteroid B 612. (Bilderna går att klicka större.)

Antoine de Saint-Exupéry, som både är illustratör och författare  till boken, tillhörde en högadlig familj i Frankrike och levde mellan 1900 och 1944. Han prövade på många olika yrken innan han utbildade sig till pilot och sedan fraktade post mellan olika länder och kontinenter. Han skrev flera böcker som framför allt handlade om hans äventyr som postflygare innan han skapade barnboken Le petit prince som skulle göra honom världsberömd.

Författarens första teckning som alla vuxna tror är en hatt.

Det är bara den lille prinsen som genast förstår att det är en teckning av en boaorm som ätit upp en elefant.

Det är lite olika uppgifter om på hur många språk boken är utgiven på - det rör sig om mellan 260 och 300. Den är såld i ca 140 miljoner exemplar om man får tro en uppgift på nätet. Det är Saint-Exupérys yngre bror, som dog när han var femton år, som antas vara modell för Lille prinsen. S-E var mycket fäst vid brodern, som var blond som prinsen i sagan, och satt med vid hans dödsbädd. S-E ska ha sagt att "han föll mjukt som ett träd faller" när han dog, vilket står som en av de sista meningarna i boken när Lille prinsen dör och återvänder till sin stjärna.

Här är den bild av Lille prinsen som jag lyckades bäst med, skriver författaren.

Berättelsen handlar om piloten som råkar ut för ett motorhaveri och nödlandar i öknen. När han sitter där kommer den en liten pojke plötsligt uppdykande som berättar att han har fallit ner på jorden från sin asteroid B 612. För piloten berättar han om sin stjärna och sitt liv där och även om sina besök på några närbelägna asteroider som befolkas av bland annat en kung utan undersåtar, en suput som super för att han skäms för att han super och en lykttändare.

Prinsen på sin asteroid B 612. Han har tre vulkaner som han sotar varje dag, även den som är slocknad. Han har också en blomma att sköta om som är besvärlig och har pretentioner. Trots det älskar han sin blomma som han har satt ett glas över för att skydda henne. Han älskar också att sitta och titta på solnedgångar och eftersom asteroiden är så liten kan han se flera sådana varje dag. 

Prinsens största bekymmer är baobabplantorna som han måste rycka bort varje dag för att de inte ska växa till stora träd. Piloten ritar här en teckning av hur det skulle kunna se ut om de inte togs bort i tid och visar Lille prinsen.

1935 kraschlandade S-E tillsammans med en kamrat i öknen. De hade bara proviant och dryck för en dag, blev snabbt uttorkade och började se syner och hallucinera. Den tredje dagen utan vatten kom en beduin förbi och behandlade dem med en nedärvd metod som räddade deras liv. Det är utan tvekan denna händelse som gav S-E inspiration till den bok som är den mest översatta av alla franska böcker. Mer om denne intressante författare kan man läsa på Wikipedia på engelska. Tyvärr står det väldigt lite om honom på svenska.

En lykttändare som prinsen besöker på en angränsande asteroid har fullt sjå med att tända och släcka lyktor hela tiden.

 Drinkaren som super för att han skäms över att han super. Också han får besök av prinsen. 

Även om man inte kan påstå att S-E är någon särskilt skicklig illustratör är hans teckningar av Lille prinsen på sin asteroid helt speciella och mycket charmiga. Jag konstaterar också tacksamt att man i filmen, som kom 2015, också animerat prinsen efter S-E.s teckningar. I den amerikanska filmen 1974 är Lille prinsen en vanlig söt liten amerikansk pojke och helt utan personlighet enligt min mening.

På jorden träffar Lille prinsen en räv som han tämjer och som blir hans bästa vän. 

Boken är en ömsint berättelse om kärlek, vänskap och om vuxnas oförståelse av barn. Den passar egentligen bättre att läsas av vuxna, som är helt upptagna av jakten på pengar, ära och status, än av barn. Jag minns att jag tyckte sagan var ganska tråkig när jag var liten. Nu blev det en högtidsstund när jag läste den igen. Här kan man köpa boken och den går naturligtvis att låna på biblioteket också.

Lille prinsen faller mjukt som ett träd när den giftiga ormen har bitit honom och han dör och återvänder till sin asteroid. 

Boken kom ut 1943. 1944 dog Antoine de Saint-Exupéry i en flygkrasch i Medelhavet. Under sin levnad mottog han flera prestigefyllda litterära priser både i Frankrike och i USA för sin många böcker. Men det är Le petit prince som för alltid placerat honom bland världens klassiska författare.

1446 Gems Weekly Photochallenge LEK

Ett ord varje vecka har Sanna hittat på att man ska illustrera med ett eget foto eller flera. Vecka 28 är ordet LEK. I februari i år var Mirren, barnbarnen Casimir, Caspar och Lissan samt grannflickan Ida och jag på Norrköpings fina visualiseringscenter. Där fanns förutom utställningar och domfilm (360 grader) många saker att göra och att leka med. Här har jag berättat om den utflykten.

Caspar, Ida och Casimir tävlar om vem som kan bygga högst stapel. (Bilden går att klicka större.)

1445 Sommarkvällsmusik - I din öppna hand

Varje torsdagskväll under sommaren är det sommarkvällsmusik i den vackra Sankt Laurentii kyrka i Söderköping. Rubriken på konserten denna torsdag var I din öppna hand. Sankt Anna vokalensemble sjöng sånger med texter av bloggvännen Marianne - alias Bloggblad - och Linda Sandström. Den senare hade också skrivit musiken till alla sångerna. Robert Hjälmeby ackompanjerade på gitarr.

Programbladet för kvällen. (Bilderna går att klicka större.)

Redan en halvtimme före konserten började var det många som var på plats och när klockorna började ringa var det nästan fullt i kyrkan. Marianne var konferencier och berättade hur hon och Linda hade träffats på nätet och med åren utvecklat ett givande samarbete. I en psalmtävling nyligen i Västerås, med 150 anmälda bidrag och med bara tio av dem utsedda till final, kom duon på fjärde plats med en av sina sånger.

Marianne presenterar programmet och berättar om upprinnelsen till samarbetet med Linda Sandström.

Kent tog bilden från läktaren. Linda spelade också flöjt, här i en egen komposition tillsammans med gitarristen Robert Hjälmeby. Kent tog bilden från läktaren.

Programmet innehöll många vackra sånger som kören sjöng med känsla och inlevelse. I slutet av inlägget kommer två videoklipp som man kan lyssna till. I många av sångerna sjöng Linda solo omväxlande med kören. Roger Eriksson, som är körledare för Sankt Anna vokalensemble, sjöng själv med i kören och ackompanjerade även några av sångerna på flygeln.

Sankt Anna vokalensemble. Linda sitter vid flygeln. Roger längst till vänster i kören och Marianne längst till höger. Kent tog bilden.

Ett stort plus var att alla texter fanns att läsa i programmet. Vanligtvis är det nästan omöjligt att höra texten när körerna sjunger. Dessutom är det roligt att spara texterna och titta på dem efteråt. Kurt Enström var präst och höll en kort betraktelse där han knöt ihop evangeliet för veckan med budskapet i Mariannes texter. Sammanfattningsvis en mycket fin och givande kväll.

Här kommer texten till sången på det första videoklippet.

Mitt i din vardag
Mitt i din vardag finns någon som ser dig
någon som hör dig och vill dig väl
som skyddar och vakar när dag går mot natt.

Mitt i din vardag i tillvarons nav
i möten med människor, sång och skratt
i allvar och tystnad när dag går mot natt.

Lyssna till livet som finns här bredvid 
lyssna till tonen i din melodi.

Mitt i din vardag när du söker tröst
finns vid din sida en änglaröst.



Och här är texten till sången i det andra videoklippet.

Livet virvlar som i dans
Dagen för dig ständigt framåt i sin egen melodi
Våga steget, bjud upp livet, våga drömma, släpp den fri.
Var i världen, var i drömmen låt din längtan leda dig.
Livets gåva får du dela, hela skapelsen - av nåd.

Livet virvlar som i dans, som om inga gränser fanns,
än i mörker, än i ljus. Våga steget, bjud upp livet, våga drömmen, släpp den fri!

Känn hur pulsen är dig nära när du inte spjärnar mot.
Känn hur rytmen söker kärnan ber dig pröva, ta emot.

Sankt Anna Vokalensemble sjunger "Livet virvlar som en dans."

1444 Clarissa läser "Bu och Bä i städtagen"

Vårt yngsta barnbarn, lilla Clarissa - Lissan till vardags - fyller sex år idag. Hon ska börja i förskoleklass till hösten och har lärt sig att läsa mer eller mindre på egen hand. Hon har naturligtvis lyssnat på sina äldre bröder och kunde alla bokstäverna redan för något år sen. Hon har också fattat det där med att skriva.

Här har Lissan gjort en ritning till sin födelsedagstårta. 

När barnbarnen åker tunnelbana till skolan med sin mamma Mirren varje morgon passar Lissan och mamma på att öva läsning. Det går så till att de läser varannan sida i någon bok. Att övning ger färdighet visar Lissan stolt prov på hemma i köket hos mormor och morfar. Skriver gör hon bara med stora bokstäver men hon läser text med små bokstäver som här nedan på videoklippet.

Clarissa med "Bu och Bä i städtagen" hemma i köket hos mormor och morfar i Mogata. 

Här nedan läser hon boken Bu och Bä i städtagen av Lena och Olof Landström. (När vi spelade in videon hade Clarissa ännu inte fyllt sex år.)



Grattis på födelsedagen, Clarissa, och lycka till i förskoleklassen på Lilla Akademien när du börjar där i höst!

1443 Tioårskalas i Mogata

I år fyller alla de tre yngsta barnbarnen år i samma vecka. Först ut var Casimir som fyllde tio år igår. Den femte juli fyller Clarissa sex år och den åttonde juli fyller Caspar åtta år. Det är lätt att hålla reda på hur gamla de är då det dessutom är precis två år mellan varje barn.

Uppvaktning på morgonen som vanligt av mamma, syskon och morföräldrar. Födelsedagsbarnet själv sov för ovanlighetens skull djupt när uppvaktningen kom. Casimir fick bland annat ett par sidenlakan av sin mamma vilket Clarissa påpekade inte var någon present till ett barn. Anledningen till lakanen var att Casimir ofta är på läger och måste ta med sig lakan. Sidenlakan tar nästan ingen plats alls.

Casimir har just vaknat av Ja må han leva. Mirren fotar och Caspar och Clarissa tittar på. (Bilderna går att klicka större.)

På eftermiddagen kom grannbarnen, som Caspar redan tidigare bjudit in på födelsedagskalas, och uppvaktade med egenhändigt förfärdigade presenter. Mirren hade varit i Norrköping på förmiddagen och inhandlat snygga och välbehövliga klädesplagg till honom samt tre smarriga tårtor. Casimir har nästan växt ur samtliga av sina kläder så det var välkommet.

Från vänster Anton, Clarissa, Casimir, Mirren, Jesper, Caspar och Ida. 

Efter att vi sjungit Ja må han leva och hurrat för Casimir och barnen ätit mormors hembakade bullar och smakat på två av tårtorna - vilket tog ungefär en kvart - återgick de till sin tidigare sysselsättning, att leka med varandra och att hoppa studsmatta hos grannen.

Casimir skär en bit av en av födelsedagstårtorna under Clarissas överinseende. 

1442 Dagar med Caspar

Jag har haft glädjen och nöjet av att ha haft barnbarnet Caspar hos mig några dagar. Mirrren och Johan skulle ge sig ut på cykelsemester längs Göta Kanal och det passade då bra att Caspar fick komma och hälsa på mormor och morfar i Mogata.

Mirren och Johan redo att bege sig av på cykelsemester några dagar längs Göta Kanal. Kent ska skjutsa dem till Söderköping där de ska påbörja cykelturen. (Bilderna går att klicka större.)

Pappa Christian tog hand om Clarissa och Casimir, som samtidigt var på dagläger för att lära sig köra båt. För det mesta är ju alla de tre yngsta barnbarnen tillsammans och hälsar på hos oss, men både Casimir och Clarissa har fått vara här ensamma några dagar. 

Här har jag berättat om när Casimir var i Mogata och här när Clarissa var hos oss när hon brutit armen. Caspar har vid flera tillfällen framfört önskan att även han skulle få vara ensam med mormor och morfar och nu var det ju ett perfekt tillfälle.

Mormors bullar gick åt med förvånande hastighet.

I tisdags var Caspar och jag några timmar på det fina utomhusbadet i Söderköping. Det dröjde inte många minuter förrän Caspar hade hittat ett par kompisar som han badade och lekte med under några timmar trots att de var ett par år äldre. 

Caspar med en nyvunnen kompis.

Jag hade stoppat ner massor av saker i den stora badväskan, badkappa, bullar och saft, bok för mig att läsa, läsglasögon och poolglasögon till Caspar. Men jag hade glömt badbyxorna. 

Som väl var fick vi låna ett par ur det kvarglömda förrådet. Det är ju en bit att åka från Mogata till Söderköping och det var skönt att slippa åka tillbaka bara för att hämta dessa. Resten av dagen tillbringade Caspar tillsammans med grannens tvillingpojkar så jag såg inte till honom så mycket. 

Caspar med lånta badbyxor.

På fredagen hade jag lovat att Caspar skulle få följa med till Mogata kyrka och spela på den fina kyrkorgeln. Jag var ändå tvungen att gå dit för att träna på de psalmer och det postludium jag skulle spela på söndagens mässa i Jonsbergs kyrka. Mirren har börjat träna att spela orgel med Caspar på hemmaorgeln - storebror Casimir är redan en entusiastisk orgelspelare. Det lät riktigt bra och Caspar tyckte det var roligt.

Caspar spelar Pelle Plutt på båda manualerna och med orgelpunkt i pedalen. Som synes är det fullt ös när nästan alla register är utdragna. Kent tog båda bilderna.