söndag 30 augusti 2015

1159 Söderköpings Gästabud 10-års jubilerar

Så var det då återigen dags för Söderköpings Gästabud - i år hela tre dagar. Vädret har varit fint och massor av folk från när och fjärran har kommit för att vara med om detta evenemang. Mycket har varit sig likt, en del nya knallar har tillkommit. Om man nu hade sådana på medeltiden.


Trångt på lilla Storgatan i Söderköping. (Bilderna går att klicka större.)


Även trångt på Hagatorget och Skönbergagatan.

Igår lördag var det som vanligt kröningsceremoni i Sankt Laurentii kyrka. Birger Magnusson, son till Magnus Ladulås och hans hustru Helvig av Holstein kröntes i Söderköping i just denna kyrka 1281. Bröderna Erik och Valdemar var också med, de som brodern Birger spärrade in i ett torn på Nyköpings slott och sedan - enligt sägnen - kastade nyckeln i Nyköpingsån så att bröderna svalt och törstade ihjäl. Fler inlägg från kröningsceremonin kan man läsa om här och här.


Kung Birger och hans drottning har just blivit krönta. Min vän Bloggblad står längst ut till vänster i kören. Bredvid henne min svägerska Anne Sophie. 

Teater Sythercopie står för programmet. Vi har ju sett kröningen flera år tidigare men det är lika roligt varje gång eftersom man känner - eller åtminstone känner till - nästan alla de som deltar i ceremonin. Nytt för i år var att kyrkokören utbytts mot Sankt Anna vokalensemble där bland annat vännen Bloggblad (se ovan) är med och sjunger. Det lät väldigt fint om kören - man behöver inte vara så många för att det ska låta vackert.


Utanför Sankt Laurentii kyrka.

Efter det strosade vi runt lite bland alla stånd. Det fanns mycket att välja på - framför allt i matväg från kanderade äpplen och rostade mandlar till varm korv med bröd.


Prästen Stig med fru Anna-Karin säljer varm korv och kaffe utanför Klockaregården.


Här bakas det tunnbröd.


Hemfärgat garn.


Att svarva utan el gick alldeles utmärkt.


Jag såg inte många spekulanter här.


Fler spekulanter här på hemvägen.

Även idag söndag har vi varit i kyrkan på en medeltidsinspirerad mässa där Linköpings Gosskör sjöng. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka när processionen med de minsta gossarna i täten tågade förbi och sjöng en vacker medeltidshymn - i stämmor och helt utan noter. Kören sjöng också flera gamla medeltida hymner under mässan - även då i stämmor och utan noter. Underbart!


Linköpings Gosskör. På bilden sjunger kören de liturgiska delarna i mässan. Det är agendor de håller i händerna och inte noter. Fantastiskt att de överhuvudtaget kan sjunga med i den medeltida liturgin med sina komplicerade melodier - det har de väl inte haft tid att öva på...

fredag 28 augusti 2015

1158 Tavelvägg

Nu är klockan nio på kvällen och jag har äntligen fått in det sista i mitt arbetsrum som jag utrymde efter lunch. Eller rättare sagt som Kent utrymde. Anledningen till detta var att jag fått en reklamhäfte från Rusta med posten där man bland annat annonserade om tavellister.

Jättebra, tänkte jag. Då kan jag (=Kent) ju smälla upp några sådana i mitt arbetsrum och få en snygg tavelvägg med mina egna alster - lite galleri om man så vill. Jag hade ändå tänkt städa arbetsrummet, det var nog en månad minst sen sist.


Mitt arbetsrum som behövde städas. (Bilderna går att klicka större.)

Vad jag inte räknat med var att Kent är väldigt ordentlig och samvetsgrann. Så innan han gav sig i kast med tavellisterna flyttade han ut allting som stod på skrivbordet. Det vill säga två skrivare, en dator, högtalare och skärm. Jag hade tidigare flyttat ut allt annat som stod UNDER skrivbordet.



Tavellisterna är uppsatta och några av mina gamla tavlor har fått plats.

Egentligen är det inte ett skrivbord utan ett rejält matbord från IKEA. Det får plats väldigt mycket UNDER detta. Till exempel en korg - BRANÄS från IKEA med en halvfärdig stickning, en korg med dukar och annat som jag tänker ge till Lettland och en stor gammaldags mjölkback med gamla tidningar. En branäskorg med pussel och annat smått och gott för barnbarnen.

Nu är allting återställt och alla tusen sladdar på plats och alla kartonger och branäskorgar installerade på sina gamla vanliga platser under skrivbordet. Datorn funkar, arbetsrummet är städat och tavellisterna med tavlor på plats. I morgon är det Söderköpings gästabud så det kommer rapport om det så småningom. Livet leker!


Så här blev det efter omändringen. Nu är det rent i hörnen också!

Uppdatering:
Har varit på IKEA idag och sett att tavellisterna där var mycket bättre än de jag köpte på Rusta. Listerna där man skulle ställa tavlorna var hela 1 cm högre vilket gör att man kunnat ställa de tavlor som hade lite tjockare ram där också. Bra att veta till nästa gång...

tisdag 25 augusti 2015

1157 Fototriss - På väg

Här kommer mitt bidrag till fototriss den här veckan där rubriken är PÅ VÄG. Bilderna är tagna för någon månad sen på norra Öland. Det är som ofta de tre yngsta barnbarnen som är med på bilderna. Vill man se hur övriga trissare tolkat temat är det bara att klicka på länken.


På väg till raukens högsta topp vid Byrums raukar på Öland. (Bilderna går att klicka större.)


På väg ut i det ganska kalla vattnet. Blå Jungfrun i bakgrunden.



Clarissa på väg att blåsa ut ljusen på sin födelsedagstårta. Hon får hjälp av storebror Caspar.

söndag 23 augusti 2015

1156 Augustinytt från Bonniers Veckotidning nr 35 1924


Omslagsflickan på Bonniers Veckotidning nr 35 1924 är skapad av A. Ohlson. (Bilderna går att klicka större.)

Funderade ett tag på om det kunde ha varit Axel Olson i Halmstadgruppen som var 25 år vid den här tiden. Men han stavar inte sitt namn med h. Dessutom tycker jag inte att hans målningar påminner om denna. Men man vet ju inte vad de unga konstnärerna gjorde för att försörja sig.

Den här numret av tidningen innehåller som vanligt mycket blandad konfekt. Bland annat ett kåseri av Hasse Z - Levnadskonst. August Brunius skriver om Karikatyr och Vrångbild och Erik Lindorm om Rötmånadsteater. Sjösjukan diskuteras i en lång artikel. På modefronten finns ett Parisbrev för hundra år sen. Frank Hellers roman Mitt arv på Korsika går som följetong. En spännande konsthistorisk tävling med penningpriser tar upp en dubbelsida.


Javisst ser man att det här är drottning Kristina. Men vem var det som målade henne?


Den här eleganta unga kvinnan vet jag inte vem det är eller vem som har målat. Kan det vara Roslin?

Bland Aktuella ansikten kan man se Thomas Edison och William Randolph Hearst - tidningskungen. Henry Fords maka är också med på bild. Säkert väldigt ovanligt att en kvinna blev invald i Nationernas förbund - här är hon också med, Helena Swanwick, en mycket intressant kvinna, feminist och suffragett i England, som var övertygad pacifist.


Mycket mat är det som vanligt. Här kommer ett gott råd från en läsare i rötmånadstider.


Flera modesidor finns alltid med. Här är det skådepelerskan Tollie Zellman som visar en av klänningarna som hon bär i den senaste pjäsen på Komediteatern. Pola Negri var också ett berömt namn 1924. Hon var bland annat känd för att ha en kärleksaffär med Rudolf Valentino.


Annonserna är också många. Bil- och bananannonser pryder ofta omslagssidorna i färg. För övrigt är allting i tidningen i svart-vitt. Här kommer några exempel på annonser i tiden.




Jag tycker det är fantastiskt att se att ALLT i denna annons är tecknat och målat. Även versalerna i CARUSO



Även denna annons är tecknad av en konstnär. Loggan är nog Buicks egen. I dagens penningvärde motsvarar priset drygt 266 000 kr.

fredag 21 augusti 2015

1155 Sommarmorgon med korta meningar.

En av skrivuppgifterna skrivarkursen på Öland i början på juli var att på femton minuter skriva en liten berättelse med bara korta meningar. Så här blev min

Sommarmorgon.
Tidig morgon. Solstrimmor genom det öppna fönstret. Försiktig knackning på dörren. Jag låtsas sova. Ett blont huvud syns i dörröppningen. Ett till och sen ännu ett. Dörren öppnas. Skutt upp i sängen. Varma små armar som omsluter mig.

-  Det är morron mormor, gå upp!

Det hörs tre dunsar ner från sängen. Trippande steg som försvinner. Jag stiger upp. Värmen utanför slår emot mig. På med morgonrocken. Till duschrummet. Duschar och går tillbaka till gäststugan.

Drar på mig trosor, jeans och T-shirt. Ingen B-H, ingen klocka. Frukost på sommarhusets altan. Smultronyoghurt och müsli. Dottern kommer med nybryggt te. En ny dag full av möjligheter. 


Här är det visserligen lunch på altanen men Mirrfamiljen är densamma. Stora C, Clarissa, Casimir, Mirren och Caspar.

onsdag 19 augusti 2015

1154 Månadens illustratör 2 - Staffan Lindén

"Han kunde hitta vatten med slagruta och han visste allt om tyska hjälpverb. Han drog hälsingehistorier med inlevelse, kunde svarva träpinnar runda och fina och blev på äldre dar något av en expert på Europas katedraler. Dessutom kunde han spela Kväsarvalsen på enradigt dragspel – både med och utan tumvantar." Det skriver Ulf Ivar Nilsson i Arbetarbladet den 9 maj 2010. 


Typisk Staffan Lindéngubbe sedd framifrån och med armarna slappt hängande utmed sidorna och en liten fluga under hakan. Bilden  är hämtat från artikeln i Arbetarbladet. (Bilderna går att klicka större.)

Då var det precis tio år sedan denne skämttecknare, bokillustratör, författare och läroverksadjunkt dog den 12 augusti 2000. Något lite om honom kan man läsa på Wikipedia. Men om man är intresserad av att veta mer om denne geniale skämttecknare som nästan dagligen publicerade någon skämtteckning i Expressen under många år kan man gå in och läsa den utmärkta artikeln av Ulf Ivar Nilsson som jag länkat till ovan. 


Även denna bild är hämtad från artikeln.

Att jag kom att tänka på honom just nu är förorsakad av skolstarten. När jag häromdagen fick plats med en liten bennybokhylla bredvid en annan kunde jag flytta en del mindre böcker till denna. En hade titeln Skolstollar och författaren tillika illustratören  var Staffan Lindén. Det var en nostalgisk känsla att läsa boken och förflyttas bakåt i tiden till 70-talet när jag började tjänstgöra som mellanstadielärare efter att ha gått ut lärarhögskolan och tidigare vikarierat på högstadiet. Följande bilder är bilder som jag skannat från min egen bok Skolstollar. Den finns i några exemplar på Bokbörsen.



Den här utgåvan av boken är från 1970.




Det var innan datorerna hade gjort sitt intåg i samhället och skolan. När vi fortfarande blev blå om fingrarna när vi drog kopior av stenciler som vi skrivit för hand och som blev blåfärgade i kopiatorn. Skolöverstyrelsen var ett faktum, pojkarna hette Kent och Kenneth och betygen var relativa. 





Men många av teckningarna är relevanta även idag. Det är svårt att sovra bland bilderna eftersom det finns så många som är så roliga och träffande. 








Ungdomsporträtt av Staffan Lindén från artikeln i Arbetarbladet. (Se länken först i inlägget.)

tisdag 18 augusti 2015

1153 Trift, alvargräslök eller åkervädd?

Mitt inlägg om strandängarna härförleden föranledde en diskussion om vilken blomma det kan vara på följande bilder.





Nu har jag fått svar från Didrik - jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet. Så här skriver han:

"Det är trift. Åkervädd har plattare blåare blomhuvuden. Gräslöken har blommat över för länge sedan, är mer lila och bladen och blomstjälken smakar lök." 

Tack Didrik för att du löste mitt problem. Fantastiskt att man kan skriva till ett museum och få svar efter en dag! 

Här är länken om det är någon annan som funderar på någon blomma som man inte vet namnet på och som växer vild i naturen. Har man frågor om rymden kan man också skriva dit och fråga. (Jag tänker på mina yngsta barnbarn.)

Bloggvännen Veiken hade alltså alldeles rätt. Grattis!

måndag 17 augusti 2015

1152 Träff med klasskompisar från 40-talet

Det är rätt spännande hur man får kontakt med människor genom bloggen. Reportaget i Allers kom ju till genom att jag skrev en kommentar till Klimakteriehäxan när hennes son hade flyttat hemifrån. Ett annat gammalt blogginlägg (som jag inte hittar) gjorde att en klasskamrat från flickskolan hörde av sig per mejl. Denna klasskamrat var det 65 år sen jag såg sist.

Ann-Charlotte eller Nusse, som hon kallades av alla på den tiden och fortfarande kallas, bor sedan 53 år i Genève. Hon brukar komma hem några gånger per år eftersom hon har syskon och övriga släktingar som hon hälsar på. I år hade familjen Wahren stor släktträff ute på Arkö och Nusse skulle därför stanna i Sverige tre veckor.

Ewa, som varit gift med en kusin till Nusse, skulle också vara med på denna släktträff. Ewa träffar jag åtminstone en gång om året när det är friluftsgudstjänst ute hos henne på Arkö. ( Jag ser att jag stavat hennes namn fel i inlägget. Hon heter Ewa och inget annat.) Ewa gick också i samma klass som vi. Så vad var mer naturligt än att jag bjöd hem båda till Mogata på lunch så vi kunde prata gamla minnen. Det var sista dagen i Sverige för Nusse eftersom hon skulle åka till Genève tidigt i morgon bitti.

Crêpesen blev lyckade och även rabarberpajen som vi åt utomhus trots att vinden var ganska kylig. Fastän Nusse tillbringat så många år med att nästan uteslutande tala franska så talade hon fortfarande en helt oklanderlig svenska. Kommer ihåg att Anita Ekberg hade svårt för svenskan efter att ha varit två år i Italien!


Sista chansen att få tag i någon som jobbar. Ewa tittar intresserat på när Nusse ringer ett telefonsamtal. Jag är nöjd och belåten som synes med händerna på magen...

Timmarna bara rann iväg och vi pratade stundtals i mun på varandra. Mest förstås om gamla klasskamrater och vad som blivit av dem och vem av dem som levde och vem som hade dött. Och naturligtvis en del av vad som hade hänt sedan i slutet på 40-talet.

Tiden emellan liksom krymper ihop när man träffar vänner från barn- och ungdomen. Det blev en dag som jag kommer att minnas med glädje. Innan vi skildes bjöd Nusse Ewa och mig att komma ner och hälsa på henne i Genève. Vem vet, rätt vad det är så åker vi iväg - det gäller att skynda sig i den här åldern...

lördag 15 augusti 2015

1151 Ölandspromenad på strandängen

På lördagen för precis en vecka sedan åkte Mirrfamiljen och jag hem från sommarhuset på Öland. För att inte vara i vägen när allt skulle packas in för hemfärden gav jag mig iväg på en kort avskedspromenad med kameran på strandängen intill huset.


Att det är augusti och att hösten är i antågande märks på att rönnbären håller på att mogna. (Bilderna går att klicka större.)


Den här förmiddagen var det kav lugnt i viken. Båthusen på andra sidan är obebodda och det hörs bara snatter från sjöfåglarna som flyger upp när jag kommer och stör.


* Se uppdatering! Strandtriften breder ut sig i massor i gräset.




Även vissna nässlor (?) bildar ett vackert blickfång.


En sten som lyser i all grönskan.



** Se uppdatering! Trodde att detta var en typ av sedum men hittar ingen i floran som liknar denna. Någon som vet?

På vägen hem träffar jag på de här blommande buskarna som jag aldrig sett förut. Blommorna ser precis ut som mjölkörtens men blomställningarna är annorlunda. Vi letar i skolfloran, Mirren och jag, men hittar den inte. Kanske var det en variant av mjölkört i alla fall? När jag kommer hem slår jag upp blomman i Ursings Svenska Växter och finner att örten är tämligen sällsynt och att den heter Rosendunört. Den är nära släkt med mjölkörten och är avbildad på samma sida som denna.


Den tämligen sällsynta rosendunörten som växer i massor alldeles intill sommarhuset.


Ett sista foto på den fina utsikten från huset innan jag lämnar Öland för den här sommaren.


Uppdatering.
* Min bloggvän Veiken visste namnet på de rosa blommorna på strandängen - de som jag trodde var åkervädd. Det är tydligen strandtrift. Tack Veiken! Stämmer ju att blomman är tämligen allmän och framför allt växer vid kusterna.

** De blommorna som växer mellan stenarna måste vara backtimjan, eller? Jag tycker de liknar de bilder som jag fick fram på Google.

torsdag 13 augusti 2015

1150 Möte med faun och skogsrå

När vi äntligen åkte hem från Byrums raukar som jag har berättat om här, Mirrfamiljen och jag, passerade vi ett ställe där folk hade byggt torn av stenar vid stranden. Mellanpojken Caspar blev eld och lågor och ville omedelbart gå dit och bygga ett torn.


Caspar och Casimir sticker iväg för att leta reda på stenar till sina torn. En oskriven regel är att man inte får förstöra de torn som redan är byggda. (Bilderna går att klicka större.)

Vi lovade att göra en utflykt dagen därpå och jag var villig att följa med sedan jag förvissat mig om att stranden sluttade långsamt ner mot Kalmarsund och att det inte fanns något stup i sikte.


Full koncentration - det är inte så lätt att bygga ett torn som man kanske tror.


Clarissa tyckte det var roligare att plocka blommor.

Det blev en trevlig och fridfull utflykt i ett strålande väder, där några överblivna pannkakor från gårdagen kom till heders igen. När barnen tröttnat på att bygga torn åkte vi hem igen längs den vackra strandvägen. Efter lunchen gick vi ner till stranden en liten bit från sommarhuset där även jag dristade mig att ta ett dopp - det förmodligen första och sista denna sommar.


Mirren och Caspar har dragit till sig stor uppmärksamhet.


Första och sista badet denna sommar. Här får man gå minst hundra meter för att vattnet ska nå upp till magen.

På torsdagen hade Mirren bokat biljetter till Trollskogens Väsensvandring. Varken hon eller jag hade en aning om vad det innebar, men gissade på att det skulle bli en guidad naturstig med lite spännande inslag för barnen. 

Det var en väldigt rolig upplevelse för de tjugo barnen och de ungefär lika många vuxna. När vi hade gått en liten bit lämnade den ordinarie guiden gruppen och fram skuttade en faun som presenterade sig som Jord. En fantastiskt duktig skådespelare utstyrd med horn och klövar och en ullig päls och med flöjt och trumma. Nu vet man precis hur en faun ser ut och hur den rör sig och skuttar omkring! Hon trollband barnen och även de vuxna från första stund.


Faunen Jord har skuttat upp på en trädstam. Casimir har vågat sig upp bredvid henne och jag har smugit fram kameran.

När hon hade följt med oss en stund och varnat för troll, berättat om skogsrån och pekat på älvan som dansade en bit bort i skogen, skuttade hon plötsligt iväg in i skogen och försvann. I stället uppenbarade sig ett skogsrå med sotade ögon och en förskräckligt stor hand av kvistar och bark. Nu tog detta över kommandot och för att komma in i hennes rike var vi tvungna att gå mellan två träd och buga djupt. Skogsrået stod vid sidan om och såg till att alla lydde.


Här ser vi det farliga skogsrået som hälsar oss välkommen till sitt land. Mirren tog bilden.

Hon tog med den lilla skaran ner till stranden och kommenderade alla barn att ge sig dit och leta reda på sin alldeles egen sten. Enligt skogsrået skulle varje barn lyssna efter denna - den sjöng på ett speciellt sätt. "Kanske pirrar den som en I-Phone?" föreslog något barn. Det var en härlig syn när alla barnen rusade ner till stranden för att hitta denna sten som de kom tillbaka med efter en stund. Då skulle man hålla stenen till sitt hjärta och tänka på någon som man tyckte om.


Här letar alla barnen efter sin egen speciella sten.

Eftersom skogsrået inte hade något eget hjärta ville hon ha alla barnens men det satte Jord stopp för som påpassligt nog hoppade fram och körde iväg henne. Det var intressant att se hur dessa två skådespelare kunde hålla barnen och även vi vuxna så fängslade i över en timme - bara genom att prata och spela teater.

Caspar tyckte att skogsrået var "läskigt" så när övriga Mirrfamiljen åkte tillbaka till Trollskogen på fredagen för att gå den långa naturstigen på 4,5 km ville han vara hemma hos mig, som inte var särskilt intresserad av att gå fem kilometer i den varma eftermiddagssolen. Vi hade det skönt hemma med bl.a. kubbspel och roliga filmer som vi såg tillsammans på paddan.


Spännande film på paddan.