1842 Casimir spelar Widors Toccata i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm

Det äldsta av våra yngsta barnbarn - Casimir - är redan en duktig organist trots att han bara är 13 år. (Fyller dock 14 om några dagar.) Organisten som är generalagent för Allenorglar i Sverige ville gärna ha med honom på en inspelning med reklam för orglarna och som ska distribueras över Europa och USA. 

Det blev en inspelning i Hedvig Eleonora kyrka för ett par veckor sedan. Casimir var mest nervös för att han skulle presentera sig och berätta om vad han skulle spela för stycken. Men det gick bra som det visar sig på videon. Här spelar han Toccata av Widor - utantill som vanligt.

För den stolta mormodern blev det en extra födelsedagspresent. 

1841 Bad-enhörningen Matilda

Morfar Kent är naturligtvis extra svag för sitt yngsta barnbarn Clarissa. Så när hon fick syn på Dollarstores annonsblad som hade ett baddjur i form av en enhörning på första sidan, ville hon väldigt gärna ha en sådan. Morfar och Clarissa åkte genast till Söderköping och inhandlade baddjuret som låg fint förpackad i en liten ask på ca 30x30 cm. Som så många andra små flickor älskar Clarissa enhörningar. 

Det är den som kostar 150 kronor. Det var det enda vi läste. Inte det finstilta under där det stod att den var 150x115 cm i uppblåst skick. (Bilderna går att klicka större.)

Kent och Clarissa poserar framför bilen med enhörningen Matilda på taket. 

Matilda blev således lite större än vi hade tänkt oss när vi hade blåst upp henne. Det visade sig också att det inte var helt lätt att få in henne i bilen när de båda skulle åka och bada. 

Kent fick ta bort en hel del saker ur bagageutrymmet för att Matilda skulle få plats. 

Men genom att också fälla ner stolarna i baksätet fick Matilda slutligen plats i bilen. Här tittar hon ut genom fönstret medan Clarissa stänger bakluckan. 

Jag själv var hemma och donade medan Kent och Clarissa åkte ner till Husbyvik vid Slätbaken. Hemifrån oss är det knappt två kilometer till den lilla fina badplatsen där. Det visade sig att Matilda var helt sjöduglig och Clarissa fick genast några kompisar som ville vara med och leka med med henne och Matilda.

Inte helt lätt att ta sig upp på Matilda.

Matilda blev en också utmärkt säng för Clarissas gosedjur, enhörningen Naya och hunden Movve. 

1840 Dagen efter födelsedagen del 2

Söderköpings kommun hade gjort en extra kultursatsning denna söndag och bjudit in cirkusartister från Norrköpings Ungdomscirkus att visa upp sina olika färdigheter längs med och nästan i Storån. Så det blev en överraskning när Clarissa, Kent och jag har gett oss iväg från kanalen och började gå Å-promenaden. Om Dagen efter del 1 kan man läsa här.

Clarissa med Rådhustorget och Galleri Storån i bakgrunden. (Kent har tagit alla bilder i det här inlägget. De går att klicka större.)

Den första tjejen vi träffade på - alla som uppträdde var flickor - var Sam, utklädd som panter och som gjorde halsbrytande konster i ringen under bron. Hon var farligt nära vattnet hela tiden.

Sam i panterdräkt var den enda artisten från Cirkus Cirkör. 

Ser farligt ut!

Sedan stötte vi på två fjärilsflickor som gick, stod, satt eller låg på ett smalt band. Ofattbart med en sådan balans. Det tycker förstås jag som har problem med densamma. 

Här är det Linn som går på bandet.

Man blir förstås lite trött när man har koncentrerat sig så på att balansera på det smala bandet. Då är det bara att lägga sig ner och vila lite...

Kompisen Julia ville inte vara sämre och steg lätt som en plätt upp på det smala bandet. 

Upphängd i ett träd hittade vi en väldigt ovanlig katt som hette Monna. Hon var otroligt vig som synes och gjorde diverse akrobatiska konster i sin upphöjda position.

På väg till Hagatorget fanns ytterligare en ung cirkusartist - Alma - som bland annat visade att det gick alldeles utmärkt att sitta i en smal ring utan att hålla sig i med händerna. 

Den sista artisten vi fick beundra innan vi åkte hem var dansösen Maryam som dansade i kanten av  Hagatorget. 

När vi kom hem var det tillagning av fläderblomssaft som gällde. Alla barnen hade plockat över 30 fläderblomsklasar på födelsedagkvällen dagen innan och dessa låg nu och väntade i plastpåsar i kylskåpet.

Clarissa klipper loss de grövsta stjälkarna innan blommorna ska sköljas.

Här skivar hon citronerna som man ska ha med. 

Det blev ungefär 2 liter saft när det hela var färdigt. Receptet var på två citroner men det kunde gärna ha varit fyra. Vi tillsatte lite extra citronsaft i glaset när vi blandat saft och vatten och då blev det alldeles utmärkt gott. 

1839 - Dagen efter födelsedagen del 1

Den 19 juni 2021 fyllde jag 85 år. På grund av coronan ville jag inte ha ett stort kalas utan skjuter det eventuellt på framtiden. Min gamla vän Marianne kom dock och överraskade med blomma, egenhändigt förfärdigad grytlapp och müsli. 

"Överraskade"  gjorde också Mirren och de tre yngsta barnbarnen. Hon och pojkarna skulle nämligen gå Ombergs-leden dagen därpå och därför passade det ju bra att göra stopp på vägen för att gratulera den gamla mormodern.

Mirren tog bilden av oss vid kaffebordet. Mariannes blomma står på bordet och det återstår inte mycket av den goda budapesttårtan som Mirren bakat. (Bilderna går att klicka större.)

Marianne, alias Bloggblad, och jag har känt varandra sedan vi gick på lärarhögskolan i Linköping i början på 1970-talet. 

Mirrens present var sådana där eleganta hörlurar som tar bort allt ljud med om man vill och som man inte behöver sladd till  om man ska lyssna på något på mobilen. Dessutom hade hon gjort en budapesttårta som smakade jättegott som vanligt. Jag visste ju att de skulle komma ner så jag hade gjort en stor lasagne i förväg. 

Casimir till vänster är numera lika lång som jag. Caspar i mitten och Clarissa till höger. 

Efter fikat åkte Mirren och barnen ner till Husbyvik och badade. När de kom hem var det lagom att äta lasagnen som alla åt med god aptit. En helt underbar och avstressad 85-årsdag! Även om den kanske var den allra varmaste jag upplevt någonsin - 30 grader i skuggan. 

Bra att ha om man håller på att dammsuga och vill lyssna samtidigt t.ex.

Mirren och pojkarna säger hej då men Clarissa ville stanna hos mormor och morfar. 

Dagen därpå tog Kent, Clarissa och jag en promenad i Söderköping. Jag hade läst att det skulle ligga Grand Banksbåtar vid kanalen. De som ägde sådana båtar hade tydligen någon sorts träff. 

Clarissa älska att klättra och att komma upp på den här cykeln var lätt som en plätt. 

Kent och Clarissa står och beundrar utsikten över Galleri Storån. Dessa konstverk har jag berättat om i ett tidigare inlägg. 

Vi fortsatte upp till kanalen för att titta på de stora Grand Banks båtarna. De kallas också för trawlers och är från början inspirerade av fiskebåtar. Men att kalla båtarna för trålare när de kostar omkring 2,5 miljoner är lite för vardagligt. Här får man veta mer om båtarna.

Stora rejäla båtar!

Efter det gick vi ner till ån igen där det bjöds på cirkusuppvisning. Men det får jag ta i nästa inlägg. 

Det var nog årets varmaste dag. 

1838 Ateljé ut - gästrum in

Även om jag har meddelat att firandet av mina 85 år ska ställas in på grund av coronan och sålunda skjuts på framtiden tänkte jag ändå det var bäst att städa bort ateljén. Man vet ju aldrig om någon kanske kommer och överraskar. God hjälp har jag av min snälla make, Kent, som brukar ordna plats för alla stora saker i garaget. 

Så hela denna vackra förmiddag gick åt att städa. Sen hittar man ju också saker som varit borta eller som man glömt bort att de fanns. 

Det blir ganska varmt på eftermiddagen när solen ligger på. Men jag har ju mina heltäckande gardiner som jag hade sådan möda att fodra och som jag berättade om i ett inlägg som ständigt kommer tillbaka i favoritlistan över mina bloggar. Det och receptet på fransk morotssallad. 

MUSIKANTA: Konsten att fodra gardiner

1837 Galleri Storån

När vattnet dragit sig tillbaka efter förra veckans myckna regnande kunde äntligen konstnärerna placera ut sina konstverk i Storån. Det var förra sommaren som ån fick fungera som galleri för första gången vilket blev en stor succé. Så nu är det tänkt att det ska bli en tradition. 

Utsikten från bron vid Rådhustorget. (Bilderna går att klicka större.)

Hur föremålen är förankrade i botten är mig en gåta. Trots att det är ganska strömt håller de sig kvar i vattnet på samma ställe som de sattes dit. Men jag såg på bilder på Instagram att konstnärerna hade ett fasligt sjå när de placerade ut dem och fick stå i vattnet upp till knäna. 

Näcken är förstås på plats. 

Undrar vad det är för fisk som den här fiskaren håller på att dra upp?

Än vet jag inte vilka konstnärer som gjort vad men förmodligen kommer det väl lite information så småningom när turistsäsongen sätter igång. Som det nu är får man bara njuta av alla mer eller mindre fantasifulla alster. Så mycket vet jag i alla fall att det är konstnärerna i BlandArt med ateljéer i Rådhuset som är upphovspersoner. 

Jätteanden med alla sina små andungar. 

Badkrukan. Denna person är gjord av papier maché så frågan är väl hur länge den kommer att vara kvar i sin ursprungliga skepnad. Det måste ha gått åt mycket lack.

Det finns väldigt många duktiga å-simmare iklädda färgglada badmössor. Några av dem simmar hela tiden under det forsande vattnet.

De här simmarna håller sig dock ovanför vattenytan.

 

Lilla sjöjungfrun ligger och solar sig ovanpå vågorna.

På vägen hem mötte vi en mycket kelen katt. Det hade också blivit fler elskåp som blivit färglagda men dem sparar jag till ett framtida inlägg. Som synes finns det mycket i vår lilla stad som kan vara roligt att se som turist. Utsikten från toppen på Ramunderberget över Söderköping och de gamla Drothemskvarteren är andra turistattraktioner. Och så glassrestaurangen Smultronstället förstås!