Casimir, som är äldst av mina tre yngsta barnbarn, ska snart fylla sju år. Kristi Himmelsfärdshelgen tillbringade Kent och jag tillsammans med Mirrfamiljen på Öland. En kväll satt Casimir och jag och ritade tillsammans i lugn och ro sedan hans två småsyskon somnat. Det tog inte många minuter förrän jag fick den här teckningen av honom. Jag gissade rätt på alla djuren. Även djuret i den tionde rutan...
Uppdatering speciellt för min bloggvän Ronny, en fantastisk konstnär, illustratör och skulptör
Här är en bättre uggla, ritad av Casimir 6,5 år i februari 2014. Här har han ritat av sin älskade Ugglis.
som gläder sig åt nuet och som framlever en stor del av sitt liv bland tangenter och framför staffliet
lördag 31 maj 2014
söndag 25 maj 2014
931 Tycke och smak
Olgakatt tycker att vi ska diskutera tycke och smak i lördagstemat den här veckan. Andra som skriver om detta ämne hittar man i högra marginalen på min blogg.
Jag lärde mig en gång att det skulle man INTE göra. "De gustibus non est disputandum", (om tycke och smak ska man inte diskutera) är en av de få latinska sentenser jag kommer ihåg från min skoltid på läroverkets latinlinje. Mot detta gamla goda råd har jag dock brutit under hela mitt liv. Ofta har jag tyckt tvärtemot alla andra, vilket inte har varit så värst förståndigt ur social synpunkt.
På äldre dar har jag försökt hålla tillbaka mina åsikter och tyckanden, vilket många gånger tyvärr inte har lyckats. Jag har på så sätt stött mig med folk som inte gillat vad jag har tyckt. Jag har också av en vän fått uppmaningen att inte skriva t.ex. i bloggen att den eller den tavlan "är fantastisk" utan i stället att den "enligt min åsikt är fantastisk." Jag försöker komma ihåg det, men det blir lätt lite tjatigt att jämt skriva "jag tycker" eller "enligt min mening" om allt som man vill ge ett omdöme om. Vad tycker bloggvännerna i denna fråga?
Ibland blir människor inte bara arga utan också besvikna om man tycker annorlunda än de. Jag kommer ihåg när jag var tonåring och mina klasskamrater hade lyssnat på Hylands hörna i Karusellen 1952 - ett program som jag missat - och pratade, när de kom till skolan dagen därpå, om hur FANTASTISK denna sångare var. Jag var naturligtvis fylld av spänd förväntan, men när jag sedan fick lyssna till Flottarkärlek blev jag grymt besviken.
Nu, när jag lyssnar på honom idag, förstår jag bättre varför han blev så populär. Han sjunger RENT - vilket man inte kan säga om alla nutidens artister - och man hör vartenda ord han sjunger. Vilket man heller inte kan säga om många av sångarna nu för tiden.
Mina idoler då var bl.a. Ella Fitzgerald och Mel Torme. Snoddas var (enligt min åsikt) så långt man kunde komma från dessa härliga jazzsångare. Jag talade naturligtvis om för alla klasskamraterna att jag verkligen inte gillade Snoddas, vilket medförde att jag inte blev särskilt populär i klassen efter det.
Jag lärde mig en gång att det skulle man INTE göra. "De gustibus non est disputandum", (om tycke och smak ska man inte diskutera) är en av de få latinska sentenser jag kommer ihåg från min skoltid på läroverkets latinlinje. Mot detta gamla goda råd har jag dock brutit under hela mitt liv. Ofta har jag tyckt tvärtemot alla andra, vilket inte har varit så värst förståndigt ur social synpunkt.
På äldre dar har jag försökt hålla tillbaka mina åsikter och tyckanden, vilket många gånger tyvärr inte har lyckats. Jag har på så sätt stött mig med folk som inte gillat vad jag har tyckt. Jag har också av en vän fått uppmaningen att inte skriva t.ex. i bloggen att den eller den tavlan "är fantastisk" utan i stället att den "enligt min åsikt är fantastisk." Jag försöker komma ihåg det, men det blir lätt lite tjatigt att jämt skriva "jag tycker" eller "enligt min mening" om allt som man vill ge ett omdöme om. Vad tycker bloggvännerna i denna fråga?
Ibland blir människor inte bara arga utan också besvikna om man tycker annorlunda än de. Jag kommer ihåg när jag var tonåring och mina klasskamrater hade lyssnat på Hylands hörna i Karusellen 1952 - ett program som jag missat - och pratade, när de kom till skolan dagen därpå, om hur FANTASTISK denna sångare var. Jag var naturligtvis fylld av spänd förväntan, men när jag sedan fick lyssna till Flottarkärlek blev jag grymt besviken.
Nu, när jag lyssnar på honom idag, förstår jag bättre varför han blev så populär. Han sjunger RENT - vilket man inte kan säga om alla nutidens artister - och man hör vartenda ord han sjunger. Vilket man heller inte kan säga om många av sångarna nu för tiden.
Mina idoler då var bl.a. Ella Fitzgerald och Mel Torme. Snoddas var (enligt min åsikt) så långt man kunde komma från dessa härliga jazzsångare. Jag talade naturligtvis om för alla klasskamraterna att jag verkligen inte gillade Snoddas, vilket medförde att jag inte blev särskilt populär i klassen efter det.
lördag 24 maj 2014
930 Konstresa till Öland 3
Efter att vi ätit en god lunch på Ekerums trevliga restaurang rusade vi (det spöregnade) över till Ekerums Konsthall. Inte förrän jag kom hem och läste i broschyren från konsthallen, förstod jag, att det som var den största sensationen där, var att konsthallen hade fått arrangera den enda officiella utställningen av målningar av Ronnie Wood under dennes Europaturné. Det blev inga foton för min del, eftersom jag varken visste vem Ronnie Wood var (fast jag kände igen honom sedan när jag såg honom på bild) eller gillade tavlorna. Men här kan man se några fler i alla fall. (Jag var aldrig särskilt förtjust i Rolling Stones på den tiden heller, gillade Beatles bättre.)
I konsthallen visades tavlor av bl.a. Ernst Billgren och Caroline af Ugglas. Henne känner jag mest till som melodifestvalssångerska och som medverkande i På Spåret. Hade väl hört talas om att hon målade också, men inte att hon var en såpass erkänd konstnär som priserna på hennes tavlor vittnade om.
Här har hon målat av Coca-Colaflaskor. Andra motiv som jag sett när jag googlat är bl.a. godis och filmrullar.
Den här tavlan av Ronnie Wood har jag skannat från museibroschyren. (Bilderna går att klicka större.)
I konsthallen visades tavlor av bl.a. Ernst Billgren och Caroline af Ugglas. Henne känner jag mest till som melodifestvalssångerska och som medverkande i På Spåret. Hade väl hört talas om att hon målade också, men inte att hon var en såpass erkänd konstnär som priserna på hennes tavlor vittnade om.
Rolig tavla av Caroline af Ugglas som jag dessutom tycker är oerhört skickligt målad. Här ett motiv där hon inte själv är med, men jag förmodar att det är en del av hennes skogarderob som hon har målat av.
CaU avbildar ofta sig själv på sina tavlor. För det mesta försedd med clownnäsa, som hon tydligen är mycket svag för, eftersom clownnäsor förekommer i rikligt mått i många av hennes målningar.
Här ligger näsorna tätt - eller är det tomater? Vill man köpa en tavla av henne ligger de omkring 60.000 kr i pris.
Några tavlor av Ernst Billgren fanns också med. Det är kanske inte så svårt att förstå varför han har blivit så berömd. Hans motivkrets är unik, efter vad jag förstår. Påminner lite om renässanskonsten samtidigt som den är modern i sin framtoning. I alla fall upplever jag hans konst som mycket speciell - det går inte att ta fel på vem som målat tavlan när man ser den.
Den här tavlan heter "Druvjakt" och kostar 225.000 kr för den som vill investera i konst. Det är ju faktiskt inte mer än en ny bil av ett billigare märke kostar. Och då slipper man betala skatt, försäkring och bensin också.
Den här tavlan, som heter "Guldägg", hade jag ingenting haft emot att ha på min vägg. Tyvärr var den redan såld till samma pris som tavlan ovan ;-). En underbar tavla i mitt tycke...
Kate Brinkworth var för mig en helt okänd konstnär, vars tavlor jag nästan trodde var foton när jag först såg dem i konsthallen. Men det var "oil on canvas" på samtliga. Hennes måleri är tydligen påverkat av filmens sätt att fotografera - hur förstår jag inte riktigt. Men det står förklarat här och här kan man också se fler exempel på hennes konst. Enormt skicklig målare, eller?
Här har hon målat av Coca-Colaflaskor. Andra motiv som jag sett när jag googlat är bl.a. godis och filmrullar.
Två andra konstnärer som man också måste beundra för deras enorma yrkesskicklighet är Lennart Nilsson och Tommy "TC" Carlsson. Här kommer några exempel på deras målningar.
Den här tavlan heter "Sjösättningen". Jag är stum av beundran över hur konstnären har avbildat vattnet och vågorna! Tavlan kan man få för 26.000 kr, överkomligt.
Även nästa konstnär är lika hantverksskicklig. Här får man nästan krypa intill målningarna för att se att det inte är foton utan oljemålningar. Tommy "TC" Carlsson har målat dessa. Länk ovan.
"Pricktavla". Detta är en oljemålning och INTE ett vikt papper som jag först trodde.
"De stora svarta". Inte förrän jag kröp tätt intill tavlan och såg de små, små penseldragen på snöret blev jag övertygad om att det var en oljemålning. HUR har han burit sig åt, TC, för att måla någonting sådant? Här har jag hittat en sajt där det står hur han målar.
När vi kände oss färdiga med utställningen på Ekerum fortsatte vi med buss till Himmelsberga museum Där fanns också en Vårsalong med unga Ölandskonstnärer att titta på, men nu kände jag att jag fått nog med intryck. Så det blev bara några bilder från det fina hembygdsmuseet där vi bjöds på fika med bullar, kakor och t.o.m. gräddtårta. Ingen dålig avslutning på dagen. Tack alla ni som arrangerade den här mycket trevliga och upplevelserika resan!
Receptionen med sina gamla reklamskyltar.
Blommande löjtnantshjärtan bakom det lilla huset som inrymmer butiken.
Här kan man köpa en domherre som talgbollshållare.
Fint dukat för Söderköpings konstförening.
På väg till bussen hem mot Söderköping efter kaffet.
onsdag 21 maj 2014
929 Konstresa till Öland 2
Man måste ha lite fantasi för att tänka sig hur utsikten från Vida Museum kan se ut en dag när solen lyser och himlen är blå. Den här dagen var det därför ganska skönt att vara inomhus, i synnerhet när det fanns så mycket färgrik konst att titta på.
Utsikt från en av konsthallarna. (Bilderna går att klicka större.)
I förra inlägget berättade jag om Ulrica Hydman Valliens konstverk. Det är den ena av de två permanenta utställningarna på museet. I den andra permanenta utställningen återfinns Ulf Trotzigs färgsprakande tavlor. Vår guide, Barbro, berättade mycket medryckande om Ulf och Birgitta Trotzig. Om hur de träffades den ena dagen och flyttade ihop nästa och sedan levde tillsammans i hela sitt liv. Och om hur fattigt och eländigt Ulf och Birgitta, författaren och sedermera akademiledamoten, hade det i början av sitt äktenskap. De flyttade tidigt till Paris där de från början levde med ett barn i ett bara ett rum med en spis. För att Ulf skulle få tid att måla och för att Birgitta skulle få tid att skriva var de hemma med sitt barn varannan dag. Här nere har jag lagt in några av de första målningarna som Ulf Trotzig gjorde i Paris.
Målningen av spisen är från 1948.
Tavlan med kvinnorna som spelar gitarr och blåser flöjt är från 1959. Intressant är att se hur UT utvecklades under årens lopp till den färgsprakande konstnär han blev så småningom.
Ägarparet till museet, som tidigare hade galleri i Borgholm, har under årens lopp haft ett nära samarbete, både med Ulrica Hydman Vallien - som också har en egen konsthall på museet - och Ulf Trotzig. Familjen Rasjö började tidigt samla på Ulf Trotzigs konst och deponerade ett stort antal av sina Trotzigtavlor på museet. Så föddes idén till en separat konsthall, som bara skulle visa konst av UT. 2005 invigdes Trotzighallen på Vida Museum, till vilken Ulf hade målat ett antal nya tavlor.
Trotzighallen på Vida Museum på Öland.
Barbro berättade att det nästan alltid finns fåglar och träd med på Ulf Trotzigs tavlor. Redan som barn brukade han klättra upp i ett träd och rita av fåglarna som han såg där.
Det är fantastiska färgsprakande målningar som han har gjort. Man kan ana en fågel till vänster om mannen som plockar upp något från marken.
Museet visade också Trädgårdsbilder av Sven Ljungberg, som skulle fyllt 100 år 15 december 2013. Han dog 97 år gammal den 28 juli 2010 i Italien. Det är de tavlor som han målade de sista åren och tills någon månad innan han dog. Eftersom han fick svårt att röra sig när han blev så gammal blev trädgården en plats där han hittade sina motiv. Han målade de grönsaker, träd och blommor som fanns i trädgården. Grönsakerna skulle stå i snörräta rader, men blomfröna kastade han ut lite hur som helst så blommorna fick växa som de ville. Här kan man läsa mer om denna fina konstnär som har fått ett eget konstmuseum i Ljungby.
Blommande fruktträd. Tavlorna är rejält stora.
Petunior?
Krasse.
Ett hörn av trädgården.
Blommande fruktträd igen.
Den sista tavlan han målade månaden innan han dog 97 år gammal. Symbolik med den trasiga staketpinnen?
måndag 19 maj 2014
928 Konstresa till Öland 1
Sitter och försöker smälta alla mina intryck från den mycket trevliga, intressanta och välarrangerade konstresan till Öland, som Söderköpings konstförening anordnade igår. Eftersom upplevelserna var så många och även bilderna jag tog, blir detta det första inlägget om denna resa. Ska försöka återkomma med de andra snarast.
Vi åkte tidigt på söndagsmorgonen från Söderköping och bussen fylldes snabbt till absolut sista plats. Att utflyktsmålet var populärt var inte att ta miste på - flera hade gärna velat följa med. Vädret var ganska fint när vi åkte, men det skulle regna under dagen enligt prognosen. Nu spelade inte detta så stor roll eftersom vi skulle tillbringa mesta tiden inomhus.
När vi kom fram till Öland, efter fikapaus vid Emåns rastplats där Gunillorna, som arrangerat resan bjöd på härliga smörgåsar, kaffe och te, hämtade vi först upp vår Ölandsguide, Ima, i Färjestaden. Hon, som själv är konstnär och tidigare varit ordförande i Söderköpings konstförening, var med under hela resan på Öland och berättade lättsamt och trevligt om ön och om dess konstnärer och författare. Resans första besök gick sedan till Alséns keramikverkstad i Glömminge. Roligt att se alla vackra bruksföremål och en del andra som mest var till lyst.
Många var det som föll för de vackra föremålen, vilkas pris låg på en någotsånär lagom nivå för köpsugna medlemmar. En vacker skål inköptes av konstföreningen för att senare utlottas bland medlemmarna.
När vi hade sett oss mätta på alla sakerna i butiken for vi vidare mot Vidamuseet. Eftersom Mirrfamiljen har ett sommarhus på norra Öland, som jag skrivit om i tidigare inlägg, har jag farit förbi skylten till museet åtskilliga gånger, men aldrig varit där.
Det blev en omvälvande upplevelse - hade inte haft en aning om att det skulle vara så imponerande och innehålla så mycket fin konst. Entréhallen upptogs av verk av Bertil Vallien och Ulrika Hydman Vallien, som också hade en utställning i en av de stora och ljusa konsthallarna. I övriga salar fanns Rasjösamlingen, med konst av Ulf Trotzig och en vandringsutställning med Sven Ljungbergs trädgårdskonst. Bilder därifrån tänker jag visa i nästa inlägg här på bloggen.
Här kommer några bilder från konsthallen där UHV hade sin utställning. Jag har alltid beundrat hennes glaskonst men nu blev jag dessutom ytterligare imponerad av hennes mångsidighet och skicklighet. Hade tidigare inte sett exempel på hennes måleri. Att hon också har illustrerat den underbara boken Kattbok med dikter av Lennart Hellsing, upptäckte jag bara för någon månad sedan. Här kan man läsa det inlägget.
När vi sett oss mätta på allt vackert och intressant på Vidamuseet var det dags för lunch på Ekerums Restaurang där vi intog en härlig lunch med alternativt söndagsstek med gräddsås eller örtinbakad lax. Till det fanns en riklig salladsbuffé att tillgå. Kaffe och kaka ingick också i priset, vilket uppskattades. När vi hade ätit färdigt var det dags för nästa utställning, som fanns alldeles bredvid i Ekerums konsthall. Eftersom det spöregnade då, var det skönt att inte behöva gå mer än ett stenkast för att komma dit. Mer om denna utställning i nästa inlägg.
Vi åkte tidigt på söndagsmorgonen från Söderköping och bussen fylldes snabbt till absolut sista plats. Att utflyktsmålet var populärt var inte att ta miste på - flera hade gärna velat följa med. Vädret var ganska fint när vi åkte, men det skulle regna under dagen enligt prognosen. Nu spelade inte detta så stor roll eftersom vi skulle tillbringa mesta tiden inomhus.
När vi kom fram till Öland, efter fikapaus vid Emåns rastplats där Gunillorna, som arrangerat resan bjöd på härliga smörgåsar, kaffe och te, hämtade vi först upp vår Ölandsguide, Ima, i Färjestaden. Hon, som själv är konstnär och tidigare varit ordförande i Söderköpings konstförening, var med under hela resan på Öland och berättade lättsamt och trevligt om ön och om dess konstnärer och författare. Resans första besök gick sedan till Alséns keramikverkstad i Glömminge. Roligt att se alla vackra bruksföremål och en del andra som mest var till lyst.
Alséns keramik i Glömminge på Öland. Min reskompis Inger har inhandlat något av de många vackra föremålen som fanns i butiken. (Bilderna går att klicka större.)
Även flera av övriga deltagare kunde inte motstå lockelsen att köpa något. Den vackra skålen, som konstföreningen inköpte till utlottningen före jul, ses längst till höger.
Många var det som föll för de vackra föremålen, vilkas pris låg på en någotsånär lagom nivå för köpsugna medlemmar. En vacker skål inköptes av konstföreningen för att senare utlottas bland medlemmarna.
Många vackra saker i butiken på hyllorna och på golvet. Även tyg i metervara fanns att köpa.
Originella tulpanljusstakar. Lägg också märke till den lilla fina brickan med vitsippor. Dessa fanns också som keramikblommor på en järnpinne att ha ute i trädgården.
Spännande fönsterprydnader i vackra gröna och blå färger med regndropparna på fönstret som bakgrund. Keramikblommor på golvet.
Trädgårdsprydnad för värmeljus eller ljusslinga, som man kunde stoppa in i dessa.
När vi hade sett oss mätta på alla sakerna i butiken for vi vidare mot Vidamuseet. Eftersom Mirrfamiljen har ett sommarhus på norra Öland, som jag skrivit om i tidigare inlägg, har jag farit förbi skylten till museet åtskilliga gånger, men aldrig varit där.
Det i mitt tycke fantastiskt vackra museet med en hänförande utsikt över Kalmarsund är verkligen värt ett besök!
Barbro, som tillsammans med sin man har låtit bygga och som äger Vidamuséet, berättade mycket trevligt och medryckande om museets tillkomst och om de olika utställningarna och konstnärerna där.
Den här katten av Ulrica Hydman Vallien möter man direkt när man kommer in i museet. Den sitter högt uppe på väggen.
Här kommer några bilder från konsthallen där UHV hade sin utställning. Jag har alltid beundrat hennes glaskonst men nu blev jag dessutom ytterligare imponerad av hennes mångsidighet och skicklighet. Hade tidigare inte sett exempel på hennes måleri. Att hon också har illustrerat den underbara boken Kattbok med dikter av Lennart Hellsing, upptäckte jag bara för någon månad sedan. Här kan man läsa det inlägget.
Exempel på Ulrica Hydman Valliens måleri. Katten är viktig för henne.
Härlig färgrik skulptur med några målningar i bakgrunden.
Fler exempel på målningar. Textila alster är heller inte främmande för UVH som synes. Hela det här hörnet är otroligt vackert arrangerat tycker jag.
Glasvas med omisskännlig touch av UVH.
Underbar kossa!
När vi sett oss mätta på allt vackert och intressant på Vidamuseet var det dags för lunch på Ekerums Restaurang där vi intog en härlig lunch med alternativt söndagsstek med gräddsås eller örtinbakad lax. Till det fanns en riklig salladsbuffé att tillgå. Kaffe och kaka ingick också i priset, vilket uppskattades. När vi hade ätit färdigt var det dags för nästa utställning, som fanns alldeles bredvid i Ekerums konsthall. Eftersom det spöregnade då, var det skönt att inte behöva gå mer än ett stenkast för att komma dit. Mer om denna utställning i nästa inlägg.
Regnet det bara öser ner, till fromma för lantbrukarna på Öland...
lördag 17 maj 2014
927 Lördagstema - Utflyktstips i sommar
Olgakatt vill ha lite tips om trevliga utflykter i sommar. Övriga lördagsbloggare hittar man i högra marginalen på bloggen.
Jag föreslår naturligtvis en utflykt till vår lilla närbelägna sommarstad Söderköping. Här finns mycket att upptäcka och uppleva. Årets största begivenhet är naturligtvis Söderköping Gästabud. I år hålls gästabudet 29-31 augusti. Jag har skrivit om detta tidigare här när bloggvännen Eleonora var och hälsade på.
Under sommaren bjuds det på många andra upplevelser också. Söderköping är ju känt bland annat för att filmen Madicken spelades in här. Runt Drothems kyrka finns mycket kvar att gammal bebyggelse där nutida kommuninvånare skapat små oaser i sina trädgårdar. Där finns det mycket att se för den som är trädgårdsintresserad.
Både Drothems och Sankt Laurentii medeltida kyrkor är också sevärda med sina gamla altartavlor gjorda av medeltida träsnidare. På sommaren är det också kvällsmusik varje tisdag i Sankt Laurentii kyrka med olika solister - helt gratis. Men man ger väl förstås en slant i kollekthåven vid utgången...
Slussen vid Göta Kanal är naturligtvis ett måste. Vid kajen samlas turisterna både för att promenera och för att titta på slussningen. Och inte minst för att äta glass på det berömda Smultronstället. Mittemot finns en liten lekplats som barnen kan hålla till på medan föräldrarna står i kö till glassrestaurangen. Där är också ändstation för det lilla gula tufftufftåget som tar turisterna runt stan i en halvtimme.
Om man går över den lilla bron över kanalen vid Slussen kan man klättra uppför trapporna till utsiktsplatsen på toppen av Ramunderberget. Det var nog en tio år sen sist som jag gjorde det, men Mirrfamiljen passade på när de var här senast. Tur att vi inte fick veta det förrän efteråt - det finns inget stängsel när man väl kommer upp. Men ett fint lusthus där man kan sitta och äta sin medhavda matsäck under tak. Det gäller dock att hålla sina mindre barn stadigt under uppsikt...
Om man fortsätter promenera längs med kanalen kommer man fram till Söderköpings Brunn - ett kurhotell från 1700-talet. Förr i världen kom folk från hela landet för att dricka brunn och bli friska och pigga - numera kommer folk dit för att äta och dricka gott eller ha konferens. I den närbelägna Brunnskyrkan är det ofta bröllop som som man avslutar med fest på Brunnen. På somrarna brukar min vän Roland vara restaurangpianist där några timmar under dagen.
En ny lekplats på Vargstigen, inte långt från Brunnen, ska öppnas om två veckor, läser jag i Folkbladet. En fin lekplats finns också på Ströms Väg, men den ligger längre ifrån centrum - dit behöver man åka bil. Även här är det Folkbladet som har skrivit en artikel om denna. Ganska nära Brunnen ligger också Sporthallen och Centralbadet, en stor utomhusbassäng.
Jag föreslår naturligtvis en utflykt till vår lilla närbelägna sommarstad Söderköping. Här finns mycket att upptäcka och uppleva. Årets största begivenhet är naturligtvis Söderköping Gästabud. I år hålls gästabudet 29-31 augusti. Jag har skrivit om detta tidigare här när bloggvännen Eleonora var och hälsade på.
Klosterkvarn vid Storån. Drothemskvarteren till vänster. (Bilderna går att klicka större.)
Under sommaren bjuds det på många andra upplevelser också. Söderköping är ju känt bland annat för att filmen Madicken spelades in här. Runt Drothems kyrka finns mycket kvar att gammal bebyggelse där nutida kommuninvånare skapat små oaser i sina trädgårdar. Där finns det mycket att se för den som är trädgårdsintresserad.
Mycket av gammal bebyggelse har bevarats och restaurerats i Drothemskvarteren.
Stockrosorna frodas.
Både Drothems och Sankt Laurentii medeltida kyrkor är också sevärda med sina gamla altartavlor gjorda av medeltida träsnidare. På sommaren är det också kvällsmusik varje tisdag i Sankt Laurentii kyrka med olika solister - helt gratis. Men man ger väl förstås en slant i kollekthåven vid utgången...
Sankt Laurentii kyrka från 1100-talet i baltisk gotik.
Drothems kyrka.
Kent, bloggvännen Eleonora och jag (bakom kameran) på väg upp till Slussen genom Forsemanska gården.
Fullt med båtar vid kanalkajen under semestertid.
Kanalbåten Diana stannar till i Söderköping på sin resa genom Göta Kanal.
Vid kanalkajen ligger också Lilla Kanalmagasinet där jag hade utställning förra sommaren tillsammans med olika konsthantverkare.
Utsikten från trappan till Lilla Kanalmagasinet.
Turister.
Mer turister. Under högsäsong kan det se ut så här utanför Smultronstället.
Ramunderberget.
Clarissa, Caspar och Casimir uppe på Ramunderberget. Mirren tog fotot. Lusthuset i bakgrunden.
Clarissa, Caspar och Casimir uppe på Ramunderberget. Mirren tog fotot. Lusthuset i bakgrunden.
Om man fortsätter promenera längs med kanalen kommer man fram till Söderköpings Brunn - ett kurhotell från 1700-talet. Förr i världen kom folk från hela landet för att dricka brunn och bli friska och pigga - numera kommer folk dit för att äta och dricka gott eller ha konferens. I den närbelägna Brunnskyrkan är det ofta bröllop som som man avslutar med fest på Brunnen. På somrarna brukar min vän Roland vara restaurangpianist där några timmar under dagen.
Söderköpings Brunn där man kan få god mat och dryck och även logi, men till ett ganska högt pris enligt min mening...
I Rådhuset är det ofta utställningar av de lokala konstnärer som har sina ateljéer i huset.
Uppdatering:
Olgakatt påminde mig i en kommentar om det utmärkta vandrarhemmet Mangelgården, mitt emot Brunnen. I anslutning till denna ligger också den fina campingplatsen med väderkvarnen på sin kulle. Så nu är det bara att åka hit!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)