1499 - Veckans rubrik - Kultur, vad väljer du?

Som musiker har jag väl inte så mycket val - musiken ingår ju liksom både i jobbet och i tillvaron för övrigt. Jag lever i den varje dag och det gör även min yngsta dotter och mina yngsta barnbarn,som går på den fantastiska musikskolan Lilla Akademien i Stockholm, där jag ofta är och lyssnar till deras konserter, jul- och sommaravslutningar. Så musiken har jag redan valt eller kanske den redan valde mig när jag började spela piano som sjuåring.

Nej, om jag får välja någon kulturyttring vid sidan om blir det i så fall konst. Det är Olgakatt som har bestämt Veckans rubrik i november och det är också hennes sista. Fler som skriver om kulturen man hitta till höger i min blogg.

Den första målaren jag blev förälskad i som 10-11 åring var Vincent van Gogh. Jag läste också en bok om honom och sörjde mycket över att han blev galen och skar av sig örat. Jag sörjde också över att han i hela sitt liv aldrig fick sälja en endaste tavla utom till sin bror Theo, konsthandlaren.

Den här tavlan av van Gogh såldes nyligen för 81,3 miljoner dollar - ca 677 miljoner kronor -  på  en auktion. Bilden från nätet. (Bilderna går att klicka större.)

När jag kom i tonåren var favoriten Picasso. Jag läste om Picasso och försökte måla som han. Picasso däremot blev ju berömd i sin livstid och hade inga problem med ekonomin. Han blev inte heller galen - även om han mycket excentrisk när han levde.

Om den här tavlan, Flickorna i Avignon, skrev jag en uppsats om på universitetet. Det är en av hans första målningar  av deformerade kvinnor som han hade inspirerats av genom en utställning av afrikansk konst som bland annat visade afrikanska masker. Bilden från nätet.

När jag var i Paris första gången på femtiotalet kom en ny konstnär i i mitt liv. Det var genom den utställning på Grand Palais där man visade verk av Marc Chagall. Efter den utställningen blev jag Chagallfantast och det sitter fortfarande i. När vi var i Frankrike för några år sen besökte vi både Chagallmuseet i Nice, Vence och Saint-Paul-de-Vence där han ligger begravd. Här och här kan man läsa om detta.

 Abraham på väg att offra sin son Isac. Bilden  från Chagallmuseet i Nice har jag tagit själv. 

Ända sedan jag var liten har jag gillat att rita och måla. Föräldrarna uppmuntrade min hobby och jag hade obegränsad tillgång på färg, penslar, kritor och papper.  Jag hade  till och med ett konto i färghandeln när jag blev lite äldre där jag bara kunde skriva upp vad jag hade köpt och där räkningen sen skickades till min pappa. Han var mycket ekonomisk när det gällde annat men protesterade aldrig över räkningen från färghandeln.

Men Chagall försökte jag aldrig efterlikna även om jag alltid tyckt om att måla med hans färger -framför allt blått, turkos, lila och violett. Med mindre lyckat resultat. Så numera målar jag helt efter mitt eget sinne utan att tänka för mycket på alla berömda konstnärer. Efter att ha läst konstvetenskap på universitetet la jag av helt ett tag med att måla. Men efter ett par år kom lusten tillbaka. Här är en av mina senaste tavlor - ett beställningsverk av min äldsta dotter till huset i Limoux.

1498 Råskog - ett julklappstips

Den som har följt min blogg i några år vet att jag har en förkärlek för IKEA:s Råskog. Vi har sammanlagt fem stycken sådana hemma.* Det är en fantastiskt praktisk förvaringsmöbel för diverse grejor som man vill ha nära till. Eftersom det är en rullvagn är det lätt att ställa undan den. Jag har tre stycken i min "ateljé" som samtidigt är gästrum. Här kan man se hur det ser ut där. Sedan jag skrev inlägget finns ytterligare en svart Råskog i rummet.)

Adventsstaken är på plats och flankeras av två vita orkidéer från IKEA dit vi gjorde en utflykt idag. (Bilderna går att klicka större.)

I dessa har jag målarburkar, penslar, mappar med foton på framtida motiv som jag ska måla tavlor av och mappar med gamla foton på tavlor som jag målat. Måleriböcker med tips om hur man ska rita och måla. Bland annat.

När barnbarnen kommer på besök måste jag flytta in hela "ateljén" i garaget. Därför är det bekvämt att rulla bort vagnarna med alla målargrejorna dit. Men nu kände jag att jag skulle behöva en Råskog till. För att lägga mina aktuella noter i.

Jag försöker öva på flygeln en timme varje dag men tycker inte det är kul att spela samma stycke om igen varje gång, även om det inte är färdigövat. Därför har jag ett antal noter som hittills legat i en angränsande fåtölj med pianostycken som jag väljer bland. Olyckligtvis är det ett mellanrum mellan sitsen och stolsryggen så noterna allt som oftast hamnar på golvet.

Här hade det behövts en Råskog. 

Jag hittade alltså den perfekta lösningen för att ordna dessa noter - nämligen Råskog. Den fanns till min glädje i en ny, rödbrun nyans som går ihop med övriga möbler i vardagsrummet. Dessutom var den nedsatt med 100 kr - som hittat! Det är ju alltid trevligt att göra en utflykt till IKEA i Linköping också, i synnerhet idag som det har regnat nästan hela dagen.

Nu är det lättare att hitta noterna. Dessutom slipper jag krypa på golvet efter dem. 

Vi brukar åka tidigt, Kent och jag, så att vi är där till klockan 11 när lunchen börjar serveras. Kommer man senare är det jättelång kö. Min favoriträtt är den panerade rödspättan med remouladsås som fanns på menyn även idag. Grönsaksbullar för Kents del. Som vanligt blev det en hel del annat handlat också, bland annat två vita orkidéer. IKEA:s orkidéer brukar blomma snällt några månader.

Jag skålar i flädersaft.

På IKEA kan man få en lunch för två med kaffe, en liten chokladmousse plus valfri dryck för ungefär lika mycket som enda varmrätt kostar på en vanlig restaurang. Inte undra på att det brukar vara lång kö på lunchen. Min rödspätta smakade förträffligt tillsammans med ett glas flädersaft. Kent tog bilden.

* Numera har vi sex stycken Råskog hemma.

1497 Gems Weekly Photo Challenge v 48 - Mjuk

När jag som nygift bakade mina första lussekatter blev dessa så hårda att jag fick slänga allihopa. Annars hade det varit risk för att någon hade bitit av en tand. Det dröjde många år innan någon berättade för mig att man inte skulle ta så mycket mjöl som det stod i receptet, utan försöka göra degen så lös som möjligt. Jag hade ju tagit ganska mycket mer mjöl eftersom det var svårt att få lussekatterna snygga.

Snygga blev inte heller mina lussekatter som jag bakade i fredags eftersom degen hela tiden kladdade. Men de blev MJUKA och goda. Så bilden på dessa får bli mitt bidrag till fotoutmaningen den här veckan på Gems Weekly Photo Challenge. Fler mjukisar hittar ni där.

Uppdatering:

En av mina kommentatorer berättade att de här bullarna kallas för lussegaltar. Har inte hört det namnet tidigare men passar ju utmärkt på mina skapelser. Smågrisar i så fall.

1496 - Månadens illustratör november 2017 - Sven Hemmel

Som så många gånger tidigare var det en gammal bok som jag hittade i bokhyllan som gav mig inspiration till månadens illustratör. Nämligen Sven Hemmel. Det är han som för all evighet gett oss bilden av Ture Sventon, den berömda privatdetektiven. Han som inte kunde säga s- och följaktligen tyckte om temlor och inte semlor och som hade en egen flygande matta. Åke Holmberg skrev dessa älskade böcker om Ture Sventon.

Bilderna går att klicka större.

T.ex. "att ta reda på en bortflugen kanariefågel, skugga en spårvagnsförare eller att leta reda på en man med bruna skor på Odenplan."

Just den här boken är Kents, men jag vet att jag läste många av böckerna när jag var i tio-elvaårs-åldern och älskade dem. Jag fattade naturligtvis inte då hur roliga och ironiska böckerna egentligen är utan tyckte bara de var väldigt spännande. När boken kom ut 1949 var det något helt nytt med att man kunde frysa in varor och det är mysteriet med det försvunna frysskåpet Nordpolen som dominerar berättelsen.

Ture Sventon hälsar på hos kylskåpsingenjör Hjortron. Hans barn Lasse och Lisa blir sedan involverade i jakten på Nordpolen.

För Sventon, Lasse och Lisa går nu färden på den flygande mattan till arabiska öknen där vännen Ali Ben Hassan El Omar Hussein Mohammed - alias - Omar - väntar i sitt "välsydda tält". Denne är djupt bedrövad eftersom hans favoritkamel, Juvel, har rövats bort. Och av vem, om inte av Sventons ärkefiende, Ville Vessla, som också på ett märkligt sätt har dykt upp i öknen.

Kylskåpsassistent Mattson - alias Ville Vessla.

Den ökände skurken Ville Vessla har arbetat som kylskåpsassistent åt kylskåpsingenjör Hjortron under täcknamnet Mattson för att komma åt frysskåpet som Hjortron har uppfunnit. Eftersom Nordpolen var en helt revolutionerande upptäckt ville Vessla komma åt ritningarna, som tyvärr gått förlorade (genom att Hjortron själv tänt eld i spisen med dem). Därför var Mattson tvungen att stjäla hela skåpet. Hur han kunde få ner det och sig själv till öknen är ointressant - han och skåpet finns bara där plötsligt.

Det är i den här staden som pastejbagare Muhammed på Karavangatan - boven i dramat - bakar sina berömda pastejer "Beduinens hemlängtan" och "Kameldrivarens söndagsdröm." Här i källaren blir Lasse och Lisa tillfångatagna när de har irrat bort sig i staden efter att ha gett sig ut på en promenad själva. I källaren återfinns även Juvel som har ett blått och ett brunt öga. Nordpolen finns också i ett angränsande källarrum.

Den otroligt skicklige privatdetektiven Ture Sventon som "liknade en hök, en mycket vaksam hök med genomträngande blick" får plats hos Muhammed som pastejbagare, något förklädd. Även vännen Omar får plats som springpojke.

Omar förklarar den något udda kostymen med att han tidigare jobbat i rörledningsbranschen och där var alla klädda i sjömanskostym.

En enormt stor pastej har bakats för att bjuda alla tältsömmare i Omars oas på. 

Naturligtvis befrias både barnen och kamelen ur källaren genom Ture Sventons enastående förmåga att lösa kniviga problem. Även Nordpolen räddas. Men hur detta sker vill jag inte avslöja. Det är en mycket genial lösning, så mycket kan jag tala om.

Sven Hemmel levde mellan 1906 och 1982. Han utbildade sig till teckningslärare på Tekniska skolan i Stockholm, den som nu heter Konstfack. Han är främst känd för illustrationerna till de många Sventonböckerna.

Nedanstående bokomslag har jag hämtat från nätet. Böckerna är väl värda att läsas om.

1495 Veckans Rubriker Plasten i mitt liv och Eko/Närodlat.

Eftersom jag inte hade tid att skriva om veckans rubrik förra veckan, som var Plasten i mitt liv, tar jag skadan igen nu och klämmer också till med denna veckans som är Eko/Närodlat. Det är Olgakatt som har bestämt rubrikerna för november och fler rubrikbloggare hittar man till höger i bloggen.

I mitt liv kom plasten in när jag var i 8-9-års åldern, alltså efter andra världskrigets slut. Det hette inte plast då utan plastic. Min pappa kom hem med ett illaluktande stort och grönt skynke, ungefär som en presenning och talade om att detta var plastic och det var ett fantastiskt material eftersom det var vattentätt.

Några år senare hade plastpåsarna i hushållet börjat dyka upp. De var så dyra i början att man var tvungen att återanvända dem och  tvätta dem noga och hänga upp dem på klädstrecket tillsammans med övrig tvätt. Jag minns att grannflickan suckande en gång sa till mig:" Jag önskar att jag en gång i mitt liv skulle slippa tvätta plastpåsar!."

Jag vet inte när den riktiga plastrevolutionen kom - kanske någon gång i slutet på 50-talet. Då visste vi ingenting om dess förkastliga miljöpåverkan utan välkomnade alla plastattiraljer med stor förtjusning. Allting skulle plötsligt vara av plast - hushållsartiklar, leksaker, kylskåpsinredning, lådor att lägga saker i och plastpåsar fick man i affären istället för papperspåsar. Plastleksaker var billigt till skillnad mot träleksaker men gick lättare sönder, något som man upptäckte ganska snart.

Omväxlande plast och trädetaljer i byggsatsen för barn. (Bilderna går att klicka större.)

Själv har jag väldigt svårt att tänka mig ett liv utan plast. Var jag ser mig omkring hemma hittar jag saker av plast. Mina glasögonbågar t.ex. är av plast, resväskan  i hörnet är av hårdplast, tandkrämstuben. Alla mina sorteringsboxar är av plast också.

Sorteringsboxar. Jag har en för tidningar också och för metall.

För sorterar plasten för återvinning, det gör vi till skillnad från stockholmarna t.ex.. Jag får nästan ångest varje gång jag är där och hälsar på barnbarnen och måste slänga fina plastburkar och annat av plast i soporna.

Inte mycket i den här lådan som inte är av plast.

En dold last som jag själv har är just plastburkar. Jag har svårt att gå förbi plastburkshyllan i varuhuset utan att köpa hem några burkar. De är så praktiska och bra och många har ljuvliga färger också.

Hyllan med plastburkar som jag rensar ut av och till.

De nya plastpåsarna med en plastdragkedja gillar jag särskilt mycket. Men dem brukar jag faktiskt diska ur och de inte är alltför nedsmutsade. Här har jag skrivit ett kärleksfullt inlägg om dem. 

Sen var det ju det där med Eko och Närodlat också som är denna veckas rubrik. Skam till sägandes bryr jag mig inte om det utan köper det som ser bäst ut och är billigast när jag handlar. Så länge Ekobananer är tre gånger så dyra som vanliga bananer får de ligga kvar i sin korg. Men jordgubbar köper jag alltid från min närmaste omgivning - skulle aldrig falla mig in att köpa jordgubbar någon annan tid än på sommaren.

1494 Med Bloggblad på Dagsbergsgården

Min klasskamrat på lärarhögskolan i Linköping, min vän och bloggvän Marianne - alias Bloggblad - och jag har haft en ganska olika barndom. Medan jag tillbringade hela min levnad i Norrköping tills jag flyttade hemifrån som 16-åring, flyttade Marianne runt i Sverige och bodde på ett antal olika platser tills hon var 9 år.

Det berodde på att hennes föräldrar var frälsningsofficerare och dessa var tvungna att bryta upp från sitt hem vartannat år och för att börja arbeta på nästa ställe. Familjen hade inga egna möbler förutom en enda fåtölj, ett bord, ett par tavlor och några prydnadssaker som fick följa med när de flyttade till de färdigmöblerade lägenheterna. Möblerna tillhörde Frälsningsarmén och även allt husgeråd. Sänglinnet däremot vägrade Mariannes mamma att använda så det fick de ha eget.

Många gäster på lunchträffen i Dagsbergsgården.  (Bilderna går att klicka större.)

Detta berättar Marianne på en lunchträff i Dagsbergsgården där hon och jag var för några dagar sedan. Hon räknar upp alla ställen hon bott på och visar bilder. Några av husen finns fortfarande kvar. Innan hon fyllt nio hade hon bott i Malmö, Motala, Södertälje, Uppsala, Stockholm och Örebro. Hon har många anekdoter från den tiden.

Prästen Marie Jäder hälsar alla välkomna. I bakgrunden ses Britt,  min gamla klasskamrat från flickskolan i Norrköping. 

Därför fick hon också byta klass flera gånger sedan hon börjat skolan. Värst var det med dialekten som hon själv anpassade varje gång efter den på orten de flyttat till. Men eftersom Marianne är musikalisk dröjde det inte länge förrän hon talade likadant som sina klasskamrater.

Marianne med vännen Anne-Marie som kommit dit för att lyssna på Marianne.

Den tidigare kyrkoherden, Britt-Marie var också där med sin make.

Mariannes föredrag är lättsamt och humoristiskt och interfolierat med visor av olika slag. Även några av Frälsningsarmén psalmer är med i programmet. Texterna till dessa finns att läsa på overheaden så att alla kan sjunga med.Det är då jag kommer med i det hela. Jag ackompanjerar nämligen dessa psalmer och visor på pianot när Marianne avbryter för att sjunga något.

Marianne framför duken med Frälsningsarméns emblem. 

Efter att alla ätit lunch och druckit kaffe börjar Marianne att berätta. Åhörarna lyssnar koncentrerat och sjunger med i sångerna. Det är en härlig stämning och föredraget avslutas med hjärtliga applåder från alla och vi får var sin chokladask av prästen Marie.

Nöjda och glada åhörare på lunchträffen i Dagsbergsgården. 

Nästa gång jag får tillfälle att följa med Marianne med berättelsen om hur det var att vara "frälsningsunge" som hon kallar sig lite vanvördigt, är i mars nästa år. Då blir det tågresa till Motala. Jag, som inte åkt tåg på 30 år, är ser verkligen fram emot detta tillfälle.

1493 Litet impressionistquiz.

En av de stora epokerna i konsthistorien är Impressionismen. Namnet lär ha uppkommit genom att Claude Monet hade med en målning som han kallade Impression -  Soluppgång på en utställning 1872  i Paris. Det var en recensent som hånfullt kallade konstnärerna som ställde ut för impressionister och det blev sedan det officiella namnet på gruppen och på konstriktningen.

I  quizet nedan gäller det att para ihop rätt siffra på tavlorna med rätt bokstav på konstnärerna. Försök att lösa quizet innan du googlar. I så fall blir det väldigt lätt. De flesta av bilderna går att klicka större Lycka till!

 
Namnen på konstnärerna under bilderna.

Alfred Sisley                                                                                                            Edgar Degas

William Turner                                                                                                                 Claude Monet

             Georges Seurat                         

    

                                                                                                        Paul Cézanne

Pierre Auguste Renoir                                                                                  Camille Pisarro                                          

                                                                                             

Uppdatering med rätt svar:

A=7

B=4

C=8

D=1

E=6

F=3

G=2

H=5

PettasKarin och Olgakatt fixade quizet. Seurat, som inte Karin tidigare var bekant med, var han som var upphovsman till pointillismen. Små, små prickar av färg som tillsammans bildade motivet på tavlan. På tavlan ovan kan man se  hans mest berömda tavla, En söndagseftermiddag på ön La grande Jatte i bakgrunden.

1492 - Veckans ord KONST

Den här jättelika tavlan - säkert någonstans mellan 3x4 m - som jag såg och fotograferade på Chagallmuseet i Nice 2011 får bli mitt bidrag till KONST som är veckans ord. Marc Chagall är en av mina absoluta favoriter bland alla konstnärer. Museibesöket med många andra verk av Chagall finns att läsa om här.

Marc Chagall på Chagallmuseet i Nice. Motivet är från Gamla Testamentet i Bibeln. Gud driver ut Adam och Eva ur paradiset. (Bilden går att klicka större.)

Fler bidrag till veckans ord hittar man här hos Sanna på Gems Weekly Photo Challenge.

Uppdatering:
Vi besökte Marc Chagalls grav när vi var i Saint-Paul-de-Vence. Här kan man läsa det inlägget:

1491 Veckans Rubrik: Julhysteri?

Ordet i Veckans Rubrik är Julhysteri? och det är Olgakatt som har hittat på det. Övriga rubrikbloggare hittar man till höger i bloggen. Ordet hysteri har som synonymer stark nervositet eller överspändhet. 

Julen handlar egentligen bara om en enda dag hos oss här i Sverige - julafton. Eller möjligen juldagen också eftersom det är full rulle på annandagen i alla affärer med sina reor. I år infaller julafton på en söndag.  (Julkorten i inlägget härrör från förra årets julkortsskörd.)

Julkort skapat av Ingrid Elf. 

Just till denna söndag- julafton - förväntas vi ha storstädat huset eller lägenheten, kokt skinka, bakat kakor, gjort sillsallad, handlat nötter och godis, kokat risgrynsgröt, köpt ut på systemet och bjudit hem släkten på julbord. Åtminstone enligt veckotidningarna.

Vi bör dessutom ha sprungit runt i affärer och inhandlat mängder av julklappar till alla. Och köpt en gran som tar upp en massa plats. För att inte tala om alla gamla bonader och tomtar som har plockats fram ur sina gömmor. Även speciella julgardiner bör hängas upp om man får tro alla reklambroschyrer som dimper ner i brevlådan.

Vykortet är skapat av Liisa Ojala.

Det brukar falla på husmors lott att fixa allting, utom möjligtvis granköpet. Inte undra på om hon känner en viss stark nervositet/hysteri över att allt ska klaffa. Att skinkan ska bli lagom kokt, att alla ska uppskatta sina julklappar (vilket sällan händer), att gröten inte bränner vid, att granen inte ska barra direkt eller att inte släktingarna råkar i luven på varandra.

Veckotidningarna överflödar redan nu av recept på julkakor och julmat. Mängder av reklam för julklappar drösar ner i brevlådan. Trots att det är en och en halv månad kvar till julafton.

Länge har jag fått reklam där man kan köpa julgardiner och juldukar och även själv brodera sådana. När vi har kommit så långt fram som till julafton är man utled på julsånger som har spelats  oavbrutet i varuhus och affärer sedan länge.

Tyvärr hittar jag inte något namn på illustratören.

Jag tycker det är synd att julen - framför allt julafton - hos oss här i Sverige har blivit en så (hysteriskt) avgränsad familjehögtid så att många som är ensamma verkligen känner sig övergivna. I Paris, där jag tillbringade en julafton för många år sen, var det fullt på caféer och restauranger på kvällen. Alla pratade och hade det trevligt och jag såg inte röken av vare sig julmat eller julklappar.

Själv lider jag inte det minsta av julhysteri eftersom Kent och jag är ensamma på julafton och jag varken behöver städa eller laga mat. Kent är vegetarian så han brukar baka en pizza till lunch. Inte heller har jag behövt trängas i affärer eftersom vi inte ger varandra julklappar. Med undantag av några små tomtar i fönstret, adventsstake och adventsstjärna lever vi vårt liv som vanligt. Men julbön i kyrkan på julafton är en fin tradition som vi gärna fortsätter med.