Fredagstema - Show and Tell - Julafton och juldagen 2009

Julaftonen börjar för MM och mig med den traditionella julbönen i Ringarums kyrka – Den levande julkrubban. Det svarta fåret och en shetlandsponny är med i år också. Min vän kyrkoherde Peter är berättare, allt under det att julevangeliet illustreras med herdar, änglar och de tre konungarna - de vise männen - som kommer och går. (Klicka gärna på bilderna.)

Herdar, ängel och Josef och det svarta fåret

Maria och Josef med det tre månader gamla Jesusbarnet är redan på plats när kyrkklockorna ringer samman till julbön. Maria i blå mantel och Josef med herdestaven i ett fast grepp. Över stallet lyser stjärnan, som leder till Betlehem.

Kyrkoherde Peter berättar om den heliga natten

Jag har bra utsikt från läktaren – min uppgift denna förmiddag är bara att ackompanjera några välkända julpsalmer på den fina Ringarumsorgeln – Stilla Natt, Nu tändas tusen juleljus, O du saliga, o du heliga…och När Juldagsmorgon glimmar. Det är en oerhört skön känsla att spela när kyrkan är full av folk som alla sjunger med av hjärtans lust!

Innan vi avslutar med "God Jul önskar vi er alla" får vi motta välsignelsen av Peter

Hem till Mogata igen där vi äter lunch i all enkelhet i vår ensamhet och vilar en stund inför den kommande nattens och morgonens strapatser. Vid tiotiden på kvällen ger vi oss iväg till Rönö kyrka, som ligger några kilometer från Slätbaken på Vikbolandssidan. Vädret är bra och vägen framkomlig även om den är glashal.

Rönö lilla fina kyrka i julnatten

Här ser man julkrubban och den mycket gamla vackra altartavlan i Rönö kyrka

Innan julnattsmässan har börjat

Kyrkan är varm och lyses upp av massor av levande ljus. En hel del folk har hittat hit i den sena timmen, och mässan firas till tonerna av samma julpsalmer som tidigare, med undantag av När Juldagsmorgon glimmar… Som postludium spelar jag In Dulce Jubilo av Bach (?) Orgeln är gammal och sliten, med bara en manual och kopplad pedal, som man mest får spela musik för piano på. Men den har en mycket vacker ton…

Efter midnattsmässan i Rönö hem igen till Mogata för att sova två timmar. Jag känner mig ganska pigg när jag vaknar kvart över fyra trots att jag inte somnat förrän klockan två.

Klockan sex är vi återigen på plats i Ringarums kyrka, där man ska fira julotta. Min VIS-kör är redan där och även tre skönsjungande herrar från den gamla kyrkokören. VIS-kören sjunger tre julsånger själva och herrarna sjunger verserna till Adams Julsång som är postludium. Alla damerna hjälper till att sjunga när vi kommer till Folk, fall nu neder…

Ingrid vid orgeln i Rönö kyrka

Efter julottan är vi bjudna till goda vännerna Janne och Gudrun på snabbfika. De två har varit stöttepelare i min gamla kyrkokör i Mogata – Janne är kyrkvärd i Ringarum och båda sjunger numera i Ringarums kyrkokör, som dock varit vilande under hösten.

Efter fikat direkt till Östra Ny lilla vackra kyrka på Vikbolandet, där det ska firas juldagsgudstjänst klockan elva. Det snöar kraftigt och MM har stor möda med att hålla kvar bilen på den oplogade, slingrande lilla vägen dit. Mycket få personer har tyvärr vågat sig ut i det svåra väglaget.

Kyrkvaktmästaren tänder alla ljusen i Östra Ny kyrka på juldagen

Men som väl är, har jag Hans, en jätteduktig, ung trumpetare till min hjälp i psalmerna så jag, prästen och MM slipper sjunga Var hälsad sköna morgonstund alldeles själva. Som postludium spelar Hans och jag Gläns över sjö och strand.


Hemvägen blir något mindre äventyrlig för oss eftersom vi tar vägen över Stegeborg och färjan över Slätbaken. Där har en traktor redan varit ute och plogar och röjt undan den värsta snön. Men vi är rätt glada när vi äntligen är hemma välbehållna…

Sista fredagstemat för december månad svarar Nilla för - Tankebubblor.blogg.se/ för. (Av någon anledning går det inte att länka just nu för mig.) Övriga fredagsbloggare hittar ni i hennes blogg.

Sparkling är värdinna för fredagsteman i januari : Miss-sparkling.blogspot.com/

Gemensam julklapp

Idag har vi varit i Linköping och hämtat vår gemensamma julklapp – en ny bil. Det var nästan tio år sen sist det begav sig och det är en härlig känsla bara att känna doften, när man stiger in i bilen.


Samtidigt är man ju ängslig att man ska skrapa emot något eller åka i diket. Om det blir en buckla på den gamla, är det ju inte hela världen. Men en rispa i ny silvermetalliclack – ack, ack… (Jag har lärt mig att man ska rimma av Bloggblad.)

Den är mycket lik sin gamla syster Octavia – vår nya Skoda Scout, bara yngre och vackrare. Och med mera finesser som t.ex. backvarnarsensorn. Jag är helt fascinerad av att kunna se på en skärm inne i bilen vad som finns bakom den…


När vi skulle åka iväg från bilhallen kom vår trevlige försäljare med en tårta, som vi skulle ta med oss hem för att fira vårt bilköp. Det visade det sig vara en äkta Skodatårta, som såg mycket giftig ut vid första anblicken. Den smakade i alla fall väldigt gott och vi har överlevt än så länge trots att vi åt upp en tredjedel av tårtan tillsammans, MM och jag …

Från mitt liv som kantor 14

Idag har vi haft julavslutning på VIS-kören. Min underbara, härliga Vis-kör! Damerna, som kören består av, är inte bara rara och trevliga utan sjunger dessutom bra... Vi ska sjunga på Julottan i Ringarums kyrka i år. Kyrkokören är vilande i väntan på nya kantorn, som ska börja första februari. (Klicka gärna på bilderna.)


Vi ska sjunga tre sånger och vara med i refrängen till Adams Julsång. Vi sjunger Ett barn är fött på denna dag, Herdarna på ängen och Sjung ut i hela världen. Den sista sången är den enda Negro Spiritual som mig veterligt handlar om Jesu födelse. Den bästa inspelningen jag hittade på Youtube är den här - Aretha Franklin får ursäkta…

Efter det att vi sjungit igenom juldagsmorgonens sånger, festade vi på smörgåstårta. Min vän kyrkoherden och Marianne, som sköter allt det administrativa på församlingsexpeditionen, var också med och fikade. Hon har lovat att vara med och förstärka VIS-kören på Julottan.


Birgit, en av våra kyrkvärdar och trogen VIS-körssångerska överlämnade en stilig amaryllis till mig. Bra, eftersom jag inte köpt några julblommor utom en julstjärna, som redan tagit slut. Jag tror den frös ihjäl eftersom det drog ifrån fönstret där den stod på fönsterbrädan.

Vinterpromenad i Mogata by

Igår tog jag med mig kameran och gick en liten promenad upp till hjärtat av vår lilla by – kyrkplanen. Tjänsten som kantor i Mogata kyrka tillträdde jag 1987 ungefär samtidigt som jag fick en speciallärartjänst i Mogata skola. (Bilderna går att klicka större.)


Mittemot kyrkan ligger det gamla vackra tingshuset, som är kyrkans församlingshem sedan många år tillbaka. Det vitmålade skranket, som skilde överheten från sockenborna, finns fortfarande kvar därinne.


I början på 1900-talet kom domare och nämndemän hit några gånger om året för att döma församlingsbor som begått brott. De häktade förvarades i det lilla röda huset bredvid tingshuset även kallad ”arresten”. Det är numera bostadshus för tre familjer.


Mittemot det gamla häktet ligger Mogatas äldsta skola. Den grundades någon gång efter 1842, när det blev lagstadgat att varje socken och stadsförsamling måste ha minst en skola. På den tiden det var den enda skolan i byn, hade läraren sin bostad i övervåningen. Huset inrymmer numera bibliotek, lärarrum och textilslöjdslokaler.


Mellan tingshuset och den äldsta skolan ligger den näst äldsta skolan, den som man byggde när den gamla inte räckte till. Där finns nu några lektionssalar på övervåningen och i undervåningen finns fritidshemmet – nära och bra för skolbarnen.


Nya skolan, där jag arbetade som speciallärare, ser exakt ut som de hundratals andra skolor i landet, som byggdes efter första världskriget. Ett nybyggt annex uppfördes någon gång i slutet av 1900-talet.


Det är en ny upplevelse att fotografera här uppe på vintern. Dels finns det inga löv på träden som skymmer och dels ser man inga skolbarn på rast eller på väg hem från skolan. Alla bilar, utom en, som hör till någon som bor i ”arresten” är också borta – det är ju jullov! Utsikten från kyrkbacken är vidsträckt nu på vintern...


Idag var jag ute tidigt och förevigade det fantastiska snölandskapet utanför vårt hus innan vi åkte till mässan i Gusum. Mössan på fågelhuset måste jag ta bort i morgon så att småfåglarna kan komma åt solrosfröna.


Entrén måste skottas å med det snaraste. Det är MM:s jobb den här gången. Jag kan åta mig att borsta bort snön från de snötyngda grenarna för att inte dessa ska brytas. Men det kan vara kul att se hur mycket snö det faktiskt kom bara på några dagar i slutet av december 2009 innan vi tar bort en del av den...


Så här ser det ut på vår lilla gata just nu.

Fredagstema Show and Tell - Halvårskoll sista halvåret 2009

Juli 2009
Den viktigaste händelsen denna månad var naturligtvis Minimirrens födelse. Här ser ni en lycklig mormor med den nyfödde på armen. Bilderna går (nästan) alla att klicka större.


Lillmirren fyllde två år också, vilket firades med en rejäl födelsedagsfest.


Kusin Inger från Australien kom och hälsade på några dagar och vi åkte på utflykt bl.a. till Floda kyrka och kaffestugan Fridhem i Södermanland.


Augusti 2009
Friluftsgudstjänst på Arkö hos min gamla klasskamrat Eva W.




Utflykt till Peking. Kortet är taget utanför Olympiastadion.



September 2009
Minimirren döps i Märlarhöjdens kyrka.


Äldsta dottern har införskaffat en papegoja, som givetvis måste besiktigas…



Oktober 2009
Utflykt till Öland för att beskåda Mirrfamiljens nya sommarhus.




Vernissage i Gamla Stan på Galleri Svea. Bloggvännen Ebba ställer ut sina målningar och smycken.


November 2009
En omtumlande kväll när en mus hoppade ur ett av köksskåpen och sprang och gömde sig någonstans i huset...Här tror vi att han sprang in.


Julmarknad och fest med jamsession…




December 2009
Besök på Junibacken.


En liten allvarlig stjärngosse på förskolans Luciafest.


Insnöad.


Detta är det nästa sista fredagstemat för december som har Nilla som upphovskvinna. Övriga fredagsbloggare får ni titta efter på hennes blogg eftersom min dator vägrar länka...

Insnöad

Jag kommer bara ihåg två tillfällen tidigare när det har varit så mycket snö att bussar inte har kunnat gå och skolor har fått stänga. 1977 den 7 december när Mirren föddes, var det så mycket snö att det varken gick bussar eller spårvagnar. Ambulans eller taxi kom inte heller fram. Vi bodde i Norrköping då, som tur var, och inte på landet.

När Mirren aviserade sin ankomst vid elvatiden på natten, fick Mirrpappan alias MM och jag pulsa genom snödrivorna upp till lasarettet, ett avstånd på ca tre kilometer. MM gick först med den packade väskan och jag stövlade efter. Det var en bisarr känsla eftersom det var helt tyst i stan och snön låg i drivor på gatorna. Mirren kom som väl var inte förrän vid elvatiden dagen därpå.

En mamma från Söderköping, som var i samma tillstånd som jag, hade fått åka taxi till Norrköping med en snöplog plogande vägen framför. Dagen därpå åkte de som kunde skidor till jobbet – alla skolor i Norrköping hade stängt till elevernas stora glädje.

1995 den 15 november var det dags igen. Då hade vi flyttat hit till Mogata. Inga bussar gick hem till Mogata från Norrköping, där MM jobbade, utan han fick sova över på golvet hos min mamma som bodde i Söderköping tillsammans med Mirrens kusiner och en kusinmake som var på besök och inte heller kunde komma iväg hem. Mogata skola ställde in alla lektioner eftersom varken elever eller lärare kunde komma till skolan. Det var en fredag tror jag och jag fick en extra ledig dag…

Idag blev julfesten på äldreboendet inställd på grund av att all snö, som fallit under natten hade drevat igen landsvägen till Östra Husby. Julfesten, som jag glatt mig åt, för personal och körer i Ringarum ringde jag och tackade nej till efter att ha läst på nätet om trafikkaos mellan Ringarum och Gusum.

En lärare från Mogata skola ringde i samma veva och undrade om jag kunde spela några psalmer på kvällen då skolan skulle ha avslutning i kyrkan. Den ordinarie kantorn kunde nämligen inte ta sig från Söderköping, där han bor, till Mogata. Eftersom kyrkan bara ligger tio minuters promenad från hemmet, sa jag att det gick bra. Efter ytterligare en timme ringde en annan lärare och talade om att rektorn hade ställt in hela avslutningen…

På kvällen var jag tvungen att hämta MM i Söderköping, där han hade ett möte. Det hade slutat att snöa och efter att ha skottat loss bilen kunde jag slira iväg på den mycket hala landsvägen. Den var i alla fall plogad och jag mötte inte många bilister och hem kom vi till slut. Nu hoppas jag bara att det inte blir mer snö eftersom jag ska iväg till Gryt på begravning i morgon…

Nej, se det snöar...

Snön den bara öser ner… Åtminstone gjorde den det i morse när jag skulle iväg på begravning. Så det var bara att ta fram stora skoveln och stora skyffeln och försöka skotta ut bilen från uppfarten till huset. Till råga på allt var snön blöt och tung…

Här ser ni hur det såg ut före skottning.

Och så här ser det ut efter. Snyggt eller hur?


Nu är jag hemma välbehållen och tänker inte lämna huset frivilligt förrän i morgon. Då ska jag ut igen och kompa min goda vän Maj-Grets kör, som har lovat att sjunga på ett äldreboende i Östra Husby.

Undrar om den tvärsövervägen är sandad? Vår egen Mogataväg var hal som en skridskobana. Mycket bättre var inte E22an. Men skrämselpropagandan har tydligen gått hem i stugorna. På hemvägen, en knapp mil från E22an, mötte jag bara EN bil och hade ingen efter mig. Rekord!

Även E22an var besynnerligt tom på fordon. Förutom några bussar såg jag bara en handfull bilar under två mil... Hoppas det blir lite bättre väglag i morgon, för efter äldreboendet ska jag på julkalas med personalen i Ringarum. Min VIS-kör är också med och ska underhålla. Jag ska försöka komma ihåg kameran den här gången…

En bra dag

Idag har jag känt mig ovanligt effektiv.Trots att det snöade och var halt hade jag bestämt mig för att åka in till Norrköping. Först till City för att byta bokklubbsbok – bestämde mig för Presidentens Hustru eftersom det var den enda som hade 569 sidor.

De andra böckerna var på fjuttiga trehundra eller så. Det är meningen att boken ska räcka över julen. Sen till Cervera för att inköpa en likadan present till mig själv som jag ska ge till Mirren. Kan ju inte tala om vad det är förrän på julaftonskvällen tidigast.

Efter det en lång omväg till Rusta för att byta en elljusslinga som inte funkade. Hade tänkt köpa en lingonkrans till, men det fanns inga kvar. Nyckeln till bilen behövde nya batterier, så på vägen hem körde jag förbi den stora bilaffären och fixade det. Försöker man öppna bilen som vanligt med en nyckel som är fjärrstyrd och inte funkar, börjar larmet tjuta tills man kastar sig in och sätter nyckeln i tändningslåset och vrider om.

Hem till Söderköping igen. Tände ett ljus på föräldrarnas grav i förbifarten innan jag parkerade utanför Stinsen, vårt fina bibliotek. La på brev till Transportstyrelsen och en räkning.

Om man ska ha en personlig skylt som jag ville ha på den nya firmabilen, måste man först skicka in registreringsnumret på den gamla bilen, eftersom det nya registreringsnumret till nya bilen inte har kommit, och man inte kan få en personlig skylt utan ett registreringsnummer... När man så väl fått skyltarna måste man skicka in en lapp om att man har tänkt att flytta skyltarna till en annan bil när man äntligen har fått registreringsnumret till denna…

Så får de registrera om alltihop en gång till. Så nu vet ni vad de gör på Transportstyrelsen! På biblioteket hittade jag en deckare av Elisabeth George som jag inte har läst – tror jag i alla fall. Det brukar visa sig i det sista kapitlet då jag plötsligt kommer ihåg hur boken slutar. Den är på 616 sidor så den räcker också ett tag.

Slutligen till stormarknaden hemma för att handla det nödvändigaste. Cashewnötter och gorgonzola bl.a. Det får jag äta enligt min nya diet…

Försenat fredagstema Show and Tell – Heja Stjärngossen!

Jag tar mig friheten att ändra lite på rubriken eftersom inlägget kommer att handla om en mycket speciell stjärngosse. I år hade Mirren nämligen bestämt att Lillmirren skulle vara stjärngosse på dagis i stället för tomte, som han varit året innan. Lillmirren är duktig på att sjunga och har både sjungit ”Bälle-lang” och ”Tipp, tapp” hemma de senaste dagarna. (Klicka gärna på bilderna!)

Mammor, pappor, far – och morföräldrar var inbjudna till Luciafest på förskolan där Lillmirren tillbringar fyra dagar i veckan. Vi var inte de enda förväntansfulla åhörarna som hade mött upp – sammanlagt var vi ca femtio vuxna personer. Trångt om saligheten, som kan se på bilden.


En äldre kompis och Lillmirren var de enda stjärngossarna i Luciatåget. Lillmirren var så oerhört tagen av stundens allvar att han under alla sångerna satt rakt upp och ner utan att röra en min eller öppna munnen, krampaktigt hållande i sin stjärna.


Den enda sången som tilldrog sig hans intresse var ”Bjällerklang” som alla barnen fick ackompanjera med bjällror. Och när alla sjöng ”Mössens julafton” stötte han sin stjärna taktfast upp och ner.


Minimirren var också med som tomte. Han var mycket intresserad och öppnade inte heller munnen under hela Luciakonserten. Som väl var, annars hade man inte hört så mycket av sången…

Efteråt serverades alla glögg och risgrynsgröt, skinka och pepparkakor, som barnen själva bakat.

Det är Nilla som står för fredagstemat i december. Tyvärr kan jag fortfarande inte länka till övriga fredagsbloggare, så gå till Nillas blogg och titta...