Utflykt till Peking dag 5 - söndag 9 augusti

Idag har vi ingenting på vår agenda mer än att hämta kläderna hos skräddaren på Yashow och köpa några cashmeretröjor. Och eventuellt en fritidsjacka till MM – något han hittills vägrat att köpa hemma.

Tur är det, att vi inte har planerat något särskilt, eftersom jag vaknar och mår dåligt. Gårdagens strapatser sätter sina spår. Frukosten smakar heller inte denna morgon, så vi går ganska omgående upp till hotellrummet igen och jag lägger mig och sover och tar ett par magsjuketabletter.

Vi kommer inte iväg till Yashow förrän vid tretiden. När vi kommer upp från tunnelbanan överraskas vi av ett tropiskt regnväder. Ett sånt där, där man blir genomblöt på några minuter trots paraplyer. (Fotona går att klicka större)

Vi ställer oss under ett tak tillsammans med ett tjugotal kineser och väntar på att det värsta regnet ska upphöra. Under tiden roar vi med oss att titta på alla som klafsar eller skuttar omkring på gatan med genomblöta skor och på alla bilar som plöjer genom vattnet på gatan och stänker upp kaskader av vatten på de cyklister och fotgängare som trotsar regnet.




Hos Li Li på Yashow hittar jag cashmeretröjor och prutar ner dem till samma pris som Mirren förhandlade fram för fyra år sedan. Tyvärr provade jag bara en enda tröja av storlek ”Large” och den satt alldeles utmärkt. De tre andra tröjorna jag köpte, som det också stod ”Large” på, upptäckte jag var av herrstorlek när jag kom hem till hotellet. Li Li hade försäkrat att alla tröjorna var av damstorlek.

Mirren talar om för mig i telefon att damtröjor alltid saknar muddar, vilket dessa inte gjorde, men det var så dags då! Ingen idé att gå tillbaka och klaga, eftersom Mirren tror att misstaget berodde på att det inte fanns några i damstorlek kvar i de färgerna jag ville ha. Familjens herrar får väl överta dem.

- Kineser vill så gärna vara till lags, säger Mirren. Dessutom vill de väl sälja, antar jag.

Alla kläder hos skräddaren är dock till belåtenhet. Fullastade med klädpåsar försöker vi få tag i en taxi för att köra oss hem. När den tredje nekar att köra så långt ger vi upp och börjar gå den långa vägen till tunnelbanan. Vi går förbi Arbetarstadion - Workers' Stadium - där fotbollssupportrar klädda i gröna tröjor har samlats.


En farmor eller mormor med en liten pojke på armen får mig att längta efter barnbarnen. Hon blir glad när MM vill ta ett kort.


Som bekant är de flesta kinesiska toaletter fortfarande sådana med ett hål i golvet, där man får sitta på huk när man behöver gå dit. För en äldre västerländsk dam som jag, är det inte så svårt att komma ner i den ställningen, men nästan hopplöst att ta sig upp ifrån den – i synnerhet om det inte finns någonting man kan grabba tag i med händerna, när man ska häva sig upp igen.

De här söta tjejerna som satt och småpratade på trottoaren i väntan på bussen och som MM inte kunde låta bli att fotografera, har dock säkert inga svårigheter med detta…


Jag tipsar således alla (även herrarna behöver ju sitta i den ställningen ibland) att träna nigsittande och upp igen ifall de tänker åka till Kina.

När vi har lastat av alla påsar på hotellet och duschat går vi och köper kvällsmat på Merry Markt. På gatan utanför en restaurang grillar en flicka på trottoaren. En bit därifrån rengör några pojkar gatan med en maskin som ser ut som min barndoms bonvaxmaskiner.




Utanför Merry Mart har det samlats en hel del folk framför en man som demonstrerar något. Jag ser inte vad det är. Men jag ber MM att också ta ett foto av havet med cyklar utanför varuhuset. I bakgrunden ser man Qienmen Hotel där vi bott alla gånger förut vi varit i Kina.




Idag har jag gjort ett överslag av hur många trappor jag har gått upp - och nerför och kommit fram till ca 450 stycken. Multiplicerat med sex blir det 2700. Inte dåligt på en vecka, men inte har jag blivit jag smalare för det.


Sådana här fordon som på fotot nedan, såg vi nästan inga av för fyra år sedan.

Utflykt till Peking – dag 4, lördag 8 augusti

Fortsättning på den stora skjortjakten...

Vilken tur att vi inte bestämde oss för att åka till Olympiastadion idag! Det är ju den 8 augusti och dagen för förra årets OS-invigning, som givetvis kommer att firas rejält. Jag vill inte tänka på hur det kommer att se ut på tunnelbanan…

Åttonde augusti anses vara årets mest lyckobringande dag i Kina. Många bröllop äger rum just denna dag. När vi är på väg ut efter frukosten dyker vi rakt in i ett bröllopspar med uppvaktning, som just håller på att fotograferas utanför vårt hotell. Bilen, som paret ska åka i, är dekorerad med serpentiner och blommor och på parkeringsplatsen ligger det drivor med sönderrivna serpentiner i alla olika färger. (Bilderna går att klicka större.)

Innan vi tar en taxi till tunnelbanan handlar vi vatten i den lilla affären tvärsöver gatan. Vattnet kostar två yuan, en yuan mer än i affären.


Det är idag vi ska besöka affären där man säljer Arrowkjortor. Vi ska även passa på att ta lite foton på huset där Mirren och Mirrmaken bodde. Jag vill gärna besöka Carrefour också i närheten, ett varuhus i stil med Åhléns hemma och dit mycket få turister hittar.

Området Sanyuan där Mirren bodde ligger några mil från vårt hotell – inte så långt ifrån flygplatsen. Det börjar bli riktigt varmt nu och jag välsignar alla sidentoppar som Mirren la ner i mitt bagage i stället för mina egna T-shirts i bomull.


Vi stiger upp ur underjorden på en station, där vi tror att det inte är så långt att gå till bostadsområdet. Flera vänliga engelsktalande ungdomar kommer fram och talar om var befinner oss, är när vi stannar och försöker orientera oss på kartan. Det är inte så lätt att veta var man är om man bara tittar på skyltarna...


Efter halvannan kilometer skymtar vi Carrefour tvärsöver gatan och då vet vi att vi är på rätt väg. I ett gathörn står en melonförsäljare med en häst – något som man inte ser i centrum av Peking.


Vi hittar trettiofyravåningshuset där Mirren och Mirrmaken bodde under ett år på sextonde våningen. (Det fanns ingen våning fyra och fjorton eftersom de är olyckstal. Fyra har samma uttal som ”död” och fjorton som "vill dö" även om det är olika tecken.) Vid entrén står det fortfarande vakter som besiktigar alla som går in och ut. MM är glad över att vi hittat hit.






Det är sig likt, men man har byggt färdigt skyskraporna på andra sidan gatan, som man höll på med 2004, och rivit några kvarter till. Här är ett gammalt foto som visar hur det såg ut från balkongen då. Jag tror vi kunde räkna till sexton lyftkranar bara härifrån.

Vi räknade till 16 lyftkranar från Mirrens balkong

Det är mer eller mindre färdigbyggt nu och vi tar några nya foton för att visa Mirren, som längtar tillbaka och gärna skulle bosätta sig där igen.

Ett av husen som höll på att byggas när vi var där 2004


På andra sidan bron över den trafikerade gatan ser allting ut som förut. Och skjortaffären finns kvar – men nu heter den inte Arrow längre utan Cavad.




Vi går in och frågar om man säljer Arrowskjortor, men expediterna har tydligen inte heller här hört talas om märket. Vi inser då att Arrow kanske har dragit in sin försäljning i Kina av sina skjortor. Kanske man inte tjänade tillräckligt. Jag hittar några rosa och ljusblå skjortor till Mirrmaken av märket Cavad, som verkar fina och köper dessa.


Vi irrar omkring i kvarteren intill för att se om inte Arrowaffären möjligen har gömt sig någon annanstans – men MM var säker på att just så här såg huset ut där affären fanns. Jag vill gärna gå till Carrefour nu där det är luftkonditionering – jag är genomblöt av svett. Jag kommer i alla fall ihåg att jag måste dricka mycket. dricka MM klarar värmen bättre – han tycker att det är ”lagom varmt”.




Vi ger oss iväg hem igen men hamnar tydligen fel och hittar inte till Carrefour. Vid det här laget är jag väldigt trött och svettig och vill åka taxi hem till hotellet. Vi frågar tre chaufförer, men de skakar bara på huvudet och vill inte köra. Det är för långt och det är inte säkert att de hittar. Den fjärde chauffören skjutsar oss till närmaste tunnelbanestation i alla fall. Hem till hotellet för att duscha och sen ut igen eftersom vi är hungriga. Denna gång blir det kyckling på Kentucky Fried Chicken för mig och pommes frites för MM.

Efter detta är jag så pass återhämtad att jag kan åka iväg till Landau igen för att försöka få tag på ytterligare skjortor till Mirrmaken. Han har önskat sig rosa, blå, lila och gula skjortor. På Landau är det fortfarande rea och på ett ställe får jag tag i gula och lila skjortor. Rosa och blå har jag ju redan köpt.

Det blir yoghurt som vanligt på kvällen. På vägen hem ser vi ett sätt att lösa transportproblemet när det gäller barn eftersom man sällan använder barnvagnar, som jag tidigare berättat om.

Från mitt liv som kantor 12

Jag sticker emellan med en rapport från mitt kantorsliv som omväxling till Kinainläggen. I söndags hade jag två gudstjänster och vid den sista i den stora kyrkan med den grandiosa orgeln på Vikbolandet, spelade jag en ouvertyr av G.F. Händel som postludium. En ouvertyr ska ju egentligen spelas i början men jag är inte så kinkig…

Jag drog ut nästan alla register utom trumpeten och lyckades spela hela stycket med repris utan fel. Så jag var själv ganska nöjd med resultatet. Jag fick t.o.m. en dubbelklapp på axeln av MM efteråt, något som är ganska ovanligt. Han brukar alltid tycka att jag spelar ”för tamt”.

När jag kom ner för att säga adjö till prästen, vaktmästaren och kyrkvärdarna tackade den ene mig och ville veta vad jag spelat. Han sa sen att jag ”spelade bra” och att jag var MUSIKALISK! Jag påpekade lite försynt att det kanske var bra att vara i det här jobbet men invärtes pirrade det av glädje.

Han hade tydligen gillat att jag inte bara hade spelat psalmerna rakt upp och ner utan experimenterat lite med harmonierna och preludierna. ”Det finns en väg till himmelen” – en psalm med text gjord på en gammal folkmelodi - hade jag för övrigt försökt få lite Jan Johansson-stuk på.

Bra att plocka fram när det har gått åt pipsvängen. Som när jag kom helt fel i bröllopsmarschen vid ett socitetsbröllop med 150 gäster förra sommaren. Skulle kolla in hur långt bruden hade kommit i kyrkgången och fingrarna hamnade ALLA på fel ställe på klaviaturen. Som på datorn ibland, fast då låter det inte...

Nu har jag vittnen på att jag i alla fall är MUSIKALISK och det är inte dåligt, eller hur? Sen kan jag också berätta att sångaren Artur Eriksson en gång sa att jag var ”en riktig musikant” när jag ackompanjerade honom för många år sedan. Sånt gömmer man i sitt hjärta.

Här är en bild från i söndags från den lite mindre Vikbolandskyrkan.

Utflykt till Peking dag 3 – fredag 7 augusti

(Klicka gärna på bilderna)

På agendan för dagen står Beijing National Stadium eller för enkelhetens skull Olympiastadion samt provning hos skräddaren på Yashow. Jag har lovat mig själv att inte åka hem förrän jag hade sett ”fågelboet” med egna ögon. MM studerar kartan med tunnelbanelinjer och kommer fram till att vi måste byta tre gånger. De nybyggda tunnelbanelinjerna är mycket fräscha och smakfullt dekorerade. Här måste vi tydligen just ha missat ett tåg eftersom det är så få på perrongen...


Vi tar alltså en taxi på morgonen till Hepingmen Station och kommer efter långa promenader under jord och upp och ner för åtskilliga trappor, så småningom fram till den avslutande tunnelbanelinjen nummer 8. På denna är vi inte ensamma utan får samsas om utrymmet med några tusen andra kineser. Några enstaka gånger finns det rulltrappor men det är inte alltid de fungerar...


När vi stiger ur tunnelbanan vid Olympic Green är det mycket varmt och fuktigt trots soldiset. Det är många trappor upp att gå uppför från den storstilade entrén till själva området där Olympiastadion ligger.


Längst fram i vårt synfält skymtar vi den gigantiska grå massan som utgör själva ”fågelboet”.


Även om den jättelika arenan används mycket sällan numera, är Peking en turistattraktion rikare. Stadion ligger i ett jättestort parkområde med inbyggd konstgjord sjö, utmärkt för picknick under den varma delen av året. Även om det kanske kan bli svårt att slå sig ner i gräset om man ska följa anvisningen på skylten.



Kineserna själva tycker tydligen också att det är varmt denna dag – det kan man märka av alla paraplyer som används som parasoller.


Vi går ungefär en kilometer i hettan och beundrar diverse konstverk som är uppförda längs promenaden fram till stadion. Lyktorna längs vägen är utformade enligt samma mönster som ”fågelboets”.





När vi äntligen hunnit fram till själva Olympiastadion, som tornar upp sig framför oss i all sitt majestät, ger vi upp.



Vi orkar helt enkelt inte ställa oss i den långa kön för att se hur det ser ut inuti – det får bli ”nästa gång”. Vi går tillbaka längs med stranden till den konstgjorda sjön med de nybyggda skyskraporna i bakgrunden.



MM och jag återvänder till entrén. På vägen dricker vi var sin iste, gott och läskande i värmen. MM studerar kartan igen och kommer fram till att vi kan åka åt andra hållet med tunnelbanan och bara byta två gånger.


Hos skräddaren på Yashow är allt färdigt för provning. Min dräkt med kjol och byxor kommer att bli jättetjusig – hoppas jag. Skräddaren är nöjd och även MM provar sina kläder till bådas belåtenhet. Vi får hämta på söndag på eftermiddagen när vi vill. Det är inte så noga med tiden, skräddaren är ju ”always there”.


Nu är vi inte så långt från Schiller's så vi tar en promenad och avslutar kvällen med middag där. Och gott kinesiskt öl givetvis, eftersom det är Happy Hour igen när vi kommer dit.

Dag 2 – torsdag 6 augusti

Den stora skjortjakten börjar
(Bilderna går att klicka större)

MM behöver nya skjortor med kort ärm och Mirrmaken behöver nya med lång. Riktiga Arrowskjortor, som vi köpte förra gången till ett pris långt under det svenska.

Vi bestämmer oss för att åka tunnelbana i stället för taxi och ger oss iväg på promenad de två kilometerna till Hepingmen Station. Det kostar bara två yuan varje gång att åka tunnelbana. En yuan är lite mer än en krona. Skjortorna fanns förra gången på Landau, ett av de stora moderna varuhusen i centrum så vi åker dit. Här är MM på väg ner till tunnelbanan.

Det är många trappor upp och ner till tunnelbanan. Hissar kan jag inte se några och rulltrappor finns bara i enstaka fall – ifall de fungerar. Både barnvagnar och rullstolar är sällsynta i Peking. Jag såg kanske högst tio stycken barnvagnar under hela vistelsen där. Antingen går småbarnen själva eller bär man dem på armen. Bebisar under sex månader såg jag överhuvudtaget inte till.



På Landau finns det minst 20 olika avdelningar som säljer skjortor av olika europeiska och kinesiska märken. Dock inte Arrow. I informationen har man uppenbarligen inte hört talas om detta märke. MM hittar skjortor av märket Nino Ferletti (?) till reapris. Här på de stora varuhusen säljer man inga piratkopior som på marknaderna och alla priser är fasta. Expediterna på Landau ställer gärna upp för fotografering.


Skjortor till Mirrmaken får vi väl köpa en annan dag i den lilla affären, som bara sålde Arrowskjortor, en bit från där Mirren bodde, tänker vi. Det är långt att gå i värmen från Landau till tunnelbanan. Vägen dit kantas av nybyggda affärskomplex och hotell.



På flera håll i tunnelbanan är väggarna utsmyckade med vackra mosaiker. Från Hepingmen Station tar vi taxi till hotellet, jag är ganska trött efter en promenad på cirka fyra kilometer och efter alla trappor upp och ner i tunnelbanan. Det kostar inte mer än tio yuan och det kan det vara värt.





Efter vila och dusch – de närmaste dagarna duschar jag fyra gånger varje dag – går vi och handlar mat på Merry Mart några kvarter från hotellet – vi och något tusental andra kineser. Vi slår på stort och köper en liter konjak för 14 yuan som smakar lite som likör. Alldeles utmärkt. Bröd, smör, ost, juice och yoghurt till sen lunch – utan konjak dock. Som man kan se cyklar många till varuhuset.

Ut igen – det gäller att ta vara på de få dagarna. Taxi till Hepingmen och tunnelbana till Qianmen Street, där man nyuppfört hus i gammal stil och gjort en exklusiv gågata emellan dessa. Gatan och husen är fortfarande under byggnation men H&M har en stor lokal, som redan är i bruk, med massor av skyltfönster. Liksom hos konkurrenten Zara som ligger vägg i vägg.

Vi fortsätter vår promenad med den jättelika affärsgatan Wang Fu Jing i sikte. En lååååång promenad i kvällsmörkret. Största delen av Wang Fu Jing är gågata och det är mycket folk och mycket roligt och spännande att titta på. Det är mest kineser som är ute och flanerar och handlar. Vi ser få västerlänningar. Kanske är det för hett för turister från väst vid denna tid på året. Vi handlar lite kinesgodis – rullar med sesamfrön och honung. De är sega men ganska goda. Vi skippar dock tvärgatan denna gång där de säljer grillade kackerlackor, skorpioner och annat smågodis...



Utanför en shop står kejsaren själv och säger välkommen in. Han är klädd i gult siden – ingen annan än kejsaren fick bära den färgen när det begav sig. Utanför en annan en ganska trött kinesisk kurtisan - geishor finns väl bara i Japan...







Hem med tunnelbana och taxi från Hepingmen. Hade ingen svårighet att somna den kvällen.

PS. fortsättning på Kinaresan följer så småningom eftersom jag ska åka till Stockholm och hälsa på Mirren några dagar och det inte lär bli något bloggat däruppe.