1407 Weekly Photo Challenge - Frukt

Det är Sanna på sajten Gems Weekly Photo Challenge som har hittat på ett ord som man kan skriva om för varje vecka på året. Den här veckan är ordet FRUKT. Även om bananen, som inlägget kommer att handla om, egentligen inte är en frukt utan ett bär, har den alltid ansetts som en frukt som synes här nedan.

Banankompaniet annonserade flitigt i Bonniers Veckotidning under 20-talet. Det var stora påkostade helsidesannonser i färg på omslagssidorna. Övriga sidor i tidningen var i svart-vitt. Annonsen ovan från Bonniers Veckotidning nr 22 1927. (Bilderna går att klicka större så att texten blir lättare att läsa.)

När jag var liten var den enda kontakten med bananer den som man fick på bild i skolböckerna. Ofta var bokstaven B en bild med en apa som skalade en banan. Jag undrade mycket hur en sådan banan kunde smaka. Inte förrän jag var nio år åt jag min första banan. Under kriget (det andra, som min nio år yngre make brukar rätta mig med) importerades inga bananer till Sverige.

Den här bilden av den färgade pojken är ovanligt realistisk. För det mesta fanns alltid en liten klichéartat tecknad svart pojke med i något hörn av annonserna. Från Bonniers Veckotidning nr 15 1927. 

Banankompaniet började importera bananer redan 1909. Fortfarande finns deras slottsliknande byggnad kvar i frihamnen i Stockholm. På den tiden kom bananerna i hela stockar som var tunga och gjorde arbetet med dessa riskfyllt. Banankompaniet har en intressant historia som man kan läsa mer om här. 

År 1909 var konsumtionen av bananer 0,1 kg per person. 1998 var enligt uppgift från Banankompaniet konsumtionen 17 kg per person. Säkerligen inte mindre idag. Annonsen från Bonniers Veckotidning nr 13 1928.

Den här annonsen har jag visat tidigare men jag tycker den är rolig att läsa igen. Kanske något för jämställdhetsombudsmannen? Från Bonniers Veckotidning nr 11 1928.

 Man kan använda bananer till mycket. Från Bonniers Veckotidning nr 17 1928.

Från Bonniers Veckotidning nr 35 1927

1406 Ett konstverk blir till

Yngsta barnbarnet Clarissa som är fem år, bröt armen för en vecka sedan när hon hoppade studsmatta. För en så livlig liten flicka är det svårt att tvingas hålla sig i stillhet. Att skicka iväg henne till förskolan tyckte jag inte var någon bra idé.

Därför kom Mirren ner med henne till oss i Mogata i måndags för att hon skulle få vara här i några dagar. Vi har omväxlande spelat spel och läst böcker tillsammans. Själv har hon mest målat och ritat och sett på film på sin padda. Tur i oturen var att det var vänster arm hon hade brutit eftersom hon är högerhänt.

Det här motivet skulle bli en tavla i akryl så småningom. En enhörning bland träd och blommor. (Bilderna går att klicka större.)

Igår satt vi tillsammans vid köksbordet i mer än fyra timmar. Hon hade nämligen lovat sin älskade pappa att måla en riktig tavla med akrylfärger till honom - en sådan hade storebror Casimir fått göra när han var hos oss några dagar för ett par år sen. Så det var bara att duka av köksbordet, lägga på en vaxduk och plocka fram akrylfärger, penslar och andra målarattiraljer.

Clarissa är klar med sin blyertsskiss.

Motivet på tavlan skulle vara en enhörning - älsklingsdjuret - bland träd och blommor. Hon hade redan första dagen ritat en teckning om hur tavlan skulle se ut.

Jag började med att klippa till ett papper lika stort som canvasen. På detta fick hon rita konturerna av det hon skulle ha med på tavlan. Sen sotade vi tillsammans papperet på baksidan. När det var klart tejpade jag fast skissen på canvasen och fyllde i konturerna på skissen med en kulspetspenna.

Papperet med skissen har vi sotat tillsammans på baksidan. 

Här fyller Lissan i konturerna med akrylpenna på canvasen.

Själv fyllde hon noggrant i konturerna som framträtt på canvasen med akrylpenna. Sotet suddade vi bort med hushållspapper när färgen torkat. Sen började hon måla oförtrutet i några timmar tills jag blev trött och ville ha fikapaus. Jag hade tjatat på henne hela tiden att inte ha så bråttom, att vara noga med att hålla färgen innanför konturerna och att hålla långt ner på penseln.

Koncentrationen är 100%. Lissan har fått byta till en av mina T-shirts som jag har när jag målar.

Nu återstår det jobbigaste - himlen. 

Att hon envist fortsatte att måla trots allt mitt tjat är jag oerhört förvånad över. Efter fikapausen blev tavlan så småningom färdig. Jag hade visat henne hur man kunde få fram olika gröna färger som omväxling men för övrigt hjälpte jag henne inte med något av själva färgläggningen. Själv hade hon helt klart för sig att himlen gick ända ner till gräset t.ex.

Aj, det kom lite blått på ena stjärnspetsen. Bomullstops är bra att ta bort den extra färgen med.

Lissan är strålande glad över att tavlan är klar. 

Ett konstverk växer fram. Clarissa är snart klar med sin tavla till sin pappa. 

1405 Veckans Rubrik - BLOMMOR

Veckans Rubrik ska handla om BLOMMOR. Det är det sista ämnet för mars månad och det sista också för  Matfreaket. Tack för trevliga rubriker att skriva om! De som rubrikbloggar finns listade i marginalen till höger.

Det blir några bilder ur arkivet som jag tycker speciellt mycket om. Sammansättningen med vallmo, blåklint och prästkragar är en svårslagen kombination skönhetsmässigt, så det får bli några bilder på dessa.

Alla bilderna är från sommaren 2015. Den här bilden tog jag vid en utflykt på norra Öland. (Bilderna går att klicka större.)

Den här bilden är från Skogsby på södra Öland där Kent och jag var på kurs på Ölands Folkhögskola under en vecka. 

Ett stenkast från vårt hus ligger en åker där det brukar växa mycket blåklint på sommaren. Mitt barnbarn Casimir, som då var 7 år och jag gick på promenad dit för att plocka en bukett.

Här har han fått ihop en rejäl bukett.

Jag hade en liten baktanke med promenaden. När vi kom hem plockade jag fram papper, färger och penslar för att föreviga buketten. Resultatet kan man se nedan. 

Blåklintsbukett målad av sjuåringen Casimir 18 juni 2015. Vasen är en lite speciell sådan som jag köpt på återvinningen. Den är som synes mycket vid upptill. Porslinskatten sitter vanligtvis i hyllan i vårt vardagsrum. 

1404 Månadens illustratör mars 2017 - Astrid Österling

Månadens illustratör i mars 2017 är Astrid Österling. Hon var nog den illustratör vars bilder jag älskade mest när jag var liten. Fast då visste jag förstås inte vem som hade illustrerat bilderna i sagoboken Den underbara sagovärlden eller namnet på illustratören. Boken hittade jag i min garderobsbokhylla häromdagen när jag hade tänkt att städa och röja där.

Sagorna som ingår i den här delen av "Den underbara sagovärlden" innehåller sagorna Kejsarens nya kläder, Den lilla sjöjungfrun, Den ståndaktige tennsoldaten och Prinsessan på ärten. (bilderna går att klicka större.)

Boken är tryckt 1945. Det är en av de få böcker som har hängt med sedan jag var liten. Den ingick i en serie med sagor av H.C. Andersen och Bröderna Grimm.

Astrid Österling föddes 1898 och dog 1972. Numera är hon mest känd för sin vykortsproduktion. Jag hittar mängder av hennes vykort på Pinterest och det är tydligen en hel del människor som samlar på dem. Här kan man se några av dem.

Den sagan och de bilder som jag älskade mest och även sörjde mest över var Den lilla sjöjungfrun. Jag kunde aldrig se mig mätt på bilderna. Hon blev ju kär i en prins som hon räddade från att drunkna. Genom en trolldryck kunde hon bli människa och stiga upp ur havet.

Men häxan som gav henne trolldrycken ville ha hennes sångröst som betalning och skar av hennes tunga så att hon blev stum. Och varje steg som hon tog med benen och fötterna, som hennes fiskstjärt hade förvandlats till, kändes som om hon hade gått på skarpa knivar. Sagan slutar olyckligt och den lilla sjöjungfrun förvandlas till sjöskum. Jag led verkligen med henne, kommer jag ihåg.

De fem sjöjungfrusystrarna simmar många kvällar upp till ytan för att se på människorna på land och på allt vackert som finns däruppe.

Den lilla sjöjungfrun räddar prinsen från att drunkna.

Den lilla sjöjungfrun med en stod som fallit ner på havsbottnen och som hon tycker liknar den unge prinsen.

Prinsen hittar den lilla sjöjungfrun naken på stranden och tar med henne till slottet. 

En av de andra sagorna i samlingen är Prinsessan på ärten. Illustrationerna till den sagan tror jag fortfarande är aktuella.

Den lilla flickan, som stod utanför slottets port i regnet påstod sig vara en riktig prinsessa. Detta måste naturligtvis prövas eftersom prinsen inte ville gifta sig med någon annan.

Man lägger en ärta under den understa madrassen.

På morgonen klagar prinsessan bittert över att hon sovit så illa och alla blir övertygade om att hon verkligen är en riktig prinsessa. Den här sagan slutar lyckligt med att prinsen och prinsessan gifter sig med varandra.

Astrid Österling var konstnär, författare, tecknare och batikkonstnär Hon var alltså inte bara tecknare av vykort utan illustrerade även många barnböcker, både andras och sina egna. De här akvarellerna, som jag hittat på en auktionssajt, tycker jag är helt underbara.

1403 Veckans ord - FORDON

På Gems Weekly Photo Challenge kan man få ett ord att skriva om varje vecka under året. Det är Sanna som står för utmaningen och de som har antagit denna finns listade på hemsidan.

Ordet denna vecka är FORDON. För mig är det ett lysande tillfälle att dela med mig av några av de påkostade bilannonserna i mina gamla Bonniers Veckotidningar. Bilderna går att klicka större.

Lincoln presenterades för första gången 1920. Bilen har fått sitt namn efter president Abraham Lincoln. Den tillverkas fortfarande. Det var i en Lincoln Continental som president Kennedy sköts till döds 1963. Mer om Lincoln kan man läsa här. 

De här bilarna är samtliga från år 1928. Några av bilmärkena ser man fortfarande på vägarna, kanske mest som raggarbilar. Några märken finns inte kvar eller har kanske uppgått i andra. De flesta bilar är amerikanska. Även om Volvo hade grundats 1926 och den första bilen tillverkades 1927 finns det inga annonser om denna bil i de tidningar jag tittat i.

Hudson var en biltillverkare som byggde bilar mellan 1909 och 1954 i Detroit i USA. Man la ner märket 1954. Mer om denna bil kan man läsa här.

Jag läser på nätet att skillnaden i pris som en industriarbetare fick betala för en bil 1920 och idag inte skiljer sig så mycket. Dock gäller priset på den amerikanska marknaden. Jag skulle kunna tänka mig att en svensk industriarbetare inte tjänade så mycket som en amerikansk dito. Den dyraste Hudsonbilen ovan kostade 11.200 kr. I dagens penningvärde 217 876 kr. Det verkar inte så mycket för oss men var naturligtvis helt oöverkomligt för t.ex. en person som på den tiden fick mycket av sin lön in natura.

Steyrbilen tillverkades i Österrike. Om den österrikiska Steyrkoncernen kan man läsa här.

Bilmärket grundades av bröderna Dodge i Amerika 1914. Märket införlivades i Chryslerkoncernen som numera ägs av Fiat. 2011 försvann märket helt från Europa. Här kan man läsa mer om Dodge.

Annonserna ger ofta sken av att man kommer upp sig socialt om man köper en bil av just deras märke. De alluderar gärna till adeln och överklassen, som i annonsen ovan. Den här bilen anses dessutom vara perfekt för svenska förhållanden. Den hemförde både Göteborgspokalen och Vinterpokalen i årets tävling, som det står i annonsen.

La Salle 1928. Bilen är uppkallad efter en fransk upptäcktsresande. Den togs fram för att täcka prisgapet mellan Cadillac och Dodge. Märket lades ner efter 1940. Här kan man läsa mer om denna bil.

När jag växte upp fanns det fortfarande bilar av märket La Salle. Det ansågs som en lyxbil på den tiden. Men den allra hetaste lyxbilen när jag var ung var Cadillac, en bil som det var mycket få människor förunnat att äga. Det var bara de allra rikaste svenskarna som höll sig med en sådan bil.

I annonsen berättar man vilka högdjur som äger en Cadillac. Bland annat shahen av Persien och president Herbert Hoover. 

I en mycket intressant artikel på Wikipedia kan man läsa om hur Cadillac utvecklades till en lyxbil, bl.a. med hjälp av en måttsats som svensken Carl Edvard Johansson från Eskilstuna hade uppfunnit. Där står också att just 1928 kunde man erbjuda kunderna en synkroniserad manuell växellåda med från varandra separerade växellägen.

I Bonniers Veckotidningar är det bara omslagssidorna som är i fyrfärgstryck. De oftast förekommande annonserna förutom bilannonserna, är de som gör reklam för bananer, parfym, tandkräm, choklad och konstigt nog slipsar. I bilannonserna får man ofta utförliga beskrivningar om bilens förträfflighet men inte så ofta om priset.

Annonser för bilmärket Packard är mycket vanliga. Bröderna Packard startade redan tillverkningen av bilen 1899. Då var motorn encylindrig och placerad mitt i bilen. bilmärket lades ner 1958. Mer om bilen kan man läsa här.

1403 Den magra kvinnans klädval

För tre år sedan skrev jag ett inlägg som behandlade den korpulenta kvinnans klädval. Råden hade jag citerat från den lilla boken Skönhet genom kläder författad av Agda Groth, redaktör för tidningen Charme. Boken gavs ut 1925. Här kan man läsa det inlägget.

Där lovade jag att återkomma med klädråd för den magra kvinnan. Det glömde jag bort alldeles tills häromdagen när inlägget om den korpulenta kom upp igen av någon anledning. Boken finns bara i två exemplar; ett på Lunds Universitetsbibliotek och ett på KB. Jag blev mycket glad över att den fanns att låna igen från Lund. Den är en liten pärla.

Boken är inte större än 12x19 cm men den innehåller hela 124 sidor. (Bilderna går att klicka större.)

Allra först visar Agda Groth hur synen kan luras och berättar om hur man ska applicera detta i sin klädedräkt.

Linjerna på bilden är som bekant alltså lika långa. Men ögat luras att tro att den högra är kortare.

Texten går ändå bättre att läsa om man klickar upp bilden.

Kanske Greta Garbo hade läst den här lilla boken eftersom hon alltid bar bredbrättade klockhattar. Vad vet jag? Hon var ju ganska lång.

1402 Veckans Rubrik - MARS

Rubriken denna vecka är helt enkelt MARS och det har Matfreaket, alias Jordgubbar och Bubbel bestämt. Övriga rubrikbloggare hittar man i högra marginalen på bloggen.

Även om jag skrivit om den här fina boken för några år sen är det nog många av mina nytillkomna läsare som kanske inte har hört talas om den. Den tillhör en av mina absoluta favoriter. Min bok gavs ut 1955 men den har tryckts i nyupplaga och finns nu att få tag i på nätet.Tyvärr är inte noterna till dikterna medtagna i den nya upplagan. Själv har jag köpt mitt gamla exemplar på Tradera.

Årets Saga innehåller bilder och dikter från varje månad på året av Elsa Beskow. I den ursprungliga utgåvan ingick även noterna till dikterna som tonsatts av Alice Tegnér. (Bilderna går att klicka större.)

Det är Elsa Beskow som har illustrerat boken och dessutom författat en liten dikt till varje månad. Dessa har sedan tonsatts av Alice Tegnér. De båda damerna hade ett fruktbart samarbete vilket resulterade i bland annat Nu ska vi sjunga - den skolsångbok som många i min generation har vuxit upp med.

Elsa Beskows tre små barn är med på alla bilderna i boken. Här står de och tittar på gubben Mars. 

Om man klickar upp bilden går det att läsa texten.

Min mamma var inte särskilt road av småbarn eller att leka med dem. Men de här sångerna kommer jag ihåg att vi sjöng tillsammans och att jag satt i hennes knä när vi gjorde det. Hon var en duktig pianist och hade en bra sångröst. Jag kommer fortfarande ihåg en del av sångerna.

Musiken av Alice Tegnér.

Om Elsa Beskow och hennes värld har jag skrivit ett inlägg här.

1401 Veckans ord - STEN

Gems Weekly Photochallenge är en utmaning som Sanna har hittat på. Ett eller flera foton som man tagit själv ska anknyta till ett ord - nytt varje vecka. Temat får tolkas fritt. Den här veckan var ordet STEN och det var oemotståndligt eftersom jag är väldigt förtjust i stenar i allmänhet.

Jag försöker fotografera sådana lite överallt där jag kommer åt och det är en ständig utmaning att försöka återge stenar med färg och pensel. De skiftar ju i de mest olika färger, beroende på ljus och skugga eller om de finns under vattnet.

Året är 2011 och barnbarnet Casimir har just fyllt 4 år. Nu går han i årskurs 3. Bilden från Bläsinge på norra Öland. (Bilderna går att klicka större.)

Stenar och klippor utövar också en ständig lockelse för barn i allmänhet och mina barnbarn i synnerhet. Mina bilder är samtliga från sommarparadiset på Öland för några år sedan.

Caspar går numera i årskurs 1.

Vid raukarna fyra år senare 2015. Familjen har utökats med en liten syster - Clarissa.

Hon är inte dålig på att klättra heller. När jag hade tagit de här bilderna var jag tvungen att gå därifrån. Fortfarande ilar det i benen när jag tittar på bilderna.

Casimir beundrar utsikten över Kalmarsund.

Bröderna på väg för att samla sten för att göra egna stenpelare. 

Hela inlägget om utflykten till Byrums raukar går att läsa här.