1441 Halvårskoll januari - juni 2017

Så var det dags för den årliga halvårskollen. Det är bara att konstatera att tiden flyger iväg med ilfart och att det går fortare för varje år. Jag skulle gärna stoppa världen och stiga av, som det heter i sången från den engelska musikalen 1961. Det var förresten Jan Malmsjös genombrott som musikalartist, läser jag på Wikipedia. Här kommer i alla fall några bilder från första halvåret 2017. De går som vanligt att klicka större.

Januari

Favoritträdet i mitten av januari.

Besök på Sven-Harrys museum i Stockholm. Utställning med Axel Sjöbergs konst. Nostalgi för mig eftersom jag var tillsammans med hans sonson under en del av mina studieår i Stockholm på 50-talet. Flera av tavlorna har jag sett tidigare i hans föräldrahem och det var därför ett kärt återseende. Länk till utställningen här. 

Februari

Mirren hade köpt biljetter till den ryska nationalbalettens framträdande på Louise De Geerhallen i Norrköping och överraskade mig genom att komma ner till Mogata och bjuda med mig på denna helt fantastiska föreställning. 

Mer sång och dans på Lilla Akademiens sång- och dansföreställning i slutet av februari på Musikaliska. Barnbarnet Casimir har en av huvudrollerna. Här kan man läsa om den.

Mars

Den första mars var det dags för Liljevalchs vårsalong tillsammans med Mirren, hennes man Johan och Eva, Johans mamma som jag träffade för första gången. 

Clarissa, mitt yngsta barnbarn bröt armen i slutet av mars och var därför några dagar hos oss i Mogata. Här är hon i färd med att måla en akryltavla. 

April

Casimir på väg till konserten med Stockholms Gosskör som ska sjunga Matteuspassionen i Kungsholms kyrka. Till hösten har han kommit med i Stockholms Gosskörs Konsertkör.

Besöket i Limoux i Frankrike hos Anna och Jörgen i deras nyköpta hus var halvårets största upplevelse. I det här inlägget om klostret Saint-Hilaire finns övriga länkar till Frankrikeresan.

Maj

Två klasskonserter på Lilla Akademien samma lördag. Dels den i åk 3 med Casimir och dels den med Caspar åk 1. Här ska Caspar spela oboe tillsammans med klasskompisen Rut. Konstantin kompar på flygeln bakom.

Äldsta dottern Anna är rektor på Örskolan i Hallonbergen i Stockholm. Här tar hon med mig på sight-seeing i skolan.

Juni

Yngsta dottern Åsa - alias Mirren - med sin Johan vid vigselvälsignelsen  i Mälarhöjdens kyrka. Min bror Gunnar är präst vid förrättningen.

Nationaldagsfirande på Sankt Anna skärgårdsskola.

1440 Gems weekly photochallenge BAD

Den här veckan tycker Sanna, att vi ska skriva om och illustrera ordet BAD med foton. Det får bli några bilder från mitt fotoarkiv 2015 med barnbarnen, eftersom varken min egen badsäsong eller deras kommit igång än. För mig brukar badsäsongen inskränka sig till ett eller två utomhusbad. För barnbarnen blir det desto fler.

Barnbarnen leker i det långgrunda vattnet. Caspar, Lissan och Casimir. Fotot är också från sommaren 2015. (Bilderna går att klicka större.)

Den första bilden är från yngsta dotterns sommarställe, som såldes förra året. Det är roligt att ha bilder kvar från denna underbart vackra plats på norra Öland. Stranden, som ligger 50 meter från huset ägdes av bonden som var närmaste granne till familjen. Ingen annan hittade dit under de år som familjen bodde där utom en och annan fågelskådare. Därför kunde barnen bada utan baddräkter om de hade lust.

Utflykt till Byrums raukar sommaren 2015.

Vi gjorde några utflykter till Byrums raukar när Kent och jag var och hälsade på. Det har jag har berättat om här.  Här kom dock barnens baddräkter på. För mig är minnena därifrån förknippade med mycken oro eftersom barnen klättrade vilt hit och dit och upp på de högsta raukarna. Jag känner fortfarande hur det ilar i benen på mig när jag tittar på bilderna därifrån. Mirren lugnade mig dock med att de aldrig fallit och gjort sig illa tidigare och att barn i allmänhet har väldigt bra balanssinne. Förhoppningsvis dröjer det länge innan barnbarnen kommer dit igen.

Casimir simmar i poolen hos äldsta dottern i Tullinge på 18-åriga barnbarnet Johans födelsedagskalas. Bilden från 2015.

1439 Månadens illustratör juni 2017 - Sir John Tenniel

När jag tittade igenom mina bokhyllor häromdagen hittade jag en engelsk pocketupplaga av Alice Adventures in Wonderland - på svenska Alice i Underlandet. I denna pocketupplaga ingick även Through the Looking-Glass - på svenska Alice i Spegellandet. Lewis Carroll är författaren till böckerna.

Illustrationerna i boken är gjorda av Sir John Tenniel som föddes för nära 200 år sen - 1820 - i London. Han blev tidigt student på The Academy of Royal Art, men slutade där efter en tid eftersom han inte tyckte han lärde sig något. Han utbildade sig därefter själv och skickade redan som 16-åring in ett bidrag till en utställning som brittiska konstnärsförbundet anordnade.

Alice faller ner i ett kaninhål och hittar ett bord med en flaska på som hon dricker en klunk av. Först blir hon liten och sen jättestor. (Bilderna går att klicka större.)

Alice växer.

1845 vann Tenniel en tävling om en utsmyckning av det nya Palace of Westminster. Under hela 1840-talet gjorde han illustrationer till olika böcker, bland annat 100 teckningar till Aisopos fabler. 1850, bara 30 år gammal, blev han satirisk och politisk tecknare i Punch, en av dåtidens mest berömda tidskrifter. Vill man se några av dessa satiriska teckningar kan man gå in och kika här.

Alice Adventures in Wonderland av Lewis Carroll med 42 illustrationer av Tenniel gavs ut 1865 och Through the Looking-Glass 1871 av samma författare. I den fanns det 50 illustrationer med av John Tenniel. Böckerna blev en omedelbar succé och Tenniel anses numera som en av världens främsta bokillustratörer.

Tepartyt hos hattmakaren där man bara flyttar ett steg åt sidan när man har ätit upp på sin tallrik.

Den hemska hertiginnan med sin skrikande baby i famnen som förvandlas till en gris. Den flinande Cheshirekatten till vänster i bilden. 

Alice vid kortspelshovet där halshuggning är dagligt inslag. 

För oss moderna människor kan teckningarna kanske framstå som ganska skrämmande men skickligheten med vilka de är gjorda måste man beundra. Alice liknar mer en förminskad vuxen dam än en liten flicka och man kan inte med bästa vilja i världen tycka att hon är söt.

Men hon ÄR Alice för tid och evighet. Tove Jansson har gjort underbara illustrationer till en annan upplaga av Alice i Underlandet där hon verkligen får vara en liten flicka, men det är inte den Alice jag kommer ihåg när jag ser henne framför mig.

Alice vaknar och inser att hon bara drömt om spelkorten.

Through the Looking-Glass har jag inte läst så noga som den förra boken, men jag vet att här träffar hon på schackpjäser som ibland förvandlas till något annat.

Här kommer hästen travande - springaren på schackspråk.

Det ingår också en och annan dikt, som här The Walrus and the Carpenter som reciteras av Tweedledee. (Valrossen och timmermannen på svenska.) De två lurar med sig en massa unga ostron på sin promenad på stranden. När de har gått tillräckligt långt stannar alla och det slutar med att de två kumpanerna äter upp vartenda ostron.

Poemet innehåller 18 verser som Alice måste stanna och lyssna till mot sin vilja. Dikten är helt underbar och kan läsas här i sin helhet.

Här är Alice ute och ror med den vita drottningen som har förvandlats till ett får.

The Lion and the Unicorn. Lejonet och enhörningen

1893 blev John Tenniel adlad av drottning Victoria - den första illustratören och karikatyrtecknaren som blivit ärad på detta sätt. Därmed kunde man säga att han upphöjde, vad man tidigare ansett som ett förhållandevislågt yrke till en ansenlig social status. Vill man veta mer om denna skickliga illustratör kan man gå in och läsa här.   

Självporträtt av John Tenniel. Från Wikipedia.

John Tenniel dog 1914, 93 år gammal. Tre dagar efter hans död skrev the Daily Graphic följande: " He had an influence on the political feeling of this time which is hardly measurable..."

1438 Gems weekly photochallenge - SOL

Det nya ordet denna vecka som har Sanna hittat på och som hon tycker att vi ska illustrera med bilder är SOL. Jag har letat lite i mitt bildarkiv och har hittat några bilder på solnedgångar, bland annat från dotterns svunna sommarparadis på norra Öland.

Utsikt från sommarhusets trädgård. Bilderna går att klicka större.)

Inzoomade vindsnurror. De syns knappt  i verkligheten. 

Nu har solen nästan gått ner. Utsikt från sommarhusets gäststuga där vi brukade bo, Kent och jag när vi var och hälsade på dottern med familj. 

Novemberhimmel i Mogata, vår lilla by.

På hemväg med båt från skärgårdskyrkan på Gretas Äng i Sankt Anna. Här kan man läsa om denna friluftsgudstjänst från förra året.

1437 Lilla Akademiens skolavslutning 14 juni 2017

Lilla Akademien hade som vanligt sin skolavslutning i Sankt Matteus kyrka i Stockholm och jag hade den stora glädjen och nöjet att än en gång få vara med om denna. Mina barnbarn, Casimir 9 år och Caspar 7 år går på skolan och det var dels en avslutning i klassrummet och därefter i kyrkan.

Vi startade tidigt på morgonen med att åka tunnelbana till skolan. Uppstigning klockan 6, frukost och konsertkostymerna och dito skor för pojkarna och finklänning för lilla Clarissa. Hon har också kommit in på denna musikskola och ska börja i förskoleklassen där till hösten.

Mirren åker med de tre barnen på tunnelbanan varje dag från Mälarhöjden till Odenplan och byter dessutom tåg vid Gamla Stan. En prestation! (Bilderna går att klicka större.)

Vi började i klassrummet för årskurs 3 där Casimir är elev och där det blev ett mycket känslosamt avsked. Treorna lämnar nu lågstadiet och får en ny lärare i årskurs 4. Alla föräldrar och barn var märkbart rörda när Mirren avtackade den mycket populära fröken Hanna med blommor, presentkort och champagne. För att inte tala om fröken själv som älskat sina barn från allra första stund. Kärleken har varit ömsesidig.

Caspar på skolgården med sin bästis Mattias. Lissan bredvid.

Kvarlämnat på skolan. Mirren hittade inget eftersom hon är noga med att namna alla kläder. Myrorna får ta hand om allt om ingen hör av sig. Till vänster om Mirren fanns ett helt bord med skor och stövlar.

Efter att barnen sjungit några sånger, berättat snälla saker om varandra och vilket minne som var roligast under denna tid, var det dags för avslutningen i årskurs 1 där Caspar är elev. Här var inte så mycket känslor utan mer bara glädje över det kommande sommarlovet. Barnen hade läst en bok med titeln Den magiska kulan och fick därför en fin kula i present. Huruvida den är magisk återstår att se. 

Varje barn i  årskurs 3 får berätta något snällt om en klasskamrat. Casimir står som nr tre från höger. 

Caspar väntar på att få bli uppropad.

Caspar får en kram och en present av fröken Margit. Hans klassföreståndare Dinara står bredvid beredd med den magiska kulan. 

När avslutningarna i klassrummen var klara tågade alla iväg till Sankt Matteus kyrka några kvarter från skolan. Den blev som vanligt helt fylld av elever, föräldrar och andra anhöriga. Jag var inte den enda mormodern som var där... Jag lyckades dock få en sittplats på läktaren men såg inte mycket av avslutningen eftersom det stod ett par rader med föräldrar framför mig. Det gjorde inte så mycket eftersom jag hörde desto mer. När lågstadiet sjöng tog jag mig fram mellan raderna så jag fick några fina inspelningar.

Som synes fick inte alla sittplats ens på läktaren utan fick stå upp.

Eleverna i årskurs 3 väntar på de övriga kompisarna på lågstadiet som kommer att tåga fram om en liten stund för att sjunga "Idas sommarvisa". De åtta barn som inte spelar med i klassorkestern är förmodligen pianister. 

Här får alla avgångselever i årskurs 9 och i årskurs 3 på gymnasiet var sin ros av förskoleklassen och årskurs 1. Jag fick en bild när Caspar överlämnade en ros till "storasyster" Jessica. Hon är nr 3 från vänster med vit blus. 

Det är en speciell känsla när skolans ca 200 elever och alla deras musikaliska föräldrar gemensamt sjunger Den blomstertid nu kommer. Den vackra överstämman sjöngs av de äldre eleverna och organisten var naturligtvis också elev på skolan. Hon går i årskurs 1 på gymnasiet och spelade ett stycke ur Boëllmans Suite Gothique som utgångsmusik. Den blomstertid nu kommer kan man höra på videoklippet i slutet av inlägget. Så även Idas sommarvisa som hela lågstadiet sjöng till ackompanjemang av klassorkestern i årskurs 3.

En bild av Sankt Matteus kyrka vi utgången till kyrkan.

Casimir får en sista kram före sommarlovet av fröken Hanna.

Casimir, Lissan och Caspar tillsammans med "storasyster" Jessica som just har gått ut nian.

Efter avslutningen i kyrkan gick barnens pappa Christian, Mirren, barnen och jag till en thailändsk restaurang vid Odenplan och åt god thaimat som räckte till en middag till. Ägaren själv påpekade att vi kunde få med oss hem maten som vi inte orkade äta upp.

Barnen får var sin läsk dagen till ära i väntan på lunchen.

"Den blomstertid nu kommer" på Lilla Akademiens skolavslutning 14 juni 2017 i Sankt Matteus kyrka i Stockholm.

Hela lågstadiet på Lilla Akademien sjunger Idas sommarvisa till ackompanjemang av klassorkestern i årskurs 3.

1436 Pelargoner

Sista lördagen i april är det alltid Mogata marken. Som vanligt var det ett stort utbud av bland annat blommor. Vädret var vackert även om det var en smula kyligt. En av knallarna sålde ovanligt vackra pelargoner och jag köpte tjugo stycken som Kent och jag bar hem.

Jag lät dem stå ute ett par dagar och tog in dem på natten. Sen tröttnade jag och planterade ut dem i mina blomlådor. Den natten blev det sex minusgrader och pelargonerna hade naturligtvis frusit. De enda som klarat sig var de som jag planterat i blomlådorna under köks- och matrumsfönstret. Taket skjuter nämligen ut en liten bit och frosten hade tydligen inte kommit åt där.

 En sorglig syn mötte mig på morgonen efter nattens frost. (Bilderna går att klicka större.)

Jag synade förödelsen och var noga med att lägga över blomlådorna med de frusna plantorna med gamla lakan och handdukar påföljande natt. Det hjälpte föga. Pelargonerna såg hemska ut och det var bara ett och annat blad som inte hade frusit.

Men jag vet ju att växter är starka. En vän rådde mig att klippa av allt som såg fruset ut och hoppas på ett mirakel. Och si, nu efter drygt en månads ömt vårdande med mycket vattnande, när det var som varmast och torrast, har de tagit sig igen. De är inte riktigt lika fina som de var när jag köpte dem, men det är i alla fall hopp om livet.

Det ser hoppfullt ut med alla blomknopparna. Lite gladare blommor i alla fall.

I morgon åker jag upp till Stockholm för att vara med om de yngsta barnbarnens skolavslutning på Lilla Akademien på onsdag. Det lär väl som alltid bli en härlig musikalisk upplevelse med alla sjungande och spelande barn. Solsken ska det också bli - vad mer kan man önska sig?

1435 Juniquiz 2017

Har man inget annat att roa sig med så kan man ju fixa till ett litet quiz. Som vanligt är det nog mest tänkt för oss som har uppnått (över)mogen ålder. Rätt tjej ska paras ihop med rätt kille. Extra bonus om man också skriver vem som är vem och vad som är den röda tråden. Jag väntar på svar med spänning.