fredag 29 oktober 2021

1867 Espéraza

Någon mil utanför Limoux nära spanska gränsen ligger den lilla byn Espéraza. På vardagarna lever här ungefär 2000 personer men på söndagarna ökar befolkningen säkert med 100%. Byn är nämligen berömd för sin söndagsmarknad. Det var andra gången som vi besökte den här marknaden - här har jag skrivit om vårt första besök för två år sen. 

Byn ligger vackert vid floden Aude. (Bilderna går att klicka större.)

Kyrkan är från 1200-talet.

Främsta anledningen till att jag ville åka dit var att det nu borde finnas mer höstbetonade kläder på marknaden - framför allt tunikor som jag  gillar eftersom de ganska effektivt döljer rumpa och mage. 

Många av bilderna i inlägget har Kent tagit men just här är det jag som är fotografen. Munskydden är på som synes på, både på Kent och Anna, som står nedanför trappan till torget. 

Det där med munskydd tog man inte så allvarligt på här upptäckte vi efter en stund. Det var mest de som sålde varor och serveringspersonal som hade dessa på sig. Och en och annan marknadsbesökare. 


Marknadstorget framför kyrkan. 

Det var blå himmel, strålande sol och 25 grader varmt i skuggan. Svårt att veta vad man skulle ha på sig eftersom det var ganska svalt på morgonen. Jag hade som vanligt tagit på mig för mycket så jackan åkte snart av och fick bäras på armen. 


Något att ha till julkrubban kanske? Men svårt att ta med hem på flyget.


Denna renard hade sett sina bästa dagar men kostade i alla fall 50 Euro. I dagens penningvärde ungefär något under 500 kr. 


Hur många ostron för 75 kronor? Kanske någon av bloggvännerna vet? Tycker det verkar stå "la voyaix" eller liknande.


Man gör tydligen nougat i Montelimar fortfarande. Minns att vägen till franska Rivieran gick genom byn Montelimar. Där stannade vi och köpte nougat på 50-talet när jag var tonåring och bilade med familjen till Menton. Minns också att jag blev väldigt besviken när den inte alls liknade den svenska utan var vit och seg. 

Efter att ha vandrat runt en stund och tittat på de stora utbudet av allehanda varor slog vi oss ner på caféet vid bron som förra gången. Jag fick min favoritdryck, kaffe latte med en stor topp av vispgrädde. 




Jag, Jörgen och Anna i väntan på att någon ska ta bort tidigare gästers koppar och fat. Tunikan jag har på mig köpte jag på marknaden i Limoux ungefär vid samma tid för två år sen. 

När vi hade fått våra respektive drycker och vilat en stund fortsatte vi bort till den del av marknaden där de flesta klädförsäljarna hade sina stånd. Anna hittade omedelbart två fina tunikor i brunt och mossgrönt och jag en grå i samma modell. De kostade 13 Euro styck. 


Det var inte denna som jag håller i handen jag köpte utan den nedan på bilden. Det är silvertråd här och där och i sömmarna som syns framtill. Ärmarna är uppfästa med knappar och går att släppa ner. Går att ha både som klänning och till långbyxor. 


På fredagsmarknaden i Limoux - där samma försäljare skulle ha ett stånd fick vi veta - letade jag förgäves efter en likadan fast i annan färg. Slut tyvärr. Det blev två andra snarlika för 25 Euro tillsammans. Klart prisvärt! 

onsdag 27 oktober 2021

1866 Limoux i oktober 2021

Så var vi då tillbaka i lilla Mogata efter att ha varit i Limoux i Frankrike i tio dagar. Ditresan denna gång gick över München, där vi hade tid att inta var sin öl mellan planen. Slutdestination Touluse. Ryan Air flyger inte längre till Bezier så denna gång var vi tvungna att byta plan.

Jörgen, Anna och Kent med en öl på flygplatsen i München. (Bilderna går att klicka större.)

Anna - min äldsta dotter - och Jörgen har ett hus i Limoux nära spanska gränsen som vi har besökt då och då. Men nu är det precis två år sen sist på grund av coronan. Det är obligatoriskt med munskydd i Frankrike. Sitter man ner slipper man att dock ha munskydd på men i affärer, på flygplanen och även utomhus är man tvungen att bära ett sådant. Jag är så tacksam att vi slipper ha det i Sverige, det är väldigt jobbigt, i synnerhet för någon som har glasögon.


 Utsikt från en av broarna.

I floden Aude var det lågvatten. Men från en dag till en annan kan vattnet stiga till en meter vid husen längs strandpromenaden. Här kan man läsa mitt inlägg om den stora översvämningen för några år sen. 

Nu kunde man nästan gå torrskodd över till andra sidan. 

Under hela oktober har man olika evenemang i Frankrike för att stödja bröstcancerforskningen. Därför lyser man upp många hus, statyer och  kyrkor upp med rosa ljus på kvällen. På lördagsmorgonen efter vår ankomst gav man en konsert just för detta ändamål. En utmärkt lokal brassorkester spelade gamla örhängen och avslutade med Ravels Bolero och Florentiner-marchen. Alldeles utmärkt spelat!


 Rosa ballonger, dukar och servetter pryder borden.

Vädret var det bästa tänkbara med 25 grader i skuggan och strålande sol. Konserten hölls som synes utomhus på platsen framför St. Martinkyrkan.

På kvällen blev det en promenad till torget där också det rosa ljuset flödade och till restaurangen som man skymtar  i bakgrunden. Lena, god vän med Anna och Jörgen och som också har ett hus i Limoux, tillstötte. Medan vi väntade på maten smakade det gott med ett glas.


Jag som inte sitter i rullstol (än så länge) fast det ser så ut, Lena, Jörgen och Anna blir förevigade av Kent. 

Anna bedyrade att denna rätt med tapas på menyn skulle räcka mer än väl till fyra personer. Det var panerade och friterade räkor, kyckling, ostbitar och även vegetariska bitar till Kent. Goda såser till. När vi ätit mer än nog var det ändå bitar över så jag kunde plocka med mig några små vegetarisk bitar till Kent till frukost nästa dag. Till detta inmundigades den berömda blanquetten (ursprunget till champagnen) som har sitt ursprung i Saint-Hilaire, ett munkkloster någon mil utanför Limoux. Här kan man läsa inlägget om detta. 


Vi kunde sitta utomhus och äta hela kvällen. Jag var dock tacksam över att jag tagit med mig min tjocka täckjacka - den behövdes. 


Kyrktornet när vi gick hem från restaurangen. 

tisdag 12 oktober 2021

1865 Oktobernytt från Bonniers Veckotidning nr 42 1926

 

Omslaget är gjort av Figge Holmgren. (Bilderna går att klicka större.)

Jag funderade först över motivet på omslaget men så kom jag att tänka på att oktober ju var den stora flyttmånaden förr i tiden. En artikel i tidningen handlar just om besvärligheten med att flytta; en annan om när "Fröken Söderberg flyttar in i en modern dubblett." (Det var ju vad man kallade tvårumslägenheterna på den tiden.) 





Vad som slår mig när jag tittar på planritningen är att toaletten finns på annat ställe än i badrummet. Överhuvudtaget måste det vara en oerhört modern (och dyr?) lägenhet då flertalet av landets befolkning fortfarande hade utedass. 



Möblerna är utplacerade längs väggarna som bilderna visar. Något bord i köket har man inte ritat ut. 


Så här skriver Don Q. som ofta medarbetar i tidningen: "Det hela är en mardröm. Den började redan innan vi flyttat från den gamla våningen, då skåp och garderober öppnade sina dörrar för en aldrig sinande fors av det mest fantastiska och osannolika skräp. Hur i herrans namn hade man kunnat samla på sig allt detta? De där ohyggliga vaserna i sextiotalssèvres stodo en gång i min mormors salong. - - - Och den där trasiga kristallskålen slog jag egenhändigt sönder för en trettio år sen. - - - Våningen antog utseendet av ett lasarett för möbelinvalider. ---" 


Inte utan att man håller med...

Och här är en bild av en del av det som fanns i våningen och på vinden. Man känner igen sig...


Ett herbarium är med och skidor med rejäla bindningar. Jag antar att det är stavar som sitter ihop med skidorna även om de inte ser ut som idag.  

Som vanligt ar det många bilder av det fina folket med i tidningen. Det vimlar av grevar, baroner, direktörer och disponenter med fruar. Vad de senaste föddes som, är också mycket noggrant beskrivet.  Här ser man några av dessa celebriteter vid hästkapplöpningen på Ulriksdal. Prinsessan Astrid (överst i mitten på sidan) är tillsammans med systern Märta - än har inte Astrid blivit drottning av Belgien. Märta gifte sig sedan som bekant med kronprins Olav av Norge. 



En av mina favoritillustratörer, Eina Nerman är också en trogen gäst i tidningen. Här har han bevistat en mannekänguppvisning tillsammans med sin fru. Han både ritar och kåserar. I slutet av inlägget finns några länkar till inlägg som jag skrivit om honom. 


Det är ganska ovanligt att man får några bilder på herrmodet i tidningen utom i annonserna. Här finns i alla fall en liten artikel om detta.



Till slut en annons för Mazetti. Kul att se vad som fanns i dåtidens kök förutom hembiträdet. För inte var det väl frun i huset som var försedd med förkläde och mössa?