lördag 27 april 2019

1667 Månadens illustratör april 2019 - Arthur Rackham

Som vanligt, när jag botaniserar i bokhyllorna, hittar jag gamla böcker som jag inte ens minns att jag köpt. Som Gullivers Travels av Jonathan Swift. Boken inköptes 1957 i London när jag studerade på University College en termin.


Bilderna går att klicka större.

Boken är som synes väl använd, men de tolv färgillustrationerna inuti är helt intakta. Jag minns inte att jag tittade på dem särskilt mycket när jag läste boken men nu förvånas jag över hur skicklig illustratören är. Att han redan då var berömd förstår jag när jag ser att hans namn - men inte författarens - står på pärmen.

Intressant är utgivarens Note på insidan: "The Publisher make no apology for a new edition of this "evergreen" book. They feel that the fine drawings or Mr. ARTHUR RACKHAM are a sufficient raison d'être for their reappearance."

Gulliver sträcker på sig efter att han befriats från snörena han bundits med.

Boken innehåller alla Gullivers resor; A voyage to Liliput, A voyage to Brobdingnag (jättarnas rike), A voyage to Laputa och A voyage to the Houyhnhnms. Jag studerade tydligen bara de två första resorna, eftersom det bara där är många understrykningar och översättningar av orden till svenska i marginalen.

Arthur Rackham 1867-1939 föddes i London som ett av tolv syskon. Samtidigt som han vid 18 års ålder arbetade som kontorist på ett brandkontor i Westminster började han studera vid Lambeth School of Art. 1892 sade han upp sig och började som reporter och illustratör på Westminster Budget (en tidning som fanns i Storbritannien under några år runt sekelskiftet 1800-1900.) 1893 började han som bokillustratör och sedan arbetade han som sådan på heltid.


Kejsaren av Liliput inspekterar sina trupper.


Gulliver är till god hjälp för Liliputtarna när de invaderas av en fiendeflotta.

Rackham blev ganska snart berömd för sina illustrationer av bland annat Barries Peter Pan in Kensington Gardens, Gullivers resor och Bröderna Grimms sagor. Hans illustrationer kännetecknas av kraftiga penndrag av tusch som han sedan färglägger med svaga akvarellfärger. Detta var en teknik som kunde genomföras på grund av den tekniska utvecklingen av fotografin. Mer om detta kan man läsa här


Skräddarna tar mått på Gullivers nya kostym.

Gullivers andra resa
går till Brobdingnag, jättarnas rike.


Den nioåriga dottern till jättefamiljen som Gulliver hamnade hos sedan hans skepp kommit ur kurs och hamnat i Brobdingnad lär honom landets språk och att läsa det.


Gulliver presenteras för landets drottning och får kyssa hennes hand.

Genom att Rackham illustrerade Rip Wan Winkle blev han också berömd i Amerika. Allt som allt illustrerade han över 60 böcker. 1906 vann han en guldmedalj på den internationella utställningen i Milano och en annan 1912 på en internationell utställning i Barcelona. Hans illustrationer visades också på en utställning i Louvren i Paris.

Gulliver kämpar med getingarna.

Gullivers möte med en groda.

Rackham anses tillhöra en av de mest betydelsefulla illustratörerna under "the Golden Age" i den brittiska illustrationskonstens historia, vilken sträckte sig mellan åren 1890 fram till första världskriget. Under den här perioden fanns det en stor marknad för illustrerade böcker av hög kvalitet som ofta gavs bort i julklapp.


Självporträtt. Bilden från Wikipedia.

Det som jag tyckte var extra roligt att läsa var att han inspirerat den svenske illustratören Gustav Tenggren. Denne har varit med i min blogg som Månadens Illustratör ett par gånger.

Gustaf Tenggren 1
Gustaf Tenggren 2

måndag 22 april 2019

1666 - Skogspromenad och Joseph Haydns Sommarsång på orgel

Nu har jag vinkat adjö till yngsta barnbarnet Clarissa som inte ville följa med hem igår utan ville stanna kvar hos mormor och morfar på påskdagen och annandagen. Vilket gjorde att pappa Christian fick åka ner igen till Mogata och hämta hem henne idag. Igår gjorde vi en skogspromenad efter att ha spelat ett pass på orgeln.


Det fanns några lagom stora stenar att klättra upp på och många fina trädgrenar att leka med. (Bilderna går att klicka större.)


Helst ska man klättra upp så högt som det går. Här är hon en älg. 

Egentligen var vi ute för att plocka blommor. Vitsippor fanns det gott om.




Clarissa är nöjd med sin vitsippsbukett.

När vi kom hem spelade morfar in henne när hon spelar Sommarsång av Joseph Haydn på orgeln.

söndag 21 april 2019

1665 Påskafton med Mirrfamiljen

Påskaftonen i Mogata blev extra trevlig eftersom Mirrfamiljen kom på besök från Stockholm. Ingen mer än jag är särskilt förtjust i kokta ägg, så den delen av påsken hoppade vi över. Efter en härlig lunch med Mirrens vällagade och välsmakande lasagne var det dock dags för att leta efter lite större påskägg i trädgården.


Familjen bänkad kring köksbordet omkring lasagnefatet. Från vänster Clarissa, Christian, Casimir, Mirren och Caspar. Kent är på väg för att hämta sin kamera. (Bilderna går att klicka större.)

Nytt för detta år var att jag inte hade fyllt påskäggen utan de fick dem tomma. Besvikelsen över detta gav med sig när jag berättade att de skulle själva få fylla dem med sitt favoritgodis när de hittat dem.


Casimir, Clarissa och Caspar med sina ofyllda påskägg. (Sen var det svårt att stänga igen dem.)


Casimirs apa, Ziggo, får också sin del av påskgodiset. Han kan prata alldeles själv också - Casimir tränar hårt med sitt buktaleri. 

Efter att godiset mer eller mindre var uppätet började Casimir och Clarissa måla var sin tavla, något som jag lovat att de skulle få göra om de kom och hälsade på. Denna sysselsättning upptog hela eftermiddagen och gjorde att vi var tvungna att skjuta på middagen till klockan 7.

 Först börjar man att rita en skiss på vanligt ritpapper.


Båda barnen hade valt att rita och måla en drake. Här är Casimirs skiss.


Det är riktiga akrylfärger som gäller och man börjar med att måla bakgrund. Sedan sotar man baksidan av skissen och för över den på duken eller pannån genom att rita i konturerna med en spetsig penna. Man får då sotiga konturer som framgår tydligt och som sedan fylls i med akrylpennor. Sotet är lätt att få bort med hushållspapper. Vi var så otroligt upptagna av målande sedan att jag alldeles glömde bort att fota själva tillblivelsen av konstverken. Här nedan är de i alla fall färdiga.


Lissans konstverk har efteråt fått lite extra åskmoln och regn. Till höger på hennes tavla ser man en tornado och till vänster en blixt. Allt förorsakat av den hemska draken. 

 Mellanbror Caspar är mer road av sport, som t.ex. innebandy och simhopp. 


Ett utomordentligt vackert påskkort  gjorde dessutom Clarissa till sin morfar och mormor. Hon går bara i första klass med klarar redan att skriva skrivstil - inte dåligt. 

fredag 19 april 2019

1664 Påsknytt från BVT nr 15 1926

Omslagsbild av Einar Nerman, en av mina favoritillustratörer. Jag har haft med honom som Månadens illustratör flera gånger. Länkar dit i slutet av inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Förutom omslagsbilden, en annons och veckans meny är det inte mycket i  tidningen som anknyter till påsken. Här finns inga sidor med påskpynt, påskpyssel, påskdukning eller annat påskaktigt som man är van vid i dagens veckotidningar. Mycket kan man kanske skylla på bristen på färg - blommor och trädgård finns t.ex. aldrig med i tidningarna.

Kultur, resor och reportage av typen hemma hos, bilder på hur dåtidens kändisar roar sig eller semestrar och mode förekommer även i detta påsknummer. Einar Neman återkommer med sitt kåseri 
- I svart och vitt - denna gång från Paris. På Dramaten spelas Henrik IV av Pirandello med en för mig helt okänd skådespelerska i huvudrollen, Signe Kolthoff. Här kan man läsa lite om henne. Hennes moatjé däremot är välkänd - Anders de Wahl. Recensenten sågar Pirandello men tycker att föreställningen är sevärd på grund av framför allt Anders de Wahl. 


Signe Kolthoff som markisinnan Matilde Spina i Pirandellos Henrik IV. 


 Signe Kolthoff och Anders de Wahl i Henrik IV. Teckning av Kurt Jungstedt. 

En intressant artikel om tatuering finns med i detta nummer.


Det berättas att Karl IV Johan hårdnackat vägrade att åderlåta sig när han var sjuk. Men när han blev sämre gick han med på att visa sin arm efter att hans livmedikus dyrt och heligt lovat att inte säga något om tatueringen på armen där nålen skulle stickas in. Som ung löjtnant hade han låtit tatuera in Mort aux rois (död åt kungen) för att visa sin lojalitet mot Napoleon.

Jag citerar: " Om man sålunda måste sätta ett stort frågetecken vid denna anekdot, så är det dock däri berörda tatueringsbruket betjänat av ett närmare beaktande. Det visar sig nämligen vara en allmänt spridd sed, som påvisats ej blott hos de flesta kända naturfolk utan hos folk på ett högre utvecklingsstadium där det förekommer, i synnerhet hos sjömän samt kanske ändå oftare hos brottslingar. Men tatueringsbruket har även påvisats hos personer tillhörande högre sociala skikt och av fullständigt oförvitlig karaktär."

Iggorot (ett folk som lever i bergstrakterna i Filippinerna) med tatuering som är så tät att den verkar som en mångfärgad trikå. 


När jag växte upp och långt fram på 1900-talet frodades dessa fördomar och försvann väl inte förrän fram på 1970-talet när var och varannan hippie tatuerade sig. Numera är det ju så vanligt att man inte bryr sig om någon är tatuerad. Den långa artikeln fortsätter med ingående detaljer om hur olika folk blev tatuerade och med vilka verktyg. Små flickor blev tatuerade redan som 3-4 åringar. Dem blev man tvungna att binda fast ibland. De skulle inte bli gifta annars när de blev vuxna. De blev tatuerade regelbundet ända tills de blev giftasvuxna, konstaterar författaren.


Tatueringar på bröst och armar hos en tysk förbrytare.

Modesidor finns med som vanligt. Här visar några modeller det senaste från Paris.


Överst "en liten sommarklänning av tryckt chiffon". Den nedersta bilden är inte en maskeradkostym utan en aftontoalett. I bildtexten undrar man om det kommer att bli modernt igen med peruk. 

Har man problem med att veta vad man ska ha till lunch och middag från och med påskdagen och en vecka framåt kommer här lite tips.


Förhoppningsvis går menyn att läsa om man klickar upp bilden.


Annonsen nedan är det enda som anspelar på att BVT nr 15 är ett påsknummer. Företaget Gahms finns väl fortfarande, eller?


En ny bil till våren kanske?


Länkar till mina inlägg om Einar Nerman.

Einar Nerman 1
Einar Nerman 2
Einar Nerman 3 

måndag 15 april 2019

1663 Födelsedagskalas


(Bilderna går att klicka större.)

Här var han 14 år, min son Kalle, som fyllde 55 år igår. I intervjun i tidningen berättade han bland annat att hans hobby var sport och musik, hans idoler Queen och 10 cc, att han spelade gitarr på sin fritid och att han inte gillade lappskojs. (Jag fick senare veta att det var journalisten som hade föreslagit det när han inte kom på vad han inte tyckte om. Jag aldrig någonsin lagat det hemma och måste googla för att ta reda på vad det överhuvudtaget är för maträtt.)

Det har alltså gått 41 år sen dess men fortfarande älskar Kalle att spela gitarr och brukar trumfa ihop ett rockband av kolleger när företaget som han jobbar på har fest någon gång. Han och jag spelar också ihop när det beger sig, senast på barnbarnet Isabelles bröllop förra året. Igår var vi bjudna på födelsedagskalas i den nyköpta villan i Åby.


Från vänster: jag, Oscar (Anne-Sofies son), Anne-Sofie och Kalle.

Familjen flyttade in för bara 14 dar sen så mycket återstår att göra. Alla kartonger, 150 stycken (!) var dock uppackade men mycket av inredningen behöver göras om, får jag veta. Det var första gången som Kent och jag var där och vi tyckte att huset var både rymligt och välplanerat.


Kalle och Anne-Sofie i det öppna köket. Än har inte de två smarriga smörgåstårtorna dukats fram.


Från vänster: David, gift med mitt barnbarn Isabelle, Ann-Sofie, Kent, Isabelle (Bella till vardags) och barnbarnet Oscars flickvän Cajsa.

Som synes övergår köket i ett stort matrum där det får plats två rejäla matbord. Huset är ett souterrränghus så vardagsrummet med TV finns en trappa ner. 


Här är resten av gänget, Kalle närmast till höger med sonen Oscar bredvid vid fönstret.

Vi bjöds på två härliga smörgåstårtor som Anne-Sofie och Kalle själva hade fixat till och Kent fick också en specialgjord vegetarisk. Efterrätt var Anne-Sofies special, en jättegod kladdkaka med hallon och vispgrädde.


Här i bottenvåningen har Kalle äntligen får sin efterlängtade studio. Ingen brist på gitarrer. 


Son och mor på upptäcktsfärd i källaravdelningen. 

onsdag 10 april 2019

1662 Gems Weekly Photo Challenge vecka 15 - PAPPER

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 15 2019 är ordet PAPPER. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Det har hänt en hel del på pappersfronten sedan jag var liten på 1940-talet. Hemma i stan hade vi badrum med vattenklosett (som man sa på den tiden). Där hängde det tunt toalettpapper i en bunt som man rev av ett och ett när vi behövde. Men på sommarstället, där familjen tillbringade hela somrarna, fick vi nöja oss med tidningspapper på utedasset. Det var därifrån som jag fick mina första kunskaper om andra världskriget.


Mjukare toapapper nu för tiden. (Bilderna går att klicka större.)

Varje dag under sommarlovet fick jag cykla till mjölkaffären och hämta mjölk i en mjölkkruka Jag kommer ihåg vilken revolution det var när de trekantiga mjölkförpackningarna gjorde entré 1952. Jag bodde i Lund i mitten av 50-talet och det var skönt att slippa diska mjölkflaskor.

Det var i Lund som Ruben Rausing grundade sitt företag Tetra Pak som sedan skulle bli världsomfattande. Men det dröjde ända till 60-talet innan de fyrkantiga mjölkförpackningarna lanserades.


Jag kommer också ihåg hur äckligt det var att tvätta näsdukar. Pappersnäsduken var ännu inte uppfunnen och jag hade inte alltid tillgång till tvättmaskin. Om man numera inte har någon pappersnäsduk till hands går det bra att snyta sig i hushållspapper också. Har inte något minne av att det fanns hushållspapper på den tiden heller, alla använde i alla fall näsdukar av tyg.


Hur klarade man sig utan hushållspapper? Hittade faktiskt en gammal näsduk i en byrålåda.

Till måltiderna skulle man ha servetter i tyg som skulle ligga i en servettväska eller i en servettring. Servettringar i silver förekom ofta som doppresent. Jag sydde själv servettväskor och broderade dem med korsstygn.

Numera ligger mina gamla vackra damastservetter på en hylla i garderoben. De är perfekta att putsa glasögon eller fönster med.  Hushållspapper gäller i vardagslag här hemma och om vi har gäster dukar jag med pappersservetter från  IKEA.


Min käre make ser till att jag aldrig behöver lida brist på papper. 

I mitt arbetsrum är jag omgiven av papper - nästan allt i bokhyllan bakom mig består av papper och kartong. Jag hör till dem som fortfarande vill ha en pappersbok att läsa i.




tisdag 2 april 2019

1661 Gems Weekly Challenge vecka 14 2019 - ÖVER

Det är SannaGems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 14 2019 är ordet ÖVER. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Så här såg den färgsprakande himlen ÖVER vår lilla gata ut när vi kom hem efter gudstjänsten i Börrum i söndags kväll. 


Solnedgång över Stengårdsvägen sista mars 2019. (Bilden går att klicka större.)