1818 Fem en fredag vecka 8 2021 - TEAM BUILDING

 Det är ElisaMatilda som varje fredag kommer med fem frågor som hon tycker vi ska svara på. Vecka 8 2021 är rubriken - TEAM BUILDING. Fler som antagit utmaningen hittar man på hennes hemsida. Hon förklarar också på hemsidan varför hon valt denna rubrik.

1. Vilket var ditt första jobb?

Som sextonåring jobbade jag några veckor som diskare på Grand Hotels terrass i Norrköping. På den tiden fanns det ingen diskmaskin för besticken och glasen som diskats i maskin var jag tvungen att torka efteråt för hand. Jag fick skavsår i tumgreppet av detta. 

Grand Hotel i Norrköping. Fönstren till terrassen högst upp. Bilden från nätet. 

2. Vad läser du just nu? 

En fantastisk bok - Tritonus av Kjell Wästö. Den har fått fina recensioner och jag är inte besviken efter att ha läst hälften av boken. 

3. Har du någon gång träffat en berömd person?

Mina föräldrar var goda vänner med hovsångarparet Brita Herzberg och Einar Beyron som var ganska berömda på den tiden. En gång var Nils Poppe med på en supé i mitt föräldrahem efter någon föreställning på teatern. Han var mycket tystlåten och såg ganska dyster och trött ut.

4. Vilken talang skulle du helst vilja ha?

Jag har alltid varit avundsjuk på dem som är duktiga på att sy. Jag skulle vilja kunna sy mina kläder själv.

5. Vad var det första du köpte för egna pengar?

Det var en hett eftertraktad handväska i blått skinn som jag köpte för pengarna jag tjänade på Grand Hotel. Hela lönen gick åt. 

PS. Idag såg jag en amiralfjäril som satt på garageporten när jag kom hem efter min promenad. Den flög sin väg så fort jag närmade mig med mobilen...

Bilden från nätet.

1817 Omnämnande i Svenska Dagbladet

Förra onsdagen blev jag omnämnd i ett reportage i Svenska Dagbladet. Det är den första och med all sannolikhet den sista gången som det händer. Visserligen inte med namn men som varande mormor till den unge organisten Casimir, mitt trettonåriga barnbarn. Bakgrunden till detta är ett reportage i Svenska Dagbladets Junior, ett reportage som också togs in i stora tidningens upplaga den dagen.  

 Foto av Emma-Sofia Olsson.

En journalist och en fotograf träffade honom och Mirren i Gustav Vasa kyrka för ett par veckor sedan. Casimir spelade några stycken på den mäktiga tremanualiga orgeln som organisten i kyrkan hade haft den stora välviljan att låta honom spela på. 

Foto av Emma-Sofia Olsson.

Dessutom fick han berätta om hur orgeln fungerade och varför han tyckte om att spela orgel. Det var här som jag kom med i bilden. Han berättade nämligen att det var från "sin mormor som är kantor" som han fått intresset för orgelspel. Det har jag tidigare skrivit om här, men nu när jag fått tillgång till hela bilagan fick det bli ett nytt inlägg. Dessutom har jag lagt in en videofilm där man kan höra hur det låter när han spelar. 

Foto av Emma-Sofia Olsson. Journalisten är Annie Ericsson. 

Här är en inspelning av Gigouts Toccata som Casimir spelade 2019 på julavslutningen på Lilla Akademien. Den som hjälper honom att registrera är hans lärare, konsertorganisten Mathias Kjellgren.

1816 Gammelfarmor gånger två

Återigen har en liten barnbarnsbarnspojke gjort sin entré på jorden och jag har blivit dubbel gammelfarmor. Han föddes i lördags så han är bara två dagar gammal när jag skriver det här. Allt gick bra och han verkar  ha funnit sig tillrätta i sin nya miljö. Hans storebror Leon blir två år i slutet av maj men honom och hans föräldrar har jag inte träffat sen han var några månader gammal. Vad lillebror ska heta är inte bestämt än. 

Här är ett foto på underverket som jag fått av mamma Isabelle och fått lov att visa. 

Jag hoppas bara innerligt att vi får vårt covidvaccin snart så vi kan få hälsa på  barnbarn och barnbarnsbarn. Men än så länge får jag nöja mig att titta på bilderna av dem. Livet är bra underbart ändå trots coronan!

1815 - Uppfräschad kristallkrona

 Vi är mycket sällan i vårt vardagsrum. Jag går bara några steg dit varje dag och sätter mig vid flygeln och övar mina två timmar. På kvällen ser vi båda på Rapport och lokala nyheter och På Spåret på fredagar. Alla andra TV-program ser vi på nätet. 

För övrigt är vi aldrig därinne. Under förra året var min pianostämmare där två gånger och Mirren med barnens orgellärare tittade in som hastigast i somras. Inga andra personer utom vi och dessa har varit i vardagsrummet sedan pandemin började.

Det har alltså inte varit särskilt aktuellt med storstädning av detta rum. Jag såg till min fasa att det inte hänt något på städfronten där sedan i mars förra året förutom att jag dammat av lite och tagit bort en del spindelnät mellan varven. Jag skriver nämligen upp när och var jag städar - aldrig mer än ett rum i taget. Men det är fantastiskt vad tiden går fort - tre veckor sedan senast jag städade sovrummet och bäddade om t.ex. 

Den här kristallkronan har jag ärvt av mina föräldrar. Den är lika gammal som jag men funkar fortfarande. Så det är hopp om livet.

Men idag skulle det ske det som hängt över mig sedan jul - vardagsrumsstädningen. När jag och Kent kånkat bort en del möbler så att jag skulle kunna dammsuga mattorna ordentligt fick jag för mig att kristallkronan skulle få sig en omgång. Den var sorgligt grådaskig, Jag hade läst ett tips om detta men hade naturligtvis glömt bort vad det var för något.. Så jag googlade På Rengöring av kristallkrona. Och då kom samma tips fram som jag kände igen.

6. Det allra bästa sättet att rengöra en ljuskrona är att använda bomullshandskar (finns att köpa billigt på apoteket), gärna vita för att då ser man hur mycket smuts som lossnar. Gnid kristallerna med den handske som är fuktad och torka sedan med den andra handsken som är torr.

En fantastisk städsajt om hur man t.ex. rengör badrummet. Till toan kan man använda coca-cola! Om bara elen funkar så behöver man varken kok- eller läkarböcker. Allt om det mesta finns ju att hämta på nätet.  

Jag hade inga vita bomullshandskar hemma men väl två par svarta. Jag tyckte dock att det funkade bättre med att spraya lite utspädd Yes på prismorna och sen torka dem med bomullshandskarna. Lätt som en plätt. Det var roligt att se prismorna glittra igen. 

1814 - En stolt och glad mormor

Ibland inträffar det saker som lyser upp den grå coronatillvaron för mig. Svenska Dagbladet hade idag en artikel med flera bilder och en lång intervju med mitt trettonåriga barnbarn Casimir som spelar kyrkorgel. Intervjun gjordes av en journalist från Svenska Dagbladets Juniorupplaga, men artikeln togs även in i huvudtidningen. Det händer ibland får jag veta, men inte så ofta. Här är länken till artikeln. 

Casimir vid orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Foto av Emma-Sofia Olsson. 

Journalisten visste tydligen inte så mycket om hur en kyrkorgel fungerar så Casimir berättade för henne om hur mycket orgeln betydde för honom, vad de olika delarna kallades och hur man spelade på den. Han berättade också att hans aspergerdiagnos kanske var anledningen till att han blivit så duktig. Det blev en väldigt fin artikel och jag blev tårögd när han berättade att han fått intresset av "sin mormor som är kantor." 

Orgeln i Gustav Vasa kyrka i Stockholm är imponerande. Mirren är förstås med.  Foto av Emma-Sofia Olsson. 

Jag hade ju redan en orgel hemma när han var liten och det först han brukade göra när han kom och hälsade på var att sätta sig vid den och "spela". Piano hade han själv hemma så det var inte lika spännande. Han älskade att dra ut alla register så det lät så mycket som möjligt.

Speciella orgelskor behövs för att kunna spela bra med fötterna. Foto av Emma-Sofia Olsson. 

Casimir spelar redan mycket tekniskt svåra verk både av Bach och andra orgelkompositörer. Det stycket som är obligatoriskt för att kvala in på orgellinjen på Musikhögskolan, Wachet auf, ruft uns die Stimme och som spelas speciellt på domsöndagen, klämde han redan för två år sen.  

Han är förstås musikalisk men det mesta är ändå övning, övning och åter övning. Han övar minst två timmar om dagen och fler timmar på helgerna tillsammans med Mirren som oförtröttligt sitter bredvid. Sen har han också en stor fördel av han hans lärare är en av Sveriges främsta konsertorganister.

Casimir med Mezzo. Mirren tog fotot. 

Utom att spela orgel älskar Casimir fåglar. Så när hans största önskan var att få en nymfparakit i julklapp bestämde Mirren att han skulle få en sådan när han kunde spela de 100 första psalmerna i psalmboken. Det klarade han av under hösten och efter att den lilla fågeln växt till sig hos sin uppfödare är den nu på plats i buren i hans rum. Casimir påstår att den gillar orgelmusik och det är nog tur det. 

Mezzo. Mirren tog fotot. 

1813 - Kronprinsessan Märtha av Norge

Just nu går ju en serie om Norges kronprinspar på TV - Atlantic Crossing. För några år sedan skrev jag ett inlägg från Bonniers Veckotidning om kronprinsessan Märtha på min blogg. Det kan man läsa här 

1812 - Lissans katt

Plötsligt kommer det en liten ljusglimt i coronamörkret. Ett paket från mitt älskade yngsta barnbarn Clarissa, som jag inte träffat på över ett år. Hon har gjort en fin pärlplatta åt mig som jag önskade mig när hennes mamma visade en bild på en annan som hon gjort häromsistens. 

 

Katten går att klicka större.

Hon har själv hittat på  mönstret och jag förundras över hur exakt hon har fått till katten på mitten. "Ni gillar ju katter", sa hon när jag ringde och tackade. När Mirren var liten kallade hennes pappa henne för "Lilla kissen" och hon kallade sin pappa för "Stora Katten" och det har väl Lissan hört, antar jag.  

Så mycket för katterna eftersom både Mirren och hennes pappa är höggradigt allergiska mot pälsdjur. Så detta är den första katten som har kommit hem till oss. 

Här är pärlplattan som jag tyckte var så fin med solen och alla blommorna. Även detta motiv har hon skapat själv.